Demokratins hållbarhet i
Libanon
Författare: Christine Yacoub Handledare: Martin Nilsson Examinator: Yonhyok Choe Termin: VT20
1
Abstract
The purpose of this study is to investigate Lebanon's complex and unstable situation on the basis of the consociational model, how it has performed, and the implications of the Taif agreement. In the study, I aim to analyse Lebanon's preconditions for a stable consociational democracy and whether it is suitable as a democratization model in the country. Thus, the delimitations I chose to make are based on Lijphart's associational theory coupled with special focus on the three chosen conditions: segmental autonomy, multi-party systems and power balance. The research-design for this study is formed by case study as well as the qualitative method. In the process of collecting data, previous literature, internet sources and scientific articles have been used to strengthen theories and discussions. Based on Arend Lijphart's consociational theory model, the three chosen terms are: the balance of power, proportional representation and autonomy. So, does Lebanon fulfill any of these terms? Although Lebanon is home to 17 confessions, there are three clear majority segments on which the system rests; Christian Maronites, Sunni and Shia Muslims. These religious groups make up a clear majority of the population and are therefore larger than the remaining groups in the Lebanese society. Lebanon meets some proportional representation. There is a certain proportionality between Christians and Muslims, but to achieve the requirement of proportional representation, it must be evenly divided among the religious groups. The Lebanese proportionality gap between the Christian and Muslim groups are due to the Maronites having 50%, the Sunni and Shia Muslims have the remaining 50% when in fact they make up a larger part of the population. The segment in Lebanon lacks political autonomy. Instead, they find autonomy in what concerns civil status. The autonomy that takes place in Lebanon is generally known as extraterritorial autonomy, because it does not have a territorial separation within the state. Lebanon meets the requirements for a consociational democracy according to Lijphart's requirements. However, there is still potential for a stronger democracy through, for instance, a fairer distribution of power. The Taif agreement established a political system that is unique to the country's religious groups since they must
2
have each other's consent in order to get through their proposals. The Taif agreement failed to form a proportional representation. This is because the country's religious groups have changed since the last census, but this is not something the Taif agreement has taken into account. In order for the country to achieve political stability, it must be able to move on from the previous system. To succeed, it needs new politicians and a new culture in the country that does not identify with religion, language or ethnicity.
Keywords: Lijphart, Consociationalism, Pluralistic, Lebanon’s Constitution,
3
Innehållsförteckning
Abstract 1
1. Inledning 4
1.1 Syfte och frågeställningar 5
1.2 Avgränsning 6
2. Teori och tidigare forskning 7
2.1 Tidigare forskning 7
2.2 Konsociationell demokrati 7
2.3 Eventuella/gynnsamma lösningar och villkor 9
2.4 Kritik mot Arend Lijpharts teori 9
3. Metod och material 11
3.1 Fallstudie som metod 13
3.2 Material och källkritik 14
3.3 Datainsamling 14
3.3.1 Sekundärdata 15
3.3.2 Primärdata 15
3.4 Operationalisering 15
4. Libanons bakgrund och dess historia 15
5. Analys 17
5.1 Nationella pakten 17
5.1.1 Libanon under nationella pakten 19
5.2 Taif-avtalet 20
5.2.1 Libanon efter Taif 20
5.3 Libanons politiska system 22
4
1. Inledning
Under en lång period har forskare och kritiker analyserat Mellanösterns politiska system och dess statsskick för att se om det är möjligt att genomgå någon form av demokratiseringsprocess inom de arabiska staterna.
Latinamerika och Östeuropas övergång från auktoritärt till demokratiskt styre under 1980-talets globala demokratiseringsvåg sägs inte ha någon direkt motsvarighet i Mellanöstern och kritiker utgår från att de arabiska staterna istället utgör ett ’’undantag’’ från demokratiseringsvågen. Vidare hävdar de att förutsättningarna för en övergång till ett semi-demokratiskt politiskt system för staterna är för få. Detta på grund av att statsskicken i Mellanöstern fortfarande utgörs av regimer som bygger på stater vars makt går i arv i shejkdömen eller monarkier, kvardröjande enpartistater och dess repressiva apparat, där de eller den person som styr sägs ha säkerhetsväsendet för sitt maktutövande. En form av politisk liberalisering under 1990-talet påbörjades i flera stater runt om i regionen. Trots att detta emellertid inte inneburit någon större form av demokratisering i Mellanöstern, har det till stor del skapat öppningar mot ett mer liberalt politiskt system, inte minst sagt i Libanon (Lindholm Schulz, Schulz and Jansson, 1999). Vidare hävdar även författarna att Libanon är den stat som utgör ett ”undantag’’ i jämförelse med de resterande arabiska staterna då dess politiska system under en lång period byggt på parlamentarism. (Lindholm Schulz, Schulz and Jansson, 1999).
5
Misslyckandet av den nationella pakten och den besvikelse denne frambringat, resulterade efter inbördeskriget i ett nytt avtal. 1990 antogs det oskrivna och informella Taif-avtalet. Avtalet innebar en uppgörelse mellan maroniterna och sunnimuslimerna. Avtalet byggde sin grund på konsociationell demokrati (Lindholm Schulz, Schulz and Jansson, 1999).
Detta system kännetecknas av reformer och ändringar inom Libanons politiska system, där bland annat makten mellan parlamentarikerna delas lika mellan de religiösa grupperna och benämns enligt Pierre Rondot som ett "kvasipresidentialt system’’ (Lijphart, 1977).
Trots att implementeringen av Taif-avtalet skulle frambringa stabilitet, är landets kriser och konflikter ännu ett återkommande tema och den instabila situationen förklaras av samspelet med interna och externa faktorer, såväl nationella och internationella aktörers påverkan inom regionen.
Samhällsdemokratin har misslyckats med att förhindra utbrott av långvariga civila konflikter samt periodiska politiska kriser och därför har jag valt att undersöka den roll som dess politiska formel har spelat i detta avseende. Medan sekterisk maktdelning kan ha visat sig framgångsrik i att förhindra inhemsk konflikt i ett antal länder sägs det ha misslyckats i Libanon.
1.1 Syfte och frågeställningar
6
och implementeringen av Taif-avtalet sägs idag vara ett misslyckande. Då Libanon idag befinner sig i en instabil situation som är komplicerad utifrån flera aspekter, där ett flertal olika faktorer har en betydande roll för landets komplexa situation har jag valt att undersöka den roll som dess politiska formel har spelat i detta avseende. Medan sekterisk maktdelning kan ha visat sig framgångsrik i att förhindra inhemsk konflikt i ett antal länder sägs det ha misslyckats i Libanon. Syftet med denna studie är att undersöka Libanons komplexa och instabila situation utifrån den konsociationella modellen, hur denna tett sig, samt vad Taif avtalet har haft för betydelse för detta.
Uppsatsens huvudsakliga fokus ligger på att analysera Libanons förutsättningar för en stabil konsociationell demokrati samt huruvida denna lämpar sig som en demokratisering modell i landet. För att kunna genomföra denna undersökning skall fokus ligga på de tre olika villkoren segmentell autonomi, flerpartisystem och maktbalans. De frågeställningar som uppsatsen ämnar besvara är följande:
- I vilken grad uppfyller Libanon villkoren för konsociationell demokrati? - Vad har implementeringen av Taif-avtalet inneburit för den politiska stabiliten i landet?
1.2 Avgränsning
7
segmentell autonomi, flerpartisystem och maktbalans. Utifrån dessa villkor ämnar jag studera den effekt de haft på landets utveckling.
2. Teori och tidigare forskning
Utifrån statsvetenskapliga teorier om demokrati och demokratisering i ett land presenteras nedan de valda teoretiska utgångspunkter som skall komma att utgöra grunden för analysen av det empiriska innehållet i uppsatsen.
2.1 Tidigare forskning
Lijpharts teorier om ett konsociationellt samhälle har under många år analyserats, diskuterats och granskats. Min uppsats kommer att utgå ifrån tidigare analyser, studier och böcker om den konsociationella demokratin i Libanon samt Taif-avtalet.
2.2 Konsociationell demokrati
8
svårare att bevara det. Vidare hävdar Lijphart att den konsociationella demokratin är att föredra inom dessa samhällen då denna teori refererar till samhällen vars identitet saknas och splittrade för att uppnå nationell och politisk konsensus. För att uppnå en stabil demokrati där samhället kännetecknas av en enad politisk och social homogenitet krävs goda premisser och förutsättningar. Samlevnadsdemokratin definieras i termer av fyra kriterier vilka utmärker de viktigaste elementen för att demokratin skall fungera inom en stat.
Det första kriteriet innebär att regeringen består av en mängd med representanter som representerar de olika delarna. Det finns olika sätt på hur dessa delar är formade, den mest väsentliga är att det skall finnas ett gemensamt samarbete för landets bästa. Resterande tre kriterier vilken den konsociationella demokratin kännetecknar är komplement till den första principen. Det andra grundläggande kriteriet enligt Lijphart innebär att majoritetsregeln skall bemötas med veto. Vidare kännetecknas det tredje kriteriet av proportionalitet, som är en metod för att fördela tjänster både inom och utanför politiken. Sist, men inte minst är det fjärde och grundläggande kriteriet för denna teori segmentell autonomi och federalism (Lijphart 1977).
Begreppet heterogen kommer från grekiskan, den direkta översättningen är: he’tros som betyder ’’annan/olika’’ och ge’nos som betyder ’’art/sort. Ett samhälle kan betraktas som olika, vad som betraktar ett samhälle som heterogen är enligt Lijphart fyra kriterier som skall uppfyllas:
1. Det skall finnas möjligheter att identifiera landets olika delar.
2. Dessa delar skall vara mätbara och helst identifiera storleken på dem olika delarna.
3. Samhället skall ha segmentella gränslinjer, socioekonomiska och politiska gränslinjer.
9
2.3 Eventuella/gynnsamma lösningar och villkor
Eftersom landets olika ledare bär på ett ansvar som kännetecknas av att representera sina väljare, måste de därmed även vara samarbetsvilliga trots de olika uppfattningarna dem har inom olika frågor. Det sker en svår balansgång med att upprätthålla demokratin samtidigt som man måste upprätthålla tilliten till sina väljare. För att kunna upprätthålla landet måste ledare från olika segment samarbeta med varandra med stor försiktighet för att fortsätta bibehålla tilliten till sina väljare. Enligt Lijphart är detta den svåraste balansgången för en ledare att hålla jämn.
Konsociationlismen i Libanon har en del liknelser med de europeiska fallen. Det kommer alltid vara en grupp individer som gynnas mer än den andra och därav kan det hela uppfattas som orättvist. Därför är vikten av flerpartisystem nödvändigt i vissa fall. Flerpartisystem behöver inte innebära att man har så många partier som möjligt utan att man har få partier men inom partiet finns det olika representanter.
Vidare finns det en del olika lösningar till konsociationell demokrati. Lijphart menar att det finns två olika sätt, det första innebär att man föreslår en majoritets lösning om en moderat politik. Det andra sättet är att föreslå en utformning av ett valsystem som bildar moderata politiker som tar fram en respektfull politik för minoriteternas intressen. Dessa lösningar gynnar inte minoritetsgrupper och de kommer skickas till oppositionen. Lijphart beskriver dessa lösningar som primitiva och stabilitetshöjande, detta på grund utav att det anses vara aningslöst att det skulle skapa lojalitet och moderation.
2.4 Kritik mot Arend Lijpharts teori
10
någon anledning för en ledare till en minoritetsgrupp att inte bilda en majoritetsregering och all makt som kommer till. Han menar att ledaren får leda med stöd av en majoritet och att det inte finns någon anledning att inkludera minoritetsledare som Lijphart anser att man skall göra. Horowitz tvivlar även på Lijpharts antagande om att eliter i samhällen är en grupp som tolererar mer gentemot andra segment samt att de inte frestade att det skall främja sin egen grupp. Horowitz slår fast vid politiska elitens samarbete i ett pluralistiskt samhälle är riskabelt. Detta på beror på att det står väldigt mycket på spel för eliten som snabbt kan bli anklagade för förrädare. Vidare menar han att det är fel att kalla en ledare i ett segment för ‘’gruppledare’’. Det Horowitz menar är att man benämner ledarna i segmenten fel. Att kalla en gruppledare när man ska tilltala en ledare är högst fel, då ledaren har en roll som partiledare och då ledarens ’’motståndare’’ kan vara andra anhängare från andra segment och grupper.
Enligt Horowitz finns det väldigt få stater som lever upp till dem konsociationella villkoren som finns. Enligt Horowitz är stater som Libanon som enligt Liljphart uppfyller kraven för konsociationella inte korrekt. Horowitz menar att Libanon inte följer de krav som finns för att vara en konsociationell stat. Han ställer följande frågor: ‘’Varför ska majoriteten vilja anpassa sig till minoriteten och riskera att stämplas som förrädare? Vad är det som säger att eliterna hellre kommer vara villiga att samarbeta än att gynna den egna gruppen? Och slutligen; vilka belägg finns det för att medlemmar ur samma segment vill driva samma agenda? ‘’ (Horowitz, 2008).
Modellen för konsociationella samhällen har diskuterats och kritiserats länge utan resultat till förbättring. Ett alternativ som uppgavs var att implementera regimlösningar för samhällen som är djupt segregerade.
11
betydligt bättre. Enligt Lijphart är det inte enbart kvaliteten som berör besluten utan det omfattar även representationen vilket han anser är en mer rättvis verklighet. En annan synvinkel är hur gynnsamt det är för minoriteter rent ekonomiskt. Kritikerna anser inte att det är tillräckligt ekonomiskt gynnsamt för minoriteterna att överväga våld. Kritikerna menar att det kan vara stabilitet främjande att inkludera minoriteter, men det kan även ta fram gamla motsättningar av krigets minne. Den konsociationella demokratin kritiseras inte för att uppnå fred, däremot kritiseras dess begränsade kapacitet att bemöta efterkrigstidens nödvändiga nationella försoning. Vidare kritiserats den även för antaganden om återhållsamt policyutfall. Konsociationell demokrati fungerar bäst vid övergångsfaser, däremot är systemet sårbart för kriser, detta på grund utav att enigheten inte konsolideras. Därför har gruppskillnader motarbetande effekt på fred och försoning. En grupp kritiker menar att den konsociationella systemet inte är tillräckligt bra för att hantera konfliktorsaker. De menar att det kan hota elitens ställning till systemet. Eftersom det kan vara framkallade av motsättningar i ett samhälle som identifieras med polär identitet. Majoriteten av konflikter avslutas efter att nationer utifrån blir inblandade, de sätter en snabb lösning på problemet, men inte en hållbar och långsiktig lösning. Antagonister pressas till uppgörelser som inte grundas i den egna övertygelsen. Därav är det inte märkligt att konflikter blir återkommande i dessa stater. Författaren Zahar menar att en utländskt försvarar sprider lugn och stabilitet i samhällen som exempelvis, Libanon. Zahar’s tes grundar sig först och främst i det Libanon, men anses kunna vara likadant i liknande länder (Zahar, 2005).
3. Metod och material
12
Fallstudien som forskningsdesign gör det möjligt att fördjupa sig inom ett ämne, då denna metod koncentreras och lämpar sig till studier av specifika fall.
Genom att använda sig utav en fallstudie och flera olika metoder kommer arbetet att bli mer komplext och frågeställningarna besvaras och analyseras noggrant. (Denscombe, 2009).
Vidare förväntas det fall man valt att undersöka i sin studie existera både innan och efter forskningsprojektets start och avslut. I kontext av detta ska fallet även vara ett naturligt förekommande fenomen och det enskilda fallets betydelse och tonvikt läggs på personliga upplevelser (Denscombe, 2009, May, 2013).
Fallstudier gör det möjligt att beskriva saker i detalj, jämföra alternativ eller redogöra för vissa aspekter i en situation. Informationen används också för att förstå de bakomliggande orsakerna till varför det som observerats i studien uppstod. Information från fallstudier är värdefull på så sätt att: informationen i sig är viktig, den föreslår nya vägar att utforska eller att den förklarar hur aspekter i fallet sammanflätas (Denscombe 2014).
Vidare har även fallstudien som metoddesign använts för att testa teorier. Syftet med fallet här är att låta forskaren se om det en teori förutsäger faktiskt kommer att hända i praktiken i en verklig miljö. I detta syfte kommer fallstudien antingen att förstärka en teori genom att demonstrera hur det fungerar reellt eller testa om en teori även fungerar under specifika villkor, de som återfinns i miljön för fallet (Denscombe 2014).
13
Av denna anledning valdes därför observation genom teoriprövande respektive kvalitativ undersökning som tillvägagångssätt för att finna svar på mina frågeställningar.
Olsson och Sörensen beskriver vad som kategoriserar en kvalitativ metod:
● Forskaren är subjektiv, står ”innanför” och har ofta långvarig kontakt
med försökspersonen.
● Forskningen är flexibel, och frågeställningarna fördjupas successivt. ● Forskningen bygger på ett successivt framväxande där fenomenet
upptäcks och tydliggörs.
● Resultaten grundar sig på ett litet antal individer och ett stort antal
variabler.
● Resultaten går på djupet och gäller specifika miljöer, omständigheter och
tidpunkter, dvs. specifika kontexter (Olsson och Sörensen, 2011).
3.1 Fallstudie som metod
14
3.2 Material och källkritik
Uppsatsen kommer att innehålla en mängd olika källor, för att arbetet skall vara trovärdigt är det viktigt att uppsatsen grundas på trovärdiga källor. I dagens samhälle är det väldigt enkelt att sprida uppgifter som inte stämmer genom internet och på så sätt skapa en oro. Esaiasson m.fl. (2017:287) beskriver informationssamhället behöver vara källkritiska och att ansvaret ligger på individen. Det är upp till individen att säkerställa huruvida källorna man använder sig utav är trovärdiga, han betonar även vikten av ansvar att sprida rätt information. För att jag på ett trovärdigt sätt skall kunna undersöka mitt ämne och samla rätt information som kommer att användas i mitt arbete har jag utgått ifrån Esaiasson m.fl. (2017:288) regler kring källkritik. I boken nämner de två begrepp som jag anser är relevanta till min undersökning:
Samtidhet innebär att källans relevans är betydligt mer trovärdig när den skrevs
direkt efter en händelse. Information som man då iakttog är färskt och enklare att hantera jämfört med att försöka beskriva något som har hänt en tid tillbaka.
Tendens innebär att man undersöker om källan har någon avsikt att prata för eller
mot ämnet man undersöker. Detta kan bero på att man vrider på händelser för att dem ska gynna författarens ideologier och filosofier. Detta gör att källan blir direkt opålitlig då den inte beskriver hela sanningen. För att en källa skall vara otrovärdig är det bästa alternativet att hitta källor som är oberoende, exempelvis källor från politiker eller högt uppsatta personer inom ett land är inte alltid trovärdiga då de oftast vänder på det till sin fördel.
3.3 Datainsamling
15
3.3.1 Sekundärdata
Arbetet startades med att samla in information kring ämnet, sekundärdata. Syftet med detta är att samla information från tidigare källor för att få en inblick i ämnet (Björklund och Paulsson, 2012).
3.3.2 Primärdata
Primärdata är information som samtals från den sekundära data som kommer att användas i studien (Björklund och Paulsson, 2012). I detta arbete består det av litteraturundersökning.
3.4 Operationalisering
För att kunna göra en empirisk forskning är vikten av att förstå och tolka de olika teoretiska begreppen rätt viktigt (Esaiasson, 2010). Uppsatsen kommer att grunda sig på tre valda principer utifrån Lijpharts konsociationella demokrati. Genom att tolka dessa krav kommer det att byggas en röd tråd mellan uppsatsens teori och resultat. Med hjälp av Lijpharts tre krav kommer uppsatsen att kunna besvara frågeställningarna.
4. Libanons bakgrund och dess historia
I Libanon är det stora skillnader mellan dem olika religiösa grupperna, vilket idag även är en av landets största utmaningar sedan 800-talet, då landet tjänat som en fristad för de olika religiösa grupperna. På grund utav situationen mellan dem olika religiösa gruppers påverkan på regeringen är religionsfrågan ett väldigt känsligt ämne för landet.
16
Libanon är ett pluralistiskt samhälle med ett stort antal olika religioner såväl som etniciteter, där släktskap grupper tillsammans med den politiska och religiösa tillhörigheten, där den största skiljelinjen mellan islam och kristendom går spelar en viktig och väsentlig roll då den avgör vilken folkgrupp de identifierar sig till. År 1932 gjordes den senaste folkräkningen i Libanon, vilket även kom att visa sig bli den sista som gjorts sedan dess. Folkräkningen visade att befolkningsantalet av den kristna religiösa befolkningen i landet var i knapp majoritet av resterande religiösa grupper. Den religiösa skiljelinjen mellan islam och kristendom, samt vilken av av grupperna som är störst har väckt många debatter genom åren och är än idag en politiskt känslig fråga. i slutet av 1900-talet gjordes det en uppskattning på landets religiösa grupper som visade att muslimerna är störst med 57% av befolkningen och resterande kristna. Utvecklingen har fortsatt som tidigare där den senaste uppskattningen visar att muslimerna har en majoritet med 60% av befolkningen. (Landguiden,2019). Libanon betraktas idag av att vara en sekulär republik med ett heterogent samhälle vars befolkning består av flertalet olika religiösa såväl etniska grupper som delar på makten och vars politiska system under en lång period byggt på parlamentarism (Landguiden, 2019). Landets politiska system utgick från det franska systemet och var under 1940-talet fram till inbördeskriget 1970-talet en samhällsdemokrati. Under 1920-talet utökades kustområdena i ett antal områden i regionen med sunnitisk befolkningskoncentration och Bekaadalen, ett shiitiskt fäste. Resultatet av detta kom vid senare tillfälle att gynna den kristna befolkningen då konstitutionen 1926, författades så att den gynnade de kristnas intressen som kände sig hotade. 1943, antogs den oskrivna och informella nationella pakt som var uppgörelse mellan landets maronitiska kristna och sunnimuslimer, avtalet grundades på konsociationell demokrati
17
som hade flest platser i parlamentets 99 platser. Efter landets folkräkning beslutades det om att presidenten skall vara kristen, vicepresidenten sunnimuslim och talmannen shiamuslim. Detta skapade stor oro i Libanon och gjorde att sunnimuslimerna inte litade på den kristna presidenten. 1950–1960 var Libanon drabbade ekonomiskt vilket sunnimuslimerna klandrade de kristna för. Detta på grund av den politiska situationen som tidigare varit mellan de olika religiösa grupperna.
Efter många omtumlade år i Libanon med inbördes krig, länder som invaderat landet och försökt bygga territoriell i Libanon utbröt det ett inbördes krig 1975. Detta krig som leddes utav sunnimuslimerna och syftet var att få tillbaka makten från de kristna och ändra om i landets lagar kring omfördelningen i parlamentet. Detta ledde till Taif-avtalet som presenterades 1991 och fick ett avslut på inbördeskriget. Avtalet gynnar fortfarande de kristna då de har fortsatt dominans i parlamentet, men det har gett sunnimuslimerna en större röst hörd.
Libanons historia har präglats av en misslyckad samlevnaddemokrati vars politiska system styrts via sekteristiska linjer och religiösa motsättningar vilket resulterat i utbrott av långvariga civila konflikter och politiska kriser.
5. Analys
5.1 Nationella pakten
18
och kravet att avveckla den obligatoriska regeln för att istället söka oberoende (El-Khazen, 1991).
För att landet skall anses vara rättvist fördelat delade man upp dem olika posterna i landets politiska system för att det ska vara jämnt fördelat. I den nationella pakten står det att landets ordförandeskap ska vara en maronitisk kristen, premiärministern ska vara en sunnimuslim, parlamentets talman ska vara shiamuslim. Landets maroniter ska ha hand om landets säkerhet, militär och arme. Landets vice premiärminister skulle vara grekisk-ortodox.
För att avtalet skulle bli verklighet var det väldigt intensiva förhandlingar mellan de religiösa grupperna. De kristna var rädda för att bli besegrade av de muslimska grupperna i Libanon och övriga muslimska länder i mellanöstern. Samtidigt var de muslimska grupperna rädda för att de kristna skulle få stöd utav västerländska makter, exempelvis Frankrike. Den kristna sidan gick med på att inte söka skydd från västerländska makter vilket gav ett lugn till det muslimska samhället i Libanon. Samtidigt accepterade de kristna att Libanon skulle identifieras med de arabiska länderna. För att få detta genom krävde de kristna att muslimerna skulle erkänna staten som självständig och avstå med samarbete från Syrien.
Avtalet var en gynnsam fördel för den kristna befolkningen då det ingick i avtalet att parlamentet skulle delas upp till en 6/5 fördelningen med fördel för de kristna (Haddad 2002; Lijphart, 1997). Den nationella pakten formade den konfessionella fördelningen i regeringen med stöd av den officiella folkräkningen som åter gynnade den kristna befolkningen.
Det konfessionella systemet beskrivs i den nationella pakten genom att beskriva hur man kan minska sprickorna mellan kristna och muslimer i Libanon. I pakten beskrivs skicklighet och interimistiska åtgärder som ett tillvägagångssätt för att besegra dessa spillror och göra landet till oberoende mellan de olika religiösa splittrande. Genom att implementera detta hoppades man på att minska landets konfessionalism minska inom landets politik.
19
1943 är en början på landets konsociationalism, detta för att ändringar gjordes i avtalet som ledde till att fastställa det politiska förhållandet mellan kristna och muslimer i parlamentet. Ändringen innebar att fördelningen fastställdes till 6:5 med fördel för de kristna (Ghosn & Khoury, 2011). Detta höll man hårt i fram tills Taif-avtalet införskaffades (Haddad 2002; Lijphart 1977; Salamey 2013). 5.1.1 Libanon under nationella pakten
20
5.2 Taif-avtalet
Under åren 1958–1975 var missnöjet på dem kristna väldigt höga, detta på grund av sunni och shiamuslimer inte var helt tillfredsställda på hur landets maktbalans var. De ansåg att det gynnade det kristna samhället betydligt mer än det muslimska (Haddad 2002). Enligt muslimerna var Libanon på väg att bli som övriga västländska länder medans de ville att Libanon skulle vara ett land som speglade övriga arab-världen. Samtidigt som de kristna ansåg att en sådan politik skulle missgynna dem (Haddad 2002; MacKey 1991).
Mellan åren 1975 till 1989 var det väldigt tumult i Libanon. Taif-avtalet som var ett fredsavtal för inbördeskriget mellan 1975–1989 var det första officiella skriftliga dokumentet som beskriver samhällsbyggande principer. Taif-avtalet innebar stora ändringar i samhället och samhällsbyggnaden. Avtalet innebar två stora ändringar. Artikel 24, där den första ändringen innebar att det skall vara lika många kristna och muslimska representanter bland de konfessionella grupperna men även jämnt fördelat mellan de geografiska regionerna. Därmed har det informella avtalet mellan de kristna och muslimska grupperna ändrats från nationella pakten och konstitutionalismens. Den andra ändringen innebar att ändra om i artikel 65, denna artikel beskriver hur ministerrådet ska utformas. 5.2.1 Libanon efter Taif
21
styre. Vidare beskriver han detta som väldigt problematiskt då landets trojkafigurer prioriterat bort flera viktiga punkter inom Taif-avtalet (Karam, 2012, Mühlbacher, 2009, Galey, 2011).
Taif-avtalet har även bidragit med förbättringar i Libanon, vissa kallar avtalet som ett fredsavtal då det långa inbördeskriget avslutades i samband med detta. Landets politiker, armen och ekonomin är på god väg men har fortfarande stora hinder framför sig för att bemöta landets ekonomiska underskott. Taif-avtalet är fortfarande viktigt i Libanon och genomförs fortfarande däremot under andra förutsättningar. Sommaren 1992 valde de kristna att inte rösta i valet på grund utav syrisk ökning och minskad balans i parlamentet. Till en början var Taif-avtalet väldigt omtyckt av befolkningen som enades om en statligåterbyggnad däremot höll inte befolkningen med om hur detta skulle gå till (Mansour, 1993). Avtalet sågs mer som ett fredsavtal då problem som presenteras ovan är för stora för att avtalet med säkerhet skall kunna styra och utöva en regering.
Taif-avtalet har bidragit till att landet har ett mer demokratiskt politiskt system där makten blivit jämnt fördelat bland trojkafigurerna. Å andra sidan menar Karam och Múhlbacher att landet får det betydligt svårare att bli styrt när tre personer från tre olika religiösa grupper delar på lika mycket makt. statsvetarna menar att de inte finns en tydlig ledare bland dessa då de har lika mycket veto mot varandra. Med tanke på Libanons bakgrund var det flera forskare som instämde med statsvetarna och var roliga för Libanons framtid (Nelson, 2013, Salamey, 2014).
22
shiamuslimer startade redan 2006 när oppositionen krävde större mandat i regeringen. Detta ledde till en väpnad konflikt i Beirut som slutligen kunde avslutas 2008 då de kommit fram till en lösning. Michel Suleiman blev vald till president och Hizbullah oppositionen fick fler poster i regeringen (Haidar, 2008). 5.3 Libanons politiska system
Under det franska mandatet 1926 ändrades och tillkännagavs Libanons nya konstitution. Enligt de nya korrigeringarna kring ändringsförslagen av det parlamentariska systemet framgick det att en enhetsförsamling kammare valdes under en fyraårsperiod som innebar att vuxna får allmän rösträtt. I samband med implementeringen av Taif-avtalet år 1989 och genom en oskriven konvention uppstod ändringar inom sekteriska linjer. De nya överenskommelserna innehåller reformer vilka ersätter ett tidigare förhållande som hade gynnat de kristna, och föreslår därmed att de parlamentariska sätena mellan de religiösa grupperna, kristna och muslimer, istället skall delas lika. Som tidigare även nämnts i uppsatsen så skall presidenten, även statschef som
väljas med stöd av nationalförsamlingen som avser en sexårig period och vara kristen, landets premiärminister ska vara sunnimuslim och landets talman ska vara shiamuslim.
Trots att Libanon idag är en republik med ett demokratiskt politiskt system, med nya reformer som innehar konsociationella grunder och principer präglas det politiska systemet av en kombination av sekulär och traditionella inslag och den politiska processen i landet fortgår ännu. De nya reformerna som skulle upprätthålla den nationella enheten bland medborgare i samband med den nationella pakten, kom senare att visa sig ha misslyckats då denna känsla av identitet uppfyllde kraven för varken medborgerlig eller nationell.
23
lagstiftnings konstitutionellt och hantera konflikter under valprocesserna (Maksoud et al., 2020).
5.4. Grundläggande principer
1926 ändrades och tillkännagavs Libanons nya konstitution som följer principer utifrån Lijpharts konsociationella demokratimodell. I konstitutionens inledning om de grundläggande principer som finns, fastställs det att Libanon är en självständig, oberoende och fri republikstat. Libanons konfessionella demokratiska system, ett semipresidentiella system och en representativ premiärminister. Taif-avtalet har väckt stora frågor om landets identitet, nedanstående paragrafer beskriver (a) de gränser som är identifierade för alla libaneser. Fortsättningsvis i (b) fastställs landets identitet.
Lebanon is a sovereign, free, and independent country. It is a final homeland for all its citizens. It is unified in its territory, people, and institutions within the boundaries defined in this constitution and recognized internationally (Libanesiska konstitutionen, paragraf A).
Lebanon is Arab in its identity and in its affiliation. It is a founding and active member of the League of Arab States and abides by its pacts and covenants. Lebanon is also a founding and active member of the United Nations Organization and abides by its covenants and by the Universal Declaration of Human Rights. The Government shall embody these principles in all fields and areas without exception (Libanesiska konstitutionen, paragraf B).
24
The people are the source of authority and sovereignty; they shall exercise these powers through the constitutional institutions (Libanesiska konstitutionen, paragraf D).
The political system is established on the principle of separation of powers, their balance and cooperation (Libanesiska konstitutionen, paragraf E).
Vidare fastställer man således även huruvida det politiska systemet vilar på principen om maktfördelning mellan de religiösa grupperna och därmed även deras samarbetsförmåga samt balans sinsemellan. Landets tre viktigaste poster är fördelade till landets tre största religiösa grupper och platserna i parlamentet är fördelade enligt överenskommelse mellan majoritetsgrupperna.
Legislavtive power
Article 16 (As amended by the Constitutional Law of October 17, 1927) The legislative power shall be vested in a single body, the Chamber of Deputies. Executive power
Article 17 (As amended by the Constitutional Law of September 21, 1990) Executive power shall be entrusted to the Council of Ministers and the council shall exercise it in accordance with conditions started in this constitution.
5.5 De tre villkoren
Utifrån Arend Lijpharts konsociatonella teorimodell presenteras nedan de tre valda villkoren maktbalans, proportionell representation och autonomi för denna uppsats.
5.5.1 Maktbalans
25
om inget av segmenten är av en sådan omfattning att de kan bilda en egen majoritet i parlamentet eller ute i samhället (Lijphart 1977).
I Libanon är det stora skillnader mellan dem olika religiösa grupperna, vilket idag även är en av landets största utmaningar sedan 800-talet, då Libanon tjänat som en fristad för de olika religiösa grupperna. Landet omfattar en mängd olika etniska och religiösa sammankopplingar och refereras oftast till ett heterogent samhälle med lokal kommunism som begränsar landets politiska utveckling. På grund utav situationen mellan dem olika religiösa gruppers påverkan på regeringen är religionsfrågan ett väldigt känsligt ämne för landet. Landets officiella språk är arabiska även fast en mindre del av landets befolkning talar andra språk som, kurdiska, franska och armeniska. I en del byar, framförallt i kyrkan används Syriac.
Nedan ser ni ett cirkeldiagram som visar hur landets befolkning är uppdelat enligt en officiell folkräkning 1932:
26
Diagram 2 visar landets religiösa gruppfördelning.
Då Libanon är ett hem för 17 konfessioner, går det utifrån det andra diagrammet som visar landets religiösa gruppfördelning tydligt att se att en multipolär maktbalans existerar mellan de religiösa grupperna. Trots detta, utgör sunnimuslimer, shiamuslimer och kristna maroniter majoritetsegment då de dessa tre religiösa grupper utgör majoriteten av landets befolkning. Dessa grupper utgör alla minoriteter och bör således även dela på den politiska makten.
Den Libanesiska identiteten har länge skiftat och frågan ifall denna identitet skall identifiera sig med arabvärlden eller inte har länge varit aktuell. Samtidigt som de kristna inte vill identifieras med mellanöstern och den muslimska kulturen, vill muslimerna i Libanon vara ett land med kopplingar till övriga mellanöstern (Traboulsi, 2007). I takt med Taif-avtalet som implementerades i samband med inbördeskriget ändrades frågan om ‘’libanesisk identitet’’. Istället för att identifiera den libanesiska identiteten med mellanöstern, ändrades denna istället till tillhörighet till den arabiska kulturen i mellanöstern. Detta stadgas även i inledningen av den libanesiska konstitutionen, där man statuerar att:
27
Vidare fick landet även behålla arabiska som landets officiella språk men kommer inte ingå i någon arabisk union. En viktig förändring i Libanons maktbalans är när 6/5 fördelningen med fördel för de kristna ändrades till fullständig paritet. Den dåvarande presidenten kvarstod men makten fördelades bland premiärministern och talmannens fördel.
5.5.2 Proportionell representation
Förutsatt att de olika politiska partierna representerar varsitt segment, är det optimalt för ett pluralistiskt samhälle att ha ett flerpartisystem med relativt få partier (Lijphart 1977).
I Libanon är partierna uppdelade efter religion, de tre största posterna är delade till en maronit, en sunnimuslim och en shiamuslim. De politiska partierna ska vara proportionerligt uppdelade för att det skall anses som en proportionell representation det innebär att alla partier är uppdelade med hänsyn till befolkningsandelen. Flerpartisystem kan oftast bli aktuella i pluralistiska samhällen. Flerpartisystem innebär att ett parti inte kan ha egen majoritet för att få igenom sina förslag själv. Partiet måste alltså ha egen mandat. Detta är vanligt i länder vars politiska system är uppdelad efter etnicitet, språk eller religion (Lijphart, 1977). Eftersom partierna är uppdelade efter religiös samhörighet anser Salamey inte att landet kan utforma en politik utifrån ideologier. Detta beror på att frågor som budget och valreformer beslutas av högt uppsatta religiösa ledare utanför riksdagen, exempelvis av imamer eller präster. Dessa religiösa ledare får ofta sin röst hörd genom politiker in till det politiska bordet. Denna typ av korruption anser statsvetaren Salamey är väldigt vanlig i länder där politiken är utformad efter religiösa grupper (Salamey, 2014).
28
religiösa grupperna. Exempelvis har maroniterna 50% där de kristna får 32 av 64 mandat. Vidare beskriver artikeln att uppdelningen skall vara rättvis och rimligt fördelad. I Libanon anses det vara mer kvotering istället för proportionerligt detta då den kristna befolkningen som tidigare nämnt inte utgör 50% av befolkningen. Den kvotering på landets offentliga anställningar begränsar landets utveckling. Enligt statsvetarna Salamey och Mülbacker är landets samlevnad inte utvecklat då Libanon bildar religiösa tillhörigheter. Enligt Libanons befolkning är det politiska systemet baserat på äldre system som inte utvecklats, korrupt och oerfarna politiker (Safa, 2010).
5.5.3 Autonomi
Segmenten har ett visst självstyre och kan i viss mån hantera sina egna angelägenheter internt utan inblandning från den centrala makten (Lijphart 1977).
29
implementeras. I Libanon har det gått så långt med det splittrade samhället att nyfödda inte identifieras som Libaneser utan de kategoriserar inom de olika religiösa grupperna (Makdisi, 1996). Libanons konsociationella principer begränsar invånare att själva bestämma deras religion, identitet och politiska läggning. Makdisi menar att det då blir omöjligt att identifiera sig med ett parti som inte är religiöst kopplade. Detta leder till att landet ständigt kommer att sakna identitet som Libanes, identiteten ligger snarare i vilken religiös familj du föds in till.
5.6 Sammanfattning av analys
I Tabell 1 presenteras en sammanfattning av analysdelen i uppsatsen.
Tabell 1: Sammanfattning av analys.
Villkor Uppfyller Libanon villkoren?
Maktbalans Ja. Trots att Libanon är ett hem för 17 konfessioner, finns tre tydliga majoritetssegment vilka systemet vilar på; kristna maroniter, sunni- och shiamuslimer. Dessa religiösa grupper utgör en klar majoritet av befolkningen och är därmed större än resterande grupper i samhället. Den libanesiska konstitutionen kräver att alla väsentliga och centrala grupper representeras i regeringen, därmed delar således även dessa tre grupper på den politiska makten och skapar en multipolär maktbalans som finns i landet. Vidare delar även den legislativa och exekutiva makten inom det parlamentariska systemet på ett balanserat maktförhållande sinsemellan.
30
50% när de i själva verket är utgör en större del av befolkningen.
Autonomi Segmenten i Libanon saknar politisk autonomi. Istället infinner de autonomi i det som berör den civila statusen. Autonomin som utspelar sig i Libanon är allmänt bekant som extraterritoriell autonomi, detta eftersom den inte har en territoriell avskiljning inom staten.
6. Diskussion / Slutsats
Syftet med denna studie är att undersöka Libanons komplexa och instabila situation utifrån den konsociationell modellen, hur denna tett sig, samt vad Taif-avtalet inneburit för detta. Uppsatsens huvudsakliga fokus ligger på att analysera Libanons förutsättningar för en stabil konsociationell demokrati samt huruvida denna lämpar sig som en demokratisering modell i landet. Med hjälp av uppsatsens två frågeställningar: ”I vilken grad uppfyller Libanon villkoren för
konsociationell demokrati?” samt ”Vad har implementeringen av Taif-avtalet inneburit för den politiska stabiliteten i landet?” har syftet med uppsatsen
undersökts och analyserats. Min egen uppfattning om hur den konsociationella demokratin i Libanon är samt hur Taif-avtalet som jag ansåg bara vara positivt innan jag påbörjade denna uppsats har ändrats.
Vilken grad uppfyller Libanon villkoren för konsociationell demokrati?
För att uppnå konsociationell demokrati i ett samhälle enligt Lijphart måste dessa tre krav vara uppfyllda maktbalans, segmentell autonomi och proportionell representation. Libanon har till viss del lyckats uppfylla dessa krav men inte fullt ut.
31
befolkning. Det är viktigt att inget av de religiösa grupperna ska ha mandat att utföra egen majoritet i parlamentet. Detta uppfyller landets maktfördelning då de tre religiösa grupperna tillsammans utgör majoritet. Detta kan däremot leda till konflikter eftersom segmenten är uppdelade efter befolkningens religiösa läggning.
Segmentell autonomi saknar politiska grunder och berör endast den civila statusen och de religiösa grupperna saknar vetorätt. I frågor som berör parlamentet, regeringsbildningen nationella och utrikespolitiska frågor finns det flera liknelser.
Proportionell representation i Libanon efter Taif-avtalet kan delvis ses som då det finns brister i proportionen, detta beror på att de kristna utgör 50% av landets befolkning enligt den officiella folkräkningen, sunni och shiamuslimer fick då resterande andel att dela på trots att de utgör majoriteten av landets befolkning. Libanon uppfyller kraven för ett konsociationellt samhälle enligt Lijpharts krav. Detta kan dock utvecklas för att bli ännu bättre, ett exempel är att möjligtvis fördela makten annorlunda.
Vad har implementeringen av Taif-avtalet inneburit för den politiska stabiliteten i landet?
Taif-avtalet som även är känt för fredsavtalet mellan de olika religiösa grupperingarna inom landet efter inbördeskriget förändrade delvis den politiska situationen, maktdelningen i landets tre huvudposter omfördelades men den grundläggande politiken bestod.
32
ut innan och efter Taif-avtalet i landets politiska system. Landet har fått en jämn maktfördelning mellan de olika religiösa grupperna och efter landets implementering av Taif-avtalet har den politiska situationen till viss del blivit bättre.
33
7. Referenslista
Litterära källor:
BJÖRKLUND, M. & PAULSSON, U. 2012. Seminarieboken : att skriva, presentera och opponera.
Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken- för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna, 2:9. ed.
Denscombe, M. (2014). Forskningshandboken- för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna.
el-Khazen, F. 1991. The Communal Pact of National Identities: The Making and Politics of the National Pact. Papers on Lebanon # 12. Oxford: Center for Lebanese Studies.
Esaiasson, Peter, Gilliam, Mikael, Oscarsson, Henric & Wägnerud, Lena. Metodpraktikan: konsten att studera individ, marknad och samhälle. Senaste upplagan. Stockholm: Norstedts juridik.
Galey, Patrick. (2011). The victims of government-free Lebanon.
Ghosn, Faten., Khoury, Amal. (2011). Lebanon after the Civil War: Peace or the Illusion of Peace? Middle East Journal 63(3): 381-397.
Haddad, Simon. (2002). The Relevance of Political Trust in Postwar Lebanon. Citizenship Studies 6(2).
34
Håkansson, Christer (2004): Lärares yrkeslandskap – ett institutionellt perspektiv.
Karam, Karam. (2012). The Taif Agreement: New order, old framework. Kerr, Michael. (2005). Imposing Power-Sharing: Conflict and Coexistence in Northern Ireland and Lebanon. Dublin: Irish Academic Press.
Lijphart, Arend (1969). Consociational Democracy. World Politics 21 (2). Lijphart, Arend. Democracy in Plural Societies: A Comparative Exploration. 1977. New Haven & London: Yale University Press
Lijphart, Arend. (2008). Thinking About Democracy: Power sharing and majority rule in theory and practice. Abingdon: Routledge.
Maktabi, Rania. (2007). The Lebanese census of 1932 revisited. Who are the Lebanese? British Journal of Middle Eastern Studies 26(1): 219-241.
Mansour, A. 1993. al-Inqilab Ala al-Taif [The Coup Against the Taif Agreement]. Beirut: Dar al-jadid.
May, T. (2013). Samhällsvetenskaplig Forskning.
Merriam, S. 1994. Fallstudien Som Forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur. Milton-Edwards, Beverly. (2011). Contemporary Politics in the Middle East. Cambridge: Polity Press.
35
OLSSON, H. & SÖRENSEN. 2007. Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv, Stockholm, Liber.
Patel, R. & Davidson, B. (2011). Forskningsmetodikens grunder - att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur AB. Salamey, Imad. (2013). The Government and Politics of Lebanon. Abingdon: Routledge
Internetkällor:
Bogaards, M., 2019. Formal And Informal Consociational Institutions: A Comparison Of The National Pact And The Taif Agreement In Lebanon. Taylor & Francis. Tillgänglig:
<https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/13537113.2019.1565176>. El-Khazen, F., 1991. Lebanesestudies.com. Tillgänglig: <https://lebanesestudies.com/wp- content/uploads/2012/03/8b844d712.-The-Communal-Pact-of-National- Identities-The-Making-and-Politics-of-the-1943-National-Pact-Farid-el-Khazen-1991.pdf> Globalis.se. 2018. Libanon.
Haidar, Ramzi, 2008. Hizbollahs ställning stärks efter uppgörelse i Libanon. Dagens Nyheter. 22 maj.
Tillgänglig: http://www.dn.se/nyheter/varlden/hizbollahs-stallning-starksefter-uppgorelse-i-libanon/
36
