EXAMENSARBETE
Olämpliga föräldrar i fråga om umgänge
och vårdnad
Behiye Yenigun
2016
Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap
Luleå tekniska universitet
Sammanfattning
Förkortningar
• Barnkonventionen - FN:s konvention den 20 november om
barnets rättigheter
• BR - Barnombudsmannen rapporterar
• BRÅ
- Brottsförebyggande Rådet
• FB - Föräldrabalken (1949:381)
• HD - Högsta domstolen
• LVU - Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga
• LU – Lagutskottet
• NJA - Nytt juridiskt arkiv
• Prop. – Proposition
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Inledning ... 1
1.2 Syfte och frågeställning ... 2
1.3 Avgränsning ... 2
1.4 Metod och material ... 2
2. Barnets bästa ... 3
2.1 Historiskt perspektiv av begreppets utveckling ... 3
2.1.1 Begreppets framväxt i lagen ... 3
2.1.2 Grundläggande behov ... 3
2.1.3 Lagändring ... 3
2.1.4 Barnkonventionen ... 4
2.2 Barnets bästa i gällande rätt ... 4
2.3 Barnets bästa i samband med vårdnadstvister ... 5
2.3.1 Grundläggande rättigheter ... 5
2.3.2 Relationen till föräldrarna ... 5
2.3.3 Rättslig bedömning ... 5
3. Vårdnad ... 7
3.1 Historiskt perspektiv ... 7
3.1.1 Historisk överblick ... 7
3.2 Vem är vårdnadshavare? ... 7
3.2.1 Vårdnadshavare vid barnets födelse ... 8
3.2.2 Gemensam vårdnad genom anmälan ... 8
3.3.1 Beslut av domstol eller socialnämnd ... 10
3.3.2 Flexibel umgänge ... 10
3.3.3 Villkor ... 11
4. Olämplig förälder ... 12
4.1 Bakgrund ... 12
4.2 Risken för att barnet far illa ... 13
4.3 Bedömning ... 13
4.4 Övriga brister i omsorgen ... 15
5. Praxis ... 16
5.1 NJA 2006 s.26 ... 16
5.2 Analys och reflektion ... 16
5.3 Göta Hovrätt T 1646-11 ... 17
5.4 Analys och reflektion ... 18
5.6 Analys och reflektion ... 19
5.7 Svea Hovrätt T 4249-10 ... 20
5.8 Analys och reflektion ... 20
6. Analys/diskussion ... 22
6.1 Vad innebär principen om Barnets Bästa? ... 22
6.2 Hur ser vårdnadsbestämmelserna ut i Föräldrabalken? ... 22
6.3 Vem är olämplig som vårdnadshavare? ... 23
6.4 Vilken betydelse ger våld inom familjen vid frågor om umgänge och vårdnad i praxis? ... 23
7. Avslutande kommentarer ... 24
1
1. Inledning
1.1 Inledning
”Pappa, Du vet att jag älskar Dig.. Längst därinne finns den, den klump av kärlek som är ämnad just till Dig. Jag skulle vilja ge den till Dig, allt på en gång, som ett regn där dropparna var kärlek, rakt ned påDig.
Men det är som att någonting stoppar mig, i en spärr, längst därinne.
Jag tror Du vet, det måste Du veta, för jag vill inte tro på att Du är genom ond. Jag vill kunna skrika: JAG ÄLSKAR MIN PAPPA!!
Men Du pappa, jag kan inte, spärren tar vid, istället får Du mig att vilja kräkas, jag vill rycka Dig i hårrötterna, släpa Dig. Ge Dig mina knytnävsslags ilska, precis som Du gjorde mot Henne.
Jag vill gråta och se Dig i ögonen, jag vill vara den som skrämmer Dig. Jag vill kunna säga att en stor klump av mig hatar Dig. Jag vill såmycket, pappa, Du anar inte!
Jag vill kunna säga som det är, jag vill kunna vara ärlig både mot mig själv och mot Dig, men Du har svikit såmånga gånger..
Jag är inte skyldig Dig någonting, jag har all rätt att spotta påDig, hata och förakta Dig. Jag kan säga hej dåoch gå men det gör jag inte, varför vet jag inte …
Kanske finns det en länk, kanske inte.
Jag ska bli bättre än Dig, pappa, förresten är jag redan bättre men jag ska fortsätta uppåt till slut ska jag ståpåtoppen och vara fri från tankarna som förföljt mig.
Jag ska släppa Dig och säga: jag är fri nu, pappa.”1
Denna dikt är skriven av en flicka som deltagit i Trappverksamheten i Uppsala och handlar om barn som utsätts för att bevittna våld i familjen. Hon beskriver sina känslor till sin far på ett känslosamt och mycket gripande sätt. Denna flicka är en utav många barn där ute som får vittna våld i hemmet. Idag pågår det en massa konflikter mellan föräldrar som påverkar barnen väldigt negativt. Många barn tvingas leva i otrygga familjer medan andra lyckas ta sig ur den onda cirkeln.
År 2014 kom det in sammanlagt 19 100 anmälningar vad gäller misshandelsbrott mot barn. 39% av dessa anmälningar riktades mot flickor medan 61% var mot killar. Från föregående år ökades våldet mot barn mellan 0-17 år med 8% och 16% ökade mellan 0-6 år vilket motsvarade en siffra på 536 brott. Anledningen till den starkt växande andelen är för att allt fler börjar anmäla brotten bland annat har skolorna tagit tag i situationen mycket allvarligare jämfört med tidigare.2
1
Socialstyrelsen, När mamma blir slagen av pappa, KopieCenter, Stockholm, 2005, s.63
2
2
1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att klargöra barnets bästa i frågor som rör en förälders lämplighet samt vilken betydelse våld har vid frågor om umgänge och vårdnad.
Jag vill därför utreda följande frågeställningar: 1) Vad innebär principen om Barnets Bästa?
2) Hur ser vårdnadsbestämmelserna ut i Föräldrabalken? 3) Vem kan anses olämplig som vårdnadshavare?
4) Vilken betydelse har våld inom familjen vid frågor om umgänge och vårdnad i praxis?
1.3 Avgränsning
Då uppsatsen är avgränsad till föräldrabalken (1949:381) behandlas inte Lag (1990:52) med sär-skilda bestämmelser om vård av unga [LVU] eller andra ärenden som hamnar utanför FB.
1.4 Metod och material
3
2. Barnets bästa
2.1 Historiskt perspektiv av begreppets utveckling
2.1.1 Begreppets framväxt i lagen
Frågan om barnets bästa har förekommit i den svenska lagstiftningen sedan 1910-talet och tio år senare även i HD:s praxis. Under 1970-talet dök många diskussioner upp om barnets bästa i doktrin och debatt.3 Första gången då barnets bästa formellt stod med i lagoken var i Lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap 9§. Paragrafen löd:
”Leva föräldrarna på grund av söndring åtskilda, har rätten på ansökan av endera att förordna, vilken av dem skall hava vårdnaden om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad, huru de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, give rätten sitt beslut i överensstämmelse med vad de önska, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa; åsämjas de ej, bestämme rätten efter vad med hänsyn främst till barnens bästa finnes skäligt. Bär endera huvudsakligen skulden till sammanlevnadens hävande, och äro de lika skickade att hava vårdnaden om barnen, vare den andre närmast därtill.”4
2.1.2 Grundläggande behov
I förslaget till 1949 lag som sedan trädde i kraft 1950, FB 6 kap 7§ gjordes ingen förändring utan paragrafen blev kvar som tidigare lydelse.5 Det var inte förrän 1979 som en ny utredning gjordes. Där ville man nu ge ett klart uttryck för frågor som rörde mellan barn och föräldrar, barns behov och barns rätt att utveckla sin egen personlighet. Några grundläggande behov var då:
• Barn behöver omvårdnad och skydd.
• Barn behöver människor som de kan ta emot kärlek av och ge kärlek till. • Barn behöver ett stabilt och varaktigt förhållande till förälder.
• Barn behöver utvecklas i en miljö som tillgodoser dess behov av stimulans. • Barn behöver föräldrars hjälp med att sätta gränser för sitt handlande. • Barn måste få känna att de behövs och att de får ta ansvar.
• Barn behöver få påverka sin situation.
• Barn behöver efter hand frigöra sig från sitt beroende av föräldrarna.
• Barn har behov av samhörighet med båda föräldrarna även om dessa är i konflikt med varandra.
Ovanstående punkter är alltså det som anses vara barns grundläggande behov. Hänsyn skulle tas till dessa punkter vid överväganden och beslut om barnets bästa.6
2.1.3 Lagändring
Genom 1998 års vårdnadsreform infördes i 6 kap. föräldrabalken en portalparagraf om barnets bästa och paragrafen löd istället:
3
Schiratzki Johanna, Föräldraansvar i välfärdsrätten, Stockholm: Norstedts Juridik AB, 2013, s.35
4
Lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap 9§
5
Prop. 1949:93 s.55
6
4
Barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande enligt detta kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa skall beaktas.7
Nu fick begreppet en egen paragraf i den svenska lagen. I och med att principen fick en egen para-graf höjdes även värdet av den. Särskilt hänsyn ska tas till att barnet är barn och i sin tur till dettas bästa.8
2.1.4 Barnkonventionen
2 september 1990 trädde även barnkonventionen i kraft vilket är ett bindande internationellt avtal som skyddar barnens rättigheter. Barnkonventionen består av 54 artiklar varav 4 är grundläggande och vägledande principer som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn.
Dessa artiklar är artikel 1, artikel 2, artikel 3 och artikel 4.9 I artikel 3 i barnkonventionen sägs:
• Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsin-stitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
• Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som be-hövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder
• Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn.10
2.2 Barnets bästa i gällande rätt
Regeringens förslag i utredningen av gällande rätt var att barnets bästa skulle ha en klarare uttryck i lagen. Principen ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Anledningen till detta var för att det skulle finnas ett tydligt barnperspektiv. Barnets bästa är en av de fyra grund-pelarna i barnkonventionen skulle även ha en särskild plats i den svenska lagen. Vid frågor om vårdnad, boende och umgänge ska det vara barnets intressen som ska ståi fokus inte att beslutet ska vara rättvist mellan föräldrarna.11
Den nya lagändringen som trädde i kraft 2006 lyder som följande:
7
SFS 1998:319
8
Schiratzki Johanna, Föräldraansvar i välfärdsrätten, 2013, s.32
5 FB 6 kap. 2 a§
Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid
– risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
– barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.12
I jämförelse med tidigare lydelse ändras ”komma i främsta rum” till ”skall vara avgörande” ef-tersom att det är barnets intressen som ska ta över och inte föräldrarnas. Regeringen ansåg att be-greppet bör förklaras tydligare i lagtexten. Genom den nya bestämmelsen stämde lagen mer konkret ihop med barnkonventionen.13 Med detta menas att barnets bästa skall avgörande för alla beslut. I andra stycket lades det till ett tillägg om risken för att någon annan i familjen utsätts för övergrepp. Syftet med denna ändring är att övergreppet inte bara kan rikta sig mot barnet utan även mot någon annan familjemedlem så som till exempel syskon eller den andra föräldern. Denna typ av övergrepp som kanske inte direkt är riktat mot barnet ska ocksåsärskilt beaktas som en risk för barnet.14
2.3 Barnets bästa i samband med vårdnadstvister
2.3.1 Grundläggande rättigheter
I FB 6:1 anges barnens grundläggande rättigheter:
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behand-ling.15
Syftet med denna paragraf är att ge domstolen en vägledning i fråga om vårdnadstvister. Med ”om-vårdnad”menas både psykisk och fysisk omsorg.
- Psykisk omsorg: Med detta menas rätten till kärlek, trygghet genom stabila förhållanden och fost-ran genom att både gränser sätts från föräldrarna och genom att barnet själv sätter gränser i sina handlanden.
- Fysisk omsorg: Den fysiska omsorgen omfattar i stort sett rätten till uppehälle, bostad och utbild-ning.
2.3.2 Relationen till föräldrarna
Förutom dessa rättigheter ingår även i barnets bästa en stabil och varaktig relation mellan barnet och dennes båda föräldrar som anges i FB 6:2a §, men i denna sorts behandling ska domstolen ta särskild hänsyn till om barnet kan utsättas för övergrepp, olovligen bortföras, kvarhållas eller fara illa på annat sätt. Dock räcker varken uppräkningen av barnens rättigheter eller de krav som ställs i FB för att klargöra barnets bästa vid utredningen.16
2.3.3 Rättslig bedömning 12 SFS 2006:458, FB 6:2a 13 Prop. 2005/06:99 s.39 14 Prop. 2005/05:99 s.85 15 SFS 1983:47 16
6 Eftersom att barnets bästa är en allmän och övergripande princip så innebär det att vårdnadsutredar-na beroende på fallet ger detta en konkret innebörd. Med hjälp av erfarenheter, kunskap, uppfatt-ningar och antaganden ges en bedömning av vad som anses vara barnets bästa i ett visst fall.17 I förarbeten till barnets bästa har som utgångspunkt angetts att begreppet ska tolkas både ur ett objek-tivt och subjekobjek-tivt perspektiv:
…i huvudsak finns två sätt att avgöra vad som är barnets bästa. Det ena är att beslutsfattare på olika nivåer gör bedömningar som grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det handlar alltså om att skaffa sig kunskap om barn eller inhämta sådan kunskap från experter. Det andra sät-tet är att det berörda barnet tillåts ge uttryck för sin uppfattning om vad som är bästa. Det förutsät-ter dock att barnet vistas i en trygg miljö där det inte påverkas alltför mycket av någon enskild vuxen.18
Dock begränsas rätten till en rättslig standard eftersom det inte går att sätta upp regler för saker som ligger utanför det rättsliga området. Ett exempel på det är kärlek, rätten kan inte få en förälder att älska sitt barn. Rättens uppgift är att lösa tvister, fördela begränsade resurser och ge rättssubjekten ett skydd mot straffbara handlingar.19
17 Rejmer, Vårdnadstvister, 2003, s.124 18 SOU 1997:116 s.134 19
7
3. Vårdnad
3.1 Historiskt perspektiv
Under tidigare generationer handlade föräldrarnas roll om att uppfostra sina barn till goda familje-medlemmar. Den känslomässiga relationen mellan föräldrarna och barnen var svagare jämfört med idag. Att ge omsorg till barnen var inte någon som man tog stor hänsyn till.20
3.1.1 Historisk överblick
Det var genom lagarna om barn utom äktenskapet och barn i äktenskapet som själva begreppet vårdnad kom upp. Enligt lagen 1917 om barn utom äktenskap21 hade modern både vårdnaden om barnet och var även barnets förmyndare. Här skiljde man inte påvårdnad och förmyndarskap medan i lagen 1920 om barn i äktenskap22 så gjorde man det. Både fadern och modern hade vårdnaden över barnet.23 En hel del ändringar har gjort i FB den senaste tiden vad gäller vårdnad och um-gänge. 1976 infördes en ny lag i FB som gav möjlighet för ogifta och frånskilda föräldrar att få be-hålla gemensam vårdnad.24 Vilket inte var tillåtet tidigare. Bara ett år senare lade Utredningen till ett förslag om barnens rätt vilket också gick igenom 1979. Därmed lades det till ett förbud mot aga. Förslaget som gick igenom följde:25
Barnet får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
En hel del olika ändringar gjordes i FB fram till 2006 just för att stärka barnperspektivet. Utred-ningen ville att kommande regler skulle anpassas till olika förändringar som skett i samhället vad gäller familjemönstret. Regler om vårdnad behövde få en förändring för att kunna svara på barnens behov. Genom lagändringarna betonas föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor om vårdnaden, där domstolen utrederom vårdnaden ska vara gemensam eller inte.
Genom 2006 års lagändring lades en större vikt på socialnämnden. Socialnämnden kunde även väcka talan mot umgänge om det skulle anses vara nödvändigt, till exempel om det skulle finnas en risk för barnet att fara illa. En annan ändring var att kontakten inte behöver vara fysiska längre, om barnet istället önskar sig att träffa föräldern på ett annat sätt så som tex telefon såfungerar det lika bra.26
3.2 Vem är vårdnadshavare?
Föräldrabalken skiljer mellan vårdnad och förmyndarskap. En förmyndare har stort sett hand om barnets ekonomiska frågor. En vårdnadshavare däremot är den som tar hand om barnets vårdnad, dvs den som bär ansvaret för barnets personliga förhållanden. Med personliga förhållanden menas barnets omvårdnad, trygghet och goda uppfostran.27
20 Rejmer, Vårdnadstvister, 2003, s.138 21 NJA II 1917 s.363 22 NJA II 1921 s.233 23
Sjösten Mats, Vårdnad, boende och umgänge, Stockholm: Norstedts Juridik (2014) s.30
24
Prop. 1975/76:170 s.83
25
SOU 1978:10 s.25
26
Sjösten, vårdnad, boende och umgänge, s.34
27
8 I FB 6 kap. 2 §beskrivs vårdnaden:
Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets person-liga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnads-havare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckl-ing och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjnutveckl-ing och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.28
Båda föräldrarna eller i vissa fall endast en av dem står för vårdnaden av barnet från födelsen till dess barnet är 18 år det vill säga myndig . Fram till dess är det ovanstående paragraf som gäller för vårdnadshavaren i frågor om vårdnad. Barn är i behov av goda relationer till båda sina föräldrar och det är den relationen som FB är ute efter att skapa. Därför är det viktigt att båda föräldrarna är del-aktiga och villiga till att ta ansvar över barnet.29
3.2.1 Vårdnadshavare vid barnets födelse FB 6 kap. 3 §som följer:
Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.Om det döms till äktenskapsskillnad mellan för-äldrarna står barnet även därefter under båda förför-äldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 §. Skall barnet även efter domen på äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad, skall rätten i domen erinra om att vårdnaden alltjämt är gemensam.30
Enligt ovanstående lag tillfaller alltså vårdnaden båda föräldrarna i det fallet då de är gifta. En för-älder som inte är myndig kan också ha vårdnaden över barnet, men däremot går det inte att vara förmyndare.31 Om föräldrarna inte är gifta dåbarnet födds såär det modern som har ensam vårdnad över barnet. Däremot får föräldrarna gemensam vårdnad om de gifter sig efter barnets födelse. I paragrafens andra stycke följer också att gemensam vårdnad tillkommer föräldrarna även när för-äldrarna gifter om sig pånytt oavsett vad som gällt tidigare.
3.2.2 Gemensam vårdnad genom anmälan
För ogifta gäller inte detsamma regel som för gifta par, vid barnets födelse. Tre månader efter att socialnämnden godkänt faderskapsbekräftelse som görs enligt FB 1 kap. 4§ får föräldrarna gemen-skap vårdnad. Detta går igenom så länge någon av föräldrarna inte motsätter sig vårdnaden under denna tre månaders period.32 Om ogifta par lever tillsammans kan föräldrarna fågemensam vårdnad genom en registrering hos skatteverket. Lagarna som reglerar detta är FB 6 kap. 4§st. 2 och 16§:
28 SFS 2014:377 29 SFS 2014:377 30 SFS 1994:1433 31 FB 10 kap 5§ 32
9 4 §st. 2:
Om barnet är folkbokfört här i landet, kan föräldrarna få gemensam vårdnad också genom regi-strering hos Skatteverket efter anmälan av dem båda
1. till socialnämnden i samband med att nämnden ska godkänna en faderskapsbekräftelse eller en bekräftelse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 §, eller
2. till Skatteverket under förutsättning att beslut om vårdnaden inte har meddelats tidigare.
16 §:
Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra prövas av Skatteverket. Anmälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna.
Anmälan enligt 4 § andra stycket 2 görs hos Skatteverket eller Försäkringskassan.
Beslut av Skatteverket får överklagas hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets barnet är folk-bokfört vid tidpunkten för beslutet.
När en gemensam vårdnad ansöks genom ovanstående registrering accepteras den så fort en regi-strering hos skatteverket har skett.33
3:3 Umgängesrätt
Ett barn som inte bor tillsammans med en förälder har rätt till umgänge. Denna rättighet beskrivs klart och tydligt i föräldrabalken:
6 kap. 15 §st.1
Barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt.34
Vid ett sådant beslut vad gäller barnets rätt till umgänge tas beslutet med hänsyn till barnets bästa.35 Eftersom denna rättighet i första hand tillfaller barnetska man först och främst ta hänsyn till barnets behov och intressen. Dessutom handlar det om barnets rättighet och inte förälderns umgängesrätt. Därför är det inte en absolut plikt, utan en fördel för barnet att kunna ha kontakt med båda sina för-äldrar.36 Allmänt psykologiskt är det viktigt för ett barn att ha ett regelbundet och konfliktfritt um-gänge med sina föräldrar. Ansvaret ligger hos föräldrarna för att barnet ska kunna ha ett sådant för-hållande. Bestämmelsen till detta följer:
6 kap. 15 §st.2
Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Särskilt förordnade vårdnadshavare har ett motsvarande ansvar.
Denna bestämmelse gäller oavsett om föräldrarna har en gemensam vårdnad eller inte.37 Barnet ska som regel kunna ha kontakt med båda sina föräldrar även om de inte bor tillsammans. Dock betyder
33 Prop.1981/82:168 s.76 34 SFS 2006:458 35 Prop. 1997/98:7 36 SOU 1979:63 s.81 37
10 inte det nu sagda att umgänget alltid är till barnets bästa. I vissa fall kan det vara bättre för barnet att inte ha något umgänge till den ålder dåde kan fåbestämma själv.38
3.3.1 Beslut av domstol eller socialnämnd
I vissa fall kan inte föräldrarna komma överens om umgänget, då får domstolen döma vad som är bäst för barnet:
6 kap. 15a §st.1
På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. En sådan talan får också föras av socialnämnden.39
En talan får föras av:40
• En förälder som vill umgås med sitt barn.
• En förälder som vill begränsa umgänget mellan barnet och den andra föräldern.
När ett beslut från domstolen har fattats så är ska socialnämnden fortsätta kontrollera relationerna i familjen eftersom att det kan förekomma situationer då barnet kan må dåligt av beslutet som tagits. Det finns även situationer där barnet under senare tider riskerar att fara illa. Därför kan umgänge med föräldern begränsas eller i värsta fall om föräldern gjort sig skyldig till brott kan umgänget uteslutas helt.41
3.3.2 Flexibel umgänge
Det finns ingen speciell lagtext om hur umgänget bör förekomma och i vilken utsträckning det bör ske. Sådana beslut bedöms från fall till fall, beroende på vad man anser vara barnets bästa. Det bästa för barnet behöver dock inte alltid vara ett regelbundet umgänge, utan kan även vara ett flexi-belt umgänge. Ett litet barn som inte har lika stark inre minnesbild av sina föräldrar kan behöva träffa sina föräldrar oftare för att uppdatera bilden av sina föräldrar. För äldre barn kanske täta um-gängen inte är av lika stor betydelse, men istället ett regelbundet umgänge för att kunna behålla kontakten. 42
Stereotypa beslut som till exempel innebär att barnet skall vara hos den andra föräldern under hel-gerna eller en viss period under sommarlovet anpassas inte till föräldrarnas förhållanden. Det med-ger alltså inte att umgänget anpassas till parterna under åren växlande förhållanden.
11 3.3.3 Villkor
Domstolen kan i viss utsträckning besluta om villkor för umgänget och det prövas självständigt som en del av umgängesfrågan. Dessa villkor kan bland annat vara:
• Påvilken plats umgänge ska påbörjas och avslutas • Att umgänge får ske endast påen viss plats
• Att umgänge får utövas endast i Sverige
• Att den förälder som barnet ska umgås med ska deponera sitt pass hos den förälder som barnet bor tillsammans med under den tid umgänget pågår.
En annan synpunkt som kan tänkas som ett villkor är drogfrihet. Även krav på bostad som villkor för umgänge har förekommit. Däremot anges dessa ovanstående villkor endast i undantagsfall ef-tersom att för många detaljerade villkor kan leda till att viljan till samarbete minskar. Utgångspunk-ten för att domstolen ska besluta om dessa villkor är för att det i det aktuella fallet skulle kunna an-ses som nödvändigt för att umgänget ska fungera väl.44
44
12
4. Olämplig förälder
4.1 Bakgrund
Det var runt 80-talet då man började diskutera i förarbetena om att vårdnaden bör tillfalla båda för-äldrarna med hänsyn till barnets bästa. Dock skall ej detta gälla om det finns en risk för barnet att fara illa. Om den ena föräldern gör sig skyldig till trakasserier eller misshandel blir det väldigt svårt att komma fram till det bästa vad gäller frågor som rör barnet. Det lades då märke till att man inte ska generalisera sådana frågor utan lyssna på föräldrarnas argument i vårdnadsfrågan45
I början av 90-talet infördes en ny paragraf som innehåller en riskbedömning.:
”Det räcker med att det föreligger konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk för det. Omständigheter som därvid kan spela in kan vara umgängesförälderns allmänna
attityd till våld, eventuella tidigare övergrepp, hotelser om övergrepp m.m. Också övergrepp som enbart är av psykisk natur måste beaktas.” 46
Några år senare tog man upp dessa farhågor igen i propositionen:
”Som tidigare påpekats är det inte alltid till barnets bästa med gemensam vårdnad. De farhågor som framförts måste tas på allvar och en lagändring får inte medföra att det mer eller mindre schablonmässigt beslutas om gemensam vårdnad även mot den ena förälderns önskemål. Om den som motsätter sig gemensam vårdnad anför vägande skäl för sin
ståndpunkt, är det ofta lämpligast att inte gå emot den personens vilja. Har motståndet sin grund i sådana förhållanden som misshandel eller trakasserier eller andra former av övergrepp från den andra förälderns sida, kan det vara bäst för barnet att den ena föräldern får
ensam vårdnad. Det skall betonas att avgörandet alltid skall ske utifrån vad som är bäst för barnet.” 47
Huvudregeln är att en gemensam vårdnad anses som det bästa för barnet, dock blir det ett undantag om det förekommit våld i familjen. I sådana fall anses istället i de flesta fallen en ensam vårdnad för barnet. Idag ligger som grundportal paragrafen om barnets bästa48 och FB 6 kap. 7§ st. 1-3 följande lydande:
”Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden. Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra föräldern ensam. Brister också den föräldern i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten i fall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.” 49
13
4.2 Risken för att barnet far illa
I och med att Sverige godkände Barnkonventionen har det klart och tydligt uttalats att barn ska skyddas mot övergrepp.
”Staten ska så långt som möjligt säkerställa att ett barn inte utsätts för våld, misshandel eller sexu-ella övergrepp”. 50 1993 infördes en paragraf för första gången som handlade om risken för att bar-net far illa i FB 6 kap. 15 § som löd:
“Vid beslut enligt andra och tredje styckena skall rätten beakta risken för att barnet i samband med utövande av umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller annars far illa.”51
Anledningen till att lagen infördes var för att den kraftiga rörligheten över gränserna medfört ett sånt behov. I och med att rörligheten ökade så ökade även risken för att föräldrarna förde bort sina barn till andra länder. De grundläggande bestämmelserna i FB om vårdnad och umgänge utgår från barnets bästa så man ville motverka att barn olovligen förde bort under utövandet att umgänge eller vårdnad. Dock gällde inte den nya bestämmelsen endast för risken av bortförande utan även för risken att barnet far illa. Det är viktigt för barnet att har en bra relation till båda sina föräldrar men viktigare är att barnet inte far illa.52
2006 gjordes en ändring i FB 6 kap 2a § som innebär att betydelsen lyftes fram.
Socialnämnden och domstolen skall vid bedömningen av barnets bästa fästa avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa.53
4.3 Bedömning
Vid bedömningen räcker det med att det finns konkreta omständigheter som tyder på att övergrepp eller kränkning förekommit för att domstolen ska göra en riskbedömning. Så länge det alltså finns en risk för att barnet far illa i frågor om vårdad eller boende, ska domstolen ta ställning till frågan. Det är svårt att lägga krav på bevisningen eftersom att det ser olika ut från fall till fall. Dock bör det finnas någon form av stödbevisning för påståendena.54 Om det har förekommit uppgifter där våld eller övergrepp förekommit så måste en riskbedömning göras.55 Är det klarlagt att en förälder tidi-gare gjort sig skyldig till övergrepp så bör en ny bedömning av det som inträffade göras.
Beroende på hur övergreppen har sett ut görs en bedömning. Till exempel om övergreppen har skett oftare under en längre tid kan det vara en risk till att barnet far illa ut. Samma grund gäller om för-äldern har ett behov av att hela tiden utöva en makt och kontroll över offret, detta är en handling som är svår att ändra på och därför en stor risk att det upprepas. Liknande fall som följer spåret vi-sar ofta att det föreligger en risk, däremot finns det föräldrar som gjort sig skyldig till bara någon enstaka handling och dessa situationer visar då att det inte är av en större betydelse. Ett exempel är
14 om en förälder en enstaka gång gjort sig skyldig till övergrepp mot den andra föräldern så finns det en mindre risk att barnet far illa ut.
Något som man tar hänsyn till är när övergreppet skett, även om det skulle vara en enstaka gång som nyligen ägt rum så kan det betyda även en risk för även barnet. Tiden spelar stor roll därför att om istället övergreppet skett långt tillbaka och relationerna i hemmet efter det enstaka övergreppet fungerat bra tyder det på att det finns en mindre risk för upprepning. Det viktigaste som inte får glömmas är att i vart fall ta hänsyn till barnets egen inställning.56
Barn har en rätt som innebär att aldrig någonsin behöva bli utsatt för våld, övergrepp eller kränk-ning av en förälder. Barnets bästa ska alltid komma först och det finns inget intresse som bör komma före barnets. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet görs en särskild bedömning om den kan fara illa. I praktiken är det två spörsmål som aktualiseras, den ena är om det har före-kommit några övergrepp och den andra är om det föreligger någon risk.57
Även om det i inte alltid går av bevisa ett brott kan domstolen ändå genom en ”sannolikhetsbedöm-ning” komma fram till att det föreligger en otrygghet för barnets säkerhet. En konkret fara leder i sin tur till en faktisk fara, därför behöver det inte alltid vara visat att övergrepp eller andra kränk-ningar har skett för att domstolen ska pröva påståendena. Ibland kan en ”sannolikhet” vara tillräck-ligt för att domstolen ska påstå att det har skett.
Polisanmälningar, nedlagda eller under utredning, väckta åtal och fällande eller friande domar är naturligtvis viktiga omständigheter vid prövningen av om övergrepp skett. Annan utredning kan vara vittnesförhör, barnpsykiatriska utredningar, barnavårdsutredningar och utdrag ur sjukjourna-ler.58
I vissa fall kan föräldern få ha kvar sin vårdnad över barnet trots att denne gjort sig skyldig till våld eller kränkningar. Ett sådant exempel är när en förälder varit våldsam mot den ena föräldern och denne inte motsätter sig att ha en gemensam vårdnad. Här får socialnämnden komma in och under-söka om det föreligger någon risk för barnet. Efter att en bedömning gjort med hänsyn till barnets bästa besluter domstolen om föräldern får behålla vårdnaden eller inte. Om en förälder dödat eller försökt döda den andra föräldern ska socialnämnden normalt väcka talan om en förflyttning av vårdnaden, detsamma gäller i sådana fall då en förälder gjort sig skyldig till sexuella grepp mot bar-net.59
Eftersom situationerna ser olika ut från fall till fall går det inte att lägga upp en exakt modell för hur processen ska gå till. Bedömningen måste göras utifrån det enskilda fallet. Däremot finns det vissa krav som går att ställa av det som tidigare togs upp vad gäller sannolikhetsbedömning. Självklart är denna bedömning väldigt svår eftersom att vi inte har möjligheten att se in i framtiden. Från dom-stolen sida krävs istället en noggrann och klar utredning av bakgrunden. Detta är enklare att bedöma när det är barnet som blivit utsatt för övergrepp än när det handlar om en förälder.
15
4.4 Övriga brister i omsorgen
För att en förälder ska anses vara olämplig krävs det inte bara att det ska föreligga våld eller hot. Det finns föräldrar som till exempel är missbrukare eller psykiskt sjuka vilket gör dem mindre lämpliga. Visst kan missbruket leda till att föräldern använder våld mot barnet men framför allt fö-religger risker till att det blir stora brister i omsorgen. En förälder som missbrukar kan ha det så svårt att den inte kan ge barnet vad den behöver vad gäller omvårdnad, uppmärksamhet, kontakt och stimulans. Dessutom kan det föreligga en otrygghet från barnets perspektiv och även en risk för att en fara kan föreligga. När sådana situationer dyker upp måste en bedömning göras av vilka kon-sekvenser det kan ge barnet och hur långvarigt störningen är. Det finns föräldrar som är sjuka eller som missbrukar men som ändå har en god förmåga att ge en god omsorg.60 När missbruk, försum-melse eller andra brister uppstår och en fara för barnets bästa, ska domstolen besluta om ändring i vårdnaden. Om socialnämnden får kännedom om att det föreligger en fara för barnet ska en utred-ning göras.61
Ett barn kan känna sig otryggt hos en förälder även fast det inte har förekommit några övergrepp. Därför är det viktigt att ta hänsyn till barnets egen inställning. Om barnet skulle motsätta sig kontakt med föräldern måste det respekteras. Domstolen får inte bortse barnets oroligheter, utan tvärtom ta hänsyn till dess åsikter.62
16
5. Praxis
Nedan har jag analyserat fyra rättsfall för att visa hur domstolarna har dömt olika fall vad gäller frågor om vårdnaden. Det finns erkänt, bevisat och icke bevisat våld i de olika fallen. Vissa får be-hålla vårdnaden medan andra blir av med den. Dessa nedanstående rättsfall är olika exempel som visar om domstolen bedömt föräldrarna som lämpliga eller ej.
5.1 NJA 2006 s.26
LS (far) och MA (mor) har två barn, F och K. Vårdnaden om barnen är gemensam. MA har tidigare försökt döda fadern med en kniv tidigare framför deras äldsta son. Efter händelsen omhändertogs barnen med stöd av LVU 6 § och parterna separerade. Sedan lämnades barnen tillbaka till L.S och fick 2 timmars umgänge med MA och telefonsamtal nästan varje kväll.
LS yrkar att han ska få ensam vårdnad och påstår att MA är en olämplig vårdnadshavare. LS har svårt för att komma över händelsen och vill inte på något sätt behöva komma i kontakt med MA men har ingenting emot att barnen har kvar kontakten med sin mor. LS känner sig rädd och yrkar att få ha egen vårdad över barnen vilket MA motsätter. Hon vill att parterna fortsätter ha gemensam vårdnad över de gemensamma barnen.
I målet ansåg tingsrätten att föräldrarna skulle fortsätta ha gemensam vårdnad, då båda föräldrarna var mycket fasta vid sina barn. En nämndeman var skiljaktig och menade att LS skulle få ensam vårdnad eftersom MA inte var lämplig som vårdnadshavare på grund av våldet som hon använt mot fadern. Hovrätten fastställde tingsrättens dom om gemensam vårdnad, med det skälet att den ge-mensamma vårdnaden var det bästa för barnen.
Högsta domstolen däremot gör en ändring i hovrättens dom och besluter istället att LS ska ha ensam vårdnad över barnen. HD menade att det föreligger en risk för att barnen far illa vid gemensam vårdnad då MA utsatt LS för vård och LS nu lever i oro för MA. Föräldrarna kan inte samråda di-rekt med varandra rörande barnens angelägenheter. MA anförde att LS:s psykiska tillstånd försäm-rats och att han har brister i omsorgen om barnen, men det framgick inga påståenden i utredningen som tydd på att LS skulle vara olämplig som ensam vårdnadshavare.63
5.2 Analys och reflektion
I den bedömning som görs av tingsrätten så får inte fadern sin vilja igenom även fast han blivit ut-satt för ett mycket allvarligt anfall. Tingsrätten framför mest moderns behov av att få ha kvar kon-takt med sina barn, istället för att undersöka på frågan utifrån barnens perspektiv. Detta stämmer inte med portalparagrafen om barnets bästa, FB 6 kap. 2a §. Det görs inte heller någon riskbedöm-ning, risken att barnen skulle fara illa kommer inte på tal i tingsrättens bedömning. Däremot konsta-terar en skiljaktig nämndeman att MA:s brott skapat ett djupgående samarbetsproblem mellan par-terna. Med hänsyn till barnets bästa bör inte parterna ha gemensam vårdnad och MA anses inte hel-ler vara en lämplig vårdnadshavare.
Hovrätten som fastställer tingsrättens dom redovisar inte heller någon form av riskbedömning. Det som tilläggs i hovrätten är att parterna planerar för ett ökat umgänge med MA och barnen och
63
17 för förväntas en förbättrad relation. Även i denna instans fokuserar man på relationen till barnen utifrån moderns perspektiv.
HD kom fram till en helt annan slutsats men påsätt och vis genom samma spår som tidigare beslut. Här lades istället vikten på faderns situation och hans relation till modern. Ensam vårdnad bevilja-des LS av den anledningen att han hade det svårt att komma över det som hänt mellan honom och MA tidigare. Inte ens i HD gjordes en bedömning av barnets bästa utifrån barnens perspektiv, utan LS fick ensam vårdnad pga. problemen mellan LS och MA.
Fadern överklagar domen i tingsrätten och hovrätten, sedan går hans yrkanden igenom i HD. Mo-dern MA får inte ha kvar vårdnaden med hänsyn till det som hon gjort mot faMo-dern tidigare, då det skapat svåra samarbetsproblem mellan parterna.
5.3 Göta Hovrätt T 1646-11
VK (mor) och FL (far) har tidigare varit sambo och har en gemensam dotter N påtre år. Föräldrarna flyttade ihop när L var två veckor och skiljdes åt när hon var nio månader. Modern har tre barn se-dan ett tidigare förhållande, som hon har ensam vårdnad över. Parterna har gemensam vårdnad över sitt gemensamma barn och nu vill modern ha ensam vårdnad över dottern. FL har tidigare blivit dömd för misshandel, ofredande och olaga hot mot VK och även fått besöksförbud.
VK yrkar i tingsrätten om ensam vårdnad, vilket FL motsätter. VK berättar att hon blivit misshand-lad flera gånger av fadern och under ett tillfälle hade hon N i famnen, vilket enligt modern påverkat henne negativt. Han har tagit stryptag, knuffat bitit och slagit henne ett antal olika gånger. Hon be-rättade även att han hotat att misshandla henne samtidigt som han huggit en kniv i dörren. Samar-betet mellan föräldrarna är väldigt dåligt och VK önskar lösa problemet.
FL menar att domarna inte rör huruvida han är olämplig vårdnadshavare eller olämplig förälder för att ha umgänge med sin dotter. Han har avtjänat sitt straff och anser att båda två är lika bra för N. Han har haft umgänge med N enligt tingsrättens interimistiska beslut, vilket har fungerat alldeles utmärkt. FL tycker inte att det föreligger skäl till ensam vårdnad, då han anser att samarbetet funge-rar bra och parterna pratar dagligen med varandra om N.
Tingsrätten gjorde en vårdnadsutredning, där två socialsekreterare fick intervjua en förälder var. Båda sekreterarna kom fram till samma resultat vilket var att den gemensamma vårdnaden ska fort-sätta. Tingsrätten börjar med att inleda med begreppet om barnets bästa. Det finns inget skäl till att ta ifrån FL:s vårdnad då han inte anses vara en olämplig förälder. Det finns inte heller något skäl som tyder på att N skulle fara illa pga. av FL. Tingsrätten anser att umgänget fungerat bra och det bästa för N är att FL med enlighet till sitt yrkande fortsätter ha rätt till umgänge.
I hovrätten fortsätter VK yrka om ensam vårdnad, men den här gången lägger hon till att FL fortsatt ofreda henne vid två tillfällen även efter tingsrättens beslut. Hon påstår att fadern ringer och frågar om henne om hennes privatliv minst en gång om dagen, vilket fadern förnekar. Han tycker till skill-nad från modern att samarbetet fungerat bra, medan modern menar att hon alltid har fått anpassat sig efter FL. Fadern yrkar att han inte vill göra någon ändring i vårdnaden.
18 otrygghet och rädsla mot fadern. Ingen förändring gjordes i fråga om umgänget, tingsrättens dom fastställdes i hovrätten.64
5.4 Analys och reflektion
I tingsrättens bedömning tas begreppet om barnets bästa upp och att gemensam vårdnad normalt förutsätts vara till barnets bästa. Sedan sägs det att om det framkommer särskilda omständigheter så som att det förekommer våld inom familjen eller om föräldrarna har stora samarbetssvårigheter. Modern tar upp båda omständigheterna som skäl till att hon inte vill fortsätta ha gemensam vårdnad. Vårdnadsutredningen gjordes av två socialsekreterare som har haft kontakt med en förälder var. De enskilda personerna kommer fram till en gemensam slutsats och anfört att det är av betydelse när våldet eller kränkningarna har skett och om förhållandet mellan föräldern och barnet fungerat väl efter detta samt att en omständighet som torde beaktas i bedömningen även är om föräldern som utövat våld har genomgått en behandling för sitt beteende. Vårdnaden om N skulle enligt deras me-ning vara gemensam.
Enligt tingsrättens bedömning anses inte fadern vara olämplig trots sina övergrepp mot modern. Utredningen har visat att båda föräldrarna är mycket fästa vid sitt barn. Även om VK framkallat att faderns samtal handlar tio procent om N och resten om hennes privatliv menar tingsrätten att par-terna har dagliga samtal om N. VK:s oro vad gäller FL och hans övergrepp är utav mindre betydelse dåutredningen visade att något liknande inte skulle förekomma i framtiden.
Sedan det interimistiska beslutet ser situationen ut att ha lösts mellan parterna och de är överens om faderns umgänge med dottern. Med hänsyn till ovanstående bedömer tingsrätten att det bästa för N är att föräldrarna har gemensam vårdnad över henne.
Tingsrätten lägger i princip ingen vikt på varken övergreppen eller kontrollbehovet från faderns sida. Trots att framtida risker föreligger och dessa beteenden är svåra att ändra på anses han vara en lämplig förälder. En riskbedömning gjordes men var väldigt otydlig och övergreppen togs inte så allvarligt. Hovrätten däremot gör en mycket tydligare riskbedömning och lägger en mycket större betydelse på faderns beteende. Ingen ändring gjordes i frågor om umgänget då båda föräldrarna har ett gott förhållande till N. Hovrätten kom fram till en del olika omständigheter som tyder på att en gemensam vårdnad skulle vara bra, men det fanns ännu fler skäl som visade att ensam vårdnad är lämpligare. Eftersom att FL fortsatte ofreda VK efter den sista domen, tolkar hovrätten det som att det föreligger även framtida risker. Modern framför att samarbetet mellan parterna är dåligt och att hon inte känner sig trygg vid samarbetsfrågorna då hon fortfarande känner en rädsla för honom. Med hänsyn till de brott FL begått mot VK och den oro och det obehag som VK riskerar bära med sig med gemensam vårdnad är det bäst för N att VK ensam tillerkänns vårdnaden om N.
5.5 Hovrätten för Västra Sverige T 4471-10
PH (far) och ZS (mor) har en gemensam dotter F som är fem år gammal. Fadern yrkar i tingsrätten att han vill ha ensam vårdnad över dottern och i andra hand att han får umgänge med henne. Detta bestrider modern då även hon yrkar på ensam vårdnad och om fadern får umgänge med dottern yr-kar hon att han ska få ha det under dagtid i samband med en kontaktperson. Båda föräldrarna menar att den andre är en olämplig förälder. Modern lägger fram påståenden om att fadern begått sexuella övergrepp på dottern och vill därför inte att han träffar F om det inte är dagtid. Utöver det tillägger hon även att parterna har mycket svåra samarbetsproblem.
64
19 Tingsrätten använder moderns uttalanden som grund till sitt beslut och medger att det finns en risk för barnet att fara illa hos fadern. Därför tillerkänns modern ensam vårdnad över dottern och fadern får umgängesrätt under dagtid varannan helg tillsammans med en umgängesstödperson.
I hovrätten yrkade fadern att han är en lämpligare förälder och att han borde få ensam vårdnad och i andra hand om umgänge var fjärde helg, på sommaren och storhelger. Han tillägger även att mo-dern är allt för kontrollerande för att umgänget ska fungera. Momo-dern menar att samarbetet mellan parterna inte går bra och vill inte att fadern ska umgås med dottern utanför dagtid då hon känner oro för att han ska begå övergrepp mot dottern. Dottern F har det senaste halvåret upprepande gånger framfört att hon blivit utsatt för övergrepp av fadern.
Hovrätter inleder med att barnets bästa ska vara avgörande i beslutet, dock menar hovrätten att det inte föreligger konkreta omständigheter som talar för att det finns en risk för att F kommer utsättas för övergrepp eller fara illa i samband med umgänget. Hovrätten bedömer båda föräldrarna som lämpliga men tillerkänner modern ensam vårdnad pga. svåra samarbetsproblemen och ger fadern umgängesrätten som han yrkat till hovrätten.
En nämndeman i hovrätten var skiljaktig och menade att dotterns uttalanden inte ska avfärdas som ogrundade. Modern är positiv till att fadern träffar dottern och framstår inte som att vilja påverka F:s yttranden. Därför håller nämndemannen istället med tingsrättens riskbedömning.65
5.6 Analys och reflektion
Dottern yttrar sig genom flera uttalanden att hon blivit utsatt för övergrepp, och förskolan har sedan tidigare gjort en polisanmälan angående sexuella övergreppen. Vittnesförhören i tingsrätten uttalar sig om liknande påståenden. Även F:s halvsyskon har berättat att de blivit utsatta för sexuella över-grepp av fadern. Tingsrätten gör en tydlig och klar riskbedömning och följer principen om barnets bästa. En stor vikt läggs på PH:s övergrepp och ändå ger tingsrätten honom rätten till att få umgås med sin dotter för att tillgodose barnets behov av att ha kontakt med båda sina föräldrar. Tingsrätten menar att även fast det inte går och komma med konkreta bevis så kan man ändåinte dra slutsatsen att det inte inträffat. Tingsrättens bedömning stämmer bra med både lagtext och förarbeten bland annat bedömningen om att det kan föreligga en risk trots att inget egentligen är riktigt bevisat. Hovrätten ändrar på umgängesrätten men fastställer tingsrättens dom om ensam vårdnad till mo-dern. Däremot kommer rätten fram till helt andra slutsatser i sin riskbedömning. De menar att det måste föreligga konkreta omständigheter för att man ska ta tolka det som att det föreligger en risk. Hovrätten framför att dotterns umgänge med fadern varit bra och att hon alltid är positiv och glad över att få träffa sin far. ZS hade i sina yttranden sagt att hon ville få psykisk terapi för sin dotter men pga. att hon inte medverkat till en sådan hjälp så påstår hovrätten att det föreligger allt för många faktorer som tyder på att modern till sin fördel kan ha hittat på vissa påståenden vad gäller övergreppen. Det finns därför inget som gör fadern olämplig, men ZS tillerkänns ensam vårdnad med hänsyn till deras samarbetsproblem.
Beviskraven sätts högt i hovrätten och att en risk ligger för barnet ska vara tillräcklig för att fadern ska dömas som olämplig. Trots att barnet under upprepande gånger anfört att hon blir utsatt för övergrepp kräver rätten att en konkret bevisning ska läggas fram vilket inte stämmer överens med lagen.
65
20
5.7 Svea Hovrätt T 4249-10
KC (far) och JC (mor) har gemensamma barnen A och J sedan sina tidigare äktenskap. JC har till-sammans med sina två barn under en period på drygt ett år befunnit sig på en okänd ord. Social-tjänsten förde bort modern tillsammans med barnen efter att förskolepersonalen gjorde en anmälan om barnen.
Modern JC yrkar i tingsrätten på ensam vårdnad över båda barnen. Hon vill inte heller att barnen ska ha umgänge med KC då det skulle strida mot principen om barnets bästa. Modern berättar att fadern misshandlat både henne och hennes barn. Han har hotat JC att ta dotterns oskuld och att han får döda sonen eftersom att han har rätt till det som fader. Våldet har skett dagligen mot familjen under flera år ända fram till att hon berättade allt för personalen på förskolan som i sin tur gjorde en anmälan. A och J berättar att dem är rädda för sin pappa, de vågar inte gå till toaletten själva och har uttalat sig som att de är rädda för att fadern ska komma ner genom skorstenen.
Fadern bestrider moderns yttranden och menar att han ska ha rätt till umgänge med sina barn. KC påstår att modern inte är ärlig i sina uttalanden och att det måste ifrågasättas. Varför skulle modern vara kvar hos honom och inte bryta relationen om hon levt under våld och känt sig olycklig. Han menar att det inte finns någon grund till att modern ska ha ensam vårdnad över barnen och inte hel-ler en anledning till varför han inte ska få ha umgänge med sina barn.
Tingsrätten inleder sin bedömning med begreppet om barnets bästa och menar att det framgår klart och tydligt att parterna inte kan samarbeta i frågor gällande barnen. Med hänsyn till JC:s yrkanden ger tingsrätten henne ensam vårdnad då de inte finner skäl till att hon skulle tala emot sanningen. I fråga om umgänge beslöt tingsrätten att fadern ska få ha ett begränsat umgänge med sina barn. KS får umgänge med enlighet i sitt yrkande och det antas av rätten att det inte skulle innebära skada för barnen.
Hovrätten inleder som tingsrätten med principen om barnets bästa och fastställer domen vad gäller vårdnadsfrågan. De prövar endast faderns rätt till umgänge med barnen. Fadern yrkar att han ska få ha umgänge med barnen varannan helg, sommaren och storhelger. Hovrätten menar att umgänge inte kan genomföras med hänsyn till moderns yttranden. De bifaller JC:s yrkanden och anför att ett umgänge skulle kunna komma till stånd i framtiden beroende på omständigheterna.66
5.8 Analys och reflektion
Tingsrätten gör ingen lämplighetsbedömning om fadern i varken frågor om vårdnad eller umgänge. Det görs inte heller någon riskbedömning i fråga om faderns umgänge med barnen. Trots att barnen känner ett obehag emot fadern får han ändå rätten till att umgås med dem. Tingsrätten håller med fadern och menar att umgänget inte skulle vara en skada för barnen. I frågan om vårdnad fastställer tingsrätten utan prövning det som modern har yrkat och ger ensam vårdnad till henne på grund av att parterna saknar möjlighet att samarbeta.
Hovrätten gör, till skillnad från tingsrätten, en mycket tydligare bedömning. Här görs även en be-griplig riskbedömning om umgänget mellan fadern och barnen. Här prövar rätten endast risken för barnen att träffa sin fader och menar att trots att det inte föreligger konkreta bevis ska inte barnen behöva träffa sin fader då de inte känner sig redo till ett sådant umgänge ännu. Det föreligger en risk med hänsyn till barnens rädsla för KC. Samtidigt anser hovrätten att frågan om umgänge kan
66
22
6. Analys/diskussion
Jag delade upp mina forskningsfrågor i olika kapitel, de tre första frågor är besvarade utifrån lag-stiftningen och praxisdelen ger en syn på hur den praktiseras i rätten. Praxisdelen är självklart inte en så stor analys då den endast består av fyra rättsfall, men ger ändå en inblick i hur det kan se ut i rätten. Resultatet av min forskning blev följande:
6.1 Vad innebär principen om Barnets Bästa?
En hel del ändringar har gjorts i rätten vad gäller begreppet om barnets bästa vid flera tillfällen un-der flera år. Dock saknar betydelsen fortfarande en riktig definition. Pågrund av att den är så öppen så leder det till att domaren börjar döma utifrån sina egna åsikter. Barnets bästa ska alltid vara det viktigaste begreppet som ska tas hänsyn till i alla olika bedömningar som barn är involverade i. Gäl-lande rätts portalparagraf lyder idag:
FB 6 kap. 2 a §
Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid
– risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och
– barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.67
I propositionen till ovanstående paragraf sades syftet vara att göra begreppet mycket tydligare i lag-stiftningen och att det skulle få mycket större betydelse i praktiken. Visst föreligger det en framgång med det krävs en ännu klarare lagstiftning för att syftet ska slå igenom helt.
Riskbedömningen som står i paragrafens andra stycke är också ett begrepp som visar sig vara allde-les för otydligt. Detta syns väldigt tydligt i praktiken och har lyfts fram i analysen till rättsfallen. Samma sak gäller tredje stycket, det handlar om barnets behov och rättigheter till att ha nära kontakt med båda sina föräldrar och inte om föräldrarnas rättigheter.
6.2 Hur ser vårdnadsbestämmelserna ut i Föräldrabalken?
Föräldrabalken skiljer mellan vårdnad och förmyndarskap. En förmyndare tar stort sett hand om barnets ekonomiska frågor. En vårdnadshavare däremot är den som tar hand om barnets vårdnad, dvs den som bär ansvaret för barnets personliga förhållanden. Med personliga förhållanden menas barnets omvårdnad, trygghet och goda uppfostran. Vårdnadshavaren har ansvar över sitt barn fram till att han/hon blivit vuxen det vill säga 18 år. Det går att bli vårdnadshavare genom olika omstän-digheter, jag har tagit upp två modeller som erkänner gemensam vårdnad. Den ena är om föräldrar-na är gifta vid födelsen eller genom anmälan hos Skatteverket.
Oavsett om föräldrarna har gemensam vårdnad eller inte har barnet alltid rätt till umgänge med sina föräldrar. Dessa rättigheter beskrivs klart och tydligt i FB 6 kap. 15 §st.1:
67
23
Barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Umgänge kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt.68
Denna rättighet tillfaller barnet, inte föräldrarna och ska alltid beslutas med hänsyn till barnets bästa. Det ska alltid vara barnets intressen och barnets behov som ska vara avgörande i umgänges-frågorna. Det som jag märkte under arbetet var att det bör på något vis även klargöras tydligare i lagtexten att det handlar om barnets rättigheter och ska beslutas utifrån barnets perspektiv. Det finns ingen plikt för barnet att träffa sin förälder, detta betyder i sin tur att föräldern inte har en absolut rättighet att få träffa barnet. En del villkor ställs på föräldern för att ett umgänge ska kunna tiller-kännas, dessa villkor grundar sig på en lämplighetsfråga de vill säga om en förälder medför en risk för barnet eller inte.
6.3 Vem är olämplig som vårdnadshavare?
Huvudregeln i enlighet med lagen är gemensam vårdnad då detta anses vara till bästa för barnet. Dock måste föräldern vara lämplig för att det ska kunna gå igenom, därför ska alltid en lämplig-hetsprövning göras vid sådana frågor. Om föräldern i samband av vårdnadens utövande gör sig skyldig till något slag av en brist i omsorgen, som skulle kunna medföra en fara för barnets utveckl-ing ska rätten ta hänsyn till det. Även om det inte föreligger en tydlig omständighet, som skulle tyda på att barnet har blivit utsatt för övergrepp, ska det ändå göras en riskbedömning. Så länge det före-ligger en risk för att barnet skulle råka illa ut så måste domstolen ta ställning till det. När domstolen får in uppgifter om våld eller att någon av föräldrarna gjort sig skyldig till våld så ska man ta hän-syn till det vid bedömningen. Beroende på hur länge övergreppen hållit på eller om det endast varit en enstaka gång och hur det ser ut med tidpunkten då det skedde kan domstolen undersöka om för-äldern är lämplig eller ej.
Det går självklart inte att bevisa varje liten detalj som kommer in till domstolen, men med hjälp av en sannolikhetsbedömning kan det ändå bedömas om det föreligger en otrygghet för barnets hälsa.
6.4 Vilken betydelse ger våld inom familjen vid frågor om umgänge och vårdnad i
praxis?
Vid undersökningen av denna fråga analyserade jag fyra rättsfall varav ett var en HD dom och de andra tre var domar från hovrätten. I två av fallen var överbegreppen bevisade medan två av fallen handlade om ord mot ord. Det som var bra i fallen, som jag hade med i mitt arbete, var att domsto-len tog vårdnaden ifrån den olämpliga föräldern, men jag tyckte allmänt att domstodomsto-len inte riktigt följde lagen vid sina bedömningar. Den största vikten lades ned på samarbetssvårigheterna i fallen. Ett exempel är fallet då fadern anklagats för att ha begått övergrepp på sina barn. Istället för att lägga vikten på de faderns olämplighet, valde rätten att ge modern ensam vårdnad på grund av att parterna hade stora samarbetssvårigheter.
Vissa gånger gjordes inte någon lämplighetsprövning alls trots att det i inledningen framgick att bedömningen gjordes med hänsyn till barnets bästa. I vissa bedömningar fick föräldrarna fortsätta ha kontakt med barnen trots att en risk fanns. Kontakten med föräldrarna ska inte överväga risken för att barnet kan råka illa ut enligt förarbetena. Jag kunde ibland känna att bedömningarna i rätts-fallen gav mig en sådan känsla. I slutändan blev det slutliga beslutet i enlighet med barnets bästa men själva bedömningarna var inte riktigt lagligt korrekta i vissa fall.
68
24
7. Avslutande kommentarer
25
8. Källförteckning
Lagtext:
Förenta nationernas konvention om barnens rättigheter
Lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap
Föräldrabalken (1949:381)
SFS 1983:47
SFS 1993:213
SFS 1994:1433
SFS 1998:319
SFS 2006:458
SFS 2014:377
Propositioner:
Prop. 1949:93
Prop. 1973:32
Prop. 1975/76: 170
Prop. 1981/82: 168
Prop. 1992/93:139
Prop. 1997/98:7
Prop. 2005/06:99
1990/91:LU29
Offentliga utredningar:
SOU 1979:63
SOU 1997:116
SOU 1978:10
SOU 2005:43
Rättsfall:
NJA 2006 s.26
Göta Hovrätt T 1646-11
Svea Hovrätt T 4249-10
26
