http://www.diva-portal.org
This is the published version of a chapter published in Vänbok till Ulf Israelsson.
Citation for the original published chapter:
Granström, G. (2020)
Ulf Israelsson, biträdande prefekt
In: Mattias Derlén, Lena Landström, Nina Nilsson Rådeström (ed.), Vänbok till Ulf Israelsson (pp. 117-121). Umeå: Juridiska institutionen, Umeå universitet
N.B. When citing this work, cite the original published chapter.
Permanent link to this version:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-175563
Vänbok till Ulf Israelsson
Juridiska institutionen Umeå 2020
Redaktörer
MATTIAS DERLÉN LENA LANDSTRÖM
NINA NILSSON RÅDESTRÖM
Ett stort tack till
Linda Andersson och Thomasine Francke Rydén för all hjälp med vänboken.
© Författarna 2020
Detta verk är skyddat av svensk upphovsrätt (Lag 1960:729) ISSN: 1404-9198
ISBN: 978-91-7855-317-4 Omslag: Maria Lindhgren Tryck: Cityprint i Norr AB Umeå, Sverige 2020
117
Ulf Israelsson, biträdande prefekt
GÖREL GRANSTRÖM1
1 Inledning
Jag ska på en gång säga att rubriken till den här texten egentligen är missvisande. Ulf är förstås så mycket mer än biträdande prefekt. Han är en engagerad lärare, en vänlig kollega, excel- och pivottabellsexpert, en outsinlig kunskapskälla avseende det mesta som har med universitetsadministration att göra (med en bestämd uppfattning om vad som fungerar och vad som inte fungerar), och inte minst en morfar och farfar med ett stort engagemang i sina barnbarn. Men jag tar mig rätten att ägna den här texten åt den Ulf som jag lärt känna under de åtta år som vi arbetat nära tillsammans i ledningen för juridiska institutionen.
Men först en kort bakgrund. När jag anställdes vid juridiska institutionen i Umeå år 2000 var det Ulf, i egenskap av studierektor som tillsammans med dåvarande prefekt Lars Bejstam intervjuade mig. Jag har alltså haft förmånen att arbeta på samma arbetsplats som Ulf i drygt 20 år och under den tiden har mycket hunnit hända på institutionen. Vi har haft väldigt roligt på institutionen genom åren, med engagerade diskussioner om vidareutvecklingen av det problembaserade lärandet och utmejslandet av olika forskningsteman för att visa vilken konkurrenskraftig forskning som bedrivs hos oss. Men vi har också haft utmaningar att hantera i form av en arbetsmiljö som inte fungerade i vissa delar och som till slut ledde till att ett antal medarbetare flyttades till en mindre enhet.
2 De första åren som biträdande prefekt
Det var precis i det skedet, efter den så kallade ”delningen” av institutionen som Ulf och jag började arbeta tillsammans i institutionsledningen. Ulf var ingen nybörjare i den rollen, han hade jobbat nära en mängd olika prefekter i sin roll som studierektor sedan år 1995. (För kalenderbitaren kan jag berätta att Ulf var studierektor under perioden 1995-2004, 2006-2010, samt även en period under 2011). Sedan år 2011 innehade han rollen som biträdande prefekt, och i juni 2012 inleddes vårt samarbete.
Jag var då helt grön i rollen som prefekt, och lite fundersam, det ska medges, över
1 Görel Granström är docent i rättsvetenskap och prefekt vid juridiska institutionen i Umeå 2012–
2020.
118
hur Ulf skulle hantera att ha mig som sin närmaste chef. Jag hade ingen tidigare erfarenhet av att leda en institution och hade dessutom en rätt utmanande period bakom mig, där arbetsmiljöproblemen på institutionen hade påverkat min relation till ett antal kollegor. Men, apropå att den här texten handlar om Ulf, så får jag här anledning att komma in på en av alla hans utmärkande egenskaper. Han är professionell och har ett uttalat verksamhetsfokus. Han utmärks också av en lojalitet till institutionen som få andra kollegor kan matcha. Så när det stod klart att jag skulle axla rollen som prefekt, och han tillfrågades om han ville fortsätta att vara biträdande prefekt, då tackade han ja. Eller, jag tror inte ens att han reflekterade över att det skulle finnas något annat svar än ja.
Vi kom snabbt överens om hur vi ville arbeta framåt, för att försöka återställa den goda arbetsmiljö som vi hade haft tidigare och hur vi skulle hantera den situation som uppkommit. Det fanns en hel del utmaningar med att delar av den tidigare lärarkåren numera fanns inom en annan enhet, särskilt när det kom till att bemanna kurser och att diskutera vilka kurser som skulle administreras var, och hur vi helt enkelt skulle fortsätta att samarbeta med våra tidigare kollegor. Ulf, med sin långa erfarenhet av studierektorsuppdraget, var ovärderlig i dessa diskussioner. Men även en annan av hans egenskaper kom väl till hands. Hans oändliga tålamod och hans vilja att resonera kring saker och ting och försöka hitta lösningar. För några av er som läser den här texten kanske denna beskrivning inte stämmer helt överens med den bild ni har av Ulf. Ulf har nämligen också en egenskap som kan jämföras med en ettrig terrier, på så sätt att får han tag i en fråga som han tycker inte verkar vettigt hanterad av de enheter inom universitetsadministrationen som ska hantera den – vi kan som exempel ta systemet för att registrera ett ärende hos Infocenter – då ger han sig inte förrän han får ett svar som han både kan förstå och acceptera. Eller i alla fall leva med. Men båda dessa sidor finns hos Ulf, och han har omdömet att veta när han ska använda sig av vilken.
Vi har, tillsammans med resten av ledningsgruppen förstås, ägnat mycket tid åt att vrida och vända på olika frågor genom åren. I början handlade det mycket om att återskapa förtroende för ledningsfunktionen, att se till att det fanns insyn i beslutsprocesserna och legitimitet för de beslut som fattades. Men ganska snart började saker åter att fungera på det sätt som de ska fungera på vid en institution på ett universitet. Vi har genom åren diskuterat kompetensförsörjningsplaner och verksamhetsplaner, vi har skrivit verksamhetsberättelser och andra dokument. Vi har, efter bästa förmåga, försökt att i våra roller som prefekt och biträdande prefekt se till att lärare, forskare och administratörer haft vettiga förutsättningar för att utföra sina respektive arbeten.
119
3 Ulfs många egenskaper
Ulf har som sagt många olika egenskaper som gör honom så värdefull som kollega och biträdande prefekt. En av dessa är hans omfattande erfarenhet av hur universitetet fungerar. Han har koll på det mesta helt enkelt. Inte bara vad gäller hur saker och ting hanterats på institutionen förr, men också hur förvaltningen fungerar (eller inte fungerar…). Men han är ödmjuk i sitt kunnande. Till skillnad från många som ”vet hur det är” eller som säger att ”nej, det där går inte, det har vi prövat tidigare och det funkade inte” så har Ulf en öppenhet i sin attityd till kollegor som inte varit med lika länge. Han är institutionens minne, institutionens kunskapsbank, men det är inget som han tvingar på kollegorna i form av råd och tips som de inte bett om. Istället är han mångas ”go-to-guy”. Har någon en fråga som den antingen inte vet vem som kan svara på den, eller om den som söks inte är på plats, då finns Ulf där. Han har svaret på de flesta frågor, och är det något han inte vet så tar han snabbt reda på det. Antingen genom att ”gå förbi fakulteten”, vilket innebär att Ulf traskar iväg till fakultetskansliet och sätter sig på utbildningsledarens eller kanslichefens rum och snackar bort en stund, och kommer tillbaka med information.
Eller genom att sätta på sig hörlurarna till vårt IP-telefonisystem och bege sig ut på jakt telefonledes.
Han brukar också maila, men jag uppfattar det som att han föredrar den direkta kontakten. Kanske för att han vet hur lätt det kan vara att missförstå det som skrivs, möjligen i lätt upprörd ton när något inte fungerar som det ska, och att det därför är bättre att prata med folk. Det kan också vara därför som Ulf har satt en automatisk fördröjning på sin mail, så att hans utgående meddelanden aldrig skickas direkt, utan att han ska ha tid att korrigera någon formulering om han kommer på att det behövs.
Eller också är det helt enkelt så att han inser att det är svårt för folk att ta sig runt honom vid en direkt kontakt, det är svårt att matcha hans argumentationsförmåga.
Apropå fakultetens utbildningsledare så har Ulf innehaft den rollen också. Under en period om två år, 2004 och 2005, fungerade han som sådan vid kansliet för samhällsvetenskap. Turligt nog lyckades han argumentera för att han fortfarande skulle ha kvar sin anställning på institutionen, trots att det egentligen inte ansågs möjligt (som jurist hittar man alltid en möjlighet) och kunde därför, efter denna korta utflykt komma tillbaka till oss. Han är också ordförande för universitetets examensråd och ledamot av fakultetens utbildningskommitté. Samtliga dessa uppdrag visar på det som jag uppfattar som ledstjärnan i Ulfs arbete på institutionen, nämligen grundutbildningens centrala roll, och framför allt det som vi ibland brukar påminna varandra om, att ”utan studenterna så har vi inget här att göra, de är grunden för vår verksamhet.” Han har framgångsrikt förmedlat den inställningen till oss andra både i sin tidigare roll som studierektor och i sin roll som lärare i familjerätt
120
på termin 3 på juristprogrammet. Han har också genom åren fungerat som mentor till nyanställda kollegor. Både formellt och informellt. Även här gäller att vi, hans kollegor, vet att det är bara att komma in på hans rum, sätta sig i stolen, sucka lite, och börja fråga vad han tänker om det problem som man ställts inför i undervisningssituationen.
4 Ulfs betydelse som biträdande prefekt
Som läsaren av den här texten förstår, är det omöjligt att fånga alla aspekter av Ulf i en sådan här text. Jag har hittills nämnt egenskaper som engagemang, kunnighet, klokskap och lojalitet. Jag skulle vilja avsluta med att bli lite mer personlig och försöka beskriva vad Ulf har betytt för mig i min roll som prefekt. Inte heller det är särskilt enkelt att beskriva, men om jag ändå ska försöka så skulle jag sammanfatta det i att han är en person som jag litar fullständigt på och som jag vet inte har någon underliggande agenda, utan faktiskt ser till verksamhetens bästa. Han är lojal mot verksamheten och det är en mycket viktig egenskap. Men, måste jag framhålla, han är definitivt inte lojal in absurdum, tvärtom. Just genom sin lojalitet mot verksamheten, vilket i förlängningen handlar om vårt uppdrag att genom skattebetalarnas finansiering erbjuda den bästa möjliga undervisningen och forskningen, så är han också kritisk. Och ibland lite arg och frustrerad. Över pålagor från förvaltningen (eller ska vi använda det gamla uttrycket ”förmultningen”) som visar att de inte förstår där borta i den delen av campus vad vi gör ute i verksamheten.
Över det omöjliga i att hitta information på universitets webb. Över att det ska behöva göras ett ärende via mailen, istället för att gå ned och prata med Husservice, när vi behöver flytta några bokhyllor. Och ibland svär han. Och det är också en av de kvaliteter, eller egenskaper, som jag uppskattar mest. Kanske inte just svärandet, även om det är lite roligt, men att han blir så engagerad – eller upprörd – att han inte riktigt kan hålla sig. Trots att han vet att han borde. Men hans drivkraft handlar aldrig om egenintresse, utan det handlar om vad som behövs för att vår verksamhet ska fungera så bra som möjligt.
Sedan har han andra egenskaper som jag uppskattar mycket, till exempel att han utan att knorra går på möten istället för mig när jag kommer in och suckar över ytterligare ett onödigt sammanträde. Tvärtom säger han att ”jamen, inte ska du behöva göra det, det kan jag ta i stället”. Och att han under alla dessa åtta år som vi haft tillsammans aldrig gett upp tanken på att han ska kunna få mig att delegera lite mer till honom. Han har lyckats i vissa delar, men inte i andra. Han har också varit ett alldeles utmärkt bollplank för mer eller mindre vettiga idéer genom åren. Ibland har jag velat göra något radikalt som han tyckt vi ska avvakta med, andra gånger har
121
han haft förslag som jag tyckt att vi kanske ska fundera ett varv till kring. Jag vill tro att vi har kompletterat varandra bra på det sättet.
Sedan har han ju sina små egenheter som jag har lärt mig att leva med. Som till exempel det faktum att det finns något som heter pivottabeller och som tydligen är lösningen på det mesta, eller att man inte behöver äta lunch, eller att det är helt normalt att träna för Stockholms maraton och även genomföra det och överleva.
5 Ulf, snart pensionär på riktigt
Och så tillslut. För nu är det faktiskt slut på vårt samarbete. Den här texten skrivs för att vara med i den vänbok som kollegorna (både från förr och nu) så gärna vill ge till Ulf nu när han går i pension. Han slutar på juridiska institutionen i Umeå den 30 juni 2020, efter att ha varit anställd i ganska exakt 30 år (han fick sin guldklocka för några år sedan). Och även detta med pensioneringen är ett exempel på Ulfs lojalitet och ansvarstagande. Faktum är att han egentligen skulle ha gått i pension för ett och ett halvt år sedan, men han valde att stanna kvar då både han och jag fick frågan om vi kunde tänka oss att vara kvar i våra prefektroller till sommaren 2020.
Jag har, som jag inledde den här texten med att skriva, haft förmånen att arbeta nära Ulf i åtta år. Vi har haft många samtal genom åren, vi har hanterat många problem, men vi har också haft mycket roligt. Jag vill med den här texten tacka dig Ulf för vårt samarbete, och jag hoppas att du nu får möjlighet att lära dina barnbarn hur man använder excel på bästa sätt, att det finns något som heter pivottabeller och att ett gott argument och stort engagemang är det som krävs för förändringar, oavsett om det handlar om en juridisk institution eller andra delar av verkligheten.
