Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning psykiatrisk vård, 60 hp
SJUKSKÖTERSKORS ERFARENHETER AV HOT OCH VÅLD PÅ SLUTNA
ALLMÄNPSYKIATRISKA VÅRDAVDELNINGAR Viljan att vårda övervinner rädslan för hot och våld
Ena Gafurovic , Karin Situm
Examensarbete inom omvårdnad - inriktning mot psykiatrisk vård, 15 hp
2018-05-31
M A GI S TE R UPP SA TS
SJUKSKÖTERSKORS ERFARENHETER AV HOT OCH VÅLD PÅ SLUTNA
ALLMÄNPSYKIATRISKA VÅRDAVDELNINGAR
Viljan att vårda övervinner rädslan för hot och våld
Författare:
Ena Gafurovic
Karin Situm
Ämne Omvårdnad
Högskolepoäng 15hp
Stad och datum Halmstad 2018-05-31
Titel Sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld på slutna allmänpsykiatriska vårdavdelningar. Viljan att vårda övervinner rädslan för hot och våld
Författare Ena Gafurovic, Karin Situm Sektion Akademin för Hälsa
Handledare Ingela Skärsäter, Professor i Omvårdnad
Examinator Henrika Jormfeldt, Universitetslektor och Docent i Omvårdnad
Tid Vårterminen 2018
Sidantal 20 sidor
Nyckelord erfarenheter, hot och våld, slutenvård, sjuksköterska
Sammanfattning
Bakgrund: Sjuksköterskor drabbas av hot och våld inom psykiatrisk vård. Om arbetsmiljön inte är god kan det leda till att sjuksköterskor upplever ohälsa och lidande, vilket i sin tur kan komma att påverka den vårdande relationen mellan sjuksköterska och patient. Genom att få kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld på sina arbetsplatser kan förståelsen öka för vad som kan göras för att förbättra arbetsmiljön. Syftet: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld från patienter på slutna allmänpsykiatriska avdelningar. Metod:
Pilotstudien har genomförts med induktiv ansats. Individuella intervjuer med 5 verksamma sjuksköterskor inom den allmänpsykiatriska slutenvården i södra Sverige hölls och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre
huvudkategorier identifierades samt åtta underkategorier. I huvudkategorin
påfrestande arbetsmiljö framkom underkategorierna stressad arbetssituation, rädsla vid arbete och otrygg arbetsmiljö. I huvudkategorin strategier för att hantera hot och våld framkom underkategorierna förståelse, arbetslivserfarenhet och kollegialt stöd. I huvudkategorin behov av uppföljning framkom underkategorierna bristande personaldebriefing och uppföljning som arbetsgivaransvar. Ett övergripande fynd i studien var att det på grund av rådande brist på en avdelning enbart för beroendevård samt ökade hot- och våldsincidenter från patienter uppstått ett missnöje hos
sjuksköterskorna då de inte kunnat tillgodose patienternas behov av en
personcentrerad vård. Diskussion: Sjuksköterskor ser hot och våld som en del av sitt arbete. Med en fungerande organisation, rätt kompetens och uppföljning kan
sjuksköterskor inom den allmänpsykiatriska slutenvården finna mening med att arbeta inom psykiatrin då viljan finns att arbeta i gynnsamma miljöer för att tillgodose patienters hälsa men även sjuksköterskornas egna. Konklusion: Sjuksköterskors vilja att fortsätta arbeta trots en påfrestande arbetsmiljö visar på kunskap och erfarenhet.
Vidare forskning kring hur hot och våld inom den allmänpsykiatriska slutenvården kan förebyggas är av vikt för att förbättra arbetsmiljön och stärka den
personcentrerade omvårdnaden och därmed patientsäkerheten.
Title Nurses experiences of threats’ and violence in general psychiatric inpatient care. The will to care for, overcomes the fear of threats and violence
Author Ena Gafurovic, Karin Situm
Department Academy of Health and Social Studies
Supervisor Ingela Skärsäter, Professor in Nursing Science Examiner Henrika Jormfeldt, Associate Professor and docent in
Nursing Science
Period Spring term 2018
Pages 20 pages
Key words Experience, threat and violence, inpatient care, nurse
Abstract
Background: Nurses are affected by threat and violence in psychiatric care. If the working environment is not satisfactory, this can lead to the nurses experiencing ill health and suffering, which in turn could affect the caring relationship between nurse and patient. By gaining knowledge in nurses own experiences of threat and violence in their workplaces, understanding can be increased for what can be done to improve the working environment. Aim: The aim was to illuminate the nurses' experience of threats and violence from patients in general psychiatric inpatient care. Method: The pilot study is a qualitative content analysis with an inductive approach. Individual interviews were performed, with 5 nurses’ active in general psychiatric inpatient care in southern Sweden. Results: Three main categories and eight subcategories were identified. Of the main category of stressful working environment, the subcategories were a stressed work situation, fear at work and an unsafe work environment. Of the main category strategies for handling threats and violence the subcategories were understanding, work experience and collegial support. Of the main category of need of follow-up, the sub categories were lack of employee debriefing and follow-up as the employer responsibility. A general finding in the study was that due to the current lack of a ward for addiction care and increasing threat and violence from patients, it resulted in a dissatisfaction among the nurses for not being able to provide the patients a person-centered care. Discussion: Nurses see threat and violence as a part of their daily work. However, with a functional organization, proper competence and follow-up, nurses’ in general psychiatric inpatient care, may still find meaning in continuing their work in psychiatry. They still want to work in more favorable environments to meet patient health needs, but also the nurse’s own. Conclusion:
Nurses desire to continue working despite a stressful work environment shows of knowledge and experience. Further research on preventing threats and violence in general public health care is important for improving the working environment and strengthening patient-centered care and patient safety.
Innehåll
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1
Definition av hot och våld i hälso- och sjukvård ... 1
Sjuksköterskans arbetsmiljösituation ... 2
Teoretisk referensram ... 3
Problemformulering ... 4
Syfte ... 4
Metod ... 4
Design ... 4
Urval ... 4
Datainsamling ... 5
Dataanalys ... 5
Etiska överväganden ... 6
Resultat ... 6
Påfrestande arbetsmiljö ... 7
Stressad arbetssituation... 7
Rädsla vid arbete ... 7
Otrygg arbetsmiljö ... 7
Strategier för att hantera hot och våld ... 8
Förståelse ... 8
Arbetslivserfarenhet ... 9
Kollegialt stöd ... 9
Behov av uppföljning ... 10
Bristande personaldebriefing ... 10
Uppföljning som arbetsgivaransvar ... 10
Diskussion ... 11
Metoddiskussion ... 11
Resultatdiskussion ... 13
Konklusion ... 15
Referenser... 16
1
Inledning
Hot och våld kan förekomma inom både öppen- och slutenvård, inom olika discipliner, såväl som ute i samhället. Arbetsmiljöverkets undersökning visar att 14 procent av den sysselsatta befolkningen i Sverige varit utsatta för hot och/eller våld på deras arbetsplats. Personer som arbetar inom vården var en av de yrkesgrupper som var mest utsatta för hot och våld
(Arbetsmiljöverket, 2014). Inom hälso- och sjukvård utgör sjuksköterskor den största risken för att drabbas av hot och våld på arbetsplatser (Ferri, Silvestri, Artoni & Di Lorenzo, 2016).
Internationell forskning visar att 14 procent (n=387) av sjuksköterskorna kände sig utsatta för hot på deras arbetstid den senaste veckan (Zeng et al., 2013) och att fysisk och muntligt våld är det vanligast förekommande våldet inom psykiatrisk vård och är oftast riktat från patienter mot sjuksköterskor, men även annan vårdpersonal (Kocabiyik, Yildirim, Turgut, Turk &
Ayer, 2015). Statistik från Arbetsmiljöverket (2016) visar på att antal rapporterade fall hade ökat mellan år 2000 till år 2016 vad gäller besvär på grund av hot eller våld på arbetet. Hot och våld på arbetsplatser inom vården kan komma att utgöra arbetsmiljöproblem
(Arbetsmiljöverket, 2010). Miljön är i sin tur betydelsefull för rehabilitering, återhämtning och trivsel (Wijk, 2014).
Bakgrund
Definition av hot och våld i hälso- och sjukvård
Våld är ett beteende som kan vara fysiskt eller verbalt, aktivt eller passivt, fokus direkt eller indirekt på en människa och kan ge uttryck i form av aggression och ilska (Rippon, 2000). Hot och våld definieras som "allt från mord till trakasserier" (AFS, 1993:2; Arnetz, 2001). Åström, Bucht, Eisemann, Norberg och Saveman (2002) definierar våld med utgångspunkt i
vårdpersonalens egen förmåga att själva bedöma vad som är hot och våld, det vill säga
handlingar av fysisk, psykologisk, sexuell eller ekonomisk natur som leder till skada eller risk för skada hos vårdpersonal. Arbetsmiljöverket (2011) definierar våld inom vård som en avsiktlig aggressiv handling som leder till psykisk eller fysisk skada hos en annan människa.
Hot och våld kan vara riktat mot en vårdgivare eller vårdtagare själv till exempel hot om att begå självmord. Hot och våld är inte socialt accepterat, är otillåtet och olagligt
(Arbetsmiljöverket, 2011).
Hot och våld mot sjuksköterskor inom psykiatrisk vård har ökat signifikant år 2011 jämfört med 1996 (Moylan & Cullinan, 2011). Studier har visat att 50 procent av sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk sjukvård i Sverige har varit utsatta för våld i form av hot, aggressiva beteenden, slag, sparkar, bett samt användande av vapen under de senaste 12 månaderna (Noran, Soares, Dallender, Thomsen & Arnetz, 2001). I Stockholm uppstod våldsamma situationer var fjärde dag på psykiatriska avdelningar där patienter med diagnos psykos vårdas (Omérov, Edman & Wistedt, 2002). En enkätstudie gjord på tre psykiatriska kliniker visade att 80 procent av sjuksköterskorna uppgav sig blivit utsatta för hot eller våld de senaste två åren. I 60 procent av fallen var hot och våld riktat från patienter mot sjuksköterskor och i 40 procent var det riktat från anhöriga (Al-Azzam, Al-Sagarat, Tawalbeh & Poedel, 2017). I en svensk enkätstudie, där fast anställda inom den offentliga sektorn fick svara på frågor rörande
2 arbetsrelaterad våld, svarade 79 procent av alla sjuksköterskor inom psykiatrisk vård att de varit utsatta för hot och våld på arbetet (Vaez, Josephson, Vingård & Voss, 2014).
Arbetsplatser där människor står i beroendeförhållande till varandra och där makt- och myndighetsutövning förekommer är mer utsatta än andra när det gäller risk för hot och våld.
Det är främst inom akutsjukvård och vård av personer med psykisk ohälsa som hot och våld förekommer och speciellt i samband med drogpåverkan (Arbetsmiljöverket, 2011).
Anledningar bakom hot och våld kan vara när sjuksköterskor inte mött patienters förväntan, ineffektiva organisatoriska förvaltningar, olämplig professionell kommunikation, otillräcklig kompetens samt faktorer relaterade till patienterna som exempelvis kulturella skillnader eller patienternas irritabilitet eller stress relaterat till sjukdom (Najafi, Fallahi-Khoshknab, Ahmadi, Dalvandi & Rahgozar, 2018).
Sjuksköterskans arbetsmiljösituation
Den första speciallagstiftningen som skrevs för att stödja arbetsplatser som var mer utsatta för hot och våld var Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling 1993:2. Arbetsgivaren är den som utreder om det finns risker för hot och våld i arbetet samt att vidta åtgärder för vidare utredning (AFS, 1993:2). Arbetsgivaren ska se till att risken för hot och våld så långt det är möjligt kan förebyggas samt att det finns rutiner som är aktuella vilka bör följas upp fortlöpande (AFS, 1993:2). Arbetsgivaren ska bland annat utbilda och förebygga risker för hot- och våldssituationer, utbilda arbetstagare att utföra säkert arbete, göra handlingsplaner för att minimera risker för hot och våld, ta fram utrustning för att minimera riskerna och ge dem som blivit utsatta för hot och våld krisstöd (Larsson och Lindgren, 2012). Vid arbeten där det finns risk för hot och våld ska det finnas möjlighet till särskilt stöd och handledning. Om en arbetsuppgift medför risk för hot och våld ska arbetsuppgiften inte utföras av en person enskilt (Tilly, 2014). Sjuksköterskor ska arbeta för en estetiskt tilltalande vårdmiljö som
karakteriseras av trygghet, säkerhet, funktionalitet och ändamålsenlighet för patienter, anhöriga och medarbetare (Psykiatriska Riksföreningen för Sjuksköterskor & Svensk sjuksköterskeförening, 2014).
Att som vårdpersonal uppleva rädsla och oro för att en hot- och våldssituation ska uppstå kan medföra upplevelser av både fysisk och psykisk stress (Arbetsmiljöverket, 2011). Kriser som utvecklats efter att ett hot har uppstått kan medföra en inre reaktion såsom stress
(Hammarlund, 2001). Reaktioner som är vanligt förekommande efter en hot- och
våldssituation är att personen upplever traumatisk stress eller att människors självbild skadas (Larsson & Lindgren, 2012). En av följdreaktionerna efter en hot- och våldssituation är att människor kan känna skam (Hammarlund, 2001). Skam kan ses som en följd förenad med ett antal starka upplevelser som uppstår i samband med att människor blir nedvärderade eller kränkta på något sätt. Genom våld och att reducera en annan människa kan en människa med känsla av skam göra sig själv mindre sårbar för stunden (Wiklund, 2014).
Ångest och depression hos sjuksköterskor har en koppling med att bli utsatt för hot och våld under sitt arbete (Shihong et al., 2018). Sjuksköterskor undviker att tala om hot- och
våldssituationer de blivit utsatta för, av 110 deltagande sjuksköterskor var det 97
3 sjuksköterskor som undvek att tala om händelserna (Al-Azzam, Al-Sagarat, Tawalbeh &
Poedel, 2017).
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) kan uppstå då människor saknar resurser att möta hot som uppstår, vilket medför att människan känner sig hjälplös och en sårbarhet uppstår (Carwell, 1992; Larsson & Lindgren, 2012; Wykes & Whittington, 1991). Socialstyrelsen definierar PTSD som ett tillstånd som uppstår som en fördröjd eller långvarig reaktion på ett trauma. PTSD kan i vissa fall leda till att människan får begränsningar i form av ett
undvikande av aktiviteter och situationer som associerar till traumat. Andra
aktivitetsbegränsningar kan även vara att ha inlärningssvårigheter, nedsatt stresstolerans och att ha svårigheter att känna engagemang. Tillståndet kan leda till att arbetsförmågan minskar eller blir helt nedsatt, vilket kan leda till sjukskrivning (Socialstyrelsen, u.å.). Arbetsplatser som ofta blir utsatta för hot och våld har svårt för att behålla och/eller rekrytera ny personal (Arbetsmiljöverket, 2011; Arnetz, 2001).
Teoretisk referensram
Eriksson beskriver människan som en social varelse som genom sina relationer bygger sin existens. Människan är i behov av andras existens och samvaro (Eriksson, 1997). Relationer bygger på äkthet i en naturlig vård, en relation mellan människa till människa kan många gånger formas till en meningslös relation om relationen bygger på konkreta ting eller tjänster utan ett egentligt innehåll (Eriksson, 1997). Omvårdnad är sjuksköterskors ansvarsområde där omvårdnadsbehovet ska vara personcentrerad och formas efter patientens enskilda behov och begär (Ekman & Norberg, 2013). Personcentrerad omvårdnad är ett förhållningssätt som etableras när relationer som har en terapeutisk hållning formas och utvecklas mellan
sjuksköterska och patient (Mc-Cormack et al., 2010). Personcentrerad omvårdnad definieras även som ett möte där sjuksköterskan visar medkänsla och hänsyn och respekt till de behov patienten har (Cronenwett, Sherwood, Barnsteiner, Disch, Jonson, Mitchell & Warren, 2007).
Att vara i relation, vara i en social värld, vara på plats och vara med sig själv är fyra begrepp som är av betydelse för personcentrerad omvårdnad. Att vara i relation beskriver vikten av relationer och de mellanmänskliga processer som möjliggör en utveckling av relationer med
"terapeutisk nytta" (Merleau-Ponty, 1989). Vara i social värld talar om att människor blir sammanlänkade med sin sociala värld genom att skapa och omskapa mening genom sitt varande i världen (a.a.). Att vara på plats handlar om att sjuksköterskor bör vara medvetna om organisationens värderingar och huruvida personcentrerad vård kan implementeras eller inte.
Att vara sig själv är ett begrepp som ligger i sjuksköterskors ansvarsområde genom att skapa sig en tydlig bild av vad patienter värderar med och i sina liv och hur patienter skapar sig en begriplig föreställning av vad som händer dem (McCormack & McCance, 2010).
Den vårdande relationen mellan sjuksköterska och patient är betydelsefull för patienters tillfrisknande (McCormack, 2004). En förutsättning för att personcentrerad omvårdnad ska kunna bli möjlig att uppnå är att det finns en god miljö (McCormack et al., 2010), där människan upplever en frihet att förverkliga sina innersta syften, det vill säga att kunna vara hel i sig själv och i relation till den andra (Eriksson, 1997). Människor har ett begär som yttrar sig i hopp, längtan och behov av att hjälpa andra att hitta sina mål och sina egna (Eriksson,
4 2004). Sjuksköterskor ska arbeta för en god och säker personcentrerad omvårdnad och se till att god hälsa och vård ges på lika villkor för personer med psykisk ohälsa (Psykiatriska Riksföreningen för Sjuksköterskor & Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Då behov och begär inte upprätthålls kan sjuksköterskor komma att uppleva ohälsa då de inte kan tillgodose patienternas önskemål och behov. Sjuksköterskor kan därmed uppleva ett illabefinnande, vilket leder till att sjuksköterskor hamnar i obalans (Eriksson, 2004). Människans yttersta drivkraft är begäret som ser till att handlingar sker, för att kunna nå sina mål. Om människan slutar begära kan det tyda på att det finns en rädsla av att misslyckas, vilket kan ge upphov till både psykisk och fysisk ohälsa samt lidande (a.a.). En lidande människa är en människa som uthärdar någonting. Om lidandet blir för stort och en försoning inte sker kan människan komma att känna hopplöshet, skuld, sorg och ensamhet. Det innebär att människan kan komma att försumma sin fysiska hälsa (Eriksson, 2001).
Problemformulering
Sjuksköterskor drabbas av hot och våld inom psykiatrisk vård. Om arbetsmiljön inte är god kan det leda till att sjuksköterskor upplever ohälsa och lidande, vilket i sin tur kan komma att påverka den vårdande relationen mellan sjuksköterska och patient. Genom att få ökad kunskap om sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld på sina arbetsplatser kan förståelsen öka för vad som kan göras för att förbättra arbetsmiljön.
Syfte
Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld från patienter på slutna allmänpsykiatriska avdelningar.
Metod
Design
Pilotstudien är en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) med induktiv ansats då resultatet i studien förutsättningslöst avser sjuksköterskors egna berättelser.
Urval
Enskilda intervjuer är gjorda med verksamma sjuksköterskor som arbetar på slutna
allmänpsykiatriska vårdavdelningar i södra Sverige, vilka har valt att vara med i studien efter att ha tagit del av information om studiens innehåll och syfte samt skrivit under
samtyckesblankett. För att få strategiskt urval har sjuksköterskor i olika åldrar,
arbetslivserfarenhet och kön tillfrågats om att medverka i studien. Både grundutbildade sjuksköterskor och sjuksköterskor med vidareutbildning inom psykiatrin tillfrågades.
Inklusionskriterier i urvalet var att deltagarna skulle vara kliniskt verksamma sjuksköterskor vid en sluten allmänpsykiatrisk vårdavdelning sedan minst ett års tid samt ha erfarit hot och
5 våld på sin nuvarande arbetsplats. Detta inklusionskriterium baseras på bedömningen att sjuksköterskor efter ett års erfarenhet inom psykiatrisk slutenvård bedöms inneha erfarenhet om hot och våld. Till studien valdes tre psykiatrisjuksköterskor, två kvinnliga och en manlig samt två grundutbildade sjuksköterskor varav en kvinnlig och en manlig. Exklusionskriterier i urvalet var att de studerande tidigare inte skulle ha arbetat tillsammans med deltagande sjuksköterskorna.
Datainsamling
Under mars månad vid ett möte för verksamma sjuksköterskor och ledningen inom psykiatrin blev verksamhetschef och berörda enhetschefer som arbetar på allmänna psykiatriska
slutenvårdsavdelningar i södra Sverige tillfrågade om möjlighet fanns att intervjuer äger rum på sjuksköterskors arbetsplats under arbetstid. Verksamhetschef och berörda enhetschefer fick ta del av information om studiens innehåll och syfte, därefter fick dem en samtyckesblankett som skrevs under som ett godkännande innan intervjuerna ägde rum. Information om studiens innehåll, inklusionskriterier och syfte delades sedan ut av enhetschefer till verksamma
sjuksköterskor. Studiedeltagarna fick även svara på frågor om kön, ålder och
arbetslivserfarenhet. Fem sjuksköterskor tillfrågades för att intervjuas inför studien. Innan intervjuerna påbörjades gav studiedeltagarna sitt skriftliga informerade samtycke.
Intervjuerna ägde rum på sjuksköterskornas arbetsplats i ett enskilt rum avskilt från
avdelningarna. De enskilda intervjuerna inleddes med två bakgrundsfrågor vilka handlar om arbetslivserfarenhet inom psykiatrisk slutenvård samt en fråga där den deltagande
sjuksköterskan hade möjlighet att beskriva hur intresset väcktes för att arbeta inom psykiatrin.
Vidare ställdes tre öppna frågor som tillät sjuksköterskorna att svara fritt om sina egna erfarenheter av hot och våld samt arbetsmiljön på avdelningen. De frågor som ställdes under intervjuerna svarade alla på studiens syfte och ändamål. 1. Kan du berätta om dina
erfarenheter av hot och våld på din arbetsplats? 2. Hur upplever du att hot och våld påverkar din förmåga att utföra patientsäker omvårdnad? 3. Vilka åtgärder skulle få dig att känna dig trygg på din arbetsplats där hot och våld förekommer?
Följdfrågor ställdes för att förtydliga sjuksköterskornas erfarenheter. Sjuksköterskor som alla deltagit i studien hade möjlighet att tillägga egna tankar och funderingar strax efter de tre öppna frågorna var ställda. Varje intervjutillfälle varade mellan 15 till 40 minuter och spelades in elektroniskt via mobiltelefon. Inspelningarna överfördes strax efter intervjuerna till en USB-enhet som förvarats i ett inlåst utrymme på Högskolan i Halmstad.
Dataanalys
Datamaterialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats enligt Graneheim, Lindgren och Lundman (2017). En manifest metod användes där data inte tolkas utan informanternas ord och begrepp används vid analysen (Lundman & Graneheim, 2017).
Varje intervju lyssnades på i sin helhet för att få en förståelse för dess innehåll. Därefter transkriberades intervjuerna ordagrant för att senare läsas igenom av båda studenterna var för sig. Intervjuernas innehåll diskuterades tillsammans för att senare enskilt dela in text som besvarar syftet. Text som besvarade studiens syfte sågs först som en helhet, vilka senare
6 delades in i meningsenheter enskilt av studenterna. Meningsenheterna beskrev erfarenheter vilka senare kondenserades samtidigt som dem behöll sitt innehåll. Kondenserade
textenheterna sorterades utifrån likheter och skillnader. Meningsenheterna kom senare att tillhöra en kod vilket genomfördes enskilt av studenterna. Efter varje enskild intervju
säkerställdes det att likartat tankesätt fanns. Slutligen fördes koderna gemensamt samman till sju underkategorier som slutligen utmynnade i tre huvudkategorier. Under analysen har datamaterialet lasts igenom fler gånger för att öka möjligheten till att sjuksköterskors erfarenheter uppfattats i ett större sammanhang. Studiens resultat har i största möjliga mån presenterats så sanningsenligt och troget till ursprungskällorna, det vill säga att resultatet har redovisats nära sjuksköterskornas egna utsagor av sina erfarenheter.
Etiska överväganden
Etiskt tillstånd har erhållits från lokala etikgruppen vid akademin för Hälsa och välfärd på Högskolan i Halmstad (Dnr: UI 2018/155). Den lokala etikansökan är avsedd för att ge den enskilda människan skydd och respekt för människovärdet (SFS 2003:460). Alla uppgifter har avidentifierats, lagrats och sedan avrapporteras på ett sätt att sjuksköterskorna inte kan
identifieras av utomstående (Vetenskapsrådet, 2002). Intervjuinspelningarna till studien har alla förvarats i säkert förvar, där ingen obehörig kan ta del av inspelningarna.
Det fanns en medvetenhet om att deltagande sjuksköterskor kunde komma att känna ett obehag efter att ha besvarat frågor kring ämnet hot och våld. Då intervjuerna avslutades hade sjuksköterskorna möjlighet att åter kontakta studenterna för att prata om upplevelser som uppkommit under medverkan, i samband med eller efter medverkan.
Resultat
I resultatet framkommer tre huvudkategorier vilka är påfrestande arbetsmiljö, strategier för att hantera hot och våld och behov av uppföljning. Vidare presenteras åtta underkategorier vilka beskriver sjuksköterskornas erfarenheter.
Tabell 1: kategorier och underkategorier
Påfrestande arbetsmiljö
Strategier för att hantera hot och våld
Behov av uppföljning
Stressad arbetssituation Förståelse Bristande
personaldebriefing Rädsla vid arbete Arbetslivserfarenhet Uppföljning som
arbetsgivaransvar Otrygghet arbetsmiljö Kollegialt stöd
7 Påfrestande arbetsmiljö
Stressad arbetssituation
Sjuksköterskor beskriver en stressfylld arbetssituation där hot- och våldssituationer uppstår.
Stress upplevs då en patient behöver vårdas samtidigt som patienten upplevs vara oberäknelig i dennes beteende. Sjuksköterskor berättar om incidenter där patienter behöver hållas i för att hindra patienten att utföra våldsamma handlingar. Situationer där sjuksköterskor behöver använda kroppen som försvar upplevs som jobbigt, då patienten hindras från att vara fri. Att under sitt arbete behöva känna sig obekväm och spänd inför vad som kan ske upplevs som stressfullt. Det krävs ett uppmärksammande förhållningssätt då arbetet många gånger kräver av sjuksköterskor kan hantera våldsamma situationer och har förmågan att lugna ner både patienter med ett utåtagerande beteende men även medpatienter som befinner sig på
avdelningen. Det uppmärksammande förhållningssättet medför enligt sjuksköterskor ständig stress i arbetet vilket i sin tur leder till spänningar och värk i kroppen.
"Det är jätte mycket mera ansträngande än med en vanlig patient. Det är säkert tio gånger mer ansträngande därför att han, det finns patienter som flyger på
medpatienter eller slår medpatienter också”, (informant 5).
Sjuksköterskor uppger att det är av vikt att hålla avstånd från patienter som kan vara hotfulla, undvika att gå framför patienter, även att ha ett uppmärksammande förhållningssätt i
patientrummen då flyktväg ska finnas möjlig om miljön blir otrygg.
Rädsla vid arbete
Sjuksköterskor beskriver erfarenheter av rädsla på sin arbetsplats vilket kan upplevas under, efter men även innan en hot- och våldssituation har uppstått. Rädslan kan uppstå efter att ha att ha gett omvårdnad till en patient som tidigare varit hotfull eller våldsam, då tankarna kring rädslan över vad som kunnat ske kommer i efterhand. Patienter som uppvisar ett beteende med hot och våld väcker flera känslor hos sjuksköterskor. Sjuksköterskor beskriver
erfarenheter av att bli skärrad då patienter börjar kasta möbler samtidigt som adrenalinet ökar.
”Om jag ska vara ärlig, visst sådana känslor, för det var ju första gången jag hade blivit utsatt för hot och våld, bara en känsla av rädsla”, (informant 2).
Otrygg arbetsmiljö
Patienter med olika vårdbehov vårdas på en och samma avdelning vilket upplevs som en otrygg arbetsmiljö då patienternas olika behov inte hinner tillgodoses om hot- och
våldssituationer förekommer vilket i sin tur påverkar patientsäkerheten. Otrygghet upplevs av sjuksköterskor även vid en känsla av att behöva fly från hot- och våldssituationer. Otrygga situationer uppstår då sjuksköterskor är ensamma i direkt kontakt med patienter som kastar materiella ting i samma rum som sjuksköterskor befinner sig. Sjuksköterskor betonar vikten av att ge patienter individuell omvårdnad och tillgodose patienters behov trots hot och våld, vilket medför att sjuksköterskor behöver finna ett sätt att i bästa möjliga mån kunna hantera de situationer som uppstår.
8
“Ja, det alltså, det upplever jag som vissa dagar, vissa perioder så är det ju inte patient säkert, absolut inte. Jag tycker det är katastrof för alla allmänpsykiatriska, för det är oftast missbrukarna som ställer till hot och våld. Sen finns det ju vissa psykoser men dom är ju psykisk sjuka och där måste man ju behandla dom på ett annat sätt.
Men för alla dom allmänpsykiatriska patienterna så är det ju fruktansvärt och där kan vi ju inte, vi kan ju inte alltid göra en lugn och bra miljö för dom, det funkar ju
inte”, (informant 4).
Strategier för att hantera hot och våld
Förståelse
Bland sjuksköterskor finns det en förståelse kring patienters mående och att patienter kan vara utåtagerande på grund av dennes psykiatriska tillstånd. Det finns en förståelse för patienters bakgrundshistoria och tidigare levnadsvanor som kan spegla deras beteende. Sjuksköterskor menar på att patienter som upplevs som våldsamma oftast har ett förflutet som är präglat av kriminalitet av olika anledningar. Det finns patienter som använder våld av instrumentella skäl och vill vinna någonting på det, men att erfarenheten även finns hos sjuksköterskor att
patienter som blir upprörda har en tendens att agera utåt. Sjuksköterskor ser även att patienter kan agera ut på grund av rädsla eller agerar efter hur de själva upplever och ser världen just i den stunden. Sjuksköterskor visar på en vilja av att förändra attityder inom vården och
undvika tvångsåtgärder, vilket idag kan användas i försök till att minska på hot och våld inom allmänpsykiatrisk slutenvård.
Sjuksköterskor är medvetna och har en förståelse för hur miljön kan gynna patienters mående.
En vilja finns att arbeta för en bättre miljö och att arbeta mer förebyggande för att minska hot- och våldssituationer på avdelningarna.
“Man kan arbeta med miljön på ett bättre sätt på vårdavdelningarna som förebyggande som till exempel att använda sig av lugnande rum till patienter som blir
agiterade och sådär. Man ser till vårdmiljön och sen att man kan tänka sig att man har andra man tittar på vad man kan göra i dom här situationerna och så“,
(informant 3).
9 Arbetslivserfarenhet
Sjuksköterskornas tidigare erfarenheter av att möta en hot- och våldssituation har varit till stöd vid arbetet på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. Arbetslivserfarenhet ses av sjuksköterskor som positivt då sjuksköterskor möter patienter med olika behov på en och samma avdelning.
På en allmänpsykiatrisk avdelning behöver sjuksköterskor kunna ge individuell vård till både patienter med abstinensbesvär och patienter med depression. Sjuksköterskor beskriver en upplevd känsla att patienter som är i behov av slutenvård också kan känna sig kränkta av olika anledningar, vilket sjuksköterskor bör kunna bemöta.
”Och där inbillar jag väl mig någonstans att man med åldern har lite, eh vad heter det, att man kan ta patienterna på ett speciellt sätt”, (informant 3).
Sjuksköterskor är medvetna om att hot och våld förekommer på deras arbete, vilket ses som en självklarhet och att det ingår i professionen. Kommunikation är ett redskap som är nödvändigt vid mötet med patienter som har en tendens att använda sig av hot och våld.
Sjuksköterskor betonar vikten av att ständigt vara medvetna om sitt kroppsspråk och om sin kroppsställning, vilket de menar kommer med erfarenhet. Sjuksköterskor uppger att det under arbetet finns ett behov av att tänka ett steg längre då det finns risker för att hot och våld kan förekomma. Sjuksköterskor försöker se till att det finns personal att tillhandahålla,
telefonnummer till läkare och ordningsvakter, vilket i sin tur leder till att förstärka upplevelsen av att ha kontroll över situationer som kan komma att uppstå. Efter några års av
arbetserfarenhet kan hot- och våldssituationer oftast lugnas ner snabbare och med mindre risk för att någon kommer till skada.
Med arbetslivserfarenhet kommer även förmågan att tänka snabbt och skickligheten med att kunna hantera många saker samtidigt vid en hot- och våldssituation. Alla patienter behöver beaktas så att ingen blir skrämd eller kommer till skada. Sjuksköterskor betonar vikten av att lämna sina privata åsikter åt sidan på sitt arbete, då det kan komma att påverka bemötandet gentemot patienter.
Kollegialt stöd
Sjuksköterskor upplever att stöd finns inom personalgruppen, såsom ett lugn från personal som sjuksköterskor arbetar tillsammans med vid patient nära arbete. Sjuksköterskor finner en tillit till personalgruppen, då sjuksköterskor arbetar med personal som känner varandra väl och där arbetsuppgifterna är väl fördelade samt där kunskap och redskap finns för att tillsammans kunna hantera hot- och våldssituationer.
”Det viktigaste är att man kan lita på sina kollegor och man är ett gäng där man känner varandra och så vet alla vad dom ska göra i situationen”, (informant 3).
På kvällstid finns det inte alltid två verksamma sjuksköterskor i tjänst, därav upplevs det av stor vikt att få stöd från andra i personalgruppen vid situationer som kräver extra tid från
10 sjuksköterskornas arbetsuppgifter. Det finns en vilja hos sjuksköterskor att ge stöttning till personalgruppen trots att sjuksköterskor upplever rädsla. Sjuksköterskor har trots upplevt stöd från personalgruppen även erfarenhet av att sakna stöd vad gäller att prata om hot- och våld situationer och hur dem upplever situationen. Sjuksköterskor beskriver känslan av att inte bli tagen på allvar efter att ha utsatts för en hot- och våldssituation.
Behov av uppföljning
Bristande personaldebriefing
Sjuksköterskor uppmärksammar att det finns ett behov av uppföljning efter en hot- och våldssituation. Vetskap om att stöd kan erbjudas av enhetschef som en uppföljning till den person som är i behov av det finns hos sjuksköterskor samtidigt som det enbart erbjuds vid extrema fall. Det har då funnits rum för debriefing om en patient har haft ett tillhygge eller annat vapen och som i sin tur har påverkat personalgruppen. Sjuksköterskor beskriver generellt en osäkerhet kring hur personal fångas upp för uppföljning efter hot- och våldssituationer.
“Jag tror inte att det följs upp så. Inte, jag kan inte tänka något nu som gör att det skulle följas upp. Nej. Det, nä, det som följs upp, det är ju om man bältar någon och
sen så följer upp det genom samtal med den patienten. Det gör vi ju, men inte för personalen”, (informant 4).
Sjuksköterskor menar att risken finns att patientsäkerheten går förlorad om sjuksköterskor ska vara omvårdnadsansvarig på en slutenpsykiatrisk avdelning utan att ha tillräckligt med
information om hur hot- och våldssituationer ska hanteras eller följas upp. Sjuksköterskor betonar vikten av att även patienter följs upp efter tvångsåtgärder, vilket idag anses som bristande.
Uppföljning som arbetsgivaransvar
Sjuksköterskor upplever att hot och våld med tiden blir mer accepterat på psykiatriska
slutenvårdsavdelningar och att det ibland glöms bort att fångas upp och tala med varandra om tankar och upplevelser i samband med en sådan händelse. Sjuksköterskor lyfter behovet av att avsätta tid och utrymme för uppföljningssamtal. Uppföljning efter en hot- och våldssituation är viktig för att sjuksköterskor inte ska behöva komma hem och känna en avsaknad av stöd från personalgrupp eller verksamheten i övrigt.
“Så jag har alltid under dem här (jag var sådär tjugo år då nu är jag femtio), så under dem här trettio åren så har jag minsann inte glömt han utan jag har tänkt det kommer emellan till mig i mina tankar jag kommer ihåg det emellanåt. Jag fick inget
stöd o ingen uppföljning och ingenting”, (informant 5).
Sjuksköterskors medger att det inte alltid upplevs som enkelt att själv ansvara för att få samtal eller uppföljning efter en hot- och våldssituation. Det finns en önskan om att verksamheten eller närmast chef ska ansvara för att fånga upp personal och erbjuda uppföljning.
11
Diskussion
Metoddiskussion
Innehållsanalys med induktiv ansats valdes där text analyserats förutsättningslöst och var baserade på sjuksköterskors egna erfarenheter (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017).
Induktiv ansats utgår från textinnehållet och minimerar risken för att viktig information kan förbises (Danielson, 2012). Att intervjua sjuksköterskor personligen sågs som en fördel då deras kroppsspråk och röstläge kunde uppmärksammas under tiden intervjun ägde rum.
Möjligheten fanns även att be om ett förtydligande för en mer beskrivande berättelse vilket kan ha styrkt studiens trovärdighet. En nackdel med att utföra personliga intervjuer kunde vara att den som analyserar skapar en förförståelse då intervjupersoners uttryck iakttas.
Sjuksköterskorna som deltog i studien arbetar alla i samma stad i Södra Sverige, vilket kan ses som en nackdel. Till en början eftersträvades intervjuer med enbart psykiatrisjuksköterskor, men då det inte fanns tillräckligt många specialistsjuksköterskor som anmälde sitt intresse för att delta i studien inkluderades därefter även grundutbildade sjuksköterskor. Genom att ha inklusionskriterier av minst ett års arbete inom allmänpsykiatrisk slutenvård och att sjuksköterskorna skulle ha erfarit hot och våld på sin arbetsplats ökade möjligheten till att syftet kunde besvaras, vilket i sin tur stärkte studiens trovärdighet (Graneheim, Lindgren &
Lundman, 2017). Resultatets trovärdighet stärks även då det eftersträvades en variation av deltagande sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna var av både manligt och kvinnligt kön i olika åldrar, arbetslivserfarenhet varierade mellan tre till 28 år, då kvalitativ innehållsanalys syftar till att beskriva variationer vilket ökar variationer av erfarenheter (Graneheim, Lindgren &
Lundman, 2017). Till studien valdes tre psykiatrisjuksköterskor och två grundutbildade sjuksköterskor, vilket ansågs vara tillräckligt för en pilotstudie. Datakvaliteten ökar inte med antalet intervjupersoner eller sidor (Sandelowski, 1995). Då alla sjuksköterskor som deltog i studien fortfarande är verksamma på arbetsplatserna speglar resultatet av deras erfarenheter verkligheten.
Intervjuerna skedde enskilt för att hålla en dialog i den kvalitativa intervjun (Kvale &
Brinkman, 2014). Det kan ha lett till att olika följdfrågor ställdes till sjuksköterskorna och att varje intervju var den andra olik, vilket även kan ses som någonting positivt då fler variationer av erfarenheter kunde fångas upp (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017). En student genomförde tre intervjuer och den andra studenten genomförde två intervjuer.
Sjuksköterskorna fick själva välja lokal där intervjun skulle äga rum, vilket skulle vara avlägset från vårdavdelningarna för att minska risken för att intervjun skulle bli avbrutet.
Sjuksköterskorna fick inte ta del av frågorna innan intervjuerna ägde rum. Detta för att öka chanserna för en genuin förklaring av sjuksköterskors erfarenheter. Studenterna arbetar själva på en allmänpsykiatrisk vårdavdelning och har själva erfarit hot och våld på sina arbetsplatser, vilket kan ha påverkat frågorna som ställdes till sjuksköterskorna. Frågorna diskuterades först av handledare för att minimera risken för ledande frågor vilket ökar studiens pålitlighet. Att studenterna har erfarenhet sedan tidigare kan även vara till en fördel då följdfrågor ställdes
12 som var relevanta under sjuksköterskornas egna berättelser för att vidga resultatet och för att få ny kunskap och djupare förståelse av fenomenet (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017).
Samma dag intervjuerna ägde rum utfördes även transkriberingen, där hela intervjuer detaljerat skrevs ner (Polit & Beck, 2012). Efter första intervjun och transkribering kunde studenterna bilda sig en uppfattning huruvida nästkommande intervjuer skulle utvecklas eller omformuleras och för att säkerställa att båda studenterna gick till väga på liknande sätt för att öka tillförlitligheten i resultatet. Transkriberade intervjuer lästes noggrant igenom enskilt för att få en förståelse för hela berättelsen. Genom att studenterna var för sig delade in text som besvarade studiens syfte till meningsenheter minskade risken för att text går förlorat genom att se helheten med fler synsätt, vilket stärker studiens trovärdighet. Analysen gjordes därefter gemensamt, vilket ökar resultatets pålitlighet (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017).
Att arbeta allt för nära texten med innehållsanalys kan medföra att helheten går förlorad.
Under intervjuerna fördes det en dialog mellan studerande och sjuksköterska vilket inte utesluter en delaktighet av studenterna i studiens resultat. Under analysens gång har studenterna tillsammans gått tillbaka till ursprungstexter för att minska att helheten går förlorad och för att minska risken för egna tolkningar och förförståelse av sjuksköterskor erfarenheter, vilket stärker studiens pålitlighet (Graneheim, Lindgren & Lundman, 2017).
Sedan fördes en diskussion för att jämföra och sammanställa resultatet av intervjuerna tillsammans. Analysen presenterades för handledare för en kritisk granskning av en utomstående för att öka pålitligheten (Wallengren & Henricson, 2012). Citat från sjuksköterskors egna erfarenheter har använts i studien, för ett mer pålitligt resultat.
En grundlig redogörelse gjordes av urval, deltagare, datainsamling och analysgång, vilket ökar förutsättningar till överförbarhet samt trovärdighet, men en fullskalig studie behöver
genomföras för att få ett tydligt resultat. En stor del av studiens resultat stämde överens med tidigare internationell forskning, vilket ökar överförbarheten. Studien inkluderade både grundutbildade och psykiatrisjuksköterskor, vilket har gett ett resultat med fler varierade erfarenheter.
Genom att sjuksköterskorna personligen inte tillfrågats att delta i studien minimerar det risken för att integritet eller sekretess bryts och för att sjuksköterskorna skulle känna sig tvingade till att delta. Vid transkribering av intervjuerna har alla uppgifter avidentifieras så att
sjuksköterskorna som deltog inte kan identifieras. Strax efter transkriberingen av intervjuerna förvarades inspelningarna i ett säkert förvar hos handledare på Högskolan i Halmstad för att säkerställa att ingen obehörig kan ta del av dem (Vetenskapsrådet, 2002). Möjligheten för samtal om känslor och upplevelser i samband med intervjun erbjöds till sjuksköterskorna efter intervjun. Kontaktuppgifter för vidare samtal gavs till sjuksköterskorna för att lätt kunna be om ett sådant uppföljnings samtal vid behov.
13 Resultatdiskussion
Resultatet visar på att omvårdnaden inte hinner tillgodoses på en avdelning där hot och våld förekommer. Sjuksköterskorna uppmärksammar att det blir ännu svårare på en avdelning där patienter med olika vårdbehov vårdas. Sjuksköterskor som alla arbetar på allmänpsykiatriska slutenvårdsavdelningar uppger att de även vårdar patienter med ett beroende. Enligt
sjuksköterskorna i studien beskrivs det olika känslor kring hot och våld från patienter som har ett beroende jämfört med patienter som har en psykiatrisk diagnos. Studiens övergripande resultat tyder på att sjuksköterskorna inte har lika stor förståelse för patienter med ett beroende som agerar ut som för en patient med en psykiatrisk diagnos. Tidigare studier visar på ett resultat där sjuksköterskor anser att patienter med personlighetsstörning eller med ett beroende har mer kontroll över sitt hotfulla eller våldsamma beteende jämfört med de patienter som hade en psykiatrisk diagnos, vilka inte kunde kontrollera sitt beteende
(Stevenson, Jack, O´Mara & Le Gris, 2015). Arbetsmiljöverket (2017) betonar att patienter med en nedsatt förmåga att styra och kontrollera sitt beteende kan leda till stora problem då dem inte kan stå till svars för sina handlingar. Dessa personer kan till exempel inkludera patienter med en hjärnskada, psykisk sjukdom eller vid drogpåverkan. Omvårdnadsinsatser för patienter med nedsatt förmåga att uttrycka sina behov riskerar att inte få den omvårdnad som krävs om resurser inte kan tillhandahållas för att tillgodose deras behov inom hälso- och sjukvården (Psykiatriska Riksföreningen för Sjuksköterskor & Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Samtidigt har studier visat resultat på att det inte finns ett samband mellan drogbruk och våld på psykiatriska vårdavdelningar, men att det däremot finns ett samband mellan drogbruk och hot (Stewart & Bowers, 2015). Trots att sjuksköterskor beskriver deras arbetssituation som påfrestande ser de arbetet som givande där vilja och intresse finns för förändringsarbete. Tidigare forskning visar på motsatsen då hot och våld medförde att sjuksköterskors motivation minskade för arbetet (Hassankhani, Parizad, Gacki-Smith, Rahmani & Mohammadi, 2017). Miljöer där stress upplevs kan leda till förhöjt blodtryck, ökad insöndring av noradrenalin, adrenalin och cortison samt ökad hjärtfrekvens (Selye, 1956). Benägenheten för att hjälpa andra människor minskar vid miljöer där stress upplevs (Mathew & Canon, 1975). Enligt Hasankbani et al. (2017) riskerar patientsäkerheten och omvårdnaden att påverkas av hot- och våldssituationer, vilket stämmer överens med
sjuksköterskornas erfarenheter vilka var att tid inte fanns för att säkerställa att alla patienter på samma avdelning med olika behov kunde tas om hand då hot och våld förekom på
avdelningarna. Sjuksköterskor saknar kunskap och utbildning för att kunna tillmötesgå patienter med ett beroende men även patienter med depression (Wadell & Skärsäter, 2007).
Sjuksköterskor har en oro för att ställa fel frågor och att den vårdande relationen påverkas på grund av sjuksköterskornas osäkerhet (a.a.). Tidigare forskning visar på att patienter i sin tur upplever en osäkerhet då det inte finns tillräckligt med personal att tillgå, vilket även
resulterar i att omvårdnaden inte blir personcentrerad, kunskapsbrist förekommer samt att patienter inte tas på allvar (Kenward, Whiffin & Spalek, 2017). Dessa faktorer ökar ångest hos patienterna (a.a.).
14 Det finns förståelse hos sjuksköterskorna där de påtalar att oro, rädsla och otrygghet hos patienter i sin tur kan visa sig genom ilska och till att hot- och våldssituationer uppstår.
Tidigare studier visar på att de bakomliggande faktorerna till att en hot- och våldssituation uppstår är då patienter upplever en ensamhet, tristess, rädsla och överdriven kontroll från personalens sida (Lantta, Kontio, Anttila, Kauppi, Joffe & Välimäki, 2014). Det finnas en vilja hos sjuksköterskorna att förändra personalens attityd gentemot patienter som är
utåtagerande. Sjuksköterskorna vill även arbeta för en gynnsam miljö som minimerar risk för hot och våld. Ett viktigt redskap är att bemöta patienter utan att ha sin personliga åsikt i åtanke och hålla god kommunikation under hela omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskor som är
nedlåtande, sura, irriterade eller är korta i tonen och har ett kränkande förhållningssätt mot patienter ökar risken för att patienter ska bli utåtagerande (Sandström, 2007).
Sjuksköterskorna upplever att det är viktigt med en trygg och erfaren personalgrupp under hot- och våldssituationer. Trots stöd från personalgruppen kunde en avsaknad av stöd
upplevas, vilket var en övergripande uppföljning och en strävan efter fler samtal från andra än enbart personalgruppen. Det är inget som är regionalt betingat då tidigare forskning visar att sjuksköterskor till största del i första hand återkopplar med kollegor efter att en hot- och våldssituation uppstått på arbetsplatsen (Jeffery & Fuller, 2016: Stevenson, Jack, O´Mara &
Le Gris, 2015). Sjuksköterskornas kunskap kring uppföljning efter hot- och våldssituation var bristfällig, vilket påverkade deras känsla av avsaknad av stöd. Sjuksköterskor är i behov av kontinuerlig uppföljning efter hot- och våldssituationer för bearbetning och för att kunna arbeta vidare och inte behöva återuppleva minnen. Tidigare forskning visar att 72 av 110 deltagande sjuksköterskor hade minnen och återkommande tankar från tiden de blivit utsatta för hot och våld (Al-Azzam, Al-Sagarat, Tawalbeh & Poedel, 2017). Sjuksköterskor upplever att de kan bemöta patienter på ett bättre sätt om de får möjlighet att samtala efter hotfulla och våldsamma situationer med en professionell yrkesutövare (Healy & Tyrell, 2013).
Om sjuksköterskor känner sig otrygga på sina arbetsplatser och inte får den uppföljning dem efterfrågar kan det leda till att sjuksköterskor känner ett lidande. Sjuksköterskorna i studien vill alla patienterna väl och arbetar inom psykiatrin för att de vill kunna möta patienters behov och hjälpa dem i sitt tillfrisknande. Ett lidande kan komma att upplevas då sjuksköterskor inte får sina behov tillfredsställda. Om lidandet blir för stort och en försoning inte sker kan
sjuksköterskor komma att känna hopplöshet, skuld, sorg och ensamhet (Eriksson, 2001).
Därav är det av vikt att sjuksköterskor är medvetna om vilken uppföljning som erbjuds efter en hot- och våldssituation. Det bör finnas kompetent personal med arbetslivserfarenhet som stärker personalgruppen och möjliggör för att personcentrerad omvårdnad ska kunna ges till samtliga patienter som vårdas på allmänpsykiatriska slutenvårds avdelningar. Sjuksköterskor arbetar för att lindra lidande hos patienter. Patienters mående påverkas i sin tur efter hur bemötandet är gentemot dem och hur personalgruppen arbetar för att tillgodose deras enskilda behov. En personcentrerad omvårdnad förutsätter att det finns någon som lyssnar på patienters berättelse och tillgodoser deras önskemål (Wijk, 2014). Människor bygger sin existens genom att vara i ett socialt sammanhang där människor omges av andra (Eriksson, 2004). Om
sjuksköterskor har ett lidande kommer det i sin tur att påverka patienternas lidande. En gynnsam miljö krävs för att en god omvårdnad och ett gott socialt sammanhang ska kunna
15 upplevas av både sjuksköterskor och patienter (Eriksson, 2004). Människan har ett behov av att hjälpa andra för att finna balans i sitt eget liv (Eriksson, 2004). Människan är i ständig interaktion med sin omgivning, vilket tyder på att det finns ett samspel mellan människan, människans hälsa, platsen och vårdandes (Bergbom, 2014). Omvårdnad är sjuksköterskors ansvarsområde och avgörs till största del efter sjuksköterskors kunskap och kompetens (Svensk sjuksköterskeförening, 2010). Sjuksköterskor är i behov av en organisation, där verksamhetschef har som ansvar att ta fram, framställa och dokumentera rutiner för kvalitets- och förbättringsarbete inom organisationen (Hommel, Idvall & Andersson, 2013).
Konklusion
Sjuksköterskor inom allmänpsykiatrisk slutenvård ser hot och våld som en del av sitt arbete.
Med en fungerande organisation, rätt kompetens och uppföljning efter hot- och
våldssituationer kan sjuksköterskor inom den allmänpsykiatriska slutenvården ändå finna mening med att fortsatt arbeta inom psykiatrin då viljan finns för att arbeta under mer
gynnsamma miljöer för att tillgodose patienters hälsa men även sjuksköterskornas egna. Trots att resultatet i studien visar på att sjuksköterskor tillsammans med personalgruppen arbetar preventivt mot hot och våld uppstår hot- och våldssituationer ofta. För att sjuksköterskor ska fortsätta finna mening med att arbeta inom den allmänpsykiatriska slutenvården behövs det vidare forskning kring ämnet hot och våld och hur man förebygger det inom psykiatrin.
Studiens resultat kan användas av specialistsjuksköterskor med psykiatrisk inriktning för att jobba med förbättringsarbete inom personcentrerad omvårdnad och patientsäkerhet. Med kunskap om ämnet kan specialistsjuksköterskan med inriktning psykiatri även handleda nya sjuksköterskor, sjuksköterskestudenter samt kollegor i alla yrkeskategorier vilket ökar kunskapen och kan förbättra och säkra arbetsmiljön.
16
Referenser
AFS 1993:2. Kungörelse med föreskrifter om åtgärder mot våld och hot i arbetsmiljön.
Stockholm: Arbetsmiljöverket.
Al-Azzam, M., Al-Sagarat, A.Y., Tawalbeh, L., & Poedel, R.L. (2017). Mental health nurses’
perspective of workplace violence in Jordanian mental health hospitals. Perspectives in Psychiatric Care, 2017, 1-11. doi: 10.1111/ppc.12250
Arbetsmiljöverket. (2010). Arbetsskadestatistik: arbetsorsakade besvär 2010. Stockholm: Ar- betsmiljöverket.
Arbetsmiljöverket. (2011). Hot och våld inom vård och omsorg. Stockholm:
Arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverket. (2014). Hot och våld. Hämtad 2018-03-25, från
https://www.av.se/globalassets/filer/statistik/arbetsmiljostatistik-arbetsmiljon-2013- rapport-2014-03.pdf
Arbetsmiljöverket. (2016). Arbetsorsakade besvär 2016. Stockholm: Arbetsmiljöverket.
Hämtad 2018-03-25, från
https://www.av.se/globalassets/filer/statistik/arbetsorsakade-besvar-2016/arbetsmiljostatistik- arbetsorsakade-besvar-2016-rapport-2016-3.pdf
Arbetsmiljöverket. (2017). Hot och våld. Stockholm: Arbetsmiljöverket.
Hämtad 2018-04-03, från
https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/hot-och-vald/
Arnetz, J. (2001). Våld i vårdarbete. Lund: Studentlitteratur.
Bergbom, I. (2014). Vårdande vårdmiljöer. I H. Wijk (Red.), Vårdmiljöns betydelse (s.19-37).
Lund: Studentlitteratur.
Caldwell, M.F. (1992). Incidence of PTSD among staff victims of patient violence. Hospital and community psychiatry, 43(8), 838-839.
Cronenwett, L., Sherwood, G., Barnsteiner, J., Disch, J., Johnson, J., Mitchell, P., Warren, J.
(2007). Quality and Safety Education for Nurses. Nurse Outlook, 55(3), 122-31.
Danielson, E. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad. Polen: Studentlitteratur.
17 Ekman, I., & Norberg, A. (2013). Personcentrerad vård- teori och tillämpning. I A K. Edberg, A. Ehrenberg, F. Friberg, L. Wallin, H. Wijk, & J. Öhlén (Red.), Omvårdnad på avancerad nivå- kärnkompetenser inom sjuksköterskans specialistområde (s. 29-61). Lund:
Studentlitteratur.
Eriksson, K. (1997). Vårdandets idé. Stockholm: Almqvist & Wiksell förlag.
Eriksson, K. (2001). Den lidande människan. Stockholm: Liber utbildning.
Eriksson, K. (2004). Vårdprocessen. Stockholm: Almqvist & Wiksell förlag AB.
Ferri, P., Silvestri, M., Artoni, C., & Di Lorenzo, R. (2016). Workplace violence in different settings and among various health professionals in an Italian general hospital: a cross
sectional study. Psychol Res Behavior Manag. 263-275.
Graneheim, U.H., Lindgren, B.M., & Lundman, B. (2017). Methodological challenges in qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today 56, 29-34.
Hammarlund, C.O. (2001). Bearbetande samtal. Stockholm: Natur och kultur.
Hassankhani, H., Parizad, N., Gacki-Smith, J., Rahmani ,A., & Mohammadi, E. (2017). The consequences of violence against nurses working in the emergency department: A qualitative study. International Emergency Nursing, 2017, 1-6.
Healy, S., & Tyrell, M. (2013). Importance of debriefing following critical incidents.
Emergency Nurse, 20, 32-37.
Hommel, A., Idvall, E., & Andersson, A.C. (2013). Kvalitetsutveckling. I A-K. Edberg., A.
Ehrenberg., F. Friberg., L. Wallin., H. Wijk., & J. Öhlén (Red.), Omvårdnad på avancerad nivå- kärnkompetenser inom sjuksköterskans specialistområden (s.147-175). Lund:
Studentlitteratur.
Jeffery, D., & Fuller, P. (2016). Witnessing violence: what are the experiences of mental health nurses? Mental Health Practice, 20(2), 15-21. doi:10.7748/mhp.2016.ell00
Kenward, L., Whiffin, C., & Spale, B. (2017). Feeling unsafe in the healthcare setting:
patients’ ́perspectives. British Journal of Nursing, 2017, 26(3), 143-149.
Kocabiyik, N., Yildirim, S., Turgut, E.U., Turk, M.K., & Ayer, A. (2015). A study on the frequency of violence to healthcare professionals in a mental health hospital and related factors. The Journal of Psychiatry and Neurological Sciences, 28, 112-118.
doi:10.5350/DAJP- N2015280203
18 Kontio, R., Anttila, M., Lantta, T., Kauppi, K., Joffe, G & Välimäki, M. (2014). Toward a safer working environment on psychiatric wards: service users’ delayed perspectives of aggression and violence-related situations and development ideas. Perspect Psychiatry Care, 50(4): 271- 9. doi:10.1111/ppc.12054
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlittera- tur.
Lantta, T., Anttila, M., Kontio, R., Adams, C.E., & Välimäki, M. (2016). Violent events, ward climate and ideas for violence prevention among nurses in psychiatric wards: a focus group study. International Journal of Mental Health Systems, 10(27). doi:10.1186/
s13033-016-0059-5
Larsson, O., & Lindgren, M. (2012). Hot och våld i arbetslivet – minska de negativa konse- kvenserna. Lund: Studentlitteratur.
Lundman, B., & Hällgren-Graneheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I B. Höglund Ni- elsen., & M. Granskär (Red.)., Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (s.
219-233). Lund: Studentlitteratur.
Mathews, K.E., & Canon, L.K. (1975). Envoronmental noise level as a determinant of helping behavior. Journal of Personality and Social Psychology, 32:571-577.
McCormack, B. (2004). Person-centredness in gerontological nursing: an overview of the lit- terature. Journal of Clinical Nursing, 13(3A), 31-38.
McCormack, B., Dewing, J., Breslin, L., Tobin, C., Manning, M., Coyne-Nevin, A., … Peelo- Kilroe, L. (2010). The Implementation of a Model of Person- Centred Practice in older person settings. Final report, office of the nursing services Director. Health services executive.
Dublin, Irland.
McCormack, B., & McCance, T. (2010). Person-centred nursing: Theory and Practice. Ox- ford: Wiley Blackwell.
Merleau Ponty, M. (1989). Phenomenology of perception. London: Routledge.
Moylan, L.B., & Cullinan, M. (2011). Frequency of assault and severity of injury of psychia- tric nurses in relation to the nurses’ decision to restrain. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 18:526-534. doi:10.1111/j.1365-2850.2011.01699.x
Najafi, F., Fallahi Khoshknab, M., Ahmadi, F., Dalvandi, A., & Rahgozar, M. (2018). Antece- dents and consequences of workplace violence against nurses: A qualitative study. Journal of Clinical Nursing, 27, 116-128. doi: 10.1111/jocn.13884
Noran, P., Soares, J., Dallender, J., Thomsen, S., & Arnetz, B. (2001). A comparative study of the experiences of violence of English and Swedish mental health nurses. International Jour- nal of Nursing Studies, 38(4), 419-26.
19 Omérov, M., Edman, G., & Wistedt, B. (2002). Incidents of violence in psychiatric inpatient care. Nordic Journal of Psychiatry, 56(3), 207–213. doi:10.1080/080394802317607192
Polit, D.F., & Beck, C.T. (2012). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Psykiatriska Riksföreningen för Sjuksköterskor & Svensk sjuksköterskeförening. (2014).
Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen in- riktning psykiatrisk vård. Hämtad 2018-03-25, från
http://www.psykriks.se/documents/PDF/Kompetensbeskrivning_specialist_psykiatri.pdf?dl=0
Rippon, T.J. (2000). Aggression and violence in health care professions. Journal of Advanced Nursing, 31(2), 452-60.
Sandelowski, M. (1995). Focus on qualitative methods. Sample size in qualitative research.
Research in Nursing & Health, 18(2), 179-183.
Sandström, S. (2007). Hot och våld i vård, omsorg och socialt arbete. Stockholm:
Gothia.
Seyle, H. (1956). The stress of life. New York: McGraw-Hill.
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Stockholm: Utbild- ningsdepartementet.
Shihong, Z., Fengzhe, X., Jinghui, W., Yu, S., Shue, Z., Xuanye, H., … Lihua, F. (2018). Pre- valence of Workplace Violence Against Chinese Nurses and Its Association with Mental He- alth: A Cross-sectional Survey. Archives of Psychiatric Nursing.
Socialstyrelsen. (u.å.). Hämtad 2018-01-31, från http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/for- sakringsmedicinsktbeslutsstod/posttraumatisktstressyndrom-f4
Stevenson, K.N., Jack, S.M., O´Mara, L., & LeGris, J. (2015). Registered nurses´experiences of patient violence on acute care psychiatric inpatient units: an interpretive descriptive study.
BMC Nursing, 14(35). doi:10.1186/s12912-015-0079-5
Stewart, D., & Bowers, L. (2015). Substance use and violenceamong psychiatric inpatients.
Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 22, 116–124. doi:10.1111/jpm.12144
Svensk sjuksköterskeförening (SSF). (2010). Värdegrund för omvårdnad. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 2018-04-03, från www.swenurse.se
Tilly, A. (2014). Förebygg hot och våld på jobbet. Stockholm: Arbetsmiljö i samverkan svenskt näringsliv.
20 Vaez, M., Josephson, M., Vingård, E., & Voss, M. (2014). Work-related violence and its asso- ciation with self-rated general health among public sector employes in Sweden. Work, 49:
163-171. doi:10.3233/WOR-131715
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 2018-03-25, från
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Wadell, K., & Skärsäter, I. (2007) Nurses’ experiences of caring for patients with a dual dia- gnosis of depression and alcohol abuse in a general psychiatric setting. Issues in Mental He- alth Nursing 28, 1125–1140.
Wallengren, C., & Henricson, M. (2012). Vetenskaplig kvalitetssärkring av litteraturbaserat examensarbete. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examina- tion inom omvårdnad (s.481-496). Lund: Studentlitteratur.
Wijk, H. (2014). Personcentrerad utformning av vårdmiljön. I H. Wijk (Red.), Vårdmiljöns betydelse (s.45-52). Lund: Studentlitteratur.
Wiklund Gustin, L. (2014). Att balansera mellan värdighet och skam. I L. Wiklund Gustin (Red.), Vårdande vid psykisk ohälsa – på avancerad nivå. Lund: Studentlitteratur
Wykes, T., & Whittington, R. (1991). Coping strategies used by staff following assault by a patient: an exploratory study. Work & Stress, 5(1), 37-48.
Zeng, J.Y., An, F-R., Xiang, Y.T., Qi, Y.K., Ungvari, G.S., Newhouse, R., … Chiu, H.F.K.
(2013). Frequency and risk factors of workplace violence on psychiatric nurses and its impact on their quality of life in China. Psychiatry Research, 210, 510-514.
Åström, S., Bucht, G., Eisemann, M., Norberg,A., & Saveman, B.I. (2002). Incidence of vio- lence toward staff caring for the elderly. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 16(1), 66- 72.
Karin Situm
Karin.situm@skane.se
Ena Gafurovic
Ena.gafurovic@skane.se
Besöksadress: Kristian IV:s väg 3 Postadress: Box 823, 301 18 Halmstad Telefon: 035-16 71 00
E-mail: registrator@hh.se www.hh.se
