Kartellisering inom svenska riksdagspartier?

(1)

Kartellisering inom svenska

riksdagspartier?

En teoriprövande analys av Katz & Mairs kartellpartiteori

Frida Bergström

Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15hp, HT 2020 Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet Handledare: Li Bennich Björkman

Antal ord: 13 942

(2)

Innehållsförteckning

1. Introduktion 3

2. Syfte & frågeställning 4

3. Teori 4

3.1 The Emergence of the Cartel Party 4

3.2 Teorin om kartellpartier 5

4. Tidigare forskning 7

4.1 Empirisk undersökning av svenska riksdagspartier 7

4.2 Empirisk undersökning av europeiska partier 8

4.2.1 Danmark, Tyskland, Schweiz och Storbritannien 8

4.3 Empirisk undersökning av internationella partier 9

5. Metod & material 11

5.1 Design 11

5.2 Val av riksdagspartier 12

5.3 Valmanifest 12

5.4 Kvalitativ textanalys 13

5.4.1 Arbetsmarknadspolitik 14

5.4.2 Migrationspolitik 15

5.5 Begränsningar 16

6. Analysinstrument 17

6.1 Operationalisering 17

7. Analys 20

7.1 Arbetsmarknadspolitik 20

7.1.1 Valmanifest år 2010 20

7.1.3 Sammanfattande diskussion av arbetsmarknadspolitik 27

7.2 Migrationspolitik 31

7.2.3 Sammanfattande diskussion av migrationspolitik 37

8. Slutsats 41

8.1 Vidare forskning 42

9. Referenslista 44

(3)

1. Introduktion

“Vi ska komma ihåg att det som gör demokratin så oerhört djupt mänsklig och därmed gör den oöverträffad, framför allt i sin mänsklighet, det är att demokratin är som vi människor: Den är inte perfekt.”, så säger författaren Per T Ohlsson i SVT:s program Länge leve demokratin (2018) när han resonerar kring utvecklingen där dagens demokratiska fundament blir ifrågasatt.

Demokratin har varit under konstant utveckling från antiken till dagens samhälle. Det är en fortsatt föränderlig process och partiforskare menar nu att partier i mer avancerade demokratier står inför en drastisk reformering. Katz & Mair (1995) publicerade artikeln Changing Models of Party Organization and Party Democracy där de hävdar att deras teori, kartellpartiteorin, förutspår att partier i västliga demokratier kommer att utvecklas till kartellpartier. Det innebär att partier kommer allt mindre fungera som representanter för civilsamhället och fungera mer som professionella maktapparater i staten. En indikation på detta fenomen är att partiernas policy börjar likna varandra ur ett ideologiskt perspektiv och politiska konflikter börjar att urholkas. Om detta är fallet skulle det kunna innebära en stor utmaning för representativ demokrati.

Efter Katz & Mairs första publicering har deras teori diskuterats, debatterats och prövats empiriskt. Den har kritiserats som förklaringsmodell för demokratisk utveckling då det empiriska underlaget inte har levererat, men trots detta är teorin fortfarande aktuell inom området. Flera svenska empiriska studier publicerades år 2014 (Statsvetenskaplig Tidskrift) där man studerade svenska partier mellan åren 1970 - 2012, och resulterade i ett blandat empiriskt stöd av teorin. Sedan dessa undersökningar genomfördes har mycket hänt inom svensk politik, bland annat Sverigedemokraternas starka etablering i riksdagen och att det borgerliga samarbetet Alliansen mer eller mindre upphört. Enligt teorins upphovsmän innebär även Sveriges frikostiga partistöd samt tradition av partipolitiskt samarbete, att Sverige är ett land där processen av kartellisering är mest troligt (Katz & Mair, 1995:17). Därav motiveras en nyare studie av kartellisering inom svenska partier då dels tidigare studier visar otydliga resultat samt att mycket har hänt på kort tid och ett nytt parti har inrättat sig i riksdagen.

(4)

2. Syfte & frågeställning

Uppsatsens syfte är att pröva Katz & Mairs (1995) kartellpartiteori, som menar att politiska partier blir allt mer lika varandra ideologiskt. Därav kommer de svenska riksdagspartierna Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna att undersökas för att se om det finns en möjlig konvergens av deras policy under tidsperioden 2010–2018. Vilket leder till den övergripande frågeställningen:

I vilken mån har en ideologisk konvergens skett mellan riksdagspartierna Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna mellan åren 2010–2018?

3. Teori

3.1 The Emergence of the Cartel Party

Kartellpartiteorin formulerades första gången år 1995 i tidskriften Party Politics av dess upphovsmän Richard S. Katz och Peter Mair. Ett flertal olika partityper hade identifierats i den demokratiska västvärlden inom partiforskningen fram till den tidpunkten: kaderpartiet, masspartiet och “catch-all”partiet. Politiska partier, enligt partiforskare, har formats från att i sin början styras av en grupp/elit, så kallade kaderpartier, Denna partityp kännetecknas via ett elitistiskt medlemskap, där den styrande ledningen utgjorde både staten och samhället.

Kaderpartiets ledning upplöstes efter varje val för att sedan ta form igen vid uppkommande val och deras finansiering skedde ofta via personliga kontakter. I och med arbetarklassens uppkomst så skapades politiska rörelser och organisationer med större separation mellan staten och civilsamhället (Katz & Mair, 1995:9f). Detta blev början på det så kallade masspartiet, som studerats av forskare som Duverger, 1954 och Panebianco, 1988. Partipolitiken blev allt mer organiserad, med formella möten och organiserade medlemskap. Organisationerna var konstanta, och fanns inte enbart mellan valen, och man jobbade aktivt för att rekrytera medlemmar till sitt parti. Masspartier fokuserade på en stor och homogen grupp, då medlemmar var bidragande till både resurser och arbete inom partiet. Partiet tillhör civilsamhället med representanter i staten som framförde en allt mer socialistisk ideologi i samband med arbetarklassens genomslag (Katz & Mair, 1995:18). I Sverige fanns flera folkrörelser, bland annat bonderörelsen, som skapade masspartiet Centerpartiet (tidigare Bondepartiet). Ett tredje

(5)

steg i utvecklingen av partier i västliga demokratier är vad Kirchheimer (1966) kallar “catch- all”-partier. I och med ökad ekonomisk tillväxt samt ett mer utvecklat välfärdssystem blev det inte lika lätt att särskilja olika sociala grupper i samhället. Detta minimerade den kollektiva identiteten och tidigare delade intressen blev allt mer svåröverskådliga. Detta föranledde till att partierna försökte fånga in medlemmar från flera olika grupper med olika bakgrunder för att få så stor makt och så mycket resurser som möjligt, på bekostnad av vissa ideologiska principer (Katz & Mair, 1995:7). Enligt Katz & Mair’s teori så innebär nästa steg i partiutveckligen en kartell mellan partier primärt finansierade av staten (Katz & Mair, 1995).

3.2 Teorin om kartellpartier

I ekonomiska sammanhang innebär en kartell en inskränkning av konkurrens genom att man går ihop och gör upp inbördes om priser eller kvantitet av varor, eller både och (Blyth & Katz, 2010:39). Kartellpartiteorin likställer partier med företag i detta avseende genom vissa antaganden. Genom att göra antagandet att kvantitet av varor representerar produktion och politiska partiers produktion är framtagandet av policy så kan man göra antagandet att policy är likvärdigt med kvantiteter. Om detta är fallet, borde även politiska partier kunna kontrollera sina kvantiteter och på så sätt kartellisera marknaden genom att inbördes bestämma den policy som produceras (Blyth & Katz, 2010:39f).

Grundtanken för kartellpartiteorin är det faktum att partier inte längre är kanalen mellan medborgare och staten, utan de har snarare blivit en del av staten. En anledning till detta är att statliga partierna inte längre är i behov att ett stort medlemsstöd eftersom de till största del finansieras av staten. Kartellpartier driver stora och professionella kampanjer i egenintresse för att vinna väljarnas röster, och för att möjliggöra för dessa påkostade valkampanjer blir partierna beroende av statens finansiering. (Katz & Mair, 2009:755). Konsekvenserna av kartellisering skulle innebära att partierna blir allt mer lika varandra. Partierna blir gemensamt beroende av staten och börjar därför att samarbeta mer med varandra för att behålla sina maktpositioner, detta gör att ideologiska skillnader tonas ner (Katz & Mair, 2009:754f). I samband med massmedia, ekonomisk globalisering och annan internationalisering, skapas incitament för partierna att dra åt samma håll och bli allt mer homogena (Katz & Mair, 2009:754).

En effektiv kartell jobbar tillsammans för att nå gemensamma mål, i detta fall är målet att säkra partiets egen överlevnad. En aspekt av kartellpartiteorin är att partierna som besitter

(6)

makten vill stänga ute konkurrensen genom att kontrollera struktureringen av institutioner, som kan försvåra för nya partier. Det kan ske genom systemering av till exempel krav på att få delta i val, hur valsedlar arrangeras och tillgång till media (Katz & Mair, 2009:759). Ett exempel på detta kan också vara ändringar i lagen. En intressant utveckling inom den svenska lagen om statligt stöd till politiska partier skedde år 2013, då man införde en ändring där man inte längre får överklaga Partibidragsnämndens beslut om partistöd (SFS 2013:357). Den avgörande anledningen till att utestänga konkurrensen är för att lösa dilemmat kring distribution av den statliga finansieringen, som inte anses tillräcklig för att bekosta den moderna politikens krav (Katz & Mair, 2009:758). Politiska partier har tidigare finansierats helt och hållet av dess medlemmar. Detta har dock inte varit fallet på flera årtionden utan partierna finansieras med hjälp av statligt partistöd. Det statliga partistödet kom in för att fylla gapet av tidigare traditionella inkomster till partiet och i vissa fall ersätta privata bidrag helt och hållet. Då partier har möjligheten att vända sig till staten för subventioner så är inte längre dess medlemmars stöd lika betydelsefullt (Katz & Mair, 2009:759). Ju färre aktörer som behöver dela på det ekonomiska bidraget, desto mer gynnar det de redan befintliga partierna.

Tesen om kartellpartier utgörs av flera utmärkande egenskaper för att inringa kartellpartier. I denna uppsats kommer fokus ligga på konvergens mellan partier. Konvergens inom policy är ett viktigt särdrag hos kartellpartier då det tydligt visar på en skillnad från tidigare partityper.

Ett skäl till konvergensen är utvecklingen av konkurrens mellan partier, som har sett olika ut inom varje partityp (Katz & Mair, 1995:19). För kaderpartier var konkurrensen mellan dem tydlig och kontrollerad mellan ledarna snarare än genom ideologier. Detta förändrades i och med masspartier där konkurrensen grundade sig i att mobilisera flest väljare, och ideologi samt gemensamma intressen blev essentiellt för partierna. För “catch-all”-partier skulle väljare vinnas över och valstrategier blev mer avgörande. Partier konkurrerade fortfarande mot varandra, men kampen mellan dem kretsade mer kring effektiviteten av att styra än stora ideologiska frågor. För kartellpartier så har utvecklingen tagit ännu ett steg. Enligt denna utveckling tävlar fortfarande partier mot varandra, men de gör det med en tanke om att deras konkurrenter har ett gemensamt intresse av att bibehålla den interna maktfördelningen (Katz &

Mair, 1995:19f). Ett antagande kring demokratiska partier är att deras mål är att vinna val, men sannolikheten att vinna varje gång är osannolik vilket skiftar fokus till att istället minimera kostnaden av att förlora. Detta gör att betydelsen av att vinna eller förlora minimeras (Katz &

Mair, 2009:756). Ett stort gemensamt intresse för partierna blir risken att mista makt, vilket kan

(7)

ge incitament att hitta en jämvikt där allas intressen tas till vara. Det börjar att handla mer om politisk stabilitet än politisk förändring (Katz & Mair, 2018:13). I och med detta blir inte de ideologiska frågorna lika avgörande eller betydelsefulla för statliga partier, vilket urholkar den tydliga klyftan mellan vänster-höger (Katz & Mair, 2009:754f).

Teorin om kartellpartier är en bred tes som ger upphov till olika tolkningar och det finns åtskilliga områden att studera inom teorin vilket skapar stor varians av tidigare forskning.

Forskare inom statsvetenskapen har möjligheten att fokusera på olika antaganden då teorin har flera beståndsdelar som ämnar att förklara det karaktäristiska hos kartellpartier. Detta kan ses som både en styrka och svaghet hos teorin. Svagheten kan vara validiteten hos vidare forskning av teorin. Vidden av teorin kan skapa premisser för att studera forskningsområden som inte var Katz & Mair grundtanke och det blir svårare att hålla sig inom väggarna av teorin. Det kan även skapa en viss svårighet att inringa det faktum att det är just kartellisering som påverkar det fenomen man studerar, och inte någon annan faktor. Å andra sidan, kan bredden av teorin även ses som en styrka då den går att tillämpa på flera fenomen och populationer, vilket skapar goda förutsättningar för diskussion inom partiforskning.

4. Tidigare forskning

Katz & Mairs kartellpartiteori är en inflytelserik röst inom statsvetenskapen som både kritiserats och analyserats tidigare. I denna uppsats kommer fokus ligga på tidigare empirisk forskning, det vill säga tillämpningar av teorin, snarare än tidigare analyser av den faktiska teorin.

4.1 Empirisk undersökning av svenska riksdagspartier

I ett temanummer av Statsvetenskaplig Tidskrift från 2014 lades fokus på den svenska riksdagens partigrupper och ifall dessa grupper går mot en konvergens i hur de bedriver sin politik. Orsaken till denna hypotetiska likriktning försöker de forskare som medverkar med artiklar förklara genom kartellisering av partier. Temanumret innehåller en presentation av sex olika studier som alla ingick i forskningsprojektet Partigrupper i förändring: förändrade villkor för riksdagspartierna. Studierna presenteras i sex olika artiklar av åtta olika forskare med olika metoder för att studera teorin av kartellisering empiriskt (Statsvetenskaplig Tidskrift, 2014). I

(8)

artikeln Europeisering och kartellisering av nationella partisystem? fokuserar Karl Loxbo på avpolitisering. Studien granskar riksdagens partigrupper inom policyområdet Europa-politik för att se om man systematiskt undviker konflikt och söker konsensus (Loxbo, 2014). Loxbo förklarar avpolitisering som “[E]n process i vilken konkurrens, och konflikter, mellan partier som tidigare har företrätt olika policy-alternativ – med grund i etablerade skiljelinjer – försvinner eller urholkas” (Loxbo 2014:124). Globalisering och europeisering är två faktorer som skapar förändring av nationalstatens suveränitet och påverkar staters representativa demokrati. Kring Europafrågor klumpas statliga partier ihop till en typ av “samlingsregering”

på grund av att det är svårare att få utrymme på den globala arenan. Konsekvenserna blir att skiljelinjerna mellan höger-vänster minskar, vilket då skulle leda till en avpolitisering. Enligt kartellteorin gör detta att frågor om tillhörighet och ‘ideologi’ blir all mindre betydelsefulla och det skulle bana väg för kartellisering inom nationella partigrupper (Katz & Mair, 2009:762). En av kartellpartiteorins hypoteser menar att partier utvecklar en gemensam, homogen och begränsad policy. Detta är denna hypotes, om avpolitisering, som Loxbo vill pröva och som besvarar frågeställningen, “I vilken utsträckning förekommer parlamentarisk opposition mot den nationella Europapolitiken och har denna ökat eller minskat över tid?”

(Loxbo, 2014:125).

I slutändan är resultatet inte i linje med kartellpartiteorins hypotes om avpolitisering utan istället hittar Loxbo tendenser till politisering mellan partigrupperna. De starkaste konfliktlinjerna finns inom arbetsmarknadspolitiska frågor samt rättsliga- och inrikesfrågor som till exempel migrationspolitik och polisiärt samarbete. Arbetsmarknadspolitiska frågor, menar kartellpartiteorin bör vara det område med mest utvecklat samarbete inom kartellen.

Resultatet går alltså emot kartelltesen, som skulle innebära en minskad konfliktnivå, då undersökningen visar att konfliktnivån mellan partierna istället ökar (Loxbo, 2014:140).

4.2 Empirisk undersökning av europeiska partier

4.2.1 Danmark, Tyskland, Schweiz och Storbritannien

Kartellpartiteorins ursprungsartikel publicerades år 1995 av Katz & Mairs i tidskriften Party Politics och var menad att appliceras på västerländska demokratier. Statsvetaren Klaus Detterbeck (2005) tog avstamp i detta för sin diskuterande artikel Cartel Parties in Western Europe? där han gör empiriska observationer i västeuropeiska demokratier för att testa teorin.

Detterbeck lägger vikt vid tesens observation om att politiska partier har insett sina

(9)

gemensamma intressen och de jobbar därför gemensamt för att nå/behålla dessa intressen.

Detta gör partierna genom att anpassa sig efter varandra samt exkludera dem som inte rättar sig i ledet, vilket skapar en politisk kartell (Detterbeck, 2005:175). Det grundläggande problemet med detta är att det urholkar det demokratiska systemet och medborgares valmöjlighet att rösta på ett verkligt politiskt alternativ (Katz & Mair, 1995:21f). När partiprogram blir allt mer lika och politiska kampanjer pekar mot samma mål kan det leda till att ett nytt parti växer fram som en effekt mot den homogena politiken, dessa partier kan gå åt det mer radikala hållet med till exempel högerextrema åsikter. (Katz & Mair, 1995:24)

Detterbecks studie omfattar Danmark, Tyskland, Schweiz och Storbritannien. Urvalet av länder baseras på Katz & Mairs ursprungsartikel där Danmark och Tyskland beskrivs som två länder där kartellisering har mest gynnsamma möjligheter, medan Schweiz och Storbritannien har minst gynnsamma möjligheter för teorin (Detterbeck, 2005:176). Detterbeck undersöker tre områden där kartellisering kan visa sig; organisatoriska strukturer, politiska roller och konkurrens mellan partier. För denna studie är det specifikt det tredje området som är av intresse, konkurrens mellan partier. En indikator på kartellisering är just en minskad konkurrens mellan partier och denna minskning kan ske genom t.ex ökad konvergens mellan partigrupperna (Mair, 1997:134). I slutändan hittar Detterbeck belägg för vissa drag av kartellisering i de mest gynnsamma länderna, Danmark och Tyskland, där deras politiska partier har jobbat gemensamt för att säkerställa att statliga resurserna går till dem själva. Men detta innebär inte att det pågår en policy-konvergens då det i båda länderna finns verkliga politiska alternativ. Partierna har vissa gemensamma intressen, men i flera policyområden finns fortfarande en gällande konkurrens mellan dem (Detterbeck, 2005:186).

4.3 Empirisk undersökning av internationella partier

Heather Macivor (2009) prövar kartellpariteori på det kanadensiska partisystemet under 1990- talet. Kartelltesen anser att processen för kartellisering har mest gynnsamma förutsättningar i länder med en tradition av samarbete mellan politiska partier kombinerat med ett generöst finansierat stöd av staten (Katz & Mair, 1995:17). Detta är inte fallet i Kanada då dess partisystem kan förklaras som konkurrenskraftigt med begränsad samarbetspolitik. Mellan åren 1965 till 1993 har endast tre partier funnits i det demokratiskt valda underhuset (House of Commons); Progressive Conservatives (PC), Liberals och NDP. Men 1993 förändrades denna konstruktion då ett nytt konservativt parti, Reformpartiet, slog igenom valsystemet och

(10)

plockade röster från det mer måttfullt konservativa partiet PC. Den forna “kartellen” bröts upp och år 1993 hade mer än hälften av kanadensarna valt att lämna de partier de röstat på i tidigare val för att istället sympatisera med nyare och mindre partier (Macivor, 2009:329f).

I Macivor’s studie urskiljer hon fyra karaktärsdrag av kartellpartiteorin för att sedan skapa fyra hypoteser att pröva på det kanadensiska partisystemet. En av dessa fyra hypoteser är relevant också för denna undersökning och den uttrycks som (1) “that the three dominant parties in the House of Commons before 1993 colluded to exclude new parties”. Slutsatsen visade att det fanns viss evidens för hypotes (1) (Macivor, 2009). Den kanadensiska lagstiftningen har tydliga fördelar för redan registrerade partier medan nya och mindre partier har flertalet hinder att överkomma innan de kan registreras. Denna lagstiftning har ändrats flera gånger och en av de senaste justeringarna skedde år 1993. Detta lagförslag innebar, som flertalet innan det, ännu en svårighet för nya partier samtidigt som den skyddade de tre största partierna genom mer frikostig finansiering av staten till redan registrerade partier. Macivor förklarar detta fenomen med att partierna ingick i en kartell för att exkludera nyare partier, som instämmer med hypotes (1) (Macivor, 2009:325f). Även om kartellen upplöstes år 1993 vid inträdandet av ett nytt och mindre parti så anser inte Macivor att detta går i linje med kartelliseringstesen där partier strävar efter att bibehålla sin maktposition. Istället anses missnöjet till den dåvarande premiärministern Brian Mulroney vara en förklaring till partiet PC’s stora tapp och skapade ett gynnsamt tillfälle för Reformpartiets genomslag (Macivor, 2009:333).

I och med den tidigare forskningen på området går det att redogöra för vissa teoretiska förväntningar. Det finns inte någon empirisk studie som ser en självklar koppling mellan kartellpartiteorin och partipolitiska konstellationer, det finns däremot tendenser mot viss konvergens inom partiernas policy. I och med den undersökning som gjordes på svenska partier mellan 1995–2012 förväntas jag inte finna att partierna nu har bildat en självfallen kartell, men på grund av de politiska förändring som skett på kort tid som skett förväntas jag finna viss konvergens inom policy mellan riksdagspartierna.

(11)

5. Metod & material

I detta avsnittet kommer val av metod samt material att redovisas.

5.1 Design

Denna studie kommer använda sig av en fallstudie-design och kommer utföras genom att studera ett urval av de svenska riksdagspartierna under två tidpunkter, åren 2010 och 2018.

Dessa år är intressanta att undersöka då det varit riksdagsval under respektive år, vilket gör att den politik som partierna för fram under denna period blir avgörande för den politik man vill föra om man blir ett regerande parti. Den valda tidsramen för de åtta åren motiveras med att det har det hänt mycket inom svensk politik under dessa åren. Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen 2010 och har därefter växt till ett av Sveriges största partier, den borgliga Alliansen förlorade makten 2014 och har därefter mer eller mindre splittrats. Dessutom publicerades den senaste forskningen av kartellpartiteorin av svenska partier med empiri från 2012 och då pekade forskningen åt olika håll, detta gör det intressant att se vad som skett under de allra senaste riksdagsvalen. Enligt Peter Esaiasson et al. (2017:109) innebär en fallstudie att studera olika analysenheter inom samma kontext. Därmed är studien av fallstudie-design, då den ämnar undersöka två policyområden hos svenska riksdagspartier. Studien anknyter till existerande teoribildning och prövar teorin med nytt empiriskt material, vilket gör att den blir teoriprövande, med kartellpartiteorin i centrum av studien (Esaiasson et al, 2017:41).

Fallstudien kommer att genomföras genom att härleda en empirisk konsekvens som, ifall den är sann, ger stöd åt teorin. Konsekvensen av kartellisering är ifall det finns någon konvergens i policy hos de svenska riksdagspartierna. Förenklat, så innebär kartellpartiteorin att politiska partier inser sitt gemensamma intresse av att behålla sin maktposition och detta uppmuntrar partierna att samarbeta med varandra och gå ihop i ett kartell-liknande beteende (Katz & Mair, 2009:757). Enligt teorin innebär detta samarbete att partiernas policy konvergerar ideologiskt och det blir allt svårare avgöra det ideologiskt distinkta med varje parti (Katz & Mair, 1995:13) För att undersöka ifall partiernas policys konvergerar kommer två policy-områden, arbetsmarknadspolitik och migrationspolitik, att undersökas. Dessa två områden utmärker sig på varsitt sätt, där arbetsmarknadspolitik är en central höger-vänster-fråga och migrationspolitik ett område som genomgått flertalet policyreformer sedan 2010. Samt så representerar migrationspolitiken en nyare dimension av öppenhet/globalisering och

(12)

slutenhet/nationalism som blir intressant att undersöka. Detta kommer att utvecklas tydligare under respektive avsnitt, 5.4.1 Arbetsmarknadspolitik och 5.4.2 Migrationspolitik.

5.2 Val av riksdagspartier

Denna studie kommer att granska de svenska riksdagspartierna Socialdemokraterna (S), Moderaterna (M), Sverigedemokraterna (SD) och Miljöpartiet (MP). För studiens syfte hade det varit av intresse att studera samtliga partier i Sveriges riksdag, men inom tidsramen är fyra partier ett rimligt urval. Motiveringen av urvalet är de förväntade variationerna av dessa partiers policy, vilket går att argumentera utifrån en kombination av den klassiska höger- vänster-skalan och GAL-TAN-skalan. Dessa två skalor används för att klassificera partiers politiska position där vänster-höger-skalan delar in partier i frågor om fördelningspolitik och välfärd, medan GAL-TAN representerar sociala och kulturella värden. Den sistnämnda skalan går mellan värdet GAL, vilket står för Green-Alternative-Libertarian, till TAN, som står för Traditional-Authoritarian-Nationalist (Hooghe, Marks och Wilson 2002:966). Inför det svenska riksdagsvalet år 2018 placerade en forskningsgrupp ut de svenska partierna på GAL- TAN-skalan och vänster-höger-skalan. Mätningen visade att Sverigedemokraterna var det parti som placerade sig högst upp på TAN-änden, medan Miljöpartier placerade sig närmast GAL- änden på skalan. Socialdemokraterna var det parti som låg närmast mitten av GAL-TAN-skalan men drogs mot vänster-änden på höger-vänster-skalan och Moderaterna låg även det nära mitten på GAL-TAN-skalan men var det parti som drogs längst mot höger (Sveriges Radio, 2018). Socialdemokraterna och Moderaterna har även under lång tid varit de två statsbärande partierna och det ger en styrka till analysen att jämföra dessa två. Man kan argumentera för att Vänsterpartiet bör analyseras då det är det parti som ligger längst åt vänster på höger-vänster- skalan, men i åtanke med Socialdemokraternas storlek så blir deras maktinnehav mer intressant att undersöka. Mot bakgrund av detta görs ett övervägande där Socialdemokraterna ändå får representera den vänsterorienterade ideologin.

5.3 Valmanifest

Studiens empiriska material består av partiernas egna valmanifest för valåren 2010 och 2018.

Valmanifest är partiernas egna presentationer av sin politik, där de förmedlar vad som står på den politiska agendan inför kommande riksdagsval och mandatperiod (Oskarsson & Lindvert, 2002: 13). Valmanifestet är partiernas sätt att porträttera sig, inte bara för sina kärnväljare, utan

(13)

för samtliga väljare. Då en del av studiens syfte är att undersöka utvecklingen av partiernas policy så är valmanifest ett relevant material. I ett valmanifest kan partierna precisera sina vallöften och man vill understryka sina skillnader från övriga partier. Därmed, kan valet av valmanifest som material ses som en variant av ett “least-likely”-fall, där ifall teorin får stöd utifrån detta material så är det sannolikt att det även kommer få det under mer gynnsamma omständigheter (Esaiasson, 2017: 162). Alltså, om det går att hitta konvergens i policy utifrån valmanifest, där man vill urskilja sig från andra partier, så är sannolikheten stor att det finns faktisk konvergens mellan partierna.

Inför valet 2010 hade Moderaterna ett valmanifest som var gemensamt med de borgerliga partierna; Centerpartiet, Liberalerna (då Folkpartiet liberalerna) och Kristdemokraterna, under det tidigare samarbetet Alliansen. Detta kan skapa viss problematik då det inte går att göra en distinkt avgränsning mellan vad som är Moderaternas politik och vad som är Alliansens politik.

Moderaterna väljer dock att stå bakom hela valmanifestet och anser då att den problematik samt de lösningar som presenteras är deras. Med tanke på att Moderaterna är det största partiet i koalitionen så är det rimligt att anta att de inte heller behöver kompromissa allt för mycket av sin politik, samt innebär även det gemensamma valmanifestet att det är den policyn som Moderaterna utlovar ifall de hamnar i regering. Därav kommer även detta valmanifest att analyseras.

5.4 Kvalitativ textanalys

För att analysera partiernas valmanifest kommer det användas en kvalitativ textanalys. Denna metod är lämplig när man vill särskilja vissa avsnitt ur en text som mer betydelsefulla än andra eller att systematiskt analysera vad som sägs i texten. Genom att granska det valda materialet och sedan systematiskt plocka ut det eftersökta med hjälp av ett antal analysfrågor (Esaiasson et al, 2017:211f). För att tolka textmaterialet kommer det att brytas ner i fragment genom att ställa ett antal frågor till texten som ett sätt att klassificera varje partis inställning till det valda policyområdet.

Analysfrågorna som används för att fånga in det mest väsentliga delarna av textmaterialet består av tre respektive fyra frågor. Dessa frågor kommer att fungera som ett styrinstrument för att behandla återkommande, övergiven och nytillkommen policy hos partierna, beträffande områdena arbetsmarknadspolitik och migrationspolitik. Svaren till dessa frågor kommer sedan

(14)

ligga till grund för det analysinstrument som kommer att användas för att studera partiernas ideologiska positionering året 2010 och sedan jämföra med deras positioneringen 2018.

5.4.1 Arbetsmarknadspolitik

Konvergens inom policy är ett argument för kartellpartiteorin då tesen menar att dagens politiska läge skapar incitament för att urholka den tydliga vänster-högerklyftan. I tidigare forskning så har området arbetsmarknadspolitik, som är en central vänster-högerfråga, studerats för att hitta spår av konvergens (Loxbo, 2014; Marks & Wilson, 2000). Ifall konvergens går att spåra inom området arbetsmarknadspolitik, som har en tydlig ideologisk skiljelinje, så finns det med stor sannolikhet konvergens inom andra policyområden.

För att inringa policyområdet arbetsmarknadspolitik kommer valmanifest studeras utifrån tre nyckelfrågor för att tolka partiernas inställning till området. Dessa nyckelfrågor är;

Dessa tre frågor tar sin utgångspunkt i artikeln Den stora omvandlingen – Svensk arbetsmarknadspolitik under tre decennier, skriven av Mattias Bengtsson och Tomas Berglund (2012), där dessa lyfts fram som centrala inom politikområdet. Arbetsmarknadspolitikens åtgärder kan delas upp i två syften, passiva och aktiva åtgärder. Passiva åtgärder innebär någon form av kontantstöd, t.ex. arbetslöshetsersättning till den arbetslöse. Aktiva åtgärder syftar till att minska arbetslösheten. Detta går att göra genom till exempel en aktiv matchning på arbetsmarknaden, vilket kan innebära att arbetsförmedlingen, eller annan administrativ funktion, effektivt matchar ihop en arbetssökande med en arbetsgivare. Den andra åtgärden som används för att minska arbetslösheten är att effektivisera utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. För att öka arbetskraftens värde på arbetsmarknaden kan åtgärder vara genom praktikplatser och arbetsmarknadsutbildningar. För att effektivisera efterfrågan kan det innebära anställningsstöd eller ekonomiskt stöd för nystartsjobb (Bengtsson & Berglund, 2012:22) Dessa tre områden ligger till grund för de tre nyckelfrågor som avser policyområdet arbetsmarknadspolitik i denna studie.

(15)

5.4.2 Migrationspolitik

Migrationspolitik är ett policyområde som fått allt större utrymme de senaste åren, något som kan förklaras genom ett ökat migrationstryck i kombination med minskad vilja att ta emot flyktingar och migranter (Thielemann, 2006:4). Sedan mitten på 1980-talet har Sverige varit ett av de länder inom EU med högst genomsnitt (per capita) av mottagna migranter och flyktingar (Thielemann, 2006:6). Migrationsfrågan ökade i betydelse i den politiska debatten i och med Sverigedemokraternas intåg i riksdagsvalet 2010. Dessa faktorer har bidragit till flertalet förändringar inom policyområdet och det är denna rörlighet som gör området intressant att undersöka, för att se ifall förändringarna hos partierna drar mot eller ifrån varandra. Alltså, ifall dessa förändringar leder till konvergens eller inte.

För att inringa policyområdet migrationspolitik kommer partiprogram studeras utifrån fyra nyckelfrågor för att tolka partiernas inställning till området. Dessa nyckelfrågor är;

Utgångspunkten för dessa frågor är Eiko R. Thielemann’s artikel The Effectiveness of Governments' Attempts to Control Unwanted Migration (2006) som undersöker hur effekten av nationell migrationspolitik påverkar flöden av asylsökande. Thielemann studerar hur policy används för att kontrollera invandringen till en stat genom tre huvudsakliga instrument som beslutsfattare har till sitt förfogande, dessa instrument anses vara essentiella inom migrationspolitik. Den första frågan inkluderar policy som berör fysiskt inträde till Sverige och gränskontroller. Den andra och tredje frågan berör policy som handlar om ansökningsprocessen och vilka som beviljas uppehållstillstånd, det kan röra frågor som anhöriginvandring eller asylskäl. Den fjärde frågan kretsar kring landets välfärd, vilka rättigheter och fördelar erbjuds till personer med ett beviljat uppehållstillstånd (Thielemann, 2006:13f). Henrik Emilsson (2014) studerar hur arbetskraftsinvandringen påverkas när policyn för området förändras.

Emilsson lyfter upp arbetskraftsinvandringen som ett centralt samt intressant område att

(16)

studera inom svensk migrationspolitik då policyn har genomgått flertalet reformer som ofta varit i kontrast mot vad resten av många EU-länders migrationspolicy. Ett exempel på detta är hur många länder försöker locka mer högkvalificerade arbetare, och begränsa lågkvalificerade arbetare genom mer tillfälliga uppehållstillstånd med begränsade rättigheter. Detta är en trend som Sverige har gått emot (Emilsson, 2014:134). I Sverige har arbetsmigranter nästintill samma rättigheter som andra medborgare som lever och jobbar i Sverige (Emilsson, 2014:136).

Migrationspolitik är ett brett område och det finns åtskilliga sätt att formulera frågor kring policyn. Vid en granskning av tidigare forskning går det dock att urskilja vissa frågor som förekommer mer frekvent och väger tyngre än andra. Att studera andra forskares analysinstrument och ta del av den växande forskningslitteraturen skapar en kumulativ forskning med tydlig relevans för det man vill undersöka (Esaiasson et al, 2017:250).

Nyckelfrågorna som används för att studera migrationspolitik motiveras alltså till grund av tidigare forskares granskning av forskningsområdet, där det gått att urskilja fyra områden som mest framträdande.

5.5 Begränsningar

Denna studie kommer inte att fokusera på frågor som behandlas på överstatlig nivå, trots att kartellpartiteorin anser att processen av kartellisering bör ha kommit längst på EU-nivå (Katz

& Mair, 2009:754). I metodarbetet krävdes vissa överväganden som medför vissa begränsningar av den fullständiga teorin. I och med undersökningens kvalitativa metod så gör den sig bäst genom att studera ett mindre antal fall för att kunna skapa förståelse för empirin.

Då studiens syfte är att studera ett antal svenska riksdagspartier kommer därför en avgränsning att göras till policyområden som behandlas på nationell nivå.

Studien jämför de valda partiernas valmanifest för åren 2010 och 2018, en motsvarande analys gjordes även för år 2014. Efter en granskning av analysen från 2014 gick det att konstatera att den inte särskiljer sig speciellt från den framförda politiken år 2010, av utrymmesskäl har den därför utelämnas då den inte förändrade den slutgiltiga analysen i sak. Materialet för år 2014 finns att tillgå hos författaren.

(17)

6. Analysinstrument

För att återknyta till uppsatsens syfte, för att pröva Katz & Mair´s (1995) kartellpartiteori ska denna studie analysera svenska riksdagspartier för att se om deras policy konvergerar. Enligt teorin innebär konvergens av policy ett stöd för att ideologiska frågor inte längre är lika betydelsefulla och fixeringen av att behålla sin maktposition urholkar partiernas ideologiska skillnader. Därav blir det viktig att kartlägga partiernas ideologiska utveckling och ifall de närmar sig varandra inom de två utvalda policyområdena. Då kartellpartiteorin hävdar att det är ideologiska skillnader som urholkas kommer uppsatsen därför att studera sakfrågor men sedan analysera ideologiska skillnader, valet av sakfrågor grundar sig i att det mest troligt speglar ett partis ideologi. Följande avsnitt kommer att presentera det analysinstrument som används för att göra en ideologisk översikt, för att vidare kunna göra en jämförelse mellan partierna.

6.1 Operationalisering

För att studera eventuell konvergens av policy används ett analysinstrument bestående av två överlappande dimensioner, som grundar sig i tre dimensioner från Jan Hyléns

doktorsavhandling Fosterlandet främst?: konservatism och liberalism inom högerpartiet 1904-1985 (1991). Hylén använder denna typ av kategorisering för att mäta ideologi från enbart ett konservatistiskt kontra liberalistiskt perspektiv, men modellen förefaller väl lämpad även för denna studies analys. De tre dimensionerna som används för att bestämma partiers ideologiska positioner är:

1. Människosyn (Optimistisk - pessimistisk) 2. Samhällsteori (Individualistisk - kollektivistisk)

3. Ekonomiskt ideal (Ekonomisk individualism - ekonomisk kollektivism)

Styrkan med att använda denna modell är att den inte är avsedd att ge en heltäckande bild av en traditionell ideologi utan den vill lyfta fram partiets egna ideologiska särdrag. Ändamålet är alltså inte att söka efter färdiga ideologiska mallar som till exempel liberalism, utan att finna gemensamma ideologiska idéer och egenskaper. Då syftet med analysinstrumentet inte är att urskilja vilken traditionell ideologi som partiet lutar mot, utan särskilja partiernas ideologiska skillnader mot varandra, är den lämplig för denna uppsats. Ett alternativt tillvägagångssätt hade varit att utforma en idealtyp för att definiera olika ideologiska

perspektiv, en nackdel med detta är att det kräver en tydlig och enformig definition. Detta är

(18)

istället en mer öppen definition, som tar avstamp i partiernas policy-deklarationer. Hylén använder de tre dimensionerna för att öppna upp för analys och resonemang, utan att placera materialet i tydliga fack som definierar vilken ideologi partiet tillhör (Hylén, 1991:9). Frågor som kretsar kring arbetsmarknadspolitik, familjepolitik och socialförsäkringar lyfts fram som passande områden för Hyléns dimensioner, vilket är i enlighet med uppsatsens syfte.

Två av Hyléns dimensioner har motpolerna individualistisk och kollektivistisk. För denna analys kommer dessa två dimensioner, individualistisk samhällsteori och ekonomiskt ideal, att slås samman till en dimension med benämningen Samhällsteori (Individualistisk -

kollektivistisk). Jag förhåller mig en aning ifrågasättande till Hyléns uppdelning av dessa två dimensioner då ens önskvärda ekonomiska ideal ofta grundar sig i vilken samhällsteori man vill nå. Genom att dessa två oftast går hand i hand så anser inte jag att sammanslagningen är på bekostnad av analysens resultat.

Figur 1. Analysinstrument:

Kommentar: Figuren bygger på Hyléns (1991) analysapparat som består av tre olika dimensioner som i denna uppsats operationaliseras till två överlappande dimensioner. Skalan för människosyn löper mellan

extrempunkterna pessimistisk och optimistisk, dimensionen för samhällsteori löper mellan kollektivistisk och individualistisk.

Människosynen handlar om hur man uppfattar människans agerande utifrån sin natur och hur den påverkar samhället, vilket tenderar att gå från en mer optimistisk till en mer pessimistisk syn (Hylén, 1991:10).

(1) En optimistisk människosyn innebär en stor tilltro till det mänskliga förnuftet.

Individer är rationella och man är mer skeptiskt till traditionella auktoriteter. Man är optimistisk till individens förmåga att ta egna beslut och man är öppen för modernitet

(19)

Med en optimistisk människosyn ställer man sig negativ till en auktoritet som motverkar individen att planera sitt eget liv. Kännetecknas genom till exempel individens frihet att ta egna beslut. Man ska ha samma villkor att nå personliga mål och man tar mindre hänsyn till bakgrundsfaktorer (Hylén, 1991:10).

(2) En pessimistisk människosyn är motsatsen till idéerna ovan. Det mänskliga förnuftet är inte tillräckligt utvecklat, vilket gör att människan handlar irrationell. Individen behöver andras hjälp för att klara sig. Drifter, känslor och impulser skapar incitament för egoism och man gör ej vad som är det kollektivt bästa. Auktoriteter behövs för att leda människor till att ta rätt beslut. Detta skapar en svag tilltro till nya och

avancerade idéer. Kännetecknas genom till exempel att individen saknar valfrihet och rätten att ta ett eget beslut (Hylén, 1991:10).

För dimensionen samhällsteori är de centrala motpolerna, individualistiskt synsätt kontra kollektivistiskt. Samhällsteori är tanken om samhällets betydelse, ifall individen är beroende av samhället för att skapa personliga egenskaper och ifall avgörande beslut för samhället ska ligga nära eller långt ifrån individen.

(1) Det kollektivistiska synsättet ser individen som oordnad i sin natur och behöver samhällets ramar för att kunna utvecklas. Samhället är lika viktigt som individen själv, därför behövs institutioner och en social struktur för att ordna upp de den mänskliga livsstilen. Individen är även i behov av andra för att klara sig. Från en ekonomisk aspekt är offentlig finansiering en viktig del ur ett kollektivistiskt synsätt, främst genom politisk styrning. Det kan innebära att staten och andra politiska organ har en aktiv roll i ekonomiska frågor, till exempel restriktioner kring

marknadsekonomi och andra ekonomiska beslut som anses främja kollektivets bästa före individens (Hylén, 1991:11).

(2) I det individualistiska synsättet står individen i fokus, samhället består av ett antal individer som klumpas ihop för att uppnå personliga mål. Individen har stor frihet att uppfylla sina egna behov, både andliga och materiella. Samhället har fortfarande en funktion, den skyddar individen genom att upprätthålla lag och ordning, men utöver det är en människas frihet dennes egen. Ekonomisk individualism innebär att politiska organ ska förhålla sig passivt till ekonomiska frågor. Exempel på ekonomisk

individualism är oreglerad marknadsekonomi och privatägande (Hylén, 1991:11).

Det finns en problematik med att analysera svenska partier utifrån de fyra begreppen, optimism, pessimism, kollektivism och individualism, vilket är att staten inte behöver ses som en auktoritet inom svensk politisk kultur. Det finns inte något parti som ifrågasätter

(20)

svensk välfärd och statlig inblandning, vilket gör att de flesta partier anses vara både pessimistiska och kollektivistiska. Det är därför viktigt att poängtera att placeringen av partierna sker i relation till varandra. Skulle man inkludera mer radikala partiet från andra länder skulle placeringen kunna se annorlunda ut. En annan aspekt som bör nämnas är det mer värdeladdade begreppet pessimism, som kan tolkas med en negativ klang. Detta är inte avsiktligt, utan definitionerna av begreppen bör läsas så neutralt som möjligt.

Sammanfattningsvis, Hyléns dimensioner är inte ultimata men de anses vara tillräckligt bra för att styra analysen.

Med hjälp av detta analysinstrument förväntas analysens resultat kunna struktureras upp.

Detta genom att tydliggöra hur nära eller långt ifrån partierna ligger varandra inom valda policyområden, för att sedan kunna jämföra eventuell ideologisk förändring mellan 2010 och 2018. Utplaceringen av partierna ska inte ses som fullständig precision utan en

tillnärmelsevis riktning utifrån tolkade tendenser hos partiernas valmanifest, detta för att öppna upp för resonemang och analys.

7. Analys

Nedan kommer jag att analysera de undersökta partiernas politiska förslag, i enlighet med det analysinstrument som jag presenterade tidigare, på sid. 17.

7.1 Arbetsmarknadspolitik

Det första området jag kommer att undersöka för att se om det finns stöd för konvergens är den tydliga höger-vänster-frågan arbetsmarknadspolitik. Först kommer valmanifesten från 2010 att studeras och därefter valmanifesten för 2018.

7.1.1 Valmanifest år 2010

Inför valet 2010 sitter Alliansen, alltså Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna (då

Folkpartiet liberalerna) och Kristdemokraterna, som regering, medan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är opposition. Valresultatet resulterade i att Allianspartierna blev omvalda som regerande block med 49,3 procent av rösterna och Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet fick 43,6 procent av rösterna. Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen med 5,7 procent av rösterna (SCB, 2011:8)

(21)

7.1.1.1 Socialdemokraterna

Inför valet 2010 presenterar Socialdemokraterna sitt valmanifest med rubriken Fler jobb och nya möjligheter. Partiet pekar på fyra policyområden som de anser rymmer de tydligaste problemen på den politiska agendan, och det första området är “1. Fler jobb”.

Socialdemokraternas skriver att deras mål med den ekonomiska politiken är full sysselsättning (Socialdemokraterna, 2010:2f).

1. Vilka åtgärder föreslås i form av kontantstöd?

I valmanifestet problematiseras omständigheterna att “En halv miljon människor har trängts ut ur a-kassan mitt i lågkonjunkturen.” (Socialdemokraterna, 2010:2) och detta vill partiet lösa med en åtgärd som de kallar “Anständiga trygghetsförsäkringar”. Socialdemokraterna vill att alla ska ha råd med arbetslöshetsförsäkringen och därför föreslås att avgiften för denna ska vara 80 kronor för alla (Socialdemokraterna, 2010:6).

2. Vilka åtgärder föreslås inom matchning på arbetsmarknaden?

Socialdemokraterna vill slopa Alliansens införda regler om jobbgaranti för unga, som de i valmanifestet hänvisar till som “tre månader långa aktivitetsförbud för arbetslösa unga.”

(Socialdemokraterna, 2010:3). Jobbgaranti för unga innebar stöd för arbetssökning och en aktiv matchning på arbetsmarknaden efter de varit inskrivna som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i tre månader (Bet. 2007/08:AU2). Socialdemokraterna anser inte att detta är tillräckligt utan föreslår en åtgärd som de kallar “Rivstart för unga” där aktiviteten ska gälla från första dagen. Socialdemokraterna vill även se fler fasta anställningar, där

“heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet”. De svenska kollektivavtalen ska gälla för både svenska och utländska företag (Socialdemokraterna, 2010:3).

3. Vilka åtgärder föreslås för att effektivisera utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden?

Under avsnittet “Rivstart för jobb åt unga” beskriver man en av de åtgärder man föreslår för att öka efterfrågan på arbetsmarknaden, man vill ta bort arbetsgivaravgiften för de som anställer en ung arbetslös samt erbjuda samma avdrag till den som erbjuder en praktik- eller traineeplats (Socialdemokraterna, 2010:3). En åtgärd för att öka både utbudet och efterfrågan är att de vill “investera i 100 000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser de närmaste åren”

(Socialdemokraterna, 2010:3). Genom att sänka skatten med 6 miljarder för småföretag och inrätta riskkapitalfonder vill man öka nyföretagande, vilket tolkas som ett sätt för att öka efterfrågan på arbetsmarknaden. För att öka arbetskraftens värde på arbetsmarknaden menar Socialdemokraterna att utbildning är en förutsättning för framtida jobb och konkurrenskraft.

(22)

Andra åtgärder som partiet föreslår är att “skapa 44 000 fler platser inom vuxenutbildning, folkhögskola, yrkeshögskola och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning” samt höjda studiemedel för studenter (Socialdemokraterna, 2010:4).

7.1.1.2 Moderaterna

Moderaterna hade inget eget valmanifest 2010 utan lanserade Jobbmanifestet gemensamt med övriga partier i Alliansen. Moderaterna har skrivit under valmanifestet och det framkommer tydligt att samtliga ståndpunkter delas partierna emellan. För att underlätta analysen kommer därför följande avsnitt skrivas som om Moderaterna är ensam författare till de politiska lösningarna, vidare problematisering av detta tas upp under uppsatsens avsnitt 5.3 Valmanifest. Moderaternas valmanifest, avsnitt 5. Fler i arbete, inleder med att lyfta fram sitt främsta mål med politiken, att föra Sverige mot full sysselsättning.

Moderaterna vill att utbetalningar från Försäkringskassan och andra myndigheter ska göras i tid, vilket skulle innebära vissa insatser i området. Enligt Moderaterna så genomfördes ett omfattande reformarbete under deras tid som sittande regering och dessa vill man fortsätta arbeta med så det får avsedd effekt. Dessa åtgärder har enligt Moderaterna inneburit ett skifte från passivitet till aktiva åtgärder för arbetslöshetsförsäkringen. Man vill även införa en allmän inkomstförsäkring vid arbetslöshet, “en obligatorisk a-kassa” (Moderaterna, 2010:16)

Moderaterna vill fortsätta med reformering av Arbetsförmedlingen som de anser gynnat den svenska arbetsmarknaden under den senaste mandatperioden. En av dessa reformer har varit att ta in “fler och kompletterande aktörer […] inom arbetsförmedling och coaching av arbetslösa”. De skriver även att en åtgärd inför nästa mandatperiod skulle innebära att

“arbetsförmedlingen tillförs ytterligare resurser för att kunna bibehålla kvaliteten i

verksamheten”. Man vill även ändra kvalificeringstiden för jobbgaranti för ungdomar, där man måste varit arbetssökande “under totalt tre månader under en ramtid om fyra månader”

(Moderaterna, 2010:15). Slutligen vill man göra insatser för att Arbetsförmedlingen ska prioritera personer med funktionsnedsättning.

För att öka arbetsutbudet vill Moderaterna genomföra en sänkning av inkomstskatterna genom att utöka jobbskatteavdraget för främst låg- och medelinkomsttagare, “när de

offentliga finanserna och ekonomin så tillåter”. Detta skulle innebära en ökad drivkraft för att

(23)

hålla sig kvar på arbetsmarknaden. När förstärkningen av jobbskatteavdraget genomförs vill man även sänka den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta (Moderaterna, 2010:9f).

Man vill även höja gränsen för statlig inkomstskatt med motiveringen att det ska löna sig att arbeta och det ökar utbudet på arbetsmarknaden (Moderaterna 2010:10). För att öka

efterfrågan på arbetsmarknaden vill Moderaterna tillsätta en utredning av

företagsbeskattningen som strävar mot att uppmuntra investeringar och sysselsättning.

Värnskatten anses skadlig för tillväxten, då den “straffskattar” utbildning och

entreprenörskap (Moderaterna, 2010:10). Om ekonomiskt utrymme finns så ger Moderaterna några exempel på “lättnader” man ämnar förändra, dessa är bolagsskatten,

arbetsgivaravgifter, riskkapitalavdrag och expertskatt. Detta skulle då gynna företagande vilket skulle öka efterfrågan på arbetsmarknaden. Några andra explicita åtgärder man föreslår är att RUT- och ROT-avdrag ska bli kvar och man vill utveckla instegsjobben genom att höja den subventionerade delen av instegslönen. För att öka arbetskraftens värde vill man

genomföra flertalet satsningar på utbildning där bland annat yrkesutbildning fortsätter och yrkeshögskolan utvecklas, man vill även höja studiemedlen genom att lånedelen ökar med 500 kr per månad (Moderaterna, 2010:22).

7.1.1.3 Miljöpartiet

Miljöpartiets valmanifest 2010 har rubriken Framtiden är här och en av de inledande meningarna är “Vi behöver satsningar på utbildning, forskning, företagande och entreprenörskap” (Miljöpartiet, 2010:2).

Miljöpartiet vill inte att någon ska vara försäkringslös och föreslår därför en allmän arbetslöshetsförsäkring som ska omfatta alla.

Miljöpartiet föreslår inte några åtgärder inom matchning på arbetsmarknaden till 2010.

För att effektivisera efterfrågan på arbetsmarknaden vill Miljöpartiet sänka skatten för tjänsteföretag och småföretag, för småföretag vill man sänka arbetsgivaravgiften med 10 procentenheter. Man vill inrätta en statlig riskkapitalfond för att underlätta för små och medelstora företag. Partiet vill även fortsätta med sitt arbete för fler nystartade företag på landsbygden. För att sedan öka kompetensen på utbudet på arbetsmarknaden vill Miljöpartiet

“införa ett traineeprogram i välfärdssektorn” (Miljöpartiet, 2010:8). Man föreslår att

(24)

högskolor ska införa praktik som en del av utbildningsprogrammen samt större satsningar på yrkesutbildningar och lärlingsplatser (Miljöpartiet, 2010:8). En åtgärd för utbildningssyfte är höjda studiemedel, det specificeras inte hur mycket bidraget ska höjas med.

7.1.1.4 Sverigedemokraterna

I valmanifestet 99 förslag för ett bättre Sverige lägger Sverigedemokraterna fram sina förslag för kommande mandatperiod. I inledningen skriver partiet att deras politik är “fritt från stelbent blockpolitik och fritt från ideologiska skygglappar”. De skriver också att det är de svenska löntagarnas intressen som står i främsta rummet (Sverigedemokraterna, 2010:2).

Sverigedemokraterna föreslår inte några åtgärder för kontantstöd till 2010.

Sverigedemokraterna vill se “en utökad satsning på förbättrad studie- och yrkesvägledning”

(Sverigedemokraterna, 2010:5)

Instegsjobben bör avskaffas och beskrivs som “diskriminering på arbetsmarknaden”. För att öka efterfrågan på arbetsmarknaden vill partiet införa en statlig riskkapitalfond för att stödja innovatörer och mindre företag. Ett annat stöd som föreslås till mindre och nyare företag är införande av ett “starta eget-bidrag”. Sverigedemokraterna vill sedan slopa

arbetsgivaravgiften för lärlingsanställda under 26 år och införa en permanent rabatt på arbetsgivaravgiften för ett företags tio första anställda. För att effektivisera utbudet på jobbmarknaden vill man skapa en ny anställningsform för lärlingar, samt behålla

jobbskatteavdraget, vilket brukar argumenteras för att uppmuntra människor till att arbeta då det bidrar till högre lön (Sverigedemokraterna, 2010).

7.1.2 Valmanifest år 2018

Valet 2018 ledde återigen till att ingen av de större blocken fick egen majoritet. De rödgröna partierna fick 40,67 procent och Alliansen fick 40,26 procent, medan Sverigedemokraterna återigen ökade, till 17,53 procent. Socialdemokraterna, Moderaterna och Miljöpartiet gör ett stort tapp i väljarantal samtidigt som Sverigedemokraterna istället ökar. Detta slutar med att Socialdemokraterna och Miljöpartiet bildar regering genom en överenskommelse med Centerpartiet och Liberalerna där de röstar fram regeringen i utbyte mot ett stort inflytande i regeringens politik.

(25)

7.1.2.1 Socialdemokraterna

Socialdemokraternas valmanifest 2018 har titeln Det största trygghetsprogrammet i modern tid och under avsnittet 1. Ett samhälle starkt nog att nå full sysselsättning skriver partiet om dess arbetsmarknadspolitik.

Socialdemokraterna vill “stå upp för en arbetslöshetsförsäkring som ger ett starkt inkomstskydd…”. Man vill även utveckla det statliga stödet vid korttidsarbete.

(Socialdemokraterna, 2018:14).

Partiet ger inte några konkreta förslag inom matchning på arbetsmarknaden men man skriver att man vill “Skapa fler och snabbare vägar in i jobb”, med fokus på utrikes födda kvinnor (Socialdemokraterna, 2018:15). Man vill avskaffa allmän visstidsanställning och göra heltidsanställningar till normen (Socialdemokraterna, 2018:13)

Socialdemokraterna vill fortsätta med “Kunskapslyftet” för att göra arbetskraftsutbudet mer attraktivt på arbetsmarknaden, därför vill partiet inrätta minst 100 000 utbildningsplatser i hela landet. Man vill även införa en modell för språkträning för anställda som behöver förbättra sin svenska inom välfärden (Socialdemokraterna, 2018:16) Partiet vill investera 20 miljarder för att förverkliga “de tiotusentals nyanställningar som krävs för att nå en mer världsledande välfärd” (Socialdemokraterna, 2018:10). För att skapa fler jobb vill man investera för att fler företag blir exportföretag och investeringar i infrastruktur

(Socialdemokraterna, 2018:12f).

7.1.2.2 Moderaterna

Nu tar vi tag i Sverige är rubriken på Moderaternas valmanifest 2018 där avsnittet Ekonomi, jobb och tillväxt är det kapitel som rör frågor kring arbetsmarknadspolitik.

“A-kassan ska vara en omställningsförsäkring med tydligare tidsgränser.” skriver

Moderaterna. Kraven för motprestation för att få försörjningskrav ska öka och det ska även finnas en tidsbegränsning för aktivitetsstödet för den som är arbetslös men kan jobba (Moderaterna, 2018:7).

(26)

Moderaterna vill lägga ner Arbetsförmedlingen och istället ersätta med “en ny, mindre och effektivare myndighet”, fristående aktörer ska kunna ta över ansvaret för att matcha

jobbsökande med lediga jobb (Moderaterna, 2018:8).

För att skapa fler jobb och öka efterfrågan på arbetsmarknaden vill Moderaterna tredubbla rutavdraget, samt underlätta för företag genom att förenkla regleringen för företagande med till exempel införandet av en gemensam portal för myndigheter där företag kan lämna sina uppgifter. Man vill även införa ett förenklar arbetsstöd istället för krångliga subventioner. För att skapa en drivkraft till att jobba vill Moderaterna förstärka jobbskatteavdraget, genom en sänkt skatt för äldre som vill fortsätta att arbeta. För att höja kunskapen hos utbudet på

arbetsmarknaden vill partiet höja både åldersgränsen för studiemedel och höja fribeloppet, det inkomstbelopp man kan tjäna in per år utan att ens studiemedel påverkas. Man vill även öka antalet platser på yrkeshögskola och kommunal vuxenutbildning (Moderaterna, 2018.:8f).

7.1.2.3 Miljöpartiet

Miljöpartiets valmanifest inför riksdagsvalet 2018 har rubriken Nu - Klimatet kan inte vänta.

Man vill stärka arbetslöshetsförsäkringen och partiet vill satsa på de som är ekonomiskt utsatta. Miljöpartiet vill inte att människor ska “bollas mellan myndigheter”, utan man vill bygga ihop de olika trygghetssystemen (Miljöpartiet, 2018:15).

Miljöpartiet föreslår inte några åtgärder inom matchning på arbetsmarknaden 2018.

För att skapa fler jobb och större efterfrågan på arbetsmarknaden vill Miljöpartiet göra det lättare att starta och driva företag genom att bland annat sänka skatten för mindre företag och fortsatt digitalisering av administrationen. Partiet vill investera i innovations- och

utvecklingsmedel för nya företag. Staten ska ta större ansvar för att säkerställa statlig närvaro i hela landet. För att utbudet ska effektiviseras vill Miljöpartiet införa “en möjlighet till utvecklingstid upp till ett år”, detta för att kunna “fortbilda sig, starta företag eller att genom utbildning välja en ny väg i livet.” (Miljöpartiet, 2018:22).

(27)

7.1.2.4 Sverigedemokraterna

Sverigedemokraternas valmanifest har ingen annan rubrik än, Valmanifest och i detta skriver partiet att deras arbetsmarknadspolitik inte “driver vare sig klassisk höger eller

vänsterpolitik” (Sverigedemokraterna, 2018:10).

Sverigedemokraterna vill att Försäkringskassan tar över ansvaret för

arbetslöshetsförsäkringen, som ska vara en obligatorisk försäkring (Sverigedemokraterna, 2018:10)

En åtgärd är avskaffning av Arbetsförmedlingen för att istället “öppna upp för en bredd av aktörer”, samt införa en myndighet för tillsyn av de privata arbetsförmedlarna. Man strävar efter en kostnadseffektiv matchning där alla ska ha rätt till heltid. (Sverigedemokraterna, 2018:10).

Sverigedemokraterna vill avskaffa nystartsjobb, etableringsanställningar och

introduktionsjobb. Resurser ska istället riktas till sänkt arbetsgivaravgift, starta eget-bidrag och minskat sjuklöneavtal, detta för att gynna småföretag. För att skapa fler jobb vill partiet höja och utvidga RUT-avdraget. Man vill sänka skatten på arbetsinkomster, vilket brukar vara en åtgärd som ämnar att skapa incitament för att vilja jobba.

7.1.3 Sammanfattande diskussion av arbetsmarknadspolitik

I följande avsnitt kommer ett resonemang föras kring partiernas positionering på det analysinstrument som presenterades på s.17.

(28)

Figur 2. Operationalisering av partiernas ideologiska positionering

Kommentar: Figurerna visar partiernas placering på dimensionerna för samhällsteori och människosyn, en operationalisering av figur 1. Båda figurerna visar ideologisk positionering i frågor som rör arbetsmarknadspolitik från år 2010 respektive år 2018. Figuren demonstrerar partierna; Socialdemokraterna (S), Moderaterna (M), Miljöpartiet (MP) och Sverigedemokraterna (SD).

2010

Socialdemokraterna vill införa en allmän arbetslöshetsförsäkring samt tillföra mer resurser till den statliga myndigheten Arbetsförmedlingen. Partiet opponerar sig mot de borgerliga

partiernas förslag om Jobbgaranti för unga, där unga ska få en mer aktiv hjälp på

arbetsmarknaden efter tre månader, de anser att de aktiva åtgärderna ska ske direkt. Dessa exempel kan tyda på att individen anses irrationell och inte har förmågan att ta egna beslut, så staten tar beslutet åt individen. Vilket jag tolkar som en mer pessimistisk människosyn. Det finns dock tendenser av även en optimistisk människosyn, satsningar på utbildning och nyföretagande kan tolkas som ett hjälpmedel för att ge människor möjligheten att växa och man har tilltron att individen kommer att förvalta ansvaret på ett förnuftigt sätt.

Socialdemokraterna vill att kollektivavtal ska gälla för både svenska och utländska företag, ett sätt att stödja kollektivet (arbetstagarna), och man vill höja studiemedel för unga genom en gemensam välfärd. Detta är tendenser för en kollektivistisk samhällsteori. Partiet vill däremot sänka skatten för småföretag, införa en riskkapitalfond med statligt investerade pengar i privata bolag och ta bort arbetsgivaravgiften för att gynna arbetslösa individer, vilket istället kan ses som en något individualistisk samhällsteori fastän staten fortfarande är

inblandad i de ekonomiska frågorna.

Moderaterna vill, likt Socialdemokraterna, införa en allmän arbetslöshetsförsäkring och även tillföra mer resurser till Arbetsförmedlingen. Som tidigare argumenterat för, är detta exempel

(29)

på ett pessimistiskt synsätt. Moderaterna vill fortsätta med reformen Jobbgaranti för unga, vilket kan ses som snäppet mer optimistisk människosyn, då individen har tre månaders eget ansvar innan de aktiva åtgärderna startar. Även Moderaterna vill se en större satsning på utbildning och entreprenörskap, vilket konkluderas till ett optimistiskt synsätt. Partiet har flera tydliga indikatorer på en individualistisk samhällsteori, man är det enda parti som vill införa privata aktörer för jobbmatchning på marknaden, sänka inkomstskatten så människor har större frihet över sin inkomst och partiet talar om flertalet “skatte-lättnader”. Man vill även utöka jobbskatteavdraget. Det finns viss kollektivistisk anda i Moderaternas politik då partiet fortfarande betonar vikten av offentlig finansiering och tryggheten av offentlig välfärd.

Sammanfattningsvis anser jag Moderaterna ha en individualistisk samhällsteori där det går att urskilja vissa kollektivistiska tendenser.

Likt de två tidigare partierna vill Miljöpartiet införa en allmän arbetsmarknadsförsäkring.

Sedan läggs mer fokus på utbildning, företagande och entreprenörskap. Genom bland annat satsningar på praktikplatser och företagande på landsbygden kan Miljöpartiet anses ha en optimistisk människosyn, där fria individer bildar en frivillig samverkan. Utifrån

Miljöpartiets framförda policy visar de flesta åtgärder på en individualistisk samhällsteori, där partiet vill sänka skatten för företagande, införa en statlig riskkapitalfond för innovationer och sänka arbetsgivaravgiften. Likt Socialdemokraterna och Moderaterna utesluter man dock inte en aktiv statlig inverkan i ekonomiska frågor.

Sverigedemokraterna nämner ingenting om arbetslöshetsförsäkring eller a-kassa, vilket kan tolkas som en optimistisk människosyn, med stor tilltro till det mänskliga förnuftet och skepticism mot auktoriteter. Värt att nämna är, vid tolkning av tystnad finns en problematik där tystnaden skulle eventuellt innebära en talande tystnad, där man försöker säga något med sin återhållsamhet, men det kan också vara tyst eftersom andra politiska frågor prioriteras.

Sverigedemokraterna vill behålla jobbskatteavdraget men inte utöka avdraget, som

Moderaterna vill göra, och de vill likt Socialdemokraterna och Miljöpartiet införa en statlig riskkapitalfond. Tillskillnad från övriga partier vill Sverigedemokraterna slopa

arbetsgivaravgiften helt och hållet för lärlingsanställda under 26 år. Följaktligen anser jag att Sverigedemokraterna har en till mestadels individualistisk samhällsteori.