Värdet av vårdens digitalisering – vem sätter ramarna?
En källkritisk studie av en konsultrapports väg genom medierna Katti Björklund
Institutionen för mediestudier Examensarbete 15 hp Journalistik
Kandidatexamen Vårterminen 2021 Handledare: Sigurd Allern
English title: The Value of Digitizing Healthcare in Sweden – Who Builds the Media Frame?
Förord
Den här uppsatsen hade aldrig kunnat bli till om inte några absolut grundläggande förutsättningar varit på plats.
Den första är mina 13 års erfarenhet från bolaget Inera, varav nästan tio år som redaktör på 1177 Vårdguiden.
Den andra är att jag hade turen att få Sigurd Allern som handledare. Jag kan inte nog tacka honom för det arbete han lagt ner på mig och mitt ämne – eller så är det Ester Pollack jag ska tacka, som
förbarmade sig över mig trots att hon inte hade tid, och föreslog mitt ämne för Sigurd.
Stort tack hursomhelst till alla inblandade, för att jag har fått möjlighet att göra det här.
Katti Björklund i maj 2021
Sammanfattning
En rapport från det globala managementkonsultbolaget McKinsey, Värdet av digital teknik i den svenska vården från 2016, har fått en viktig roll i myndigheternas och SKR:s arbete med att
digitalisera den svenska vården. Uppsatsens syfte är att göra en källkritisk analys av rapporten och hur den omskrivits och debatterats i medierna. Målet är att få syn på vilka krafter som varit i rörelse när det gäller digitaliseringen av vården, och hur medierna fångat upp det.
För att skapa förståelse inför analysen av aktörer, intressen och källor, ger uppsatsen en
bakgrundsbeskrivning. Den visar på ett flerårigt och omfattande lobbyarbete med McKinsey i spetsen, både i Sverige och internationellt. Bolaget är spindeln i nätet mellan offentliga och privata intressen.
Det teoretiska perspektivet i uppsatsen bygger på forskning om relationerna mellan journalister och professionella källor, och beskriver hur aktörer utanför medierna kan påverka opinionsbildningen, till exempel genom informationssubventioner och lansering av nyheter och tolkningsramar. Den
empiriska analysen bygger på en källkritisk studie av McKinsey-rapporten och mediebevakningen från lanseringen 2016 fram till våren 2021. Mediematerialet omfattar 85 nyhets- och opinionsartiklar.
Uppsatsens huvudfråga är ”Hur har svenska medier – ur ett källkritiskt perspektiv – rapporterat om McKinsey-rapporten Värdet av digital teknik i den svenska vården ?”. Svaret är att
nyhetsrapporteringen har återgivit rapportens innehåll, men utan kritiska frågor eller uppföljning.
Journalisterna har accepterat McKinseys påståenden och försöker inte verifiera dem. Uppsatsens delfråga ”Vilka källor används i McKinsey-rapporten och vad säger källanvändningen om rapportens trovärdighet?” besvaras i dokumentanalysen med att källanvändningen varit mycket svepande och oklar. Det gör att rapportens trovärdighet kan ifrågasättas.
Den övervägande delen av både nyhets- och opinionsartiklarna ansluter sig till rapportens
tolkningsramar och reflekterar inte över vare sig ramarna, avsändaren eller sammanhanget. Rapporten har fungerat som en informationssubvention till medierna och en lagstiftningssubvention till politiker och andra beslutsfattare i vård och omsorg.
Nyckelord
Digitalisering, vård, e-hälsa, McKinsey, lobbying, källkritik, tolkningsramar, informationssubventioner, lagstiftningssubventioner
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 2
1.2 Frågeställningar ... 3
1.3 Avgränsning ... 3
1.4 Disposition ... 3
2 Teori och tidigare forskning ... 4
2.1 Relationen mellan journalister och källor ... 4
2.2 Politisk påverkan genom informationssubventioner ... 5
2.3 PR och journalistik - en maktförskjutning ... 7
2.4 Lobbying och lagstiftningssubventioner ... 8
2.5 Framing – tolkningsramarnas betydelse ... 9
2.6 Sammanfattning av teoretiska perspektiv ...10
3 Bakgrund: Ett omfattande lobbysamarbete ... 11
3.1 Forum för välfärd, SKL – och McKinsey ...11
3.2 Forum för välfärd i Almedalen ...13
3.3 Life Science och digital hälsa ...14
3.4 Ett ”icke-politiskt” samarbete över partigränserna ...15
3. 5 McKinsey – ett omdiskuterat bolag ...16
3.6 McKinsey i svensk sjukvård och offentlig sektor idag ...17
4 Material och metod ... 19
4.1 Material ...19
4.2 Metod: En källkritisk undersökning ...20
Dokumentanalys ...21
Analys av mediematerialet ...22
5 Analys: McKinsey-rapporten och medierapporteringen ... 24
5.1 Dokumentanalys av McKinsey-rapporten ...24
Avsändarens trovärdighet, intressen och kompetens ...25
Var kommer uppgifterna ifrån? ...25
Aktörerna i McKinseys planer på vårdens digitalisering ...26
Konstruktionen av en tolkningsram ...27
Sponsorer av tolkningsramar ...29
5.2 Analys av mediematerialet ...30
Avsändarens trovärdighet ...31
Undersöker artiklarna var uppgifterna kommer ifrån? ...32
Andra källor i mediematerialet ...33
Problembeskrivningen och lösningen ...34
Budskap som upprepas ...34
Alternativa budskap i artiklarna? ...36
Tolkningsramarna i artiklarna ...37
6 Slutsatser och diskussion ... 39
Källförteckning ... 41
Bilaga 1 Översikt över artiklarna i analysen ... 48
1
1 Inledning
Offentlig vård och omsorg i Sverige är en dyr verksamhet. År 2016 räknade man med att den kostade runt 400 miljarder per år (SKL 2017a). Eftersom vi har en demografisk utveckling framför oss med allt färre i arbetsför ålder som ska ta hand om allt fler äldre och
hjälpbehövande, har många förutspått att det kommer bli ännu dyrare, och svårt att få resurserna att räcka till.
Organisationen Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har de senaste åren gjort
bedömningar av hur många som måste anställas framöver i den så kallade välfärden och vad det kommer kosta. Siffrorna i deras framtidsprognoser har varierat, men återkommande sägs att om inte något avgörande ändras måste totalt 500.000 nya personer anställas fram till år 2026 (SKL 2017b) och skatten öka med 13 kronor på varje hundralapp fram till 2035 (SKL 2010) – alltså en skatt på 44 i stället för 31 procent.
Det här är skrämmande siffror för de flesta, och något som ökar beredvilligheten hos ansvariga politiker att se sig om efter alternativa lösningar.
År 2016 gjordes också beräkningar att den årliga kostnaden för vården skulle öka till nästan 800 miljarder de närmaste tio åren – men att det skulle gå att spara en fjärdedel, 180 miljarder om året år 2025, om samhället sätter igång att använda digitaliseringens alla möjligheter. Det handlar om allt från nya stora journalsystem där artificiell intelligens behandlar insamlade data, över att ersätta vårdpersonal med teknik för övervakning av äldre, till digitala vårdbesök hos så kallade nätläkare.
Bakom de här beräkningarna stod ett multinationellt konsultbolag, McKinsey & Company, som hade tagit fram en rapport på eget initiativ: Värdet av digital teknik i den svenska vården (McKinsey 2016). Rapporten kom i mitten av juni 2016 – precis lagom till Almedalsveckan.
Almedalsveckan 2016 innebar en formlig explosion för frågan om digitalisering inom vård och omsorg. Nästan vart tredje av de öppna evenemangen handlade om det, på ett eller annat sätt (Wallenius 2016).
2016 var nämligen det år då Sverige fick en e-hälsovision. I april klubbade regeringen och SKR (som då fortfarande hette SKL, Sveriges Kommuner och Landsting) överenskommelsen
”Vision e-hälsa 2025”. Visionen går ut på att år 2025 ska Sverige vara bäst i världen ”på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter” (E-hälsa 2025 2020).
2
I olika offentliga uppdrag, utredningar och rapporter som sattes igång det här året hänvisades till de stora pengar som skulle kunna sparas – i enlighet med McKinseys budskap.
I nyhetsmedierna väckte McKinseys rapport begränsad uppmärksamhet. Dagens Nyheter och några andra dags- och branschtidningar skrev om den. Nästa år, 2017, stödde sig ett antal borgerliga opinionsartiklar på rapporten, bland annat i debatten om vinster i välfärden. Några få debattartiklar skrivna av läkare, i till exempel Läkartidningen, var kritiska. I övrigt var det tyst.
Men trots, eller tack vare, bristen på medial uppmärksamhet har rapporten och dess siffror blivit en grundbult i arbetet med digitalisering av vård och omsorg. I offentliga rapporter och utredningar hänvisas fortfarande till rapporten och det potentiella sparandet av 180 miljarder om året.
På det här området finns stora pengar att tjäna för entreprenörer, leverantörer och konsultbolag. McKinsey skriver själva i sin rapport att ”… detta skapar ett teoretiskt
ackumulerat investeringsutrymme på 850 miljarder kronor fram till 2025” (McKinsey 2016).
De miljarderna innebär självklart också en potentiell vinst för McKinsey och andra företag i branschen.
I inledningen till rapporten skriver McKinsey: ”I linje med vår tradition att aktivt bidra med underlag till samhällsdiskussionen är denna studie ett helt oberoende arbete – initierat, helt finansierat och utfört av McKinsey”.
Men, enligt ett talesätt som nyhetsredaktioner förväntas vara medvetna om: There´s no such thing as a free lunch. Den som tar på sig kostnaderna vill förr eller senare ha betalt på ett eller annat sätt, vare sig det gäller luncher eller rapporter.
Vilka är aktörerna som direkt eller indirekt vill ha tillbaka något för det de investerar? Och hur har medierna bevakat lobbykampanjen som McKinsey har stått i spetsen för?
Det ska den här medieanalysen handla om.
1.1 Syfte
Uppsatsens syfte är att göra en källkritisk analys av McKinseys rapport från 2016, Värdet av digital teknik i den svenska vården, och hur den omskrivits och debatterats i medierna.
Målet är att få syn på vilka krafter som varit i rörelse när det gäller digitaliseringen av vården, och hur medierna fångat upp det.
3
Studien utgår från teorier om relationen mellan källor och journalister, och om indirekt politisk påverkan med särskilt fokus på problemformulering och lösningsförslag. Teorier om tolkningsramar används också, samt teori om lobbying och direkt påverkan på beslutsfattare.
1.2 Frågeställningar
Det här är uppsatsens huvudfråga:
• Hur har svenska medier – ur ett källkritiskt perspektiv – rapporterat om McKinsey- rapporten Värdet av digital teknik i den svenska vården?
En delfråga ligger till grund för analysen av journalistiken:
• Vilka källor används i McKinsey-rapporten och vad säger källanvändningen om rapportens trovärdighet?
Frågeställningarna besvaras alltså genom en källkritisk analys av både själva rapporten och artiklarna som omnämner den.
1.3 Avgränsning
Jag har avgränsat analysen till McKinseys rapport och hur den omskrivits i medierna, av flera skäl. Dels för att det blir för omfattande att analysera allt som skrivits om digitaliseringen om vården, dels för att rapporten har varit ett viktigt dokument för strategiska beslut som rör offentlig vård och omsorg. Jag gör därför inledningsvis en ordentlig bakgrundsbeskrivning.
Det behövs för att sätta rapporten och mediebevakningen i en kontext, inför den källkritiska analysen.
1.4 Disposition
Efter inledningen fortsätter uppsatsen med ett teorikapitel som tar upp olika typer av forskning om källors relationer till journalister och beslutsfattare, och särskilt den roll som informationssubventioner och förslag till tolkningsramar spelar i professionella aktörers påverkansarbete. Därefter kommer bakgrundskapitlet, med en beskrivning av vad som utspelade sig i den offentliga diskussionen om vinster i välfärden under åren före och under 2016. Jag går också närmare in på det multinationella managementkonsultbolaget McKinsey
& Company för att förstå dess roll.
I kapitlet ”Material och metod” redogör jag för materialet och den källkritiska metod jag använt. Sedan kommer analyskapitlet, som är uppdelat i två delar: den första delen analyserar rapporten och den andra analyserar mediebevakningen. I det avslutande kapitlet diskuterar jag journalistikens roll och insatser, och funderar över framtiden.
4
2 Teori och tidigare forskning
Relationen mellan journalister och källor är en grundförutsättning för nyhetsproduktion och har stor betydelse för journalistikens innehåll. Men relationen är komplicerad. Det här kapitlet beskriver teori och forskning om källor och journalistik. Det innefattar inflytandet från
fenomen som informationssubventioner, lagstiftningssubventioner och lobbying. Kapitlet tar också upp begreppet framing – inramning på svenska – och inkluderar det Lars Gustafsson (1989) kallade problemformuleringsprivilegiet.
2.1 Relationen mellan journalister och källor
Begrepp som ”kritisk” och ”oberoende” är välkända normer och ideal inom journalistiken.
Det är en central uppgift för medierna att granska makthavarna, som en del av demokratin.
Men i själva verket är redaktionerna bara sista steget i en längre och sammansatt process.
Utanför redaktionerna finns många aktörer som vill påverka vad som sätts på dagordningen (Allern, 1997).
Redaktionernas förhållande till källorna har avgörande betydelse. En ofta citerad liknelse med dans kommer från sociologen Herbert Gans: ”…for sources seek access to journalists, and journalists seek access to sources. Although it takes two to tango, either sources or journalists can lead, but more often than not, sources do the leading.” (Gans 1980, s 116, citerad i Allern
& Pollack 2019, s 126).
I en bok om källkritik diskuterar Sigurd Allern och Ester Pollack (2019) flera olika typer av relationer mellan källor och journalister. En av dem är ”lagskyddade källrelationer”, en relation som bygger på lagstiftade rättigheter. Ett exempel är offentlighetsprincipen, som ger allmänheten och medierna rätt till insyn i myndigheternas verksamhet, det vill säga statens, regionernas och kommunernas.
”Strategiska bytes- och förhandlingsrelationer” kallar författarna den vanligaste typen av relationer mellan nyhetsorganisationer och professionella källor, det vill säga journalisternas kontakt med aktörer som representerar stora institutioner, bolag eller organisationer. Källan byter eller förhandlar till sig uppmärksamhet via medierna, och nyhetsorganisationen får information som kan utnyttjas i nyhetsproduktionen:
En rad resursstarka aktörer på informationsmarknaden försöker dagligen påverka mediernas dagordning och journalistikens vinklingar. Praktisk journalistik blir till i ett spänningsfält där det sker en förhandling och dragkamp om kontrollen över nyheternas
5
verklighetsbilder (…) Även om koncerner, organisationer och institutioner idag publicerar och marknadsför oberoende av nyhetsmediernas ’filter’, exempelvis genom hemsidor, bloggar och nätverk som Facebook, tillrättalägger och skräddarsyr de samtidigt nyhetserbjudanden som beräknas nå fram till publiken genom journalistiska medier (Allern & Pollack 2019, s 132-133).
I anslutning till detta skriver Allern och Pollack om vad de kallar auktoriserade källor, eller elitkällor. Det är källor som återkommande citeras eller hänvisas till, i kraft av sin
samhällsposition eller makt. Redaktionernas rutiner för nyhetsproduktion är beroende av upparbetade kanaler till sådana källor, som uppfattas sitta på värdefull information och är lättillgängliga. Det minskar dessutom ” faran för att redaktionerna efter publicering riskerar att möta kritik från maktpersoner, publiken eller kollegor” (Allern & Pollack 2019, s 141).
Jesper Falkheimer (2012) hänvisar också till Gans (1980), som visade att nyhetsredaktioner är beroende av elitkällor inom myndigheter och andra auktoriteter. Dessa kallar Falkheimer med ett begrepp från Stuart Hall (1978) primary definers – det vill säga de aktörer som primärt får definiera problem, styra nyheternas agenda och generellt dominera relationen (Falkheimer 2012, se också Ekman 2019). Även om forskare har haft olika syn på hur omfattande
elitkällornas möjligheter till styrning är (Schlesinger, 1990, citerad i Allern 1997, s. 82) pekar Falkheimer på hur redaktionernas tryck att producera och vara kostnadseffektiva leder till användning av elitkällor.
Mattias Ekman påpekar att en väsentlig dimension av relationen mellan källor och journalister handlar om att båda parter legitimeras och stärker sin trovärdighet. En utgångspunkt för det är föreställningen om journalistiken som oberoende och neutral gentemot källorna (Ekman 2019).
2.2 Politisk påverkan genom informationssubventioner
Ett viktigt arbete som analyserar hur professionella aktörer använder sina resurser till politisk påverkan är Oscar H Gandys Beyond Agenda Setting. Information Subsidies and Public Policy, där han utvecklade begreppet informationssubventioner. Aktörer som vill påverka politiska beslut tar fram information och erbjuder den gratis till beslutsfattare – antingen direkt eller indirekt, genom redaktioner och journalister (Gandy 1982).
Gandys utgångpunkt är att förhållandet mellan tillgång och efterfrågan i ett kapitalistiskt marknadssystem gäller alla varor, även information. Den som vill öka efterfrågan på en vara, eller på viss information, ska se till att sänka priset. Den som vill påverka beslut måste se till att kontrollera informationen som ligger till grund för besluten.
6
När Gandy skrev sin bok var de amerikanska mediernas annonsintäkter fortfarande stora och orubbade, och redaktionerna inte lika hårt ekonomiskt pressade som idag. Ändå påpekade Gandy redan då hur journalister och redaktioner var beroende av material från källor för att snabbt kunna fylla sitt medium med innehåll. Han refererar till exempel till en undersökning av förstasidorna i New York Times och Washington Post. Runt 60 procent var resultatet av källors initiativ och produktion – i form av pressreleaser, presskonferenser och liknande (Gandy 1982, s 12).
I sitt förord skriver Gandy: “(…) all policies, whether in the area of health, education, social welfare, or industrial development, are dependent upon the success of interested parties in generating beliefs about an uncertain world” (ibid s ix). Att göra förutsägelser om den osäkra framtiden är viktigt i politiskt påverkansarbete. Centralt i arbetet är att beskriva ett problem som behöver lösas. Gandy kallar det the problem recognition stage, när beslutsfattare ska göras medvetna om att det finns eller kommer att finnas ett problem som måste hanteras på ett särskilt sätt, vilket den politiska aktören i fråga har relevant information om och en lösning på.
Att påverka i den här fasen är särskilt effektivt, skriver Gandy (ibid s 23).
Filosofen Lars Gustafsson (1989) gör i en essä, Problemformuleringsprivilegiet, iakttagelser som berör det Gandy beskriver. Gustafsson exemplifierar med ett besök på en fullsatt restaurang: Har restaurangen för många gäster? Eller har den för få bord? Det beror på tolkningen, vem som gör tolkningen och får formulera problemet. Han drar sedan paralleller till samhällsekonomi, politik, kultur och medier. Den som har problemformuleringsprivilegiet styr också den offentliga diskussionen. Det handlar om ”hur ett sätt att formulera ett socialt problem i sig självt kan bli en maktfaktor och kvarhålla en hel begreppsapparat i en hegemoni som annars verkligheten redan skulle ha gått ifrån” (Gustafsson 1989, s. 4-5).
Mattias Ekman påpekar att strategiskt förpackade informationssubventioner kan ges i varierande former. Det kan förutom pressmaterial och undersökningar av olika slag också vara ”pseudohändelser” som är organiserade för att attrahera medierna. Sådana händelser är exempelvis seminarier eller andra tillfällen som erbjuder visuellt material och ”tillträde till
’attraktiva’ personer att intervjua” (Ekman 2019, s 159).
Allern (1997) ger flera exempel där källor producerat informationssubventioner som norska medier publicerat utan vare sig granskning eller källangivelse. Till exempel beskriver han en kampanj, iscensatt av en kommunikationsbyrå och finansierad av bilbranschen, vars mål var att förhindra en kommande avgift på bilar. Kampanjen hade en föregiven feministisk vinkel, med problembeskrivningen att höga avgifter var orsak till att kvinnor körde dåliga och farliga
7
bilar – ett tydligt exempel på Gandys ”problem recognition stage”.
Informationssubventionerna till medierna bestod bland annat av en vinklad forskningsrapport och spektakulära event som gav tacksamt bildmaterial. Kampanjen lyckades, det blev inget beslut i Stortinget. Och trots att medierna hade möjlighet att ge publiken full information om bakgrund och källor, så gjordes det inte (Allern 1997).
2.3 PR och journalistik - en maktförskjutning
Både Allern (1997) och Falkheimer (2012) pekar på en väsentlig motsättning mellan
normerna inom journalistiken och public relations (PR). Journalistiken ska helst representera allmänhetens intressen, medan PR-arbete utförs på uppdrag av olika särintressen. ”Det avgjørende skillet angår forholdet til kildene og nyhetsjournalistenes mulighet til å bruke alternative kilder og kunne overprøve kildens versjon ” (Allern 1997, s 138).
Flera forskare, till exempel Falkheimer (2012) och Nygren (2019), har uppmärksammat PR- branschens starka framväxt parallellt med nyhetsmediernas ekonomiska problem och
tillbakagång. Nygren (2019) talar dessutom om att journalistiken har de-professionaliserats till följd av försämrade arbetsvillkor, vilket i sin tur beror på strukturella, tekniska och
ekonomiska förändringar.
Sedan ett par decennier pågår en ny utveckling i medievärlden. Framväxten av
internetplattformar och sociala medier har inneburit att nyhetsmediernas position som den unika arena där annonsörer vill köpa sig plats, och där aktörer vill nå beslutsfattare, har förändrats. Publiken befinner sig numera på många olika plattformar. Det finns andra sätt att nå och påverka politiska beslutsfattare än genom de traditionella medierna (Ekman 2019). Det innebär också att journalistikens roll i det demokratiska systemet undan för undan förändrats.
PR-konsulter, managementkonsulter, lobbyister – nya branscher och nya yrkesroller har växt fram och fått ökat inflytande.
Falkheimer (2012) definierar public relations som ett större fält än professionella källors strategier för påverkan genom nyhetsmedier, som han kallar för news management. Public relations står för alla de externa relationer en organisation har, inte bara till journalister utan även exempelvis politiker eller den allmänna opinionen.
Han beskriver den svenska PR-branschens utveckling som tätt förknippad med
nedmonteringen av den korporativa samhällsmodell vi tidigare haft. I Demokratiutredningen (Hermansson et al. 1999, s 11) förklaras det korporativa systemet som en institutionaliserad kontakt mellan staten och vissa intressegrupper. När systemet förändrades under 1990-talet
8
ökade påverkansarbete som inte var institutionaliserat, som news management och lobbying, skriver Falkheimer (2012).
Flera stora samhällsförändringar ligger bakom det ändrade maktförhållandet mellan källor och medier. Förändringen av det korporativa systemet, nya medier, nya former för produktion och distribution, gör att människor kan kommunicera på andra sätt än genom de traditionella medierna och att källornas inflytande ökar (ibid). Detta har också ökat betydelsen av lobbying, det vill säga bearbetande av beslutfattare genom direktkontakt, kompletterat med indirekt påverkan ”genom opinionskampanjer och medierade former för kommunikation”
(Allern & Pollack 2021a, s. 594).
2.4 Lobbying och lagstiftningssubventioner
Parallellt med informationssubventioner via medierna riktas också så kallade
lagstiftningssubventioner direkt till beslutsfattarna. I en artikel om hur lobbyismen växt sig allt starkare i Sverige, tar Allern och Pollack (2021a) upp fenomenet lagstiftningssubventioner som en motsvarighet till informationssubventioner. Begreppet kommer från två amerikanska statsvetare, Richard L. Hall och Alan V. Deardoff, som visat att den största andelen
professionell lobbying mot USA:s kongress handlar om just det. De politiker som kontaktas får färdigskrivna lagförslag, argument, statistikunderlag och även färdigskrivna debattinlägg (Hall & Deardorff 2006).
Allern och Pollack nämner i artikeln också ett exempel från EU, ett avslöjande som gjordes 2013 av organisationen LobbyPlag, om hur flera ändringsförslag till EU-lagen om dataskydd var byggda på kopierade dokument från lobbyister som Amazon och eBay (Allern & Pollack 2021a, s 595).
I samma artikel visar de hur politiker och höga tjänstemän på centrala poster i det svenska samhället växlar mellan offentliga maktpositioner och roller som lobbyister i konsultbolag inom public affairs. Dörrarna har i flera decennier svängt friktionslöst: ”Ena dagen minister, statssekreterare eller riksdagsledamot, nästa dag PR-konsult, lobbyist hos vapenproducenten Saab eller rådgivare för Goldman Sachs” (Allern & Pollack, 2021a, s. 591).
Samhällsforskarna Stefan Svallfors och Anna Tyllström har analyserat den snabba ökningen av vinstdriven privat välfärd i Sverige, vilken skett trots den allmänna opinionens starka motstånd (Svallfors & Tyllström 2017). De menar att framgångarna har berott på företagens och deras branschorganisationers förmåga att arbeta strategiskt med att påverka uppfattningar, andra aktörer och kommunikation så att deras egna intressen främjas – det vill säga lobbyism.
9
De konstaterar att målet för kommunikationspåverkan egentligen inte är allmänheten utan beslutsfattarna. I en av intervjuerna i deras studie, säger en representant för en
vårdföretagarorganisation:
We can make the public really feel it is actually not such a great idea to walk in and limit the opportunities for these companies since they actually contribute. Then we want the politicians to feel that maybe I do not have the support to install these regulations, or maybe I should stand up for freedom of choice (ibid, s 21).
De menar också att eftersom det handlar om att rama in argument så att de landar rätt hos politikerna är det ovärderligt med egen politisk erfarenhet. En chef för ett vårdföretag säger:
“It has to do with both tonality and about understanding the rationality of politics. If you want to achieve change (…) you come to the politician and say, ‘I can see that you have a problem;
this could be a way to solve it’ “ (ibid, s 22).
Allern och Pollack pekar på organisationsforskaren Stephen Barleys beskrivning av
professionell lobbying i USA (Barley 2010) som del av ett institutionellt fält för interaktion mellan näringsliv och politiken; ett nätverk där företag, intresseorganisationer och andra resursstarka aktörer finansierar eller hyr tankesmedjor, PR-byråer, konsulter och
advokatfirmor för att påverka sina huvudsakliga måltavlor – regeringar och lagstiftare: ”Deras verksamhet involverar flöden (fram och tillbaka) av pengar och personal, liksom flöden av subventionerad information både till medier och lagstiftare.” (Allern & Pollack 2021a, s 597) Enligt Allern och Pollack är samma interaktionsmodell också relevant för Sverige.
2.5 Framing – tolkningsramarnas betydelse
Ett teoretiskt perspektiv som har betydelse för analyser av källors påverkan på journalistik och politiskt beslutsfattande är det som på engelska kallas framing. Sociologen Gaye Tuchman (1978) beskrev nyheter som ett fönster mot världen: ”News is a window on the world.
Through its frame, Americans learn of themselves and others, of their own institutions, their leaders (…)” (Tuchman, 1978, s 1).
I forskningslitteraturen om tolkningsramar är en av de mest kända definitionerna formulerad av kommunikationsforskaren Robert W. Entman:
To frame is to select some aspects of a perceived reality and make them more salient in a communicating text, in such a way as to promote a particular problem definition, causal interpretation, moral evaluation, and/or treatment recommendation for the item described.
(Entman, 1993, s. 52)
10
I sin bok om källkritik pekar Allern och Pollack (2019) på att rent faktiska upplysningar kan sättas in i olika sammanhang och användas på olika sätt. Reportern måste också välja vinkel och perspektiv:
De journalistiska valen som bidrar till inramningen omfattar också avgöranden relaterade till urvalet av källor, kompositionen av artikeln eller reportaget, användningen av
metaforer och metonymer och om texten ska gå in på orsaker och konsekvenser (Allern &
Pollack, 2019, s. 257).
Moy, Tewsbury och Rinke (2016) använder frame-building, byggandet av ramarna, om processen som sker hos redaktionerna. Det handlar om alla de val som görs, medvetet och omedvetet: Vinkel, källor, fakta och ord. Det finns generella ramar, till exempel konfliktramar (som genomsyrar de flesta nyheter), och det finns sakfrågespecifika, till exempel politiska, ramar.
De aktörer som kämpar om makten att få igenom sina tolkningsramar är frame advocates – förespråkare av specifika inramningar eller koncept. Författarna skriver att de flesta offentliga frågor är knutna till personer som tjänar på att ett ämne får en viss inramning och presenteras på ett visst sätt. De kan vara intressegrupper, bolag eller regeringsföreträdare, och kan gå långt i sin strävan att utveckla och presentera färdiga inramningar för journalister. Mest effektivt är när ramarna stämmer överens med samhällets kultur och normer och passar in i journalistikens dagliga rutiner. Allern och Pollack kallar samma fenomen för ramsponsring;
källor erbjuder informationssubventioner som erbjuder och främjar tolkningsramar som passar deras intressen (Allern & Pollack 2019).
2.6 Sammanfattning av teoretiska perspektiv
I den källkritiska studie jag ska göra kommer jag att använda mig av teorierna som beskrivits här ovan: om relationen mellan journalister och källor, och om informationssubventioner som ett medel för indirekt politisk påverkan, med särskilt fokus på problemformulering och
föreslagna lösningar. Det hänger nära samman med teorier om tolkningsramar, som jag också kommer att använda mig av, framförallt utifrån Entmans formulering: inramning görs på ett sätt som främjar en viss problemdefinition, tolkning av problemets orsaker, etisk värdering, och rekommenderad lösning. Det utvalda materialet analyseras utifrån dessa aspekter. Teorier om direkt politisk påverkan genom lobbying och lagstiftningssubventioner, som en
motsvarighet till informationssubventioner, ligger också till grund för analysen. För att kunna göra en källkritisk studie, där bland annat avsändarens trovärdighet och intresse ska värderas, behöver avsändaren studeras närmare. Det görs i bakgrundsbeskrivningen i nästa kapitel.
11
3 Bakgrund: Ett omfattande lobbysamarbete
Det här kapitlet ger en bakgrund som utgångspunkt och förutsättning för medieanalysen. Den första delen beskriver den svenska kontexten åren före, under och efter 2016, när rapporten lades fram, med fokus på de initiativ som togs fram av lobbygruppen Forum för välfärd i samarbete med McKinsey. Den andra delen går närmare in på det multinationella
managementkonsultbolaget McKinsey & Company (i texten oftast förenklat till McKinsey) och dess roll i olika länder.
3.1 Forum för välfärd, SKL – och McKinsey
”Vi vill fördjupa dialogen om framtidens svenska välfärd”. Så löd rubriken på en debattartikel i Dagens Nyheter (DN) den 30 juni 2013 – även publicerad på fackorganisationen TCO:s webbplats dagen därpå (Bennet et al. 2013). Undertecknarna var styrelsen för Forum för välfärd – en lobbyorganisation som hade startats tre dagar tidigare. Debattförfattarna var, som de själva skrev, personer med ”erfarenheter från akademi, näringsliv, fack, sjukvård,
myndigheter och politik”. I styrelsen satt bland andra Investors styrelseordförande Peter Wallenberg och vd Börje Ekholm, finansmannen Carl Bennet, det tidigare statsrådet Ulrika Messing (S) och TCO:s dåvarande ordförande Eva Nordmark (numera Sveriges
arbetsmarknadsminister). Och dessutom Nordenchefen för det internationella managementbolaget McKinsey & Company, Magnus Tyreman.
I debattartikeln målades en bild upp av ett gemensamt ansvarstagande för de ”stora och långsiktiga utmaningar” som Sverige står inför, med ”särskilt fokus på sjukvård och omsorg”.
Den radade upp flera stora frågeställningar, varav den första var: ”Hur ska välfärdens finansiering säkras mot bakgrund av den demografiska utvecklingen och medborgarnas växande kvalitetskrav?”
Det var just den frågeställning som SKL hade börjat lyfta fram i sina framtidsprognoser (SKL 2010). Den åldrande och multisjuka befolkningen som kommer orsaka skenande kostnader för samhället utgör ett problem som behöver lösas.
Forum för välfärd (Bennet et al. 2013) pekade ut tre huvudspår som man tänkte arbeta efter:
• En integrerad vårdkedja
• Stimulerad kvalitets- och produktivitetsutveckling i vården
• Möjligheter med e-hälsa.
12
Allra sist i artikeln stod: ”Arbetet bedrivs utan ersättning. Utrednings- och analysstöd sker främst via McKinsey.” Den styrelsemedlem som ansvarade för det kostnadsfria stödet, McKinseys Magnus Tyreman, skulle några år senare också ansvara för rapporten Värdet av digital teknik i den svenska vården (McKinsey 2016).
I styrelsen för Forum för välfärd satt från och med 2014 också SKL:s vd, då Håkan Sörman.
Här kan det passa att påpeka att SKL/SKR inte är, och aldrig har varit, en demokratiskt tillsatt instans. SKL – numera SKR – är en intresse- och arbetsgivarorganisation. Den lyder därmed inte under offentlighetsprincipen och har inte skyldighet att redovisa bakgrunden till beslut eller rapporter. Journalister kan därför inte granska SKR på samma sätt som de kan granska enskilda kommuner, regioner eller statens institutioner. Ändå finansieras SKR helt och hållet av skattemedel.
Ansvaret för den så kallade välfärden, det vill säga hälso- och sjukvård, äldreomsorg med mera, ligger hos kommunerna och regionerna och finansieras av deras skatteintäkter. Det utgör större delen av de samlade skattepengarna. Men de flesta av kommunerna och regionerna är för små för att själva kunna hantera alla övergripande frågor som ryms inom ansvarsområdet vård och omsorg. De är beroende av att deras intresseorganisation hanterar frågorna åt dem. Därför har SKR en stor förvaltning som producerar mängder av utredningar, policy- och styrdokument. SKR:s styrelse och ledning har stort handlingsutrymme vad gäller kommunernas och regionernas samlade resurser.
Det innebär att i praktiken styrs vård- och omsorgsfrågorna av SKR i högre grad än av regeringen, vilket covid 19-pandemin delvis gjort synligt. Åtgärder som gäller vård och omsorg måste regeringen alltid göra i överenskommelse med SKR.
Som en följd av den förvaltningsordningen är det till exempel inte statliga E-
hälsomyndigheten som hanterar de flesta nationella digitala hälsofrågorna – utan bolaget Inera, som ägs till hälften av SKR och till hälften av alla de enskilda regionerna och
kommunerna. Inera driver digitala utvecklingsprojekt och cirka 40 nationella digitala tjänster, varav den mest kända är 1177 Vårdguiden. Men också andra stora digitala tjänster inom vård och omsorg, som Nationell patientöversikt, Identifieringstjänst SITHS och Katalogtjänst HSA.
Fram till 2017 ägdes Inera direkt av de enskilda landstingen. 2017, i samband med att SKL blev huvudägare, ändrades bolagets uppdrag. Från att stötta de offentliga ägarna, landstingen, vidgades uppdraget till att också stötta marknaden. I Ineras senaste verksamhetsstrategi
13
formuleras det så här: ”Ineras egen verksamhet och utvecklade lösningar ska inskränka sig till att över tid säkerställa tillgången till marknadens konkurrenssituation och innovationer” (Inera 2020).
Genom SKL:s vd representerade alltså lobbygruppen Forum för välfärd också den del av samhället som har det reella ansvaret för vård- och omsorgsfrågorna och digitaliseringen av dem.
3.2 Forum för välfärd i Almedalen
Forum för välfärd lanserades bland annat i DN precis i tid till 2013 års Almedalsvecka.
Politikerveckan i gotländska Almedalen i början av juli återkommer varje år sedan 1968, och har utvecklats till en sorts politisk festival, med flera tusen evenemang. Politiker och medier minglar med företag och andra intresseorganisationer som försöker lyfta sina specifika frågor och påverka politiska beslut.
Att göra ett politiskt utspel i samband med Almedalsveckan har blivit något av en standard för organisationers påverkans- och lobbyarbete. Att först, eller samtidigt, placera en debattartikel i DN, Svenska Dagbladet (SvD) eller Dagens Industri (DI) hör också till. Med början 2013 använde Forum för välfärd standardreceptet nästan varje år (Bennet et al. 2013, Bennet et al.
2014, Bennet et al. 2015, Bennet et al. 2017).
Den 3 juli 2013 följde DI upp Forum för välfärd med ett uppslag inriktat på Investors Peter Wallenberg och Börje Ekholm, som med glada miner marscherar fram längs Visbys kullerstensgator. Artikeln berättar att Investor genom köpet av vårdföretaget Aleris tre år tidigare nu är på väg allt längre in i den heta hälsosektorn. Nu ska de presentera sin
finansiering av en ny vårdprofessur (Öhrn 2013a). I ingressen får vi veta att Peter Wallenberg
”ska jobba för att svenskarna ska slippa århundradets skattechock”. I artikeln står även att Wallenberg anser att debatten om vårdvinster behöver saneras. Samma uppslag omfattar också en intervju med det socialdemokratiska oppositionslandstingsrådet i Stockholm, Helene Hellmark Knutsson, som beskrivs som positiv till Investors ”charmoffensiv” (Öhrn 2013b).
I artikeln intill berättar Börje Ekholm om hur ”vedertagna industrimodeller” ska hjälpa vården till större effektivitet, och om den lyckade rekryteringen av Socialdemokraternas andre
partisekreterare Stefan Stern som rådgivare och kommunikationschef till Investor. Han beskrivs som ”en otroligt duktig person”, och har ”givetvis ett stort kontaktnät inom
socialdemokratin. Men det är framför allt kompetensen och erfarenheten vi vill åt” (Svensson 2013).
14
Satsningen i Almedalen blev lyckad. I början av 2014 fick Forum för välfärd 8 miljoner av innovationsmyndigheten Vinnova för att utveckla sina tre huvudspår. Vid varje
Almedalsvecka under åren som följde presenterades pågående arbete och resultat, ofta
introducerat av en debattartikel i en stor dagstidning. Varje höst, med start 2015, genomfördes en stor och påkostad konferens, med många prominenta deltagare: representanter för
näringsliv, myndigheter och vårdprofession. Prins Daniel var flera gånger hedersgäst (Sveriges Kungahus 2015, 2016), öppnade konferensen och talade om vikten av att röra på sig. Kungahusets webbplats skrev om hans medverkan och vad konferensen handlat om: ”I fokus för samtalen stod digitala lösningar, integrerad vård och prevention – tre områden som utgör viktiga komponenter i utvecklingen av en väl fungerande hälso- och sjukvård i Sverige”
(Sveriges Kungahus 2016).
3.3 Life Science och digital hälsa
E-hälsoåret 2016 sjösattes ett antal offentliga satsningar med fokus på digitalisering av
vården. I juni, strax efter att McKinsey-rapporten hade lanserats, gjorde regeringen två viktiga utlysningar till Vinnova. Båda tog fasta på digitalisering av det som omväxlande kallas Life Science, ”livsvetenskaper”, och digital hälsa.
Tio miljoner utlystes till ”fortsatta insatser för att ta tillvara digitaliseringens möjligheter för bättre hälsa, vård och omsorg 2016–2017”. Som skäl till regeringens beslut angavs:
Det finns stora möjligheter för Sverige och Norden att ta en ledande position inom digital hälsa och bli en globalt ledande testmiljö för digital hälsa genom att fortsätta de
satsningar som påbörjats. Ett kommunicerande vårdinformationssystem baserat på öppna internationella standarder, som gör att friskvårdsdata, patientdata, data från
kvalitetsregister och biobanker kan kopplas ihop och användas tillsammans på ett unikt, effektivt och säkert sätt, blir till stor samhällsnytta och en ledande tillgång för hela life science-industrin” (Näringsdepartementet 2016a).
Det som beskrivs här är i själva verket vad som med en internationell term kallas ”Big Data”.
I praktiken är det vad Life Science handlar om – att koppla ihop persondata och använda dem på nya innovativa sätt.
Samma dag utlystes tio andra miljoner till ”utveckling av en modell för kommersialisering av tillgångar i företag som skulle ”utarbetas i nära samverkan med ett större life scienceföretag”.
(Näringsdepartementet 2016b).
15
Uppdraget skulle genomföras ”i samverkan med regeringens life science-samordnare”. En sådan samordnare hade utsetts redan året dessförinnan: Anders Lönnborg, en socialdemokrat som har växlat mellan höga positioner inom politiken och konsultbolagsvärlden. Han hade tidigare blivit omskriven för att sitta på dubbla stolar, som samtidig JKL-konsult och utredare på Socialdepartementet (De Faire 2007).
3.4 Ett ”icke-politiskt” samarbete över partigränserna
På Forum för välfärds numera nedlagda webbplats kunde man följa hur utvecklingen efter starten år 2013 kom att handla mer och mer om digitala lösningar (Forum för välfärd 2013- 2018).
På höstkonferensen 2017 var moderatledaren Ulf Kristersson en av talarna. Moderaterna lade ut ett klipp från konferensen på Youtube (Moderaterna 2017). Kristersson talade om de stora problem som samhället står inför med multisjuka äldre som kommer bli allt fler och sluka vårdens resurser, och vad som skulle kunna påverka utvecklingen positivt: ”Digitaliseringen.
Vi står i början av en revolution som kommer bygga om alla kvalificerade verksamheter i samhället inklusive sjukvården.” Han fortsatte med att säga att detta tyvärr var långsiktiga frågor som inte lämpade sig för ”enkel torgmötesretorik”, och därför inte skulle höras i kommande års valrörelse. Han beklagade det djupt, eftersom det var så viktiga frågor, men poängterade också hur nödvändigt det var att politiker ägnade sig desto mer åt frågorna, även om det inte gick att tala med väljarna om dem.
McKinseys Magnus Tyreman var konferensens moderator och tackade Ulf Kristersson.
Tidigare på dagen hade socialminister Annika Strandhäll talat, och Tyreman anknöt till vad hon hade sagt:
Det blir en spännande valrörelse att följa – vi hade Annika Strandhäll här som poängterade vikten att inte göra politik av de viktiga vårdfrågorna – du säger litegrann samma sak. Forum för välfärd är av sin natur icke-politisk och främjar verkligen samarbetet över gränser. Samtidigt har vi polariserande inslag som Reepalu-utredningen och så vidare, så att – vi kan bara önska dig och dina politiska kollegor lycka till att hjälpa oss att navigera igenom det här så att vi får en bra faktabaserad valrörelse med goda resultat för framtiden (Moderaterna 2017).
Den Reepalu-utredning som Magnus Tyreman syftade på var den så kallade
Välfärdsutredningen om vinster i välfärden. Socialdemokraten Ilmar Reepalu hade lett
16
utredningen, som i november 2016 lämnat över delbetänkandet ”Ordning och reda i
välfärden” (SOU 2016:78). Opinionsundersökningar hade visat på ett starkt folkligt stöd för att begränsa vinsterna i välfärden, och Socialdemokraterna hade tagit beslut om det redan på kongressen 2013 (Socialdemokraterna 2013). Betänkandet innehöll förslag på hur det skulle kunna göras, bland annat skulle företag i välfärden inte få göra mer än cirka tio procent i vinst.
Betänkandet bemöttes med en störtskur av kritik – från näringslivet, organisationer som Vårdföretagarna och borgerliga politiker - men också från delar av den socialdemokratiska regeringen. När Ulf Kristersson och Annika Strandhäll talade på Forum för välfärds konferens den 28 november 2017 var det bara några få dagar kvar innan Strandhäll kungjorde beslutet att stoppa Ilmar Reepalus utredningsbetänkande i papperskorgen (Svensson 2017).
Så såg samarbetet och samförståndet kring välfärden ut i slutet av 2017.
3. 5 McKinsey – ett omdiskuterat bolag
McKinsey & Company är världens största multinationella managementkonsultbolag, med verksamhet i 65 länder och 30.000 anställda. På sin webbplats skriver bolaget: “We help organizations across the private, public, and social sectors create the Change that Matters most to them” (McKinsey & Company u.å.).
Begreppet ”change management” är ett viktigt ledord – i svensk offentlig sektor-kontext talas ofta om behovet av ”förändringsledning” (Ekonomistyrningsverket 2020).
I Sverige är McKinsey känt för att rekrytera unga nyutexaminerade ingenjörer och ekonomer, från till exempel KTH och Handelshögskolan i Stockholm. McKinsey är också en av
Handelshögskolans sponsorer.
Fysikstudenterna på KTH valde under 2020 att avbryta samarbetet med bolaget på grund av kritiska rapporter om McKinseys internationella arbete. Bland annat har bolaget utvecklat strategier för att öka försäljningen i USA av läkemedlet Oxycontin, ett av de opioidpreparat som legat bakom missbruk och överdoser (Bogdanich & Forsythe 2021). Det har också hjälpt den amerikanska myndigheten ICE att sänka kostnaderna för mat och sjukvård till migranter i gränsläger, läger som kritiserats av människorättsorganisationer (McDougall 2019).
Initiativet att avbryta samarbetet kom från en student som särskilt framhöll bristen på insyn i McKinseys arbete. I en intervju med tidningen Ingenjören säger han: ”Det handlar också om att det inte finns någon insyn i företaget eftersom deras arbete är så extremt sekretessbelagt.
17
Hade det funnits en transparens hade vi kunnat göra en bedömning om det är enstaka händelser eller inte. Men de skandaler som har blivit offentliga illa nog” (Virgin 2020).
Bristen på insyn i McKinseys arbete har också kritiserats av den Brysselbaserade
organisationen Corporate Europe Observatory (CEO), som granskar lobbying inom EU (CEO 2021, 2017). Ett avsnitt av CEO:s rapport (2021) handlar om hur McKinsey i mars 2020 erbjudit sina tjänster ”pro bono”, alltså gratis, till EU-kommissionen för att hjälpa till i EU:s hantering av pandemin. Att erbjuda sina tjänster gratis till offentlig förvaltning är samma metod som tillämpades med den svenska McKinseyrapporten från 2016.
McKinsey har arbetat länge med och är djupt involverade i den brittiska offentliga
sjukvårdens nationella organisation NHS, National Health Service. I en artikel i konservativa Mail on Sunday från 2012 omskrivs bolaget såhär: ”The firm that hijacked the NHS: MoS investigation reveals extraordinary extent of international management consultant's role in Lansley's health reforms” (Rose 2012).
På webbplatsen powerbase.info finns en lång artikel om McKinseys aktiviteter i
Storbritannien (Powerbase 2020) och hur McKinsey har öppnat den offentliga sektorn för sina företagskunder. Det blir väldigt tydligt att McKinseys affärsidé är att vara en länk mellan det offentliga och det privata – att ha kunder på båda sidor. Och, inte minst: att genom
digitalisering av vården komma över patientdata för att kunna utveckla Big Data, alltså tekniska AI-lösningar, som ökar företagskundernas utvecklingsmöjligheter ytterligare. Big Data handlar i grund och botten om att sälja persondata. Liksom i Sverige har det offentliga argumentet för McKinseys insatser varit att bolaget har verktygen för att hantera
framtidsproblemen – med rätt ledarskap och digitalisering kan kostnaderna kapas.
3.6 McKinsey i svensk sjukvård och offentlig sektor idag
Efter Värdet av digital teknik i den svenska vården 2016 har McKinsey producerat flera uppföljande rapporter om och för svensk sjukvård och offentlig sektor, med fokus på hur digitalisering kan revolutionera verksamheterna och effektivisera ekonomin. Till exempel rapporten Möjligheter för Sverige i digitaliseringens spår (2017), som påstår att Sverige kan spara inte bara 180 miljarder utan upp till 1400 miljarder om året på digitalisering (McKinsey 2017, s 7).
Många rapporter och utredningar från svensk offentlig förvaltning utgår från och refererar till innehåll och fakta i McKinseys rapporter – eller utförs i direkt samverkan med eller av McKinsey själva.
18 Några exempel:
• Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (Finansdepartementet) (2017):
Operation digitalisering – en ESO-rapport om hälso- och sjukvården.
• Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (2017): Visa vägen i vården – ledarskap för stärkt utvecklingskraft
• SKL (2017): Rekryteringsrapport 2018 från Sveriges kommuner och landsting, Sveriges viktigaste jobb finns i välfärden
• Digitaliseringsrådet (2018): En lägesbild av digital innovation
• DIGG (Myndigheten för digital förvaltning) i samverkan med McKinsey (2019):
Främja den offentliga förvaltningens förmåga att använda AI
Mycket sällan rapporterar svenska medier om det som pågår mellan konsultbolaget och myndigheterna. Ett undantag är McKinseys förslag på hur Region Skåne kan spara 1,5 miljarder, som har fått stark kritik från vårdprofessionen (Ivarsson & Zillén 2020).
Förra året levererade McKinsey rapporten Transforming healthcare with AI: The impact on the workforce and organisations tillsammans med EIT Health, en EU-baserad organisation inom Life Science (McKinsey & EIT Health 2020).
Magnus Tyreman, numera McKinseys Europachef, är en av initiativtagarna och
styrelseledamöterna i Forum för Omställning, som startade i oktober 2018, ungefär när Forum för välfärd började avvecklas för att under 2020 uppgå i Kungliga
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). Bland övriga initiativtagare märks till exempel Marcus Wallenberg, ordförande SEB, Eva Nordmark (S), arbetsmarknadsminister, Martin Lundstedt, VD AB Volvo och Anders Ferbe, tidigare ordförande IF Metall, numera ordförande i
Arbetsförmedlingen.
Så fortsätter det ”icke-politiska” samarbetet med nya modeller för offentlig sektor.
19
4 Material och metod
I det här kapitlet redovisar jag materialet jag har tagit fram, vilka delar jag har valt att
analysera, och vilken metod jag har använt för analysen. Materialet som ska analyseras består av McKinseys rapport och de artiklar som omnämner den. Jag gör en sammanfattning av materialets omfång i olika medier, men studien bygger på en källkritisk, kvalitativ undersökning.
4.1 Material
För att undersöka hur McKinsey-rapporten Värdet av digital teknik i den svenska vården har omtalats i medierna har jag sökt på orden ”McKinsey” och ”vård” i Mediearkivet Retriever.
Perioden 1 januari 2016 – 3 maj 2021 fanns det 258 artiklar. Jag har gått igenom dem och sållat bort alla artiklar som inte berör rapporten från 2016. Jag har också gjort en motsvarande sökning på Google, där det dykt upp enstaka artiklar som Retriever av någon anledning inte fått med. Jag har dessutom tagit med en opinionsartikel som inte nämner McKinseys rapport, men som är ett debattsvar från socialministern på en av de få kritiska opinionsartiklarna i hela materialet, och en nyhetsartikel i branschpress som inte heller nämner rapporten direkt, men som sammanfattar debatten om den. När dubletter (dubbelpublicering på papper och internet) räknats bort kvarstår 85 artiklar.
De 85 artiklarna fördelar sig på 48 nyhetsartiklar och 37 opinionsartiklar. Jag inkluderar opinionsartiklar i undersökningen för att kunna få syn på det spektrum av budskap, åsikter och tolkningsramar som finns. Skulle jag ha begränsat undersökningen till nyhetsartiklar hade det inte blivit synligt på samma sätt.
I bilaga 1 finns en tabell över artiklarna.
Något som måste noteras är att jag har gjort sökningen i Mediearkivet Retriever vid två tidigare tillfällen under våren 2021, på exakt samma sätt. Det totala antalet artiklar har ökat för varje gång (vid den föregående sökningen 7 april var det 129 artiklar). Det beror inte på att det har producerats fler artiklar under våren 2021, utan av okänd anledning har fler artiklar blivit synliga i arkivet. Det finns alltså en viss osäkerhet om vad Mediearkivet visar.
Jag har lagt huvudvikten av min undersökning på artiklar som handlar om rapporten och dess innehåll. Men jag har också läst igenom allt material i sökningen som varit relevant, eftersom McKinsey senare gjort flera andra rapporter som handlat om digitalisering av svensk vård,
20
och de har också omskrivits av medier. (Material som inte alls handlat om ämnet har jag lämnat därhän.)
Vid googlesökningen på orden ”McKinsey” och ”vård” har jag förutom artiklar som saknats i Retriever hittat rapporter och annat material, från McKinsey själva men också från svenska myndigheter och andra aktörer, som omnämner McKinseys rapport. Bland annat statliga utredningar och två motioner till riksdagen.
Som ett komplement till studien, som underlag för kapitel 3, har jag också undersökt vad som skrivits i medierna om lobbygruppen Forum för välfärd, där McKinsey deltog aktivt. Jag har sökt i Mediearkivet Retriever på frasen ”Forum för välfärd”, perioden 1 januari 2012 – 14 maj 2021, och fått 89 träffar. Jag har också gjort en googlesökning på samma fras, och funnit andra webbplatser som skrivit om organisationen. Bland annat hittade jag utlysningar av statliga bidrag.
Jag har även hämtat information från Wayback Machine, det vill säga arkivet över tidigare publicerade webbsidor. Där hittade jag ett antal versioner av Forum för välfärds hemsida, mellan år 2013 och 2018, fram till att organisationen och dess webbplats lades ner.
4.2 Metod: En källkritisk undersökning
Huvudmetoden i undersökningen är som sagt en källkritisk undersökning av materialet, det vill säga både McKinseys rapport Värdet av digital teknik i den svenska vården och de artiklar som nämner den.
Metod och tillvägagångssätt är valda för att få syn på de fenomen jag vill undersöka, och som jag beskriver här nedan.
Enligt Metodpraktikan innebär en kvalitativ textanalys att ställa frågor till texten ”och se efter om texten, eller man själv, kan besvara dessa frågor” (Esaiasson et al. 2017, s 212). Jag ställer samma typ av frågor till både rapportens text och till artiklarna. På så vis kan jag hitta likheter och skillnader, och framförallt se hur rapporten hanteras av medierna när det gäller frågornas olika aspekter.
En källkritisk granskning, enligt Allern och Pollack (2019, s 72), bör alltid inkludera en värdering av producenten eller avsändaren förutom av själva informationen:
Att identifiera och värdera källans trovärdighet är en nödvändig början på granskningen, men därtill kommer en rad frågor knutna till sakinnehållet i det källmaterial vi överväger att använda. Innehåller det uppgifter som dokumenteras? Vilken tendens representerar
21
källan och källmaterialet? Stämmer informationen med det vi vet från andra källor? År påståenden sanningsenliga eller vilseledande och falska?
Att förhålla sig källkritiskt till både informationen man tänkt använda och att värdera källans trovärdighet, pålitlighet och relevans är nödvändigt för att inte riskera att upprepa
felaktigheter. Den regeln gäller både forskning och journalistik. Dessutom kräver en källkritisk värdering ”alltid kunskaper om upphovssituationen och sammanhanget”, skriver Allern och Pollack vidare (2019, s 76).
En källas trovärdighet, menar Allern och Pollack (2019), är beroende av kunskaper om och erfarenheter av ett visst område, men också om moral. Någon som har rent uppsåt och är ärlig har högre trovärdighet än någon som ljuger eller undanhåller viktig information. Det innebär att en källas trovärdighet hänger nära samman med vilka intressen den har, och om det är öppet redovisat.
Enligt Metodpraktikan (Esaiasson et al. 2017) är de källkritiska kriterierna äkthet, oberoende, samtidighet och tendens. Bortsett från äktheten handlar kriterierna om det faktiska innehållet i källmaterialet, eller berättelserna, som Metodpraktikan kallar dem. Kan vi tro på berättelserna, är de tillförlitliga? Att undersöka deras oberoende är ett första steg mot att värdera
trovärdigheten. Det finns flera aspekter av oberoende. En är om en berättelse kan bekräftas genom flera, minst två, av varandra oberoende källor. En annan är berättarens grad av oberoende – ”En trovärdig berättelse ska hörröra från en oberoende berättare”, skriver Metodpraktikans författare (Esaiasson et al. 2017, s 293).
Dokumentanalys
Den första delen av undersökningen är en analys av rapporten som dokument. Jag börjar med att titta på avsändaren:
• Är avsändaren trovärdig? Vilket är avsändarens intresse? Hur redovisas det?
• Är andra aktörer involverade? I så fall vilka? Och hur?
För att kunna avgöra detta behöver avsändaren och sammanhanget studeras mer ingående än vad som framgår av det aktuella dokumentet. Därför har en omfattande bakgrundsbeskrivning gjorts i kapitel 3.
Allern och Pollack skriver (2019, s 92) om de första stegen i källkritisk dokumentanalys.
Förutsatt att ett dokument är äkta, gäller det i nästa steg att tolka dess status och position. De tar upp ett antal frågor som bör ställas:
22
• Vilket är dokumentets syfte? Är uppgifterna giltiga? Var kommer de ifrån? Är metoderna för insamlingen giltiga? I vilken grad stämmer uppgifterna från källan överens med uppgifter från andra källor?
Jag undersöker dokumentet utifrån frågeställningarna ovan.
Jag ställer dessutom ytterligare frågor, med koppling till teorikapitlets olika avsnitt om påverkansarbete. I kapitel 2 visades att flera kommunikationsforskare har betonat betydelsen av hur aktörer och medier formulerar problem och lösningar. Oscar H Gandy (1982) har till exempel påpekat att en av de viktigaste delarna i ett påverkansarbete är att formulera det problem som aktören ifråga har en lösning på. Ju större och svårare problem, desto större chans att beslutsfattare blir redo att lyssna på lösningen. Lars Gustafssons begrepp problemformuleringsprivilegiet fångar upp samma fenomen (Gustafsson 1989).
Det är också centralt i hur tolkningsramar konstrueras – se diskussionen i kapitel 2.
Inramning, eller framing, är enligt Robert Entman att i en kommunicerande text välja ut vissa aspekter av den upplevda verkligheten och göra dem mer framträdande. Det görs på ett sätt som främjar en viss problemdefinition, tolkning av problemets orsaker, etisk värdering och rekommenderad lösning (Entman 1993).
Entmans begrepp etisk värdering (moral evaluation) hänger nära ihop med vad som i traditionellt PR-arbete kallas budskap. Budskapen ska göra det tydligt för publiken och
övertyga om att lösningen är den rätta, och stämmer med deras värderingar. Som jag ser det är PR-begreppet budskapsplattform också snubblande likt det som avses med begreppet framing – en tolkningsram.
Jag kommer att analysera tolkningsramen genom att ställa frågor som:
• Vilken är problembeskrivningen?
• Vilken är dess lösning?
• Vilka budskap förmedlas?
Jag kommer också att undersöka om tolkningsramen är sakspecifik, generisk, eller både och (se kapitel 2.5). Dessutom kommer jag att undersöka vilka som är tolkningsramens advokater eller sponsorer.
Analys av mediematerialet
Nästa del av undersökningen är en analys av de insamlade artiklarna. Även här börjar jag med att titta på rapportens avsändare. Hur framställs avsändaren i artiklarna? Finns andra källor?
23
Vilka? Hur framställs de? Vilka intressen har de? Är de trovärdiga? Finns det ytterligare aktörer, i så fall vilka?
Allern och Pollack (2019, s 94) refererar en intervju med en norsk redaktionschef, som i sin definition av källkritik nämner två viktiga egenskaper hos en journalist. Den första är
oavhängighet och integritet gentemot aktörer och specialintressen. Den andra är kunskap om området man bevakar, annars kan man ”fort bli ett offer för andras information eller önskan att styra dig” (ibid, s 95).
Ett kvalitetskrav i journalistiken, som också är viktigt för journalistisk källkritik, är det som kan kallas verifikationsnormen. I boken The Elements of Journalism skriver till exempel Kovach och Rosenstiel: ”In the end, the discipline of verification is what separates journalism from entertainment, propaganda, fiction, or art” (2007, s 79). Det är därför, påpekar Allern och Pollack (2021b, under publicering), inte tillräckligt att journalisten är noggrann, till exempel genom att citera en källa korrekt. Verifikation kräver också en granskning av om föregivna fakta stämmer, annars kan den noggranna återgivningen bli en upprepning av vilseledande eller otillräckligt dokumenterade budskap.
Det jag ska undersöka i analysen av artiklarna är bland annat i vilken grad journalisterna arbetar med verifikation. Granskar de informationen de fått i rapporten? I så fall hur?
Granskar de källorna?
Jag analyserar också artiklarnas tolkningsramar genom att ställa samma frågor som till rapportens text:
• Vilken är problembeskrivningen?
• Vilken är dess lösning?
• Vilka budskap förmedlas?
Jag undersöker hur artiklarnas tolkningsramar förhåller sig till rapportens, och vilka som är ramarnas advokater eller sponsorer. I den här delen av undersökningen tittar jag också på hur artiklarna hanterar rapporten som informationssubvention och lagstiftningssubvention.
24
5 Analys: McKinsey-rapporten och medierapporteringen
Den första delen av kapitlet är en dokumentanalys av McKinseys rapport Värdet av digital teknik i den svenska vården. Efter en sammanfattning av dess innehåll analyseras rapporten utifrån de källkritiska perspektiven och frågeställningarna i metodkapitlet.
Den andra delen är en presentation och källkritisk analys av mediematerialet. Den inleds med en sammanställning av artiklarna om rapporten. Artiklarna analyseras sedan utifrån samma frågeställningar som rapporten. En tabell över artiklarna finns i bilaga 1.
5.1 Dokumentanalys av McKinsey-rapporten
Rapporten är en 25-sidig digital produkt, som går lätt att läsa igenom. Den tar upp 14
områden inom vård och omsorg där digital teknik sägs kunna spara sammanlagt 180 miljarder kronor årligen från år 2025, förutsatt att samhället satsar fullt ut på det.
Figur 5.1 McKinseys illustration av de uppskattade besparingarna (2016, s. 9)
25
Lättfattliga bilder och grafer illustrerar texten. Till exempel visas de påstådda besparingarna på de 14 områdena i en illustration som återges i figur 5.1.
I rapportens sammanfattning skriver McKinsey att det redan finns fungerande tekniska lösningar, men att hindren är stora för att de ska kunna användas i stor skala. Omfattande investeringar och strukturella förändringar behövs för att potentialen ska kunna nås.
Avsändarens trovärdighet, intressen och kompetens
Enligt Allern och Pollack (2019) bör en källkritisk studie starta med en värdering av
avsändaren. Är avsändaren trovärdig? För att undersöka det behöver vi titta på avsändarens intressen och undersöka hur oberoende organisationen eller institutionen är. Hur är
kompentensen? Har avsändaren kunskaper om och erfarenheter av området? I så fall vilka? Är avsändaren ärlig, eller undanhålls viktig information?
Som tidigare nämnts beskriver McKinsey studien som ”ett helt oberoende arbete – initierat, helt finansierat och utfört av McKinsey” (McKinsey 2016, s. 2).
McKinsey är en öppen avsändare, men att rapporten är ”ett helt oberoende arbete” kan ifrågasättas. Att McKinsey har tagit initiativ, finansierat och utfört arbetet själva, innebär naturligtvis att bolaget sett det som en insats som har möjlighet att generera någon form av utdelning. Det betyder att rapporten har ett starkt beroende till bolagets eget affärsintresse.
Det är dessutom knutet till ett mångårigt samarbete med aktörer inom lobbygruppen Forum för välfärd, bland annat Investor och Wallenberg-sfären.
Som vi har sett i kapitel 3 har McKinsey lång erfarenhet av konsultarbete inom den brittiska sjukvården, och det är centralt i McKinseys affärsidé att vara en länk mellan det offentliga och det privata – att ha kunder på båda sidor. Och att genom digitalisering av vården få tillgång till patientdata för att öka företagskundernas utvecklingsmöjligheter.
Denna bakgrund redovisas inte i rapporten. Vi får inte veta något om McKinseys utgångspunkt eller affärsintressen, något som försvagar trovärdigheten.
Var kommer uppgifterna ifrån?
Nästa grupp av källkritiska frågor gäller dokumentets syfte, uppgifternas giltighet, och var de kommer ifrån. I vilken grad stämmer uppgifterna från källan överens med uppgifter från andra källor?
26
Syftet med rapporten, enligt förordet, är ”att visa på det värde som ett systematiskt
användande av digital teknik i den svenska hälso-och sjukvården och omsorgen kan skapa”
(s.2).
Men rapporten innehåller nästan inga hänvisningar eller referenser till källor, bara en sammanfattning:
Antaganden för den svenska marknaden baserades på över 100 intervjuer och
diskussioner med olika aktörer inom e-hälsans ekosystem i Sverige: Socialdepartementet, SKL, Inera, E-hälsomyndigheten, Vinnova, landsting och kommuner,
branschorganisationer och fackförbund, forskare, teknikbolag, innovatörer, investerare och entreprenörer och ett stort antal vårdgivare inom specialist- och primärvården samt omsorgen (McKinsey 2016, s 4).
På samma sida skriver rapportens författare också: ”Analysen av de digitala teknikernas inverkan på de svenska hälso- och sjukvårdskostnaderna baseras på över 500 internationella forskningsrapporter och studier” och: ”Endast de mest vederhäftiga resultaten inkluderades i arbetet med de scenarier som presenteras här” (ibid, s 4).
De mycket allmänna referenserna gör det omöjligt att kontrollera rapportens beräkningar, om uppgifterna är giltiga och om värdet av de potentiella besparingarna kan stämma. Det går inte heller att jämföra dem med uppgifter från andra källor.
Aktörerna i McKinseys planer på vårdens digitalisering
Vilka andra aktörer är involverade i området som McKinsey-rapporten tar upp? McKinsey hänvisar till över 100 intervjuer med ”olika aktörer inom e-hälsans ekosystem i Sverige”:
företag, branschorganisationer, regeringen (genom Socialdepartementet), statliga myndigheter (genom E-hälsomyndigheten och Vinnova), landsting (nu regioner), kommuner, SKL (nu SKR), digitaliseringsbolaget Inera, fackförbund och enskilda forskare. Ingen representant nämns med vare sig person- eller bolagsnamn.
I rapporten beskrivs 14 olika områden där digitalisering behöver genomföras och kommer att spara stora pengar. På alla dessa områden behövs investeringar i teknikbolag och andra företag. Ett av områdena är till exempel ”konsultationer på distans”, i vardagligt tal nätläkare, bolag som Kry och Min Doktor.
Den allra största besparingen kan enligt rapporten göras genom mer sammanhållna journalsystem, som kallas integrerade journalsystem. Det som krävs är en ändring av
lagstiftningen så att det går lättare att dela persondata. Visserligen är Sverige ett av de länder i
