Institutionen för Kirurgiska vetenskaper Enheten för radiologi
Röntgensjuksköterskans upplevelse av sitt arbete i ett traumateam under en DT-traumaundersökning
En intervjustudie
Författare Ruken Bilgin
Handledare
Camilla Andersson Examinator
Berit Möller Christensen
Examensarbete i radiografi 15 hp
Röntgensjuksköterskeprogrammet 180 hp
2020
VTSAMMANFATTNING
Bakgrund: Datortomografi (DT)vid trauma är en återkommande undersökning som röntgensköterskorna utför under tidspress. Samarbete och kommunikation med olika professioner vid trauma hantering ingår i röntgensjuksköterskans kompetensområde. Flera studier visar att kommunikation är ett återkommande problem i traumateam.
Syfte: Syftet med denna intervjustudie är att studera röntgensjuksköterskans upplevelse av sitt arbete i ett traumateam.
Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där semistrukturerade intervjuer var grunden. Innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2012) användes i studien där förutsättningslös analys baserad på respondenternas berättelser om sina upplevelser inom traumateam genomfördes. Till studien inkluderades fem
röntgensjuksköterskor vid ett medel stort sjukhus som hade DT-modalitet med traumateam samt respondenter som hade minst två års erfarenhet av DT-traumaundersökning.
Resultat: Fyra kategorier identifierades såsom effektivisering av arbete, samhörighet med traumateam, kommunikation, röntgensjuksköterskan i traumamiljö. Utifrån underkategorier togs fyra kategorier fram. Variationsrika upplevelser fångades upp av intervjuerna och gav innehållsrik analys. Röntgensjuksköterskan upplevde utanförskap, bortglömdhet inom traumateamarbetet. Även intern och extern kommunikationsbrist upplevdes av vissa
röntgensjuksköterskor. Däremot har den legitimerade röntgensjuksköterskan ansvaret för att upprätthålla god kommunikation med övriga professioner inom traumateamet.
Slutsats: Vissa röntgensjuksköterskor upplevde utanförskap vid arbetet med traumateamet, medan andra upplevde samhörighet. Gemensamma målet för alla inblandade professioner var att göra en skyndsam undersökning med diagnostiserbar kvalité under kort tid. Förbättringar av arbetsflödet var möjligt genom planering och förberedelser. Diverse hinder i arbetsflödet kunde åtgärdas av röntgensjuksköterskorna.
Nyckelord: DT-trauma, Radiografi, Datortomografi
ABSTRACT
The radiographers experience of working in a trauma-team during a CT-trauma examination
An interview study
Background: Computed Tomography (CT) in trauma is a recurring examination that the radiographers must perform often under time pressure. Part of the radiographer’s skills are good collaboration and communication with various professions during handling of trauma.
Many studies conclude that communication is a recurring problem in emergency team.
Objective: The aim of this interview study is to examine the radiographers experience of their work in an emergency team.
Method: The study was conducted as a qualitative interview study where semi-structured interviews were the basis. Content analysis according to Graneheim & Lundman (2012) was used in the study where an objective analysis based on the respondents' narratives about their experiences within the trauma team was performed. Five radiographers in a midsize hospital with CT modality and an emergency team and which also had at least two years’ experience in CT-trauma examination were included in this study.
Results: Four categories were identified such as streamlining work, belonging to an
emergency team, communication, the radiographers in a trauma environment. Based on four subcategories, four subcategories were developed. Various experiences were captured in the interviews and provided a meaningful analysis. The radiographer’s experienced exclusion and sense of being forgotten within the emergency team work. Even lack of internal and external communication was experienced by some radiographers. However, a licensed radiographer has responsibility to keep up a good communication with other professions within the emergency team.
Conclusion: While some radiographers experienced being left out from the work with the emergency team, others experienced inclusion. The common goal of all the involved
professions is to conduct an urgent examination with diagnostic quality in a short time frame.
Improvements in the workflow were possible through planning and preparation. Various obstacles in the workflow could be remedied by the radiographers.
Keywords: CT trauma, Radiography, Computed Tomography
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND...1
Trauma drabbar individen, anhöriga och samhället...1
Traumavården i Sverige...2
Traumateam, Interprofessionell arbete och kommunikation...2
Tid...6
Yrkesetisk kod...6
Röntgensjuksköterskans yrkesroll, yrkesansvar och arbetsmiljö...7
Problemformulering...9
Syfte...10
MATERIAL OCH METOD...10
Design...10
Urval...11
Datainsamling...11
Dataanalys...12
Etiska övervägande...13
RESULTAT...14
Effektivisering av arbetet...15
Samhörighet med traumateam...17
Kommunikation...18
Röntgensjuksköterskan i traumamiljö...21
DISKUSSION...22
Resultatdiskussion...23
Metoddiskussion...26
SLUTSATS...29
REFERENSER...31
BILAGA 1...37
BILAGA 2...38
INLEDNING
Författaren av studien har arbetat som undersköterska på en röntgenavdelning under många år. Arbetslivserfarenheten gav idén för val av temat inför examensarbetet. Traumateam och röntgensjuksköterskans roll i det händelserika arbetet har alltid varit fascinerande. Författaren hoppas att studien kan upplysa samtliga traumateammedlemmarna om hur
röntgensjuksköterskorna upplever sitt arbete inom traumateam och vilka brister som finns inom detta komplexa arbete
.
Den gemensamma disciplinen att arbeta mot ett gemensamt mål och drivkraften att rädda liv inom traumateamarbetet har alltid varit fascinerande förförfattaren.
1
BAKGRUND
Röntgensjuksköterska (rtg ssk) yrket är ett legitimationsyrke (Socialstyrelsen, 2020). Yrket är reglerat inom svensk lag med föreskrifter som innefattar kravet för att få arbeta inom yrket (Universitets- och högskolerådet, 2020).
Legitimation garanterar att Rtg ssk har de kunskaper och färdigheter som krävs för att utföra sitt yrke. Yrkestiteln Rtg ssk är skyddad, vilket innebär att enbart den som har legitimationen får använda titeln (Socialstyrelsen, 2020).
Trauma drabbar individen, anhöriga och samhället
Trauma, ett fysiskt yttre våld som kan drabba människor i alla åldrar. Det innebär att kroppen utsätts för högenergiskt våld som trafikolyckor eller fallolyckor som kan orsaka livshotande skador. Det drabbar inte bara individen och dess anhöriga utan kan resultera i stora kostnader för samhälle i form av inkomstbortfall och vårdkostnader (Landstinget i Uppsala län [LUL], 2010).
Enligt Ribbe (2013) kan skador som patienter ådragit sig till följd av ett trauma, leda till livslångt lidande, invaliditet och i extremfall döden. Det dör en människa varannan minut inom Europeiska unionen (EU) på grund av trauma. Efter kardiovaskulära sjukdomar, cancer och lungsjukdom är trauma den fjärde vanligaste dödsorsaken för alla åldersgrupper (Ribbe, 2013). I Sverige är trauma och olycksfall den vanligaste dödsorsaken för personer under 45 år. Chansen för överlevnad ökar vid ett snabbt och korrekt omhändertagande av dessa patienter (Granström et al., 2012).
Varje år dör ca 5 miljoner människor i hela världen till följd av trauma orsakad av trubbigt våld, 800 000 av dessa dödsfall inträffar i Europa, vilket leder till enorma samhällskostnader (vanVougt et al,. 2012).
Yngre patienter kan maskera cirkulationssvikt under längre tid och därefter snabbt försämras i sitt tillstånd. Patientens liv går och rädda om stora skador kan kartläggas i ett tidigt skede (Reske et al,. 2018). Trots att Datortomografi (DT) är förstahandsvalet av
undersökningsmetodik vid trauma så är metoden inte specifik i detektering av skador i
exempelvis pankreasskador. Även om pankreasskador är väldigt ovanliga hos traumapatienter
2
orsakad av trubbigt våld så kan dessa skador leda till döden eller svår sjukdom. Procentuellt är dödligheten 20–42% och svår sjukdom 20% om diagnosen missas (Vasquez et al,. 2017).
Traumavården i Sverige
Traumavården i Sverige har genomgått omfattande förändringar de senaste årtiondena vilket lett till att överlevnaden förbättrats. Traumalarm aktiverar läkare och sjuksköterskor i början av omhändertagandet av traumapatienter på akutmottagningen. Röntgenundersökningar utförs för att kartlägga skador. Idag används DT för att undersöka hela kroppen vid ett trauma. Denna undersökningsmetod utvecklades på 90-talet och är idag standardförfarande vid traumaomhändertagande. Undersökningen tar ca 20 minuter och patienten skannas antingen utan eller med kontrastmedel (Svenska Traumaregistret [SweTrau], 2017).
Intravenösts jod kontrastmedel används vid DT undersökningar för att öka tätheten mellan olika vävnader, vilket underlättar diagnostiken. Kontrastmedelsinducerad njurskada (KMN) kan uppstå efter injicering av jod kontrastmedel. KMN brukar vara övergående och
patientens blodvärden normaliseras efter 1–2 veckor. Risken för KMN kan minimeras genom att patienten hydreras, kontrastmedeldosen minimeras och njurfunktionen kontrolleras
(Nyman & Ahlkvist, 2019). DT-traumaundersökningen är sensitiv på att detektera skador som patienten utsätts för. Som bifynd kan även till exempel tumörer upptäckas. En
bedömning av nyttan med undersökningen görs på grund av den relativt höga stråldosen som patienten får eftersom det är mestadels unga under 45 år som drabbas av trauma (Svenska Traumaregistret [SweTrau], 2017).
Enligt nationella traumakriterier brukar trauman delas in i två nivåer. Patienten som efter ett yttre våld har fått skador som påverkar vitala parametrar klassas som nivå 1 och patienten som har utsatts för högenergetiskt våld men inga vitala parametrar är påverkade klassas som nivå 2. Traumaomhändertaganden har som mål att snabbt upptäcka livshotande skador och behandla dessa, vilket ökar överlevnadschansen, minimerar rädsla, smärta samt eventuella framtida funktionshinder. Vidare i vårdkedjan är att rehabilitera (Region Uppsala, 2020).
Traumateam, interprofessionellt arbete och kommunikation
3
Ett tvärprofessionellt samarbete mellan professioner är en förutsättning för god vård vid trauma. Trauma omhändertagande sker under tidspress och kräver ofta stora resurser med kort varsel (Lindgren & Rotsted, 2015).
Omhändertagande av traumapatienter är en komplex uppgift som kräver ett väl fungerande samarbete mellan många professioner. Under tidspress omhändertas en svårt skadad patient av ett traumateam där patientens sjukdomshistoria ofta är okänd, vilket ställer traumateamet inför betydande utmaningar. Tidigare studier visar att 20 % av dödsfallen till följd av trauma kan undvikas samt att 2 % är direkt relaterade till kliniska fel. Därför är det viktigt att
upptäcka svagheterna i hela trauma systemet för att förbättra kvalitén av omhändertagandet av patienten samt förhindra att olika trauma relaterade fel uppstår. Det kan göras genom att hitta samtliga hinder som uppstod under traumaomhändertagande. I en studie som pågick i 10 veckor, uppstod 581 arbetsflödes hinder vid omhändertagande av 76 trauma patienter i
samband med radiologiska undersökningar. Patienterna var i DT-maskinen i genomsnitt 30,5 minuter. Av de arbetsflödeshinder som uppstod, skyldes 34% koordinations-problem, 19%
var på grund av kommunikationsproblem, 12% var patientrelaterade faktorer och 8% skyldes tekniska problem eller andra avbrott som stod för 13% (Blocker et al., 2013). Flödes hinder (störningar) definieras som avvikelse från det naturliga förloppet som potentiellt äventyrar patientsäkerheten (Catchpole et al., 2014). De störningar som uppstår under arbetsflödet i samband med traumaundersökningen, står röntgen för 33% av alla flödeshinder (Blocker et al., 2013).
En bättre förståelse för de problem som kan uppstå vid traumaundersökning kan förbättra undersöknings kvaliteten samt minska kliniska fel (Blocker et al., 2013). Kommunikation och teamwork är viktig vid traumaomhändertagande (Miller et al., 2012). En prospektiv studie fokuserade på teamwork och tränade traumateamet på kommunikation, koordination samt klinisk effektivitet. Prestanda noterades före och efter träning och det resulterade i
signifikanta förbättringar av kommunikation och teamwork vid traumahantering (Steinemann et al., 2011).
En norsk studie, gjord i syfte att förbättra omhändertagande av traumapatienter, visar att kommunikation och ledarskap är viktigt. Resultaten visade brister i både kommunikation och ledarskap, något som ledde till ineffektiv traumavård trots god kompetens hos personalen.
Detta eftersom Norge i likhet med Sverige inte utsätts för allvarliga traumafall i större
4
omfattning, vilket gjorde att personalen saknade erfarenhet inom lagarbete (Wisborg et al., 2006).
Enligt Linder et al., (2020) är definitionen av kommunikation informationsöverföring mellan två olika parter. För att kommunikationen ska fungera på ett korrekt sätt måste samma språk talas exempelvis inom vården. Olika professioner har genom tiden utvecklat olika sätt att kommunicera med varandra. För ett säkert och effektivt teamarbete måste alla
teammedlemmar kunna kommunicera med varandra, lyssna på varandra, dela information samt uppmärksamma när något är oklart. Team ledaren ser till att alla arbetar och
kommunicerar effektivt inom laget. Bristande kommunikation bidrar till att incidenter sker inom sjukvården. Återkopplande kommunikation är en bekräftande kommunikation där mottagaren svarar avsändaren genom att exempelvis göra tummen upp eller nicka.
Avsändaren får en återkoppling att meddelandet eller budskapet har mottagits. När
återkoppling inte fungerar kan alternativet vara återläsnings kommunikation, där mottagaren kvitterar meddelandet genom att upprepa de viktiga delarna i meddelandet. Följaktligen har sändaren chansen att korrigera eller klargöra sitt meddelande. Om avsändaren av budskapet inte lyckas påkalla mottagarens uppmärksamhet, kan budskapet framföras som en fråga. Om frågan inte räcker till att nå mottagaren kan avsändaren föreslå budskapet, exempelvis
”föreslå insättning av perifer ven katetern”. Som sista utväg för att nå mottagaren kan avsändaren insistera på en återkoppling (Linder et al., 2020).
Standardiserad kommunikation är en viktig komponent för välfungerande traumateam inom hälso- och sjukvården. Orden ska ha samma betydelse för olika personer inom teamet. Även strukturen i kommunikationen bör vara standardiserad där ordflödet till mottagaren och bekräftelse av detta verkställs genom kvittens. Säkrad kommunikation erhålls genom att delas i komponenterna: informationsutbyte, fraseologi och kommunikation med kvittens.
Informationsutbyte omfattar typ av information som sänds mellan avsändare och mottagare där alla former av information sänds vidare till rätt person och det sker med periodiska uppdateringar. Fraseologi handlar om att skicka information med korrekt terminologi, kompletta standardrapporter, kortfattat på sådant sett att informationen uppfattas korrekt. En bekräftelse av korrekt och komplett uppfattat information erhålls genom kvittens (Hultin, Jacobsson, Brulin & Hägerstam, 2016).
5
Teamarbete är samspel mellan personer med olika kunskapsområden, där multiprofessionella handlingar bidrar till bra och säker vård. I detta samspel ser även röntgensjuksköterskan till att flödet i vårdkedjan fungerar (Svensk Sjuksköterskeförening, 2010: Vårdförbundet, 2008).
Arbetet i traumateam är förutbestämt där olika professioner med sin kompetens vet sina roller och assisterar varandra utifrån detta för att fatta bästa möjliga beslut. Teamet har ett
gemensamt mål och teammedlemmarna kompletterar varandras kunskaper samt tar ett
gemensamt ansvar för att uppnå dess mål. Det finns flera begrepp för teamarbete till exempel tvärprofessionella, multimodala, multidisciplinära och interprofessionella team. Det som är gemensamt för olika team är ”teamtanken”, vilket innebär:
• Olika professioner i teamet med sina kompetenser bidrar till bästa möjliga vård för vårdtagaren.
• Ständigt lärande inom teamet.
• Gemensamt mål tas i teamet, i möjligast mån även med vårdtagaren eller anhöriga.
• Känna engagemang och trivsel i teamarbetet för att utveckla organisationen.
De problem som kan finnas i ett team är brister i kommunikation och otydliga mål. Ett välfungerande team vet och ser vems kompetens som är viktigast i stunden och anpassar arbetet för patientens bästa. Exempelvis, ska andra professioner kallas in vid fraktur?
Teamledarens huvuduppgift är då att kalla in endast de professioner som behövs i stunden för god och säker vård (Leksell & Lepp, 2019).
Enligt en studie gjord under två års tid identifierades de mänskliga fel som uppstår under teamarbete vid trauma som kommunikationsfel, verksamhets fel, tolkningsfel och ledningsfel.
Dessa fel påverkade flödet vilket påverkade patientomhändertagande. Traumateamet hade problem med att samordna och spåra informationsvägen inom teamet, vilket resulterade i ineffektivt teamarbete (Sarsevic, Marsic & Burd, 2012).
Det finns starka bevis på att kommunikationsbrist är en av faktorerna som leder till tidsförlust och därmed ökade kostnader och dubbelarbete inom vården. Effektivt arbete erhålls om teammedlemmarnas roller och uppgifter är klart definierade samt ledarskap och
kommunikations aspekter är reglerade. Ledarskap och kommunikationsproblemen uppstår även i traumamiljö (Roberts et al., 2014).
6
Inom traumateamet är den verbala kommunikation en väldigt viktig och avgörande faktor vid exempelvis återupplivning. Ett tvärprofessionellt samarbete av återupplivning av nivå ett patienter spelades in med digital video i traumarummet och en utvärdering av
kommunikationen gjordes. Kommunikationen i det stora traumateamets
återupplivningsförsök med 74 patienter var hörbar 56% av tiden och förståeligt 44% av tiden under den primära undersökningen. Kommunikationen i det lilla traumateamets
återupplivningsförsök med 119 patienter var hörbar 43% av tiden och förståeligt 33% av tiden under den primära undersökningen. Resultatet visade att kommunikationen var suboptimal och skadlig för omhändertagandet av traumapatienten (Bergs, Rutten, Tadros, Krijinen & Schipper, 2005).
Tid
De första minuterna efter ett trauma benämns Golden Hour och är viktiga då död på grund av trauma inträffar omedelbart, tidigt eller sent under händelseförloppet. Korrekt och snabb diagnostik är målet för dessa patienter (Çorbacıoğlu & Aksel, 2018). Överlevnadschansen försämras om patienten inte får kvalificerad vård inom en timme, vilket innebär tiden då patienten har utsatts för traumat tills dess definitiv traumavård kan ges. Definitiv vård kan exempelvis vara intubation vid luftvägsproblem eller operation vid inre blödningar
(Wikström, 2016).
Nyligen i Japan har effekterna av att ha en DT-kamera i traumarummet, och därigenom eliminera patienttransport till röntgenundersökning, utvärderats. Detta har visat sig resultera i ett smidigare arbetssätt som dessutom gör att tiden från att patienten anländer, till att DT- undersökningen slutförs, minskar märkbart. Genom att identifiera och åtgärda hinder som uppstår i arbetsflödet kan förbättringar åstadkommas (Wada, Nakamori, Yamakawa &
Fujimi, 2012).
Traumavårdens oförutsägbara och tidspressade natur bidrar till att fel kan uppstå. Detta beror inte på, exempelvis teknisk okunnighet utan beror på arbetsmiljöns utmaningar och
komplexitet. Att förstå varför och när systemet misslyckas skapar förutsättningar att förbättra säkerheten och optimera prestanda i traumasystemet. Flödesstörningar kan användas för att identifiera brister i vårdsystemet innan en allvarlig olycka som dödsfall inträffar vid
högriskvård som traumavård (Shouhed et al., 2014).
7 Yrkesetisk kod
Det är viktigt för en profession att föra etiska resonemang och göra välgrundade bedömningar. Röntgensjuksköterskans yrkesetiska kod är utformad efter professionens kunskapsområde och det egna yrkesansvaret med utgångspunkt i patientvård. Koden vägleder och stimulerar röntgensjuksköterskorna i olika etiska resonemang (Svensk förening för röntgensjuksköterskor 2008).
Förutom omvårdnad är även handlingsberedskap en del av kompetensområdet. Enligt yrkesetisk kod för röntgensjuksköterskor ska professionen verka för ett gott samarbete med andra professioner samt för att undersökningen gör mera nytta än skada genom att ta korrekta bilder med minimal stråldos. Röntgensjuksköterskan ska medverka till att prioriteringar i samband med undersökningar och behandlingar görs enligt solidaritetsprinciperna och behovsprinciperna (Kompetensbeskrivning för legitimerad röntgensjuksköterska, 2012).
Röntgensjuksköterskans roll i traumateam
Huvudområde och ansvarsområde för röntgensjuksköterskan är radiografi, vilket är ett tvärvetenskapligt område (Örnberg & Andersson, 2012). Rtg ssk arbetar i en högteknologisk miljö där kunskapsdimensionen för yrkesutövandet förenas med omvårdnad, medicin, metodik och medicinsk teknik (Yrkesetisk kod för röntgensjuksköterskor, 2008).
Rtg ssk ansvarar även för den medicintekniska utrustningen och säkerhetsaspekterna vid radiografiska undersökningar. En av de viktiga aspekterna med säker vård är optimering av stråldosen (Örnberg & Andersson, 2012).
Strävan inom vården är att arbeta personcentrerad där benämningen person används istället för patient och patienten ses som en person med unika behov, erfarenheter och mänskliga behov. Med det objektifieras inte patienten till en sjuk kropp, en diagnos eller ett tillstånd. Ett partnerskap mellan vårdgivare och patient byggs upp genom att planera vården i samförstånd med patienten. Personcentrerad vård innebär genomförande av en god och humanistisk vård.
Personer med risk för ohälsa eller som har någon form av funktionshinder betraktas inte
8
utifrån ohälsotillståndet med mera utan fokus läggs på de resurser varje person har och vad det betyder att vara människa och i vårdbehov (Udo, 2020).
Röntgensjuksköterskan bidrar till god vårdkvalité och hög patientsäkerhet genom teoretisk och erfarenhetsbaserad kunskap inom radiografi. Detta kräver kontinuerlig
kompetensutveckling som utgår ifrån verksamhetens och patienternas behov i det kliniska arbetet. Kompetens baseras på sex kärnkompetenser vilka är evidensbaserad vård,
personcentrerad vård, samverkan i team, säker vård, förbättringskunskaper och kvalitetsutveckling (Leksell & Lepp 2019). Röntgensjuksköterskan kan utveckla sina radiografiska kunskaper genom exempelvis kurser, studiebesök och utbildningar (Region Stockholm, 2018).
Röntgensjuksköterskans skicklighet och kompetens är viktig för yrkesutövandet. Den professionella utvecklingen beror delvist på efterfrågan på hög kompetens inom radiologisk diagnostik. Det har resulterat till att röntgensjuksköterskan har blivit mer autonom, med större kunskap och ökat ansvar gentemot patienten och den tekniska utrustningen. I Skandinavien har den legitimerade röntgensjuksköterskan en unik position, eftersom professionen har ansvaret för genomförandet av hela radiologiska undersökningen, både patientomhändertagande och den tekniska utrustningen som används vid undersökningen.
Röntgensjuksköterskan ansvarar även för exempelvis planering och genomförande av bildtagning och dess godkända kriterier, insättning av perifer venkateter, hantering av medicinskteknisk utrustning och administrering av intravenösa injektioner (Andersson, Christensson, Jakobsson, Fridlund & Broström, 2012).
Säker vård och god omvårdnad ingår i professionens yrkesansvar. I röntgensjuksköterskans yrkesroll ingår (Örnberg & Andersson, 2012):
• Utveckla sitt kunskapsområde utifrån erfarenhet och evidens.
• När hen bedriver forskning och utveckling tar även ansvar för att forskningsetiska riktlinjer följs.
• I sin yrkesutövning är öppen för kritisk granskning.
• Följer prioriteringar i samband med undersökningar och behandlingar och att dessa görs enligt behovs- och solidaritetsprinciperna.
9
• Tar ansvar för vårdens/verksamhetens utveckling.
Röntgensjuksköterskan ska ha förmågan att samverka externt och internt i vårdkedjan vilket innebär (Örnberg & Andersson, 2012):
• Rådfråga och samverka med arbetskamrater samt andra professioner i vårdkedjan.
• Planera samt vara med i teamarbete.
• Arbeta för riktigt informationsföring till arbetskamrater och andra professioner.
• Samarbeta för att åstadkomma kvalitet, kontinuitet och effektivitet.
Genom att aktivera traumalarm ansluts radiolog och röntgensjuksköterska till trauma teamet.
Därmed är röntgensjuksköterskan som en del av teamet (Lindgren & Rotsted, 2015).
En regional traumamanual för hela Södra sjukvårdsregionen har tagits fram för traumateam och övriga berörda verksamheter. Traumamanualen beskriver steg för steg hur teamet ska arbeta sig fram genom traumahantering och bilddiagnostik. Den delen som berör röntgen och DT personalen innebär att, akuten ringer och förvarnar DT personal om hur länge det dröjer innan patienten kommer till DT-sektionen. Då kan rtg ssk bestämma om de skall fullfölja eller avbryta en pågående undersökning. Remiss innehållande undersökningsområde, traumamekanism samt patienttillstånd skickas till röntgenavdelningen så fort som möjligt.
Därefter kan röntgenpersonalen planera undersökningen, vilket då skyndar på
omhändertagandet och diagnostiken. Radiologen befinner sig i DT labbet vid patientankomst och ger preliminärt besked till teamledaren. Så fort bildtagningen och rekonstruktionerna är klara skrivs slutligt svar. Teamledaren får ett muntligt meddelande av radiologen om eventuellt ytterligare signifikanta fynd (Bärnström et al., 2020).
Radiologen och patientansvarig läkare gör tillsammans en avvägning mellan patientsäkerhet och kvalitet på undersökningen som till exempel om patientens armar får lyftas ovanför huvudet. Traumateamet bör vara behjälpliga vid DT-traumaundersökningen genom att exempelvis kläder, metallföremål smycken med mera avlägsnas redan i akut mottagningen (Bärnström et al., 2020).
Problemformulering
10
När en svårt skadad patient går igenom hela vårdkedjan från ambulanstransport till akuten och vidare till DT-undersökning, är det många gånger tiden som avgör överlevnadschansen.
Därmed är tidspress en oundviklig faktor även i röntgensjuksköterskans arbete.
Röntgensjuksköterskans kompetens är viktig för att ta korrekta bilder i en ibland kaotisk och stressig miljö. Information rörande undersökning kan snabbt ändras på plats.
Kommunikationen internt, dvs med radiologen och övrig röntgenpersonal i den radiologiska verksamheten, samt externt dvs med traumateamet måste fungera så bra som möjligt. Det akuta DT labbet får ibland stå tomt upp till en timme beroende på nivå på ett trauma, på grund av brister i kommunikationen, exempelvis om akuten har glömt att meddela det till respektive röntgenpersonal.
Med bakgrund i ovanstående framgår det tydligt att en optimal arbetsmiljö för
röntgensjuksköterskan i traumasituation kan vara avgörande för patientomhändertagande. Ett sätt att kunna utveckla och ytterligare optimera omhändertagande av traumapatienten är att ge röntgensjuksköterskan goda förutsättningar att utföra sitt yrke på bästa sätt. Genom att
studera röntgensjuksköterskornas upplevelser av traumasituationen kan hinder i arbetet identifieras och insatser kan göras för att förbättra vården av traumapatienten.
Syfte
Syftet med denna intervjustudie är att studera röntgensjuksköterskans upplevelse av sitt arbete i ett traumateam.
MATERIAL OCH METOD
Design
Enligt Danielson, (2017) utgör syftet i studien valet av metod. Kvalitativ design med
semistrukturerade intervjuer med öppna frågor utgjorde grunden för att besvara denna studies syfte (bilaga 2). Semistrukturerade frågor användes för att fånga upp olika nyanser av svar från respondenterna. Frågor formulerades efter det aktuella området som var av intresse för syftet, för att hjälpa respondenterna att hålla sig till ämnet. Den kvalitativa metoden innebär
11
att studera respondenternas levda upplevelser av ett fenomen och därför var datainsamling via intervjuer lämpligast (Danielson, 2017).
Urval
Till studien tillfrågades röntgensjuksköterskor från ett medelstort sjukhus med traumateam.
De tillfrågade deltagarna hade erfarenhet av DT som modalitet och DT trauma. För att få variationsrika svar valdes intervju med minst fem personer. Till skillnad ifrån kvantitativa studier väljs ett mindre antal respondenter i kvalitativa studier (Henricson & Billhult, 2018).
Färre personer med längre arbetslivserfarenhet kunde ge rikare beskrivningar av fenomenet än jämförelsevis större grupp med mindre arbetslivserfarenhet. Urvalet skedde inte
slumpmässigt utan de med erfarenhet inom fenomenet tillfrågades om deltagande i studien.
Ett sätt att förstå om rätt person har inkluderats i studien är att fråga om de har upplevt fenomenet som ligger i fokus i arbetet (Henricson & Billhult, 2018). Studiens omfattning och tidsram avgjorde att fem personer var ett lämpligt antal respondenter att inkludera i studien.
Respondenterna valdes från ett och samma sjukhus. Samtliga fem röntgensjuksköterskor som tillfrågades deltog även i intervjun. Inga bortfall uppkom.
Datainsamling
Plats och tid för intervjun valdes i samråd med deltagarna. Samtliga deltagarna intervjuades enskilt i ett avskilt rum på sjukhuset där de arbetade. En lapp sattes upp på intervjurummets dörr där det stod att ”intervju pågår”, dörren till rummet hölls stängd för att undvika störande ljud utifrån.
Sammanlagt ställdes tio semistrukturerade intervjufrågor med följdfrågor enligt en
intervjuguide (bilaga 2). Följdfrågor användes när respondenten eventuellt kom från ämnet.
Intervjuerna spelades in via mobil telefon. Längden på intervjuerna varierade mellan 16 till 20 minuter med en medellängd på arton minuter och 26 sekunder.
För att få tillstånd att utföra studien skickades ett informationsbrev med studiens syfte och bakgrund till verksamhetschefen på det sjukhus där studien ägde rum. Även avdelningschefen kontaktades på kliniken för att få tillstånd att få ett avskilt rum där intervjuerna kunde ske utan att bli störd.
12
Efter godkännande av verksamhetschef, kontaktades deltagarna, vilka var arbetskollegor till författaren. En tid för intervjun bokades in för de som ville medverka i studien.
Respondenterna fick information om studiens syfte och bakgrund samt hur den inspelade intervjun bearbetas och transkriberas. Respondenternas identitet i intervjun försäkrades att vara konfidentiellt.
Dataanalys
En kvalitativ design användes i studien där fenomenet betraktades i dess naturliga miljö (Graneheim & Lundman, 2012), dvs genom intervjuer med röntgensjuksköterskorna. En förutsättningslös analys baserad på respondenternas berättelser om sina upplevelser inom traumateam genomfördes (Graneheim & Lundman, 2012). När intervjuerna var klar transkriberades de ordagrant av intervjuaren. Eftersom fem respondenter deltog i studien numrerades intervjuerna rtg ssk1–rtg ssk 5, där varje siffra representerar en
intervju/respondent. Materialet blev sedan grunden till analys och resultat. Texten som utgjorde analysenheten lästes igenom flera gånger för att få kännedom om dess huvudsakliga innehåll samt få en helhetsbild (Graneheim & Lundman, 2012).
Under dataanalys framkom meningsenheter från intervjumaterial rtg ssk 1-rtg ssk 5, vilket är den del av texten som är meningsbärande del. Dessa meningsenheter utgör grunden för analysen och utgörs av ord, meningar och textstycke som hör ihop innehållsmässigt. Sen togs kondenserade meningsenheter fram. Kondensering innebär abstrahering av meningsenheter, vilket innebär att bortse från det oväsentliga och lyfta innehållet till en högre logisk nivå.
Denna process gjorde texten kortare och mer lätthanterlig. Material med centralt och väsentligt innehåll bevarades (Graneheim & Lundman, 2012).
Vidare kodades de kondenserade meningsenheterna, vilket innebär abstrahering av den kondenserade meningsenheten genom att förse dessa med koder. Kodning är en process där meningsenheter etiketteras och har en beskrivande karaktär av dess innehåll och hänsyn tas till meningsenhetens kontext. Den hjälper till ny reflektion av data. Därefter framkom underkategorier som sammanställdes under kategorier. En kategori består av flera koder med liknande innehåll och svarar på frågan ”Vad?”, som berättar innehållet i koderna på en beskrivande eller manifest nivå. En kategori kan bestå av flera underkategorier på varierande abstraktionsnivå (Tabell 1).
13
Tabell 1: Tabellen visar exempel på meningsenheter, kondenserade meningsenheter, koder, underkategorier och kategorier från innehållsanalys av intervjuer.
Meningsenheter Kondenserande meningsenheter
Koder Underkategori Kategori
”det är någonting som kommer allvarligt. Där ska man vara väldigt förbered och då ska man handla väldigt snabbt och effektivt och att hjälpa till och att diagnostisera skadan först och främst.”
Alvarligt skadad patient,
arbetsförberedelse och handling krävs av RTGSSK
Effektiviserar arbetet Handlar snabbt Hjälper till
När förberedelse görs Effektivisering av arbetet
vad ska jag säga att det fungerar kanske liksom kanske lite, att det inte fungerar så bra på det här sjukhuset då. Alltså det finns inte, alltså, vad ska jag säga, vi är inte,
röntgenpersonalen är inte riktigt en i laget alltså
Röntgenpersonalen är inte riktigt med i traumateam
Glöms bort Ingen laganda
Utelämnad Samhörighet i
traumateam
Etiska överväganden
De etiska principerna togs i akt genom hela arbetet. De etiska principerna upprätthölls genom Respekt för personen, Autonomiprincipen, Göra-gott-principen och Rättviseprincipen
(Kjellström, 2018). De fyra huvudkraven informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet följdes för att skydda respondenterna (Codex, 2019).
Respekt för personen erhölls genom att respektera respondentens förmåga till
självbestämmande och frivilligt medverkande till intervjun vilket bidrog till att respondenten kunde fatta beslut och handlade självständigt. Autonomiprincipen erhölls genom att
respektera respondenternas autonomi, åsikter och val (Kjellström, 2018).
Göra gott principen erhölls genom att inte skada respondenten, väga risker och nyttan av studien samt skydda deltagarnas konfidentialitet (Kjellström, 2018). I denna intervjustudie
14
skyddades enskilda individers personuppgifter enligt personuppgiftslagen (Personuppgiftslag, SFS 1998:204), genom att etikettera respondenternas namn rtg ssk1- rtg ssk5. Sist erhölls Rättviseprincipen genom att respondenterna behandlades likvärdig och alla respondenter skyddades (Kjellström, 2018), genom att alla tillfrågades plats och tid för intervju och skyddades genom att visa respekt för deras val.
Informationskravet erhölls genom att författaren skickade informationsblad om studien via e- mail till deltagarna. Informationsbladet gav information om respondentens uppgift i intervjun, villkoren för deras deltagande samt närsomhelst före, under och efter intervjun kunde
deltagandet i studien avbrytas utan att de behövde ge någon orsak (Codex, 2019).
Samtyckeskravet verkställdes genom att författaren tog fram ett samtyckesblad och inhämtade respondentens samtycke (Codex, 2019).
Konfidentialitetskravet erhölls genom tystnadsplikt när känsliga uppgifter uppkom genom intervjun. Uppgifter som var etisk känsliga i intervjun som kunde identifiera respondenten lagrades och publicerades på ett sådant sätt att ingen utomstående kunde identifiera hen och att ingen kunde komma åt uppgifterna (Codex, 2019). Enskilda respondenter i intervjuerna kodades i resultat delen för att skydda personernas identitet. Även arbetsplatsen avslöjades inte av författaren.
Nyttjande kravet upprätthölls genom att inte låta material från intervjun nyttjas i annat samband än i studiens ändamål och dess syfte. Den får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk och icke-vetenskapliga avsikt. En ansökan om att genomföra studien skickades till det berörda sjukhusets verksamhetschef. Även tillstånd att få intervjua enskilda respondenter i avskilt rum erhölls av avdelningscheferna.
RESULTAT
Syfte med studien var att studera röntgensjuksköterskans upplevelse av arbetet i traumateam.
Material till studien samlades in genom intervjuer med fem röntgensjuksköterskor från samma sjukhus med mer än två års erfarenhet av DT undersökningar. Författaren tillfrågade fem röntgensjuksköterskor att delta i studien och alla tillfrågade deltog i studien och därmed uppkom inget bortfall. Variationsrika upplevelser fångades upp av intervjuerna och gav
15
innehållsrik analys. Efter bearbetning av de transkriberade intervjuerna framkom fyra kategorier och tolv underkategorier. Resultatet av innehållsanalysen presenteras i en tabell som visar kategorier och underkategorier (tabell 2). Resultat redovisas under varje kategori, där citaten är numrerad rtg ssk 1-rtg ssk 5 efter varje meningsenhet.
Tabell 2: Översikt av kategorier och underkategorier
Kategori Underkategori
Effektivisering av arbete När planering gjordes När förberedelser gjordes När tekniken krånglar Samhörighet med traumateam Känna sig utelämnad
Känna sig bortglömd Uppleva delaktighet
Kommunikation Prioritering och val av protokoll
När kommunikationen brister Då kommunikationen fungerar Radiolog på plats
Röntgensjuksköterskan i Traumamiljö Stressigt Rörigt
Effektivisering av arbete
Kategorin effektivisering av arbetet består av tre underkategorier och beskriver hur röntgensjuksköterskan upplever sina arbetsuppgifter innan traumateamet anländer.
Underkategorierna beskriver röntgensjuksköterskornas erfarenhet från effektivisering av arbetet när planering och förberedelser gjordes samt när tekniken krånglar.
När planering gjordes
16
Planering innan trauma patienten anlände till DT- sektionen effektiviserade arbetet.
Samarbetet med akutmottagningen var också en bidragande faktor för att effektivisera arbetet.
”Trauma i sig prioriteras som viktigast. Det ska vara snabbt och det ska vara effektiv och det ska komma akut nu. Då är det inga konstigheter i den planeringen, då anpassar man sig efter det.” (rtg ssk 1)
”Alltså det gäller att samarbete på något vis med remitterande enheten så att det ska bli så bra som möjligt.” (rtg ssk 2)
När förberedelser gjordes
Röntgensjuksköterskorna tog traumalarmet på allvar och var medvetna om att traumateamet behövde akut diagnos för att därefter behandla och vårda patienten. Förberedelser innan patienten anländer till DT-sektionen, minskar besökstiden på röntgen. DT-kameran förbereddes, trauma remissen sattes i prioriteringslistan för att kunna prioriteras av radiologen, DT-labbet förbereddes, övriga planerade undersökningar avbokades, kontrastinjektorn kontrollerades, rätt protokoll för traumaundersökningen togs upp, och röntgensjuksköterskan såg till att ha patient fri DT-labb.
”Min första tanke är att, det är någonting som kommer allvarligt. Där ska man vara väldigt förbered och då ska man handla väldigt snabbt och effektivt och att hjälpa till och att diagnostisera skadan först och främst.” (rtg ssk 1)
”Ja, först och främst liksom man måste ha apparaturen i ordning, förbered liksom att det är, att man inte behöver göra sånt när patienten har kommit upp.” (rtg ssk 2)
” Och det är det som är en av de bra punkterna att man förbereder sig i så att prioriteringen är klar och då ska det stå klart. Ja, det var det, också jag skulle säga att man alltid förbereder sig då i förväg på CT labbet.” (rtg ssk 3)
” Men där har vi förberett DT:n så att vi har bokat av patienter. Och sen så tömmer vi så att labbet är rent och redo.” (rtg ssk 4)
17
” Ja, först kan man ju förberett, man har dragit att det finns kontrast...ja att man vet att det är rätt traumaprotokoll. Förbereda och veta vad som kommer...för att få det och flyta på.” (rtg ssk 5)
När tekniken krånglar
Olika tekniska fel med hårdvaran, exempelvis DT-kameran, mjukvaran och de
inprogrammerade boxarna, kunde uppstå under DT traumaundersökning, vilket hindrade effektiviseringen av arbetet.
”Tekniska felen, det är ju just att maskinen lägger av.…man kan inte komma vidare med protokollet… eller tangentbordet funkar inte. Strula, musen kan ju inte funkar… där den hakar ihop sig monitorn...man försöker och starta om maskinen, men det kommer och ta lite tid då...man kan slå på ett annat labb, om det inte kommer i gång i värsta fall.” (rtg ssk 3)
” Det är ju när om CT apparaten strular, för det gör ju den ibland med sina boxar. Man ska ju ha boxarna. När det 7 boxar och alla är gula och ligger på fel ställe också vilken box är den rätta boxen liksom.” (rtg ssk 5)
Samhörighet med traumateam
Kategorin samhörighet med traumateam består av tre underkategorier och beskriver
röntgensjuksköterskans upplevelse av samhörigheten med traumateamet. Underkategorierna reflekterar variationer av upplevelsen av att de bli utelämnade, bortglömda och delaktiga.
Känna sig utelämnad
Röntgensjuksköterskan upplever att röntgenpersonalen utelämnas av traumateamet genom att inte få vara en del av teamet.
”...röntgenpersonalen är inte riktigt en i laget alltså, så där som det kan vara på andra sjukhus liksom. Och, att man inte liksom riktigt passar hänsyn till röntgenpersonal då som man kanske borde göra tycker jag.” (rtg ssk 2)
Känna sig bortglömd
18
Flera av de tillfrågade röntgensjuksköterskorna lyfte fram att akutmottagningen glömmer bort att kontakta DT-personalen. Medan en respondent påpekade att röntgensjuksköterskan måste vara anpassningsbar inom den akuta röntgenverksamheten, påpekade den andra respondent hur kaotisk det kunde vara i akutmottagningen vid omhändertagande av traumapatient.
Däremot var röntgensjuksköterskorna mest bekymrade över de oklara beskeden om traumapatientens ankomsttid till DT-labbet.
”Och så kanske att man, även meddelar kanske akuten att kanske kommer att dröja lite till att patienterna kommer till röntgen och så...det som är vitsen med akutverksamhet att man måste ju vara liksom anpassningsbar så att säga.” (rtg ssk 2)
”...man får oklara besked om när de ska komma för att ibland kan det, det är just det med tiden som bekymrar oss på vårt arbete mest.” (rtg ssk 4)
”Jaaa, när det är ett litet trauma, ibland kommer det traumalarm också kommer de inte upp man väntar och väntar. Och vi får en extra lång väntetid för att det är svårt för de på akuten kanske, det är rörigt där ändå...” (rtg ssk 5)
Uppleva delaktig
Två respondenter kände delaktighet och samhörighet i traumateamet. En respondent beskriver akutpersonalen som snabba och hjälpsamma. Andra respondenten lyfte fram att röntgensjuksköterskor som samarbetade med traumateammedlemmarna fick en känsla av delaktighet.
”Jag tror att vi har rätt bra samarbete.” (rtg ssk 1)
”Just på trauma funkar ju allt mycket bra...för att man försöker ju medverka, det handlar ju om trauma så. De medverkar, samarbetar, mellan personal och akutpersonalen.” (rtg ssk 3)
Kommunikation
Kategorin kommunikation delades in i fyra underkategorier, där upplevelser av
internkommunikation med radiologen i form av prioritering och val av protokoll och radiolog
19
på plats är två kategorier. Extern kommunikation med trauma teamet, när både kommunikationen brister och då kommunikationen fungerar togs upp.
Prioritering och val av protokoll
Beroende på när traumateamet skickade traumaremissen hann radiologen antingen göra en skriftlig eller muntlig prioritering. Om remissen erhölls innan patientankomst gjorde radiologen en skriftlig prioritering, annars fick röntgensjuksköterskorna nöja sig med en muntlig prioritering i stunden. Röntgensjuksköterskan var noggrann med att läsa remissen om den var skriftlig eller lyssnade på radiologen om prioriteringen gjordes muntligt. Även om radiologen hade prioriterat traumaremissen och hade valt ett lämpligt protokoll kunde ändringar ske angående traumaundersökningen. Röntgensjuksköterskan väntade tills
definitivt beslut togs av radiologen och traumateam ledaren kring vilka undersökningar som skulle göras.
” Då vi är noga med att läsa och tyda remissen...Och då är det radiologen som har främsta rollen där han bedömer och bestämmer sig vilket protokoll ska vi ha därefter. Remissen läggs ju på prioritering och då inväntar vi det.” (rtg ssk 1)
” Så, så får ju, när de har skrivit remissen så antingen får ju en muntlig prioritering, för att den ska gå ännu fortare eller så får man vänta tills de kommer, personalen kommer upp med patienten, då kan ju röntgenläkaren prioritera på plats. Så att det är, man ska inte slösa bort tid på prioriteringar.” (rtg ssk 3)
” Och att man inte riktigt får klart för sig vad de vill ha för undersökning att man får vänta på att det ska stå och diskutera...de har inte bestämt sig riktigt vad de vill köra när patienten ligger på bordet...för det är ändå min, min läkare, radiologen och, och, traumateamets läkare som har ansvaret för vad som ska göras och jag gör det som de vill...” (rtg ssk 5)
När kommunikationen brister
Några av de tillfrågade röntgensjuksköterskorna upplevde bristande kommunikation med akutmottagningen. Där lyfte de fram att de ensidiga kommunikationsförsöken från röntgensjuksköterskorna inte bidrog till att erhålla rätt information, exempelvis beräknad ankomsttid med traumapatienten. Vid eventuella förseningar, ibland upp till 45 minuter, fick röntgensjuksköterskorna ingen återkoppling av akutmottagningen. Röntgensjuksköterskor upplevde avsaknaden av rutiner inför förberedelser av traumapatienter innan DT-
20
undersökningarna, exempelvis att ta bort halsband, örhängen eller kläder på patienten inte var önskvärda av röntgenpersonalen. Det framkom ibland kommunikationsbrister även mellan röntgensjuksköterskan, radiologen och traumateamet.
” Ja, (pustar ut) det kan ju vara, alltså om, det beror på helt och hållet på hur snabb, hur snabb de jobbar på akutrummet. Om de är snabba och att komma upp och ibland händer det att de inte hör av sig. och då blir det dödtid. Akutlarmet går ju först och så länge man inte får någon klarhet just på den akut undersökningen, traumaundersökningen...” (rtg ssk 3)
” Det viktigaste är ju att patienten är förberedd så...du tar bort ett halsband eller örhängen...
Men det är alltid bra om sånt är gjort innan...ibland kan det saknas nål. Många gånger har de inte tagit av några kläder...allting gör att det tar längre tid för oss...det kan ta 45 minuter innan man kommer upp.” (rtg ssk 4)
” -Ja, det är ju att man är, inte har kommunicerat, att man inte har...de som kommer upp med patienten vill ha det på speciellt sätt, radiologen vill...säger annat sätt...att man missar
någonstans en överenskommelse som inte har gått fram till mig som sköterska.” (rtg ssk 5) Då kommunikationen fungerar
Vissa röntgensjuksköterskor upplevde att kommunikationen fungerade när olika professioner inom traumateamet bidrog med att upprätthålla kommunikationen och var för övrigt
hjälpsamma. Röntgensjuksköterskan som var tillmötesgående och samverkade med övriga professioner inom traumateamet kunde lättare kommunicera och fick en smidigare
arbetsupplevelse inom traumateamet.
” För min del det har funkat bra, akuten svarar ganska snabbt, de är flitiga och de ringer själva när de har bråttom...De brukar komma med personal och så hjälps vi åt...” (rtg ssk 1)
” ...man måste liksom kunna samarbeta då med de om det ska bli så smidigt som
möjligt...informationen, eller att den ska vara väldigt tydligt så att, det gör vi, det här kommer hända...måste kunna prata med varandra...” (rtg ssk 2)
Radiolog på plats
Röntgensjuksköterskor betonade vikten av att ha en radiolog på plats i DT-labbet när
traumapatienten anlände. Då kan radiologen förklara oklarheter i remissen direkt. Utöver den
21
prioriterade remissen kunde extra önskan om andra undersökningar förekomma av läkare inom traumateamet. Diskussionen och beslutet gick genom radiologen innan
röntgensjuksköterskan kunde fortsätta med undersökningen.
”Allt kan gå fel(skrattar)...utgångspunkten ett är alltid läs remissen! ta in röntgenläkaren där så att du inte är ensam så att säga...fråga hur han eller hon vill ha det så att säga.” (rtg ssk 2)
”Det bästa är ju att man hittar sin egen doktor i samlingen och har en rätt kommunikation med radiologen...även om medföljande läkare från trauma teamet och som vill att man ska göra si och så, så måste det ändå gå igenom radiologen.” (rtg ssk 5)
Röntgensjuksköterska i traumamiljö
I denna kategori ingick två underkategorier som beskrev hur röntgensjuksköterskan upplevde traumamiljön. Underkategorierna reflekterade upplevelsen av en stressig och rörig
traumamiljö.
Stressigt
Röntgensjuksköterskor upplevde känslomässig stress i traumamiljö, vilket tycktes resultera i att röntgensjuksköterskan arbetade effektivt. Några av de tillfrågade röntgensjuksköterskorna lyfte fram betydelsen av att vara stresstålig och inte låta stressen påverka arbetet. Stress kunde upplevas på grund av andra faktorer, exempelvis när tekniska fel uppstår med DT- kameran eller när kontrasten gått subkutant. Även där hanterade röntgensjuksköterskan stressen professionellt och påminde sig själv att behålla lugnet. Stress var vanligare för nyutexaminerade röntgensjuksköterskor med mindre arbetslivserfarenhet. Flera
traumapatienter samtidigt triggade stress bland röntgensjuksköterskorna eftersom kliniken hade ett DT-labb för akuta verksamheten, dessutom saknade många röntgensjuksköterskor DT-kompetens. De erfarna röntgensjuksköterskorna upplevde mindre stress vilket tycktes bero på arbetslivserfarenhet.
” Ja, stress kan påverka rätt mycket men det beror på hur man är som person. Stress i
traumasammanhang kan påverka en lite känslomässigt, personligt...man får en rusning...man
22
vill göra det klart snabbt så att man utesluter stora skador när det är traumatiska händelse.”
(rtg ssk 1)
” ...man får tåla stress...alltså det får inte påverka undersökningen...det är ju det kravet som ställs så att vi ska snabbt och effektivt, lugnt utför arbetet i, ja! vad situationen än må
vara...det värsta stressen för mig är liksom kanske om inte apparaturen fungerar...” (rtg ssk 2)
” Ja, just vid trauma, det kan man ju av tackla stressen på något sätt. Så att det är kommer stressen, nålen inte funkar, det kan ju hända att nålen åker ut, sladden fastnar någonstans och, syr slangen fastnar...men så fort det är patienter, så säg till att, du får lugna ner dig och, ju mer stress du har då värre blir det...” (rtg ssk 3)
” I början kände jag stress väldigt mycket faktiskt...ju mer tiden går så lär man sig att hantera den här stressen. För att det kan komma väldigt många trauman...det är ändå en
akutavdelning...och ibland kan det vara problem för att vi har dåligt med personal eller personal som inte har den kompetens...” (rtg ssk 4)
” Ja, jag blir inte jättestressad av trauma, jag har ju jobbat ett tag. Visst om det är ett stort trauma och det är någon som är väldigt mycket skadad så är det naturligtvis, kanske inte stress, utan mer.…att man tycker att det är hemsk naturligtvis. ” (rtg ssk 5)
Rörigt
Om traumalarmet kom under högbelastad arbetstid, där många bokningar har gjorts, prioriterade röntgensjuksköterskan att avboka dessa akuta undersökningar.
Röntgensjuksköterskorna upplevde att det blev högljutt i samband med traumateamets ankomst i DT-manöverrummet och det kunde upplevas kaotiskt.
” Att larmet går så, så gör man det som med prio ett. Ibland kan det komma mitt i värsta flöden, man har många patienter bokade och så. Då måste man stoppa flödet och prioritera trauma i första hand. Då andra patienter som är bokade, antingen ringer man och förskjuter de på undersökning och tider eller väntar de utanför i väntrummet.” (rtg ssk 1)
” Ja, jag börjar nog tänka alltså, liksom lite framåt, vad vi har bokat som inom närmaste timmen eller två timmar…Och sen, liksom försöka stänga ut all det där pratet och grejer, koncentrera sig bara på som man, när man gör va!” (rtg ssk 2)
23
”…det är inte alltid så enkelt för att det är många andra som är involverade, ibland kommer läkare med då står de och diskuterar bakom huvudena på oss, samtidigt som vi ska göra våraundersökning.” (rtg ssk 4)
”Och då är det ju riktig kaotisk, för man vet inte riktig vem, vem är ansvarig läkare, vem är en ST läkare, vem är en kandidat, alltså alla står och, det är svårt och veta vem som är vem, för som röntgensköterska sitter man med ryggen emot alla.” (rtg ssk 5)
DISKUSSION
Syftet med studien var att undersöka hur röntgensjuksköterskan upplever sitt arbete i ett traumateam. Resultatet visar att röntgensjuksköterskorna upplever olika faktorer inom teamarbetet som påverkar deras arbete negativt. Båda parterna var dåliga på att uppta kommunikation, det vill säga både traumateamet och röntgensjuksköterskan.
Röntgensjuksköterskor som upplevde kommunikationsbrist, utanförskap och bortglömdhet var samtidigt självkritiska och ansåg att röntgensjuksköterskorna också bör vara aktiva och delaktiga för att få ett fungerande teamarbete. Olika professioner i traumateamet hade
bestämda uppgifter och de bidrog med sina kunskaper där röntgensjuksköterskan bidrog med sina radiografiska och omvårdnadskunskaper. Röntgensjuksköterskorna upplevde hinder under traumaundersökningen som kunde orsaka tidsfördröjning av undersökningen. Vissa hinder ansåg röntgensjuksköterskorna att det gick undvika genom en bra planering och förberedelser innan traumateamet anlände till DT-sektionen. Några röntgensjuksköterskor upplevde inga problem med samhörighet och samarbete med akutmottagningen och
traumateamet. Både parterna hjälptes åt för att få undersökningen gå så smidigt som möjligt.
Resultatdiskussion
Effektivt arbete
Respondenterna i denna studie identifierade faktorer som effektiviserade arbetet innan traumapatientens ankomst till DT, vilka var planering av arbetet och förberedelse av olika tekniska apparaturer. Enligt Çorbacıoğlu & Aksel (2018) var målet för svårskadade patienter
24
korrekt och snabb diagnos. Överlevnadschansen för traumapatienter ökade om de fick kvalificerad vård inom en timme, beräknad från när olyckan inträffade tills definitiv vård gavs (Wikström, 2016). Genom att effektivisera arbetet med hjälp av att planera och förbereda, såg röntgensjuksköterskan till att tiden som den svårt skadade traumapatienten vistades i röntgenverksamheten minskades. Effektivisering av arbetet upplevdes ha positiva effekter av röntgensjuksköterskans arbete i traumateamet.
Röntgensjuksköterskorna påpekade att problem med tekniska apparaturer hindrade ett effektivt arbetssätt och upplevdes ha negativa effekter på röntgensjuksköterskans arbete i traumateamet. Enligt Blocker et al., (2013) var ett av flödeshindren vid DT undersökningen problem med apparaturen. Catchpole et al., (2014) definierade flödeshinder som avvikelser som riskerade patientsäkerheten. Blocker et al. (2013), menade då att 33% av flödeshindren vid traumaomhändertagande uppstod vid röntgen. Röntgensjuksköterskan ansvarade för den medicintekniska utrustningen (Örnberg & Andersson 2012). De åtgärder som
röntgensjuksköterskan tog var att starta om DT-kameran eller byte av DT-Labb, vilket upplevdes negativt av röntgensjuksköterskorna för att besökstiden för traumapatienten på röntgen förlängdes.
Samhörighet med traumateam
Röntgensjuksköterskorna hade olika upplevelser och blandade känslor vad det gäller
samhörigheten med traumateamet. Röntgensjuksköterskor som inte kände samhörighet med traumateamet, som utanförskap etc. hade negativa upplevelser av sitt arbete i traumateamet.
Samtidigt var de medvetna om hur rörigt det kunde bli i akutmottagningen när traumateamet måste undersöka en svårt skadad patient. Vissa upplevde sig utelämnade när de inte fick vara en del av traumateamet. Andra kände sig bortglömda medan några tyckte att de var delaktiga.
Omhändertagande av en svårt skadad patient var en komplex uppgift och ett väl fungerande samarbete mellan olika professioner måste erhållas (Blocker et al., 2013). Men viss förståelse fanns bland respondenterna då de betonade att även röntgensjuksköterskan bör ta steget och vara medgörlig, anpassningsbar och delaktig med traumateamets professioner. Där menar då Linder et al., (2020) att för ett säkert och effektivt teamarbete måste alla professioner tala med varandra, dela information och lyssna på varandra.
25
Örnberg & Andersson (2012) menar då att röntgensjuksköterskan ska ha förmåga att
samverka i vårdkedjan. Några respondenterna var bekymrade över när akutmottagningen inte hörde av sig eller gav klara besked om en preliminär ankomsttid upp till DT labbet. Då står det i en Traumamanual för hela Södra sjukvårdsregionen att akutmottagningen bör ringa och förvarna DT personalen om hur länge det kan dröja innan de kan komma upp med patienten.
Röntgensjuksköterskan kan då antingen fullfölja eller avbryta en pågående undersökning inne i DT labbet (Bärnström et al., 2020). Det är då till hela traumateamets fördel om de kommer upp till ett förberett undersökningsrum och då kommer röntgensjuksköterskan inte heller känna utanförskap eller känna sig bortglömd.
Kommunikation
Kommunikation definieras som informationsöverföring mellan två olika parter.
Kommunikation erhålls om alla parter lyssnar och delar information med varandra vilket effektiviserar teamarbetet (Linder et al., 2012). Kommunikationen internt med
röntgenpersonalen och externt med traumateamet upplevdes olika av respondenterna.
Kommunikation med radiologen sker först då hen måste prioritera remissen, då enligt Bärnström et al., (2020) en skyndsam remiss till röntgenavdelningen påskyndar röntgensjuksköterskans arbetsplanering och effektiviserar omhändertagandet och
diagnostiken. Vidare är det önskvärt av röntgensjuksköterskan att radiologen befinner sig i undersökningsrummet när traumapatienten har anlänt. Om det finns oklarheter angående undersökningen kan röntgensjuksköterskan vända sig till radiologen, vilket då Miller et al., (2012) beskriver som att kommunikation och teamarbete är en viktig del av ett tidskänsligt traumaomhändertagande. Även Bärnström et al., (2020) tar upp värdet av radiolog på plats då hen kan ge preliminärt besked till traumateamledaren.
Vissa respondenter upplevde bristfällig kommunikation med akutmottagningen vilket ledde till patientfritt undersökningsrum upp till 45 minuter. Enligt en prospektiv studie kunde kommunikation tränas inom teamarbete, vilket resulterade i bättre traumahantering (Steinemann et al., 2011). Samtidigt betonades att traumateamet kommer med dåligt förberedd traumapatient med exempelvis örhängen, halsband och kläder vilket gör att
undersökningen tar längre tid och enligt Roberts et al., (2014) kan det leda till tidsförlust och dubbelarbete inom traumamiljö. Bärnström et al., (2020) menar då att traumateamet bör vara
26
behjälpliga genom att kläder, metallföremål och smycken avlägsnas redan i akutmottagningen.
Vissa respondenter upplevde bra samarbete och väl fungerande kommunikation med akutmottagningen och traumateamet. Akutmottagningen tycks vara samarbetsvilliga och hjälpsamma. Även röntgensjuksköterskan tog ansvar för att få kommunikationen med övriga professioner att fungera, vilket då är förenligt med yrkesetisk kod där det står att
röntgensjuksköterskan ska verka för ett gott samarbete med andra professioner samt för att undersökningen gör mera nytta än skada (Svensk förening för röntgensjuksköterskor, 2008).
En fungerande kommunikation upplevdes positivt inför röntgensjuksköterskans arbete i traumateamet.
Röntgensjuksköterska i traumamiljö
Röntgensjuksköterskan kunde uppleva stress i traumamiljö och en rörig arbetsplats i stunden.
Efter traumalarm började röntgensjuksköterskan ta itu med bokningarna samtidigt som planering och förberedelser gjordes. Det var blandade känslor från alla respondenter. Stress kunde ge positiv effekt i form av att röntgensjuksköterskan arbetade effektivt. Vissa
röntgensjuksköterskor ansåg att röntgensjuksköterskan fick tåla stress och inte låta det påverka arbetet. Dessa tankessätt var då förenligt med yrkesetisk kod (Svensk förening för röntgensjuksköterskor 2008) som beskrev att i röntgensjuksköterskans kompetensområde ingick omvårdnad och handlingsberedskap. Det fanns specifika faktorer som kunde trigga igång stress i andra sammanhang, exempelvis när traumapatienten saknade eller inte hade fungerande perifer venkateter, samt när flera traumapatienter var inblandade i en olycka och tekniska problem uppstod med diverse röntgen apparaturer. Även om patienten kom upp dåligt förberedd eller det blev rörigt i undersökningsrummet med olika professioner så ansvarade röntgensjuksköterskan över omhändertagande, genomförande, övervakning och observation av patienten (Vårdförbundet, 2008).
Enligt Shouhed et al., (2014) kan traumavårdens oförutsägbara och tidspressade natur orsaka att fel kan uppstå (Shouhed et al., 2014), som exemplet ovan att patienten saknar perifer ven kateter. Dessa fel som uppstod berodde inte på exempelvis teknisk eller omvårdnads
okunnighet utan berodde på arbetsmiljöns komplexitet och utmaningar (Shouhed et al., 2014), tekniska fel m.m. gick att åtgärda men problemet var hur långt tid det tog att åtgärda dessa. Samtliga flödeshinder bör identifieras för att förbättra säkerheten kring traumavård
27
(Shouhed et al., 2014). En röntgensjuksköterska upplevde ingen stress, vilket troddes bero på hens långa arbetslivserfarenhet inom traumaundersökningar.
Vid en studie hade den verbala kommunikation spelats in digitalt vid återupplivning av patienter i traumarummet där hörbarheten av kommunikationen mättes. Vid stortrauma var kommunikationens hörbarhet 56% och begriplighet 44% ((Bergs, Rutten, Tadros, Krijinen &
Schipper, 2005). I traumasammanhang i DT-sektionen kan paralleller dras till denna studie, där vissa röntgensjuksköterskor försökte stänga ute allt störande ljud och diskussion från traumateamet. Röntgensjuksköterskorna upplevde sitt arbete i traumateam som kaotisk och hörbarheten och begripligheten försämrades i undersökningsrummet.
Metoddiskussion
Studien genomfördes med en kvalitativ design. Metoden bedömdes lämplig för att på bästa sätt svara på studiens syfte som var att fånga upp röntgensjuksköterskornas upplevelser av sitt arbete i traumateam.
Intervju med fem röntgensjuksköterskor bedömdes lämpligt eftersom de tio intervjufrågorna gav tillräcklig information. Fler än fem skulle nog säkert fungerat bra men omfattningen av arbetet kunde täckas med fem respondenter. Intervjuerna gjordes efter varje
röntgensjuksköterskas önskan om tid och plats. Hänsyn togs om önskemål, då vissa ville ställa upp före och andra efter sitt arbetspass på röntgenavdelningen där de arbetade. Allt intervjumaterial spelades in digitalt och när det förekom önskemål om att pausa inspelningen togs hänsyn med respekt.
En annan fördel med studien var att intervjuaren träffade respondenten en och en, öga mot öga. Det är lättare då att avläsa kroppsspråket, ansiktsuttrycket, missnöje eller om viss förvirring fanns kring frågorna. Dessa icke verbala uttryck exempelvis kroppsspråk m.m.
skrevs inom parantes i intervjumaterialet.
Nackdelen med studien var att intervjufrågorna ibland kunde missuppfattas av
respondenterna, de kunde lätt komma ifrån ämnet. Intervjufrågor borde ha omformulerats och slagits samman, då några av de var likartade, vilket bidrog till att respondenten vilseleddes och svarade på nästa fråga istället för riktiga frågan. Författaren borde ha genomfört en
28
pilotintervju, då kunde oklarheter kring intervjufrågorna justeras i förväg och eventuella omformulering av frågorna verkställas. Exempel på det är: ”Vilka mänskliga fel påverkar undersökningen?” och ” Vilka tekniska fel kan uppstå? Konsekvenser?” Dessa frågor kunde formuleras om till ”Vilka mänskliga och tekniska fel kunde uppstå vid undersökningen?
Konsekvenser?”. För att förhindra missuppfattningar upprepades frågan genom att exempelvis betona ”teknisk fel”. Andra nackdelar med studien var störande ljud från avdelningens telefoner och patientanmälningsklockan ifrån väntrummet.
Studiens författarens har flera års erfarenhet av trauma omhändertagande som
undersköterska. Författaren behärskar den radiologiska språkkulturen inom röntgen och förstår även hur röntgensjuksköterskan arbetar sig fram vid traumalarm. Det kan ha haft positiva effekter i förståelsen och analysen av intervjumaterialet. Däremot stod författaren opartisk och granskade intervjuerna efter det sagda ordet. Författaren lät inte egna tyckande träda fram i analysen av data.
Kvalitets medvetenhet i studien var viktig. Arbetets kvalitet som var giltighet, trovärdighet, tillförlitlighet och överförbarhet enligtGraneheim & Lundman (2012), tas upp här nedan.
Giltighet
Giltighet handlar om hur sann resultatet är. Genom att ha syftet som röd tråd genom hela studien erhölls giltighet. Val och antal respondenter påverkade resultatets giltighet. Där personer med mer än två års erfarenhet av DT-traumaundersökningar stärkte giltigheten.
Författaren presenterade delar av intervjutext inom citattecken, vilket gav läsarna möjlighet att bedöma giltighet.
Tillförlitlighet
Resultatets tillförlitlighet erhölls genom noggrann beskrivning av analysarbetet. Studien genomfördes av en författare vilket försvagade tillförlitligheten. Flera författare skulle ha kunnat fånga upp variationer i röntgensjuksköterskornas upplevelser av sitt arbete i traumateam.
