Nedskrivning av goodwill
2
Förord
Vi vill ägna ett stort tack till våra opponenter för bra och konstruktiv kritik och vi vill slutligen tacka vår handledare Karin Brunsson för den hjälp vi erhållit fortlöpande under studiens gång.
Uppsala 12 januari 2011
3
Sammanfattning
Syftet med vår studie har varit att analysera hur finansiella företag redovisat sina antaganden om nedskrivningsprövningar av goodwill. Det har vi gjort genom att studera hur informationen delges i årsredovisningarna. Vi har därmed undersökt hur tydlig företagens information om nedskrivningsprövningar av goodwill varit för intressenter såsom aktieägare och analytiker.
För att ta reda på hur företagen har redovisat information av goodwill har vi utgått från den information som de lämnar i sina årsredovisningar. Vår urvalsgrupp var de finansbolag som var listade på Stockholmsbörsen OMX Nasdaq Large Cap åren 2007-2009. I gruppen ingår både banker och investmentbolag. Vår studie grundade sig på två huvudområden; regelverket kring goodwill samt relationen mellan företag och intressenter, och dessa områden var sedan stöd till vår analys.
Vår studie visar att företagen inte har varit konsekventa med att redovisa information om goodwill i årsredovisningarna. Det leder till att informationen som delges intressenterna otydlig då de skiftande resultaten försvårar jämförelser och prognoser mellan åren. Vi har i vår studie kunnat konstatera att flera företag haft möjlighet att redovisa mer information och antaganden än vad de valt att göra. Vi ser även att nuvarande regler kan ge företagsledningar möjlighet att agera opportunistiskt genom de tolkningsmöjligheter som nuvarande regelverk gällande goodwill ger utrymme för. Lundbergs är det företag som varit minst benäget att delge information till intressenter. Det medför att dessa inte erhållit ett lika bra och rättvist informationsunderlag som intressenter till företag med en tydligare information om goodwill. Ratos är det företag som vi anser har den bästa redovisningen av goodwill i sin årsredovisning sett ur ett intressentperspektiv.
.
4
Innehåll
1. Goodwill – en tillgång som debatteras ... 6
1.1 Det är inte första gången som goodwill studerats... 8
1.2 Tidigare fick företag göra löpande avskrivningar av goodwill, men nu måste goodwill nedskrivningsprövas varje år ... 9
2. Redovisning av goodwill ... 10
2.1 Nya regler för koncernredovisning ska förbättra den finansiella informationen i årsredovisningarna ... 10
2.2 Detta är goodwill och så här ska goodwill redovisas ... 11
2.3 När ska goodwill skrivas ner? ... 13
2.3.1 Beräkna ett återvinningsvärde på goodwill ... 13
2.3.2 Sammanfattande tabell över faktorer att beakta vid nedskrivningsprövningar av goodwill: ... 15
3. Kvaliteten på den finansiella informationen påverkar relationen mellan företag och intressenter ... 16
3.1 Kvaliteten på finansiella rapporter ... 16
3.2 Informationsasymmetri ... 18
4. Regelverk och intressenter, hur hänger de ihop? ... 19
5. Hur har studien genomförts? ... 20
5.1 Urvalsgruppen består av finansbolag ... 20
5.2 Kvalitativ studie av årsredovisningar ... 21
5.3 Förtydliganden av vår studie ... 23
6. Goodwill i årsredovisningar under åren 2007-2009 ... 24
6.1 Rörelseförvärv och redovisad goodwill ... 25
6.1.1 Företagens rörelseförvärv åren 2007-2009 ... 26
6.1.2 Motiveringar till uppkommen goodwill och kvaliten på den finansiella informationen ... 27
6.1.3 Genomförda goodwillnedskrivningar ... 28
5
6.2.2 Bruttovinstmarginaler ... 29
6.2.3 Företagsledningens inblick i bedömningar av goodwill ... 30
6.3 Kassagenererande enheter ... 31
6.4 Framtida kassaflöden ... 31
6.4.1 Antaganden om framtida kassaflöden ... 31
6.4.2 Prognosperiod för framtida kassaflöden ... 32
6.5 Tillväxttakt ... 33
6.5.1 Vald tillväxttakt ... 33
6.6 Diskonteringsränta ... 34
6.6.1 Redovisade diskonteringsräntor under åren 2007-2009 ... 34
6.6.2 Diskonteringsräntan anges före eller efter skatt ... 35
6.7 Känslighetsanalys ... 36
7. Skillnader i företagens information om goodwill i årsredovisningarna ... 37
8. Framtida forskning ... 39
9. Referenslista ... 40
10. Bilagor ... 44
10.1 Bilaga 1 – Studerade variabler och kategorier... 44
6
1. Goodwill – en tillgång som debatteras
Revisionsfirman Grant Thornton publicerade i januari 2010 en studie som visade att svenska företag skrivit ner sina goodwillposter i liten omfattning efter finanskrisen 2008. Skillnaden mot hur företag agerat i USA var påfallande, och få svenska företag angav finanskrisen som skäl till de nedskrivningar som de faktiskt gjorde. Resultatet av studien visade också att svenska företag överlag har stora goodwillposter i förhållande till sitt egna kapital. I genomsnitt motsvarade goodwill nästan 30 procent av deras egna kapital. Förändringar av goodwill påverkar företagens resultat och balansräkningar och därmed även aktieägarnas utdelning i och med att resultatet påverkas (Grant Thornton, 2010). Då goodwill är en stor del av rörelseförvärv menar revisionsfirman Pricewaterhousecoopers (PWC) att det är värdefullt för intressenter, såsom aktieägare, att ta del av resonemang som förvärvande företag har kring sin goodwill (PWC, 2008).
Goodwill kan definieras på olika sätt men Nationalencyklopedins definition återkommer ofta i sammanhang där goodwill beskrivs:
”inom företagsvärdering och redovisning, benämning på skillnaden mellan värdet (vid förvärv, priset) på hela företaget och det marknadsmässiga värdet på de enskilda tillgångarna minskat med skulderna”
Nationalencyklopedin, 2010
7 Syftet med studien är att undersöka hur finansbolag redovisat antaganden om nedskrivningsprövningar av goodwill genom att studera hur information delges i årsredovisningar. Vi vill undersöka hur tydlig den finansiella information som lämnas av företag angående nedskrivningsprövningar av goodwill är för intressenter. De intressenter som vår studie syftar till är aktieägare och analytiker då de är beroende av informationen i årsredovisningarna när det gäller att fatta beslut om att placera pengar. Vi har valt att studera information om goodwill i årsredovisningarna av framförallt två skäl; dels för att undersöka om IASB:s nya regler uppfyller målen med att öka transparensen av årsredovisningar, genom att det ska vara enklare för intressenter att göra jämförelser av årsredovisningar mellan företag och år. Det är även intressant då goodwill generellt sett är en stor post i förhållande till företagens egna kapital, och förändringar i goodwill kan därmed få stora effekter på företagens resultat, och som i sin tur påverkar intressenter.
Den debatt som förts om goodwill och IASB:s mål med sina nya regler har mynnat ut i våra problemformuleringar som är följande:
om det framgår vilka antaganden om goodwill företagen gör i årsredovisningarna
om nuvarande regler och rekommendationer rörande goodwill leder till tydlighet och jämförbarhet av årsredovisningar ur ett intressentperspektiv.
8 1.1 Det är inte första gången som goodwill studeras
Det har tidigare gjorts studier om hur kvaliteten på finansiella rapporter och företagens nedskrivningsprövningar sett ut och nedan redogör vi ett urval av dem.
Carlin och Finch (2008) har tidigare studerat hur nedskrivningsprövningar av goodwill under IASB:s nya regelverk har fungerat. De menar att det är företagens val av diskonteringsränta som har störst inverkan på de nedskrivningsprövningar företagen gör. Carlins och Finchs studie visade att många företag enbart hade använt sig av en diskonteringsränta för hela nedskrivningsprövningen, trots att det förvärvade goodwillen kunde hänföras till olika tillgångsposter, och som därmed borde ha haft olika diskonteringsräntor. Det innebar också att diskonteringsräntan inte var specifik för varje tillgång, utan företag tillämpade oftast en generell ränta. Resultatet av studien visade också att företagen använde sig av alltför låga diskonteringsräntor enligt Carlin och Finch vilket kunde medföra att nedskrivning av goodwill uteblev.
9 information som finns i årsredovisningarna om goodwill. Även om företagen följer IASB:s regler innebär det inte att alla bedömningar de gör om goodwill sedan återges i årsredovisningarna. Då goodwill är betydande för företagens resultat i olika omfattning, är det därför relevant att studera den information som företagen förmedlar. Det är även relevant att studera om det finns stora skillnader mellan hur företagen redovisar informationen, något som ingen av de tidigare studierna undersökt ingående.
1.2 Tidigare fick företag göra löpande avskrivningar av goodwill, men nu måste goodwill nedskrivningsprövas varje år
Enligt tidigare regler kunde företag göra avskrivningar av goodwill varje år. De nu gällande reglerna tillåter inte avskrivningar av goodwill, utan företagen måste varje år göra nedskrivningsprövningar för att se om det finns ett behov av att göra en nedskrivning av goodwill (IASB, IFRS 3). Det som skiljer en nedskrivning från en avskrivning är att en avskrivning tar upp en värdeminskning varje år, en nedskrivning däremot görs vid behov. När det gällde goodwill gjorde företagen tidigare en linjär avskrivning av goodwill på exempelvis 20 år (Laux och Leuz, 2009). En nedskrivning blir därmed inte aktuell förrän det bokförda värdet på en tillgång har minskat i värde. Därför ska företag enligt det nya regelverket göra nedskrivningsprövningar varje år för att undersöka om de har bokfört rätt värde på goodwill (IASB, IFRS 3).
10
2. Redovisning av goodwill
Här redogör vi för hur goodwill idag ska redovisas enligt gällande regler och rekommendationer. Samt en genomgång över hur företag ska genomföra nedskrivningsprövningar av goodwill.
2.1 Nya regler för koncernredovisning ska förbättra den finansiella informationen i årsredovisningarna
IASB:s regler som trädde i kraft den 1 januari 2005 var ett steg i deras föreställningsram (conceptual framework) där tanken var att öka kvaliteten på finansiella rapporter genom att göra dem mer relevanta, förståeliga och jämförbara.
11 En förändring IASB:s nya rekommendationer har bidragit till är att tillgångar och skulder i allt högre grad ska redovisas till sina verkliga värden (fair value). IASB definierar verkligt värde på följande sätt:
“Verkligt värde är det pris som skulle erhållas vid en försäljning av en tillgång eller betalas för att överföra en skuld under en ordnad transaktion mellan marknadsaktörer vid värderingstidpunkten” IASB, Fair Value Measurement, 2009, s. 14
Det innebär att det verkliga värdet på en tillgång är det pris som ett företag skulle kunna erhålla vid en försäljning av tillgången. Det är inte ett i förväg bestämt pris, utan en uppskattning om vad priset vid försäljningstillfället skulle kunna vara om det skett på en marknad (IASB, Fair Value Measurement, 2009 s. 16).
Målet med IASB:s nya regler har varit att den finansiella informationen ska bli mer relevant och bättre återspegla tillgångarnas värde, jämfört med hur det var tidigare när de värderades till anskaffningsvärdet. Denna värderingsmetod har dock fått utstå kritik från flera håll. Glover, Ijiri, Levine och Jinghong Liang, (2005) menar att det kan bli svårt att förlita sig på de värderingsmodeller företagen använder sig av när det gäller verkligt värde. Chorafas (2006) menar att många av tillgångarna idag inte handlas på någon aktiv marknad. Det handlar då om tillgångar som sällan omsätts på marknader där det finns aktiva marknadsdeltagare. Då uppstår svårigheter när det gäller att värdera dessa tillgångar till verkliga värden. Chorafas menar även att företagen kan behöva ta hänsyn till marknadspriser för liknande tillgångar samt göra egna bedömningar för att kunna få fram ett tillförlitligt värde på tillgången. Även Smidt (2005) ser problem med värdering till verkligt värde då företagens beräkningar kan vara subjektiva vilket kan leda till en försämrad tillförlitlighet. Den försämrade tillförlitligheten handlar då om att det är svårt för utomstående, såsom intressenter, att verifiera om företagens antaganden är relevanta när de inte har något att jämföra med. Informationen till ägarna behöver därmed förbättras, detta för att de ska få en djupare förståelse om vad som speglar företagens värderingar av sina tillgångar (Smidt, 2005).
2.2 Detta är goodwill och så här ska goodwill redovisas
12
Figur 1: Tre regelverk som behandlar goodwill.
Enligt IAS 38, - Intangible Assets, klassas goodwill som en immateriell tillgång vilket innebär att goodwill är en identifierbar icke-monetär tillgång utan någon fysisk substans (IASB, IAS 38). Goodwill kan beskrivas som det övervärde som uppstår vid ett företagsförvärv då förvärvande företag räknar med att förvärvet ska leda till ett högre värde för det övertagande företaget. Goodwill kan delas in i kategorierna internt upparbetad goodwill samt förvärvad goodwill. Den internt upparbetade goodwillen ska inte tas upp som en tillgång då det kan handla om ett företags goda rykte eller varumärke. Dessa typer av goodwillposter är svåra att värdera vilket gör att de inte tas upp som någon tillgång (Redovisningsrådet, 2000, RR15, s. 3). Den förvärvade goodwillen handlar om det mervärde ett förvärv av ett annat företag kan medföra. Enligt IFRS 3, - Business Combinations, ska goodwillen som uppkom vid ett förvärv redovisas som en tillgång från och med förvärvsdatumet. Företaget som förvärvar ska då redovisa goodwill som den del av kostnaden för förvärvet som överstiger värdet på det förvärvade företagets tillgångar och skulder.
Företagen måste sedan i sina årsredovisningar redovisa hur den förvärvande goodwillen uppstått och kan enklast illustreras med ett exempel. Om ett företag förvärvat en annan verksamhet där det förväntade värdet på denna goodwill värderas till 100 miljoner kronor. Företaget har sedan redovisat att 40 miljoner kronor av dessa kan hänföras till arbetskraften. Man har därefter redovisat de synergier som uppstått i och med förvärvet. Företaget har därför hänfört 20 miljoner kronor till kostnadsbesparingar samt ytterligare 10 miljoner kronor till den ökade marknadsandel man nu erhållit. De resterande 30 miljoner kronorna hänför företaget till de nya relationer som uppstår utanför redan etablerade kontaktnät. De synergier som uppstått vid förvärvet ska sedan fördelas mellan de tillgångar som berörs vid förvärvet. De tillgångar som är aktuella är de som tillför verksamheten ingående kassaflöden och de benämns som kassagenererande enheter (KGE). Som exemplet visar har goodwillen inte
IFRS 3
•handlar om hur företag skall redovisa
rörelseförvärv.
IAS 38
•handlar om vad en immateriell tillgång är samt hur de ska redovisas.
IAS 36
•handlar om hurtillgångar ska
13 fördelats på företagets alla kassagenererande enheter utan enbart till dem som berörs av förvärvet (PWC, 2005).
2.3 När ska goodwill skrivas ner?
Förvärvad goodwill får enligt IFRS 3 inte skrivas av utan måste nedskrivningsprövas årligen enligt IAS 36, – Impairment of Assets. Nedskrivningsprövningar för kassagenererande enheter (KGE) får göras när som helst under året, förutsatt att de genomförs under samma period varje år. Företagen har även möjlighet att använda olika kassagenererande enheter vid olika prövningar. Om däremot all eller en del av goodwillen som fördelats till en KGE förvärvats under året måste nedskrivningsprövningen för den enheten göras i slutet av det året (IASB, IAS 36).
2.3.1 Beräkna ett återvinningsvärde på goodwill
Om det finns en indikation på att värdet av en tillgång har minskat ska företag beräkna ett återvinningsvärde för den specifika tillgången (IASB, IAS 36). Återvinningsvärdet är det högsta värdet av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet. Nettoförsäljningsvärde (verkligt
värde) är det värdet som kan erhållas vid en försäljning av en tillgång mellan två oberoende
parter på en aktiv marknad. Nyttjandevärde är det nuvärde av framtida kassaflöden från en tillgång under dess nyttjandeperiod (IASB, IAS 36, s. 2).
När det gäller de antaganden som företaget använt sig av för att beräkna nyttjandevärdet måste företagsledningen reflektera över om företagets antaganden är rimliga (Redovisningsrådet, 2000, RR 17, s. 12). Det ska sedan framgå av årsredovisningen att ledningen för företaget har tagit del av de bakomliggande antaganden som företaget gjort (PWC, 2008).
14
Framtida kassaflöden:
Enligt IAS 36 ska företagen göra en uppskattning av de framtida kassaflöden som de förväntas erhålla från respektive tillgång. Kassaflödena ska utgå från tillgångens befintliga skick och hänsyn ska inte tas till eventuella framtida nyinvesteringar och ombyggnationer (IASPlus, IAS 36). Det ska tydligt framgå om företagen har använt sig av extern information eller om de har baserat prognoserna utifrån tidigare erfarenheter. Det innebär också att antaganden om fluktuationer i både tidsperioder och förändrade kassaflöden ska beaktas. Med andra ord ska troliga konjunktursvängningar, inflation och andra externa faktorer vägas in när det gäller framtida kassaflöden (IASB, IAS 36). Även om det inte explicit står i IAS 36 att antaganden om framtida bruttovinstmarginaler måste anges är det ändå ett viktigt antagande som företagen gör angående deras nyttjandevärden (PWC, 2008).
Tillväxttakt:
Enligt IAS 36 bör prognoser och budgetar gällande beräkningar av tillväxttakt inte sträcka sig längre än fem år. Om prognostiseringar längre än fem år används bör de också göras utifrån gjorda budgetar och prognoser. Företagsledningen ska sedan lämna information i sina årsredovisningar om de prognosperioder som använts för att beräkna framtida kassaflöden (IASPlus, IAS 36).
När det gäller tillväxttakten under prognosperioden ska företagens bedömningar enligt IAS 36 hänföras i årsredovisningarna, och om de har antagit en högre tillväxttakt än branschsnittet ska ytterligare motiveringar lämnas. Om företagen är verksamma inom olika branscher och länder bör de redovisa separata tillväxttakter (IASPlus, IAS 36).
Känslighetsanalys:
IAS 36 belyser vad företag ska göra om deras antaganden om återvinningsvärdet har förändrats i den grad att det redovisade värdet överstiger återvinningsvärdet och därmed medför att en nedskrivning blir aktuell. Företagen måste då upplysa om hur mycket dessa antaganden måste förändras för att denna situation ska uppstå. Detta test benämns känslighetsanalys (PWC, 2008).
Diskonteringsränta:
15 nuvarande marknadstransaktion för att låna pengar till köp av tillgången. Om det inte går att fastställa en specifik räntestats för respektive tillgång bör hänsyn tas till andra faktorer för att räkna ut en tillförlitlig diskonteringsränta (IASPlus, IAS 36). Dessa faktorer berör både intern information inom företagen samt externa faktorer. Nedan redogör vi för två modeller som företagen kan använda för att räkna ut diskonteringsräntan med hänsyn till såväl interna som externa faktorer.
Den första metoden för att räkna ut diskonteringsräntan baseras på företagets egna vägda kapitalkostnad, även kallad WACC (Weighted Average Capital Cost). WACC är därmed ett vägt snitt av kostnaderna för de olika kategorierna av kapital som då motsvarar ägarnas avkastningskrav samt företagets låneränta (Berk och DeMarzo, 2007, s. 259).
CAPM (Capital Asset Pricing Model) är en annan metod företag kan använda för att beräkna diskonteringsräntan. Genom att använda CAPM kan företagen beräkna marknadens bedömning av avkastningskravet (Carlin och Finch, 2009, s. 329).
2.3.2 Sammanfattande tabell över faktorer att beakta vid nedskrivningsprövningar av goodwill:
I. Återvinningsvärde: Det högsta värdet av nettoförsäljningsvärde (verkligt värde) och nyttjandevärde. Om nyttjandevärde används ska nedanstående
faktorer beaktas.
II. Framtida kassaflöden: Beräknade kassaflöden som respektive tillgång i framtiden förväntas inbringa.
III. Prognosperiod: Bör ej vara längre än 5 år, om längre än 5 år bör den utgå från budgetar och prognoser som tagits fram av företaget. IV. Känslighetsanalys: Ska visa på när antaganden om återvinningsvärdet
förändrats så att ett nedskrivningsbehov uppstår.
16
3. Kvaliteten på den finansiella informationen påverkar relationen mellan
företag och intressenter
Här redogör vi för de egenskaper som inverkar på kvaliteten i finansiella rapporter och de kommer sedan att kopplas till relationen mellan företag och deras intressenter.
3.1 Kvaliteten på finansiella rapporter
Om företag ska kunna uppvisa finansiell information på ett trovärdigt sätt gentemot sina intressenter menar Gibbins och Loewen (2005) att det finns tre kvalitativa egenskaper att beakta gällande finansiell information. Dessa påverkar kvaliteten på den finansiella informationen och de tre egenskaperna är:
Relevans (A)
För att informationen som delges till intressenterna ska vara användbar måste den vara relevant då syftet är att de ska kunna fatta beslut och göra avväganden utifrån informationen. Intressenterna måste därför kunna ta del av såväl historiska, nuvarande och prognoser om framtida händelser för att informationen skall vara användbar. Relevansen påverkas och försvåras av två faktorer; möjligheten att använda informationen på olika sätt samt att användarna av informationen är olika. Som aktieägare kan informationen användas för beslut om hur de ska agera med sitt innehav i företaget. Det medför att informationen rörande tillgångar som tillexempel goodwill blir viktig för att beslutsunderlaget ska bli användbart. Att uppnå relevans blir svårare ju fler användare av informationen som finns, det vill säga svårare för större företag med fler intressenter. Delar som kan blir mer komplexa och som måste tydliggöras är exempelvis att informera om vilka metoder som ligger till grund för företagens beräkningar. Värdering till verkligt värde eller anskaffningsvärde avseende företagets tillgångar är beräkningar och bedömningar som exempelvis måste tydliggöras (Gibbins & Loewen, 2005).
Tillförlitlighet (B)
17 av hur väl företagens interna kontroll fungerar, samt av den externa granskningen som utförs av revisorer (Gibbins & Loewen, 2005).
Validitet (C)
Med validitet som egenskap menas kontrollen över hur företagens rapporter överensstämmer med verkligheten. Företag består oftast av olika enheter som bedriver egna aktiviteter vilket medför att både den interna och externa kontrollen blir svårare att genomföra. Det leder till att företagens storlek och komplexitet påverkar hur viktig informationen blir för användarna. Konkreta exempel är att en större internationell koncern blir svårare att kontrollera medan ett mindre privatföretag med endast ett produktområde blir enklare att kontrollera (Gibbins & Loewen, 2005). Både tillförlitlighet och validitet har inverkan på hur intressenter kan göra jämförande bedömningar av företags redovisningar. Om företag redovisar information på olika sätt blir det uppenbart svårare för intressenter att jämföra information. För att öka jämförbarheten av den finansiella informationen mellan företag anses en ökad harmonisering av redovisningsregler och principer vara en viktig del för att lyckas. Det är även viktigt att informationen är komplett och noga utvald för att den på bästa sätt ska kunna användas av intressenter (Solomons, 1986).
Modellen nedan förklarar sambandet mellan de tre kvalitativa egenskaperna som påverkar den finansiella informationen.
18
The complexity-consenus model:
Den mindre boxen i modellen motsvarar en enklare redovisning medan den större yttre boxen motsvarar en komplexare redovisning (Gibbins & Loewen, 2005). Då denna studie är inriktad på större företag och deras redovisning fokuseras den fortsatta teoretiska redogörelsen på den yttre boxen i modellen. Modellen visar att i den större boxen ökar komplexiteten genom att det där finns fler användare av informationen, större variation av företag samt utrymme för fler bedömningar av företagen själva gällande antaganden etcetera. Detta sammantaget kommer att försvåra för företagen att uppnå en redovisning som innehåller lagom mängd av de tre egenskaperna relevans, tillförlitlighet samt validitet (Gibbins & Loewen, 2005).
Modellen visar enligt Gibbins och Loewen (2005) att utmaningen för företag är att redovisa information på ett så rättvist sätt som möjligt. Genom att företagen anpassar sig till intressenterna kan informationen som delges dem bli mer relevant. Det krävs en avvägning av vilka redovisningsrekommendationer som krävs för att kunna göra de tre egenskaperna rättvisande. När företagen får mer komplexa strukturer och när antalet intressenter ökar krävs det ytterligare ansträngningar för att den finansiella informationen ska uppnå sitt syfte (Gibbins & Loewen, 2005).
3.2 Informationsasymmetri
Trots ansträngningarna som företagen gör för att tydliggöra den finansiella informationen kan det fortfarande uppstå en informationsasymmetri mellan dem och intressenterna. Dilemmat är en av grundtankarna inom agentteorin som har sin grund i att parterna har olika uppfattning om de risker som finns. Jensen och Meckling (1976) fördjupade detta synsätt till att även involvera olika syn och mål med arbete som utförs. De definierar den så kallade agentrelationen som:
“Ett kontrakt enligt vilket en eller flera (principaler) anlitar en annan person (agent) att utföra vissa tjänster för deras räkning som innebär delegering av beslutanderätt till agenten” Jensen och Meckling 1976, s. 308
19 De skilda målen och begränsad insyn i företaget kan sedan vara en bidragande faktor till att det uppstår asymmetrisk information mellan parterna. Akerlaf (1970) menar att begreppet informationsasymmetri innebär att det finns en part som besitter mer information än motparten. Det medför att förtroende är en viktig faktor vid förhindrandet av att asymmetrisk information uppstår. I de fall där det råder informationsasymmetri mellan parterna finns huvudsakligen två problem som då uppstår (Akerlaf, 1970):
Ogynnsamma val (adverse selection)
Det första problemet Akerlof (1970) tar upp handlar om att företagets ägare (principaler) inte har all tillgänglig information om de beslut chefen (agenten) fattar. För företag och deras intressenterkan den asymmetriska informationen innebära att företagsledningen har en bättre insikt om framtida risker och eventuella vinster än aktieägarna (Akerlaf, 1970).
Moralisk risk (moral hazard)
Det andra problemet Akerlof (1970) tar upp handlar om att då individerna drivs av egenintresse kan chefer (agenten) agera till nackdel för företaget. Vidare diskuterar Akerlaf att parterna kan ha olika preferenser om vad de anser vara bäst och att det i sin tur kan bidra till en ökad osäkerhet mellan dem(Akerlaf, 1970).
Agentens beteende kan även tillämpas när företag gör nedskrivningsprövningar av goodwill. En förklaring till detta ger Zingales (2000) som hävdar att goodwill är en av företagens viktigaste faktorer gällande att kunna påverka deras redovisade resultat. Ramanna (2008) och Jarva (2009) menar att företagsledningens antaganden om makroekonomiska faktorer samt de interna faktorer som speglar nedskrivningar av goodwill kan användas opportunistiskt gentemot intressenterna. Företagsledningens beteende kan då medföra att de inte agerar utefter ägarnas bästa utan är allt för försiktiga eller opportunistiska när det gäller nedskrivningsprövning av goodwill (Ramana 2008, s.254, Jarva 2009, s. 1063).
4. Regelverk och intressenter, hur hänger de ihop?
20 rekommendationer kommer vi att studera vilken information företagen valt att redovisa samt om och hur informationen skiljer sig åt mellan företagen.
Vi fortsatte sedan med att beskriva tänkbara anledningar till att företagens årsredovisningar innehåller den information som de faktiskt gör genom att beskriva vilka faktorer som inverkar på kvaliteten på finansiella rapporter och vi beskrev sedan relationen mellan företag och intressenter. Med denna del som utgångspunkt kommer vi att studera vilka tänkbara anledningar det finns till att informationen som företagen tar med i årsredovisningarna kan skilja sig från vad som hade varit önskvärt för intressenterna när det gäller att kunna göra jämförelser av information mellan företag och år.
Uppdelningen av de två delarna illustreras med figuren nedan:
Figur 3: Kopplingen regelverk och relationen mellan företag och intressenter samt kvaliteten på företags finansiella rapporter
5. Hur har studien genomförts?
Här redogör vi för studiens urval och därefter beskrivs hur studien genomförts. Sedan kommer förtydliganden angående studien.
5.1 Urvalsgruppen består av finansbolag
Vår urvalsgrupp består av ett urval av de finansbolag som var listade på Stockholmsbörsen OMX Nasdaq Large Cap under åren 2007-2009 och i gruppen ingår både banker och investmentbolag. Totalt fanns 14 finansbolag listade på Large Cap för studieperioden och åtta av finansbolagen redovisade goodwill vilket innebar att de kom att användas i studien. I de
Kvaliteten på företags
finansiella rapporter
Regelverk och
rekommendationer
21 resterande sex årsredovisningarna framgick inte om företagen hade goodwill eller inte och vi uteslöt dem därför från studien. Samtliga företag lyder under regelverket IFRS vilket i sin tur innebär att de måste göra nedskrivningsprövningar varje år, förutsatt att de har någon goodwill. Då alla företag följer samma regelverk kunde vi jämföra den redovisade informationen mellan företagen.
Tabell 1 visar de finansbolag som fanns listade på Stockholmsbörsen OMX Nasdaq Large Cap under åren 2007-2009. Tabellen tydliggör de finansbolag som har redovisat goodwill under studieperioden och de som uteslutits från studien då de inte redovisat goodwill.
Tabell 1: Finansiella företag i urvalsgruppen för åren 2007-2009
5.2 Kvalitativ studie av årsredovisningar
Vi har i denna studie genomfört en kvalitativ studie då vi ansåg metoden var bäst lämpad för att uppnå vårt syfte med studien, det vill säga studera årsredovisningarna från ett intressentperspektiv. Vi hade även behov av att samla in noga utvalda data i form av variabler och samband som studien var uppbyggd kring och det var en anledning till att vi ansåg att metoden vara lämplig att använda i vår studie. Metoden medför också att eftersom de data som insamlas inte automatiskt är standardiserade, måste den kategoriseras av dem som utför analysen (Saunders et al 1997/2009,s. 482). Metoden innebär att användaren själv måste
22 kunna bedöma och analysera materialet (Saunders et al, 1997/2009, s. 488). Vi har i denna studie analyserat primärdata i form av urvalsgruppens årsredovisningar i elektronisk form. En fördel enligt Saunders et al (1997/2009, s 598) med att använda primärdata är att det då är möjligt att behandla insamlad information efter egna önskemål. För att primärdata enklare ska kunna vara föremål för en analys behöver den kategoriseras, antingen efter den teoretiska ramen eller efter uppsatsförfattarnas preferenser. En svårighet med att kategorisera material är att kategorierna blir deskriptiva vilket försvårar syftet med analysen och det resultat man vill få fram (Saunders et al, 1997/2009, s. 492-493).
23 Ett dokument upprättades med de kategorier och variabler som analysen skulle undersöka (Bilaga 1). Utgångspunkten för dokumentet var de regler som finns rörande goodwill och det anpassades även efter de övergripande teorierna som behandlar hur kvaliteten på årsredovisningar påverkas, samt relationen mellan företag och intressenter. Vi anser att det har varit en bra metod då vårt angreppssätt har bidragit till en mer konsekvent överblick av informationen som sedan kunnat belysas tydligare i analysen. Då det inte alltid är enkelt att bedöma variabler, exempelvis hur företagen har motiverat sina antaganden om nedskrivningsprövningar, har vi utgått från studiens huvudsyfte nämligen att analysera företagens årsredovisningar ur ett intressentperspektiv. Kravet för att vi skulle anse att företagen hade gjort en motivering angående uppkommen goodwill och nedskrivningsprövningar var att det tydligt skulle framgå för en läsare av årsredovisningen. I de fall där tveksamheter uppstod gjordes jämförelser mellan företagen samt mellan åren för att kunna bedöma hur information skulle behandlas. Ett grundläggande perspektiv som vi har använt i vår analys av primärdata från årsredovisningarna är att informationen som tagits med i analysen ska ha en tydlig koppling till goodwill. Antaganden och motiveringar om goodwill som företagen angett men som en utomstående läsare inte kan härleda från årsredovisningarna har inte tagits med i analysen.
Sökbegreppen i årsredovisningarna som vi sökte efter var specifika ord såsom ”goodwill”, ”nyttjandevärde”, och ”diskonteringsränta”, men även företagens noter angående immateriella tillgångar studerades. Att även studera noterna gjorde det möjligt för oss att urskilja om det fanns någon post som motsvarade goodwill, trots att den benämndes under annat namn. Då de studerade företagen hade flera dotterbolag där goodwill i sin tur kan ha funnits med har enbart den information som delgivits i koncernredovisningen behandlats.
5.3 Förtydliganden av vår studie
24 redogör för i resultatet har det varit några företag som exempelvis angivit diskonteringsräntan både före och efter skatt, vilket i tabellerna ser ut som summeringsfel då antalet observationer kan se ut att vara större än de i själva verket är, något som inte är fallet.
6.
Goodwill i årsredovisningar under åren 2007-2009
I följande del redogör vi för de finansiella företagens antaganden och motiveringar som redovisats om goodwill. Resultatet av studien analyseras utifrån de regler som gäller för goodwill och de teorier som behandlar kvaliteten på finansiella rapporter, samt relationen mellan företag och intressenter.
Tabell 2: Goodwill i förhållande till eget kapital åren samt goodwill i miljoner kronor 2007-2009
25 En förklaring till den kritik som Swedbank fått på grund av sina låga nedskrivningar av goodwill kan delvis förklaras i denna tabell. Både SEB och Swedbank har haft stora goodwillposter främst bestående av förvärv i Baltikum. SEB har mellan åren 2008 och 2009 minskat goodwillposten med cirka 20 % medan Swedbank har minskat goodwillposten med cirka 4 %. Att bägge företagen trots liknande verksamheter kan skriva ner goodwill på så skiljda vis tyder på att det finns stora tolkningsmöjligheter angående de antaganden företagen måste göra när det gäller nedskrivningsprövningar av goodwill.
6.1 Rörelseförvärv och redovisad goodwill
De företagsförvärv och goodwillnedskrivningar som genomförts under studieperioden samt motiveringar till dem beskrivs i en sammanfattande bild nedan.
Tabell 3: Rörelseförvärv och nedskrivningar av goodwill år 2007-2009.
Goodwill är en underpost som räknas till företagets immateriella tillgångar och i princip är den en egen post i företagens balansräkning. I samtliga undersökta årsredovisningar redovisas utveckling av goodwill separat från andra immateriella tillgångar under åren 2007-2009 vilket medförde att det tydligt gick att urskilja utvecklingen av goodwill mellan åren för de olika företagen. Separat redovisad goodwill bidrar enligt Gibbins och Loewen (2005) till att relevansen i årsredovisningarna ökar då målet med finansiell information är att intressenter ska ha möjlighet att jämföra historiska, nutida samt även förväntade framtida händelser.
2007 2008 2009 TOT
Hur många förvärv har företagen gjort? 17 21 9 47
Hur många av dessa har medfört goodwill? 13 16 6 35
Hur många företag motiverar vad goodwillposten
består av vid förvärven? 4 5 2 11
(t. ex synergier av förvärv, kostnadsbesparingar etc.) Hur många företag har ökat sin goodwillpost
under året? 5 7 6 18
Hur många motiveringar finns? 5 6 5 16
Hur många företag har haft oförändrad goodwillpost under året? 2 1 1 4
Hur många motiveringar finns? 1 0 0 1
Hur många företag har gjort nedskrivningar under året? 2 5 3 10
Hur många motiveringar finns? 2 4 3 9
Hur många företag redovisar goodwillposten separat (skiljt ifrån
26 6.1.1 Företagens rörelseförvärv åren 2007-2009
I de undersökta årsredovisningarna framgår det att alla företag förutom Lundbergs gjort förvärv som medfört att goodwill redovisats i balansräkningen. Hälften av företagen har dessutom ökat sin goodwill för samtliga år mellan 2007 och 2009. De motiverar även vilka förvärv den uppkomna goodwillen hänförs till, med undantag av SEB år 2009 och Swedbank år 2008 som inte motiverat varför de lagt till goodwill under de åren. Totalt sett har företagen i urvalsgruppen genomfört 47 förvärv under perioden 2007-2009 och det är endast koncernernas förvärv som är medräknade. Anledningen till det är att vi valde att avgränsa oss till koncernredovisningen i årsredovisningar. Dock har ökningar av ägarandelar i dotterbolag räknats som ett nytt förvärv då det kan medföra en ökning av goodwill. I 35 av de genomförda förvärven, som återges i 16 årsredovisningar, har goodwill redovisats, men det finns enbart motiveringar till den redovisade goodwillen i elva av dessa årsredovisningar (Tabell 3).
Citaten nedan är exempel på hur företagen i årsredovisningarna beskrivit både motiveringar till uppkommen goodwill samt vilka kassagenererande enheter den hänförs till, något som också ska anges enligt IAS 36. Företagens redovisade motiveringar skiljer sig åt, både när det gäller utförlighet och vad som motiveras. SEB 2007 har beskrivit hur goodwillen uppstått, men inte motiverat vad goodwillen återspeglar.
”De största goodwillposterna har uppstått dels vid förvärvet av Trygg-Hansa koncernen 1997 (5,7 miljarder kronor vid utgången av 2007), dels som en följd av koncernens investeringar i bankverksamheten i östra Europa från 1998 (2,0 miljarder kronor), samt vid SEB Korts investeringar i Danmark och Norge (1,1 miljarder kronor)”
SEB Årsredovisning 2007
Swedbank 2008 har enbart motiverat vad goodwillen återspeglar, men inte vilka kassagenererande enheter som berörs.
”Uppkommen goodwill återspeglar främst värdet av framtida förväntade affärsvolymer och expansion”
27 Ratos har däremot 2007 gjort mer utförliga motiveringar till den goodwill som redovisats. ”Den goodwill som redovisas för HÅG/RH/RBM representerar en stark marknadsposition på den nordiska kontorsstolsmarknaden, signifikanta kostnads- och intäktssynergier mellan HÅG, RH Form och RBM, en stark organisatorisk förmåga i den skapade koncernen, vilket för med sig en kapacitet att genomföra en fortsatt konsolidering och inte minst de särskilda kompetenser inom ergonomi, design, kvalitet och miljö som agerar möjliggörare för koncernens konkurrenskraft, höga lönsamhet och framtida expansionsförmåga samt förekomsten av ytterligare möjligheter att öka den interna effektiviteten”
Ratos 2007
När företagen motiverar hur goodwill uppkommit handlar det om vilka kassagenererande enheter som berörts, dels i det förvärvade företaget, dels i koncernen. Zingales (2005) menar att det är viktigt att företagen tydliggör hur goodwill uppkommit då goodwill ofta är en stor tillgångspost som inverkar på företagens resultat. Därför är det förvånande att endast två tredjedelar av företagen som motiverat hur deras goodwill vid förvärven uppstått. För intressenter blir det då svårt att verifiera om företagens antaganden om värdet på goodwill är rimliga, något som även försvårar jämförelser mellan olika företag då inte alla redovisar motiveringar om goodwill.
6.1.2 Motiveringar till uppkommen goodwill och kvaliteten på den finansiella informationen
Jämför vi företagens skilda motiveringar till uppkommen goodwill med de kvaliteter som Gibbins och Loewen (2005) diskuterar ser vi utifrån vår studie att företagen måste blir tydligare på att redovisa antaganden och motiveringar, exempelvis om situationer, risker och vinster, för att informationen ska bli mer relevant för intressenter. Det är viktigt att årsredovisningarna inte innehåller väsentliga fel för att de ska vara relevanta för intressenter, men om och hur stora fel företagen i vår studie har angående goodwillvärderingar är svårt att bedöma. I SEB:s årsredovisning 2008 och Swedbanks 2009 utelämnas motiveringar angående ökad goodwill vilket bidrar till att informationen de redovisar blir mindre tillförlitlig för intressenter än om motiveringarna funnits, något som finns i de resterande 16 årsredovisningarna.
28 beräknade värdet på en tillgång ska motsvara det pris som hade gällt på en liknande marknad där det finns liknande tillgångar samt säljare och köpare. I de årsredovisningar där motiveringar till uppskattade värden på goodwill saknas blir det svårt för intressenter att bilda sig en uppfattning om de bedömningar företagen gör är trovärdiga, och det är även något Smidt (2005) diskuterar. Han menar att information till intressenter måste bli bättre för att de ska få en bättre förståelse om vad som återspeglar företagens bedömningar av goodwill. Om intressenterna inte får en tillräckligt god insikt i företagens verksamhet menar Akerlaf (1970) att det kan bidra till att det uppstår asymmetrisk information mellan parterna. Informationsasymmetri kommer alltid att föreligga mellan företag och intressenter, men i de fall där motiveringar till värdet på goodwill saknas ökar asymmetrin.
6.1.3 Genomförda goodwillnedskrivningar
I tio av de 24 granskade årsredovisningarna har nedskrivningar gjorts under de aktuella åren men i SEB:s årsredovisning 2008 saknas motivering till genomförda nedskrivningar. Nordea och Handelsbanken har inte gjort några nedskrivningar under de tre åren men Nordea motiverar för samtliga år varför nedskrivningar inte gjorts medan SEB inte motiverat något alls under de tre åren. Vi anser att företagen följer rekommendationerna gällande att motivera goodwillnedskrivningar då nio av tio studerade företag redovisar motiveringar vilket gör informationen mer relevant för intressenter. Även Gibbins och Loewen (2005) anser att informationen blir mer relevant om företagen redovisar antaganden på liknande sätt, trots att intressenter har olika användning av den information som delges.
6.2 Använder företagen nyttjandevärde eller verkligt värde vid beräkning av återvinningsvärdet?
Nedan ges en sammanställning över hur företagen beräknat återvinningsvärdet. Vi redogör
därefter för företagens bruttovinstmarginaler och om företagsledningen varit delaktig i antaganden och bedömningar som berör goodwill.
Tabell 4: Företagens val av metod för att beräkna återvinningsvärdet på goodwill år 2007-2009.
2007 2008 2009 TOT
Nyttjandevärde 8 8 7 23
Nämns bruttovinstmarginalen vid beräknande av nyttjandevärde? 1 1 2
Verkligt värde 1 1 1 3
Finns information om att företagsledningen fått information 5 6 7 18
29 6.2.1 Beräkning av återvinningsvärdet
I alla årsredovisningar utom en, Lundbergs årsredovisning 2009, har företagen angett vilken metod de använt och det visade sig att alla använt sig av nyttjandevärde för att beräkna om ett nedskrivningsbehov av goodwill varit aktuellt. Då alla företag som redovisat metod använt sig av nyttjandevärde tyder det på att deras tillgångar inte aktivt handlas på en marknad då de annars haft möjlighet att använda sig av tillgångarnas verkliga värden. En annan förklaring till vald metod beror enligt IAS 36 på att tillgångarnas verkliga värde understiger beräknat nyttjandevärde. Ratos använde både nyttjandevärde och verkligt värde som metod för olika dotterbolag under de tre åren. Då alla företag förutom Ratos, som även använder verkligt värde, använder sig av nyttjandevärde gör att det för intressenter tydligt går att jämföra företagens motiveringar till vald metod, vilket är exempel på vad Gibbins och Loewen (2005) menar har en positiv inverkan på kvaliteten av företagens årsredovisningar. Trots att de flesta företag redovisat metod skiljer sig motiveringarna åt, exempelvis motiverade Handelsbanken år 2009 och Ratos år 2007 val av metod enligt följande:
”Återvinningsvärdet har fastställts genom beräkning av nyttjandevärdet för respektive kassagenererande enhet”
Handelsbankens Årsredovisning 2009
”Nyttjandevärdet beräknas som Ratos andel av nuvärdet av framtida beräknade kassaflöden genererade av innehavet fram till planerad exittidpunkt samt bedömd likvid vid slutlig avyttring”
Ratos Årsredovisning 2007
Att företagen tillåts använda sig av olika definitioner för att förmedla samma sak tyder på att det nuvarande regelverket angående goodwill ger tolkningsutrymme för företagen. Den harmoniserade bilden av årsredovisningarna blir svår att uppnå, då det för intressenter blir svårt att få en inblick i vad företagen egentligen menar eftersom de inte är konsekventa med definitioner. Att det förhåller sig så går emot vad Gibbins och Loewen (2005) anser vara tydlig information ifrån företag till intressent. De anser att komplex information måste tydliggöras till intressenter för att företag ska kunna förmedla hur det genomfört sina beräkningar och antaganden.
6.2.2 Bruttovinstmarginaler
30 och 2009, nämnde vilken bruttovinstmarginal man använt för att räkna fram nyttjandevärdet, i övriga 22 årsredovisningar saknades information om vinstmarginalen.
Då beräkningar av framtida bruttovinstmarginaler påverkar det redovisade nyttjandevärdet är det relevant för intressenter att få information om vad företagen anser om framtida vinster. Det är endast Latour år 2008 och 2009 som överhuvudtaget redovisar vinstmarginalen vilket medför svårigheter för intressenter att jämföra olika företag, men det medför även svårigheter då intressenterna inte vet om företagen bedömer framtida vinstmarginaler lika. Jensen och Meckling (1976) menar att situationen medför att det kan uppstå asymmetrisk information mellan företagen och intressenterna, som kan ha skilda uppfattningar om framtida risker och vinster. Därför är det viktigt att företagen redovisar de antaganden de gör om framtiden. Informationen i årsredovisningarna hade varit tydligare för intressenter om alla företag varit tvungna att redovisa de antagna bruttovinstmarginalerna.
Enligt Gibbins och Loewen (2005) har företagens egna bedömningar samt förberedelser en inverkan på hur tillförlitlig den finansiella informationen blir. Även Redovisningsrådet (2000) diskuterar finansiella rapporters tillförlitlighet då rådet menar att företagsledningen måste reflektera över de antaganden och bedömningar som de ansvariga för bedömningarna har gjort. Det ska sedan i årsredovisningen framgå att företagsledningen tagit del av bedömningar och antaganden, det gäller även för uppkommen goodwill och nedskrivningsprövningar av goodwill.
6.2.3 Företagsledningens inblick i bedömningar av goodwill
I 18 årsredovisningar gavs information om att företagsledningen informerats om antaganden och beräkningar som företagen gjort angående goodwill (Tabell 4). Lundbergs anger följande i sin årsredovisning för år 2009 där de nämner nedskrivningsprövning som en viktig faktor:
”Upprättande av finansiella rapporter kräver att företagsledningen gör bedömningar och uppskattningar som påverkar de redovisade beloppen”
Lundbergs 2009
31 ”intygandemeningar” då företagen anger att företagsledningen tagit del av redovisningen om goodwill. I de årsredovisningar där ”intygandemeningar” saknas blir det svårt för intressenter att få en inblick i hur verksam företagsledningen varit vid beslut och bedömningar. Saknaden av ”intygandemeningar” kan enligt Gibbins och Loewen (2005) bidra till att relevansen och tillförlitligheten till de årsredovisningarna minskar.
6.3 Kassagenererande enheter
Nedan redogör vi för om det framgår hur många företag respektive år som använder sig av kassagenererande enheter vid nedskrivningsprövningar av goodwill, samt om de redovisas.
Tabell 5: Fördelning av goodwill per kassagenererande enhet år 2007-2009
I 22 årsredovisningar skriver företagen att de fördelat goodwill vid nedskrivningsprövningar på respektive kassagenererande enhet (Tabell 5), men Lundbergs är det enda företag som inte gjort det år 2007 och 2009. I 19 årsredovisningar redovisar företagen sina kassagenererande enheter, men Lundbergs gör det inte för något av åren och Latour gör det enbart för ett år. Det är alltså färre företag som redovisat kassagenererande enheter jämfört med antalet företag som nämnt att de använt sig av dem vilket försvårar möjligheten för intressenter att få en tydlig överblick över hur företagen genomfört sina nedskrivningsprövningar. Akerlaf (1970) menar att företagen kan agera ogynnsamt mot intressenterna då de inte har all tillgänglig information vilket medför svårigheter med att verifiera det som företagen redovisat.
6.4 Framtida kassaflöden
Här redogör vi för hur många företag som har redovisat antaganden om framtida kassaflöden samt om det framgår vilken period de använt sig av.
Tabell 6: Antaganden och prognoser för framtida kassaflöden år 2007-2009.
2007 2008 2009 TOT
Hur många företag redovisar goodwill per kassagenererande
enhet vid nedskrivningsprövning? 7 8 7 22
Redovisas de kassagenererande enheterna? 6 7 6 19
2007 2008 2009 TOT
Hur många företag redovisar antaganden om framtida kassaflöden? 6 5 6 17
Hur många motiveringar finns? 4 5 3 12
Hur många företag har redovisat kassaflödena? 0 0 0 0
32 6.4.1 Antaganden om framtida kassaflöden
I sju årsredovisningar redovisade företagen inga antaganden och motiveringar om framtida kassaflöden (Tabell 6). Lundbergs redovisade inga antaganden alls under åren 2007-2009 och Kinnevik redovisade inte heller några antaganden under åren 2007 och 2008, men redovisade antaganden i årsredovisningen för 2009. Enligt IAS 36 ska företagen göra uppskattningar av framtida kassaflöden, men Lundbergs och Kinnevik har av okänd anledning valt att inte redovisa dem i respektive årsredovisningar. I de fall där antaganden om framtida kassaflöden fanns saknades motivering i fem av 17 årsredovisningar och i de flesta fall rörde det sig om årsredovisningar från 2007 (Tabell 6). Intressenterna får det därmed svårt att förstå bakgrunden till de kassaflödesberäkningar som företagen gjort då det saknats motiveringar i många årsredovisningar.
IAS 36 innehåller rekommendationer om att exempelvis konjunktursvängningar och inflation bör anges vid bedömning av goodwillnedskrivningar, men det saknas i tolv av 17 årsredovisningar vilket medför att validiteten angående framtida kassaflöden kan diskuteras. Gibbins och Loewen (2005) anser att validitet i företagens finansiella information avser hur kontrollen av deras information kan genomföras, och i detta fall är det svårt för intressenter att värdera informationen som delges angående framtida kassaflöden. Det medför svårigheter för intressenterna att jämföra företagens angivna information med verkligheten.
6.4.2 Prognosperiod för framtida kassaflöden
33
Figur 4: Val av period för framtida kassaflöden i 17 årsredovisningar där period anges.
Figur 4 visar att företagen beräknat framtida kassaflöden för olika perioder. Då perioden inverkar på det beräknade kassaflödet är det tydligt att företagen tillåts använda olika perioder. Som exempel kan nämnas Swedbank som år 2007-2009 räknar med en prognosperiod på upp till tre år samt en prognosperiod som gäller för evigt efter tre år. SEB år 2007-2009 har däremot endast en prognosperiod och den gäller fem år framåt. Att det finns stora skillnader gör det svårt för intressenter att få överblick över företagens antaganden och även svårigheter med att jämföra företagen. Det skulle enligt Gibbins och Loewen (2005) medföra att den redovisade informationen blir mindre relevant om företagen tillåts använda olika perioder. Enligt Ramana (2008) och Jarva (2009) kan tolkningsmöjligheterna för företagen bidra till att företagsledningen agerar alltför försiktigt eller opportunistiskt när det gäller nedskrivningsprövningar, och det beror på att företagen då kan använda en period för kassaflöden som speglar det bästa resultatet för företaget.
6.5 Tillväxttakt
Här redogörs för hur många företag som har redovisat vald tillväxttakt de olika åren samt om det framgår vilken prognosperiod tillväxttakterna baseras på.
Tabell 7: Vald tillväxttakt och redovisad prognosperiod år 2007-2009.
2007 2008 2009 TOT
Hur många företag redovisar vald tillväxttakt? 3 3 6 12
Hur många motiveringar finns? 1 0 4 5
Hur många företag anger period för vald tillväxttakt? 6 6 5 17
< 5 år 2 2 1 5 > 5 år 4 4 4 12 6% 6% 6% 17% 29% 6% 6% 6% 18% Period för framtida kassaflöden 2 år och uppåt (1st)
34 6.5.1 Vald tillväxttakt
Tillväxttakten redovisas endast i hälften av de undersökta årsredovisningarna, trots att IAS 36 anger att den ska anges. Vilken tillväxttakt företagen använt skiljer sig åt, både bland företagen sinsemellan men även inom företagen. I fyra årsredovisningar har företagen använt olika tillväxttakter på olika marknader. Det gäller Nordea 2008 och 2009, SEB 2008 och Swedbank 2009. IAS 36 anger att företagen ska ange de olika tillväxttakter som använts under åren, något som dessa företag gjort. Nordea motiverar vald tillväxttakt under 2008 enligt följande:
”För marknaden i Norden har en tillväxttakt på 4 procent använts, medan en tillväxttakt på 5 procent har använts för Polen och de baltiska länderna”
Nordeas Årsredovisning 2008
Utöver att studera om företagen redovisat tillväxttakten har vi även undersökt om de motiverat den och i de årsredovisningar där tillväxttakten redovisats har den motiveras i fem av tolv fall (Tabell 7). Kinnevik är det enda bolag som redovisat en tillväxttakt för samtliga tre år, men företaget har inte motiverat antaganden bakom de valda tillväxttakterna för något av åren.
Då företagen kan använda sig av olika tillväxttakter under prognosperioden har vi studerat om de har redovisat vilka perioder olika tillväxttakter avser och i vår studie visade det sig att information om detta saknas i hälften av årsredovisningarna. Vi har delat in perioderna i över och under fem år och i de årsredovisningar där den redovisats har den vanligaste prognosperioden varit längre än fem år. Fyra företag har angett prognosperioden för samtliga år: Handelsbanken, Swedbank, SEB och Latour. SEB nämner även under 2007 och 2008 att de använt bägge perioderna för sina beräkningar.
6.6 Diskonteringsränta
Här redogör vi för om företagen angett diskonteringsräntan vid beräknandet av nyttjandevärdet samt om det framgår om den är före eller efter skatt.
Tabell 8: Antaganden och motiveringar om diskonteringsräntan år 2007-2009.
2007 2008 2009 TOT
Hur många företag anger diskonteringsräntan? 8 7 7 22
Framgår det om den är före/efter skatt? 6 5 6 17
Hur många företag anger den före skatt? 4 3 2 9
Hur många företag anger den efter skatt? 4 2 4 10
35 6.6.1 Redovisade diskonteringsräntor under åren 2007-2009
Lundbergs har inte angett vald diskonteringsränta i två av sina årsredovisningar, vilket är de enda undersökta årsredovisningarna där den saknas, och det leder till svårigheter för intressenter när det gäller att bedöma nedskrivningsprövningarna. Diskonteringsräntan anser Carlin och Finch (2008) vara den faktor som har störst påverkan på företagens nedskrivningsprövningar och den diskonteringsränta företagen i vår studie angett i årsredovisningarna skiljer sig åt. I 13 av 22 årsredovisningar har företagen valt att använda sig av olika diskonteringsräntor till olika dotterbolag och segment såsom Baltikum, Norden etcetera. Motiveringar finns i sex stycken årsredovisningar där diskonteringsräntan angetts, men eftersom motiveringar saknas i de flesta årsredovisningarna blir det svårt för intressenter att bedöma om företagen valt för låga diskonteringsräntor, vilket Carlin och Finch (2008) har påvisat sker i många företag.
Företag har beskrivit vilken metod de använt för att beräkna diskonteringsräntan i hälften av årsredovisningarna, Swedbank är dock det enda bolaget som redovisat specifik information om vilken metod de använt. För de andra bolagen har vi behövt göra en bedömning baserad på de antaganden och uppgifter som företagen själva beskrivit. När företagen beskrivit vilken metod de använt för att beräkna diskonteringsräntan, har den redovisats i elva av 22 årsredovisningar och de har då använt sig av både WACC- och CAPM-modellerna (Tabell 8). CAPM används i fyra fall och det är av Swedbank under tre år samt av Handelsbanken 2008. Handelsbanken 2008 använde även WACC det året och i de resterande sju årsredovisningarna användes WACC.
Swedbank beskriver vald metod vid beräkning av diskonteringsräntan enligt följande:
”Diskonteringsfaktorn fastställs utifrån marknadens riskfria ränta, marknadens avkastningskrav, enhetens utveckling på en aktiemarknad i förhållande till hela aktiemarknaden samt tillägg för illikviditet och småföretags storlek”
Swedbanks Årsredovisning 2008
6.6.2 Diskonteringsräntan anges före eller efter skatt
36 före eller efter skatt framgår det i IAS 36 att en räntesats före skatt bör användas. Att den i tio årsredovisningar redovisas efter skatt kan förklaras med att företagen och intressenterna har olika uppfattning om vilken metod som är bäst lämpad att använda, något som Akerlof (1970) diskuterar i sin forskning. Han menar att företagen har andra preferenser än intressenterna vilket bidrar till olika uppfattningar om vilken information som bör delgivas i årsredovisningarna. Sammanfattningsvis finns det i vår studie företag som utelämnat information om diskonteringsräntan eller angett den före eller efter skatt, vilket enligt Solomon (1986) leder till att informationen blir mindre användbar för intressenter. Det beror på att det är viktigt att informationen som delges ska vara komplett och enhetlig för att den ska vara användbar.
6.7 Känslighetsanalys
Här redogörs för hur många företag som nämner att de genomfört en känslighetsanalys samt hur många företag det är som redovisar den.
Tabell 9: Redovisade kassaflödesanalyser år 2007-2009.
En känslighetsanalys av goodwill och hur den påverkar respektive kassagenererande enhet hos företagen redovisas i en av de 24 undersökta årsredovisningarna och det är Swedbank som 2009 har med en sådan uppställning över sina kassagenererande enheter i Baltikum. Det nämns dock i nio andra årsredovisningar att en känslighetsanalys är utförd men ingen analys är redovisad (Tabell 9). IAS 36 rekommenderar företag att i årsredovisningen upplysa om hur mycket deras antaganden kan förändras angående det beräknade återvinningsvärdet för goodwill utan att en nedskrivning blir aktuell.
En känslighetsanalys är viktig att redovisa då det visar på hur känslig företagens antaganden är för förändringar, exempelvis kan en liten förändring av tillväxttakten eller diskonteringsräntan ha stor inverkan på det beräknade framtida kassaflödet. Swedbank nämner i sin årsredovisning 2009 att en sänkning av tillväxttakten med en procentenhet skulle leda till ökade goodwillnedskrivningar med dryga tre miljarder kronor och en ökning av diskonteringsräntan med en procentenhet skulle innebära nedskrivningar med närmare 7 miljarder kronor. Att dessa effekter endast redovisas i en årsredovisning kan ge upphov till problem som Akerlof (1970) tar upp i sin forskning. Han menar att intressenten (principalen)
2007 2008 2009 TOT
Hur många företag nämner att en känslighetsanalys är gjord? 4 3 3 10
37 inte har tillgång till tillräckligt med information i förhållande till företagsledningen (agenten) vilket leder till att företagen får ett övertag av information om risker som finns inom företaget.
7. Skillnader i företagens information om goodwill i årsredovisningarna
Syftet med vår studie har varit att analysera hur finansiella företag redovisat sina antaganden om nedskrivningsprövningar av goodwill, genom att studera hur informationen delges i årsredovisningarna. Vi har därmed undersökt hur tydlig företagens information om nedskrivningsprövningar av goodwill varit för intressenter. Det har vi gjort för att studera om IASB:s nya regler lever upp till målen att harmonisera företagens årsredovisningar samt för att studera hur intressenter kan utnyttja informationen som delges för att jämföra finansiell information mellan företag.Vår studie har visat att företagen inte varit konsekventa med att redovisa information om goodwill. Följden blir att informationen som delges intressenterna otydlig då de skiftande resultaten försvårar jämförelser och prognoser mellan åren. Att företagens information varierar mellan åren är förvånande då inga betydande ändringar av regler gällande redovisning av goodwill har genomförts under studieperioden. Då företagen inte varit konsekventa med att redovisa information om goodwill ger det utrymme för spekulationer från intressenter om varför företagen valt att inte göra det.
38 att det finns stora tolkningsmöjligheter gällande de antaganden som företagen måste göra om goodwill. Stora tolkningsmöjligheter och en svårvärderad tillgångspost kan i sin tur bidra till att företagsledningen företar ett allt för opportunistiskt beteende som har en påverkan på de nedskrivningsprövningar som företagen gör.
Då inget företag i studien följt samtliga rekommendationer som IFRS och RR ger för goodwill ser vi det som tecken på att företagen undanhållit information till intressenter av olika skäl. Skäl till det kan exempelvis vara att bolagen inte vill redovisa all information på grund av att goodwill är en omstridd post, att bolagen har olika uppfattning om vad som är väsentligt att delge intressenterna samt av konkurrensskäl.
Eftersom de antaganden som företagen redovisat skiljer sig åt i stor utsträckning har det inneburit att informationen som delgivits intressenter inte varit tydlig. Ökad tillförlitlighet till den information som företagen lämnat samt ökad jämförbarhet skulle bidra till att öka relevansen när det gäller hur intressenterna kan använda informationen, speciellt med tanke på att årsredovisningen är intressenternas viktigaste informationskälla om goodwill. EU:s nya regelverk 2005 syftade till ökad harmonisering av redovisningsreglerna, men vår sammanfattande slutsats är att det målet inte kan anses vara uppfyllt. Två skäl till det enligt oss är dels att redovisade antaganden skiljer sig åt mellan företagen vilket medför att det blir svårt för intressenterna att utföra jämförelser, dels att det i stor utsträckning saknas motiveringar och information i årsredovisningarna om vilka antaganden företagen gjort vilket försvårar jämförelser och analyser utifrån ett intressentperspektiv.
39
