Fight Club

Södertörns högskola Litteraturvetenskap, pk

med inriktning på drama och genus

”I’m wondering if another woman is really the answer I need”

-En tematisk studie av Mannen, kvinnan och konsumtionskulturen i Chuck Palahniuks Fight Club

Författare: Lasse Thornström C-uppsats

Handledare: Ola Holmgren Höstterminen 2006

Abstract

The aim of this paper is to answer three questions about Chuck Palahniuks novel Fight Club.

The three questions were chosen because they were widely debated after the release of David Fincher screenplay based on the same book. The questions are: Is the critique on

consumerculture offered in Fight Club valid? What does Fight Club say about the relation between man and woman? Can the work be considered fascist? The critique against consumer culture is found valid and not a disguised complaint about the feminization of society. The main female character Marla is vital for Jack as a blueprint for Tyler. Tyler and Marla are found much alike. The fascist tendencies are present in Tylers character but he can be seen as the protagonist Jacks created father. In the course of Jacks struggle for independence Tyler is doomed to be defeated, so the fascist attitudes can’t be said to be represented by Fight Club as a whole.

Innehållsförteckning Sid

Inledning ... 5

Forskningsöversikt ... 6

Teori och metod ... 6

Susan Faludi... 7

Klaus Theweleit ... 8

Fight Club ... 10

Handlingen ... 10

Fight Club och konsumtionskulturen ... 10

IKEA-pojken... 12

Symtomen -sömnlöshet ... 13

Motstånd ... 13

Fight club... 14

Project Mayhem ... 15

Fight Club och Kvinnan ... 16

Marla... 17

Jack och Marlas relation ... 19

Attityder till kvinnan ... 20

Kvinnan och konsumtionskulturen... 21

Fascism ... 22

Fight clubs fascism... 23

Project Mayhem ... 25

Organisationen ... 25

Tylers attityder till samhället ... 27

Politisk hemvist... 29

Slutet... ... 31

Slutdiskussion ... 33

Käll- och Litteraturförteckning ... 35

Inledning

Debatten som förts om filmen Fight Club, sedan den kom ut 1999, har varit mycket

omfattande i pressen och ganska många vetenskapliga artiklar har skrivits. Skribenterna har i allmänhet varit väldigt oeniga i sina tolkningar av filmen. Trots att det rör sig om ett

popkulturellt verk i utkanten av mainstream, har det berett betydande svårigheter, för att inte säga förvirring, för de som satts att tolka det. ”Det finns säkert en poäng, och ett klurigt underliggande budskap, i Finchers film, men jag blir inte klok på vad den går ut p唹, skriver till exempel Mats Johnson i en recension av filmen, där han i alla fall är säker på att filmen inte var bra (betyg 1 av 5). Det jag finner intressant är hur mycket åsikterna går isär. Man finner de olika ståndpunkterna både när det gäller de akademiska avhandlingar som jag tittat på och på de recensioner, hemsidor, tidningskrönikor och andra mer kravlösa forum för tyckanden. Trots att till exempel en essä, eller en filmrecension inte alls har samma krav på referenser och argumenterande underbyggnad för sina påståenden som de akademiska

texterna, drar de ofta ungefär samma slutsatser, och delar ungefär samma åsikter. Jag har valt ut tre frågor där meningarna är väldigt delade. Dessa är: Hur giltig är Fight Clubs kritik av konsumtionskulturen? Kan Fight Club kallas fascistisk i någon mening? Vad säger Fight Club om förhållande man/kvinna? Debattörerna har klassat Fight Club som allt från fascistisk, neoliberal, misogyn, till anarkistisk, antikapitalistisk, och även feministisk. Jag kommer att undersöka dessa frågor utifrån romanen som filmen Fight Club följer nära. Fight Club skrevs av Chuck Palahniuk 1996 och var hans debutroman. Den hade ganska begränsad spridning innan den filmades av regissören David Fincher, med en enorm medieexponering som följd.

Kritiken som skrivits har som sagt oftast gällt filmen, men den kan i de frågor som jag valt att studera spåras till romanen. Filmen följer romanens text väldigt noga, och på de ställen där det finns skillnader kommer detta att diskuteras. De slutsatser som dras gäller dock för boken. För att undvika begreppsförvirring kommer jag skriva Fight Club när jag menar boken och fight club när jag menar företeelsen så som den behandlas i romanen.

1 Mats Johnson, ”Suspekt människosyn Slagskämpar hyllas och klena förnedras i Fight Club”, Göteborgs- Posten, 24/12 1999.

Forskningsöversikt

Teori och metod

I min analys kommer jag använda mig av Henry A Giroux’s artikel ”Private Satisfactions and Public Disorders: Fight Club, Patriarchy, and the Politics of Masculine Violence” och Jeanette Trottas artikel ”Fighting Masculinity: Stereotyping as a Signifying practice in Fight Club”.

Giroux lägger an en mycket kritisk ton och försöker visa att Fight Club stöder neoliberala idéer och en antifeministisk hållning. Han gör det genom att betrakta Tylers Durdens förmenta antikapitalistiska hållning som en extremt individualistisk hållning, och genom att läsa kritiken av konsumtionskulturen som en kritik av ”feminiseringen” av samhället. Giroux går så långt att han menar att Fight Club fungerar som en ”teaching machine”, en aktiv propaganda för noeliberala idéer. Trotta’s artikel skrevs i direkt opposition mot Giroux och hon menar tvärtom att Fight Club’s kritik av konsumtionskulturen och stereotypa

maskulinitetsbilder är riktig och trovärdig. Hon försöker visa hur filmen utmanar dessa bilder, ifrågasätter dem, och problematiserar dem. Förutom dessa två sekundära källor kommer jag att använda ett antal recensioner och debattartiklar publicerade i svenska dagstidningar.

I min analys kommer jag att applicera Susans Faludis idéer om manlighetskris så som det framställs i Ställd – Förräderiet mot mannen, som ett viktigt inslag. ² Jag är inte den förste som gör kopplingen mellan Faludi och Fight Club. Petra Ulmanen noterar samma sak i sin recension av filmen och menar att ”Den gemensamma nämnaren är männens känsla av att vara övergivna och svikna, inte bara av sina fäder, utan av hela det moderna samhället.”³ Faludi har också själv kommenterat filmen, bland annat in en intervju i Expressen där hon menar att i Fightclub ”finns den manliga krisen tydligt porträtterad.”⁴ Jag kommer också att använda mig av Klaus Theweleits Mansfantasier⁵ som är en omfattande studie av den så kallade frikårslitteraturen i Weimarrepublikens Tyskland.⁶ Han använder där ett

psykoanalytiskt angreppssätt och finner hos männen bakom dessa verk en grundläggande brist på ett självständigt jag. Är manlighetskrisen som porträtteras i Fight Club ett symtom på denna brist? Att Fight Club anklagats för att representera fascistiska värderingar gör

2 Susan Faludi, Ställd Förräderiet mot mannen (1999), övers. Boo Cassel, Cecilia Franklin & Lillemor Jonsson, s. 630 (2002 Stockholm).

3 Petra Ulmanen, ”Frihet i ett slag – PETRA ULMANEN om Fight Club, filmen som identifierar mannens fiende nummer ett – kommersialismen”, Aftonbladet, 17/1 2000.

4 Cecilia Hagen, ”På jakt efter källan till männens ilska. Susan Faludis mål är att fixa kampen mellan könen”, Expressen, 15/9 2000.

5 Klaus Theweleit, Mansfantasier (1977), övers. Brutus Östling (Stockholm/Stehag 1995), Band 1 & 2.

6 Litteratur författad av medlemmar av de militära frikårerna i Tyskland under 1920-talet. Dessa män kom att bli tongivande i det nazistiska ledarskiktet.

parallellen intressant. Därför är Mansfantasier tillsammans med Ställd mina viktigaste sekundära källor.

Susan Faludi

1992 publicerade Faludi Backlash –The undecleared war against american women som blivit något av en ”feministisk bibel som visade hur manssamhället slog tillbaka mot kvinnors framsteg”⁷. Hon ville ta reda på varför männen motarbetade kvinnors frigörelse. Därför startade hon ett arbete med intervjuer som resulterade i Ställd –Förräderiet mot mannen..

Ganska tidigt fann hon att frågan var felställd, att männens motstånd handlade om missriktade protester mot en annan förändring. En förändring av mansrollen från att vara baserad på meningsfullt arbete som samhällsbyggare, där lojalitet, hängivenhet och plikt vara

honnörsord och där varje man hade en uppgift att fylla, till en tävlingsinriktad, individualistisk manssyn ”där det personliga värdet bedömdes i ornamentala termer: Var de >sexiga<? Var de

>kända<? Hade de >vunnit<?”⁸. Faludi menar att männen hamnat i samma ornamentala kultur som feminismen kämpat mot sedan 60-talet. Den ornamentala kulturen beskriver Faludi som,

”…uppbyggd kring kändisskap och image, glamour och underhållning, marknadsföring och konsumtion. Dess essens är inte bara saluföringen utan saluföringen av jaget, och den uppgiften får varje man i grund och botten lösa själv.”⁹. Missnöjet med detta sakernas

tillstånd, naturligtvis från de friställda arbetare som misslyckas i den nya ordningen, men även från framgångsrika män (hon intervjuar bland annat Sylvester Stallone), är det som hon kallar för manlighetens kris. Faludi ser en konsekvens av att männen är fängslade i

konsumtionskulturen. Det innebär för henne en uppgörelse med patriarkatet som begrepp eftersom det inte längre kan sägas vara ett instrument för bevarande av manlig hegemoni, utan slår lika hårt mot båda könen.¹⁰ Förräderiet som titeln syftar på är samhällets, men också faderns (faderns frånvaro är ett förekommande tema för de män hon talar med), svek mot de pojkar som trodde sig växa upp till en meningsfull och trygg tillvaro. Faludi menar att detta svek, skapar den ilska och missriktade aggression som drabbar kvinnor, invandrare med flera.

Hon menar också att det är övergången från industri- till informationssamhället som urholkat värdet i yrkeskunskaperna, egenskaper som tidigare gjort kapitalismen till männens allierade, och lämnat dem i en situation där de är utbytbara. Faludi anser att insikten om att männen inte

7 Ingalill Mosander, ”’Männen har blivit passiva objekt’ –Susan Faludi är feministen som tycker synd om männen”, Aftonbladet, 15/9 2000.

8 Faludi (1999), s. 630.

9 Ibid, s. 45.

10 Ibid, s. 634 f.

längre är kapitalismens gunstlingar, och därför inte heller privilegierade med makt, medför en svår omprövning av manligheten. Hon menar vidare att män ofta vägrar inse att kapitalismen och konsumtionskulturen är männens stora fiende just därför att detta innebär att inse att de saknar makt, en makt som gått förlorad för länge sedan. Jag kommer att använda mig av Faludis teorier eftersom hennes tema, en manlighet i kris, där konsumtionskulturen spelar en avgörande roll är centralt i Fight Club.

Klaus Theweleit

Klaus Theweleits Mansfantasier (band 1 och 2) behandlar föreställningar och praktiker hos tyska män, aktiva i de olika frikårerna som bildades i Tyskland under mellankrigstiden. Han utgår från en lång rad av självbiografier, romaner, och andra texter som dessa män skrev. I dessa texter försöker han hitta gemensamma attityder och värderingar som kan förklara utvecklingen av den Nazistiska staten och för att förstå dess våldsamma ideologi.

Theweleit undersöker frikårslitteraturen och hittar ett stort antal fascistiska föreställningar hos dess författare. Det var de männen som, trots deras politiska ointresse, var centrala för den politiska utvecklingen, och kommer till slutsatsen att de personliga attityderna och

värderingarna var fascistiska och först senare skapade politiken. Genom detta argumenterar han mot en vanlig uppfattning om masspsykos, förförelse eller villfarelse, som orsak till Tredje Riket.¹¹ Theweleit tar avstamp i Sigmund Freuds psykoanalys när han genom texterna analyserar männen, som han kallar för soldatmän. Han finner att soldatmännen saknar det självständiga jaget, som enligt Freud separeras från symbiosen med modern när barnet är några år gammalt. Theweleit menar att soldatmännens problem är en ofullständig separation från modern som resulterat i ett ”läckande”, vidöppet jag. Deras attityder och handlingar skall tolkas som försök att dämma upp jaget och skydda dess gränser för att kompensera denna grundläggande brist.¹² Soldatmannens jag hålls intakt genom skapandet av ett kroppspansar som skydd. Detta sker genom befrielse från känslor och smärtlöshet, samt en total andlig kontroll. Det är kvinnan som hotar upplösa soldat-mannens jag. Hon står i centrum för hans aggressiva och avståndstagande attityd. På ett kollektivt plan skyddas jaget av den militärt tränade truppen. Där ingår soldatmannen som en viljelös kugge och en del av maskinen, enhetlig och fri från läckage.

Jag kommer att använda mig av Mansfantasier, därför att det, trots ett stort avstånd i tid och rum, finns en tämligen långtgående överensstämmelse i både attityder och praktiker mellan

11 Theweleit, band 2, s. 763.

främst Tyler Durden och de fascistiska män som uttalar sig i de böcker som Theweleit analyserat.

12 Ibid, band 1, s. 209.

Fight Club

Handlingen

När Fight Club börjar möter vi Jack med en pistol i munnen. Boken är skriven som en tillbakablick för att förklara vad som ledde fram till situationen. Denna scen ligger först i boken såväl som i filmen. Således kan berättaren hoppa fram och tillbaka i berättelsen vilket han också gör. För att göra det enkelt att orientera sig kommer jag därför att mena fabeln när jag talar om berättelsens förlopp. ¹³ Jag kommer hädanefter att benämna berättaren Jack, trots att han inte namnges i vare sig boken eller filmen. ¹⁴ Detta för att underlätta förståelsen. När Fight Club börjar är Jack en lägre tjänsteman på ett försäkringsbolag och han lider av sömnlöshet. Han börjar gå till stödgrupper för personer med dödliga sjukdomar vilket

tillfälligt lindrar sömnlösheten. Men snart dyker Marla upp på mötena. Hon lider inte heller av några riktiga sjukdomar och Jacks sömnlöshet återkommer. Han träffar Tyler Durden. Det kommer visa sig vara Jacks påhittade låtsaskompis, men det är denne till en början omedveten om. Jack och Tyler skapar fight club, en klubb där medlemmarna träffas för att slåss mot varandra, i syfte att lindra deras smärta och ångest. Tyler utvecklar fight club till Project Mayhem, som är en paramilitär organisation som utför diverse våldsamma aktioner. När Jack inser att han och Tyler är samma person försöker han stoppa Project Mayhem. Uppgörelsen mellan Jack och Tyler slutar med att Tyler försvinner, medan skyskrapor sprängda av Project Mayhem faller runt omkring dem. Jack och Marla försonas.

Fight Club och konsumtionskulturen

För Faludi har arbetet stått i centrum för den manliga identiteten. Förändrade

arbetsförhållanden har resulterat i den kris som hon beskriver i Ställd. Jag skall därför undersöka hur Palahniuk beskriver huvudpersonen Jacks jobb. När Fight Club börjar jobbar Jack som återkallelsekoordinator på ett stort bilföretag. ¹⁵ Han beskriver sitt jobb som ”it’s simple arithmetic”, enkel matematik. ¹⁶ Vad Jack tycker om sitt jobb berättar han för en medresenär under en jobbresa; ”I’m working toward a career as a dishwasher”¹⁷, och av

13 Dvs. händelserna i den följd de har i den fiktiva tidslinjen.

14 Jack är det namn som används i samtliga av de artiklar jag refererar till och började användas av manusförfattaren Jim Uhls som behövde ett namn att markera berättarens repliker med.

15 Fabelns början.

16 Palahniuk, s. 30.

17 Ibid, s.31.

formuleringar som ”I go to meetings my boss doesn’t want to attend. I take notes.”¹⁸, får man intrycket av ett lägsta klassens kontorsjobb. Jack’s banala uppgift är att bestämma om

företaget skall återkalla defekta bilar, eller om det är mer lönsamt att låta bli. Detta innebär potentiellt dödliga konsekvenser, över vilka han inte har någon som helst kontroll. Jack’s berättarröst beskriver den matematiska formeln så lakoniskt och osentimentalt, att det förstärker det oerhörda i dess konsekvenser. Stilmässigt påminner Palahniuk då om Kurt Vonnegut, och särskilt romanen Jailbird, där huvudpersonens oförmåga att kontrollera sitt liv blir tydliga i och med det sakliga sätt den absurda världen beskrivs.¹⁹

Trots den negativa bilden som Palahniuk förmedlar av Jacks arbete låter han honom ändå beskriva sig som ”What I am is a recall campaign coordinator”²⁰, vilket implicerar en identitet. Formuleringen ”What I am is a…” är också starkare än den mer konventionella formen ”I am a…”, som kan sägas ha försvagats genom sin funktion som konversationsritual.

Med den mer ovanliga formuleringen blir identiteten mellan Jack och hans arbetsroll total.

Repliken måste därför tolkas som svart ironi. Att identifiera sig med jobbet, eller kanske snarare med samhällsnyttan som jobbet innebär, är en gammal manlig strategi som inte längre fungerar när man har ett jobb utan reell produktion i en byråkratisk organisation. Faludi beskriver sådana män som ”funktionärer som ofta inte ens visste vad de hade för

ansvarsområde och som misstänkte att de egentligen inte behövdes alls.”²¹ Denna typ av jobb har blivit allt vanligare i övergången till informationsåldern. Naomi Klein, har i No Logo studerat detta med fokus på storföretagen och konstaterar att de flyttat fokus från produktion till varumärkesbyggande, vilket i i-länderna medför jobb utan konkret produktion. ²² Faludi beskriver effekterna som ”Ett samhällsfördrag mellan landets [USA i detta fall] män och dess institutioner bröt samman, mest iögonfallande inom lönearbetets institutioner, men inte enbart där. Manliga lojalitets-, produktivitets- och serviceideal låg i spillror. Dylika regler ansågs passé och männen som följde dem betraktades som smått ömkansvärda.”²³ Förändrade arbeten innebär alltså, förutom en konkret samhällsförändring, även en förändring av värden.

Klein skriver: ”När den faktiska tillverkningsprocessen sjunkit så i graderna är det inte annat att vänta än att också de som gör jobbet blir behandlade som skrot –kvarlämnad bråte.”²⁴

18 Palahniuk, s. 30.

19 Imre Kertez är en annan författare med samma stildrag

20 Palahniuk, s. 31.

21 Faludi (1999), s. 38.

22 Naomi Klein, No Logo Märkena, marknaden, motståndet (2000), övers. Lillemor Ganuza Jonsson & Tor Wennerberg, s. 28 (Stockholm 2000).

23 Faludi (1999), s. 54.

24 Klein, s. 227.

Situationen som beskrivs passar bra in på Jacks egen. Han skickas runt i USA, hastigt och till synes planlöst, för att utföra ett jobb som vem som helst kan sköta.

IKEA-pojken

När den gamla mansrollen, där mannens värde ligger i att göra nytta, inte längre fungerar måste Jack hitta den i något annat. Som den nya tidens man han är, baserar han den på livsstil.

”Den nya generationens män hade inte bara förlorat en värld i vilken de gjorde nytta, de hade slungats in i ett ornamentalt rike”²⁵ Det Faludi menar med onamentalt rike kan se ut på många sätt men i Jacks fall består det av hans andelslägenhet, omsorgsfullt belamrad med prylar.

Jack beskriver detta som ”identitet genom vad man äger”, vilket jag tolkar som en ersättning för den nyttobaserade mansrollen. Palahniuk målar upp situationen med mycket tydliga penseldrag: ”It used to be enough that when I came home angry and knowing that my life wasn’t toeing my five-year plan, I could clean my condominium or detail my car.”²⁶ Här får varorna, enligt min mening, en tröstande funktion, för att ta fokus från Jack problem med en identifikation med ett jobb som inget värde har. Till och med de sexuella behoven har

omformulerats så att: ”The people I know who used to sit in the bathroom with pornography, now they sit in the bathroom with their IKEA furniture catalogue”²⁷.

Stilmässigt använder Palahniuk inte samma kyliga distans som när han beskrev Jacks arbete utan stilen blir öppet sarkastisk och ironisk. Jack: ”The Vild hall clock made of galvanized steel, oh, I had to have that. // The Klipsk shelving unit, oh, yeah.”²⁸. Den konsumtionskultur som utmålas bygger på att bli färdig, komplett och perfekt, genom att ha de rätta sakerna.

You buy furniture. You tell yourself, this is the last sofa I will ever need in my life. Buy the sofa, then for a couple years you’re satisfied that no matter what goes wrong, at least you’ve got your sofa issue handled.²⁹

Vidare börjar texten tala i allmänna termer istället för att bara tala om Jack’s situation, vilket visas i exemplet ovan eller tydligare från föregående sida: ”We all have the same

25 Faludi, s. 44.

26 Palahniuk, s. 49.

27 Ibid, s. 43.

28 Ibid, s. 43.

29 Ibid, s. 44.

Johanneshov armchair in the Strinne green stripe pattern”³⁰. Jag menar att vi här har bokens tematiska frö, den konsumtionskultur som vi alla deltar i (eftersom vi alla har samma fotölj), och som vi alla är fångade i (”Things you own end up owning you”). Palahniuk går från att tala om Jacks personliga problem till ett allmänt samhällsproblem. I de partier där frågan tas upp finns det inga markörer som visar att det skulle vara ett specifikt manligt problem. Av de exempel som citeras ovan är enbart det med pornografi, något man skulle associera med exklusivt³¹ ”manligt”. Språkmässigt används de könsneutrala ”people”, ”we”, ”you” snarare än i andra delar av boken vanligare ”man” och ”guy”. Palahniuk skriver även explicit om konsumtionskulturen som båda könens fängelse i den något udda kontexten av det uteslutande manliga Project Mayhem: ”You have a class of young strong men and women, and they want to give their lives to something. Advertising has these people chasing cars and clothes they don’t need.”³² Boken ansluter väl till Faludis analys som leder till samma slutsats: ”Vid seklets slut kan feminister inte längre med samma övertygelse påstå att konsumtionskulturen

>gör det i ännu högre grad med kvinnor< [förvandlar personen till ett objekt]”….”Kvinnorna drevs före, men nu har deras bröder tvingats in i ledet.”³³ I kapitlet om Fightclub och kvinnan kommer jag att titta närmare på kvinnans roll i konsumtionskulturen. Flera kritiker vill nämligen hävda ett misogynt drag i Fight Clubs kritik av konsumtionskulturen, som därigenom kopplas till något kvinnligt.

Symptomen -sömnlöshet

Jacks symtom på att han inte mår bra i konsumtionskulturens fängelse är att han lider av sömnlöshet. Första antydan om ett problem ges av en läkare som säger: ”Insomnia is just the symptom of something larger. Find out what’s actually wrong.”³⁴ När Palahniuk använder just sömnlöshet för att bereda väg för presentationen av dessa underliggande problem, fyller tillståndet samtidigt en annan funktion. Det gör det möjligt för Tyler att existera.

Sömnlösheten beskrivs som en ”out-of-body experience”³⁵, där man varken riktigt sover eller är vaken, så att verklighet och dröm blandas ihop. En bra grogrund för att odla en alternativ personlighet.

30 Palahniuk, s. 43.

31 Ordet exklusivt används här i betydelsen uteslutande, och är alltså ingen värdering från min sida, om någon undrade.

32 Ibid, s. 149.

33 Faludi (1999), s. 635.

34 Palahniuk, s. 19.

35 Ibid, s. 19.

Motstånd

Palahniuk låter Jack göra motstånd mot sömnlösheten, och därigenom mot den underliggande sjukdomen i tre steg: Genom att gå till hjälpgrupper och genom att starta organisationerna fight club och Project Mayhem.

Jack börjar gå på hjälpgrupper för personer som drabbats av dödliga sjukdomar därför att hans läkare sagt honom att det är där man kan finna riktig smärta. Redan där presenteras en idé som skall bli central för de fight clubs som Jack och Tyler senare skapar: Att smärta är något betydelsefullt, något som måste utforskas.

This is why I loved the support groups so much, if people thought you were dying, they gave you their full attention. // If this might be the last time they saw you, they really saw you.

Everything else about their checkbook balance and radio songs and messy hair went out the window³⁶

Vad som presenteras här är en insikt om möjligheten att fly från konsumtionskulturen. I en situation där man kan dö när som helst, blir prylarna oväsentliga och lyssnandet, eller mötet med en annan människa viktigast. Att det finns en koppling mellan hjälpgrupperna och fight club ser vi på att Bob, en av deltagarna, tar steget från det förra till det senare. När Jack träffar honom på stan senare, och frågar om han fortfarande går på grupperna svarar han ”No, I found something so much better”, och därigenom uttrycker han att det rör sig om samma sak, om än med en kvalitativ skillnad. Att hjälpgrupperna slutar att fungera som ett alternativ för Jack beror på Marlas entre på scenen, inte på att han tappat tron på dem som sådana. Då Marla, liksom Jack inte är drabbad av sjukdomar, uppenbarar hon det faktum att han inte hör hemma där. ”Marla’s lie reflects my lie.”³⁷ Jack förnimmelse av liv och befrielse visar sig bygga på en lögn, precis som hans tidigare liv. Han måste hitta något nytt, och för att vara stark nog skapar han Tyler Durden.

Fightclub

När Fight Club startar flyttar motståndet mot konsumtionskulturen ut ur den egna kroppen.

Nu är det fler än Jack själv som skall räddas, och medlemmarna skall räddas genom att slå varandra sönder och samman. Detta kan tolkas som samhällskritik när Palahniuk skriver

36 Palahniuk, s. 107.

37 Ibid, s. 23.

”Maybe self-improvement isn’t the answer. // Maybe self-destruction is the answer.”³⁸, vilket Trotta tolkar som att förstörelse av den egna kroppen också blir en förstörelse av dess

funktion i den kommersialiserade världen³⁹. I den ornamentala världen, som Faludi beskriver den, är nämligen din kropp och dess utseende identiskt med ditt värde som vara. Vidare kopplar Trotta liksom Faludi detta till en fråga om manlighet när hon skriver: ”Tyler, who is a perfect image of a commercial male ideal, could consequently be said to use violence to destroy the very same stereotypical male ideal.”⁴⁰ Trotta ser våldet som en konsekvens av frustrationen över fångenskapen i den kommersialiserade världen, och ser det därför som en förstålig protest. Jag delar Trottas syn på våldet som en fruktlös protest, snarare än en idé eller värde i sig. Fight club är ingen samhällomstörtande rörelse som försöker skapa en bättre värld, utan ett försök att ge lindring åt de som deltar genom att få dem att känna sig ’levande’.

Project Mayhem

Project Mayhem är fortsättningen på Fight club och då går ambitionerna längre än till den egna gruppen. Project Mayhem är en samhällomstörtande rörelse med tydliga mål. Tyler skapar Project Mayhem för att krossa civilisationen och skapa något bättre av världen. Målet har förändras, från att handla om att ändra sitt liv, vilket Jack inte lyckades med, till att därför följaktligen förändra världen så att den skall passa honom. Problemet som han inte lyckades identifiera hos sig själv projiceras på världen. Tylers vision är en primitiv, förindustriell värld:

’Imagine,’ Tyler said, ’stalking elk past department store windows and stinking racks of beautiful rotting dresses and tuxedos on hangers; you’ll wear leather clothes that will last you the rest of your life, and you’ll climb the wrist-thick kudzu vines that wrap the Sears Tower.⁴¹

Enligt min tolkning är detta Project Mayhems politiska mål. Att Project Mayhem tar avstånd från konsumtionskulturen framkommer tydligt. De som vill bli medlemmar skall (förutom 500$ som skall täcka begravningskostnader i händelse av död) enbart ta med en uppsättning kläder efter en viss mall (”One heavy black coat”⁴² etcetera). Detta kan betraktas som en

38 Palahniuk, s. 49.

39 Jeanette Trotta, ”Fighting Masculinity: Stereotyping as a Signifying Practice in Fight Club”, Moderna språk, häfte 2, 2004, s. 141.

40 Trotta, s. 141.

41 Palahniuk, s. 125.

42 Ibid, s. 128.

uniform och som sådan kan sägas utplåna möjligheten till identitet genom kläderna.⁴³ Som

”the mechanic”, en av Tylers underhuggare som inte fått något riktigt namn skriker ut i trafiken under en bilresa: ”As long as you’re at fight club, you’re not how much money you’ve got in the bank”⁴⁴. Project Mayhem existerar i hög grad utanför det kapitalistiska systemet. Huset på Paperstreet där de håller till är en rivningskåk⁴⁵ i ett industriområde i utkanten av staden. ”Stacks of magazines are about the only furniture”⁴⁶. Den enkla maten (ris) lagas kollektivt⁴⁷. De pengar som trots allt behövs för verksamheten kommer in på två sätt. För det första sker det genom utpressning av Jacks kvällsjobb på Pressman Hotel⁴⁸, där han hotar med att gå ut offentligt med att han urinerat i soppan. Detta skulle naturligtvis skada Hotellets rykte. Han angriper alltså det kapitalistiska systemets värdering av ”varumärket”.

För det andra inbringas inkomster också från Paper Street soap company. Tylers firma hämtar avfall från fettsugningskliniker och tillverkar tvål av det: ”big red bags of liposuctioned fat we’ll haul back to Paper Street and render and mix with lye and rosemary and sell back to the very people who paid to have it sucked out.”⁴⁹ Här angrips åter konsumtionskulturen, och även de människor som sitter fast i den.

Fight club och kvinnan

När man skriver om Fight club kan man inte undvika frågan om vad boken säger om kvinnor eller förhållande mellan män och kvinnor. Trots att, eller på grund av, att Fight club är en bok skriven av en man, blir denna fråga central, och slutsatserna skiljer sig radikalt, epiteten sträcker sig mellan feministisk och misogyn. Jag tänker studera Fight clubs förhållande till kvinnan på tre sätt. 1. Genom att undersöka hur bokens enda kvinnliga person, Marla, beskrivs och vilken roll hon har. 2. Genom att studera vilken attityd till kvinnor som finns inskriven hos protagonisten (Jack/Tyler), och i Project Mayhem. 3. Genom att studera vilka kopplingar som görs mellan konsumtionskulturen (vilken uppmålas som negativ) och kvinnlighet.

43 Man kan jämföra med argumentation från förespråkarna för skoluniform, som menar att denna befriar skolbarnen från socialt tryck och positionering, och utslagning genom kläderna.

44 Palahniuk, s. 143.

45 Ibid, s. 57.

46 Ibid, s. 58.

47 Ibid, s. 131.

48 Här finns en skillnad mot filmen där utpressningen sker mot biltillverkaren som Jack jobbar hos men den skillnaden har ingen betydelse i det här sammanhanget.

49 Ibid, s. 150.

Marla

Marla Singer är berättelsens enda namngivna kvinna och hennes roll är viktig för berättelsen.

I filmen⁵⁰ säger Jack: ”I know all of this: the gun, anarchy, the expolsion, has got something to do with Marla Singer.”⁵¹ Marla dyker upp för första gången på hjälpgrupperna och det är där hon träffar Jack. Detta sker alltså innan Jack har skapat sin alternativa personlighet Tyler Durden, vilket kommer att ha betydelse för mitt resonemang. Henry A Giroux menar i sin artikel ”Private Satisfactions and Public Disorders: Fight Club, Patriarchy, and the Politics of Masculine Violence”, att Fight club visar ett misogynt förhållningssätt och använder citatet ovan som exempel. Girouxs tolkning är:”Jack begins his narrative by claiming that Marla is the cause of all his problems.”⁵² Det står klart att Jacks problem har något att göra med (has got something to do with) Marla, men jag tycker att Giroux tänjer på ordens betydelse när han säger att hon är orsak (cause) till dem.

Marlas motiv för att komma till hjälpgrupperna beskriver Jack som: ”She actually felt alive. Her skin was clearing up. All her life, she never saw a dead person. There was no real sense of life because she had nothing to contrast it with […] Now that she knows where we’re all going, Marla feels every moment of her life.”⁵³ Vad som bör noteras här är naturligtvis likheten till Jacks egna skäl. Den lilla skillnaden att Marla finner känsla av liv i kontrast till döden, medan Jack finner känsla av liv genom smärta kan betraktas som marginell. Den gemensamma fascination för döden och självdestruktivitet ser vi också hos Jack i hans flygplansolycksfantasier⁵⁴ och slagsmål, och för Marla hennes självmordsförsök och försök att råka ut för trafikolyckor, samt brännmärkning av sig själv med brinnande cigarettfimpar.

Marla har även vissa egenskaper som inte Jack har. Viktigast är att Marla lever utanför den konsumtionskultur som Jack sitter fast i tills han spränger sin lägenhet och flyttar till Paperstreet. Marla har inget fast jobb, hon har konstant ont om pengar, stjäl mat som avsett för nyligen avlidna grannar, köper sina kläder på secondhand, i den mån hon köper kläder alls. ”What Marla loves, she says, is all the things that people love intensely and then dump an hour or a day after.”⁵⁵ Marla’s motstånd mot konsumtionskulturen kan ses i förtjusningen över värdeförfallet hos konsumtionsvarorna, i julgranar som slängts efter motorvägen när julen är över, och i den handsydda bröllopsklänningen som hon köpt i en andrahandsbutik för

50 I boken används ”…is really about…” men har i kontexten samma betydelse. Palahniuk, s 14.

51 Fincher.

52 Henry A Giroux, ”Private Satisfactions and Public Disorders: Fight Club, Patriachy, and the Politics of Masculine Violence”, Journal of Advanced Composition, 21:1, s. 14 (2001).

53 Palahniuk, s. 38.

54 Ibid, s. 31.

55 Ibid, s. 67.

en dollar.⁵⁶ Som framkommer av citatet är det inte varans inneboende egenskaper eller värdemarkörer som är intressanta, utan den minskning av värde som de representerar. När Marla i slutet av berättelsen får reda på att Jack aldrig behöver betala för saker som han handlar av medlemmar i Projekt Mayhem, föreslår hon att de skall gå och shoppa.⁵⁷ Även i detta förslag visar hon samma förhållningssätt: Gratisshoppingen kan ses som en protest mot konsumtionskulturen, där sjävla idén bygger på att varorna har ett värde som kan mätas i pengar. När allting är gratis faller även varornas värde som identitetsmarkörer, vilket är Marlas poäng, att nivellera varornas värde för personen för att därigenom frigöra personen.

Shoppingen kommenterar hon humoristiskt med, ”There is an upside to all this free stuff”,⁵⁸ vilket visar att hon anser att shopping normalt är något negativt, eftersom hon behöver påpeka att det i detta fall finns en positiv aspekt. Det faktum att hon är den enda kvinnan av betydelse i boken som får stå för inspirationen av konsumtionskulturskritiken ligger i linje med Faludis konstaterande att feminismen bekämpat denna sedan Betty Friedmans Den kvinnliga mystiken (1963) som beskrivs som ”en bredsida som tog sikte på den kommersiella behandlingen av kvinnor.”⁵⁹ På detta område har männen mycket att lära av feminismen, och den långvariga kamp som förts, menar hon.

Förutom friheten från konsumtionskulturens gissel är också Marla fri från alla sociala spärrar som Jack har. Till exempel kliver hon rökande in i hjälpgruppen för män med

testikelcancer med kommentaren ”This is cancer, right?”⁶⁰. Hon har ett avslappnat förhållande till sex (hon har en dildo synlig på ett skåp som hon kommenterar med: ”Don’t worry, it’s not a threat to you”). Jag menar att dessa egenskaper är typiska för Tyler Durden som snart dyker upp, egenskaper som alltså Jack vill ha men tror sig sakna. Jacks skarpa, negativa, aggressiva ton när han beskriver henne, tolkar jag som ett resultat av de smärtsamma sanningar om sig själv som blir tydliga i henne. Som när han kallar henne nedsättande ”Faker”⁶¹ och ”the little bitch” för att hon, liksom han saknar sjukdomarna som stödgrupperna behandlar. När Jack sarkastiskt beskriver Marlas självmordsförsök⁶², reflekterar det hans egen dödslängtan, i bilen på motorvägen, när han övergivits av Tyler, då han säger ”My wish right now is for me to die.”⁶³ Giroux har dock en rakt motsatt åsikt och når den kompromisslösa slutsatsen att ”From

56 Palahniuk, s. 67.

57 Ibid, s. 183.

58 Ibid, s. 183.

59 Faludi (1999), s. 633.

60 Palahniuk, s. 23.

61 Ibid, s. 18.

62 Ibid, s. 59.

63 Ibid, s. 146.

the first scene to the last, women are cast as the binary opposite of masculinity.”⁶⁴ Om Marla skriver han att hon ”appears to exist to simultaneously make men unhappy and to service their sexual needs” och ”…has no identity outside of the needs of the warrior mentality”⁶⁵. Jag menar dock att Tylers identitet är tydligt påverkad av Marla, och att det därför inte handlar om en manlighet skapad i opposition till Marla, utan med hjälp av. Jag tycker också att det är visat att hon, till skillnad från Jack, har en identitet som grundar sig i något annat än konsumtionskulturen, om så bara i motståndet mot densamma. Däremot har Jack den inställningen till relationer att det handlar om en tävling, där man alltså kan vinna eller förlora, för att använda den ornamentala kulturens terminologi.⁶⁶

Jack och Marlas relation

Marla är den utlösande faktorn som får Jack att skapa Tyler. Relationen beskrivs så här: ”We have sort of a triangle thing going here. I want Tyler. Tyler wants Marla. Marla wants me.” //

”This isn’t about love as in caring. This is about property as in ownership.”⁶⁷ Att detta betyder att Jack älskar Marla står klart för honom först i slutet av boken ”And if Tyler loves Marla // I love Marla.”⁶⁸. Jack vill alltså vara Tyler för att kunna älska Marla. När kärleken beskrivs som ett ägande förstår man vikten av att vinna. När Jack och Marla båda vill äga varandra framställs kärleken som en kamp där Jack, som jag har visat, inte skulle avgå med segern. Tyler är en konstruktion, en personlighet som vågar leva ut alla Jacks inre drifter, men också en personlighet skapad, med inspiration från Marla. Tankarna förs till en gammal patriarkal syn på förhållanden, där mannen skall äga kvinnan, men eftersom både Jack och Marla beskrivs ha samma möjligheter och ambitioner att äga varandra, har det kanske mer att göra med konsumtionskulturen där de enda utloppen för känslor sker genom prylar. När pornografin kan ersättas med en möbelkatalog, är steget inte långt till att en partner kan vara någonting man äger eller konsumerar. What kind of partner define you as a person?⁶⁹

64 Giroux, s. 14.

65 Ibid, s. 15.

66 Faludi (1999), s. 630.

67 Ibid, s. 14.

68 Ibid, s. 199.

69 Travesti på Jacks replik från filmen ”What kind of dining set define you as a person?”

Attityder till kvinnan

I min tidigare argumentation om samhällskritiken har jag betonat det likartade mellan mäns och kvinnors situation som den framställs i Fight Club, men när fight club startas är det en organisation enbart för män. Slagsmålet, att mottaga och tillfoga smärta som lindring verkar vara en kur för enbart män. Även om ingen av fight clubs regler säger att kvinnor inte är välkomna förekommer inga kvinnor där, och när deltagarna diskuteras är det som män. Marla, som framställs som självförstörande i lika hög grad som Tyler, är aldrig aktuell för fight club.

Enda gången fight club omnämns av Marla är det som ”you and your little disciples like getting beat up”⁷⁰, det vill säga utan någon förståelse för att detta med slagsmål skulle kunna vara något positivt.

Vad Project Mayhem har för attityd till kvinnor behandlas nästan inte alls i texten. Enda gången det görs, betraktas de ha samma problem med konsumtionskulturen som män (citat i avsnittet om IKEA-pojken), där skrivs ”men and women”⁷¹. Men trots den likartade

situationen riktas Project Mayhem till enbart män. Varför? Kan kvinnorna inte räddas? Eller behöver de inte räddas? Faludi skriver om den feministiska rörelsens betydelse för de kvinnor som deltar: ”Varje GI [am. Menig soldat] Jane som deltog i striden kände att hon behövdes //

..Hon var delaktig i en större sak, hon stred för hela könets landvinningar. Många kvinnor vars liv berördes av feminismen kände på något vis att de hade återvunnit en viktig funktion”⁷². Project Mayhem kanske skall fungera som ett manligt komplement? Eller är det så att Project Mayhem fungerar som ett försvar mot Marla som är för dominant och stark för Jack? Trotta menar att så är fallet: ”Through Tyler he [Jack] can view Marla’s complex character in a one- dimensional light as a stereotypically female sex object – to Tyler she is only ’sport fucking’⁷³ – which enables him to exercise his dominance and stay in control by keeping her at a

distance.”⁷⁴ I den tolkningen är alltså Jack hotad av Marlas komplexitet, vilket gör det

omöjligt för honom att kontrollera henne. Skapandet av Tyler blir då ett försvar mot detta hot, vilket direkt ger associationer till Theweleits soldatmän. För dessa är det ständiga hotet om upplösning av det egna jaget källan till fientliga attityder mot kvinnan. Är Jacks sårbarhet mot Marla resultatet av ett icke självständigt jag?

För soldatmannen skulle Marla representera den allra värsta sortens kvinna. Som horan,

”bösskärringen”, anarkisten och kaoset, är hon full av allt det liv som hotar honom. För

70 Palahniuk, s.195.

71 Ibid, s.149.

72 Faludi (1999), s. 637.

73 Repliken ”Sport fucking” förekommer enbart i filmen och har ingen närliggande motsvarighet i boken.

74 Trotta, s. 137.

soldatmannen finns inga alternativ till förgörelse av Marla. Hans enda möjliga kvinna är Marlas antites: Anemiska, livlösa systrar, så till den grad idealiserade att de tappar all mänsklighet. Ikonen Jungfru Maria är den enda möjliga hustrun för soldatmannen.

Om soldatmannen kan förstås som en produkt av ett patriarkalt, gravt militariserat

samhälle är Jack den motsatta typen, uppfostrad av modern sedan fadern stack när han själv var sex år gammal. Jag menar att man kan tänka sig att Jacks jagutveckling blivit störd av frånvaron av faderns kastreringshot, vilket omöjliggjort en senare identifiering med honom.

Det finns dock en skillnad från soldatmännen i förhållandet till Marla. Skillnaden är att Jack trots hotet från Marla inte önskar förgöra eller distansera sig från henne. Detta intresse för Marla kan tolkas som en omedveten önskan att lösa sitt jagproblem istället för att bara

bekämpa symtomen. Att möta hotet istället för att som soldatmannen skydda sig mot det, eller angripa det. Fight Club kan beskrivas som ett lösningsförsök. Trotta skriver att Jack skapar Tyler för att skydda sig mot Marla, men jag menar att det kan finnas en annan orsak. Jack skapar sin frånvarande fader i Tyler. Han skapar fadern för att fullborda separationen från modern. Tyler hotar att kastrera honom genom att betrakta honom som omanlig, feg och utmana honom om Marla (som här får symbolisera modern). I fight club och början av Project Mayhem når Jack stadiet av identifikation med Tyler, de blir nu ett par, som far och son. Två män. Slutligen bryter sig Jack loss från Tyler, han utmanar och besegrar honom i bokens slut på skyskrapans tak. Tylers roll som fadersfigur är därmed fullgjord och han försvinner. Med denna läsning genomgår Jack i vuxen ålder en konstruerad upplösning av Oidipuskomplexet, med en fader som han själv har skapat. Tyler bistår Jack med de manliga principer som tätar hans läckande jag. Därmed hotas han inte längre av Marla. Han kan nu möta henne utan att upplösas. Också Susan Faludi argumenterar för att faderns frånvaro i samhället kan ha något att göra med manlighetens kris. Lösningen som presenteras i Fight Club handlar inte om en återgång till en gammal patriarkal ordning, utan Tyler framställs som nödvändig för Jacks frigörelse, men inte lösningen i sig. Som jag visat består dessutom Tyler både av egenskaper inspirerade av Marla, och vad Jack uppfattar som manliga principer.

Kvinnan och konsumtionskulturen

I Magnus Perssons essä ”Hollywoods manskritik är tveeggad”⁷⁵, som handlar om

manlighetens kris i amerikansk film, behandlas Fight Club som en av filmerna. Han skriver:

”Det finns både i ’American Beauty’ och ’Fight Club’ en problematisk tendens att upprepa en

75 Magnus Persson, ”Hollywoods manskritik är tveeggad”, Svenska Dagbladet, 8/2 2001.

alltför ofta hörd berättelse om samhällets tilltagande feminisering.”//”Gång på gång har konsumtion och masskultur länkats samman med föregivit kvinnliga egenskaper som

subjektiv, emotionell, irrationell, passiv, verklighetsfrånvänd och njutningslysten.”⁷⁶ Giroux delar den uppfattningen: ”Consumerism is criticized because it is womanish stuff”⁷⁷. Kritiken blir relevant eftersom tvålproduktionen, som alltså kan ses som en protest mot

konsumtionskulturen kan sägas rikta sig mot främst kvinnor. Betyder detta att Fight Club gör kopplingen mellan kvinnlighet och konsumtionskutur och att attacken därför riktas mot kvinnor? Giroux igen:”Tyler consistently tells Jack that men have lost their manhood because they have been feminized, they are a generation raised by women[min fetstil]”⁷⁸. Det fetstilade är det enda konkreta exemplet⁷⁹ Giroux ger som stöd för att visa att Fight Club betraktar Jack som feminiserad. Trotta menar att man måste se repliken i sitt sammanhang där fädernas frånvaro diskuteras, och kommer till slutsatsen att: ”Jack simply feels that his

identity has been shaped by his relationship to his mother and that there might be some other way of being a man”⁸⁰. Detta “other” är den fader som Jack saknade som barn och som Tyler kan sägas representera. Vad Giroux kallar för Jacks förlorade manlighet kan man lika gärna kalla hans oförlösta jag. Målet är inte att bekämpa det kvinnliga (representerat av Marla), utan att kunna leva med henne utan att upplösas. Därmed försvinner också den sista kopplingen mellan kvinnan (som inte skall bekämpas) och konsumtionskulturen (som skall bekämpas). Vi kan också konstatera att de allvarligaste attackerna riktas mot män, uppdraget ”human

sacrifices”⁸¹, mot Raymond K Hessel, som hotas till livet om han inte gör något vettigt med sitt liv⁸², riktar sig mot män. Även bilar, klassiska manliga attribut, angrips i bättre bemedlade bostadsområden, och på en ölfestival skall en man (”A guy”), knuffas ner i en kemisk

toalett⁸³. Faludi är noga med att framhålla att män och kvinnor numera delar samma

fångenskap i den ornamentala kulturen, en inställning som jag menar delas av Fight Club (se citat i avsnittet om IKEA-pojken). Eftersom jag inte ser några tecken på att Fight Club kopplar konsumtionskultur till kvinnlighet, och eftersom varken Persson eller Giroux ger några exempel från texten på när detta förekommer, kan jag inte annat än se att dessa föreställningar frammanas av dem själva, av deras föreställningar.

76 Magnus Persson, ”Hollywoods manskritik är tveeggad”, Svenska Dagbladet, 8/2 2001.

77 Giroux, s. 14.

78 Ibid, s. 14.

79 Palahniuk, s. 50.

80 Trotta, s. 136.

81 Palahniuk, s. 151.

82 Ibid, s. 152ff.

83 Ibid, s.120.

Fascism

När Fight club omtalas förekommer ofta åsikten att den är fascistoid eller framhäver

fascistiska värderingar, medan andra grupper tvärtom ser den som frihetlig och propagerande för individens möjligheter. Ofta är dessa åsikter som figurerar i recensioner, på olika

hemsidor, och många andra ställen, dåligt eller inte alls underbyggda, utan baseras mycket på en känsla. Dessa olika ståndpunkter har gjort mig intresserad av frågan om det fascistiska inslaget i Fight club och det är därför jag skall undersöka det här. Först kommer jag att undersöka om fight club och Project Mayhem kan betraktas som fascistiska organisationer, och sedan hur boken förhåller sig till dessa. Jag kommer främst att ta hänsyn till bokens slut, eftersom det är där organisationerna ifrågasätts av bokens protagonist Jack. Jag kommer att använda mig av Klaus Theweleits Mansfantasier för att undersöka närvaron av fascistiska värderingar i Fight Club.

Fight clubs fascism

Fight club startas av att Tyler ber Jack”I want you to hit me as hard as you can”⁸⁴, med motiveringen ”How much can you know about yourself if you have never been in a fight?”.

Inspirationen kommer tydligt från hjälpgrupperna där Jack upplevt att verkliga känslor och en upplevelse av liv kan uppnås genom smärta, och fara. Palahniuk framför här idén om något ursprungligt som är närmare livet än dagens samhälle, som fjärmar oss från våra känslor.

Fight Club startas av Jack och Tyler tillsammans. Det finns två meningar med slagsmålen.

När Jack säger ”Fight club isn’t about winning or losing fights”⁸⁵, kan det läsas som ett uppror mot att ”manligheten hade blivit ett prestationsspel”⁸⁶ som Faludi skriver. Förkastande av segern innebär ett förkastande av den rådande bilden av manlighet i den värld som Faludi beskriver: ”Segern upphöjdes till själva essensen av amerikansk mandom under detta

århundrade [1900-talet], men den lösgjordes samtidigt från ett meningsfullt socialt syfte. Det enda som tycktes räknas var att komma först.”⁸⁷ En protest eller ett utslag av frustration är en sak men fight club handlar, enligt Jack, om mer än det. Det handlar om att lära sig någonting genom att slåss. Fight club är också en skola där man lär sig att bli man. ”You see a guy come

84 Palahniuk, s. 52.

85 Ibid, s. 51.

86 Faludi (1999), s. 47.

87 Ibid, s. 630.

to fight club for the first time, and his ass is a loaf of white bread. You see this same guy here six months later, and he looks carved out of wood. This guy trust himself to handle

anything.”⁸⁸ Idén att mannen skapas genom slagsmål och smärta och fara är inte ny. Man kan knappast ha gjort lumpen utan att höra åtminstone något befäl uttrycka tanken om att det är genom värnplikten, med dess disciplin och fysiska ansträngningar som pojken förvandlas till man. Theweleit finner den fysiska ansträngningen och smärtan central för skapandet av den fascistiske mannen och har tagit upp ett stort antal redogörelser av detta. ”Kroppen sväljer det ena angreppet efter det andra, tills den får begär efter det. Varje ansträngning blir ett medel

’att stegra detta rusiga medvetande, att foga ännu mer kraft till kraften.’”⁸⁹ Hos de frikårsmän som Theweleit skriver om finns ett egenvärde i våldet mot kroppen, för att fostra och

omvända smärtan till ett ”rus” vilket kan jämföras med den upphöjda verklighetskänslan som beskrivs i Fight Club: ”You aren’t alive anywhere like you’re alive at fight club.”⁹⁰ Vidare finner Theweleit en genomgående inställning till striden som en naturlig, ofta erotisk upplevelse, som när han här citerar Jünger:

Här förbi flyter viljan till liv, viljan till kamp och till makt, om det så vore till priset av livet självt. Gentemot denna nattliga och aldrig upphörande ström till kampen blir alla värden intiga, alla begrepp ihåliga, man förnimmer yttringen av något elementärt, väldigt, som alltid funnits och alltid skall finnas, även när det för länge sedan har upphört att finnas människor och krig.⁹¹

Den centrala likheten mellan de fascistiska männens redogörelser och fight club är kampen som något värdefullt (och ursprungligt, evigt) i sig och det likhetstecken som de sätter mellan striden och liv. Man kan därför här med visst fog tala om fight club som bärare av fascistiska ideal och de kopplingarna har många gjort, bland annat Mats Johnson som i sin recension av filmen skriver att ”människosynen i Fight Club ligger farligt nära det fascistoida.”⁹² Vi skall dock inte glömma bort att kopplingen smärta-njutning även existerar i andra sammanhang.

Till exempel har många elitidrottsmän uttryckt liknande upplevelser. De kan ha svårt att sluta träna efter sina aktiva karriärer, eftersom de saknar endorfinkickarna träningen ger.

88 Palahniuk, s. 51.

89 Theweleit, band 2, s. 591.

90 Palahniuk, s. 51.

91 Theweleit, band 2, s. 628, citat från: Ernst Jünger, Der kampf als inneres Erlebnis (Berlin 1922).

Project Mayhem

Project Mayhem utvecklas ur fight club när slagsmålen inte längre ger samma kickar och känsla av liv. ”You can build up a tolerance to fighting, and maybe I needed to move on to something bigger.//It was that morning, Tyler invented Project Mayhem.”⁹³ Fight club fungerade som en sorts terapi, precis som i hjälpgrupperna, det var ett tillfälle att känna sig vid liv, men så småningom blir problemen, frustrationen över jobb och över identitet, synliga igen. Ingenting hade förändrats med fight club, symptomen hade lindrats men problemet var kvar. Ilskan, eller besvikelsen har ännu ingen riktning. Frustrationen projiceras åt alla möjliga håll, hur orimligt det än kan verka. ”…I really wanted to put a bullet between the eyes of every endangered panda that wouldn’t screw to save its speices and every whale or dolphin that gave up and ran itself aground.”⁹⁴ Med Project Mayhem tar Tyler steget att försöka påverka den yttre världen, samhället, men Tyler talar även om en inre förändring. Rörelsen skall innebära en förändring för medlemmarna. ”The goal was to teach each man in the project that he had the power to control history. We, each of us, can take control of the world.”⁹⁵

Organisationen

Det rör sig alltså om en utbildning, men bara för män. Project Mayhem består bara av män, och språket talar hela tiden i manliga termer. De som skall rekryteras exemplifieras som

”some Joe on the street”, som ska ”Get him to explode”, för att ”remind these guys what kind of power they still have”[min fetstil].⁹⁶ Man kan därför säga att utbildningens ämne är

manlighet och syftar till att göra deltagarna till män, enligt Tylers definition av manlighet.

Project Mayhem styrs av fem regler som är centrala för skapandet av den nye mannen. De första två reglerna är: ”you don’t ask questions about Project Mayhem.”⁹⁷ Tredje regeln är

”no excuses”, fjärde ”no lies”⁹⁸, och femte regeln ”you have to trust Tyler.”⁹⁹ Dessa regler definierar Project Mayhem som en auktoritär och extremt hierarkisk organisation med Tyler som inte kan ifrågasättas på toppen. Strukturen har en militär uppbyggnad där befodran kan

92 Mats Johnson, ”Suspekt människosyn Slagskämpar hyllas och klena förnedras i Fight Club”, Göteborgs- Posten, 24/12 1999.

93 Palahniuk, s. 123.

94 Ibid, s. 123.

95 Ibid, s. 122.

96 Ibid, s. 119f.

97 Ibid, s. 119.

98 Ibid, s. 122.