2009:106
D - U P P S A T S
Sjuksköterskors upplevelser av närståendes betydelse inom ambulanssjukvård i glesbygd
Charlott Ek
Luleå tekniska universitet D-uppsats
Omvårdnad
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Sjuksköterskors upplevelser av närståendes betydelse inom ambulanssjukvård i glesbygd Registered nurses' experiences of relatives’ importance in ambulance care in rural areas
Charlott Ek
Examensarbete Omvårdnad D Vårterminen 2009
Omvårdnad D
Handledare: Carina Nilsson
Sjuksköterskors upplevelser av närståendes betydelse inom ambulanssjukvård i glesbygd
Charlott Ek Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Abstrakt
I ambulanssjukvården kan närstående vara en stor resurs för sjuksköterskan när det handlar om att skapa en individuell omvårdnad för patienten. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av närståendes betydelse inom ambulanssjukvård i glesbygd. Undersökningsgruppen bestod av sex sjuksköterskor som arbetade i ambulans i en kommun i Norra Sverige där det bodde cirka 5300 innevånare och där ambulansverksamhetens upptagningsområde var på cirka 17700 kvadratkilometer. Studien har en kvalitativ ansats och data inhämtades genom semistrukturerade intervjuer. Tematisk innehållsanalys tillämpades för att analysera innehållet i texten. Analysen resulterade i fem kategorier: närståendes närvaro gör patienten trygg, närstående ger information om patienten, närstående är till praktisk hjälp och nytta, närstående stressar upp situationen, närstående kan vara krävande. Temat som framkom i kategorierna var att närståendes delaktighet påverkar kommunikation och relation. Att vara ett stöd till närstående i en akut situation kan vara mycket påfrestande. Denna studie kan ge ökad kunskap för sjuksköterskor så att denne kan bidra till ett förbättrat omhändertagande, omvårdnad och bemötande av patienten och dess närstående inom ambulanssjukvård i glesbygd.
Sökord: ambulanssjukvård, glesbygd, sjuksköterskor, närstående, upplevelser, betydelse.
Nurses' experiences of relatives’ importance in ambulance care in rural area
Charlott Ek
Luleå University of Technology Department of Health Sciences
Department of Nursing
Abstract
In ambulance care relatives can be a major resource for the nurse when it comes to creating an individual caring for the patient. The aim of this study was to describe nurses’ experiences of relatives’ importance in ambulance care in rural areas. The study group consisted of six nurses who worked in the ambulance in a municipality in
northern Sweden, with about 5300 inhabitants and where the ambulance business download site was approximately 17,700 square kilometers. The study has a qualitative approach and data was collected through semi-structured interviews. Thematic content analysis was applied to analyze the content of the text. The analysis resulted in five categories: the relatives presence makes the patient secure, the relatives provide information about the patient, the relative is good for practical help and benefits, relatives makes the situation more stressful, the relatives can be demanding. The theme that emerged from the categories was that relatives’ participation affects communication and relationship. To provide support to relatives in an emergency situation can be very stressful. This study can provide increased knowledge for nurses, for their contribution to improve care and treatment of the patient and their relatives in ambulance care in rural areas.
Keyword: ambulance care, rural areas, nurses, experiences, relatives, importance.
Ambulanssjukvården i Sverige har under senare decennier utvecklats från en transportservice till att redan på hämtplats och under transport utföra högkvalificerad vård och behandling (Hjälte, 2006). I sjuksköterskans omvårdnadsansvar ingår att i samråd med patient eller närstående bedöma omvårdnadsbehov och vidta åtgärder för att optimera en god vård.
Sjuksköterskan ska även stödja patient och/eller närstående i kris (Socialstyrelsen, 2005).
Numera ses ambulanssjukvården som en kvalificerad sjukvårdsverksamhet med avancerade medicinska metoder och höjd kompetens (Hjälte, 2006). Detta innebär att krav på
sjuksköterskan inom ambulanssjukvård har förändrats (Suserud, 2005). Sjuksköterskans roll i ambulansen ska hålla samma nivå av kompetens som inne på sjukhus (Suserud & Haljamäe, 1997). Enligt Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS 2009:10) krävs en legitimerad sjuksköterska för de medicinska arbetsuppgifterna i ambulanssjukvård. En lämplig nivå är sjuksköterskekompetens med bred erfarenhet av hälso- och sjukvård, akutsjukvård och en specialistutbildning i ambulanssjukvård. Krav ställs på förmåga att kunna arbeta i varierande och ogynnsamma förhållanden. En sjuksköterska i ambulans behöver även ha kunskaper om hur ambulansfordonet ska framföras, hur moderna kommunikationsutrustningar fungerar och kunna lyfta och förflytta patienten med vaksamhet över sin egen och patientens säkerhet och hälsa.
När patient eller närstående larmar ambulans gör SOS-centralens operatör en första bedömning av patienten via ett svenskt index för akutmedicinsk larmmottagning. Vidare graderas bedömningen utifrån ett medicinskt prioriteringssystem som är fastställt av
Socialstyrelsen. Därefter larmar SOS-centralens operatör närmaste ambulans och skickar via ett datasystem skriftlig information om patienten. Ambulanspersonalens bedömning av patienten börjar redan när de har fått larmet (Wireklint Sundström, 2005). Vid framkomsten gör sjuksköterskan en inledande primär bedömning som innefattar andning, cirkulation, medvetandegrad samt i trauma fall nackstabilisation. Sekundära bedömningen innehåller patientens historia, omgivning, sociala miljö och funktion av vitala organ för att få en helhetsbild av patienten. Utifrån bedömningen bestäms omhändertagande, behandling och omvårdnad (Bruce, Dahlberg & Suserud, 2003).
När en person blir sjuk eller drabbas av ohälsa påverkas de närstående på många olika sätt.
Närståendes livssituation präglas främst av emotionell stress som ofta tar sig i uttryck i vrede och skuld. Det är en process att se sin familjemedlem uppleva olika grader av lidande. De
närståendes situation kännetecknas även av osäkerhet i förhållande till vad som kommer att hända i framtiden och osäkerhet om den sjukes prognos (Johansson, Fridlund & Hildingh, 2005). Gavaghan och Carroll (2002) menar att bli akut sjuk eller att ha varit med om ett trauma förändrar hela personens livssituation. Hela livet, arbetssituationen, vänner och bekanta sätts på spel och förändras. Det är inte bara patienten som är akut sjuk som berörs utan alla i kretsen omkring den drabbade. Närstående kan i det akuta skedet vara helt
uppslukad av den sjukes situation och sjukdomen kan uppfattas som livshotande (Dalhberg &
Lindquist, 2002). I en studie av Eichhorn et al. (2001) beskriver patienter att de kände sig bekväma när närstående finns närvarande vid deras sida på akutmottagningen. De menade även att den närstående kunde ge nödvändig information till akutpersonalen. De upplevde att närvaro av en närstående gjorde att de sågs som en person och att det garanterade att det blev ett omhändertagande med kvalitet. De kände att närstående agerade som en advokat när de själva inte var i ett medvetet tillstånd. Eichhorn et al. (2001) påpekar även vikten att kunna dela bördan med sin partner som behövdes för att förstå och finna mening i vad som hade hänt.
I akuta situationer är sjukvårdspersonalen framför allt till för patienten men även en resurs för närstående. Närstående kan vara en stor resurs för sjukvårdspersonalen när det gäller att identifiera omvårdnadsbehoven vilket leder till ett bättre omhändertagande och omvårdnad (Wagner, 2004). Vid det akuta omhändertagandet är tiden ofta begränsad och det är viktigt att planera tiden så att både patient och närstående känner kvalitet i vård och omvårdnad (Alasad
& Ahmed, 2005). På en intensivvårdsavdelning försökte intensivvårdssjuksköterskor stödja närstående genom att vara nära, visa att de bryr sig om och att göra så att närstående kände att de var viktiga. Intensivvårdssjuksköterskor ansåg att det var viktigt att tala sanning men samtidigt låta närstående behålla sitt hopp om de inte var helt orealistiska (Engström &
Söderberg, 2007a). Sjuksköterskor med en attityd att de hade en förpliktelse gentemot både patient och dess familj utvecklade en samhörighet med familjen. De såg patienten och familjen som en person, uppmuntrade till delaktighet och visade förståelse om vad familjen varit med om. En av den viktigaste uppgiften var att dela med sig av information som rörde patienten (Eggenberger & Nelms, 2007b). I en studie av Stayt (2007) beskrev
intensivvårdssjuksköterskor att när patienten var svårt sjuk och behövde resurskrävande omhändertagande kunde de tycka att familjen var ett hinder. Sjuksköterskor menade att de upprepade gånger rycktes mellan att vårda patienten och att känna ansvar av att ge stöd till familjen. (Stayt, 2007). Närstående var i behov av ärlig information om förändringar av den
sjukes tillstånd och att känna att personalen brydde sig om den sjuke (Gavaghan & Carroll, 2002).
En studie av Hallgrimsdottir (2000) visar att de flesta sjuksköterskor på olycks- och akutmottagning ansåg att de hade till uppgift att ta hand om familjen. Men endast ett fåtal kände att de hade utbildning för att bemöta familjens behov. Majoriteten av sjuksköterskor på olycks- och akutmottagningar kände sig obekväma med att ta hand om stressade familjer och hälften av sjuksköterskorna saknade känslomässigt stöd samt mer utbildning. De fick stöd genom att samtala med sina kolleger om den känslomässiga stressfulla situationen, men en tredjedel avlastade sina känslor hos den egna familjen eller en vän (Hallgrimsdottir, 2000).
I ambulanssjukvården får ambulanspersonal ibland ta hand om patienter och närstående som är mycket sårbara. Samtidigt som de ska inge trygghet, säkerhet och god omvårdnad till patienten ska de även finnas till för närstående som behöver stöd, empati och omsorg (Wahlin, Wiesland & Fridlund, 1995). I en studie av Poljak, Tveith och Ragneskog (2006) beskrev sjuksköterskor inom ambulansvård att de kunde vara patienters och närståendes första kontakt med hälso- och sjukvården. Därför ansåg de att en av de viktigaste
omvårdnadsaspekterna var att upprätta en trygg och god relation mellan vårdtagare och vårdare. Omvårdnadsåtgärder som ett gott bemötande, ta sig tid, ge information och hålla handen skapade en bra kommunikativ miljö. En annan viktig del i omhändertagandet var att uppträda lugnt och säkert samt hjälpa patient och närstående att förstå vad som händer.
I glesbygd är ambulanstransporter många gånger långa på grund av avstånd till hämtplats och till sjukhusen. Patienter i glesbygd prioriteras och bedöms ofta av SOS-alarm operatör och sjuksköterska i ambulans som sjukare än de som bor i tätort vilket kan relateras till två orsaker. För det första är körsträckorna långa och för det andra väntar patienter i glesbygd längre med att larma ambulans. Från larmtillfället till att ambulans är på plats kan patientens tillstånd förändras i högre grad i glesbygd än i tätort vilket relateras till skillnaderna i avstånd till hämtplats (Hjälte, 2006).
Närstående är personer som står i nära relation till någon som lider av ohälsa eller sjukdom eller som är i behov av vård och omsorg. En närstående kan förutom personer med släktskap till exempel vara en vän, en granne eller en person från en utvidgad familj (Engström, Palm &
Östlinder, 2004). Närstående i denna studie avser nära släktingar eller personer som betyder
mycket för den sjuke. Inom ambulanssjukvård finns få studier redovisade i jämförelse med andra områden inom omvårdnad. Tidigare forskning inom ambulanssjukvård har
huvudsakligen fokuserat på överlevnad och symtomlindring (Wireklint Sundström, 2005).
Studier om upplevelser av närståendes betydelse i glesbygd från tiden då patienter insjuknar till dess att de når sjukhuset sett ur ambulanssjuksköterskors perspektiv har inte hittas
beskrivet i Sverige eller utomlands. Därför finns anledning till mer forskning inom detta ämne vilket kan ge sjuksköterskor i ambulans ett bredare och mer fördjupat perspektiv av
närståendes betydelse så att sjuksköterskan kan bidra till en förbättrad omvårdnad för
patienten och närstående. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av närståendes betydelse inom ambulanssjukvård i glesbygd.
Metod
En kvalitativ ansats har valts i denna studie för att beskriva och förklara sjuksköteskors upplevelser av närståendes betydelse inom ambulanssjukvård i glesbygd. Att välja en
kvalitativ ansats innebär att forskaren söker förståelse för helheten och en djupare förståelse i det som forskaren vill studera (Polit & Beck, 2008, s. 219). I analysen användes ett induktivt resonemang för att söka kunskap. Enligt Elo & Kyngäs (2007) kan induktivt resonemang användas då det inte finns tillräckligt med kunskap om det som skall studeras.
Deltagare och procedur
I denna studie har ett ändamålsenligt urval av deltagare utförts, det vill säga ett urval där deltagare väljs ut för att kunna besvara studiens syfte (Polit & Beck, 2008, s. 355). Sex sjuksköterskor mellan 28-46 år deltog i studien, fyra kvinnor och två män. Deltagarna arbetade som ambulanssjuksköterskor i en kommun i norra Sverige där det bor cirka 5300 innevånare och där ambulansverksamhetens upptagningsområde är på cirka 17700
kvadratkilometer. De sjuksköterskor som deltog i studien hade arbetat mellan två och sexton år med ambulanssjukvård i glesbygd. Tre av deltagarna hade specialistutbildning inom akutsjukvård.
Jag tog personlig kontakt med verksamhetschef för information om studien, förfrågan om medverkan och utdelning av informationsbrev (bilaga 1). Efter godkännande av den Etiska gruppen vid Institutionen för hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet och verksamhetschef på vårdcentral lämnade verksamhetschef ut informationsbrev (bilaga 1) till sjuksköterskor
som uppfyllde kriterier för att ingå i studien. Kriterier för att delta i studien var att inneha examen som legitimerad sjuksköterska och ha arbetat inom ambulanssjukvård i minst två år. I brevet fanns information om syftet med studien och innebörden i eventuell medverkan. Det framkom också att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas när så önskades. Ett
svarskuvert bifogades med brevet som returnerades till mig vid intresse om medverkan samt uppgifter som telefonnummer och tid när jag kunde kontakta dem.
Datainsamling
Enligt Kvale (1997, s.13) är kvalitativ forskningsintervju ett professionellt samtal som bygger på vardagssamtal. Ett samtal som har struktur och ett syfte, där intervjuaren ställer
omsorgsfulla frågor för att sedan lyhört lyssna och erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld . I denna studie användes en halvstrukturerad intervjumetod med öppna frågor (jfr.
Kvale, 1997 s.121-122) och utgick från en intervjuguide (bilaga 2) med frågeområden. En av frågorna ” Berätta hur du är ett stöd för närstående?” uteslöts från intervjuguiden efter två intervjuer eftersom frågan inte var relevant i förhållandet till syftet med studien. Data fångades upp via bandspelare för att kunna lyssna på intervjuerna, men även för att kunna skriva ner intervjuerna ordagrant. Intervjuerna inleddes med frågor om deltagarnas bakgrund såsom ålder, år av erfarenhet som sjuksköterska och ambulanssjuksköterska samt om
deltagarna hade någon specialistutbildning. Efter detta ställdes frågor utifrån intervjuguiden med fokus på ambulanssjuksköterskornas upplevelser av närståendes betydelse i glesbygd från det att patienten hade insjuknat och ambulans var larmad tills dess att patienten hade nått sjukhuset. I intervjun ställdes passande följdfrågor i anslutning till varje intervjufråga. Syftet med följdfrågorna var att kunna gå igenom tidigare uttalanden som kunde uppmuntra intervjupersonen att berätta mera. Intervjuerna pågick mellan 30-50 minuter.
Dataanalys
Tematisk innehållsanalys är en analysmetod som är ett kvalitativt tillvägagångssätt för att förklara och tolka texter. I tematisk innehållsanalys måste forskaren utföra analysen i mer än en kategori. När flera kategorier blivit beskrivna frågar sig forskaren hur kategorierna är lika.
Därför utformas teman där den röda tråden av mening återkommer i kategori efter kategori (Baxter, 1991. s. 250).
I denna studie har tematisk innehållsanalys använts som analysmetod. Intervjuerna lästes igenom flera gånger för att få en känsla av helheten i innehållet. Intervjuerna lästes igen för att
dela in textenheter som motsvarade syftet med studien. Dessa kondenserades, det vill säga textenheterna kortades ner, men med en bibehållen kärna i texten. För att hitta liknade beskrivningar i textenheterna kodades varje textenhet som sedan sorterades i kategorier i flera steg till bredare kategorier (jfr. Graneheim & Lundman, 2004). Mitt mål var att kategorierna skulle vara renodlade, det vill säga data skulle inte passa in i flera kategorier och fram till denna fas har tolkning undvikits. Därefter relaterades kategorierna med varandra och den underliggande meningen tolkades i kategorierna som utmynnade till ett tema som enligt Baxter (1991. s. 250) beskrivs som en röd tråd där meningen återkommer i kategori efter kategori.
Etiska övervägande
Deltagare i denna studie informerades både skriftligt (bilaga 1) och muntligt. Informerat samtycke inhämtades vilket innebar att deltagarna informerades om projektets syfte, på vilket sätt som undersökningen var upplagd samt om vilka risker respektive fördelar som kunde uppkomma om de deltog i studien. Det informerade samtycket innebär även frivilligheten att delta och avbryta studien när man så önska (Kvale,1997, s.107.) Deltagarna blev även informerade om att data från intervjuerna inte skulle kunna gå att hänföras till personen (jfr.
Kvale, 1997, s.109). Forsman (2002. 140) betonar att Belmontrapporten säger att forskare är tvungna att både informera och försäkra sig om att personen verkligen har förstått
informationen.
Intervjuerna ägde rum på ett ställe som deltagarna själva valt för att han eller hon skulle känna sig trygg och så att denne kunde förklara sina upplevelser och känslor på sitt sätt. Deltagarna blev informerade om att bandspelare skulle användas vid intervjuerna och att bandet samt de utskrivna intervjuerna skulle vara oåtkomlig för obehöriga. Materialet förvarades på säker plats och förstörs efter att studien är godkänd och publicerad. För att försäkra mig om resultatets trovärdighet valde jag ut och fick medgivande av två deltagare att återkomma när resultatet var utskrivet. Deltagarna var arbetskamrater med mig vilket både kan ha fördelar och risker. Fördelen var att jag kände alla deltagare vilket gjorde det lätt att komma igång med intervjuerna. Risker kan vara att de kände sig tvingade att deltaga men jag poängterade att det var frivilligt att ingå i studien. Deltagarna förutsågs inte skadas av denna studie, men att reflektera och ta fram känslor som de inte har berättat för någon tidigare kan upplevas som känslosamt. Den intervjuade kan få kunskap om sig själv och möjlighet till självreflektion.
Några deltagare blev berörda under intervjun och detta hanterades via samtal efter intervjun
och erbjudan att de kunde söka upp mig för vidare reflektion. Min värdering var dock att vinsterna var större än riskerna
Resultat
Analysen resulterade i ett tema och fem kategorier (tabell 1). Teman och kategorier presenteras i löpande text och illustreras med citat från intervjuerna.
Tabell 1 Översikt av tema och kategorier
Tema Kategorier
Närståendes delaktighet påverkar Närståendes närvaro gör patienten trygg kommunikation och relation Närstående ger information om patienten
Närstående är till praktisk hjälp och nytta Närstående stressar upp situationen Närstående kan vara krävande
Närståendes delaktighet påverkar kommunikation och relation
Temat som framkom i studien: närståendes delaktighet påverkar kommunikation och relation handlar om att sjuksköterskor upplever att närstående är delaktiga i omvårdnaden på olika sätt. Beroende på vilket sätt närstående är delaktiga påverkas kommunikationen och
relationen till både patienten och sjuksköterskan. När sjuksköterskan upplever att närstående är delaktiga skapas en god kommunikation och relation som resulterar i att patienten känner sig trygg, närstående kan ge information och vara till hjälp och nytta. När närstående är mindre delaktiga blir kommunikation och relation mindre god och kan resultera i att närstående stressar upp situationen och kan vara krävande.
Närståendes närvaro gör patienten trygg
Sjuksköterskor beskrev att närstående är en trygghet för patienten i väntan på ambulans, under transport till sjukhuset och när de kommer in på akuten. De kunde lugna patienten genom att sitta med patienten, hålla dem i handen och stryka på dem. Sjuksköterskor påpekade att närstående hade en viktig roll och gav trygghet till den sjuke speciellt i glesbygden där transporterna var långa. Sjuksköterskor beskrev att det betydde mycket för patienten om närstående var hemma så att patienten inte var ensam när ambulansen kom. Om inte närstående fanns i närheten menade sjuksköterskor att det betydde mycket för patienten i glesbygd att någon granne kom över när väntan på ambulans var lång.
Det är väldigt värdefullt att ha de dära [närstående] och ha de hemma speciellt när man har en halv timma, timma ut till patienten…
Sjuksköterskor beskrev att närstående betydde mycket för patientens trygghet i och med att de kände till deras bakgrund och rutiner. De närstående visste hur patienten ville ha det, hur patienten brukade vara och vad som skulle göras. De beskrev vidare att det var tryggt för patienten att inte behöva förklara så mycket och att närstående fanns där när de själv inte orkade prata. Sjuksköterskor berättade att under ambulanstransporten blev patienten tryggare av att kunna prata med sin närstående via hörlurar när den närstående satt fram i bilen vid långkörningar. De berättade att de ibland fick göra den närstående trygg via information för att denne i sin tur skulle kunna ge trygghet till patienten.
Att de känner en trygghet i det att de har samma bakgrund och att man känner varandra… att patienten behöver inte säga så mycket
Sjuksköterskor beskrev att patienten blev lugnare av närståendes närvaro. De menade att närstående hade stor betydelse för tryggheten för olika patientgrupper framförallt när det var barn eller personer med förståndshandikapp och demens som var sjuka. Sjuksköterskor menade att dessa patientgrupper hade svårt att låta obekant personal hjälpa dem i den akuta situationen. I en sådan situation kunde de närstående hjälpa till att lugna patienten om sjuksköterskan hade svårigheter att kommunicera med patienten.
… i sådana situationer ha närstående som känner patienten väl och kan lugna framförallt.. det är alltid bättre att ha en lugn patient än orolig…
Sjuksköterskor beskrev att vid transporter av barn betydde föräldrar närvaro mycket för att barnet skulle känna sig tryggt och ansåg det vara självklart att föräldrar skulle vara med hela tiden. Detta med tanke på alla nya människor barnet skulle träffa under vårdtiden.
Sjuksköterskor menade att barn blev mycket lugnare om de fick sitta i föräldrars famn.
En sjuksköterska berättade att en mamma gjorde pojken lugnare och utifrån det kunde sjuksköterskan urskilja vad som var smärta och vad som var oro.
.. att hon fanns med hela tiden…joo och att hon höll i han…i handen hela tiden och så dära och han var ju inte hon visade inte att hon var uppskärrad på nåt sätt…. Satt där och försökte göra honom glad…
prata med honom och med mig och så där… och då vart han också lugn…
Sjuksköterskor menade att närstående var en trygghet för äldre människor som många gånger hade svårt att kommunicera, såsom personer med demens. De tyckte att det var viktigt att dessa personer hade någon med sig som de kände igen när de skulle åka iväg med ambulans till sjukhus och ingenting var sig lik
Dementa känner nog trygghet om de är någon de känner igen… det blir ju en konstig situation de hamnar i…att åka iväg nånstans och inte veta var man hamnar…
Sjuksköterskor beskrev att det var viktigt att närstående följde med hela vägen in till sjukhuset. Det var tryggt och lugnande för patienten att de närstående fanns där hela tiden, vakade över dem och att de inte behövde vara ensam på akuten där väntan kunde bli lång. Det hände att sjuksköterskor kunde uppleva att patienten kände sig ensam och rädd att åka iväg själv och möta olika människor på sjukhuset. De ansåg det betydelsefullt att närstående var med på grund av de långa avstånden i fall de skulle hända något och patienten skulle bli försämrad.
…och så har man med sig [närstående] när man kommer fram till akuten framförallt man vet inte riktigt vad som händer då där kanske blir en väntan och så och då känna sig väldigt ensam i en sådan situation…
Närstående ger information om patienten
Sjuksköterskor beskrev att närstående hade stor betydelse i den akuta situationen som kunde ge bra och säker information när patienten inte själv kunde redogöra för situationen.
Sjuksköterskor påtalade vikten av att alltid prata med patienten så långt det var möjligt om vad som har hänt. Men när detta inte fungerade var det bra att få information från de
närstående. För sjuksköterskor var det viktigt att närstående var närvarande när de frågade vad som hade hänt. Då kunde de närstående ge kompletterande information så att sjuksköterskan fick en uppfattning om hur det hela hade inträffat. En sjuksköterska beskrev att närstående var som ett extra öra till den sjuka personen.
När de är med och man frågar vad som har hänt och de närstående också kan fylla i luckor och få klart om vad som har hänt.. jätte viktigt att man har en bra och säker information av närstående om patienten inte själv kan svara på frågan…
Sjuksköterskor ansåg det viktigt att närstående kunde berätta och ge information om hela historiken och situationen runt patienten, för att kunna ta hand om patienten på bästa sätt.
Speciellt i situationer där patienten varit medvetslös eller förvirrad. Närstående kunde berätta om vad som hade hänt just då, vilken tid symtomen hade uppstått, vad som hade hänt tidigare, vilka sjukdomar patienten hade och information om aktuell medicin patienten hade. De beskrev även att närstående kunde ge information om vad patienten klarade att göra själv eller om personalen behövde ta hänsyn till något speciellt när det gällde sjukdomen eller
förflyttningar. Informationen påverkade sjuksköterskans bedömning och omhändertagande av patienten.
....och då kan anhöriga berätta och då får man jättemycket information och kan utifrån de göra bedömningen bättre…
Sjuksköterskor berättade att de ringde upp patientens närstående när de var på väg ut på larm och avstånden var långa. De kunde redan då få information av närstående om vad som hänt och hur patienten mådde vid tillfället. Informationen var betydelsefull för sjuksköterskans planering och förberedelser inför omhändertagande av patienten.
Vi fick ett larm att prio 1 medvetslös…då tänkte man nu är det ett hjärtstopp eller nåt sånt där…och jag ringde upp och när vi börja köra ut…de var några mil bort och då berätta de som sett vad som hänt…han är vaken… han som svimma av och känner sig lite yr...
Närstående är till praktisk hjälp och nytta
Sjuksköterskor beskrev att närstående kan vara till praktisk hjälp och nytta både för patienten och för sjuksköterskan. De ansåg närstående vara en stor resurs i väntan på ambulans speciellt om patienten inte kunde ta sig ur sängen eller ta sina mediciner själv. Sjuksköterskor menade att i och med att de ringde upp närstående från ambulansen vid långa avstånd kunde de ge instruktioner till närstående vad de kunde göra för att underlätta för den sjuke. Det kunde vara att ge en ordination på medicin som den närstående kunde ge till patienten innan ambulansen kom fram. Sjuksköterskan trodde det kändes bra för närstående att de kunde göra någon nytta innan ambulansen kom fram
På något vis kan det vara ett verktyg.…för om man har fem mil ut till patienten då är det som en förlängd arm tills man är på plats och sen när man kommer fram också så kan man få hjälp där…
Sjuksköterskor beskrev att närstående var en resurs som kunde utföra praktiska saker i hemmet så patienten inte behövde fundera på det. Det kunde vara att packa saker och
medicinlista som patienten behövde ta med sig till sjukhuset eller att låsa dörren, ta in posten, ta kaffepannan från spisen, ta hand om blommor, ta hand om husdjur och barnen. Närstående kunde även hjälpa till och bära in båren i huset eller lägenheten när sjuksköterskan behövde vara kvar hos patienten. Sjuksköterskor beskrev även att närstående kontaktade andra
närstående som inte var på plats och berättade vad som hänt. De poängterade att i och med att närstående utförde praktiska uppgifter lindrades oro hos patienten, som istället för att oroa sig kunde fokusera på sig själv och sin sjukdom. Sjuksköterskor beskrev vidare att närstående kunde hjälpa till med personliga aktiviteter eller med belysningen när det var alldeles för mörkt för sjuksköterskan för att hitta i akutväskor, sätta perifer venkateter eller röja saker ur vägen så att personalen kunde ta sig fram med båren. Närstående kunde sanda ute om det var halkigt. En sjuksköterska berättade att en närstående hjälpte till att ta av en pjäxa på en flicka som skadat benet i en skidbacke. Sjuksköterskor upplevde att de flesta närstående ville hjälpa till och känna sig nyttiga vilket underlättade sjuksköterskans arbete. Ibland så begärde sjuksköterskan om hjälp för de fick en känsla av att närstående tyckte detta kändes bra att kunna göra något. En sjuksköterska berättade att en patient inte ville följa med till sjukhuset för att hon hade hund och två katter hemma. Det löste sig i och med att grannen tog hand om djuren. Sjuksköterskor beskrev att närstående var till nytta om en patient inte ville följa med
till sjukhuset. Då kunde närstående via sjuksköterskan förklara för patienten om vikten att åka in.
…det brukar jag försöka ganska ofta [låta närstående hjälpa till] att begära lite hjälp för jag får för mig att det känns bra att göra något att känna sig lite nyttig… att de går i väg kan vara bra ibland också….. de känner sig nyttig om de får hjälpa till
Närstående kan stressa upp situationen
Sjuksköterskor beskrev att stressade närstående försvårade situationen och att detta kunde vara negativt både för patient och sjuksköterska. De betonade att närstående var oroliga, kände sig ensamma och rädda i glesbygden eftersom avstånden var långa. Sjuksköterskor menade att närstående var stressade och oroliga över vad om hänt, vad som kunde hända och över vad sjuksköterskan skulle göra med patienten. I en livshotande situation var närstående jättestressade och detta bidrog till att hela situationen blev ännu mer stressande. Detta påverkade patienten som blev mera orolig och ångestfylld. Sjuksköterskor berättade att patienter med negativa relationer till sin närstående ofta blev upprörda. Detta på grund av att de hade olika åsikter om det mesta. Sjuksköterskor beskrev att en del närstående inte tog in information som gavs och hade svårt att förstå. Detta menade sjuksköterskor berodde på att närstående var chockade.
Om anhöriga är väldigt väldigt stressade… stressad över vad som har hänt och hur ska det gå till nu, vad ska ni göra vad ska hända med djuren och så där är väldigt negativt för patienten
Sjuksköterskor upplevde att föräldrar hade en högre nivå av oro och att den oron fördes över på barnet. När föräldrar var hysteriska fick sjuksköterskor på ett trevligt sätt be dem att lugna ner sig. En sjuksköterska berättade att en mamma blev skrämd när den tekniska utrustningen i bilen började larma. Hon var orolig hela transporten vilket gjorde barnet mera rädd.
Sjuksköterskor poängterade att de hade förståelse att närstående var rädda och oroliga men att det var viktigt att patienten var lugn. I sådana situationer fick de försöka förklara och lugna närstående eller ge dem en uppgift. De upplevde att det var svårt att se till närståendes behov vid livshotande situationer då de bara var en sjuksköterska och en sjukvårdare vid
ambulanstransporten. Sjuksköterskor menade att allt fokus var på patienten och de kände sig frustrerade och otillräckliga över att inte kunna ta hand om oroliga närstående.
…men jag hade en mamma och hon var alldeles hysterisk och då hade jag sagt att barnet blir också oroligt och egentligen var det ingen stor fara med barnet och då sa jag att hon måste lugna ner sig och bara sätta sig och titta så jag kan förklara men just nu går det inte att hon är emellan för att barnet blir också ängsligt och rädd…
Närstående kan vara krävande
Sjuksköterskor beskrev närstående som ett hinder och en belastning i situationer där de var upphetsade, arga och anklagande. Detta var påfrestande och försvårade hela
omhändertagandet av patienten när sjuksköterskan fick lägga energi på att förklara att de gjorde rätt saker med patienten. Sjuksköterskor upplevde ibland att närstående var så stridaktiga att omhändertagandet skulle utföras på ett visst sätt. De beskrev att närstående ibland inte hade några spärrar alls och kunde rycka och slita i sjuksköterskan och att närstående trodde de visste vad som var rätt fast det inte var det bästa för patienten.
Sjuksköterskor beskrev att de blev påverkade av avigt inställda närstående och därför gjorde som närstående ville, fastän det inte var det bästa i slutändan för patienten. De hade även erfarenhet av att närstående försökte skuldsätta dem genom att anklaga dem för att inte komma i tid, inte hitta fram eller att de kunde göra ett bättre jobb. Sjuksköterskor berättade att de försökte kommunicera och förklara för att försöka få tillbaka förståelse och förtroende hos de närstående. De ansåg det viktigt att försöka vända det negativa till de positiva. En
sjuksköterska beskrev att det var negativt med närstående som inte var nyktra, eller när de hade en svår psykisk sjukdom. En annan sjuksköterska menade att den yngre generationen av närstående var mer krävande än den äldre. Det var svårt med närstående som själva var sjuksköterskor eftersom de hela tiden ifrågasatte vad som gjordes.
.. de är ju när man träffar närstående som skuldbelägger.. men de gånger de gör det så skuldbelägger de sig själv och försöker skjuta skulden ytterligare på någon annan…
Sjuksköterskor beskrev att de kunde hamnade i konflikt med närstående när de gällde var de skulle åka med patienten. Redan när larmet gick och de sett adressen förberedde de sig på att
förklara vilka rutiner som fanns. De berättade att närstående ibland stod ute på bron när ambulansen anlände och krävde att åka till ett visst sjukhus utan att sjuksköterskan hade bedömt patientens tillstånd eller ens sett patienten. När sjuksköterskor hade gjort sin
bedömning att patienten inte behövde åka till det sjukhus som närstående krävde medförde det att närstående blev besvärade och arga. Sjuksköterskan försökte förklara för närstående att de bara följde de direktiv som fanns men det var svårt att övertyga närstående. Sjuksköterskor berättade att många gånger fann sig den sjuke i situationen och var bara glad att få hjälp.
Sjuksköterskor trodde att en anledning till att närstående uppträdde som de gjorde var att de hade liten tilltro till vårdcentralen och endast tilltro till vissa sjukhus. Samtidigt menade de att de förstod att närstående ville åka till det sjukhus där de kände sig trygga och kände till sedan tidigare. Sjuksköterskor ansåg att det var svårt att bedöma hur de skulle agera när närstående inte ville åka till ett visst sjukhus eller vårdcentral och menade att de hade regler att följa när dessa situationer uppkom. Många gånger slutade det med att sjuksköterskan fick ge med sig och åka till det sjukhus som närstående önskade.
…ganska ofta anhöriga som kräver att de ska ha fara till X [ett speciellt sjukhus])…sedan när man försöker förklara för dem att det finns ingen anledning att åka dit, vi har fått andra direktiv att köra dit men de vill inte lyssna och det har alltid varit så och så ska det fortsätta… så kan det bli ganska tungt ibland för samtidigt är det för patienterna spelar ingen roll vart de åker men oftast är det anhöriga som är påtryckande
Diskussion
Syftet med denna intervjustudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av närståendes betydelse inom ambulanssjukvård i glesbygd. Den kvalitativa innehållsanalysen av de sex intervjuerna resulterade i fem kategorier: Närståendes närvaro gör patienten trygg; Närstående ger information om patienten; Närstående är till praktisk hjälp och nytta; Närstående stressar upp situationen; Närstående kan vara krävande: Kategorierna tolkades och den underliggande meningen sammanfördes till ett tema: Närståendes delaktighet påverkar kommunikation och relation.
Resultatet indikerar på att sjuksköterskans, närståendes och patientens kommunikation och relation med varandra påverkar närståendes delaktighet i omvårdnaden. Det bästa stödet sjuksköterskan kan ge till närstående i ambulanssjukvården är att ge utrymme till delaktighet.
Enligt Redley et al. (2004) blir närstående stärkta genom delaktighet och får även en känsla av kontroll. Omvårdnadens kärna är att etablera en god relation. Lavoie, De Koninck och
Blondeau (2006) menar att Levinas betonar att vi går in i en etisk relation så snart vi möter ett främmande ansikte. Ansiktet uttrycker en mening och jag måste svara på ansiktets budskap.
Løgstrup (1992) menar att vi måste tolka det etiska kravet i relationen som hänger samman med att vi är ömsesidigt beroende av varandra. Detta innebär också att vi har makt över varandra där den andres tillit ska tillvaratas och makten ska användas till att befrämja den andres möjligheter att leva ett gott liv (Løgstrup, 1992). Det kan tolkas som att sjuksköterskan i ambulans har makten att tillåta deltagande eller utestänga närstående från deltagande.
Sjuksköterskor kan avsiktligt bygga upp tillit hos familjen och därigenom förstå hur viktig tilliten är i omvårdnaden (Meiers & Tomlinson, 2003). Att investera i sig själv i
sjuksköterskans relation till familjen är nödvändigt för att bygga upp tillit och utveckla en relation (Stayt, 2007). I en studie av Söderstöm, Benzein och Saveman (2003) tyckte sjuksköterskor det var viktigt att ta hand om närstående och att det grundläggande i
omvårdnaden var att skapa en öppen och tillitsfull relation med patient och dess närstående.
Att skapa goda kontakter med närstående beskrevs som något de lärt sig med tiden genom både professionella och privata erfarenheter. Sjuksköterskor som kände tillit i sin
professionella roll visade intresse att lära känna närstående som en person. Att skapa en tillitsfull relation tog tid men blev tidsbesparande om den blev lyckad (Söderström et al.
2003). God omvårdnad var att patient och närstående fick vara delaktiga och tvåvägs kommunikation ansågs som viktig där sjuksköterskan både lyssnade och höll dem informerade (Attree 2001). Detta visar vikten av att sjuksköterskan i ambulans förstår kommunikationens och relationens betydelse för att närstående ska känna tillit och våga vara delaktig.
Resultatet i studien visar att närståendes närvaro gjorde patienten trygg. Sjuksköterskor ansåg att det var viktigt att närstående fanns hos patienten i väntan på ambulans, under transport till sjukhuset och när de kom fram till akutmottagningen. Att sjuksköterskor anser att närståendes närvaro är viktig finns beskrivet i flera studier (Mangurten et al. 2005; Meyers et al. 2000;
Redley, Botti & Duke, 2004). Mangurent et al.(2005) fann att sjuksköterskor menade att det var nödvändigt att närstående var närvarande för patientens välmående. I en studie av Meyers
et al. (2000) ansåg de flesta av hälsopersonalen på en akutmottagning att närstående kunde ge stöd och trygghet till patienten. Detta tyckte sjuksköterskor var naturligt trots att närstående hade känslomässiga reaktioner som rädsla och tyckte det var svårt. I den akuta situationen var det viktigt att personalen mötte närståendes och patientens känslomässiga behov (Meyers et al. 2000). Sjuksköterskor trodde att närvaro gjorde att närstående bättre förstod
omhändertagandet och de kunde ge dem en känsla av kontroll (Mangurent et al., 2005). I min studie beskrev sjuksköterskor att fysisk närvaro som att hålla handen gav lugn och trygghet till patienten vilket även visar sig i en studie av Plakas, Cant och Taket (2009) där närstående kunde ge fysisk närvaro genom att stryka på handen eller ge massage till den sjuke. De närstående kunde även ge känslomässig vård och stöd till patienten genom att förmedla och ge mod, hopp och kärlek. Närvaro är det bästa psykologiska stödet för patienten (Plakas et al.
2009). Meyers et al.(2000) fann att närstående kunde ge tröst och skydd till patienten när de var rädda, sårbara och hade ont genom att hålla i dem, kramas och lugna. Närstående beskrev sig ha en roll att trösta patienten under tiden som personalen tog hand om skadan (Meyers et al. 2005). I en studie av Engström och Söderberg (2007b) kände sig patienter trygga när de kände igen närståendes röst, kände deras beröring och lukt. De kunde även känna förlust av kontrollen och rädsla för att dö när närstående inte var närvarande. I glesbygd är det viktigt att ambulanspersonal förstår betydelsen av att närståendes närvaro ger trygghet till patienten och erbjuder närstående att följa med i ambulansen in till sjukhuset. Även att närstående blir erbjuden att sitta nära patienten för att kunna ge fysisk beröring vilket lugnar patienten.
Sjuksköterskor i min studie beskrev att närstående betydde mycket för patientens trygghet i och med att de kände patienten och visste hur patienten ville ha det. Ibland fick sjuksköterskor göra den närstående trygg via information för att denne skulle kunna ge trygghet till patienten.
I en studie av Johansson, Fridlund och Hildingh (2005) beskrev närstående att de kände stöd när sjuksköterskor visade omtanke. Att närstående får vara med patienten gör det möjligt att vara ett stöd för den sjuke. Sjuksköterskor kunde förse närstående med en känsla av att vara behövd och göra något för sin närstående. Att få vara närvarande visade inte bara möjligheten att vara ett stöd utan även personligen uppleva omhändertagandet vilket hjälpte dem att återfå kontroll över situationen (Johansson et al. 2005). På en intensivvårdsavdelning uppmanade personalen närstående att var nära och prata med den kritiskt sjuke (Engström & Söderberg 2004). Närstående trodde att deras närvaro hjälpte patienten även när de var medvetslösa (Meyers et al. 2005). Patienterna kände sig mer säker och mindre orolig när närstående var närvarande. Patienten trodde att den närstående agerade advokat när de själva inte hade
förmågan att göra sig hörd (Redley et al. 2004; Eichhorn et al. 2001). Min studie tillsammans med andra studier pekar på att det är viktigt att sjuksköterskan i ambulans är ett stöd för den närstående så att denne ges möjlighet att vara delaktig och få kontroll över situationen. Att närstående gör patienten mer trygg stärker omvårdnadens kvalitéer
I min studie menade sjuksköterskor att det var viktigt att personer med demens hade en närstående som följde med för att de skulle känna sig trygga. Detta kan styrkas med en studie av Weman och Fagerberg (2006) som menade att närstående talade för personen med demens.
De kunde förklara bakgrund, vanor och behov som den personen med demens hade.
Sjuksköterskorna såg närstående som en ovärderlig resurs i omvårdnaden när den dementa personen hade någon de kände igen och någon som kunde prata med dem om gamla minnen.
Mot denna bakgrund borde alltid en närstående följa med personer med demens i ambulans.
Sjuksköterskor ansåg att det var viktigt att närstående följde med i ambulansen ifall patienten skulle bli försämrad. Detta kan stödjas av Engström och Söderberg (2004) där närstående till personer som vårdades på intensivvårdsavdelning beskrev att när de var hemma var de alltid förberedda och rädda att missa telefonsamtal från sjukhuset. Närstående hade en önskan att under den kritiska perioden kunna tillbringa natten närmare den sjuke. Johansson et al. (2005) fann att närstående kunde föreställa sig det värsta tänkbara scenariot om vad som kunde hända med den sjuke om de var kvar hemma. Närstående beskriver ett starkt behov av att vara nära den sjuke och se vad som händer (Plakas et al. 2009). De upplever en spänning hela tiden och känner ett måste att vara nära den sjuke och att sjuksköterskor har förståelse för denna önskan (Eggenberger & Nelms, 2007a). Att närvara hjälper närstående att förstå allvaret i patientens sjukdom och veta att alla möjliga åtgärder är gjorda (Meyers et al.,2000). Resultatet av min studie pekar tillsammans med ovanstående studier att närstående behöver bli erbjudna att vara nära patienten oavsett vilken tid på dygnet patienten är kritisk sjuk.
I resultatet beskrev sjuksköterskor inom ambulanssjukvård att närstående gav information om patienten som hade stor betydelse när patienten själv inte kunde ge den informationen. I flera studier framkommer det att närstående kan ge information om patienten (Eichhorn et al., 2001; Engström & Söderberg, 2004; Engström & Söderberg, 2007b; Johansson et al. 2005;
Meyers et al., 2000). Närstående har kännedom om patienten och kan därför ge information om sjukdomshistoria och medicin speciellt när de gäller gamla, barn, medvetslösa patienter (Meyers et al., 2000). Förmedla information är en viktig uppgift för de närstående (Engström
& Söderberg, 2004). De känner delaktighet genom att dela med sig av den information och tankar de har runt patientens situation (Johansson et al. 2005). Närstående har enligt patienten rollen att förstå och förklara för personalen (Redley et al. 2004).
I min studie beskrev sjuksköterskor vikten att de fick information så att de kunde ta hand om patienten på bästa sätt. I en studie på en intensivvårdsavdelning av Engström och Söderberg (2007b) kände patienter att det var svårt att kommunicera när de var kritiskt sjuka. Patienter beskrev att de kunde kommunicera med sin närstående nästan utan ord och då kunde den närstående berätta för personalen vad det försökte att säga. Att närstående var närvarande innebär kontinuerlig kontakt med sjuksköterskan och möjlighet för de närstående att ställa frågor. De närstående får en känsla över det som verkligen händer i den kritiska situationen vilket kan hindra missförstånd och fantasitolkningar. Sjuksköterskor i min studie berättade att informationen kunde påverka bedömningen och omhändertagandet av patienten vilket kan relateras till Gunnarsson och Warrén Stomberg (2009) som fann att människor runt omkring den sjuka eller skadade patienten kunde påverka bedömningen. Att närstående har inflytande på bedömningen var tydligast när det gällde barn (Gunnarsson & Warrén Stomberg, 2009).
Detta betyder att en viktig uppgift för sjuksköterskan i ambulans är att skapa en öppen kommunikation så att närstående känner sig delaktiga och kan ge information om patienten
När avstånden var långa ringde sjuksköterskor som deltog i min studie upp patienten och dennes närstående för att få information. Informationen var betydelsefull inför
omhändertagandet av patienten. I en studie inom ambulanssjukvård av Ahl, Nyström och Jansson (2005) framkom det att ambulanspersonal och SOS-alarm kunde ge patienten och dess närstående en känsla av säkerhet och förtroende genom telefonsamtal innan ambulans var på plats. Mitt resultat tyder på att det kan vara av stort värde att sjuksköterskan i ambulans ringer till närstående innan de kommer fram. Detta ger dels en trygghet för patient och dess närstående att ambulansen är på väg, sjuksköterskan kan få betydelsefull information vilket gör att denne kan planera omvårdnaden. Genom telefon kan även sjuksköterskan ge
närstående enkla instruktioner om vad denne kan göra för patienten i väntan på ambulans
Sjuksköterskor beskrev att närstående kunde vara en stor resurs i väntan på ambulans.
Majoriteten av sjuksköterskor i studien av Benzein, Johansson, Franzén Årestedt och Saveman (2009) tyckte att familjen var en resurs i omvårdnaden och de kunde ge värdefull kunskap om patienten. Denna kunskap var till stor användning i omvårdnaden. En
sjuksköterska i min studie beskrev närstående som en förlängd arm eller verktyg. Det finns studier som beskriver att närstående är en viktig länk till personer som drabbats av ett akut kritiskt sjukdomstillstånd (Engström & Söderberg, 2007a; Söderström et al. 2003; Meyers et al. 2000). Intensivvårdssjuksköterskor beskrev att närstående kunde ge omfattande bild över den sjuke. Detta hjälpte personalen att skapa en individuell omvårdnad för patienten.
Sjuksköterskor betonade att de kunde bli bättre på att fråga närstående om de ville deltaga i någon del av omvårdnaden (Engström & Söderberg, 2007a). Meyers et al.(2000) beskriver att närstående såg sig själva som en aktiv deltagare i omvårdnadsprocessen. Att delta medförde att deras behov tillgodosågs och de kunde ge tröst. Det är viktigt att sjuksköterskan i
ambulans ser närstående som en resurs och frågar närstående om de vill hjälpa till så det att en individuell omvårdnad kan skapas hos patienten.
I min studie beskrev sjuksköterskor att närstående kunde ta hand om praktiska saker i hemmet så att inte patienten behövde oroa sig. Detta kunde vara att kontakta andra närstående och berätta vad som hänt. Detta överensstämmer med Meyers el al. (2000) som beskrev att närstående kunde informera andra familjemedlemmar om vad som hänt. Därför är det av betydelse för sjuksköterskan att närstående finns närvarande hemma och kan ta hand om praktiska saker så att patienten blir lugn. Sjuksköterskor i min studie beskrev att närstående var till nytta om de hade en patient som inte ville följa med ambulanstransporten. I en studie av Ahl et al. (2005) framkom att det var ett stort beslut för patienten att larma ambulans. Ofta var det närstående som fick ta beslutet att larma ambulans. De närstående fick många gånger hjälpa patienten att förstå att de inte fanns något annat alternativ och att tillståndet krävde ambulans. Patientens orsaker till att inte larma ambulans var att de ville hantera situationen själv, de ville vänta och se om det gick över eller var orolig över vad grannar skulle säga om ambulansen kom. Utifrån mitt resultat och ovanstående studie kan närstående vara till stort stöd för sjuksköterskan genom att de hjälper och övertalar patienten att förstå allvaret i situationen.
I min studie beskrev sjuksköterskor att det var viktigt för närstående att kunna hjälpa till med praktiska saker och känna sig nyttig. Engström och Söderberg (2007a) beskrev att
intensivvårdssjuksköterskor kunde hjälpa närstående att förstå att de var viktiga för den sjuke.
Detta genom att sjuksköterskan fanns nära, visade att hon brydde sig om dem kunde och hjälpa närstående att bli förberedda inför situationen. Intensivvårdsjuksköterskan kunde ge dem information om praktiska saker exempelvis att sitta nära den sjuke och prata och ta på
den sjuke. De var viktigt att förmedla till de närstående att de inte var i vägen. Benzein et al.
(2009) visar att sjuksköterskor tyckte att det var viktigt att sjuksköterskan har en stödjande attityd för att kunna erbjuda närstående att delta i omvårdnaden.Detta visar vikten av att sjuksköterskan i ambulanssjukvården kan ge närstående en uppgift för att de ska känna sig behövd och delaktig i omvårdnaden och praktiska saker runt om patienten.
I resultatet beskrev sjuksköterskor att stressade närstående försvårade situationen och att detta kunde vara negativt både för patienten och sjuksköterskan. Ahl et al. (2005) beskriver att patienter och närstående upplever oro och rädsla i väntan på ambulans. De oroade sig över att ambulansen inte skulle hinna i tid eller inte hitta fram. De hade även en önskan att komma fram så fort som möjligt till sjukhuset. De beskrev även hur rädslan övergick till lättnad när ambulans och personal kom fram. I en studie av Lee, Chien och Mackenzie (2000) beskrev närstående att de kände oro över patientens sjukdom och förklarade sin ilska på grund av att personalen dröjde med information vid plösligt försämring av patientens tillstånd. De kände sig rädda och oroliga på grund av att de upplevde liten kontroll över patientens behandling och miljön. Allting hände plötsligt och oväntat och de visste inte vad de skulle göra. De var oroliga över att patienten skulle dö. Dahlberg och Lindqvist (2002) beskrev i en studie att närstående känner existentiell ovisshet och oro över sin egen och den sjukes aktuella situation.
Den närstående känner ett utanförskap eftersom delaktigheten de haft med den sjuke är upplöst. De anhöriga vill bli sedda av personalen som en egen person men också som en del av den sjukes sociala nätverk och att de är betydelsefull för den sjuke. De anhöriga önskar att sjukvårdspersonalen respekterar dem och deras kunskap om den sjuke. För att sjuksköterskan i ambulans ska kunna möta närståendes behov av kontroll och känsla av delaktighet är det viktigt att skapa en öppen kommunikation mellan sig själv, patient och närstående. En öppen kommunikation innebär att patient och närstående vågar vara delaktiga och ställa frågor som uppstår med den akuta situationen. Det är viktigt att sjuksköterskan känner tillit i sin
professionella roll för att kunna utveckla en tillitsfull relation och kommunikation med patienten och dess närstående.
I min studie upplevde sjuksköterskor att föräldrar var mera oroliga och att oron fördes direkt över till barnet. I Bruce et al. (2003) studie beskrev ambulanssjuksköterskor om larm som handlade om barn. Det krävdes en speciell försiktighet i samspelet mellan barn, sjuksköterska och familjen. Det var viktigt att kommunicera på barnets nivå utifrån ålder så att barnet förstod. Sjuksköterskor behövde många gånger även lugna föräldrar. Om föräldrar var lugna
kunde de lugna barnet och detta var grundläggande för en god och öppen relation mellan sjuksköterskan och familjen. Vid en sådan relation tillåter barnet behandling av
sjuksköterskan (Bruce et al. 2003). I min studie upplevde sjuksköterskor att det var svårt att se till närståendes behov vid livshotande situationer där allt fokus var på patienten. I denna kommuns tätort larmar SOS-alarm ut två ambulanser under dagtid till en patient med livshotande symtom. Annan tid på dygnet och vid längre avstånd än tio kilometer larmas en ambulans. I en livshotande situation där en ambulans larmades ut kände sig sjuksköterskor frustrerade och otillräckliga. Men i en studie av Eggenberger och Nelms (2007a) tycker närstående att sjuksköterskans viktigaste uppgift är att ta hand om patienten.
Sjuksköterskor beskrev att närstående upplevdes som ett hinder och en belastning i situationer när de var upphetsade, arga och anklagande mot ambulanspersonalen. Detta överensstämmer med Enström och Söderberg (2007a) som beskriver att närstående kunde bli kritiska, stressade och aggressiva mot personalen. Närstående anklagade personal för att de inte gett nog mycket information. Närstående kunde göra situationen stressande för både patient och personal. För att som sjuksköterska inom ambulanssjukvården kunna hantera patienter och närstående som anses krävande är det viktigt att finna sätt att hantera situationer och finna lämpliga
stödinsatser. En insats kan vara att inbjuda närstående till dialog kring patientens sjukdom och vård. Denna insats gör att närstående känner sig bekräftade. För att hantera krävande och utmanade närstående på ett äldreboende i Hertzberg, Ekman och Axelsson (2003) studie försökte sjuksköterskorna att reflektera över orsak till närståendes beteende och hitta en förklaring till beteendet. Sjuksköterskorna förklarade att närstående kunde vara oroliga över den boendes välmående, var under svår press, var beskyddande och hade skuldkänslor.
Sjuksköterskor i min studie beskrev att de kunde hamna i konflikt med närstående angående vilket sjukhus de skulle åka till. Liknade konflikt finns beskrivet i en studie av Sandman och Nordmark (2006) som handlar om etiska konflikter i prehospitalt omhändertagande. Där framkom det att ambulanspersonal hamnade i konflikt när närstående tyckte att patienten skulle åka till ett speciellt sjukhus på grund av det geografiska avståndet, men organisationen krävde att patienten skulle transporteras till ett lokalt sjukhus. I min studie kunde det sluta med att sjuksköterskorna gav med sig och åkte till det sjukhus som närstående krävde.
Ambulanspersonalens egna personliga värderingar och uppfattningar kunde ibland kollidera med organisationens riktlinjer (Sandman & Nordmark, 2006). Beslutet om vilket sjukhus
patienten ska åka till ligger hos sjuksköterskan efter samråd med läkare, patient och närstående.
Metoddiskussion
Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av närståendes betydelse inom ambulanssjukvård i glesbygd och för att fånga sjuksköterskors upplevelser genomfördes med en halvstrukturerad intervjumetod som utgick från en intervjuguide. Data analyserades med hjälp av tematisk innehållsanalys.
Intervjuerna i denna studie har genomförts på en ambulansstation i glesbygd. Antalet deltagare i denna studie var sex personer. Deltagarna hade olika erfarenheter både som sjuksköterska i olika områden inom vård och omsorg samt ambulanssjukvård. Gemensamt för dessa var att de hade arbetat mer än två år i ambulans. Av dessa sex intervjuer framkom tillräckligt med data som var innehållsrika och liknade beskrivningar framkom i flera
intervjuer. Ofta kan en liten målgrupp vara tillräcklig för att täcka upplevelsen av ett fenomen och det viktiga bedöms vara intervjuernas rikedom på innehåll (Polit & Beck, 2008, 536-540).
Mot denna bakgrund fanns inget ytterligare behov av intervjuer för datainsamling. Att bara välja en ambulansstation kan dock vara en svaghet. Ytterligare upplevelser av närståendes betydelse kan ha fångas in om intervjuer utförts på fler ambulansstationer i glesbygd. Enligt Holloway och Wheeler (2002, s. 255) innebär överförbarheten att resultatet kan överföras till ett liknade sammanhang. Granheim och Lundman (2004) menar att forskaren kan ge förslag till överförbarhet men att det är upp till läsaren att avgöra om resultatet är överförbart. I denna studie kan förståelsen för sjuksköterskors upplevelse av närståendes betydelse i
ambulanssjukvård överföras till andra sjuksköterskor som arbetar med närstående.
I denna studie har tematisk innehållsanalys använts som analysmetod. Analysen beskrivs detaljerat vilket är viktigt för trovärdigheten. Granheim och Lundman (2004) menar att trovärdigheten handlar om vilket fokus studien har och hur väl forskaren håller sig till detta under analysprocessen. Jag har under analysprocessen haft studiens syfte tydligt nedskrivet framför mig för att inte tappa fokus. En text kan enligt Kvale (1997, s.52) inte tolkas helt förutsättningslöst. En svaghet i analysarbetet kan vara att jag arbetat ensam. För att säkra trovärdigheten har jag fört täta diskussioner med min handledare. Dessutom har analysen granskats och diskuterats i seminarier. Jag har även gått tillbaka till två intervjupersoner som
har läst igenom resultatet för att försäkra mig att de känner igen innehållet av resultatet. För att stärka resultatet trovärdighet kan forskare gå tillbaka till intervjupersonerna som då kan förklara om beskrivningen av deras berättelse är sann eller falsk (Whittemore, Chase &
Mandle, 2001; Holloway & Wheeler, 2002, s. 255).
Resultatet i min studie kan påverkas av min förförståelse som ambulanssjuksköterska.
Dessutom har jag intervjuat mina arbetskamrater. Det kan även vara en fördel att inte vara helt okänd för deltagarna och känna till organisation inom ambulanssjukvård i glesbygd under intervjuerna. En svaghet kan dock vara att jag inte ställde tillräckligt med följdfrågor på grund av min förförståelse. Jag har varit medveten och har reflekterat över min förförståelse i forskningsprocessen vilket har gjort att jag försökt hålla mig objektiv. Objektivitet kan vara en styrka för forskaren genom att inte lägga sina egna värderingar i det som ska studeras (Polit & Beck, 2008, 319). Genom den halvstrukturerade intervjumetoden med öppna frågor, som utgick från en intervjuguide kunde ett innehållsrikt material erhållas. Genom denna metod och öppna frågor kunde jag inte styra svaren i en speciell riktning.
Slutsats
Inom ambulanssjukvården i glesbygd är det viktigt att ambulanspersonal förstår betydelsen av närståendes närvaro och delaktighet. Närvarandet gör patienten mera trygg och är till stor hjälp för sjuksköterskan både i hemmet och under ambulanstransporten in till sjukhuset. Det är viktigt att sjuksköterskan i ambulans ser närstående som en resurs och frågar närstående om de vill hjälpa till så det att en individuell omvårdnad kan skapas hos patienten. För att
sjuksköterskan i ambulans ska kunna möta närståendes behov av kontroll och känsla av delaktighet är det viktigt att skapa en öppen kommunikation mellan sig själv, patient och närstående. En öppen kommunikation innebär att patient och närstående vågar vara delaktiga och ställa frågor som uppstår med den akuta situationen. Studien kan ge sjuksköterskor inom ambulanssjukvård ökad förståelse och kunskap för att ge närstående stöd så de känner en delaktighet i omvårdnaden av den sjuke som leder till bättre omhändertagande, omvårdnad och bemötande inom ambulanssjukvård i glesbygd.
Förslag till framtida forskning
Utifrån resultatet från denna studie skulle det vara intressant att intervjua närstående om hur de ser på sin betydelse vid en akut situation med omhändertagandet av ambulanspersonal. En
annan forskningsfråga kan vara att beskriva hur den akut sjuke personen själv upplevelser närståendes betydelse vid omhändertagandet av ambulanssjuksköterskor.
Referenser
Ahl, C., Nyström, M., & Jansson, L. (2005). Making up one´s mind: Patients´ experience of calling an ambulance. Accident and Emergency Nursing, 14, 11-19.
Alasad, J., & Ahmed, M. (2005). Communication with critical ill patients. Journal of Advanced Nursing. 50, 365-362.
Attree, M. (2001). Patients´ and relatives´ experiences and perspectives of ´Good´ and ´Not so Good´ quality care. Journal of Advanced Nursing, 33, 456-466.
Baxter, L.A. (1991). Content analysis. In B.M. Montgomery & S. Duck (Eds.), Studying interpersonal interaction (pp. 239-254). London: The Guilford Press.
Benzein, E., Johansson, P., Franzén Årestedt, K., & Saveman, B-I. (2009). Nurses´attitudes about the importance of families in nursing care: A survey of Swedish nurses. Journal of Family Nursing, 14, (2), 162-180
Bruce, K., Dahlberg, K., & Suserud, B-O. (2003). Ambulance nursing assessment part two.
Emergency Nurse, 1, (11), 14-18.
Dahlberg, K., & Lindquist, I. (2002). Att vara anhörig till någon som just drabbats av stroke.
Vård i Norden, 22, (3), 2-9.
Eggenberger, S.K., & Nelms, T.P. (2007a). Family interviews as a method for family research. Journal of Advanced Nursing, 58, (3), 282-292
Eggenberger, S.K., & Nelms, T.P. (2007b). Being family: the family experience when an aduly member is hospitalized with a critical illness. Journal of Critical Nursing. 16, 1618- 1628.
Eichhorn, D.J., Meyers, T.A., Guzzetta, C.E., Clark, A.P., Klein, J.D., & Calvin, A.O. (2001).
During invasive procedures and resuscitation: Hearing the voice of the patient. American Journal of Nursing. 101, (5), 48-55.
Elo, S., & Kyngäs, H. (2007). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing. 62, 107-115.
Engström, B., Palm, C-A., & Östlinder, G. (2004). Närståendes behov i vård och omsorg. I.
G. Östlinder. (red.), Närståendes behov. Omvårdnad som ett akademiskt ämne III, (7-12) Bromma: Svensk Sjuksköterskeförening.
Engström, Å., & Söderberg, S. (2004). The experience of partners of critically ill patient.
Intensive and Critically Care Nursing, 20, 299-308.
Engström, Å., & Söderberg, S. (2007a). Close relatives in intensive care from the perspective of critical care nurse. Journal of Clinical Nursing, 16, 1651-1659.
Engström, Å., & Söderberg, S. (2007b).Receiving power through confirmation: the mening of close relatives for people who have been critically ill. Journal of Advanced Nursing, 59, (6), 569-576.
Forsman, B. (2002). Vetenskap och moral. Lund: Studentlitteratur.
Gavaghan, S.R., & Carroll, D.L. (2002). Families of critically ill patient and the effect of nursing interventions. Critical Care Nursing, 21, (2), 64-70.
Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nursing Education Today, 24, 105-112.
Gunnarsson, B.M., & Warrén Stomberg, M. (2009). Factors Influencing decision among ambulance nurses in emergency care situations. International Emergency Nursing, 17, 83– 89.
Hallgrimsdottir, E. (2000). Accident and emergency nurse’s perceptions and experiences of caring for families. Journal of Clinical Nursing, 9, 611-619.
Hertzberg, A., Ekman, S-L., & Axelsson, K. (2003). Relatives are a resource, but…`:
Registered nurses´views and experience of relatives of residents in nursing home. Journal of Clinical Nursing, 12, 431-441.
Hjälte, L. (2006). Ambulanssjukvård i glesbygd-är det någon skillnad? En deskriptiv studie om nyttjande av ambulanser och ambulanssjukvård i olika geografiska områden: centrum för hälso- och sjukvårdsanalys (Rapport nr 21). Göteborg: Centrum för hälso- och
sjukvårdsanalys.
Holloway, I., & Wheeler. (2002). Qualitaive research for nurses. Oxford: Blackwell Sciences.
Johansson, I., Fridlund, B., & Hildingh, C. (2005). What is supportive when an adult next-of- kin is in critical care. Nursing in critical care, 10, (6), 289-298.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lavoie, M., De Koninck, T., & Blondeau, D. (2006). The nature of care in light of Emmanuel Levinas. Nursing Philosophy, 7, 225-234.
Lee, I.Y.M., Chien, W.T., & Mackenzie, A.E. (2000). Needs of families with a relatives in a critical care unit in Hong Kong. Journal of Clinical Nursing, 9, 46-54.
Lynn-McHale, D., & Deatrick, J.A. (2000). Trust between family and health care provider.Journal of Family Nursing, 6, (3), 210-230.
Løgstrup, K.E. (1992). Det etiska kravet. Göteborg: Daidalos
Mangurten, J.A., Scott, S.H., Guzetta, C.E., Sperry, J.S., Vinson, L.A., HicksB.A., Watts, D.G., & Scott, S.M.(2005). Family Presence: Making Room. American Journal of Nursing, 105,(5), 40 48.
Meyers, T.A., Eichhorn, D.J., Guzzetta, C.E., Clark, A.P., Klein, J.D., Taliaferro, E., &
Calvin, A. (2000). Family Precence During Invasive Procedures and Resusciatation: The experience of Family Members, Nurses and Physicians. American Journal of Nursing,100, (2), 32-43.
Meiers, S.J., & Tomlinson,P.S. (2003). Family-nurse co construction of meaning: a central Phenomenon of family caring. Scaninavian Journal of Caring Sciences, 17, 193-201.
Plakas, S., Cant, B., & Taket, A. (2009). The experience of critically ill patient in Greece: A social constructionist grounded theory study. Intensive and Critical Care Nursing. 35, 10-20.
Poljak, A., Tveith, J., & Ragneskog, H. (2006). Omvårdnad i ambulans - den första länken i vårdkedjan. Vård i Norden, 26, (79), 48-51.
Polit, D.F., & Beck, C.T. (2008). Nursing research. Principles and methods. Philadelphia:
J.B. Lippincott Company.
Redley, B., Botti, M., & Duke, M. (2004). Family member presence during resuscitation in emergency department: An australian perspektive. Emercency Medicine Australia, 16,295- 308.
Sandman, L., & Nordmark, A. (2006). Ethical conflicts in prehospital emergency care.
Nursing Ethics, 13 (6), 592-607.
