UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Höstterminen 2019
Handledare: Författare:
Avgörande faktorer för en placering av barn i
familjehem
En kvalitativ studie med familjehemssekreterare och familjehemskonsulent
Crucial factors for placement of children in family homes
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt Examensarbete, 15 hp Termin 6, HT -19
Författare: Rebecca Eklund och Hanna Johansson Handledare: Anders Lindström
Avgörande faktorer för en placering av barn i
familjehem
Crucial factors for placement of children in family homes
Sammanfattning
Syftet med vår uppsats var att undersöka hur familjehemssekreterare och
familjehemskonsulentens uppfattning var om vilka avgörande faktorer som spelar roll i en placering av barn i ett familjehem, för ett bra och ett mindre bra resultat. Undersökningen hade tre underliggande frågeställningar som handlade om vilka kriterier som bedöms vara viktiga i utredningar till att bli ett familjehem. Likt i vilka faktorer som är avgörande för en hållbar och fungerande placering, samt uppfattningen om vad som är positivt och mindre positivt när det gäller en placering av barn i ett familjehem.
Studien genomfördes utifrån ett kvalitativt tillvägagångssätt som grundade sig på intervjuer tillsammans med tre familjehemssekreterare och en familjehemskonsulent från tre olika mellanstora kommuner i Sverige. Vidare använde vi oss också av tidigare forskning och övrig litteratur som var aktuellt för ämnet vi valt att studera. Den insamlande empirin bearbetades och analyserades sedan utifrån ett systemteoretiskt perspektiv.
Resultatet av undersökningen visade på att familjehemsuppdraget är ett mycket omfattande uppdrag, där ett samarbete mellan socialtjänst och barnets biologiska föräldrar ska kunna skapa goda förutsättningar för de placerade barnet. Vidare framkom det även att utredningen som genomförs av socialtjänsten bör vara mycket noggrann och erhålla en stor mängd information. Likt i att familjehemsföräldrarna bör ha egenskaper som är av en känslomässig karaktär, och prioriterar barnets behov före sitt eget. Dessa faktorer är också det som avgör om placeringen är hållbar över tid eller om ett sammanbrott kan komma att ske.
Nyckelord: Familjehem, framgångsfaktorer, sammanbrott
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte ... 1
Frågeställningar ... 2
Historisk bakgrund fram till idag ... 2
Familjehemsvårdens historia ... 2
Familjehemsvård ... 3
Tidigare forskning ... 4
För att nå ett bra resultat ... 5
Utredning ... 5
Egenskaper hos familjehemsföräldrar ... 5
Samverkan ... 7
Barnets biologiska föräldrar ... 7
En hållbar placering ... 8
Teoretiskt perspektiv ... 8
Det systemteoretiska perspektivet ... 8
Den ekologiska förklaringsmodellen ... 9
Metod ... 9
Kvalitativ metod ... 10
Litteratursökning ... 10
Urval ... 11
Datainsamlingsmetod ... 12
Databearbetning ... 12
Analysmetod ... 13
Trovärdighet och tillförlitlighet ... 13
Etiska överväganden ... 14
Ansvarsfördelning ... 15
Resultat ... 15
Presentation av informanter ... 15
Viktiga kriterier vid en familjehemsutredning ... 16
Avgörande faktorer för en långsiktig placering i ett familjehem ... 17
Faktorer ... 17
Samverkan med biologiska föräldrar ... 18
Matchning ... 18
Avgörande faktorer för ett bra och mindre bra resultat av en placering ... 18
För ett mindre bra resultat ... 18
För ett bra resultat ... 19
Diskussion ... 20
Betydelsen av teori- och metodologiska val ... 22
Avslutande diskussion och slutkommentarer tillför vidare forskning ... 23
Referenslista ... 24
Bilaga 1 ... 28
Missivbrev ... 28
Bilaga 2 ... 29
Intervjuguide ... 29
Bilaga 3 ... 31
Kodningsschema ... 31
Inledning
Som ett familjehemsplacerat barn innebär det en stor påfrestning på många plan, processen är lång och medför ett flertal hinder på vägen. Mattsson och Vinnerljung (2016) beskriver att ett barn som befinner sig inom samhällsvård är en särskilt utsatt grupp i samhället, och att det är genomsnittligt ett barn i varje skolklass som är placerad i ett familjehem.
Att bli familjehemsplacerad är enligt Socialstyrelsen (2019) den sista utvägen när andra öppenvårdsinsatser inte räcker till eller givit tydliga eller förbättrade resultat. I de fall då ett barn ska placeras, besitter socialtjänsten det största ansvaret. Löfstrand (2009) belyser socialtjänstens ansvar till att kunna tillgodose barnets behov under placeringen, samt kunna stötta barnet i och under processens gång.
I många av Sveriges kommuner, har socialtjänstens familjehemssekreterare ansvaret i rekryteringen och utredningen av familjehem. De handhar även arbetsuppgifter som att utbilda familjerna i vad uppdragen innebär, samt stötta dem i de problem som kan komma att uppstå under en placering. Har socialtjänsten brist på familjehem, köper de in konsulentstödda familjehem som ägs av privata företag och där ansvaret bedrivs av familjehemskonsulenter.
Familjehemskonsulterna har liknande arbetsuppgifter som en familjehemssekreterare.
Skillnaden däremot, är att socialtjänsten har det största ansvaret även vid de köpta tjänsterna enligt Socialstyrelsen (2019).
Löfstrand (2009) poängterar att familjehem som tagit sig an ett uppdrag och en placering via socialtjänsten står inför en stor uppgift. Uppgiften är att kunna skapa en fungerande och hållbar placering för barnet i fråga med en förhoppning till ett positivt resultat. Det
framkommer även att inget uppdrag är den andra lik och skiljer sig åt på många plan, vilket betyder att ett resultat av en placering aldrig kan förutspås enligt Löfstrand (2009).
Familjehemssekreterare och familjehemskonsulenter strävar efter en hållbar placering över tid, samtidigt som en återförening kan komma att vara aktuell mellan biologiska föräldrar och ett placerat barn.
Vår studie syftar till att undersöka de framgångsfaktorer familjehemssekreterare och familjehemskonsulent anser är av vikt för att lättare kunna skapa hållbara framtida
placeringar. Vi lyfter även de svårigheter samt motgångar som medföljes vid en placering för att inte visa på fel bild av det omfattande arbetet familjehemssekreterare,
familjehemskonsulenterna och familjehemmen bedriver. Detta för att den nuvarande forskning ännu inte överförts och implementerats i dagens aktuella praktik.
Syfte
Syftet är att undersöka familjehemssekreterares och familjehemskonsulentens uppfattning om vilka avgörande faktorer som spelar roll i placeringen av barn i familjehem. Detta sker genom att fokusera på faktorer som ger såväl ett bra som ett mindre bra resultat.
Frågeställningar
1. Vilka kriterier bedöms som viktiga i utredningar av familjehemsföräldrar?
2. Vilka faktorer är avgörande för en fungerande och hållbar placering?
3. Vad är familjehemssekreterares/familjehemskonsulentens uppfattning om vad som är positivt och mindre positivt när det gäller placering av barn?
Historisk bakgrund fram till idag
I detta stycke ges en historisk bakgrundsinformation om hur familjehemsvården sett ut i Sverige från ett sent 1700-tal fram tills idag. Vidare kommer läsaren att få en inblick i
Sveriges lagstiftning kring familjehemsvården, vilket sedan leder vidare till en beskrivning av det senaste decenniernas och dagens ordval vad gällande familjehem och
familjehemsplacerade barn.
Familjehemsvårdens historia
Fredriksson och Kakuli (2011) beskriver fosterbarnsstadgan som publicerades året 1785.
Präster, sockenstämmor och fattigvårdsnämnder var de utsedda aktörerna för att vara behjälpliga till de utsatta barnen. Aktörerna gav barnen tak över huvudet hos olika familjer som angivit att de hade tid, plats och mat att erbjuda. Dessa familjer använde oftast barnen som arbetskraft och behandlade dem illa. Vid 1900-talets start ifrågasatte samhället frågan om fosterbarnens levnadsförhållanden, vilket ledde till uppkomsten av “Lag om fosterbarnsvård”.
Lagen kom till för att stärka skyddet runt barnen som var utsatta.
Vidare beskriver Fredriksson och Kakuli (2011) att skyddet för barnen ytterligare stärktes året 1920. Detta genom att stadga den första barnavårdslagen, “Lag om samhällets barnavård”.
Lagen låg till grund för att samhället skulle kunna agera och se till att barn inte kom till skada genom vanvård eller misshandel. I mitten av 1920-talet kom barnavårdsfrågan återigen upp till politikernas bord, innan det ännu en gång lyftes under 1970-talet. Det var vid denna tid som ansvaret lades på tjänstemännen som senare fick titeln socionomer. Socialstyrelsen (2017) belyser förändringen som skedde under det sena 1900-talet. Fosterbarnsvårdens målsättning var att barnet skulle bryta kontakten med sin ursprung- och biologiska familj för att bli en del av den nya familjen barnet blivit placerat i, även kallat fosterfamilj. Med tiden förändrades synsättet och det tillkom ny forskning enligt Socialstyrelsen (2017), där denna typ av separation mellan barn och dennes biologiska familj hade en negativ påverkan på barnet i fråga. Det gjorde så att fosterbarnsvården fick ändra sitt tillvägagångssätt och byta inriktning.
Under 1970-talet var fokus på ett förebyggande arbete och insatserna i familjerna, enligt Socialstyrelsen (2017). Detta för att undvika att ett barn skulle separeras från sin, alternativt sina biologiska föräldrar. Socialstyrelsen (2017) går vidare in på och förklarar de olika begreppen som förändrats över tid. Begreppet fosterhem har idag titeln familjehem och ett fosterbarn är ändrat till ett familjehemsplacerat barn.
Familjehemsvård
I enlighet med lagstiftningen (SFS 2001:937) definieras ett familjehem som
“(…) ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs
yrkesmässigt”.
Eliasson och Wikström (2005) beskriver grundtanken med familjehemsplaceringar, där barn har rätt till att växa upp under goda och trygga förhållanden. Barn som inte får sina behov tillgodosedda på ett korrekt sätt, har socialtjänsten en skyldighet att ingripa och vidta åtgärder för. Socialtjänsten får då huvudansvaret över barnet i fråga och se till att dem vistas i miljöer som skapar trygga och stabila förhållanden.
Socialstyrelsen (2017) beskriver att innan det är aktuellt med en familjehemsplacering för ett barn, strävar socialtjänsten efter att tillgodose barn och familjers behov med hjälp av
öppenvårdsinsatser. Detta för att en separation mellan parterna med största möjliga mån skall undvikas. Vid fall när öppenvårdsinsatserna inte är tillräckliga och inte fyller sin funktion är familjehemsplaceringar det sista alternativet, och en av de vanligaste vårdformerna när
problematiken i barnets hem är så pass allvarlig att dem inte kan vistas i sådana miljöer. Detta görs i antingen i enlighet med Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) som betonar frivillighet och samverkan eller med Lagen med särskilda bestämmelser om vård och unga (SFS 1990:52) som är en tvångslagstiftning. Socialtjänstlagen (SoL) uppger att om ett barn placeras i ett familjehem är det slutgiltiga målet att arbeta för en återförening mellan barn och förälder, om det inte är möjligt, skall socialtjänsten bibehålla kontakten dem emellan. Om det ej går att utföra en frivillig placering utanför det egna hemmet, tar socialtjänsten över
bestämmanderätten över barnet i enlighet med LVU.
I regeringens proposition (2012/13:10) belyses socialtjänstens första steg i en placering.
Socialtjänsten skall i första hand beakta barnets bästa och där en placering hos en anhörig eller annan närstående kan vara av betydelse, även kallat ett nätverkshem. Om så inte är möjligt kan ett barn placeras i ett familjehem, jourhem eller andra särskilda hem vars
arbetsuppgift är att ta emot placerade barn. Socialnämnden besitter ansvaret när det kommer till utredning av dess lämplighet. Eliasson och Wikström (2005) beskriver vidare tydligheten i vad uppdragen som familjehem innebär i enlighet med propositionen (2012/13:10). Att vara ett familjehem innebär att ge de placerade barnet omsorg, trygghet och kärlek.
Familjehemmet ska kunna bidra till barnets utveckling utifrån de goda förhållandena i hemmet baserat på barnets enskilda behov och förutsättningar. Ansvarsfördelningen mellan familjehemsföräldrar och socialtjänsten, i enlighet med propositionen (2012/13:10), sägs skall vara väldigt tydlig. Detta på grund av att varje part ska kunna genomföra sin arbetsuppgift på ett korrekt sätt. Eliasson och Wikström (2005) tydliggör därefter skillnaden i de olika typerna av placeringar. Ett jourhem tar emot vid upprepade tillfällen kortare placeringar, detta i väntan på att ett barn ska placeras i ett familjehem eller annat hem. Ett familjehem är ett hem där familjehemsföräldrarna både kan vara kända samt okända för barnet i fråga. Andra särskilda hem är ett hem inom socialtjänsten med avsikt att ta emot barn och unga för vård och behandling i förening med ett boende.
Socialstyrelsen (2017) uppger även att i dagens samhälle bedrivs det privata verksamheter likt socialtjänsten i att rekrytera och stötta familjehem, även kallad konsulentstödd
familjehemsvård. Huvudansvaret för verksamheternas uppdrag handhar kommunens socialtjänst som kan se olika ut i landet beroende på kommunens storlek. Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) beskriver att vid varje placering utses en barnsekreterare, även kallat socialsekreterare vars huvudsakliga arbetsuppgift är att ansvara för de placerade barnet. En vårdplan samt genomförandeplan skapas sedan av socialsekreterare utifrån den enskildes särskilda behov och insatserna implementeras utifrån det. En annan uppgift barnsekreteraren har, är att följa upp huruvida barnets placering går då de genomför regelbundna hembesök samt samtal med inblandade i enlighet med SoL och LVU.
Tidigare forskning
När ett fosterbarn titulerar sig själv som ett sådant, är många gånger inte lätt för barnet i fråga.
Dels för att barnet oftast bryter upp med sin ursprungsfamilj, flyttar in till en ny, ibland helt okänd familj och skapar en ny vardag i en ny miljö med allt vad det innebär. På grund av det ställs de placerade barnet inför stora och många påfrestningar som kan vara avgörande om placeringen i slutändan fungerar eller inte. Pernebo (2018) belyser en viktig avgörande faktor.
De placerade barnet kan komma att drabbas av negativa påföljder såsom psykisk ohälsa om relationen mellan familjehemsföräldrarna och den unge inte skapar en gynnsam anknytning dem emellan. Om det så sker, kan placeringen leda till ett sammanbrott som beskrivs enligt Socialstyrelsen (2017) som ett avbrott i en placering. Löfstrand (2009) beskriver vidare att om familjehemsföräldrarna innehar en inställning som är av en mer professionell karaktär kan det medföra att relationen till de placerade barnet blir begränsad. Vad författaren syftar till är att familjehemsföräldrarna inte ska låsa sig fast vid tanken av att analysera barnets beteende, utan istället engagera sig i den unge genom att lyssna och finnas tillhands. Familjehemsföräldrarna ska också kunna inta rollen som vanliga föräldrar och därmed titulera sig som en vanlig familj. Fortsättningsvis beskriver Sköld (2006) vikten av att kunna ha en god inställning till att ta emot ett placerat barn, istället för att göra det av ett egenintresse. Vinstmaximering, skyldighet och omsorgsarbete mot betalning är enligt Sköld (2006) förekommande och leder ofta till ett mindre bra resultat för barnet i fråga, då familjerna ej går in i uppdraget helhjärtat.
Barn som placeras vid en högre ålder och barn som besitter en svår problematik, anger Berridge och Cleaver (2010) som en bidragande orsak till en icke-hållbar placering. Vidare beskriver författarna att ett beaktande vid matchningar mellan barn och familjehem, och brist på information om barnet i fråga också är avgörande faktorer om placeringen kommer att fungera i det långa loppet, eller om ett sammanbrott kan komma att ske. Fortsättningsvis är åldern vad gällande de biologiska barnen i familjehemmet, kontra de placerade barnet en avgörande roll för risken till ett sammanbrott. Forinder, Sjöblom och Rönn (2015) styrker det ovannämnda, vad gällande barn som besitter beteendeproblematik ökar risken för ett
sammanbrott. Fortsättningsvis uppger författarna att om barn sedan tidigare varit med om en placering och ett sammanbrott, ökar det även risken för ännu ett avbrott i en placering.
Konflikter mellan biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar är också ännu en orsak till sammanbrott förklarar Forinder, Sjöblom och Rönn (2015). Vidare uppger Buehler, Cox och Cuddeback (2003) att inkompetensen inom myndigheter ofta kan leda till felaktiga beslut som exempelvis en felaktig matchning mellan familj och barn. Bristfällig information och dialog
sinsemellan myndigheter och berörda parter skapar också en instabil grund med stor risk för ett mindre bra resultat för barnet i fråga. Höjer (2001) skriver om olika spänningsförhållanden som kan vara en orsak till varför ett mindre bra resultat kan komma att ske vid en placering.
Författaren tydliggör att barnets biologiska föräldrar/förälder har en stor inverkan på huruvida samarbetet kommer att fungera med barnets familjehemsföräldrar. Vidare uppger Höjer (2001) att familjehemsföräldrarna ska kunna utföra sitt uppdrag under ovisshet, vilket menas på att det brister i informationen om hur länge en placering ska pågå.
För att nå ett bra resultat Utredning
Som tidigare nämnt är familjehemsplacerade barn en utsatt grupp i samhället. Ibland, kan dock en familjehemsplacering vara en andra chans för barnet i fråga. Vilket därmed kan vara något positivt i den bemärkelsen att ett bra resultat kan komma att åstadkommas. För att kunna bli ett familjehem och titulera sig som det, handhar socialtjänsten i varje kommun ett ansvarar för processen i vad gällande en gedigen rekrytering och utredning av familjehem enligt Socialstyrelsen (2019). För inhämtning av information av de intresserade, baseras underlaget bland annat på metoden BRA-fam, ett verktyg och instrument som visar på om de intresserade är lämpliga som ett familjehem eller inte. Vidare används också formuläret AUDIT och manualen ASQ. Socialstyrelsen (2019) förklarar AUDIT som ett instrument vars mäter en individs alkoholvanor. Fortsättningsvis tydliggör Socialstyrelsen (2014) manualen ASQ, som visar på vilken anknytning en individ har skapat genom sin egen uppväxt.
Begäran om ett flertal registerutdrag från bland annat polisen skall även inhämtas, enligt Socialstyrelsen (2019) och Sveriges Kommuner och Landstings (2019) riktlinjer. När
djupintervjuer, hembesök och ett flertal referenstagningar är genomförda, ska socialnämnden godkänna och besluta om familjen i fråga är lämpliga till att bli ett familjehem. Vid de fall familjerna blir godkända, ska socialtjänsten erbjuda dem att gå familjehemsutbildningen, Ett hem att växa i, och upprätthålla en regelbunden och en god kontakt till dem. Dels för att kunna säkerställa att vården erhåller en god kvalitet och dels för stötta familjerna i uppdraget som familjehem enligt Socialstyrelsen (2019).
Vidare uppger Löfstrand (2009) att socialarbetare inom socialtjänsten besitter en stor makt vad gällande myndighetsutövning. Vad författaren syftar till är att socialarbetare strävar efter att göra arbetet rätt i enlighet med vad lagar och förordningar tillskriver. Samtidigt ska även socialarbetaren kunna förhålla och anpassa sig till den enskilda medborgaren. Vilket innebär och medför att socialarbetaren har ett stort handlingsutrymme. Detta bidrar till och ställer höga krav på kunskap hos socialarbetare när det kommer till att bedöma ens familjs
lämplighet till att bli ett familjehem. Löfstrand (2009) anser att det är positivt då effekten av en noggrannhet ökar chansen till en lyckad placering.
Egenskaper hos familjehemsföräldrar
Vid en utredning till att bli ett familjehem, ställs individerna mot höga krav och förväntningar.
Höjer (2001) skriver om att familjehemsföräldrar har en stor utmaning framför sig i vad gällande att kunna vara tillräckligt trygg i sig själv samt sitt parförhållande. Detta av den anledningen att dem som föräldrar ska kunna bemöta och förhålla sig till ett okänt barn.
Fortsättningsvis uppger även Löfstrand (2009) ett flertal egenskaper en familjehemsförälder behöver handha. Det rymmer bland annat i att kunna ha förståelse till barnets bakgrund, dennes svåra erfarenheter och tidigare fostran som lett till barnets nuvarande beteende. Vidare tar även Löfstrand (2009) upp vikten i att kunna vara konsekvent som familjehemsföräldrar där en bland annat kan sätta tydliga gränser för barnets bästa. Vidare beskriver Miller, Randle och Dolnicar (2018) i sin studie att om en familjehemsförälder besitter kunskapen av att vara flexibel och ha inställningen till att hjälpa barnet i fråga, samtidigt som dem kan inkludera de placerade barnet som en del av familjen och sätta rimliga gränser, ökar det chansen till att placeringen kan komma att vara hållbar över tid. Fortsättningsvis poängterar Löfstrand (2009) också att en familjehemsförälder bör kunna uppmuntra och lyfta barnets framsteg och dennes anpassning till den nya miljön. Likt i att kunna skapa en genuin och en god anknytning till barnet, då det är en avgörande faktor till hur resultatet kan komma att bli.
Fortsättningsvis belyser Geiger, Piel, Lietz och Julien-Chinn (2016) vikten av att ha en god empati till de placerade barnet. I författarnas kvalitativa studie framkommer det att
intervjupersonerna lyfter empati som en god egenskap. Intervjupersonerna förklarade att deras empati till barnet i fråga, gjorde det enklare för dem att skapa en djupare förståelse för de placerade barnets trauma-historia. En större insikt och förståelse till barnets behov och deras bakomliggande beteende, känslor och tankar gjorde det också enklare som
familjehemsförälder om en stor empati och medkänsla fanns tillhands. Detta är också något Brown (2007) fått fram i sin studie vad gällande empati. Författaren belyser även egenskaper som vänlighet, engagemang, kärlek, tålamod och förståelse som viktiga egenskaper en familjehemsförälder bör ha. Likaså i att kunna skapa ett förtroende till de placerade barnet, vara flexibel och öppensinnad, samtidigt som dem skall besitta ett sinne för humor och ha ett stort hjärta. Vidare beskriver Buehler, Cox och Cuddeback (2003) utifrån deras studie att familjehemsföräldrar bör gå in i uppdraget som familjehem helhjärtat. Detta för att kunna göra största möjliga skillnad hos det placerade barnet. Buehler et al. (2003) menar på att det är givande för familjehemsföräldrarna att se deras positiva inverkan på den unge och att kunna se utvecklingen i form av möjligheter och andra upplevelser växa fram. Detta synsätt visar även Sinclair och Wilson (2003) på i sin studie. Författarna poängterar vikten av att kunna ge barnet känslan av att vara en del av familjen och en del i ett sammanhang. Detta genom att visa dem kärlek och få dem att känna sig älskade och uppskattade för de individer dem är.
Brown (2007) beskriver också att familjehemmet ska vara ett stabilt hem där det finns en daglig rutin, en god kommunikation och att det finns ett utrymme för barnet i fråga.
Författaren har genom sin studie tagit fram egenskaper som kan vara avgörande för hur en placering kan komma att bli. Tillhörighet, kärlek, ett värde, acceptans, interaktion och stöd är några av de viktigaste egenskaperna en familjehemsförälder behöver besitta. Detta för att barnet i fråga är i stort behov av en trygg bas och säker famn. Vilket är en förutsättning till för hur barnet i senare delar av livet kommer att hantera och agera i framtida situationer.
Löfstrand (2009) poängterar också dessa egenskaper. Författaren tydliggör även att
familjehemsföräldrarna ska utgå och handha ett stort barnperspektiv, vara omhändertagande i sitt bemötande och vara accepterande i många situationer. Löfstrand (2009) påtalar vidare att familjehemsföräldrarna ska och måste avsätta den tiden som krävs för de placerade barnet, för att utkomsten ska ge ett positivt resultat.
Pernebo (2018) beskriver likt de tidigare författarna, i vad gällande vilken betydelsefull roll en familjehemsförälder har. De ska fostra de placerade barnet som om att de vore deras eget, vilket kompletterar en biologisk förälders roll. Det Pernebo (2018) däremot belyser är att familjehemsföräldrarna inte får ersätta barnets biologiska föräldrar. Weitz (2011) är också inne på familjehemsföräldrarnas komplettering av ursprungsfamiljen. Författaren betonar att familjehemsföräldrarna besitter ansvaret för en lyckad placering. Medan, Löfstrand (2009) menar på att ansvaret även ligger hos de placerade barnet och vilken inställning denne handhar. Tillit till varandra och ett samarbete dem sinsemellan är en förutsättning för en positiv utkomst.
Samverkan
För att bli och vara en familjehemsförälder krävs inte bara goda egenskaper.
Familjehemsföräldrarna ställs även inför ett krävande uppdrag i förhållandet till samverkan mellan både socialtjänst och barnets biologiska föräldrar. Löfstrand (2009) beskriver i sin studie vikten av att kunna samarbeta med alla inblandade parter, då uppdraget som familjehem innebär stor omsorgsförmåga och att inte endast kunna tillta rollen som en förälder. Detta är också något som Geiger et al. (2016) belyser. Författarna benämner också betydelsen av att erhålla en god empati till socialarbetare. I deras kvalitativa studie
framkommer det att familjehemsföräldrarna besitter en stor förståelse till socialarbetaren och dennes arbetssituation, då de exempelvis inte alltid kan vara tillgängliga. Det beskrivs också i studien att familjehemsföräldrarna har en förståelse till varför arbetet bedrivs på ett visst sätt, då lagar och regler är tydligt satta, och att avsikterna med arbetet inte är av en ond karaktär.
Även Brown (2007) styrker att en god samverkan mellan de inblandade parterna kan komma att ge en positiv utkomst för de placerade barnet. Författaren värderar också respekten och känslan av att vara en i teamet, vilket även kan ses som det tredelade föräldraskapet. Det tredelade föräldraskapet är också något som Bergman, Sandahl, Mellberg, Engwall och Carlson (2018) senare poängterar. Författarna beskriver att om det finns en god samverkan mellan socialtjänst, familjehem och barnets biologiska föräldrar ökar det chansen till ett positivt resultat.
Barnets biologiska föräldrar
Vid det flesta fall, om så är möjligt, arbetar socialtjänsten för en återförening mellan biologiska föräldrar och barn. Bergman et al. (2018) belyser vikten av att erhålla en god kontakt med de biologiska föräldrarna om socialtjänsten anser att det är bra för barnets bästa.
Dels för att anknytningen till ursprungsfamiljen är av stor betydelse. Dels för att barnet ska kunna ha en fortsatt kontakt och bevara relationerna, samt att barnet i fråga får sig en bredare förståelse till situationen. Bergman et al. (2018) påtalar också att om barnet har kontakt med dennes biologiska föräldrar, minskar det barnets känsla av övergivenhet, oro och skuld. Likt i att kunna ta del av sin historia och sitt förflutna beskriver författarna också är av en stor betydelse. Detta för att identitetsutvecklingen ska få ett positivt resultat för de placerade barnet. Likaså i att barnet genom kontakten, skapar ett verktyg till att kunna hantera psykiska påfrestningar och att välmående för dem alltid står i fokus. Fortsättningsvis benämner
Bergman et al. (2018) att en senare tids forskning visar på vikten av att barnet i fråga erhåller en god kontakt med sitt nätverk. Anledningen till det, kan exempelvis vara att barnets övriga
släkt kan komma att vara viktig under en längre tidsperiod och finnas tillhands då placeringen är avslutad.
En hållbar placering
För att en placering ska kunna fungera i längden är information om barnet och dennes
bakgrund en förutsättning enligt Brown (2007). Dels för att familjehemsföräldrarna redan i ett tidigt skede ska kunna förbereda sig på vad som komma skall, och dels för att förväntningarna i att kunna vägleda barnet på rätt sätt. Bergström och Nilhede (2013) uppger att om
socialtjänsten har utfört ett omfattande och gediget förarbete i familjehemsutredningen, bidrar det lättare till att kunna matcha familjehemmet jämte barnets behov. Detta för att placeringen ska kunna vara hållbar och kräva så lite resurser som möjligt. Fortsättningsvis beskriver Sinclair och Wilson (2003) likt det Bergström och Nilhede (2013) säger vad gällande
matchning. Sinclair och Wilson (2003) påtalar dock att ju mer information familjehemmet har om barnet i fråga, kan de fullt ut inte förutse huruvida reaktionerna av mötet kommer att bli.
Men, ju mer information det finns, desto lättare kan ett sammanbrott förhindras. Likaså i den stöttning som socialtjänsten och omgivningen bidrar till, kan komma att minska risken för ett sammanbrott.
Löfstrand (2009) talar om den inre balansen som skapas av att vara en så kallad kärnfamilj.
Vad författaren menar på är att när en blir till ett familjehem, är det inte lika lätt att behålla den inre balansen till att vara en kärnfamilj, då en mängd krav ställs utifrån lagar och regleringar. Ju mer stöd familjehemmet får via socialtjänsten, släkt och vänner, bidrar det lättare till att kunna bibehålla den inre balansen som möjliggör ett positivt resultat av en placering. Stöttning i form av hembesök, rådgivning och telefonsamtal är också något Vanschoonlandt, Holen, Vanderfaeillie, Maeyer och Andries (2013) belyser. Ett tillräckligt starkt stöd ökar chansen till att placeringen av barnet kan komma att vara gynnsam. Det ökar också chansen till en tillfredsställelse hos familjehemsföräldrarna, likt att de placerade barnets problematiska beteende kan komma att minska.
Teoretiskt perspektiv
Fortsättningsvis syftar detta avsnitt till att redogöra för valet av teori för att få en djupare förståelse av innebörden till familjehemsuppdraget. För att kunna tydliggöra och framhålla de olika nätverken vars uppgift är att samverka kring barnet och hur dem sinsemellan påverkar varandra, utgår vi från det systemteoretiska perspektivet och en ekologisk förklaringsmodell.
Det systemteoretiska perspektivet
Det systemteoretiska idéerna inom det sociala arbetet har enligt Payne (2005) sina rötter i Bertalanffys arbete om den generella systemteorin. Payne (2005) beskriver att teorin är av en de biologiska karaktärerna där allt levande utgör olika system. De olika systemen utgör subsystem vilket senare blir till ett överordnade system. System är också ett ord och begrepp Strander (2008) beskriver. Författaren belyser vikten i hur vi människor påverkar varandra och skapar ett ömsesidigt samspel. Vidare benämner Öquist (2003) likt det Strander (2003) beskriver i att människan är en del av en helhet. Öquist (2003) menar på att varje individ och dennes relation till omvärlden sätts i olika system, där faktorer skapar bättre livsvillkor och
förutsättningar för varje individ. Samspel, sammanhang och kommunikation är några av dessa faktorer.
Den ekologiska förklaringsmodellen
Den ekologiska förklaringsmodellen, enligt Payne (2005), handlar om att se en individs helhet för att lättare kunna hitta de faktorer som inte fungerar i samverkan mellan klient och dennes omgivning. Vad Payne (2005) syftar till är att socialsekreterarens arbetsuppgift handlar om att se sambandet mellan klient, dennes sociala nätverk och organisationen i fråga. Författaren beskriver vidare de tre olika rollerna en socialarbetare besitter. Den första rollen är den så kallade förmedlande, vilket innebär att socialarbetaren skapar en fungerande relation mellan klient och system. Den andra är företrädarrollen, som handlar om att socialarbetaren genom sitt arbetssätt kan påverka andra myndigheter eller berörda individer om att ta ett beslut om att kunna hjälpa klienten i fråga. Den tredje och sista rollen är den organiserande rollen, där socialarbetaren hjälper klienten vidare i att skapa ytterligare kontakter. Antingen i det nuvarande och existerande nätverket, eller är behjälplig i skapandet av ett nytt system.
Vidare förklarar Strander (2008) att när en klient, i detta fall ett barn, befinner sig i det systematiska tankesättet är det barnets utveckling som ska prioriteras och vara i fokus. Vad författaren menar på, är att när ett barn placeras i ett familjehem är det många parter
inblandade, vilket i sig kräver en god samverkan och stabilitet. Fungerar inte samverkan dem emellan korrekt, drabbar det barnets utveckling. Kalland (2002) går djupare in på vikten av samverkans olika nivåer. Författaren hänvisar till Bronfenbrenners ekologiska modell där det förekommer fyra olika systemnivåer. I systemnivåerna tydliggörs det hur faktorerna påverkar det placerade barnet. På makronivån visas det på huruvida det socialpolitiska och ekonomiska faktorerna påverkar barnets utveckling. Vidare har samhällets värderingar och människosyn också en betydelse inom denna nivå. Vid exonivån rymmer det sociala strukturer som bland annat innehåller barnets skolgång, bostadsmiljö, ekonomiska trygghet och dennes sociala nätverk. Fortsättningsvis följer mesonivån, den handlar om interaktionen mellan de olika miljöerna och sammanhangen familjen är del utav. Den sista nivån, mikronivån, omfattas av den direkta kontakten och interaktionen mellan barnet och dennes familj. Omsorg och anknytning är två utgångspunkter som utgör kvaliteten av huruvida resultatet kommer att kunna bli för barnet i fråga. Som tidigare nämnt är en placering inte alltid fridfull och erhåller inte alltid en god balans vad gällande alla inblandade parter. Vid svårigheter är det oftast samspelet mellan socialtjänst, familjehem och barnets biologiska föräldrar som brister. Det Payne (2005) däremot tydliggör är att om en part utgör en obalans, påverkar det alla delar i systemet. Den ekologiska förklaringsmodellen visar på, enligt Payne (2005), i att kunna bibehålla en balans mellan alla olika system en individ befinner sig inom, istället för att skapa en förändring bland dem. Denna balans eller obalans är det som senare visar på om resultatet av en placering kommer att utge ett positivt eller mindre positivt resultat.
Metod
I följande avsnitt redogörs för resonemanget kring val av metod för studien. Vidare tydliggörs tillvägagångssättet vid litteratursökning, urvalet vid och av informanter, samt processen bakom datainsamlingsmetoden. Fortsättningsvis beskrivs studiens tillvägagångssätt, samt vår
databearbetning och analysmetod. Avslutningsvis får läsaren ta del av vårt tankesätt vid vår arbetsfördelning, samt en diskussion vad gällande trovärdigheten för studiens ändamål och beaktandet vid de etiska ställningstagandena.
Kvalitativ metod
Vår studie syftar till att undersöka familjehemssekreterares och familjehemskonsulentens uppfattning om vilka avgörande faktorer som spelar roll i en placering av barn i familjehem, för ett bra och ett mindre bra resultat. Detta syfte möjliggör ett användande av en kvalitativ ansats då metoden kännetecknas av att bli tilldelad ett perspektiv inifrån och skapa en djupare förståelse till fenomenet i fråga enligt Padgett (2008). Padgett (2008) förklarar att en
kvalitativ ansats är mycket relevant att använda sig av om en studie handhar ett känsligt ämne och en känslig karaktär. Då området vi valt att undersöka ämnar känslighet, styrker det ytterligare vårt argument till att använda oss av en kvalitativ metod.
Bryman (2011) belyser de viktigaste stegen vid ett utförande av en kvalitativ metod, även kallat den kvalitativa forskningsprocessen. Som forskare bör en först och främst skapa ett tydligt syfte med underlag för generella frågeställningar. Vidare ska relevanta personer finnas tillhands som kan besvara syftet och dess underliggande frågeställningar. Vidare i processen sker en insamling av data som sedan ska tolkas med hjälp av en teori. Avslutningsvis visas ett resultat upp i en egen sektion som sedan övergår till en slutsats. Att förhålla sig till alla dessa steg kan tänkas vara smidigt, däremot beskriver Padgett (2008) en svårighet med metoden.
Författaren förklarar att forskare bör vara opartisk i sitt förhållningssätt, samtidigt som de skall kunna studera fenomenet ur ett inifrån perspektiv. Det är därför av vikt att
medvetandegöra sin egen förförståelse om ämnet innan en studie genomförs. Detta för att undvika att förförståelsen på ämnet påverkar materialet. Padgett (2008) tydliggör dock att det ej fullt ut kan undvikas att en påverkas av sin förförståelse. En medvetenhet hos forskaren bidrar däremot till bättre förutsättningar i det långa loppet. Vår förförståelse till denna studie kommer bland annat från att en av oss två studenter hade praktik på socialtjänsten och fick arbeta med familjehemsplacerade barn. Vidare har också den tidigare forskningen påverkat vår förförståelse till avhandlingens ämne. I och med att vi sedan tidigare medvetandegjort vår förförståelse, kunde vi lättare frångå det under våra intervjuer, vilket i sig även minskade risken att påverka resultatet i slutändan.
Litteratursökning
För att finna lämplig forskning relaterat till vårt syfte, har vi läst in oss på forskningsfältet via databaser såsom SocINDEX, SwePub, Diva och forskning. Vi har också använt oss av Google Scholar, Socialstyrelsen och hämtat inspiration via tidigare uppsatsers referenslistor som varit av betydelse. De sökord vi använt oss av är familjehem, fosterhem, fosterbarn, placerade barn, placerade barn i familjehem, framgångsfaktorer, trygghet, älskad, omtyckt, känna sig
välkommen inom en familj, sammanbrott, familjehemssekreterare och socialsekreterare. Vid internationell sökning använde vi oss av svenskans motsvarigheter som bland annat var, foster children, foster home, functioning factors, love, success factors och breakdown. Vad gällande urvalet för dessa artiklar var vårt krav att de skulle vara forskningsgranskade samt kunna kopplas till studiens syfte.
Urval
Rekryteringen av informanterna till vår studie genomfördes genom att kontakta en handledare från socialtjänsten, för att höra oss för om det fanns frivilliga kandidater villiga att ställa upp på en intervju till vår studie. Vi fick svar att mejlet vi skickade ut, var vidarebefordrat till resterande personer i arbetsgruppen då ett intresse fanns. Handledaren gav oss också ett svar om att individen gärna ställde upp på en intervju. I väntan på resterande svar, hörde vi oss för bland vänner och familj om de hade några bekanta eller kände någon familjehemssekreterare som eventuellt var villig att delta i vår studie. Detta ledde oss vidare till kontakter i ytterligare två medelstora kommuner i Sverige. Några av dessa kontakter, visade ett stort intresse till att delta, medan andra hänvisade oss vidare till mer lämpade individer som besatt titeln
familjehemssekreterare. Genom detta fick vi kontakt med tre personer, vilket vi ansåg vara för få personer för att kunna fylla den kunskapsluckan vi valde att studera. Det var då läge för oss två studenter att vi breddade våra urvalskriterier. Urvalskriterierna för studien var från början att intervjupersonerna skulle besitta titeln familjehemssekreterare och erfara
familjehemsplaceringar. Men, när vi sedan fick kontakt med en familjehemskonsulent och fick ta del av dennes arbetssätt- och förhållanden, insåg vi att individen tillhandahöll en liknande kunskap som en familjehemssekreterare. Detta ledde till att vi även ville inkludera denne individ till vår studie.
Familjehemssekreterare och familjehemskonsulenten kontaktades sedan via telefon och mejl.
Kontakten inleddes med att berörda parter fick ta del av en presentation om vad uppsatsen ämnade till och vad vi ville undersöka. Till de familjehemssekreterare och
familjehemskonsulent som sedan tackat ja till att delta i studien, skickades det ut ett
informationsbrev, även kallat missivbrev (se bilaga 1) för ytterligare information om studien och tillvägagångssättet till intervjun. Padgett (2008) beskriver vikten av att informanterna till viss del har bestämmanderätten vid tillvägagångssättet vid en intervju. Vad författaren syftar till är att om intervjupersonen befinner sig i en miljö där denne känner sig trygg, ökar det chansen till att personen öppnar upp sig. I förhållande till vad Padgett (2008) belyser, fick intervjupersonerna själva bestämma tid för intervjun, då det passade dem som bäst och vilken typ av teknologi de var bekväma med. Exempelvis telefon, Skype, FaceTime, Whatsapp eller Messenger. När vi sedan kommit överens om en tid, skickade vi ut vår intervjuguide till de inblandade (se bilaga 2) i syfte av att förbereda dem, samt öka chansen för ytterligare en bekvämlighet till samtalet. Vi informerade dem även att de inte var ett krav att läsa igenom intervjuguiden, men att det underlättade för dem i fråga om de så hade tid för det. I detta skeende hade vi ett intresse för att intervjua sju individer som var villiga att ställa upp. Det blev dock ett bortfall på tre personer på grund av arbetsbelastning och situation. Vilket ledde oss till fyra slutgiltiga kandidater.
De intervjuer som genomfördes pågick mellan 30 till 60 minuter och spelades in via röstmemon i mobiltelefonen och QuickPlayer på datorn med underlag från
intervjupersonernas samtycke. Varför vi valde att göra telefonintervjuer istället för att boka in ett fysiskt möte, var på grund av att vi sedan tidigare var medvetna om den arbetsbelastning familjehemssekreterare och familjehemskonsulenten besitter. Genom att ha en telefonintervju minskade det därför påfrestningarna av arbetssituationen.
Datainsamlingsmetod
Fyra semistrukturerade intervjuer genomfördes under vår studie med tre
familjehemssekreterare och en familjehemskonsulent. En semistrukturerad intervju beskrivs enligt Bryman (2011) som ett frågeschema, där intervjuaren har formulerat allmänna frågor som ska kunna besvara ens syfte och frågeställningar. Detta frågeschema hindrar inte intervjuaren att ställa uppföljningsfrågor under intervjuns gång, som kan anses vara det viktiga. Vidare benämner Padgett (2008) fördelen med att välja en semistrukturerad intervjuform, då det ges möjligheten att bli tilldelad informanternas egna upplevelser och erfarenheter. I våra telefonintervjuer, baserades frågeställningarna på en skriven intervjuguide (se bilaga 2) som berörde fyra olika teman. Utredningsförfarande, bakgrund till placering, hållbar och lyckad placering och familjehemssekreterares/familjehemskonsulentens uppfattning för ett resultat av en placering. Varje tema hade ett flertal underliggande
frågeställningar som både var av sluten och öppen karaktär. Vilket gjorde att samtalsklimatet var lättsamt. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver vikten i att ha en fungerande ordning vid valet av frågeställningar, då det skapar en balans för alla parter i att kunna tala öppet och fritt.
Vidare förklarar Howell (2013) att om en forskare skall genomföra en semistrukturerad intervju, krävs det en hel del förarbete. Detta av den anledningen att en kan ställa relevanta uppföljningsfrågor. Vår upplevelse av telefonintervjuerna var att vi kunde besvara
intervjupersonernas frågetecken vad gällande våra tolkningar av de nedskrivna
frågeställningarna. Det gjorde det möjligt att vända svarsalternativen som kom upp och var relevanta till vårt syfte och våra frågeställningar. Denna faktor, ledde till att samtalsklimatet blev stabilare och öppnade även upp för en tryggare miljö för oss inblandade. Kvale och Brinkmann (2014) tydliggör faktorer som skapar en harmonisk och trovärdig miljö vid intervjuer. Om en forskare ger intrycket av att vara genuint intresserad av samtalet och uppmuntrar informanterna att ge ytterligare djupgående berättelser, ges det i längden ett gediget resultat. Detta är också något Padgett (2008) styrker. Författaren menar även på att den semistrukturerade intervjumetoden passar bättre än en strukturerad intervjumetod, detta på grund av att flexibiliteten försvinner när det inte finns något utrymme för följdfrågor.
Därför anser vi att det var av vikt att förhålla oss till en semistrukturerad intervjuform, då ämnet vi valde att studera är av en känslig karaktär och kräver utförlighet och följdfrågor.
Databearbetning
Kvale och Brinkmann (2014) skriver om tillvägagångssättet till att transformera det muntliga språket till en skriftlig text. Transkribering beskriver författarna som en tolkningsprocess med underlag av bedömningar och beslut, som formas utifrån syftet med studien i fråga. Då denna studie syftade till att studera familjehemssekreterare och familjehemskonsulentens
uppfattning och erfarenheter av resultat i ett familjehem, lades fokus på att transkribera materialet utifrån deras känsla och upplevelse.
Vårt tillvägagångssätt vid transkriberingen av intervjuerna gick ut på att skriva ned varje muntligt ord ordagrant, vilket även gjorde att grammatiska fel samt upprepningar inte togs bort eller redigerades. Det som vi däremot tog oss friheten till, var att redigera de använda citaten till en mer läsvänlig text. Detta på grund av att upprepningar av onödiga ord förekom vid ett flertal tillfällen. Vidare tog vi även bort annan känslig information, utan att ändra
innehållet. Denna transkribering möjliggjorde nästa steg i processen, vilket var att genomföra en analys av materialet vi tillhandahållit.
Analysmetod
Vid val av analysmetod, applicerade och tillämpade vi en tematisk innehållsanalys. Braun och Clarke (2006) beskriver att metoden passar kvalitativ forskning som innefattar komplex data.
Vidare förklarar författarna att metoden är till för att identifiera, analysera och redovisa mönster och teman inom datamaterialet. Likt i att kunna skapa sig en överblick i materialet, för att sedan lättare kunna tolka resultatet.
I förhållande till vår studie, inledde vi med att läsa materialet högt. Detta för att få en översiktlig bild över huruvida svarsalternativen var utformade i enlighet med Braun och Clarkes (2006) första steg i analysprocessen. Efter högläsningen av det insamlade materialet, läste vi texterna ytterligare en gång, samtidigt som vi också markerade det som var av vikt och relevans för att besvara syftet med vår studie. Därefter öppnade vi upp ett nytt dokument för meningsbärande enheter och ett utformande av koder och kategorier (se bilaga 3). För att tydliggöra vilka koder som hörde ihop, använde vi oss av olika färger som därefter
granskades och utgjorde ett flertal kategorier, som sedan blev till våra övergripande teman.
När temana var satta, namngav vi underrubriker för att tydliggöra, exempelvis utredning, kriterier, egenskaper och samarbete.
Trovärdighet och tillförlitlighet
Vid genomförandet av vår studie har beaktandet av två begrepp tillämpats, validitet och reliabilitet. Detta i syfte av att diskutera och problematisera studiens kvalitet, trovärdighet och tillförlitlighet.
Kvale och Brinkmann (2014) beskriver begreppet validitet som ett av det viktigaste och mest centrala begreppet inom vetenskaplig metod. Författarna förklarar att validiteten betonar trovärdigheten, giltigheten och förmågan i det som avses att undersökas. Vad de menar på är att det utgår från trovärdigheten i det insamlade materialet för det tillskrivna angivna
problemet och dennes mätbarhet, då förmågan ligger i att mäta det som avses att mäta på ett korrekt sätt. Vid en kvalitativ undersökning framhåller Kvale och Brinkmann (2014) att forskaren bör lägga tonvikt vid den subjektiva upplevelsen intervjupersonen handhar om verkligheten, istället för att se till den objektiva sanningen. Bryman (2011) belyser att det finns två kategorier inom validitet, intern och extern. Intern validitet handlar om att se en överensstämmelse mellan observationer och teoretiska idéer forskaren har. Vad Bryman (2011) syftar till är att trovärdigheten i undersökningen ökar om det finns en likhet i det insamlade materialet, begreppen och observationer dem emellan. Vidare förklarar författaren att extern validitet utgör ett problem för generalisering av resultatet. Det Bryman (2011) menar på är att vid kvalitativa undersökningar begränsas urvalet då forskaren eftersträvar en viss mängd data och på så sätt endast använder sig av personer som kan komma att uppfylla syftet med studien i fråga.
I förhållande till vår studie kan trovärdigheten appliceras på det ämnet vi valde att undersöka som handlade om, intervjupersonernas upplevelser och erfarenheter för ett bra och mindre bra
resultat av en placering av barn i ett familjehem. Detta synsätt styrker det som Kvale och Brinkmann (2014) belyser om att en skall studera informanternas subjektiva uppfattning om verkligheten. Likt i att en intervju bör utformas på så sätt att den ska kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. Därför är det av vikt att innan en studie skall genomföras, bör en se till att metodvalet är rimligt för att uppnå validitet och trovärdighet, enligt Kvale och
Brinkmann (2014).
Fortsättningsvis beskriver Kvale och Brinkmann (2014) begreppet reliabilitet som är en tillförlitlighet i en kvalitativ studie. Författarna förklarar att det existerar ett antal faktorer vid påverkan av studiens utfall, där exempelvis resultatet kan komma att påverkas av forskaren själv. Vidare i hur genomförandet av intervjun sett ut och hur förkunskaperna tillämpats i materialet. Bryman (2011) tydliggör att det även inom detta begrepp finns två utgångspunkter, intern och extern reliabilitet. Den extern reliabiliteten utgår från hur undersökningen ämnas att kunna upprepas, och den interna menar på hur forskarteamet vinklar tolkningen av det dem ser och hör.
För att tillämpa och uppnå reliabilitet till vår studie har vi varit väldigt noga med att belysa varje steg i vår arbetsprocess. Genom att tydligt motivera och redogöra valet av metod och tillvägagångssätt i analysen har vi därmed stärkt tillförlitligheten av ämnet. Exempelvis då vi vid varje intervju använde oss av en liknande metod, intervjuguide, inspelningar av intervjuer och transkriberingar. Vidare för att inte äventyra reliabiliteten som Kvale och Brinkmann (2014) benämner, var vi noga med att inte ställa ledande frågor vid telefonintervjuerna.
Exempelvis så frågade vi om deras uppfattning med bas från öppna och slutna frågeställningar där hur, vilka och vad är din uppfattning, var förekommande.
Etiska överväganden
När en studie ämnar studera människor och deras uppfattningar om känsliga ämnen, finns det fyra etiska riktlinjer att anpassa sig efter, då det är av särskild vikt att beakta. Vetenskapsrådet (2002) benämner och tydliggör dessa fyra krav, information, samtycke, konfidentialitet- och nyttjande.
Under vår process, har vi beaktat dessa krav i den mån det gått. I förhållande till
informationsprincipen, informerades intervjupersonerna utifrån ett informationsbrev, även kallat missivbrev (se bilaga 1) som innehöll en presentation av oss två studenter, studiens syfte och valet av metod. Vi informerade även om att intervjupersonerna skulle erhålla en anonymitet om de valde att medverka i studien, samt att deras deltagande var frivilligt. När vi sedan fått svar om en medverkan och ett samtal ringdes, inledde vi med och klargjorde syftet ännu en gång för att därefter upprepa det vi sedan tidigare informerat dem om i missivbrevet.
Vi gjorde det även tydligt för intervjupersonerna att under intervjuns gång, kunde de avbryta eller passa en fråga. Kravet om information till informanter hänvisades och baserades även till och på 16 § Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.
Forskningspersonen skall vid första kontakt bli informerad om den övergripande planen för studiens tillvägagångssätt där syfte och metoder tydligt beskrivs. Vidare skall även en
förklaring vad gällande följder och risker benämnas, att deltagandet är av en frivillig karaktär och att forskningspersonen har rätt att avbryta när den vill.
Samtyckeskravet beskrivs enligt Vetenskapsrådet (2002) som en avgörande faktor om studien i fråga kan komma att uppnå ett slutgiltigt resultat. För oss benämndes samtycket och dess krav under telefonintervjun, där vi frågade informanterna om ett samtycke till både inspelning och transkribering av materialet. På så sätt dokumenterade vi deras samtycke i enlighet med 17 § Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor. I lagen tydliggörs det att varje inblandad part som skall delta i en forskning är tydligt informerad samt har samtyckt till studiens genomförande.
Vetenskapsrådet (2002) belyser vikten av konfidentialiteten i forskning. Myndigheten menar på att det är mycket viktigt att det insamlade materialet bör förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av det. Detta för att intervjupersonernas personuppgifter inte ska kunna röjas. Konfidentialiteten berörande vår studie, visas på i det att de insamlade materialet förvarades på två stycken lösenordskyddade datorer. Vidare avkodade och avidentifierade vi informanternas namn, arbetsplats och kommun de tillhörde.
Nyttjandekravet är Vetenskapsrådets (2002) sista princip vad gällande etiska överväganden.
Myndigheten förklarar användandet av det insamlade materialet, och att de kontaktuppgifter som tillskrivits endast får användas för den aktuella studien. Materialet ska sedan raderas då studien är genomförd och avslutad. Redan vid första kontakt benämnde och tydliggjorde vi för intervjupersonerna att materialet som vi skulle tillskrivas, endast skulle uppfylla vårt syfte med studien samt att en publicering av materialet skulle komma att ske.
Ansvarsfördelning
Under studiens gång har vi i huvudsak arbetat tillsammans. Vi har gemensamt kontaktat lämpliga informanter, sökt litteratur och närvarat vid samtliga telefonintervjuer. Vi delade upp transkriberingarna och fick därmed ansvara för två stycken vardera. Vi har gemensamt
utformat det skriftliga arbetets alla delar och vi har därmed ett gemensamt ansvar för examensarbetets innehåll.
Resultat
Detta avsnitt syftar till att delges en presentation av våra informanter, samt resultaten av de fyra semistrukturerade intervjuerna tillsammans med tre familjehemssekreterare och en familjehemskonsulent. Det insamlade data har analyserats med bas ur ett tematiskt synsätt, vilket ledde oss fram till tre huvudteman, viktiga kriterier vid en familjehemsutredning, avgörande faktorer för en långsiktig placering i familjehem och för ett bra och mindre bra resultat av en placering. Inom varje tema presenteras sedan underteman för att tydliggöra vikten i och av resultaten.
Presentation av informanter
De fyra intervjuade informanterna har varit verksamma inom yrkeskategorin
familjehemssekreterare och familjehemskonsulent mellan två till tio år och alla handhar en socionomexamen. Två av de intervjuade personerna tillhör samma mellanstora kommun, medan de andra två, kommer från två olika mellanstora kommuner. Vilket betyder att empirin
baseras på tre mellanstora kommuner i Sverige. Alla intervjupersoner är kvinnor och på grund av etiska skäl, valde vi att fingera deras namn. Vi refererade därför informanterna till namn så som Karin, Ingrid, Marie och Frida.
Viktiga kriterier vid en familjehemsutredning
Vid en familjehemsutredning ställs en del krav på familjehemsföräldrarna i fråga. Detta i socialtjänsten bland annat begär registerutdrag från olika myndigheter och för att sedan ställa ett flertal frågor om huruvida individen passar som familjehem. Frågeställningarna i en familjehemsutredning baseras på mallar såsom BRA-fam, AUDIT och ASQ. Hembesök, referenstagning och ett godkännande av socialnämnden är också en del av processen till att bli ett familjehem.
Vid utredningar till att bli ett familjehem uttrycker både familjehemssekreterare och familjehemskonsulent att det är av stor vikt att ha en öppen dialog. Det vill säga att all nödvändig information bör läggas på bordet redan vid första kontakt. Karin berättar “...vi brukar säga att vi saltar hellre än sockrar. Vi pratar om det värsta liksom, det man kan vara med om som familjehem så att man är rustad för det.” Fortsättningsvis menar samtliga intervjupersoner på, att det är viktigt att familjehemsföräldrarna är medvetna om vad det är för krav som ställs på dem i uppdraget som familjehem. Det intervjupersonerna poängterar är att det krävs ett gediget arbete av familjehemsföräldrarna för att resultatet ska bli och vara positivt. Marie berättar bland annat att “...det är positivt när det är väl förberett, när all bakgrundsfakta finns på bordet och där man verkligen har utifrån den bakgrunden som barnet har, kunnat göra en matchnings-bedömning om det är en familj för just det barnet.”
Vidare förklarar familjehemssekreterare och familjehemskonsulenten att även om det använder sig av mallarna BRA-fam, AUDIT och ASQ, har de av erfarenhet från tidigare möten sett ett flertal andra betydelsefulla faktorer som kan vara av vikt för en hållbar placering av ett barn. De intresserade ska enligt familjehemssekreterare och
familjehemskonsulent erhålla egenskaper som exempelvis stabilitet, trygghet, handha ett öga för problemlösning och kunna visa på engagemang för det placerade barnet och uppdraget.
Karin tydliggör, “Stabilitet, trygghet, förmåga till att lösa problem (problemlösning), självständighet, om man har lätt för att ta emot hjälp, liksom att man inte behöver dra hela lasset själv, förmågan till att samarbeta eftersom vi ser det som ett tredelat föräldraskap (socialtjänsten, biologiska föräldrar och familjehemmet) som behöver samarbeta för barnets bästa och det är inte alltid lätt att samarbeta med barnets biologiska föräldrar och hur man fungerar som par och som team, och att det är tryggt och bra.”
Fortsättningsvis tar även familjehemssekreterare och familjehemskonsulent upp att åldern hos de intresserade familjehemsföräldrarna, har en stor betydelse på huruvida placeringen kan komma att bli. Likt i att bakgrunden av de intresserade bör problematiseras mer än bara en gång. Boendemiljö, närmiljö och utrymme för ett barn är också en mycket stor
diskussionsfråga, då kriteriet är att barnet i fråga ska ha nära både till skola, aktiviteter och ha tillgång till ett eget rum. Vidare framhåller intervjupersonerna också att de placerade barnet är i behov av en tydlig struktur av medföljande rutiner. Familjehemmet bör också kunna
handskas med att både förstärka och försvaga olika beteenden barnet kan komma att uppvisa under placeringen. Marie uttrycker, “Vi vill ha självgående föräldrar som öppnar upp hus,
