K yr ko byggnader 1760-1860
DEL3
ÖVRE NORRLAND
Kyrkobyggnader 1760-1860
Del3
Kyrkabyggnader 1760-1860
Del3 Ovre Norrland ..
Finland 1760-1809
VOLYM 217 A V SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM
GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JONNY ROOSVAL
UTGIVET A V RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETs HISTORIE
OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN
Almqvist & Wiksell International Stockholm
REDAKTIONSKOMMITIE: ERIK CINTIO , ALLAN ELLENIUS, EVALD G UST AFSSON, R AXEL UNNERBÄCK
Utgivet med bidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet samt Stiftelsen J C Kempes Minne
ABSTRACT
Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 3. Övre Norrland. Finland 1760-1809. Volym 217 av Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium. Churches 1760-1860.3. Upper Norrland. Finland 1760-1809. Volume 217 of Swedish Churches, published by the National Board of Antiquities and the Royal Swedish Academy of Letters, History and Antiquities.
Stockholm 1993, 235 p, with captions and summary in English. ISSN 0284-1894, ISBN 91-7192-886-3.
This is the third volume in a series of seven, dealing with the c. 800 churches in Sweden which were built during the hundred year period between 1760 and 1860. The typical Sweden "sermon church", with its plastered and white-washed walls, its tower with a tower-head or a lantern, its big windows, and its !arge and weil-lit interior covered by a barrel-vault, was develloped during the 1750's. In the 1840's various neo-medieval types appeared, but the neo-Ciassical style persisted until the late 1870's.
This volume, edited by Barbro Flodin, covers Upper Norrland, the northernmost part of Sweden. The Catalogue contains a description of all of the 56 churches built in this area during the period in question. Of these, 27 still stand on their original sites, 5 have been moved and re-erected on new si tes, and 24 have been lost either as a resu l t of fire, or because they have been demolished and then replaced by new churches. The Swedish material is treated by Barbro Flodin in the first two chapters which deal with the general planning and design of the churches, building materials and construction, and also with the interplay between the central authorities in Stockholm and the local parishes and master-builders. As in the two previous volumes in the series, emphasis is given to the restoration history of the churches and to their present state of conservation. The rather few churches that are still more or less weil preserved in their original form are especially noted.
Since Finland formed part of Sweden until the year 1809, and since the conditions are very similar in the northern parts of the two countries, two chapters of the book are devoted to church building in Finland between the years 1760-1809. Marja Terttu Kna
pas gives a general survey of the period, and, using some case examples, Barbro Edling illustrates the similarities and differences in style, construction, plan types and attitudes between the two countries.
Beskrivningen av kyrkorna är avslwad våren 1991
Översä/Iningen till engelska av bildtexter och sammanfallning har utförts av William M Pardon
Bildmaterial förvaras i A TA
Omslagsbilden återger Åse/e gamla kyrka, uppförd 1847-52 efter ritningar av Johan Fredrik Åbom. Interiör mot öster. Kyrkan nedbrunnen 1934. Foto Lars Dahlstedt omkr.
1900. Västerbollens museum, Umeå.
CENTRALTRYCKERIET AB, BORÅS 1993 JSSN 0284-1894
ISBN 91-7 192-886-3
Innehåll
Fö R ORD 7
Axel Unnerbäck- Ingrid Sjöström Inledning 9 Barbro Flodin Kyrkabyggandet i Övre Norrland
1760- 1860 12
Historisk bakgrund. Omfattningen av kyrka
byggandet. Kyrkornas allmänna uppbyggnad och pla nlösning. Material. Exteriör. Torn och tornöverbyggnader. Interiör. Altare och altar
utsmyckning. Predikstolar. Orglar. Övrig in
redning. Arkitekter och byggmästare. Kyr
kastilar, påverkan från Överintendentsärobe
tet. Restaureringar och stö rre förändringar.
Bevarandegrad. Källor och litte ratur.
Kronologisk sammanställning öve r kyrkor uppförda 1760- 1860 i Ö vre Norrland. 46
Barbro Flodin Överintendentsämbe tet och försam
lingarna. Önskemål, förslag, fö reskrifter och
förverkligande 48
K ATALOG
75
Karta. Övre Norrland med kyrkobyggnader upp
förda 1760-1860 76
Bevarade kyrkor 77
Alkavare kapell 77 Arj eplog 79
Brändö-Uddskärs fiskekapell 82 Dikanäs 83
Fredrika 85
Hö rnefors brukskyrka 87 J örns gamla kyrka (Österj örn) 90 Karl Gustaf (Karungi) 93 Korpilombolo 95 Lycksele 98 Malå 100
Malöre ns fiskekapell 103 Nederluleå , tornet 104 Pite-Rönnskärs fiskekapell 105 Risbäck 106
Råneå 109
Rödkallens fiskekape ll 111 Sandskä rs fiskekapell 112 Skellefteå landskyrka 113
Snöans fiskekapell 116 Sa rsele 117
Viihelmina 119 Vittangi 121
Vä nnäs gamla kyrka (Vännäs by) 123 Älvs byn 126
Örträsk 128
Överluleå (Bode n) 130
Återuppförda kyrkor 133
Umeå (tid H olmö n), Helena E lisabeth
Vindeln , S:t Mikae ls kapell (Degerfors gamla Gillesnuole kapell 133
Jäkkviks kapell (tid Lövmokk) 134 Paja la (tid Kengis) 136
kyrkan 139 kyrka) 141
Försvunna kyrkor 144
Ammarnäs gamla kapell 144 Arvidsja urs ga mla kyrka 145 Bjurholms äldsta kyrka 146 Burträsk gamla kyrka 147 Dorotea gamla kyrka 149 Fatmomakke andra kapell 151 Fatmomakke tredje kapell 151 J örns äldsta kape ll 152 Karesuando gamla kyrka 153 Kvikkjokks gamla kapell 154 Luleå , Gustafskyrkan 155
Nedertorneå-Haparanda gamla kyrka 156 Norsjö ä ldsta kapell 158
No rsjö gaml a kyr ka 159 Ro bertsfors bru kskyrka 161 Stensele gamla kyrka 162
Strömbäcks gamla brukskapell 162 Sävars gamla kyrka 162
Tärn a ä ldsta kape ll 164 Tärn a gaml a kyrka 165
Volgsjö (Vilhe lmina gamla kyrka) 166 Ytterstfors brukskyrka 167
Åsele gamla kyrka 168 Överk alix gaml a kyrka 170
Planritningar 172
Karta över Finland 176
Marja Terttu Knapas Kyrkabyggandet i
Finland 1760-1809 177
Barbro Edling Överintendentsämbetet och kyr
korna i Finland 1760-1809 198
BILAGOR
l . Kungliga förordningar 1759, 1764 och
1776 218
2. Överintendenter vid K Överintendentsämbetet 222
FöRKORTNINGAR
222
SUMMARY
223
PERSONREGisTER
231
Förord
År 1989 utgavs första delen av Sveriges Kyrkors över
siktsverk Kyrkobyggnade r 1760-1860, som i sju voly
mer är avsedd att presentera samtliga ca 800 kyrkor byggda unde r denna pe riod i Sverige. Del l omfattade Skåne och Blekinge (Lunds stift). Del 2 täcker Småland och Öland (Kalmar och Växjö stift) . Den hundraårspe
riod som serie n behandla r domineras av den ny klassicis
tiska kyrkan med dess tidiga gustavianska varianter , men rymmer även verk med kvardröjande drag från den äldre barocktraditionen samt kyrkor med inslag av de olika medeltids- och renässansinspirerade stilarter som från och med på 1840-talet börj ar sätta spår i arkitektu
re n.
So m den tredje delen i Sve riges Kyrkors serie Kyrko
byggnader 1760-1860 publiceras Övre Norrlands kyr
kor, omfattande Luleå stift, d v s landskapen La ppland och Västerbotten sa mt soc knarn a No rdmaling och Bjur
holm. Volymen omfattar 56 kyrkor byggda under 100
årsperioden. Av dessa finns idag 27 bevarade på ur
sprunglig plats, medan fem flyttats och återuppförts, i ett par fall delvis rekonstruerade , och resten rivits eller brunnit.
Volymens huvudförfattare och redaktör är fil dr Bar
bro Flodin vid Riksantikvarieämbetets e nhet för bygg
nadsdokume ntation. H on svarar för katalogen med ar
kiv- och litteraturgenomgång samt fältarbete med foto
grafering och de analyserande uppsatser som ger bak
grund och förutsättningar för kyrka byggandet i Norr
land samt klarlägger den stilmässiga utvecklingen. Kar
tor och di agram har renritats av Agneta Hilde brand och planer av Pontus Engellau och Ke rttu Palmgren, Riks
antikvarieämbetet.
För att belysa kyrkobyggnadsverksamheten i hela det svenska riket und er perioden ingår äve n två uppsatser om kyrkorna i Finland fram till1809. Den ena ä r förfat
tad av fil dr Marja Terttu Knapas vid Finlands Kyrkor och ger det fin ska perspe ktivet. Här skildras biskopar
nas, fö rsamlingarnas och byggmästarnas sätt att hantera uppgiften att bygga , bygga om och re parera kyrkorn a, ofta under mycket knappa villkor. Den andra uppsatsen illustrerar med några valda exempel hur man på Överin
tendentsämbetet be handlade de finsk a kyrkobyggnads
ärendena. Den är författad av fil kand Barbro Edling, som vid Stockholms universitet arbet;u med en avhand
ling i konstvetenskap om ämbetets o rganisation och äm
betsutövning under 1700- och 1800-ta len.
För utgivnin gen har vi erhållit publiceringsbidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Vi har även tacksamt mottagit bidrag till tryckningskostna
derna frå n Stiftelsen J C Kempes Minne .
Stockholm i januari 1993
Redaktionskommitten
Malören fi kekapell, uppfört 1769-70. Exteriör från ydö t. Fyrtorn i bakgrunden. Foto Rothfjell 195 . ATA .
Malören hapel, built 1769-70, seen from the out/t
east. In the background a sma/llightl10use.
Inledning
av
AXEL UNNERBÄCK och INGRID SJÖSTRÖMÅr 1984 påbörjades ett inventerings- och forskningspro
je kt om den nyklassicistiska kyrk an i Sverige för att få en överblick över denna stora grupp av kyrkor, nästan lika karaktäristisk som den röda stugan i det svenska kulturlandskapet , men trots detta relativt outforskad och framför allt ganska missaktad. Behovet av e n radi
kalt ökad kunskap om dessa kyrkor är akut, framför allt inom kulturminnesvården som nästa n dagligen konfron
te ras med en till synes aldrig sinande ström av ä renden rörande renovering och förändringar av kyrkorna och deras inredning.
Under de senaste decennierna har den inte rnationella forskningen ägnat stort intresse åt 1700- och 1800-talens arkitekturutveckling. F lera studier har också ägnats för
hållandena i Norden , men ännu saknas en uttömmande framställning över utvecklingen i Sverige. - Svenskt kyrkabyggande har skildrats i två numera kl assiska verk , Per Gustaf Hambergs Tempelbygge för protestan
te r och Göran Lindahls Högkyrkligt , lågkyrkligt, fri
kyrkligt i svensk arkitektur 1800-1950, bägge 1955.
Grundläggande monografier finns om några av perio
dens främsta arkitekter , avhandlingsarbete pågår om andra, medan många av det tidiga 1800-talets arkitek
ter, byggmästare och kyrkligt verksamma bildkonstnä
rer ännu inte har studerats vetenskapligt. Tanken är att projektet genom specialstudier och genom samman
ställning av ett rikt underlagsmaterial för vi dare forsk
ning skall kunna ge en väsentligt ökad kunskap om det
ta viktiga skede i svensk arkitektur och bildkonst.
Den typi ska sve nska predikakyrkan med putsade och vitkalkade murar, torn med huv e ller lanternin , stora fönste r och en interiör i form av en stor och ljus predi
kosal täckt av tunnvalv utbildades på 1750-talet. Mycket talar för att det va r Carl Hårleman som skapade den kyrkotyp, som under ett drygt århundrade skulle bli nästan allenarådande inom svenskt kyrkobyggande.
Förutsättningarna för den nya predikakyrkans utveck
ling och snabba genomslag var framför allt frihetstidens väldi ga befolkningsökning. De gamla sockenkyrkorn a kunde inte längre rymma den gudstjänstfirande försam
lingen . Samtidigt ställdes nya krav på kyrkornas funk
tion. Upplysningstidens teologi krävde e n annan guds
tjänstmiljö än vad de gamla, mörka kyrk orna med deras överflöd av inventarier fr ån medeltid och stormaktstid kunde erbjuda. Det talade ordet och församlingssången stod i centrum; förkunnelsens klarhet skulle främjas av en ljus och funktionell miljö , befriad från all mystik.
Kyrkans funktio n som socknens administrativa centrum ställde å sin sida likartade krav; det var från kyrkan och dess granne sockenstugan som socknen styrdes och det var från predikstolen e ller kyrktrappa n som nya pålagor och förordningar kungjordes för den saml ade m enighe
ten.
Lanseringe n av den nya kyrkatype n byggde i hög grad på ett nytt administrativt system för reglering av det offentliga byggandet. 1759 infördes kravet att för
slag till nya kyrkor bekostade av allmänna medel skulle granskas av ÖIÄ, Överintendentsämbetet, och godkän
nas av K Maj :t. Dessförinnan hade granskningen skett hos respektive landshövding och konsistorium enligt en bestämmelse från 1740. Den nya förordningen , som bl.a . innehålle r krav på stabila och brandsäkra stentorn, följdes 1776 av en ny, so m ytterligare stärkte central
styrningen av kyrkobyggnadernas utformning. Bak
grunden till den statliga lagstiftningen var inte minst ett praktiskt-ekonomiskt synsätt , som krävde sparsamh et med allmänna medel och stabilitet och varaktighet hos de offentliga byggnaderna - krav som emellertid var nära kopplade till uttalat estetiska am bitioner.
Det centrala granskningstvånget ledde till att en stor del av de nya kyrkorna ritades eller omritades av Över
intendentsämbetets stab av a rkitekter och konduktörer.
Därmed kunde den nya kyr ka typen lanseras effektivt över hela lande t. Att detta inne bar en all män stilistisk likriktning på bekostnad av regionala och lokala bygg
nadstrad itioner kan i och för sig tyckas sant om ma n ser till kyrkabyggandet i stort.
Går man in i ett djupare studium visar det sig eme lle r
tid att det inom den givna ramen ryms en rikedom av variatione r som dels har utgått fr ån de olika arkitekt
personligheternas konstnärliga inriktning och ideer ,
dels också från den lokale byggmästarens och murmäs
10 A. UNNERBÄCK - l. SJÖSTRÖM
tare ns sätt att tolka oc h i vissa fall självständigt omar be
ta a rkitekte ns plane r. Det finns också regioner som ut
vecklade en egen tradition, oberoende av ämbetets estetiska styrning: bl. a . södra Norrland, där murmästa
ren Dani el Hagman ännu på 1770-talet bygger tornlösa kyrkor av rokokotyp med mansardtak och kryssvalv, och Skåne, där Carl Georg Brunius från 1832 e ffektivt lanserar sin medeltidsinspirerade kyrkotyp. Studie r av relationern a mellan församlingarna och Ö IÄ visar att den centrala myndighete ns makt att genomdriva och följ a upp sin a beslut tidvis var ganska begränsad. Sär
skilt und er perioden krin g år 1800, unde r Gustav IV Adolfs tid, var ämbetet försvagat genom oengage rad ledning, unde rbemanning och otillräckliga resurser.
De n stilistiska avgränsnin gen av proje ktet visade sig sammanfall a ganska väl med en tid smässig avgränsning.
De n nyklassicistiska kyrkans dominans infaller under pe riode n ca 1760-1860. E nstaka kyrkor i den nya stilen byggdes på 1750-ta let, me n det var först efter tillkoms
ten av 1759 å rs förordnin g som den nya kyr katypen fi ck sitt genombrott. Ännu på 1850-talet är det den traditio
nell a ny klassicistiska kyrkan som dominerar , fastän sti
listiskt påverkad av e mpirens tyngre fo rmer , ibland av e n försiktig nygotik . E tt årtionde senare är emellertid en ny typ av kyrka, präglad av nygo tik eller rundbåges til och med öppen takstol, glas målningar , öppen bänkin
redning och fri are planformer redan inne i ett genom
brottsskede .
Genom att p rojektet omfatta r det totala kyrkabygg
andet under tiden 1760- 1860 har stilistiska gränsdrag
ningsproblem kunnat elimine ras till förmån för en hel
hetssyn på kyrka byggande t unde r en epok, som i kyrk
ligt och administrativt hänseende uppvisar en relati vt enhetlig bild; också regionala variatione r och särdrag av intresse kunde därmed rymmas inom ramen för projek
tet. Arbetet har även omfattat e n kartläggning och a na
lys av hur nya smakriktningar och nyorientering i guds
tjänstliv och liturgi tagit sig uttryck i renoveringar och ombyggnade r.
Proje ktet ha r lagts upp som en inventering av samtli
ga kyrkor från perioden. Den sker landska psvis och har omfattat dels sammanställning av uppgifter ur arkiv och litte ratur, dels besiktning på platsen. Resultatet redovi
sas i en sa mmanfattande text om varje kyrka med upp
gift om arkitekt, byggmästare , tidpun kt för approbation av ritningarn a, byggnadsår samt redogörelse för viktiga
re ombyggnader. Målsättningen är att få e n fullständig överblick över beståndet av kyrkor och en bild av deras bevarandestatus som ett underlag för vårde n av ky rkor
na och e n utgå ngs punkt för vidare forskning. lnvente
ringen redovisas i katalogform uppstä lld i bokstavsord
ning efter kyrkornas namn .
I e n serie avgränsade vetenskapliga studier kommer epokens kyrka byggande att belysas från olika aspekte r:
fördjup ade studier av e nskilda kyrkobyggnadsprojekt, av olika arkite kter , konstnärer och byggmästare, av praktiska och sociala förutsätt ningar fö r kyrkobygg
nadsve rksamheten, teo logiska aspekter , byggnadstek
niska aspekter mm .
Övre No rrland och Finland unde r de n svenska tiden fram till1809, som redovisas i föreliggande volym, visar en stor bredd i materialet och tydliga regionala särdrag.
Den lokala byggnadstraditionen och förutsättningarna när det gäller materia lval har satt sin prägel på kyrko
byggnade rna. Befolkningsunderlaget hade också stor betydelse för både geno mförandet av byggnadsverk samheten och utformninge n av de i hög grad va rierande ky rkobyggnaderna.
De uppsatser som ingår i volymen har presenterats i förordet. En jämfö relse mell an de norrl ändska och fin
ska förh ållande na visar både likheter och skillnade r.
Geme nsamt är att trä helt dominerar som byggnadsma
teri al. Både i Norrland och Finland fick man rege lmäs
sigt från Överintendentsämbetet dispens på kravet att kyrkan skall byggas i sten, med hänvisning till försam
lingarnas fattigdom och bristen på lämplig sten och mur
kalk inom rimliga transportavstånd.
Det finns också likheter mellan regionerna beträffan
de kyrkorn as utformning. E n är fö rkärleken för ko rs
kyrk an, m est framträdande i Finland. Adolf Fredriks kyrka i Stock holm av C F Adelcrantz är e n viktig inspi
rationskälla, men ger knappast hela .förklaringen till att korsplanen var så vanlig. I själva träkonstrukti onen finns påtagliga skillna der mellan de två regionerna; de finska exemplen uppvisar ofta långt mer avancerade och uppfinningsrika lösningar än de svenska .
De nordsvenska och nordfinska landskapen bands samman även genom att må nga arkite kter och hantver
kare arbetade på bägge sidor om den nuvarande grän
se n. Namnkunnigast av dessa är J acob Rijf, som med talrika slä ktingar i byggbranschen verkade som arkite kt och byggmästare vid fle ra av de största kyrkobyggena kring sekelskiftet 1800, främst Ske llefteå landsförsam
lings kyrka.
Alla tre uppsatsförfatta rna har anled ning att kom
mentera re lationerna mell an öve rheten i Stockholm och de lokala aktörerna. Med de långa avstånden till Stock
holm och Överintendentsämbetets begränsade resurser var möjligheterna att följa upp beslut och beivra avvi
kelser i princip obefintliga, även om man kunde agera
INLE DNING Il via länsstyrelserna. Detta va r säkerligen såväl myndig
heten som församlingarna och deras byggmästare ute i bygderna medvetna o m . Vanlige n tycks bägge parter också ha strävat att m ötas i godtagbara ko mpromisser , även om man från börj an stått lå ngt ifrån varandra och ofta i e n segdragen process utväxlade förslag och mot
förslag. Det finns få exempel på att ämbetet med makt
språk sökt driva igeno m en linj e som mö tts av motstånd lokalt. Därvid finns ingen skillnad mella n ärenden i Norrland och i Finland. Församlingarna å sin sida tog oftast intryck av de proje ktritninga r och synpunkter som Överintendentsämbetet lämn ade. Dessa ritningar följdes inte a lltid till punkt och pricka, men m an anam
made oftast grundideerna och förändrade eller förenk
lade dem i anpassning till byggnadstraditionen på orten och till den lokale byggmästarens kompetens.
En sentida betraktare fylls av beundran inför dessa kyrkor vid tank en på de oerhörda strapatser som bygge
na innebar. Till den möda och de t tunga kroppsarbete som dåtidens kyrkobygge n överallt krävde kom i de nordliga trakterna kampen mot det hårda klimatet , de långa mörka vintrarna , de oändliga avstånden och de usla vägarna . Vissa kyrkor ligger miltals från bebyggda
trakter , som de små skärgårdskapellen för säsongsfis
karn a, andra djupt in i då väglöst land. l de t stora , dramatiska landskapet lades kyrko rna ofta i hisnande natursköna lägen. Det ä r näranog ofattba rt att en ut
spridd och fattig befolkning kunde sa ml a sig till att ge
nomföra dessa kyrkobyggen, av brist på medel ofta ut
dragna ö ve r många år. De t säger något om vad kyrko
byggnaderna betydde som samlingspunkt och tröst i det hård a jordelivet.
De norrländska kyrkorna har behandlats ganska styv
moderligt i svensk forskning ; det gäll er i synnerhet Övre Norrla nd (se vidare litteraturöversikten s. 45) . Glädjan
de nog ha r ett substantiellt tillskott till litteraturen om Övre Norrland nyligen utkommit, tema numret " Övre Norrla nds kyrkor " , Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 22, 1991. D et utgö r redovisning av ett HSFR-stött forsk
ningsprojekt vid Umeå universitet, lett av Anders Åman. Där analyseras kyrkabyggandet från medeltid till nutid ur e n rad aspekter. Projektet har pågått paral
lellt med att denna volym färdigställts, under ömsesidi
ga kontakter. Ämnet för denna volym har i tidskriften
behandlats i e n korta re uppsats av Ba rbro Flodin.
Kyrkabyggandet i övre Norrland 1760-1860
av
BARBRO FLODINI följande översikt ges en sammanfattande bild av kyr
kabyggandet och dess utveckling tiden 1760-1860 i Öv
re Norrland . Kyrkornas utformning och historia be
handl as i olika avseenden och utgör i huvudsak en över
siktlig sammanställning av uppgifter redovisade i kata
logdelen, där även källor och litteratur för varje kyrko
byggnad återfinns.
Historisk bakgrund. Omfattningen av kyrkobyggandet Det kyrkabyggande som behandl as här avser det geo
grafiska område som utgörs av Övre Norrland eller Lu
leå stift, vilket omfattar landskapen Västerbotten och Lappland samt socknarna Nordmaling och Bjurholm el
ler Västerbottens och Norrbottens län (fig 1). Luleå stift bildades först 1904. Dessförinnan tillhörde området Härnösands stift, som blev biskopsdöme 1772 efter att ha styrts av en supe rintendent sedan 1647.
1Till Härnö
sands stift hörde fram till 1810 även en del av norra Finland. Kyrkabyggandet här liksom i övriga Finland behandlas på annan plats i denna volym.
Den församlingsbildning som påbörjades under me
deltiden fortsatte kontinuerligt och även under den tids
epok som behandlas här, 1760- 1860, bildades åtskilli
ga, när mare bestämt 16 nya församlingar. De fl esta av dessa återfinns i inlandet och bildades genom uppdel
ning av större socknar. Främsta skälet härtill var natur
ligtvis befolkningsökningen och de stora avstånden . Orsaken till befolkningsökningen får sökas i närings
livet. Vid 1500-talets slut var bebyggelsen starkt kon
centrerad till kustl andet och nedre delen av älvdalarna, där jordbruk bäst kunde bedrivas. Under 1600-talet kom gruvfynd igheterna att spela en väsentlig roll. Na
safjälls silvergruva fick en kort blomstringstid medan koppar- och järngruvorna i övre Tornedalen var av stör
re betydelse. Livliga centra för bruksrörelse och gruv
drift uppstod i Kengis och Gällivare. Bosättning och nyodlingsverksamhet följde i spåre n, både vid gruvor
na, förädlingsverken och längs färdvägarna fr ån kust
landet. Kolonisationen av Lappmarken påbörjades un
der 1600-talet men medförde inte någon betydande bo
sättning förrän under 1700-talet. Etablerandet av nya
bosättningar i inlandet och fjälltrakterna pågick ännu vid mitten av 1800-talet. Även i södra Västerbottens kusttrakter fick bruksrörelsen ett uppsving i slutet av 1700-talet. Under 1800-talet kom skogsbrukets upp
sving och uppkomsten av sågverksindustrin i kusttrak
terna att leda till folkökning och förbättrade ekonomis
ka villkor.
Med de nya församlingsbildningarna och bruksetable
ringarna följde också uppförandet av kyrkobyggnader på nya platser. De lå nga avstånden och bristen på vägar hade länge gjort att många hade svårt att komma till sina kyrkor. Kape ll uppfördes därför på en del platser , som senare blev egna församlingar, t. ex. Degerfors och Risbäck. Av samma skäl tillkom också en del kapell i fjällvärlden , som dock besö ktes endast sommartid. Fis
karnas säsongsboende i skärgården sommartid ledde till att fi skekapell uppfördes här.
Av de 56 kyrkobyggnader, som uppfördes inom om
rådet perioden 1760-1860, tillkom 35 på platse r där det tidigare, efter vad som är känt , inte fann s någon kyrko
byggnad. Övriga 21 kyrkobyggnader fick ersätta en äld
re byggnad på platsen (fig 2-3) . I nio fall hade den äldre kyrkan brunnit ner medan 14 kyrkobyggnader revs för att ge plats åt en ny och större kyr ka då folk
mängden ökat eller den äldre byggnaden befann sig i dåligt skick. Då de äldre kyrkorna och kapellen var uppförda av trä, utom de bevarade medeltida stenkyr
korna, var det i regel en enklare åtgärd att vid behov riva dessa och bygga nytt än att göra en utbyggnad eller en omfattande reparation. Me toden gör att det på många platse r har funnits fl era generationer kyrkor , som ersatt varandra när bebyggelsen ökat eller förbätt
rad eko nomi gjort det möjligt ersätta en kanske förfal
len kyrkobyggnad med en ny. Det finns flera exempel på hur det inom pe rioden 1760-1 860 inryms två kyrka
generati oner, t. ex. i Vilhelmina, T ärna och Norsjö.
Detta är ett av skälen till det relativt omfattande kyrka
byggandet inom området.
Kyrkorna uppfördes i regel av sockenborna under
ledning av någo n lokal byggmästare, med utförande av
dagsverken och leverans av virke och annat material
ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 13
,--. . \
i ) \.l
. \ ...
,....
. '-·-
KAAESUANDO \ .... "'l..,.o 50 100km
1 ·- . ... / + " ""' \
\r"\
u l...
l l
/.l
\
/
DOROTEA
l,.._+
' "
' '
"
/ . ,
+ +
+
AAJEPLOG
\
l
JUKKASJÄAVI
GÄLLIVARE
C.,
PAJALA )
+ \
JOKKMOKK
\
D
+
Figl. Karta över Övre Norrland med gränser för församlingar och kapellförsamlingar bildade fram till år 1860 samt markeringar för kyrkobyggnader uppförda perioden 1760- 1860 (j fr fig 82).
Map of Upper Norrland showing the boundaries of the "church parishes" which were created up until the year /860 and the location of the churches and ch apels which we re built during the period 1760-1860. See Fig. 82.
5
14 B. FLODIN
15 15
Ersätter äldre kyrka på orten
Replaced an o/der church or chapel in !h e same place
Första kyrkan på orten
The firsl church or chapel/o be bu iii in !hal place
Fig 2. Diagram över kyrkobyggnader uppförda i Övre Norr
land 1760-1860. Diagrammet utvisar hur många kyrkor som ersatte en äldre kyrka på orten resp. var den första kyrkan på platsen.
Diagram showing, decade for decade, how man y new churches or chapels were bui/1, how meny of !hese replaced an o/der clwrch or chapel in 1he same place, and how many were 1he firs/
church or chapel lo be buiii in !hal place.
från tra kten . Tillgå ngen på ko nta nter var o ftast myc ket begränsad likso m möjlig heterna till bidrag. Helt natur
ligt tillko m kyrko byggn ad erna unde r mycket skiftande fö rhålland en . Fö rutsättningarn a fö r de sto ra kyrko b yg
ge n a i Luleå och Skell efteå med e n o mgivande, vä lmå
e nde land sbygd skiljde s ig väsentligt från de små kapel
len i inland et och fjälltraktern a. Fle ra av de sistnämnda tillko m med hjälp av bidrag från Direktionen fö r Lapp
m arkens Ecklesiastiska Ve rk, inrättat 1739 fö r att o rga
nisera undervisningen och missio nen i Lapp marken och d ärmed underlätta kolo niseringen.
Kyrkornas allmänna uppbyggnad och planlösning Kyrkornas utförande under denn a tid var ingalunda e n
hetlig , även o m gemensamma drag finns på fl era håll , utan variatio nsrikedo men var stor och ingen kyrk a blev den andra helt lik. D en arkitektoniska u tfo rmningen va rierade ö ver hela skalan , från verk av led ande a rki
tekt er anknytande till d en aktuell a riktningen i la ndet
Bevarade
S1ill slanding in original/ocalion
Försvunna No longer exisling
~ Rivna, flyttade och återuppförda
Taken down, moved, and !hen re-erec!ed in a new /occaion
§
AvstenBuiii in s/One and no! in limber
Fig 3. Diagram över kyrkobyggnader uppförda i Övre Norr
land 1760-1860. Diagrammet utvisar nuläget med angivande av bevarade, försvunna eller återuppförda kyrkor samt material i stommen (trä eller sten).
Diagram showing loday's si1ua1ion - in relali01·1 10 1he decade when lhey were bui/1 - wilh regard lo how many churches or chape/s are sli/1 s({lnding in lheir original localions, how many no longer exisl, how many have been laken down, moved, and
!hen re-erec!ed in a new /ocalion, and how many were bui/1 in s/One and no! in lim ber.
till enkla timm erbyggnader utförda en l den loka la tradi
tionen och i m ånga fall sanno likt utan ritningar . Som exempel på ytterligheter kan nämnas Skellefteå lands
kyrka och Snöans fiskekapelL
storleken p å k yrkorna, som utgick frå n behove t och de ekono mi ska mö jlighetern a, spänn er över ett vitt fält från det stora riksmo numentet Skell efteå landskyrka till de små kape llen i skärgården och fjälltrakte rna (fig 4- 7). De nya kyrkobyggnadern as storle k varierad e un
der hela pe rioden , med e n tendens till större försam
lings kyrko r under se nare d elen av perioden - helt na
turligt med tanke på befolkningsökningen.
ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 15
Fig 4. Skellefteå landsförsamlings kyrka (landskyrka), färdig år 1800, sedd från södra sidan av Skellefteälven.
Omgivningen består av välmående landsbygd, t.v. skymtar två stora sockenmagasin och längre bort den stora prästgården, numera stiftsgård. Mellan kyrkan och älven ligger Lejonströms herrgård från 1838 (senare flyttad) och över älven leder Lejonströmsbron av trä från 1700-talet. Öster om kyrkan (utanför bilden) ligger den stora kyrkstaden med övernattningsstugor för de kyrkobesökande sockenborna under äldre tid. Foto C Franke, 1800-talets slut. Reprofoto Nordiska museet.
Ske/lefleå Landsförsamlingskyrka Church, cample/ed in 1800, and ils surroundi11gs a11he end of1he /9/h cemury.
Fig 5. Överluleå kyrka med omgivande kyrkstugor. Vid kyrkans uppförande 1826-31 fanns här endast landsbygds
bebyggelse. Senare blev platsen (Bo
den) både stationssamhälle och garni
sionsstad. Vykort från 1900-talets bör
jan. Reprofoto ATA.
Överluleå Church, bui/11826-3/, wilh ils "church collages" where parish
ianers who had 10 lravellong dislances lo allend church eau/d overnighl. Pasl
card from l h e ear/y 1900's.
16 B. FLODIN
Fig 6. I Dikanäs, inom Viihelmina soc
kens fjälltra kter, uppförde 13 nybyg
gare å ren 1832-33 ett kape ll för att minska de långa avstånden till kyrkan . Efte r att endast ha använts sommartid i ca 70 år blev det kyrka med fast präst
tj änst och ett kringliggande samhälle växte upp. Foto Lars Dahlste dt o mkr 1 890. Reprofoto ATA.
Dikanäs Chapel (now Dikanäs Church), built 1832-33, as it looked around the year 1890.
Fig 7. Högt ovan trädgränsen i de avlägsna trakte rna av Sarek uppfördes Alkava re kapel11788 för att ge skydd vid gudstj änsterna, som tidiga re hållits i det fria. Sedan gruvverksamhete n lagts ner och de mödosamma predika resorna upphört omkr 1860 förföll kapellet men resta urerades 1961. Foto Bert Persson, Luleå, 1967.
A lkavare Chapel, built in 1788, high above the tree-fine in the remote Sarek area. After the chapel had ceased to be used around 1860 ilfel/intoa state ofdecay b ut was res to red in 1961.
De ä ldsta kyrko rna, Arjeplog och Dege rfors gamla kyrka (fig 170) från 1760-talet, anknöt till den lokalt rådand e stile n med resliga kyrkor av rödfärgat trä med ko rsformig e ller polygonal planform . De n österbottnis
ke byggmästaren H ans Biskop var d en ledande kyrka
byggaren unde r årtiondena närmast före 1700-talets mitt och denna hans kyrkotyp fick fl era efterfö ljare , bl.a. även Malörens kapell från 1770 (fig 116) och Volg
sjö kyrka från 1794.
2D en grekiska ko rsformen återkom under hela perio
den med Skellefteå landskyrka (fig 131) so m förebild för ett flerta l fö rsamlingsk yrkoL För den o mfattande o mbyggn ad en av både denn a och Nedertorneå kyrka (nuv Finland) svarade arkitekten och län sbyggmästare n Jacob Rijf. Han omsatte här sina intryck av C F Adel
crantz' fö rslag till ombyggnad av Adolf Fredriks kyrka i Stockholm.
3D en välbevarade K arl Gustavskyrkai K a
rungi från 1797 är en mindre variant i trä av Rijfs stö rre
Fig 8. Gustafskyrkan, Luleå, invigd
1790,nedbrunnen
1887.Den första kyrka som upp
fördes av sten i Övre Norrland sedan medel
tiden och den första nyklassicistiska kyrkan i dessa trakter. Foto Norrbottens museum.
Gustafskyrkan Church, Luleå. Conseera/ed 1790, destroyed by fire in 1887. Thefirst stone church to be built in Upper Norrland since the Middle A ges, and the first neo-classica/
church in t hat part of Sweden.
ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND
17stenkyrko r med kvardrö jande drag av Hans Biskops kyrkor i takresningen . Kyrkorna i Älvsbyn , Burträsk , Norsjö och Öster j ö rn, uppförda åren 1813-1857, har samtli ga grekisk korsplan och är belägna relativt nära tätorten Skellefteå . D e två sistnämnda kyrkorna har även centraltorn som förebilden i Skellefteå.
G ustafskyrkan i Luleå, inv igd 1790, utgör i flera avse
enden en milstolpe inom kyrkabyggandet i dessa trakter (fig 8). D els var det den första stenkyrka som uppfördes sedan mede ltide n och dels introducerades genom denna en ny kyrko typ, nämligen den nyklassicistiska vita kyr
kan med långhus, västtorn med lanternin och huv sa mt sakristia öster om koret. D å kyrka n ritades 1779 av arki
tekten Olof Tempelman var det inte ntio nern a från Överintendentsämbetet som dire kt gjorde sig gällande här.
Kyrkabyggandet var störst i södra delen av V äster
botten och Lappla nd och det var också här som d en nya
18 B. FLODIN
kyrka typen blev starkast represente rad. Fredrika kyrk a från 1797 inledde och följdes snart av kyrkorna i Lyck
sele, Dorotea, Bjurholm och Sävar. Längst no rrut stod Karesuando kyrka från 1816 i flera decennier ensam i sitt slag. Långhusbyggnaden kom att bli den domin eran
de kyrka type n under hela perioden med varierande pla
cering av sakristia, vape nhus och torn elle r avsa knad av dessa. Långhusbyggnadern a var enskeppiga utom i fyra fall från 1850-ta let, Åsele, Råneå, Överkalix och Sorse
le, då dessa breda kyrkobyggnader gjordes treskeppiga . A v dessa fick Å sele och Råneå en basii ikal utformning med överfönste r.
En tredje kyrkatyp kan sägas vara e n kombination av långhuskyrka och centra lkyrka dä r exteriören får prä
geln av korskyrka genom att sakristi an och tornet eller vapenhuset placerats mitt på långsidorna. Typen fann s redan tidigt hos de små fj ällkapelle n i Kvikkjokk och Lövmokk (J äkkvik ). När det gäller Kvikkjokk är d et känt att orsaken till planlösningen var att det timmer som fa nns att tillgå var högst 10-12 alnar långt och det då var lättare att uppföra en korskyrka.
4Till dessa
" pseudokorskyrkor " hör de stora och i fle ra avseenden besläk tade fö rsamlingskyrkorna i Nedertorneå-Hapa
randa, Överluleå, Råneå och Överkalix, uppförda 1 825- 1858. En mindre föregånga re med tornlöst va
penhus va r brukskyr kan i Kengis (Pajala) från 1797 (fig 163), ritad 1783 av Ö IÄ .
De e nklaste kyrkobyggnadern a, kapellen i fj ällen och skä rgården, uppfördes i regel som enrummiga , knuttim
rade byggnader på samrna sätt som de n övriga be byg
gelsen. Pl anen antog i en del fall närmast formen av e n kvadrat. D en sakra la markeringen i exteri ören kunde bestå av e tt kors på nocken elle r e n liten takryttare.
Ytterl igare en kyrkobyggnad, vars förebilder åte rfinns frä mst i den profana bebyggelsen, är den åttkantiga He
lena Eli sabe thkyrkan i Umeå (fd Holmöns ga mla kyrka , fig 167 - 168). Å tskilliga tröskloga r med denna planlös
ning uppfördes i landskapet.
Drygt hälften av kyrkobyggnaderna fick utbyggd sak
ristia, de flesta i anslutning till koret. Hos långhuskyr
korna förlades sakristi an oftast vid östra gaveln , i några fa ll vid norra väggen. Bland de sistnämnda fick några sakristian mitt på vägge n och utan direkt förbindelse med koret, t.ex . Kengis (Pajala), Lycksele och Ö verka
lix. Ä ven hos korskyrkorna fick drygt hälften utbyggd sakri stia och då i vinkeln mella n no rra och östra korsar
me n. I de fall där kyrkobyggnade rna fick in byggd sak
ristia skedde detta genom en avbalkni ng öster o m koret , i Åsele vid sidan koret. Förutom sakristian kunde här finnas andra utrymmen för arkiv, förråd elle r samman
träden. De minsta kapellen saknar sakristia men en en
kel sådan kund e anordnas genom att ett tygstycke spä n
des upp med en stolpe som hörn , som t. ex. i Fatmo ma k
ke tredje kapell.
Ä ven när det gäller vape nhuset förlades detta i drygt hälften av fallen i e n utbyggnad , oftast i tornet. Lång
huskyrkorna, utom en del kapell , fick i regel vapenhus medan korskyrkorna ofta saknade vapenhus . Även ett ar kite ktoniskt genornarbetat verk so m Skellefteå lands
kyrka saknade ursprungligen vapenhus. Ursprungligen inbyggt vapenhus är känt e ndas t från Åsele (fig 69).
Sammanfattnin gsvis kan sägas att 34 av de 56 uppför
da kyrkobyggnaderna fick långhusform , de mindre , näs
tan kvadratiska kapellen då även inberäknade. Av de övri ga kyrkobyggnaderna var tio korskyr kor , åtta kors
tormiga till det yttre geno m utbyggnad av sakristia och torn eller vapen hus, två åttkantiga , ett brukskapell in
rymt i en större bostadbyggnad samt ett kvadratiskt kloc ktorn.
Material
Det helt domine ra nde materialet i kyrkobyggnaderna är , eller var, trä . A v de 56 beha ndlade verken uppfö r
des e ndast fyra av sten. Me rparten av de övriga kyrko
byggnadernas långhus uppfördes av liggtimmer , endast sex av dessa hade stomme av resvirke, som var mera virkesbesparande. De flesta av dessa resvirkeskyrk or tillkom i slutet av 1850-talet. Torndelen däre mot upp
fördes i de fles ta fall som stolpverkskonstruktion, i nå
got ensta ka fall , t ex i D ika näs, av liggtimmer.
Orsaken till att t räet dominerade som byggnadsmate
rial var naturligtvis att d etta i regel fanns att tillgå i trakten till rimliga kostnade r. En del anskaffades ge
nom inkö p, annat utgjorde böndern as eller nybyggarnas bidrag till byggnadsverksamheten. I de inre skogstrak
te rna kunde problemet vara att få tag på tillräckligt långa stockar , något som i vissa fall påver kade kyrkor
nas utformning. Korsformig eller polygonal plan av inte alltför stora dime nsioner kunde vara ett sätt att anpassa byggnaden efter det ti llgängliga materialet, kä nt från Lövmokk (J äkkvik) och ett förs lag till ny kyrka i Över
kalix. Av samma skäl vill e församlingen i Vithelmina inte ha ett tillbyggt västto rn utan centra ltorn på den nya kyrkan, något som ÖIÄ dock inte godkände, vilket be
handlas närmare i en uppsats nedan. Centraltornen på andra håll , t ex i Arvidsjaur och vid centra lkyrkorna kan tän kas ha tillkommit i virkesbesparande syfte.
Kyrkorna i Luleå , Skellefteå, Överluleå (Bode n), Åsele, kapellet i Al kavare samt klocktornet i Nederlu
leå var de e nda byggnader som uppfördes av sten , samt
liga av ma rksten från omgivningen med i vissa fall inslag
av tegel i omfattningar o d. I Ske llefteå var materialet
ÖVERS1KT ÖVRE NO RRLAND 19
Fig 9. Malå kyrka. Byggd 1851-52. Äldre foto, före 18R7, som visar kyrkan innan långhuset fick panel. ATA.
Ma/å Church. Bui/t
1851-52.
View prior 101887
when on/y the to we r was e/ad with limber panelling.givet då det var den mede ltida ste nkyrkan som var före
mål för en radikal ombyggnad. I övriga fall ville försam
lingen ha e n stenbyggnad och mate rial fann s att tillgå på platsen. I Alkavare , ovan trädgränsen, finns inget virke i omgivningen så där var skifferartad sten , lämpli g till kallmur, det bästa tillgängli ga byggnadsmate rialet. För
utom bristen på lämplig sten va r bristen p å kalk till murbruk ett annat skäl till att de flesta kyrkor uppfördes av trä. N ågo t proble m att få m yndighetern as tillstånd till uppförand et av trä kyrkor rådde inte då de e kono
miska motive n var starka .
Ä ven som takm aterial va r trä det dominerande vid uppfö randet av kyrkobyggnade rna. De flesta tak täck
tes med spån, några kapell med bräder , takved eller torv. E nd ast två kyrkor , Råneå oc h Överkalix fick plåt
tak liksom klocktornet i Nederluleå . D e flesta takbe
läggninga r har bytts ett fle rtal gånger. Av allt att döma finns det endas t ett ursprungligt spåntak beva rat, det mönsterlagda take t på K arl G ustafs ( Karungi) kyrka (fig 104). I Lycksele och Viihelmina finns de äldre spån
taken bevarade unde r e n ny be läggning av spån.
Exteriör
De flesta kyrkobyggnade rna a v trä kläddes med panel.
Det va r främst fjällkapell en sa mt någ ra a ndra mindre kape ll som kom att för bli ståe nde med bara timme rväg
gar och av dessa är e ndast G illesnuole ( fig 1 58) bevarat.
För kyrkobyggnaderna i övrigt kunde det dröja någo t år
Fig 10. Malå kyrka. Västtornet med varierande typer av panel.
Foto förf. 1990.
Ma/å Church. Different type of limber pane//ing on the west
tower.
inna n panelen sattes på så att timmerväggarna hunnit sätta sig. I några fa ll är det känt att de t dröjde en längre tid inna n kyrkan fi ck panel, t ex Vittangi, Mal å (fig 9-10) och Korpilombolo kyrkor, som uppfördes på 1840- 50-ta let men panelades fö rst på 1870-80-talet.
O rsake n till detta får sa nnolikt tillskrivas ekonomiska svåri gheter samt kanske svårighe ten att anskaffa sågat virke innan sågverksindustrin kommit igång.
D en ursprungli ga panelen bestod i de flesta fa ll , så vitt är känt , av ståe nde eller ligga nde slätpanel, ibland bådadera på samm a fasad. Lockli stpanel före kom först i slutet av perioden, t ex i Sorsele kyrka från 1859. H är fick va riationern a av olika typer av panel i fält även en de korativ betydelse. Föruto m inklädning av knutar och stödpelare, som de t finns många exempe l på, fick en del kyr kor medve ten arkitektonisk indelning genom pi
lastrar , som hämtade sina forme r från stenarkite kturen,
20 B. FLODIN
t ex i Viihe lmina och Örträs k. De släta väggpartie rna och den profile rade taklisten, även förekommande t ex i Nedertorn eå-Haparanda, förstärk er intrycket av stenar
kitekturen som förebild . Den ursprungliga panelen finn s av allt att döma bevarad helt eller delvis endast i Karl Gustaf ( Karungi), Vilhelmina , Örträsk , Jörns gamla kyrka, Råneå och Sorsele .
Den ursprungliga färgsättningen är känd i 34 fall av 56. Av dessa var 15 rödfärgade och 13 vitmålade, övriga sex o målade . De kyrkobyggnade r som saknas uppgift om torde i de flesta fall ha varit rödfärgade e ller omåla
de , möjligen i något fa ll tj ärade . Den vita kyrkan var sål edes i minoritet och kom inte att bli va nlig förrän i slutet av perioden. Den första vita kyrkan var den put
sade Gustafskyrka n i Luleå från 1790. Bland träkyrkor
na var sannolikt Karl Gustafs (Karungi) kyrka fr ån 1797
Fig Il. Hörnefors brukskyrka. Byggd 1796- omkr 1850. Föns
ter på sydsidan. Foto förf. 1990.
Hörnefors Brukskyrka Church. Built between 1796 to around 1850. Windows on the south side.
Fig 12. Malå kyrka. Västportal, 1850-tal, sannolikt inspirerad av portiken i Skellefteå landskyrka. Foto förf. 1990.
Ma/å Church, The west doo rway, from the 1 850's. Probably inspired by the west portico at Skellefteå Landsförsamlingskyr
ka Church.
den som först målades vit. Den nya kyrkatypen med lå nghus och västtorn fick traditionell färgsättning med röda väggar och vita knutar fram till 1820-talet , då den vita färgen började göra sig gäll ande . Vid senare om
målningar fick flertalet kyrkobyggnader en vit eller ljus färgsättnin g.
De dominerande fönste rfo rmerna är rak avslutning och rundbåge, ungefär lika ofta förekommande. Den rakt avslutade fönsterformen , naturlig för timmerbygg
nade r, fö rekommer eller förekom främst hos kapelle n, men även hos en del kyrkobyggnader som i sin övriga exteriörgestaltning, inklusive de profilerade fönster
överstyckena, för tankarna till stenarkitekture n, t ex Viihelmina och Örträsk. De rundbågiga formerna har sin förebild i stenarkitek turen och det var också G us
tafskyrkan i Luleå som stod so m det inledande verket
ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 21
Fig 13. Skellefteå landskyrka. Väst
portiken, omkr. 1800. Foto H Lund
ström. Skellefteå museum.
Skellefleå Landsförsamlingskyrka Church. The wesl porlico, from around
1800.här följt av trä kyrkan i Fredrika . Som kompromisser , anpassade till träa rkitekturen , kan ses de runda fönster
forme r under raka överstycken so m återfinns i M alå , Norsjö gaml a kyrka och Överkalix gamla kyrka. De tresidigt avslutade fönstren i Hö rnefors (fig Il) och Rå
neå tillhör d e fåtaliga exemplen på utvecklade " trätor
mer" för fönste r.
Ä ven när det gälle r utformningen av ingångarna do
minerar två typer, nämligen den enkla, rakt avslutade öppningen med slät omfattning och den mer dekorativt utform ade portalomfattningen. Den första varianten återfinns främst hos d e enk la kapellen. Den andra typen av portaler fö ljer i stort samma mö nster med flanke ran
de lisener elle r pilastrar, profilerat överstycke , oftast ö verfö nste r samt i en del fall e n avslutande trekantgavel eller e n sådan inskjuten mellan överstycket och över
fö nstre t. Ä ven här kan märkas e tt infl ytande fr ån sten
arkite kturen i forme rna . Som exempel på detta kan nämnas den krafiga po rtalen med halvkolonner och fro nto n i M al å (fig 12), uppfö rd av en b yggmästare från Skellefteå. Kyrkan hä r med sina fyra klassicistiska ko
lo nnportiker fick sannolikt utgöra inspirationskälla (tig 13).
Torn och tornöverbyggnader
A v de 56 k yrkobyggn ad erna sakn ad e 26 ursprungli gen tillbyggt torn. D essa utgjordes främ st av kapellen samt korskyrkorna från den första d elen av perioden , i Ar
jeplog, D egerfors och Karl Gustaf (Karurig i) , som för
sågs med friståe nd e klockstaplar. Den första kyrkan
med tillbyggt västtorn var Gustafskyrkan i Lul eå från
1790, följd av Fredrika från 1797. Av de kyrkor so m
22 B. FLODIN
Fig 14. Lycksele kyrka. Yästtorne t, 1799. Foto förf. 1990.
Lycksele Church. The west-tower, from 1799.
uppfördes efter dessa fick fl ertalet, 19 stycken, till byggt torn. Av dessa var 15 placer ade vid ena gave ln medan hos fyra kyrkor , Nedertorneå-Haparanda , Överluleå (Boden), Överkalix och Råneå, placerades tornet mitt på ena långsidan. I Korpilombolo byggdes tornet in i västpartiet och i Åsele och på Holmön placerades tornet ovan detta. Tornen fick i regel en kvadratisk planform och uppfördes i en del fall i avsatser markerade ge nom listverk, i en del andra fall utan yttre våningsindelning.
Centralkyrkorna i Skellefteå, Norsjö oc h Jörn fick torn ovan korsmitten och även långhuskyrkan i Arvids
jaur försågs med centraltorn. Kyrkan i Skellefteå stod här säkert som förebild för de övriga. Ett litet torn på taket för klockorna fanns i stensele och sannolikt på Robertstors brukskyrka liksom J äkkviks (f d Lövmokk) kape ll . I några fall tillkom tornet sekundärt. Det gäller Hörnefors brukskyrka och Älvsbyn samt Arjeplog och Pajala (Kengis) vid senare ombyggnader. J Vännäs upp
fördes inte det planerade västtornet utan en friståe nde klockstapel tillkom senare .
Tornöverbyggnaderna visar stor likformighet i sam
ko mponerande t av byggnadselementen men en histo
risk utveckling i utformningen av dessa är klart märk
bar. En uppbyggnad av huv, lanternin och huv eller spira, oftast avslutad med klot och kors och ibland även tupp, är det vanligen förekommande. Det äldsta av dessa verk, Gustafskyrkan i Luleå frå n 1790 , fick en relativt stor, svängd huv med sidofönster och en avslu
tande mindre, ävendeles svängd huv. Hos de efterföl
jande verke n blev utformnin gen stramare med en låg undre huv eller snarare takfall och en relativt hög lan
ternin.
Fredrika kyrka frå n 1797 ha r båda huvarna något svängda. Lycksele kyrka från 1799 står som ett inledan
de exempel på den sedan dominerande utformningen med ett lågt , rakt takfall , som i en del fall närmar sig form en av en alta n, och en övre huv med ibland något svängt takfall (fig 14). En mer sammansatt och de kora
tivt utformad tornbyggnad visar Ske llefteå landskyrka från år 1800 med altan, två lanterniner med mellanlig
gande svängd huv och en avslutande svängd huv. D en fick sedan tjä na som förebild för tornöverbyggnaden p å Burträsk kyrka från 1829.
Omkring 1850 skedde en stilförändring då den övre huven ersattes av en spira, oftast fyrkantig eller åttkan
tig. Tornet i Älvsbyn från 1848 står här so m det inledan
de exe mplet. Ä ven lanterninen fick här en ny form då den gjordes åttkantig med hörnlisener och fialer. Sam
ma typ av lante rnin återkom i Malå, Jörn och Överka
lix. Nästan samtliga kyrkobyggnader från 1850-talet fick torn avslutat med spira. Undantag är klocktorn et i Ne
derluleå samt kyrkorna i Tärna och Risbäck , som avslu
tades med en låg, pyramidformad huv .
De kyrkobyggnader som saknade torn fick ofta e n takryttare. H os de äldre korskyrkorna fick den en deko
rativ utformning och placerades ovan korsmitte n, t ex i Arjeplog och Ka rl Gustaf (Karungi). Även en d el ka
pell fick takryttare, i synnerhet fiskekapellen dä r de n fick tj änstgöra som sjömärke, t ex i Malören, ell er för upphängning av klockor.
Interiör
Den ursprun gliga utformningen av kyrkorn as interiör uppvisade sannolikt större enhetlighet än vad exte
riörerna gjorde . E tt par takform er förekom medan pa
nelklädsel och färgsättning inte uppvisade några större variationer. De i regel kä rva ekonomiska förh ållandena återspeglades främst i interiörerna där dekorationerna koncentrerades till altaret och predikstolen medan ut
smyckning i övrigt tillhörde undantage n. Vid förbättra
de e konomiska förhållanden är det därför interiören som i första hand förändrats. I många fall är den ur
sprungliga inte riören därför inte känd, i andra möjlig att
ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 23
Fig 15. Arjeplogs kyrka. Byggd 1763-67. Valv i korsmitten, panel från 1899. Foto förf. 1989.
Arjeplog Church. Built 1763-67. The vault at the centre-point of the meeting ofthe cross-arms with rimber panelling from 1899.
rekonstruera genom äldre beskrivningar eller fotogra
fier.
Den dominerande takformen är, eller var, tunnvalvet och varie rande mer eller mindre tryckt a former av det
ta. Minst 19 av de 56 kyrkorna fick tunnvalv och åtta kyrkobyggnader gränsforme r med pla nt eller n ästan plant mittparti med välvda sidor eller breda hålkäl. En mer utvecklad takfo rm med fem stjärnvalv uppfördes i Arjeplog (fig 15) och de treskeppiga kyr korna i Råneå (fig 126) och Sorsele (fig 137) har tredingstak i mittskep
pen. De helt plana tak en tillhör snarast undantagen och återfinns t ex i Lycksele samt i sidoskeppen i de treskep
piga kyrkorna samt i mittskeppet i Åsele gamla kyrk a.
De små kapellen, både i fjällen och skärgården samt i ett par fall i inlandet, sak nade i regel innertak. Takås, bjälkar och ytte rtak blev synli ga i interi ören och är det ännu i fiskekapellen samt Alk avare och Gillesnuole.
I likhet med exteriören försågs inte alla kyrkobyggna
der med panel i interiören. Främst var d et de små kapel
len som stod , eller ännu står med bara timmerväggar.
Ä ven en de l församlingskyrkor stod en kortare eller längre tid utan pane l klädsel, t ex Karl Gustaf (Karungi) och Nede rtorneå-Haparanda, som fick panel först på 1850-talet. A v allt att döma före kom panel e ndast i ett fåtal kyrkor före 1830-talet. Till dessa hör kyrkorna i Lycksele, Dorotea , Bjurholm och Karesuando, sanno
likt Sävar och Hörnefors samt möj ligen Fredrika kyrka.
D e kyrkobyggnader so m uppfördes unde r 1840- 50-ta
le n fick troligen i de flesta fall panel i samband med
uppförandet eller strax efter detta. I något fall , t ex Di
24 B. FLODIN
Fig
16.
Örträsk kyrka. Byggd1849.
Tak ock taklist i måleri, ursprungligen i limfärg, förnyat i oljefärg1924.
Foto förf.1990.
Örträsk Church . Built in 1849. Painted ceiling and cornice mouldings. Original/y whitewashed, painted with oil-paint in 1924.
kanäs , kom panel först på 1890-talet. Den pane l som sattes upp var geno mgående av samma typ, näm ligen slät, vitlimmad brädpanel , d v s målad med vit limfärg. I flera inventa rier från 1830-talet sägs kyrkans väggar vara vitlimmade uta n att någo n brädfodring omtalas.
Sannolikt förekom det att målningen gjordes direkt på timmerväggen och kanske bara i en del av kyrkan. I t ex Volgsjö (Vilhelmina gamla kyrka) var endast östra korsarmen vitlimmad. D e fåtal stenkyrkorna fick putsa
de och vitfärgade väggar. Reveterade väggar finns en
dast i Råneå kyrka.
Kyrkornas väggar gjordes i de fle sta fa ll helt vita.
Några förs ågs dock med dekorativ målning i form av pilasterindelning, fönsteromfattningar och markerade taklister. I Lycksele kyrka har påträffa ts rester av måla
de pilastrar fr ån tidig tid . Dorotea kyrka från tidigt 1800-tal fick en rik utsmyckning av målade a rkitektur
detaljer och draperier (fig 182) . Även Vännäs kyrka fick draperier , som inramar predikstolen (fig 147).
J örns gamla kyrka försågs med målad äggstav på taklis
ten, senare förbättrad genom rekonstruktion. E tt flertal kyrkor har marmoreringsmålade pilastrar ell er lise ner och taklister, de flesta dock troligen sekundärt tillkom
na, liksom väggm ålningarna i t ex Överluleå (Boden) kyrka.
Den enda kända takmålningen av äldre datum åter
finns i Örträsk kyrka fr ån 1849. Det skenperspektiviskt framställda kasettaket här, som dominerar kyrkorum
met , gjordes ursprungligen i limfärg me n överfördes 1924 i oljefärg (fig 16). Korsmitten i Karl G ustaf (Ka-
Fig
17.
Karl Gustafs (Karungi) kyrka. Byggd1795-96.
Takmålning i korsmitten. Foto förf.
1989.
Karl Gustafs (Karungi) Church. Built 1795-96. Ceiling painting at the centre-point ofthe meeting ofthe cross-arms.
run gi) kyrka är dekorerad med e n m ålad rundel bestå
ende av ett öga inom en tri angel omgiven av strålkrans och molnformationer, inramat av e n bladkrans (fig 17) . Målni ngen är en symbolisk framställning av T reenighe
tens närvaro i rummet med Guds allseende öga i cent
rum . Några kyrkor har senare , under slutet av 1800
talet och 1900-talet , försetts med de korativa målningar på taket och taklisten , t ex Arjeplog, Korpilombolo och Lycksele (fig 111).
De rikaste, målade dekorationerna utfördes på altar
vägge n i ett flertal kyrkor. D å de är att betrakta som altarutsmyckning behandlas de närmare nedan.
Altare och altarutsmyckning
Den klart dominerande placeringen av altaret är , och ha r hela tiden varit, vid östra väggen, antingen kyrkans gavelvägg ell er väggen mot den bakomligga nde sakristi
an, då denna utgjort ett avdelat parti av kyrkorummet (fig 18). I fyra korsk yrkor, Karl Gustaf ( Karungi) , Skel
lefteå, Älvsbyn (fig 19) och Jörn , placerades altaret ur
sprungligen vid sydöstra hörnet av korsmitten. I samtli
ga fall flyttades altaret senare till östra (i Älvsbyn norra) korsarmen. E n likartad , centraliserad karaktär av kyr
korummet åstadkoms ge nom att a ltaret placerades mitt på norra långhusväggen, som var fallet i Keng is (Paja
la), Nedertorneå-Haparanda , Överluleå (Boden) och R åneå kyrkor. A v dessa finns arrangemange t bevarat i Pajala (fig 166) och Råneå (fig 29 o 125).
Formen på altaret varierar och har varierat genom
åren. Det rektangulära al taret, ibland med rundade el
ÖVERSIKT ÖVRE NORRLAND 25
Fig 18. Luleå, Gustafskyrkan. Ritning till altarprydnad 1790. RA.
Gustafskyrkan Church in Luleå. Pro
posal drawing for the altar arrangement and decoration, 1790.
-
- , - - - 'ler avfasade hö rn , är d en klart dominerande forme n . I de ovan nämnda kyrkorn a, där a ltaret placerades cent
ralt, är det känt i ett par fall att altaret fick for men av ett cirke lsegme nt, t ex i Jö rn s gamla kyrka och Råneå.
Även långhusky rkan i H ö rnefors fick ett näs tan runt altare, d et e nda av de nna form som ännu fi nns bevarat (fig20).
Forme n på altarskranket , som i många fall bytts ut , ä r ännu mer varierande ä n altarfo rmen . Ibland har d et fått samma form som altaret men fö r det mesta utfo rmats oberoende av d etta. Såväl kv adratisk a och rektang ulära som rundade eller polygon ala forme r fö re kommer , kan
ske med övervikt för ru ndad e fo rm er. D en bäst bevara
de och sanno likt även den mest konsekve nt fo rmmässigt
geno mförda altarano rdningen finns i Hörnefors bruks
kyrk a, där den rund ade fo rme n återfinns inte bara hos altare och alta rring utan även hos bänkinrednin gen när
mast koret.
D en ursprungliga elle r äldsta kä nda altarutsmyck
ningen bestod av främst två o lika typer, må lade tavlor eller snidade ko rs , de sistnämnda ofta med tö rne krona och svepeduk. Båd a typern a förekom un gefär lika ofta, 13 kors och 14 tavlo r är kända. D et första korset av nämnda karaktär fanns i G ustafskyrkan i Luleå från 1790, men blev vanligt fö rst omkring 1840. E tt kors av speciell karaktär är krucifixet från 1781 från Kvikkjokks gaml a kapell (dep i SHM, fig 187) med sin rika detalj
utsmyckning. Det äldsta bevarade korset på plats finns i
26 B. FLODIN
Hörnefors brukskyrka (fig 20). Andra bevarade kors tillhör Jörns gamla kyrka och Ytterstfors kyrka (num i Finnträsk), båda utförda o mkr 1860 av prästen Johan Vesterberg.
De målade tavlorna sattes upp som altarprydnad främst under periodens första del fram till 1820-talet. I några fall var det alt artavlor som överfördes frå n äldre kyrkobyggnader, antingen på platsen eller från annat håll. A ltartavlan i Örträsk kyrka , daterad 1738 och sign P E Fiellström, hade ursprungligen sin plats i Lyckse le
Fig 19. Älvsbyn, kyrkan. Byggd 1807
13. Interiör med altaret och prediksto
len placerade vid korsmitten. Foto An
na Lind, Älvsbyn, 1931. Reprofoto ATA.
Ä lvsbyn Church. Built 1807-13. The interior, with the altar and the pulpit located at the junction of two of the cross-arms.
Fig 20. Hörnefors brukskyrka. Cirkel
runt altare med det äldsta bevarade, nyklassicistiska altarkorset i Övre Norrland. Foto förf. 1990.
