Omvårdnadsinterventioner vid delirium
En litteraturstudie
Nursing interventions focusing at delirium A literature study
Evelina Obidina Anna Seim
Fakulteten för Hälsa, natur- och teknikvetenskap Omvårdnad /Sjuksköterskeprogrammet
Grundnivå
Handledare: Desiree Burenlind och Helena Simonsson Examinerande lärare: Barbro Renck
VT 2019
Sammanfattning
Titel: Omvårdnadsinterventioner vid delirium Nursing interventions focusing at delirium
Fakultet: Fakulteten för Hälsa, natur- och teknikvetenskap Institution: Institutionen för Hälsovetenskaper
Ämne: Omvårdnad
Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå Författare: Evelina Obidina och Anna Seim
Handledare: Desiree Burenlind och Helena Simonsson Sidor: 27 exklusive bilaga
Nyckelord: Delirium, sjuksköterskans omvårdnad, omvårdnadsinterventioner, screening
Delirium är ett begrepp som betyder ”ur spåret” som beskriver människor i tillstånd av agitation eller överdriven trötthet. Detta tillståndet har multifaktoriella orsaker, exempelvis hög ålder, infektion etc. Mest effektiva sättet att hantera delirium är att förhindra dess uppkomst samt att ta hjälp av diagnostiska instrument. Syftet med studien var att beskriva omvårdnadsinterventioner vid deliriumtillstånd. Litteraturstudien utfördes enligt Polit och Becks nio steg. Resultatet utgick ifrån 14 artiklar. Av dessa var 2 kvalitativa, 10 kvantitativa samt 2 mixad metod. Databaserna som artiklarna hämtades ifrån var CINAHL och PubMed
I studien framkom det sex kategorier: screening för delirium, samverkan med närstående, miljöanpassning, fysisk begränsning, sömn och vila samt farmakologiska interventioner. Resultaten visade att övervägande del av sjuksköterskor mött problem med att identifiera delirium, dess orsaker samt tillämpa relevanta omvårdnadsåtgärder. Rutiner för att bedöma patientens kognitiva tillstånd för att identifiera underliggande problem och förbättring av dessa skulle kunna bidra till snabbare återhämtning.
Innehållsförteckning
Introduktion ... 5
Delirium ... 5
Uppkomst... 5
Riskfaktorer ... 6
Ålder, neurologiska sjukdomar och delirium ... 6
Malignitet och delirium... 6
Polyfarmaci, multisjukdom och delirium ... 6
Postoperativt delirium ... 6
Smärta och delirium ... 6
Omvårdnad ... 7
Bedömning... 7
Problemformulering ... 8
Syfte ... 8
Metod ... 9
Polit och Becks (2017) nio steg, fritt översätt. ... 9
Litteratursökning... 9
Inklusions- och exklusionskriterier ... 10
Databassökning ... 11
Tabell 1. Sökning i CINAHL. ... 11
Tabell 2. Sökning i PubMed. ... 11
Urval ... 11
Urval 1 ... 12
Urval 2 ... 12
Urval 3 ... 12
Databearbetning ... 12
Forskningsetiska ställningstagande ... 12
Resultat ... 13
Screening för delirium ... 13
Samverkan med närstående ... 14
Miljöanpassning... 15
Fysisk begränsning ... 16
Sömn och vila ... 16
Farmakologiska interventioner ... 17
Diskussion ... 17
Resultatdiskussion ... 17
Metoddiskussion ... 20
Slutsats ... 21
Klinisk betydelse ... 21
Fortsatt forskning ... 22
Referenslista ... 23 Bilaga 1 Artikelmatris
Introduktion
Delirium är ett allvarligt och ofta livshotande syndrom vilket påverkar negativt patientens allmänna hälsotillstånd och bland annat patientens kognitiva förmåga (Verloo et al. 2016).
Problematiken med omvårdnaden i samband med delirium är att syndromet skiftar och visar olika symptom från patient till patient. Sjuksköterskor upplever att delirium är ett stort problem vid oklara symptom, komplikationer och dess lösningar (Karabulut & Aktas 2016). Omvårdnaden kräver breda specifika kunskaper vilka sjuksköterskorna inte alltid hade vilket ledde till ökad stress och arbetsbelastning hos omvårdnadspersonal (Solà- Miravete et al.
2017).
Delirium
Enligt World Health Organisation [WHO] (2018) är delirium ett integrerat hjärnsyndrom som kännetecknas av ett förvirringstillstånd, svårigheter att fokusera, skiftning av känslor, humör och medvetenhet, störning i orientering till tid, plats och person och ett icke meningsfullt tal.
Själva begreppet delirium betyder “ur spåret” och används för att beskriva människor i tillstånd av agitation eller i överdriven trötthet (Alonso 2014). Delirium delas upp i fyra typer som inte är orsakade av alkohol eller andra psykoaktiva ämnen. Dessa typer är delirium med demens och utan, andra delirium och ospecifikt delirium (WHO 2018). Enligt Finucane et al. (2016) är delirium ett sjukdomssyndrom som framkallar en psykisk störning som är vanlig hos patienter i palliativ vård. Patridge et al. (2013) skriver att de patienterna som har störst risk att drabbas av delirium är patienter på intensivvårdsavdelningar (upp till 80 procent), patienter med höftfrakturer (28 procent) samt medicinska patienter generellt (22 procent).
Uppkomst
Phillips (2013) skriver att orsakerna till delirium är multifaktoriella, exempelvis hög ålder, hypoxi, trauma, kirurgiska ingrepp, infektion, elektrolytrubbningar, sömnbrist samt tidigare uppkomst av en kognitiv nedsättning. Delirium kan uppstå vid många komplexa medicinska tillstånd, exempelvis vid infektion. Risken ökar även vid tidigare existerande psykiska sjukdom samt alkohol och drogmissbruk. Alonso (2014) beskriver att patienter med delirium kan visa
olika typer av beteende där symtomen kategoriseras i tre typer: hypoaktiv, hyperaktiv eller blandning av båda. Vid hyperaktivt delirium är patienter agiterade, rastlösa och känslomässigt instabila, vilket gör det lättare att kliniskt känna igen symtom. Patienter med denna typ av delirium kan ha hallucinationer eller vanföreställningar. Vid hypoaktiv delirium är patienter medtagna och apatiska, vilket kan innebära att det är svårare att känna igen symtom och vårdpersonalen bedömer att patienten är bara lugn (Alonso 2014, Hartjes et al. 2016).
Riskfaktorer
Ålder, neurologiska sjukdomar och delirium
Enligt Hartjes et al. (2016) och Alonso (2014) den vanligaste riskfaktorn associerats med kognitiv nedsättning som vid demens, stroke, Parkinsons sjukdom samt kardiovaskulära sjukdomar. Den andra faktorn som ökar risken att drabbas av delirium är hög ålder och sensorisk nedsättning, särskilt vid försämring av hörsel och syn.
Malignitet och delirium
Enligt Bush et al. (2018) missas delirium vid cancer oftast på grund av hypoaktiv uppkomst och den blandas med andra psykiatriska sjukdomar. Upp till 88 procent av cancerpatienter drabbas av delirium sista två veckor till timmar i livets slutskede. Förutom hög risk för dödlighet, är delirium oftast en allvarligt jobbig upplevelse, inte bara för själva patienten utan även för familjer och vårdgivare. Enligt Breitbart och Alici (2009) patienter med avancerad cancer kan drabbas av delirium på grund av de direkta effekterna av cancer på centrala nervsystemet, de indirekta effekterna av sjukdomen eller av behandlingarna som bland annat kan ge organsvikt och infektioner.
Polyfarmaci, multisjukdom och delirium
Enligt Inouye et al. (2014) höjs riskerna för utvecklingen av delirium vid polyfarmaci, speciellt psykoaktiva droger, vid infektion, metaboliska störningar, dehydrering, immobilisering, undernäring och kvarliggande kateter.
Postoperativt delirium
Det är vanligt att patienter som genomgår hjärtoperation och höftfrakturoperation är äldre vilket ökar risken att drabbas av delirium (Hartjes et al. 2016).
Smärta och delirium
Obehandlad smärta, såväl som otillräcklig smärtlindring ökar risken att utveckla delirium (Alonso 2014).
Omvårdnad
Virginia Henderson (1969) beskriver i sin teori att kropp och själ är nära förbundna med varandra och att människor har vissa grundläggande behov. Enligt henne är dessa behov: mat, erkännande, kärlek, att ha känsla av att vara till nytta och att ha en gemensam samhörighet.
Enligt Henderson (1969) tillgodoser människan dessa behov individuellt beroende på personens kulturella bakgrund och den sociala kontexten. För att tillgodose det mänskliga behovet ska hänsyn tas till på olika faktorer som ålder, fysiska och psykiska grundförutsättningar samt den känslomässiga balansen. Miljö enligt Henderson (1969) påverkar patientens välmående, genom att ställa individen i centrum samt att involvera patientens anhöriga i omvårdnaden. Hälsa är mer än frånvaro av sjukdom, det ska finnas meningsfull sysselsättning, bra socialt nätverk och tillfredsställande aktivitet (Henderson 1969).
Enligt svensk sjuksköterskeförening (2017) ansvarar sjuksköterskan för att erbjuda människor ökade möjligheter till att bibehålla hälsan, hantera hälsoproblem samt att uppnå välbefinnande och livskvalitet. Omvårdnad är sjuksköterskans specifika kompetens men sjuksköterskan ska även ha kunskap om medicinsk vetenskap och beteendevetenskap (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Marcantonio (2005) beskriver att behandling av delirium innebär att få bort möjliga bakomliggande orsaker och att bevara patientens välmående. Det mest effektiva sättet att hantera delirium är att förhindra dess utveckling i första hand. Vissa riskfaktorer som bidrar till delirium kan undvikas som till exempel undvika infektioner (Marcantonio 2005). Phillips (2013) beskriver några förebyggande punkter som kan förhindra delirium hos patienter. Dessa är: undvika övermedicinering, maximera patientens rörlighet, identifiera och behandla infektioner, anpassa smärtlindringen, ge god munvård och allmän hygien, utbilda och involvera familj och närstående samt att patientens sömn har god kvalitet (Philips 2013).
Bedömning
För att diagnostisera delirium används det två system, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder [DSM-V] och International Classification of Diseases [ICD-11]. Med hjälp av
DSM sätts diagnoser på psykiatriska sjukdomar (European Delirium Association and American Delirium Society 2014) och ICD-11 är grunden för att klassificera sjukdomstillstånd som används internationellt (WHO 2018). Diagnostiska instrument är Confusion Assessment Method (CAM) och Confusion Assessment Method for the ICU (CAM-ICU), som är utformade för att kunna användas av icke-psykiatrisk utbildad personal. Detta instrument hjälper till att identifiera patienter med delirium. CAM-ICU är framförallt avsedd för att användas i en miljö där patienten är icke-verbal eller intuberad (Close et al. 2012).
Problemformulering
Delirium är vanligt förekommande hos patienter som är över 60 år och kännetecknas av olika symtom som kan drabba patienter. Orsaken till delirium beror på många faktorer vilket kan göra det svårt att identifiera och behandla delirium som sjuksköterska. På sjukhus finns det bedömningsinstrument som kan användas för att diagnostisera delirium. Att diagnostisera delirium innebär att sjuksköterskor har en viss kunskap om tillståndet och att rätt omvårdnadsintervention sätt in. Problematiken kring diagnostisering beror på att tillstånden missas eller feldiagnostiseras, vilket innebär stor lidande för både den drabbade och dess närstående. Tydliga omvårdnadsinterventioner vid delirium kan ge trygghet till omvårdnadspersonal och minska lidandet för den drabbade.
Syfte
Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner vid deliriumtillstånd.
Metod
Typ av studie som valts är en litteraturstudie. En litteraturstudie är en vanlig form för en uppsats inom hälso- och vetenskapliga ämnen och utgår från en tydligt formulerad fråga som besvaras systematiskt genom att identifiera, välja, värdera och analysera relevant forskning som ska baseras på aktuell litteratur. En litteraturstudie innebär ett systematiskt arbetssätt och granskning av de artiklarna som motsvarar studiens syfte och frågeställningar (Forsberg &
Wengström 2016).
Enligt Polit och Beck (2017) innebär det att granska kritiskt och sammanställa av den valda forskningen inom ett visst område. För att fullfölja det systematiska arbetssättet användes en niostegs metod som beskrivs nedanför:
Steg 1: Formulera syftet och frågeställning.
Steg 2: Göra upp en plan och sökstrategi genom att välja databaser och relevanta sökord.
Steg 3: Genomföra databassökning för att hitta relevanta artiklar. Resultatet skall sparas och dokumenteras.
Steg 4: Läsa artiklarnas titel och abstrakt och sortera fram relevanta för studiens syfte.
Steg 5: Läsa genom utvalda artiklar i full text.
Steg 6: Sortera artiklar utifrån resultat.
Steg 7: Granska kritiskt och utvärdera utifrån de granskningsmallar enligt Polit & Beck alla valda artiklar.
Steg 8: Analysering och kategorisering av artiklarna.
Steg 9: Sammanfatta resultat.
Polit och Becks (2017) nio steg, fritt översätt.
Litteratursökning
I första steget formulerades studiens syfte.
Andra steget gällde att välja ut relevanta databaser och sökord som motsvarar studiens syfte.
I steg tre genomfördes sökningen.
De utvalda databaserna var CINAHL och PubMed. Alltefter Polit och Beck (2017) var de nämnda databaserna relevanta att använda inom omvårdnadsforskning för att dem här databaserna behandlar ämnena omvårdnad och psykologi. Utifrån studiens syfte bestämdes relevanta sökord som kunde användas efter respektive databas. I CINAHL användes sökorden:
Delirium, Nursing process+ och Nursing interventions. I PubMed användes: Delirium, Nursing, Intervention, Nurse, Prevention och Control.
I CINAHL börjades sökningen med att hitta sökorden ”Major Concept” (MM) ”Delirium” och
”Mesh Headings” (MH) ”Nursing process+”. ”Mesh” är en förkortning för Medical Subject headings och ”+ ” efter Nursing process betyder ”Explode” vilket innebär att alla undertermerna till begreppet följer med i sökningen. ”Nursing Assessment”, ”Nursing Care Plans”, “Nursing Diagnosis”, “Nursing Interventions” och “Nursing Outcomes” är undertermerna till Nursing process. MM”Delirium”, MH”Nursing process+” och MH ”Nursing interventions” söktes först var för sig och sedan med hjälp av booelska termer AND för att få fram artiklar som är relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Booelska termer AND, OR och NOT benämns av Polit och Beck (2017) som orden som bidrar till att sökningen utvidgas eller minskas.
I PubMed söktes först Major Headings [Majr] ”Delirium/nursing”. Sedan [Mesh]”Delirium”
kompletterades med fritext Intervention* och fritext Nurse*. På grund av att sökningen gav för litet antal relevanta artiklar så söktes både Intervention* och Nurse* som fritext ord och inte som Mesh begrepp. Ämnesord bidrar till bredare sökning (Forsberg & Wengström 2016).
Sökningsresultat reducerades ner med fritext Prevention och control för att få bort vetenskapliga artiklar som var icke relevanta för studiens syfte.
Inklusions- och exklusionskriterier
Inklusionskriterier var de vetenskapliga artiklarna som publicerades mellan 2009-01-01 och 2019-02-21 och granskades Peer Reviewed av andra forskare avseende vetenskaplig standard ur omvårdnadsperspektiv. Alla artiklar som användes för arbetet var på engelska samt inkluderar både kvinnliga och manliga deltagare.
Exklusionskriterier var de vetenskapliga artiklar som forskade på patientgrupper under 18 år.
Översiktsartiklar sorterades bort. Reviewartiklar valdes bort.
Databassökning
Tabell 1. Sökning i CINAHL.
Sök Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3
S1 MM “Delirium” 1 550 S2 MH” Nursing process+” 3 544 S3 MH ”Nursing
interventions”
1 208
S4 S1 AND S2 89 21 6 5
S5 S1 AND S3 26 5 2 2
Totalt 26 8 7
Tabell 2. Sökning i PubMed.
Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3
S1 Delirium/nursing[Majr] 118 25 6 (2) 5
S2 Delirium [Mesh] 2 775 S3 Intervention* AND
Nurse*
22 921
S4 Prevention and control 151 258
S5 S2 AND S3 199
S6 S5 NOT S4 127 20 3 ((1)) 2
Totalt 45 9((1)) 7
Interna dubbletter redovisas med ( ), externa dubbletter (( )).
Urval
I urvalsprocessen följdes nio steg enligt Polit och Beck (2017).
Urval 1
Enligt steg fyra lästes artikelns titel och abstrakt. Sökningen gav sammanlagt 71 artiklar.
Artiklar som togs bort grundades huvudsakligen på riskbedömning av delirium, preventiva åtgärder, patientens, anhörigas samt personalens upplevelser eller på kvantitativ forskning på deliriums förekomst/jämförelser med andra hälsotillstånd på olika avdelningar/enheter.
Urval 2
I Urval 2 lästes och sorterades alla artiklar enligt steg fem och sex med huvudfokus på metod, syfte och resultat. I detta steg sorterades bort 55 artiklar bort som inte svarade mot syftet och våran studie. Från CINAHL och PubMed kvarstod 16 artiklar. Se tabell 1 och 2.
Urval 3
Enligt steg sju granskades de 16 kvarvarande artiklarna enligt Polit och Beck’s granskningsmallar “Guide to an Overall Critique of a Quantitative Research Report” och
“Guide to an Overall Critique of a Qualitative Research Report”. Två ytterligare artiklar föll bort efter granskningen då artiklarna innehöll för lite information om studiens syfte. Alla 14 resterande artiklar redovisades i en artikelmatris. Artiklarna som gick igenom granskningarna och svarade mot studiens syfte anges i tabell 1 och 2.
Databearbetning
Steg åtta innebär att resterande artiklar analyserades och kategoriserades (Polit & Beck 2017).
Alla 14 artiklar skrevs ut. Författarna fick fram sex kategorier. Varje kategori numrerades ett till sex och de utskrivna artiklarna markerades med varsin motsvarande färg.
I Steg nio sammanfattades alla artiklar i sex kategorier (Polit & Beck 2017).
Forskningsetiska ställningstagande
Etiska överväganden bör alltid göras innan en litteraturstudie påbörjas. En studie ska vara granskad av en etisk kommitté för att säkerställa att deltagarna i studien har behandlats korrekt.
Fusk eller plagiat får inte förekomma (Forsberg & Wengström 2016). En studie som innehåller
orden formell granskning (Peer Review) brukar ofta vara granskade av en etisk kommitté. För att säkerställa detta kan det användas de nio steg som Polit och Beck har beskrivit i sin text (Polit & Beck, 2017). Det finns riktlinjer som ska följas som vetenskapsrådet har gett ut när det gäller medicinsk forskning. Artiklarna som har använts har redovisats enligt studiens syfte och har varit Peer Review. Alla artiklar som behandlades i urval 1 har varit skrivna på engelska och för att undvika feltolkning i artiklarna har vissa ord översatts med hjälp av ett svenskt-engelskt lexikon. Artiklarna lästes var för sig av båda författare samt innehållet diskuterades gemensamt.
Resultat
Resultatet innehåller totalt 14 artiklar som svarade mot syfte till denna litteraturstudie och beskriver sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner i samband med delirium. Resultaten baseras på tio kvantitativa artiklar och två kvalitativa artiklar och två med mixad metod.
Forskningen genomfördes i tio olika länder: Sverige (n=1), Schweiz (n=1), Irland (n=1), USA (n=4), Spanien (n=1), Chile (n=1), Belgien (n=1), Turkiet (n=2), Korea (n=1) och Australia (n=1).
Omvårdnadsinterventioner vid delirium delades i sex kategorier, som var: screening för delirium, samverkan med närstående, miljöanpassning, fysisk fasthållning, sömn och vila samt farmakologisk intervention (se bild 1).
Bild 1.
Screening för delirium
Den här kategorin baserades på sex kvantitativa vetenskapliga artiklar. Enligt artiklarna Black et al. (2011) och Solà- Miravete et al. (2017) bör man överväga användningen av
Screening för delirium
Fysisk begränsning
Samverkan med närstående Miljöanpassning
Sömn och vila Farmakologisk intervention
screeningsvertyg, såsom ICDSD eller CAM för att möjliggöra tidig identifiering av patienter i deliriumtillstånd. Majoriten av alla deltagare i studierna var över 65 år gamla och hade förhöjd risk för att drabbas av delirium. I studiens resultat framkom det att patienter hade 15 procent högre risk för varje år att drabbas av delirium, samt att patienter med tidigare problem med insomnia och hög konsumtion av alkohol riskerade att få delirium 16 gånger oftare än andra patienter. Studien är baserad på Virginia Hendersons teori av omvårdnadsbehov och den visade vilka omvårdnadsområden som är betydelsefulla för patienter med delirium, bl.a. dyspné, problem med nutrition eller elimination, samt vilka riskfaktorer som påverkade omvårdnadsbehoven. Detta kan vara åldern, alkoholmissbruk och demens (Solà- Miravete et al. 2017).
I studien av Verloo et al. (2016) användes Mini Mental State Examination (MMSE), Confusion Assessment Method (CAM), Confusion Assessment Method for the ICU (CAM-ICU), Geriatric Depression scale (GDS) och det påvisades samband mellan depression och risk för delirium. I studien om svenska intensivvårdssjuksköterskor (IVA) från 55 intensivvårdsavdelningar framkom det att bara 62 procent av sjuksköterskorna använde observationsinstrument för delirium, och bara en IVA-enhet använde CAM som bedömningsinstrument. Liknande resultat påvisades i en studie av Özsaban och Acaroglu (2015) i vilken bara 6,3 procent (n=13) använde Nursing Delirium Screening Scale. Karabulut och Aktas (2016) studie om sjuksköterskornas interventioner visade att inte några sjuksköterskor hade rapporterat användning av bedömningsinstrument för delirium. I andra studier observerade omvårdnadspersonal kliniska symtom en till fyra gånger per dag och oftare än en gång per timme (Forsgren & Eriksson, 2010; Özsaban & Acaroglu, 2015). I studien av Bull (2010) användes det bland annat en undersökningsenkät Family Caregiver Distress som hade skapats specifikt för denna studie och kunde ge djupare förståelse om den drabbade patienten.
Samverkan med närstående
Det finns tre kvantitativa och en kvalitativ studie som handlar om närståendes roll i omvårdnaden samt hur de upplever kommunikation med deliriumdrabbade närstående.
Förmågan att kommunicera försvåras av deliriumtillstånd vilket kan medföra att närstående blir frustrerade när kommunikationen inte fungerar. I studien av Forsgren och Eriksson (2010)
var den vanligaste interventionen för att reducera delirium-symtom att låta den drabbade ha kontinuerlig kontakt med sina närstående. Familjemedlemmar som har sett sina närstående i deliriumtillstånd upplever allvarlig oro tolv gånger oftare än familjemedlemmar som inte sett sina anhöriga i detta tillstånd (Karabulut & Aktas 2016). Vidare visar en japansk studie med inriktning på sörjande närstående som har upplevt känslomässig stress att 66 procent av dessa var allvarligt oroliga för anhöriga som drabbats av delirium vid livets slutskede (Bull 2010).
När kommunikationen sviker mellan anhöriga och patienten med delirium var det sjuksköterskans ansvar att prata å patientens vägnar när patienten var oförmögen till detta.
Familjemedlemmar vill ofta vara involverade i omvårdnaden av den deliriumdrabbade patienten men många anhöriga visste inte vad de ska göra i vårdsituationen utan de behövde stöd av en sjuksköterska (Smithburger 2017). Familjemedlemmar behövde ha en öppen dialog med omvårdnadspersonal för att öka komforten och engagemanget i vården.
Familjemedlemmar utryckte sig positivt och kände trygghet när de blir involverade i omvårdnaden av sin närstående/familjemedlem (Karabulut & Aktas 2016).
Miljöanpassning
Den här kategorin baserades på tre kvantitativa vetenskapliga artiklar. I studien av Karabulut och Aktas (2016) beskrivs att sjukhusets miljö kan upplevas som fientlig och påfrestande och behöver anpassas till patienten. Den personcentrerade vården kan uppnås genom att reducera ljud och ljus, stänga av tv-apparaten, drog för draperier och begränsade antal besökare. Den proaktiva vården av patienter med delirium utförs genom mjuk belysning och sätta på musik om den är lugnande för patienten, däremot skulle inte radion vara på i bakgrunden.
Omorientering till verkligheten av den insjuknade patienten var en av de viktigaste punkterna i behandlingen av delirium. En preventiv åtgärd mot återfall kunde vara att hänga en stor klocka eller en kalender på väggen samt påminna verbalt om tid och veckodag. Familjemedlemmar och närstående kunde ta med personliga saker till sjukhuset, som glasögon, hörapparat, foton mm, vilka skulle påminna patienten om hemmiljön och bidrog till minskad stressnivå och risk för försämring (Karabulut & Aktas 2016). Att höra en välbekant röst kunde ge en trygghetskänsla och orienteringskänsla vilket resulterar i en dämpad stressnivå från alla auditiva och visuella stressorer som upplevs av patienter när de var sederade eller medvetna (Black et al. 2011). Majoriteten av alla forskningsstudier om miljöanpassning och dess påverkan på
patientens kognitiva förmåga har gjorts på patienter som vårdats i enkelrum eller dubbelrum på sjukhuset. Detta var ofta svårt att genomföra i praktiken (Martinez et al. 2012).
Fysisk begränsning
Denna kategorin baserades på fyra studier, tre kvantitativa och en kvalitativ studie. På IVA avdelningar utfördes optimering av patientvård genom att använda fysiska begränsningar för att förhindra avlägsnande av livsuppehållande utrustning på mekaniskt ventilerade postoperativa patienter. Enligt studier försöker mer än 86 procent av sjuksköterskorna att undvika fysisk fasthållning. Detta görs enbart postoperativt om det finns risk för fall (98 procent), agitation, avläsning av urinkateter och/eller intravenös eller intraarteriell medicintillförsel (93.1 procent) eller om det uppstår behov i medicinska manipulationer (60.9 procent). Intensivvårdssjuksköterskor undvek fasthållning om det var möjligt för att det kunde förvärra redan uppkommen delirium. Det användes endast i de fall patienten ledd av hyperaktivt delirium och om det fanns fara för patientens liv eller andra i omgivningen (Karabulut & Aktas 2016; Jung et al. 2013). En annan studie nämnde att fasthållning vid delirium patienter ökade sjuksköterskans arbetsansvar och deras arbetsbelastning vilken ledde till ökad stress för sjuksköterskorna (Jung et al. 2013). En kvalitativ studie om IVA-patienter som var mekaniskt ventilerade och vårdades med fysisk fasthållning visade att de patienterna hade starka emotionella känslor, bl.a. rädsla, ilska och sårbarhet, från tre månader upp till ett år efter sjukhusvistelsen (Van Rompaey et al. 2015). I studien av Forsgren och Eriksson (2010) visade att genom att minska användningen av fysisk begränsning kunde risken för delirium reduseras med 90 procent.
Sömn och vila
I denna kategorin användes tre kvantitativa studier. En sjuksköterska kunde normalisera patientens dygnsrytm vilket innebar att sova djupt hela natten samt se till att patienten var mer vaken under dagen. Det kunde bidra till den rätta balansen mellan nattsömn och dygnsvila. Det kunde utföras följande åtgärder: massage, progressiv avkoppling och relaxation, musikterapi samt ljudreduktion under natten. Sjuksköterskan kunde låta patienten sova utan att väcka den även när det var dags för att ge medicin vilken kunde ha en positiv påverkan på normalisering av dygnsrytm (Karabulut & Aktas 2016). Studien av Forsgren och Eriksson (2010), bekräftade
att förbättring i sömn och dygnsrytm kunde ge positiv påverkan i omvårdnaden av delirium patienter. Jung et. al. (2013) nämnde att faktorer som kunde utlösa delirium hos patienter kunde vara att patienten blev väckt på nätterna och att rummet var för ljust under sömntiden.
Farmakologiska interventioner
I tre kvantitativa studier användes farmakologiska interventioner till patienter som drabbats av delirium. I Forsgren och Eriksson (2010) studie använde sig 96 procent av de deltagande intensivvårdsavdelningarna av farmakologiska interventioner till dessa patienter. De mest förekommande läkemedlen var Haloperidol, Propofol och Benzodiazepiner. Resultaten från studien av Karabulut och Aktas (2016) visade det sig att 83,9 procent av sjuksköterskor använde sig av läkemedel i smärtlindringssyfte. I fall om patienten behandlades av flera starka smärtlindrande preparat behövde sjuksköterska samråda med läkare för att undvika polyfarmaci som kunde orsaka komplikationer eller försämra tillståndet (Martinez et al. 2012).
Diskussion
Syftet med denna studie var att beskriva omvårdnadsinterventioner vid delirium. Resultaten visade att det finns svårigheter med att kunna identifiera delirium för att påbörja omvårdnad i rätt tid. Problematiken med omvårdnaden vid delirium var att tillståndet missades eller felbedömdes av vårdpersonalen. Det mest framträdande i föreliggande litteraturstudie var att den största riskgruppen för att bli drabbad av delirium var patienter äldre än 65 år under postoperativ omvårdnad. Det betonades att det var svårt att följa patientens beteende för att identifiera tillståndet rätt och även denna uppgift är i huvudsak sjuksköterskans ansvar. Äldres multisjuklighet innebar ytterligare en svårighet att utföra en snabb bedömning, vilket kunde vara kritiskt och livsavgörande för den patientgruppen.
Resultatdiskussion
Fem artiklar fokuserades på att beskriva omvårdnadsinterventioner vid delirium: fyra artiklar fokuserades på närståendes roll i omvårdnaden, tre på screening för riskfaktorer, en på
bedömningsinstrument och dess strategi samt en på att beskriva intensivvårdspatientens upplevelse av delirium incidens. Virginia Henderson (1969) fastställde att sjuksköterskans arbetsuppgifter bestod av att hjälpa individen, oavsett dennes hälsotillstånd, på ett sätt som skulle bidra till tillfrisknande eller lugn död.
I föreliggande litteraturstudie visade det sig att sjuksköterskan måste anpassa omvårdnadsinterventioner till patientens behov vilket återspeglas i Virginia Henderssons omvårdnadsteori (1969). Hendersson skrev i sin bok att omvårdnaden och åtgärder som eventuellt skulle utföras skulle vara så individanpassad som möjligt. Genom att använda bedömningsinstrument anpassade sjuksköterskan omvårdnaden för den enskilda individen.
Studiens resultat visade svårigheter med att upptäcka delirium. Det var problematiskt att identifiera deliriumtillstånd samt ge rätt behandling. Vid användning av bedömningsinstrument måste alla faktorer såsom livsstil, anamnes etc. tas beaktning. Dessa faktorer kunde användas vid omvårdnadsplaneringen. Det var inte alltid som patienten kunde uttrycka sig tydligt och det uppstod behov av omfattande omvårdnadsbedömning för att få en effektiv strategi för behandling (Solà- Miravete et al. 2017).
En positiv och empatisk inställning hos personals bidrog till att närstående kände sig välkomna att medverka i omvårdnadsplaneringen och de omvårdnadsåtgärder som skulle ges utifrån behovet. Detta avspeglades i Henderssons omvårdnadsteori som framhöll vikten av relationer till närstående och patient som grundade sig på förtroendet mellan dessa. Samma förhållningssätt beskrev Smithburger et al. (2017) i sin studie som påpekade att bra relationer i omvårdnadstriangeln personal-patient-anhörig bidrog till ökad kvalitet på vården, sänkt stressnivå och förkortade vårdtider. En av sjuksköterskans uppgifter var att stödja närvarande anärstående, vilka bidrog till att patienter kände sig tryggare och förankrades i verkligheten vilket sänkte risken för återfall (Bull 2010; Smithburger et al. 2017).
Att vara omgiven av en främmande miljö kunde upplevas som en stressfaktor. Den personcentrerade omvårdnaden krävde enligt Karabulut och Aktas (2016) reducering av stressfaktorerna. Genom att reducera ljuset och ljudet i rummet samt att hänga en klocka eller en kalender på väggen kunde symptomen vid delirium minskas. Enligt Henderssons teori och dess 14 behov, ingick bland annat behovet av modifiering av miljön. Studien av Van Rompaye et al. (2012) bekräftade att sjuksköterskor kunde lindra delirium med hjälp av en förbättrad patientenmiljö. Det som kunde utföras var att minimera de ljud som gick att sänka samt att
erbjuda öronproppar vilket visade att risken för delirium minska med 53 procent. Dygnsrytmen kunde kontrolleras genom att öka ljusinsläpp under dagtid, så att patienterna såg variationen i ljus under dygnet. En viktig del i miljöanpassningen kunde också vara att närstående skulle kunna ta med till patienten personliga saker, foto eller glasögon till patienten för att efterlikna patentens hemmiljö. Black et al. (2011) påvisade i sin studie vikten att av höra välbekant röst höjde känslan av säkerhet och hjälpte till med orienteringen vilken i sin tur sänkte stressnivån hos den drabbade.
Om en patient hamnade i deliriumtillståndet, tappade kontroll över sin kropp och var farlig för sig själv eller andra i omgivningen, kunde det uppstå ett etiskt dilemma för sjuksköterskan för att det inträdde behov av fysisk begränsning vilket undveks av personalen, om det gick, för att det kunde försämra tillståndet ännu mer och leda till att patienten skulle ha starka negativa känslomässiga minnen/upplevelser under lång tid efter sjukhusevistelse (Karabulut & Aktas 2016; Jung et al. 2013). Detta behov återspeglades i Virginia Hendersons grundläggande behov i punkt nio av fjorton (1969) som hävdade att ”Hjälpa vårdtagaren undvika faror, skador som vårdtagaren ev. kan vålla såsom infektion eller våldshandling”. Utav att begränsa patientens förmåga att röra på sig skyddade sjuksköterskan den drabbade patienten från eventuella allvarliga skador både på själva patienten och på någon i hens omgivning.
Virginia Henderson (1969) hävdade ”Att hjälpa patienten till vila och sömn” var en av de viktigaste omvårdnadens grundläggande åtgärder. Hon framhöll sjuksköterskans ansvar för att utföra de omvårdnadsåtgärder som patienten själv skulle ha gjort om hen kunnat. Det skulle vara hjälp med hygien eller bara kamma håret. I studien av Karabulut och Aktas (2016) diskuterades det att sjuksköterskorna såg till att normalisera dygnsrytmen hos patienter genom att balansera sömnen och vakenhet. Den studien beskrev att följande åtgärder: massage, musikterapi innan sängdags samt ljudreduktion under natten bidrog till att patienten sov bättre.
Liknande resultat om dygnsvila diskuterades i studien av Engwall et.al. (2016) där under vilotiden skulle ljus, ljud och omvårdnadsåtgärder reduceras. Det framkom i resultaten att släcka ner ljuset på salen hade positiva effekter och patienten upplevde en känsla av harmoni och det hade en god effekt på återhämtningen. En annan studie utförd av forskarna i Taiwan rekommenderade att ljudnivå på intensivvårdsavdelningen skulle vara under 45 dB dagtid och 35 dB nattetid medan i verkligheten låg ljudnivån inom intensivvården mellan 60–63 dB.
Studiens resultat rekommenderade att sänka ljudnivå för att kunna erhålla god sömn och vila för patienter (Li et.al. 2011).
Att ge lugnande läkemedel till den drabbade patienten återspeglades i punkt nio av Virginia Hendersons (1969) fjorton punkter omvårdnadsteorier som hävdade att ” Hjälpa vårdtagaren undvika faror, skador som vårdtagaren ev. kan vålla såsom infektin eller våldshandling”.
Genom att utföra farmakologiska interventioner skyddade sjuksköterskan patienten från försämring samt eventuella komplikationer. I studiens resultat framgick att vårda patienten med läkemedel väljs alltid sist förutom att hjälpa patienten bli smärtfri. Karabulut och Aktas (2016) meddelade att mer än 80 procent av IVA-sjuksköterskor använde medicinering antingen vid smärtlindring eller vid sömnproblematik. Vid multimedicinering varje läkemedel bör kontrolleras i samråd med läkaren för att vissa läkemedel kunde ha motsatt effekt och leda till försämring av patientens tillstånd (Martinez 2012).
Metoddiskussion
Denna litteraturstudie har gjorts enligt Polit ch Becks (2017) nio steg vilket gör att arbetet genomförts systematiskt och ”step-by-step” strukturerat. Litteraturstudien byggdes på 14 vetenskapliga artiklar som var publicerade i CINAHL och PubMed. Båda nämnda databaserna är relevanta att använda inom omvårdnadsforskning då de är databaser inriktade mot ämnena omvårdnad och psykologi (Polit & Beck 2017). Utifrån studiens syfte och sökord valdes begrepp som kunde användas efter respektive och motsvarades vara relevanta och användbara i databassökningen. Sökorden söktes som Mesh terms, Mesh Headings, Major Headings, Major Concept och som fritext för att utöka sökningen. I CINAHL användes sökorden: Delirium, Nursing process+ och Nursing interventions. I PubMed användes: Delirium, Nursing, Intervention, Nurse, Prevention och Control. Sökningen gav sammanlagd 14 vetenskapliga artiklar som innehåll omfattande information. Forskning i alla 14 artiklar som formulerade studiens resultat genomfördes i tio olika länder men resultatet i alla arbeten stämmer väl överens med varandra vilket stärker studiens validitet i resultatet. Arbetet utfördes på kvalitativa, kvantitativa och artiklar med mixat metod av forskningsstudier. Kvantitativ forskning, enligt Forsberg och Wengström (2016), visar samband mellan olika faktorer som antogs vara relevant för denna studiens syfte. Enligt Forsberg och Wengström (2016) kvalitativ forskning går däremot på djupet och beskriver människors känslor, deras upplevelse, reaktion och vilka känslor som ligger bakom. Genom att förtydliga inklusions och exklusionskriterier förstärktes studiens reliabilitet. Studiens kvalité höjs genom att enbart Peer Reviewed-artiklar ingår vilket
enligt Polit och Beck (2017) höjer artiklarnas status i jämförelse med de artiklar som inte gick igenom den här expertgranskningen.
Slutsats
Denna litteraturstudie inriktade sig på att beskriva sjuksköterskans omvårdnadsinterventioner vid delirium. Detta mångskiftande tillstånd uppfattades av många sjuksköterskor som ett stort problem där lösningar var oklara och krävde speciell kunskap vilket de inte alltid hade.
Svårigheten med delirium var att olika patienter påvisade olika symptom och sjuksköterskor hade varierande kunskap inom identifiering av tillståndet. Studien visade att det var viktigt att utöva tillsyn över patientens tillstånd med hjälp av tillgängliga kliniska bedömningsinstrumenten redan vid den första misstanke om delirium. Screening kunde användas för att identifiera underliggande problem och dess åtgärder vilket gav bättre prognos för den drabbade patienten. Patientens anhöriga kunde oftast vara till hjälp med sin närvaro och bidra till patientens omorientering vilket skulle leda till att patienten kunde snabbare komma tillbaka till verkligheten och förankras i den.
Klinisk betydelse
I denna litteraturstudie görs helhetssyn på omvårdnadens interventioner vid delirium. Delirium är ett allvarligt tillstånd vilket kan leda till allvarliga konsekvenser och som är svårt att identifiera då att olika patienter visar olika symptom. Vid bekräftad delirium tillämpas omvårdnadsåtgärder vilka passar den drabbade patienten för att korrigera och anpassa dessa just till den individen. Anhöriga kan delta och bidra i omvårdnaden men först måste de få stödjande information från sjuksköterskan.
Författarna hoppas på att personalen ska engagera och stödja anhöriga för att de har en stor positiv påverkan på den drabbade patienten och att personalen ska använda någon typ av bedömningsinstrument som rutinmässig åtgärd för tidig upptäckt och rätt behandling för drabbade patienter.
Fortsatt forskning
Medelåldern hos patienter kommer öka och antalet drabbade av delirium därmed. Det finns överflöd med forskning om förebyggande omvårdnadsåtgärder och om vilka bedömningsinstrument som skulle kunna användas, men inte om vilka omvårdnadens interventioner skulle tillämpas och användas på vid redan uppkommen delirium. Det finns behov av en praktisk fördjupad forskning som skulle leda sjuksköterskan i omvårdnaden av tillståndet vilket skulle leda till förkortade vårdtider, minskat återfall, sänkt stress och arbetsbelastning för sjuksköterskor.
En stor del av forskningen inom området är kvantitativa studier och handlar om omvårdnadsinterventioner, där bland annat närstående spelar en stor betydelse roll i delirium återhämtningen. Det skulle vara önskvärt med fler kvalitativa studier om patienternas upplevelse när den får stöd av närstående vid delirium och hur den påverkar delirium-drabbade vid återhämtning. Författarna finner det önskvärt om framtida forskning inriktas på sjuksköterskornas upplevelser av att vårda patienter vid deliriumtillstånd. Ytterligare forskning inom diagnostisering av deliriumtillstånd skulle leda till säkrare sjukhusvistelse för både de drabbade patienter och deras anhöriga.
Referenslista
Alonso, R. (2014) Delirium: Diagnosis, Management and Prevention. New York: Nova Science Publishers, Inc (Psychiatry - Theory, Applications and Treatments), Available at:
https://login.bibproxy.kau.se:8443/login?url=https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=t rue&db=nlebk&AN=746858&lang=sv&site=eds-live (Accessed: 23 January 2019)
*Black, P., Boore, J. & Parahoo, K. (2011). The effect of nurse-facilitated family participation in the psychological care of the critically ill patient. Journal of Advanced Nursing, 67(5), 1091- 1101. doi: 10.1111/j.1365-2648.2010. 05558.x
*Bull, M. J. (2010). Delirium in older adult attending adult day care and family caregiver distress. International Journal of Older People Nursing, 6, 85-92. doi: 10.1111/j.1748- 3743.2010. 00260.x
Bush, S. H. et al. (2018). Delirium in adult cancer patients: ESMO Clinical Practice Guidelines. Annals of Oncology, 29, 143-165. doi: 10.1093/annonc/mdy147.
Breitbart, W. S. & Alici, Y. (2009). ‘Psycho-Oncology’, Harward review of Psychiatry, ss. 361.
Available at: https://login.bibproxy.kau.se:8443/login?url=https://search-ebscohost- com.bibproxy.kau.se/login.aspx?direct=true&db=edsbl&AN=RN271164129&lang=sv&site=
eds-live (Accessed: 21 February 2019).
Close, J.F. & Long, C. O. (2012). Opportunity for Comfort in Palliative Care. Research and Practice: Partners in Care Series, 14(6), 386-394.
Engwall, M., Fridh, I., Johansson, L., Bergbom, I., & Lindahl, B. (2015). Lighting, sleep and circadian rhythm: An intervention study in the intensive care unit. Intensive & critical care nursing, 31(6), 325-35. doi: 10.1016/j.iccn.2015.07.001
European Delirium Association and American Delirium Society. (2014). The DSM-5 criteria, level of arousal and delirium diagnosis: inclusiveness is safer. BMC Medicine, 12:141.
doi.org/10,1186/s12916-014-0141-2
Finucare, A.M., Lugnton, J., Kennedy, C. & Spiller, J.A. (2016). The experiences of caregivers of patients with delirium, and their role in its management in palliative care settings: an integrative literature review. Journal of the Psychological, 26, 291–300.
doi.org/10.1002/pon.4140
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2016). Olika typer av litteraturstudier. Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning, 4 uppl.
Stockholm: Natur & kultur.
*Forsgren, L. M., & Eriksson, M. (2010). Delirium awareness, observation and interventions in intensive care units: a national survey of Swedish ICU head nurses. Intensive and Critical Care Nursing, 26, 296-303. doi: 10.1016/j.iccn.2010.07.003
Hartjes, T., Meece, L. & Horgas, A. (2016). Assessing and Managing Pain, Agitation, and Delirium in Hospitalized Older Adults. American Journal of Nursing, 116(10), 38-48
Henderson, V. (1969). Basic principles of nursing.5 uppl. International Council of Nurses:
Karger, 1969
Inouye, S. K., Westendorp, R. G. and Saczynski, J. S. (2014) ‘Review: Delirium in elderly people’, The Lancet, 383, 911–922. doi: 10.1016/S0140-6736(13)60688-1.
*Jung, J-H., Lim, J-H., Kim, E-J., An, H-C., Kang, M-K., Lee, J., Min, Y-K., Park, E-Z., Song, X-H., Kim, H-R. & Lee, S-M. (2013). The Experience of Delirium Care and Clinical Feasibility of the CAM-ICU in a Korean ICU. Clinical Nursing Research, 22(1), 95-111. doi:
10.1177/1054773812447187
*Karabulut, N. & Aktas, Y. (2016). Nursing Management of Delirium in the Postanesthesia Care Unit and Intensive Care Unit. Journal of PeriAnesthesia Nursing, 31(5), 397-405.
doi.org/10.1016/j.jopan.2014.10.006
Li, S.Y., Wang, T.J., Wu, S.F.V., Liang, S.Y. & Tung, H.H. (2011). Efficacy of controlling night-time noise and activities to improve patients’ sleep quality in a surgical intensive care unit. Journal of Clinical Nursing, 20(2-3), 396-407. doi: 10.1111/j.1365-2702.2010. 03507.x
Lipowski, Z.J. (1980). Delirium – acute brain failure in man. Illinois: Charles C. Thomas.
Marcantonio, E. (2005). Clinical management and prevention of delirium. Psychiatry, 4(1), 68- 72
*Martinez, F. T., Tobar, C., Beddings, C. I., Vallejo, G. & Fuentes, P. (2012). Preventing delirium in an acute hospital using a non-pharmacological intervention. Age and Ageing, 41, 629-634. doi: 10.1093/ageing/afs060
Patridge, J.S., Martin. F.C., Harari, D. & Dknesi, J.K. (2013). The delirium experience: what is the effect on patients, relatives and staff and what can be done to modify this? Geriatric Psychiatry, 28(8), 804-812
Phillips, L. (2013). Delirium in geriatric patients: identification and prevention. Medsurg nursing, 22(1), 9-12
Polit, D. & Beck, C. (2017). Nursing research - Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice, 10. uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer.
*Rosenbloom, D.A. & Fick, D.M (2013). Nurse/family caregiver intervention for delirium increases delirium knowledge and improves attitudes toward partnership. Geriatric Nursing, 35, 175–181. doi.org/10.1016/j.gerinurse.2013.12.004
*Senel, G., Uysal, N., Oguz, G., Kaya, M., Kadioullari, N., Kocak, N. & Karaca, S. (2017).
Delirium Frequency and Risk Faktors Among Patients with Cancer in Palliative Care Unit.
American Journal of Hospice & Palliative Medicine, 34(3), 282–286. doi:
10.1177/1049909115624703
*Smithburger, P. L., Korenoski, A.S., Alexander, S. A. & Kane-Gill, S. L. (2017). Perceptions of Families of Intensive Care Unit Patients Regarding Involvement in Delirium-Prevention Activities: A Qualitative Study. Critical Care Nurse, 37(6), e1-e9.
doi.org/10.4037/ccn2017485
*Sola-Miravete, E., Lopez, C., Martínez-Segura, E., Adell-Lleixà, M., Juvé-Udina, M.E. &
Lleixà-Fortuno, M. (2017). Nursing assessment as an effective tool for the identification of delirium risk in older in-patients: A case-control study. Journal of Clinical Nursing, 27, 345–
354. doi: 10,1111/jocn.13921
Svensk Sjuksköterskeförening. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska [Elektronisk]. Stockholm: svensk sjuksköterskeförening
.https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer- svensk-sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning- legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf [2017-12-07]
*Toye, C., Matthews, A., Hill, A. & Maher, S. (2012). Experiences, understandings and support needs of family carers of older patients with delirium: a descriptive mixed method study in a hospital delirium unit. International Journal of Older People Nursing, 9, 200-208. doi:
10.1111/opn.12019
*Van Rompaey, B., Van Hoof, A., Bogaert, P., Timmermans, O. & Dilles, T. (2016). The patient’s perception of a delirium: A qualitative research in a Belgian intensive care unit.
Intensive and Critical Care Nursing, 32, 66-74. doi.org/10.1016/j.iccn.2015.03.002
Van Rompaey, B., Elseviers, M.M., Van Drom, W., Fromont, V. & Jorens, P.G. (2012). The effect of earplugs during the night on the onset of delirium and sleep perception: a randomized trial in intensive care patients. Critical Care, 16(R73), ss. 1-10. DOI: 10.1186/cc11330
*Verloo, H., Goulet, C., Morin, D. & Gunten, A. (2016). Nursing intervention versus usual care to improve delirium among home-dwelling older adults receiving homeware after hospitalisation: feasibility and acceptability of a randomized controlled trail. BMC Nursing, 15(19). DOI 10.1186/s12912-016-0140-z
World Health Organization. (2016). The ICD-10 Classification of Mental and Behavioral Disorders: Diagnostic Criteria for Research. WHO: Geneva
*Özsaban, A. & Acaroglu, R. (2015). Delirium assessment in intensive care unit: practices and perceptions of Turkish nurses. British Association of Critical Care Nurses, 21(5), 271-278
Författare, artikelns titel, tidskrift, land
Syfte Metod och design Resultat
Författare: Black, P., Boore, J. &
Parahoo, K. (2011)
Titel: The effect of nurse-facilitated family participation in the psychological care of the critically ill patient
Tidskrift: Journal of Advanced Nursing
Land: Irland
Att undersöka effekten av sjuksköterska-familj samarbete i vården av delirium patienter och psykologiska återhämtningen efter kritisk sjukdom.
Metod: CCT
Urval: 138 st., Pre intervention 146 och post intervention 69.
Datainsamling: Psykologisk data Bortfall: 32
Att sjuksköterska- familj omvårdnad hade inte gett en signifikant incident, men att interventionen visade sig ge bättre återhämtning och välbefinnande efter utskrivning från IVA.
Författare: Bull, M. J. (2010) Att avgöra förekomsten av delirium hos äldre personer som deltar i två vuxna dagcenter (ADC) i USA och identifiera i vilken
Metod: en deskriptiv kvantitativ studie.
Urval: 30 vuxna
Att majoriteten av vårdgivarna inte kände till delirium innan denna studie.
Titel: Delirium in older adult attending adult day care and family caregiver distress
Tidskrift: International Journal of Older People Nursing
Land: USA
utsträckning delirium symtom associerades med familjevårdarens psykiska symtom och sätt att klara av äldreomsorgen
Datainsamling: telefonintervju Bortfall: ingen
Författare: Forsgren, L. M., &
Eriksson, M. (2010)
Titel: Delirium awareness, observation and interventions in intensive care units: a national survey of Swedich ICU head nurses
Att kartlägga medvetenhet och observation av delirium och interventioner som används för
delirium i svenska
intensivvårdsenheter.
Metod: en deskriptiv kvantitativ studie.
Urval: 55 Intensivvårdsavdelningar i
Sverige, 82
intensivvårdssjukskörerskor
Datainsamling: Frågeformulär med öppna och stängda frågor
Bortfall: 27
Endast en IVA av 55 deltagande avdelningar använder CAM-ICU för bedömning av delirium och 24 (44
%) använder huvudsakligen observation av kliniska symtom som
bedömningsmetod. Genom
regelbundna observationer för delirium, där sepsis kunde ligga till grundorsaken, större sjukhus utförde mer samt hade utbildning som varit kopplad till prevalens av
Tidskrift: Intensive and Critical Care Nursing
Land: Sweden
delirium. 96% av fallen användes det läkemedel vid intensivvårds- delirium.
Författare: Jung, J-H., Lim, J-H., Kim, E-J., An, H-C., Kang, M-K., Lee, J., Min, Y-K., Park, E-Z., Song, X-H., Kim, H-R. & Lee, S-M.
(2013)
Titel: The Experience of Delirium Care and Clinical Feasibility of the CAM-ICU in a Korean ICU
Tidskrift: Clinical Nursing Research
Att undersöka erfarenheten av koreanska
intensivvårdssjuksköterskor som vårdade patienten vid delirium och den empiriska utvärderingen av genomförbarheten av CAM för intensivvården.
Metod: Kvantitativ studie med fokus fokusgruppintervju
Urval: 18 sjuksköterskor från IVA med arbetserfarenhet i genomsnitt 3,6 år
Datainsamling: Gruppintervju Bortfall: ingen
Sjuksköterskor med erfarenhet av patienter med våldsamt beteende känner sig rädda. Deliriösa patienter beskrevs av sjuksköterskor som besvärliga och instabila vid omvårdnad. Sjuksköterskor saknade kunskap kring delirium, vilket påverkade omvårdnaden. Visa
omvårdnadsåtgärder som
trevligmiljö, information, stöd, fysisk fasthållning och besök från närstående som mycket effektiva.
Land: Korea
Författare: Karabulut, N. & Aktas, Y. (2016)
Titel: Nursing Management of Delirium in the Postanesthesia Care Unit and Intensive Care Unit
Tidskrift: Journal of PeriAnesthesia Nursing
Land: USA
Att undersöka sjuksköterskornas tillvägagångssätt för att ta hand om patienter med postoperativt delirium i avdelningen och intensivvården
Metod: Enkel blind, randomiserad kontrollerad interventionsstudie.
Kvantitativ studie.
Urval: n=287. Äldre patienter med minst en riskfaktor för utveckling av delirium
Datainsamling: Frågeformulär. Sep 2009-maj 2010
Bortfall: ingen
Den icke farmakologiska interventionen utförd av närstående
reducerade risken i
behandlingsgruppen jämfört med kontrollgruppen.
Författare: Martinez, F. T., Tobar, C., Beddings, C. I., Vallejo, G. &
Fuentes, P. (2012)
Utvärdera om en icke farmakologisk intervention utförd av närstående kan minska förekomst av delirum.
Metod: En kvantitativ studie.
Randomiserad kontrollerad interventionsstudie
Urval: n=287, Äldre patienter med riskfaktorer för utveckling av delirium.
Den icke farmakologiska interventionen utförd av närstående
reducerade risken i
behandlingsgruppen jämfört med kontrollgruppen.
