UPPSALA UNIVERSITET Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats 15 hp
Vårterminen 2009
Redovisning av patent
- En rättvisande bild?
Handledare: Kerstin Collman
Författare: Hannah Edström Caroline Westerlund
Sammanfattning
Till följd av att utvecklingen i samhället har gått mot en alltmer kunskapsintensiv produktion har immateriella tillgångar såsom patent kommit att bli alltmer betydelsefulla för företagen (Treffner & Gajland, 2000, s. 28 f). Innovation och produktförnyelse intar numera en central roll inom bland annat industribranschen där den tekniska utvecklingen sker i hög hastighet.
Samhällsutvecklingen har resulterat i att redovisningen av immateriella tillgångar följaktligen har fått en ökad betydelse. Syftet med denna uppsats är att närmare beskriva industriföretags redovisning av patent samt utifrån denna beskrivning analysera om redovisningen ger en rätt- visande bild.
Undersökningen bygger på en kvalitativ metod med deduktiv ansats. Empirin består av sekundärdata i form av åtta industriföretags årsredovisningar för 2008. Vi är medvetna om att resultatet av undersökningen bara är giltigt för de studerade företagen och således inte möjligt att generalisera i ett vidare sammanhang.
Av resultatsammanställningen framgår att redovisningen av patent skiljer sig åt i olika industriföretags balansräkningar. Patent redovisas antingen specificerat tillsammans med ett eller flera andra slag av immateriella tillgångar eller också redovisas samtliga immateriella tillgångar sammanslaget under en och samma post. I det sistnämnda fallet menar vi att egenskaperna begriplighet och fullständighet påverkas på ett negativt sätt. Även i noterna är redovisningen av patent olika detaljerad. Vad gäller frivillig information utöver vad som framgår av balansräkning och noter är det vanligt att patent nämns på ett eller annat sätt, men detta behöver inte innebära att några ytterligare upplysningar tillförs. Då patent redovisas på olika sätt och i olika omfattning i de studerade industriföretagens årsredovisningar minskar jämförbarheten mellan företagen.
Sammantaget är vår slutsats att det kan ifrågasättas om redovisningen av patent ger en rätt- visande bild eftersom kraven på begriplighet och jämförbarhet inte är uppfyllda på ett till- fredsställande sätt.
1
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 1
1
Inledning ... 4
1.1 Frågeställningar och syfte... 5
2
Metod... 6
2.1 Arbetets inledning... 6
2.2 Val av empirisk källa ... 6
2.3 Metodansats och praktiskt tillvägagångssätt ... 7
2.4 Objektivitet, reliabilitet och validitet... 8
2.5 Avgränsning... 9
2.6 Urval ... 10
3
Bakgrund ... 11
3.1 Immateriella tillgångar enligt IAS 38 ... 11
3.2 Utformningen av balansräkningen enligt IAS 1 och IAS 38... 12
3.3 Svårigheter vid redovisningen av immateriella tillgångar... 13
4
Teori ... 15
4.1 Intellektuellt kapital ... 15
4.2 Patent ... 16
4.3 Rättvisande bild ... 16
4.3.1 Kvalitativa egenskaper ... 17
5
Resultatsammanställning ... 20
5.1 Redovisningen i balansräkningen ... 20
5.2 Redovisningsprinciper och upplysningar i noterna ... 21
5.2.1 Avskrivning och nedskrivning ... 22
5.3 Frivillig information ... 23
6
Analys ... 25
6.1 Redovisningen i balansräkningen ... 25
6.2 Redovisningsprinciper och upplysningar i noterna ... 26
6.3 Frivillig information ... 27
6.4 Slutsats... 28
6.5 Framåtblick ... 29 2
Källförteckning ... 30
Bilaga ... 32
Figur- och tabellförteckning Figur 1:
Immateriell tillgång... 11
Figur 2:
Aktivering eller kostnadsföring... 12
Figur 3:
Rättvisande bild utifrån redovisningens kvalitativa egenskaper... 19
Tabell 1:
Redovisningen i balansräkningen... 21
Tabell 2:
Uppdelningen i noterna... 22
Tabell 3:
Nyttjandeperiod... 23
3
1 Inledning
Den samhälleliga utvecklingen har de senaste decennierna gått mot en alltmer tjänsteinriktad och kunskapsintensiv produktion. Detta har resulterat i att olika typer av immateriella tillgångar fått en allt större betydelse för företagens ekonomiska situation (Treffner &
Gajland, 2000, s. 28 f). Ett företags balansräkning ska ge en god bild av företagets ekonomiska ställning på balansdagen (Edenhammar & Thorell, 2009, s. 65 f). Det finns dock en uttalad oenighet om hur de immateriella tillgångarna ska redovisas i balansräkningen och en central fråga är huruvida immateriella resurser ska aktiveras eller inte (Smith & Parr, 2000, s. 115).
Sedan 2005 ska alla noterade företag inom Europeiska unionen (EU) upprätta sina koncern- redovisningar i enlighet med de standarder som har utfärdats av International Accounting Standards Board (IASB) och antagits av kommissionen.1 I övergripande bemärkelse betonar IASB vikten av att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning.
En sådan rättvisande bild förmedlas vanligtvis om de finansiella rapporterna ges vissa kvalitativa egenskaper och upprättas med beaktande av tillämpliga redovisningsstandarder (IASBs föreställningsram, p. 46). IAS 38 är den standard som närmare behandlar redovisning och värdering av immateriella tillgångar.
Ensamrätten till uppfinningar utgör grundstommen i den forskningsbaserade delen av närings- livet och allt fler företag intresserar sig för att patentera sina tekniska framsteg. Denna utveckling hänger samman med att dagens näringsliv i större utsträckning satsar på sitt intellektuella kapital2 än på mer traditionella aktiviteter. Patentens antal har följaktligen stigit kraftigt och ansökningarna ökar för varje år (Koktvedgaard, 2007, s. 220).
Inom industribranschen är sannolikt forskning och innovation av central betydelse för såväl tillväxt som lönsamhet då dagens tekniska utveckling sker i en allt högre hastighet. Det efter- strävansvärda är rimligen att de resurser som företagen satsar på forskning och utveckling leder till ökade marknadsandelar och stärker företagens konkurrenskraft. Möjligheten att ansöka om patent torde innebära att resurserna som avsätts till forskning och utveckling kan motiveras på ett bättre sätt. Mot denna bakgrund har vi funnit det intressant att närmare
1 Europaparlamentets och rådets förordning nr 1606/2002.
2 Med intellektuellt kapital avses i uppsatsen humankapital, relationskapital och strukturkapital enligt Marrs (2008) definition. Se vidare avsnitt 4.1.
4
undersöka hur industriföretagen redovisar sina patent. Får de för branschen så betydelsefulla innovationerna ett rättvisande genomslag i företagens finansiella rapporter?
1.1 Frågeställningar och syfte
Uppsatsen avser att besvara följande frågeställningar:
1. Hur och i vilken utsträckning redovisas patent?
2. Mot bakgrund av svaret på den första frågeställningen, uppfylls kravet på att redovisningen ska ge en rättvisande bild?
Uppsatsen syftar till att beskriva industriföretags redovisning av internt upparbetade och förvärvade patent samt utifrån denna beskrivning analysera om redovisningen ger en rätt- visande bild.
5
2 Metod
”Man reser inte för att komma fram till målet utan för att leva medan man reser.”
Goethe
2.1 Arbetets inledning
Vi hade kommit i kontakt med det valda forskningsområdet under tidigare kurser och fann det både komplext och intressant. Inledningsvis undersökte vi vad som hade skrivits inom området. Under den här fasen sökte vi efter kandidat- och magisteruppsatser från såväl Uppsala universitet som andra universitet och högskolor via DiVA respektive uppsatser.se.
Efter att ha sonderat och funderat bestämde vi oss för att uppsatsen skulle behandla redovisning av patent.
Vi skissade på ett arbetssyfte och påbörjade informationsinsamlingen. Inledningsvis sökte vi efter bakgrundsinformation på internet innan vi övergick till att söka efter mer renodlat akademisk litteratur. Med hjälp av nyckelord såsom patent, intellektuellt kapital, IFRS och intangible property sökte vi i de båda sökmotorerna DISA och Samsök.
2.2 Val av empirisk källa
Efter att ha diskuterat vilken/vilka empiriska källor som med fördel skulle kunna användas föll valet på årsredovisningar. I grova drag är det möjligt att göra en uppdelning mellan insamling av nya data (primärdata) å ena sidan och utnyttjande av befintligt material (sekundärdata) å andra sidan. Årsredovisningar hör till den sistnämnda kategorin eftersom informationen inte är insamlad primärt för vår studie (Lundahl & Skärvad, 1999, s. 131 f).
Sekundärkällans oberoende fastställs genom att se till innehållets tillförlitlighet och tro- värdighet (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wägnerud, 2007, s. 318 f). Vi är medvetna om att bias3 kan förekomma i sekundärkällor. Företagens årsredovisningar är dock upprättade enligt givna redovisningsstandarder och godkända av revisorer. Det torde enligt vår mening minska risken för bias. Fördelarna med att använda sekundärdata är att besparing sker av såväl tid som kostnad jämfört med att inhämta primärdata (Bryman & Bell, 2007, s. 331). Vidare är
3 Bias är en form av metodfel som kan uppstå vid insamlande och tolkning av data (Keller, 2005, s. 152 ff).
6
sekundärkällan även en tillgång för andra. Det gör att läsaren lätt kan gå till sekundärkällan och kontrollera uppgifterna, vilket leder till ökad tillförlitlighet av uppsatsens analys.
2.3 Metodansats och praktiskt tillvägagångssätt
Utifrån vårt syfte har vi valt att använda en kvalitativ utgångspunkt vid granskningen av års- redovisningarna och vi kommer därför inte att fokusera på de redovisade värdena av företagens patent (Bryman & Bell, 2007, s. 425; Holme & Solvang, 1997, s. 76). ). Det som intresserar oss är istället redovisningens omfattning och den samlade bilden. Tillsammans med vår kvalitativa ansats har vi valt en deduktiv metod. Vi studerar således relationen mellan teori och empiri. Givet teorin formuleras relationen till empirin som därefter undersöks (Bryman & Bell, 2007, s. 11 ff).
För att kunna besvara uppsatsens syfte har vi således utgått från företagens årsredovisningar och sökt information i noterna. Vi har snarare fokuserat på ord istället för siffror, vilket är i linje med vårt val av en kvalitativ ansats (Bryman & Bell, 2007, s. 425). Frivillig information som återfunnits på andra ställen i årsredovisningarna har också beaktats. Vi har sedan försökt tolka den information som vi har funnit för att ge en deskriptiv bild av företagens redovisning av patent.
I praktisk bemärkelse gick vi först igenom två årsredovisningar tillsammans och enades om ett enhetligt tillvägagångssätt för de resterande årsredovisningarna. Eftersom vi fann att informationen i årsredovisningarna uppvisade betydande skillnader företagen emellan bedömde vi det mest lämpligt att granska informationen utifrån följande öppna frågor:
• I vilken utsträckning har företagen valt att specificera patent i balansräkningarna?
• Hur specifik är redovisningen av patent i noterna?
• Hur mycket information rörande patent går att utläsa i årsredovisningarna utöver det som framgår i balansräkning och noter, så kallad frivillig information?
Efter att ha bestämt oss för detta tillvägagångssätt bearbetade vi sedan hälften av års- redovisningarna var och kontrollerade varandras årsredovisningar för att säkerställa att vi
7
hade uppfattat informationen likartat. Trots att undersökningen bygger på en kvalitativ utgångspunkt har vi i resultatsammanställningen valt att kvantifiera valda delar av resultatet i tabellform för att göra det mer överskådligt. Vår utgångspunkt var således kvalitativ, men under arbetets gång kompletterades denna med en kvantitativ ansats.
Utan att frångå vår kvalitativa utgångspunkt hade vi kunnat välja att basera vår undersökning på en annan typ av datainsamling. Innan vi bestämde oss för att utgå från företagens års- redovisningar övervägde vi således att samla in primärdata istället. Detta hade kunnat ske genom semistandardiserade alternativt öppna intervjuer med redovisningsansvariga på företagen (Bryman & Bell, 2007, s. 210 ff). Sådana intervjuer hade kunnat ge en djupare förståelse för hur företagen tänker och resonerar kring redovisningen av patent. Med hänsyn till uppsatsens omfattning och kursens tidsbegränsning hade vi dock i sådana fall sannolikt fått begränsa urvalet till färre företag.
Det hade även varit möjligt att tillämpa en kvantitativ metod i uppsatsen. Ett sådant metodval hade i hög grad medfört skillnader i undersökningens upplägg. Eftersom vi har begränsad erfarenhet av att genomföra undersökningar bedömde vi den kvalitativa metodens flexibilitet som en fördel (Bryman & Bell, 2007, s. 405 ff). Jämfört med den kvalitativa metoden ställer den kvantitativa metoden helt andra krav på standardisering. Om det under undersökningens gång exempelvis visar sig att vissa frågeställningar glömts bort eller formulerats på ett felaktigt sätt i en enkät är det för sent att ändra upplägget. Svårigheten som standardiseringen medför är i och för sig möjlig att komma till rätta med genom att prova ut frågorna i förväg (Holme & Solvang, 1997, s. 80 f). En sådan pilotstudie hade dock varit svår att genomföra med hänsyn till den tidigare nämnda tidsbegränsningen. Enkäter har även en betydande nack- del eftersom svarsfrekvensen ofta blir väldigt låg och en låg svarsfrekvens har en negativ inverkan på studiens trovärdighet (Bryman & Bell, 2007, s. 241 ff; Keller, 2005, s. 143).
2.4 Objektivitet, reliabilitet och validitet
Våra värderingar och förkunskaper påverkar vår uppfattning av vad som anses vara relevant för uppsatsen, vilket i sin tur kommer att påverka valet av sekundärdata och likaså uppsatsens teori, resultat och analys (Bryman & Bell, 2007, s. 30; Eriksson & Widersheim, 2006, s. 59;
Holme & Solvang, 1997, s. 95). Vi är medvetna om detta och försöker att ha ett objektivt förhållningssätt för att inte tillåta våra förutfattade meningar att påverka de val vi gör.
8
Eftersom vi är två författare som skriver tillsammans medför det att vi under arbetets gång hela tiden har haft en motpart att diskutera med. Genom att formulera och motivera våra val inför varandra har vi försökt att stärka vår objektivitet.
Det önskvärda är att vår undersökning ska vara oberoende av om vi eller någon annan utför undersökningen (Eriksson & Weidersheim, 2006, s. 61). Vi eftersträvar en hög reliabilitet4 genom att vara öppna och tydliga med hur vi har gått tillväga i vår studie. För att stärka upp- satsens validitet har vi försökt att hela tiden låta syftet ha en central roll i arbetet (Bryman &
Bell, 2007, s. 41 ff; Holme & Solvang, 1997, s. 163; Eriksson & Weidersheim, 2006, s. 60).
Genom vår avgränsning som vi beskriver nedan försöker vi undvika systematiska mätfel och på så sätt stärka validiteten ytterligare (Lundahl & Skärvad, 1999, s. 150 f).
2.5 Avgränsning
Vi valde att avgränsa vår undersökning till industribranschen5. Anledningen till att valet föll på denna bransch var att den, utifrån vad som beskrivs i media och på industriföretagens hemsidor, kännetecknas av tekniska lösningar och innovationer. Mot den bakgrunden bedömde vi det sannolikt att det förekommer många patent inom industribranschen. Vidare valde vi att studera företag som är noterade på Stockholmsbörsen. Dessa företag redovisar i huvudsak6 enligt IFRS och följer således samma regelverk, vilket är betydelsefullt för vår analys. Eftersom det är fråga om stora företag är de även föremål för offentlig granskning. Att befinna sig i offentlighetens ljus tror vi innebär ett incitament i sig för företagen att verkligen ta till sig och följa standarder och rekommendationer i hög utsträckning. Ytterligare ett incitament att studera noterade företag var att de stora företagens årsredovisningar är lättillgängliga för envar. Det medför att undersökningen är lätt att återskapa för andra.
Vi har studerat företagens årsredovisningar för 2008 eftersom vi är intresserade av att få en så aktuell bild som möjligt av de studerade företagens redovisning.
4 En studie med hög reliabilitet är lätt att upprepa och kommer fram till samma resultat (Bryman & Bell, 2007, s.
40 f).
5 I uppsatsen definieras industribranschen enligt Stockholmsbörsens definition. Det är således fråga om företag vars verksamheter domineras av någon av följande aktiviteter: tillverkning och distribution av kapitalvaror, inklusive flyg- och försvarsindustri, byggnadsprodukter, projektering och konstruktion i byggindustrin, elutrustning och maskinell utrustning till industrin (http://www.nasdaqomxnordic.com/sectors/Industrials).
6 Av företagen verksamma inom industribranschen är det ett företag av sexton på Stockholmsbörsen som inte följer IFRS. Företaget ifråga är även noterat på New York-börsen och redovisar enligt amerikanska
redovisningsstandarder.
9
2.6 Urval
Via Nasdaqs hemsida7 var det möjligt att utifrån land och bransch lista de företag som är noterade på Stockholmsbörsen. Genom att välja Stockholm som marknad och industri- branschen som sektor fick vi fram en lista som bestod av 16 olika företag. Vi har bortsett ifrån om företagen har noterat sin A- eller B-aktie. Vid en närmare granskning visade det sig att 15 av de 16 företagen redovisar enligt IFRS och dessa företag utgör således vår population8. Utifrån vår tidsmässiga begränsning bedömde vi att det inte skulle vara genomförbart att undersöka hela populationen. Vi beslutade oss således för att göra ett urval9 och på så sätt begränsa oss till åtta företag. Vi valde att göra ett obundet slumpmässigt urval där alla företag hade lika stor chans att bli valda (Bryman & Bell, 2007, s. 185 f; Keller, 2005, s. 147). Vi genomförde vårt urval genom att dra lott mellan företagen. Detta för att just slumpen skulle få avgöra så att vi eliminerade systematiska fel i vårt urval (Keller, 2005, s. 104, 195 f).
Urvalsfel, såsom snedvridning, kan uppstå vid ett obundet slumpmässigt urval men detta beror helt på slumpen och kan endast motverkas genom att undersöka hela populationen (Keller, 2005, s. 152). Med hänsyn till populationens storlek är det inte möjligt att dra några generella slutsatser även om vi skulle ha valt att undersöka hela populationen. Vi är således medvetna om att vårt resultat bara är giltigt för de undersökta åtta företagen.
Genom vårt obundna slumpmässiga urval fick vi ett urval som omfattar följande åtta industri- företag: Alfa Laval, ASSA ABLOY, Atlas Copco, Hexagon, Lindab, Sandvik, SKF och Volvo. En kort presentation av företagen återfinns i bilaga.
7 http://www.nasdaqomxnordic.com/
8 Populationen är alla möjliga företag som intresserar oss, det vill säga svenska industriföretag som är noterade på Stockholmsbörsen och redovisar i enlighet med IFRS (Newbold, Carlson & Thorne, 2007, s. 3).
9 Urval är en del av populationen (Newbold et al., 2007, s. 3).
10
3 Bakgrund
Detta avsnitt beskriver den referensram som är vår utgångspunkt i den fortsatta studien.
Avsnittet inleds med en redogörelse kring huvudpunkterna i IAS 38. Därefter berörs utformningen av finansiella rapporter enligt IAS 1. I avsnittets tredje och sista stycke belyses särskilda svårigheter som är förknippade med redovisningen av immateriella tillgångar.
3.1 Immateriella tillgångar enligt IAS 38
IAS 38 är en heltäckande standard avseende immateriella tillgångar vars nuvarande version började gälla 2005 (Marton, Falkman, Lumsden, Pettersson & Rimmel, 2008, s. 303). I standarden beskrivs hur immateriella tillgångar, som inte uttryckligen omfattas av andra standarder, ska behandlas i redovisningen (IAS 38, p. 1).
I första delen av IAS 38 definieras vad en immateriell tillgång är och vilka krav som ska vara uppfyllda för att en tillgång ska klassificeras som immateriell. Inledningsvis anges att det ska vara fråga om en icke-monetär tillgång utan fysisk form (IAS 38, p. 8). Det krävs även att tillgången ska vara identifierbar (IAS 38, p. 11). I standarden definieras kravet på identifierbarhet som att tillgången antingen är avskiljbar eller uppkommer ur juridiska rättig- heter (IAS 38, p. 12). Om kravet på identifierbarhet är uppfyllt är nästa steg att undersöka om företaget har kontroll över tillgången. Ett företag anses ha kontroll över en tillgång om företaget har förmågan att säkerställa att framtida ekonomiska fördelar från tillgången till- faller företaget samt begränsa andras möjlighet att ta del av dessa fördelar (IAS 38, p. 13). Det gäller således att tillgången bedöms generera framtida ekonomiska fördelar för att den ska uppfylla det sista kravet innan tillgången kan klassificeras som immateriell.
Figur 1 Immateriell tillgång
Egen konstruktion
Eventuell immateriell
tillgång
Identifierbar?
Ja Ja
Kontroll? Ja Framtida ekonomiska
fördelar?
Immateriell Ja
tillgång Ingen immateriell
tillgång Nej Nej
Nej
11
Det är dock inte tillräckligt att en resurs definieras som en immateriell tillgång för att resursen ska få aktiveras i balansräkningen. IAS 38 kräver att ytterligare två kriterier ska vara uppfyllda (IAS 38, p. 21). För det första ska det vara troligt att de förväntade framtida ekonomiska fördelarna kommer att tillfalla företaget. Om så inte är fallet ska uppkomna utgifter kostnadsföras direkt. För det andra ska en immateriell tillgång endast redovisas i balansräkningen om tillgångens anskaffningsvärde kan beräknas på ett tillförlitligt sätt.
Anskaffningsvärdet för den immateriella tillgången ska endast innehålla kostnader som är direkt hänförliga till den immateriella tillgången i fråga.
Figur 2 Aktivering eller kostnadsredovisning
Egen konstruktion
Framtida ekonomiska
fördelar tillfaller företaget?
Aktiveras
Immateriell Tillförlitlig
beräkning?
3.2 Utformningen av balansräkningen enligt IAS 1 och IAS 38
I IAS 1 regleras grunden för hur finansiella rapporter ska utformas. Standarden innehåller övergripande krav avseende rapporternas utformning, riktlinjer för struktur och minimikrav på innehållet i dem (IAS 1, p. 1). Enligt punkt 8 ska fullständiga finansiella rapporter innehålla en balansräkning, en resultaträkning, en redogörelse för förändringar i eget kapital, en kassaflödesanalys och noter. Vad gäller balansräkningen är det ett minimikrav att den inne- fattar beloppen för sexton olika poster, däribland immateriella tillgångar (IAS 1, p. 68). Det krävs således inte i standarden att företagen delar upp de immateriella tillgångarna i under- grupper, men det anges att ytterligare balansposter ska redovisas när så krävs för förståelsen av företagets finansiella ställning (IAS 1, p. 69). Formuleringar som denna kan ses som ett uttryck för att IFRS snarare bygger på principer än rigida regler (Marton et al., 2008, s. 39).
tillgång
Ja Ja Ja I
balansräkning Nej
Nej
Kostnadsredovisas
12
I IAS 38 beskrivs olika slag av immateriella tillgångar. Därmed avses en grupp tillgångar som har liknande beskaffenhet och användning i ett företags verksamhet. Exempel på olika slag av immateriella tillgångar är varumärken, programvaror, licenser, upphovsrätter och patent.
Enligt IAS 38 bör de olika slagen av immateriella tillgångar antingen delas upp eller redovisas tillsammans i mindre respektive större grupper om detta leder till att redovisningsanvändarna får mer relevant information (IAS 38, p. 119).
3.3 Svårigheter vid redovisningen av immateriella tillgångar
Det förekommer ofta ett redovisningsproblem när det gäller internt upparbetade immateriella tillgångar och deras identifierbarhet (Dahlin, Lundén & Smitterberg, 2006, s. 53; Smith &
Parr, 2000, s. 113 ff). Svårigheter föreligger eftersom den immateriella tillgången ska kunna avskiljas från goodwill10 på ett tillfredställande sätt. Som beskrivits ovan ska det finnas rimliga antaganden och bevis som visar att den immateriella tillgången existerar samt när de framtida ekonomiska fördelarna förväntas uppstå.
I överensstämmelse med IAS 38 punkt 22-24 samt 74-75 kan företagen välja mellan att värdera den immateriella tillgången till anskaffningsvärde eller i enlighet med omvärderings- metoden. Anskaffningsvärdet ska dock alltid föras in i balansräkning när den immateriella tillgången aktiveras för första gången (IAS 38, p. 24). För att en immateriell tillgång ska få aktiveras i balansräkningen måste anskaffningsvärdet som tidigare nämnts vara beräknat på ett tillförlitligt sätt. Även här kan ett redovisningsproblem noteras eftersom det i vissa fall är svårt att separera utgifterna för den specifika immateriella tillgången ifrån goodwill eller den löpande verksamheten (Dahlin et al., 2006, s. 54).
Givet valet av redovisningsalternativ uppkommer olika redovisningsproblem. Anskaffnings- värdet ska beräknas på ett tillförlitligt sätt och ibland utgör priset inte en rättvisande bild om marknaden inte anses uppfylla kriterierna för en aktiv marknad11 (Thomasson, Arvidson, Lindquist, Larsson & Rohlin, 2005, s. 243). Vid omvärderingsmetoden värderas immateriella tillgången till det verkliga värdet på balansdagen. Det verkliga värdet ska idealt hänföras från en aktiv marknad. När det gäller patent och andra immateriella tillgångar utgör frånvaron av
10 Med goodwill avses framtida ekonomiska fördelar som inte går att enskilt identifiera och inte heller redovisa separat (FAR, 2008, s. 120).
11 En aktiv marknad existerar när följande tre villkor är uppfyllda: a) handeln avser likvärdiga objekt, b) det finns vanligen intresserade köpare och säljare, c) prisinformation är allmänt tillgänglig (FAR, 2008, s. 510).
13
en aktiv marknad ett betydande problem (Dahlin et al., 2006, s. 54). Det pris som betalats räcker inte som underlag för det verkliga värdet om det inte finns någon aktiv marknad eftersom priserna i sådana fall inte är uttalade eller lättillgängliga för omvärlden.
I IAS 38 punkt 52 och 53 krävs att företagen delar upp internt upparbetade immateriella tillgångar i en forsknings- och en utvecklingsfas. Det är endast när den immateriella tillgången tillhör utvecklingsfasen som den får aktiveras i balansräkningen och således räknas som en tillgång för företaget. Alla utgifter som kan hänföras till forskningsfasen kostnadsförs emellertid direkt eftersom det inte anses att företaget har tillräckligt med bevis att det existerar en immateriell tillgång som med god sannolikhet kommer att generera framtida ekonomiska fördelar för företaget. Vid svårigheter att skilja forsknings- och utvecklingsfasen åt tar försiktighetsprincipen över och alla utgifter kostnadsförs direkt då de presumeras höra till forskningsfasen.
Nyttjandeperioden för en immateriell tillgång är antingen begränsad eller obegränsad, varvid ett redovisningsproblem uppkommer eftersom det kan vara bekymmersamt för företagen att avgöra periodens längd. I huvudsak är det de framtida ekonomiska fördelarna och rättsliga faktorer såsom avtal som avgör längden (IAS 38, p. 95). Omprövning av avskrivningstiden sker varje år och nedskrivning sker om det är befogat enligt IAS 36.
14
4 Teori
Detta avsnitt avser att utgöra en teoretisk grund för vår analys. I vidare bemärkelse är patent och andra immateriella rättigheter en del av företagens intellektuella kapital. Avsnittet inleds därför med en definition av intellektuellt kapital för att sedan behandla patent och redovisningsfrågor kopplade till patent. Slutligen behandlas begreppet rättvisande bild som är av central betydelse för uppsatsens operationalisering.
4.1 Intellektuellt kapital
I litteraturen förekommer flera definitioner av intellektuellt kapital (jfr t.ex. Edvinsson &
Malone, 1998, Hansson & Andersson, 1999 och Stewart, 1999). Ett vanligt mått på det intellektuella kapitalet beskrivs som skillnaden mellan ett företags marknadsvärde, MV, och det bokförda värdet, BV, (Johanson & Skoog, 2001, s. 38 f). Enligt Stewart (1999, s. 86) utgörs marknadsvärdet av det värde som aktiemarknaden värderar företaget till. Det förefaller dock vara ett något förenklat synsätt att beräkna det intellektuella kapitalet som skillnaden mellan MV och BV. Johanson och Skoog (2001, s. 38 f) framhåller att en eventuell differens mellan de båda värdena sannolikt även beror på faktorer som ökad global konkurrens, ny teknologi och ökade förväntningar om framtida vinster.
Enligt Marr (2008) inkluderar det intellektuella kapitalet alla immateriella resurser som på ett eller annat sätt bidrar till en organisations framgång. Dessa resurser kan delas in i tre grupper:
humankapital, relationskapital och strukturkapital. Till humankapitalet hör de anställdas kunskap och deras skicklighet. Vidare inkluderas faktorer som personalens lojalitet, attityd och flexibilitet. Relationskapitalet omfattar alla förekommande relationer inom organisationen samt alla relationer mellan organisationen och andra parter. Det kan röra sig om relationer med kunder, mellanhänder, anställda, leverantörer och investerare. Relationerna kan antingen vara formaliserade till följd av kontrakt eller mer informella till sin natur. Strukturkapitalet täcker ett stort antal viktiga faktorer. Hit hör det sätt som företaget är strukturerat på; policys, informationsflöden, företagskultur, incitamentsprogram etc. Strukturkapitalet kan delas in i undergrupperna processer/rutiner, organisationskultur och immateriella tillgångar som är rättsligt skyddade. Till den sistnämnda gruppen hör varumärken, företagshemligheter och patent (Marr, 2008, s. 32 f).
15
4.2 Patent
Patent skyddar de tekniska aspekterna av en uppfinning (Wallin, 2006, s. 26). Bestämmelser kring patent återfinns huvudsakligen i patentlagen (1967:837), PL, och European Patent Convention (EPC). I 1 kap. 1 § PL anges de grundläggande villkoren för att ett patent ska meddelas. Inledningsvis fordras att en ansökan lämnas in. Vidare kan patent endast meddelas om uppfinningen kan tillgodogöras industriellt, är ny och har uppfinningshöjd. Wallin beskriver ett patent som ett avtal mellan staten och uppfinnaren (den som ansöker om patentet). Staten ger uppfinnaren en yrkesmässig ensamrätt till uppfinningen under maximalt 20 år. Uppfinnarens motprestation består i att vederbörande offentliggör sin idé på ett sådant sätt att allmänheten kan använda den efter det att skyddstiden har upphört (Wallin, 2006, s.
26).
Vid redovisning av patent används patentbrevet som underlag i redovisningen och utgör ett bevis för att det existerar en immateriell tillgång (Dahlin et al., 2006, s. 53). I de fall där patentet är upparbetat inom företaget får tillgången aktiveras i balansräkningen om utgifterna som kan härledas till utvecklingsfasen härrör från patentet och kan skiljas från övriga kostnader. Däremot ska utgifterna som tillhör forskningsfasen kostnadsföras direkt (IAS 38 p.
54-56).
Avskrivning av patent sker endast om patentet anses ha en begränsad nyttjandeperiod (IAS 38, p. 97-99). Den avskrivningsmetod som tillämpas ska återspegla hur patentet ger ekonomiska fördelar till företaget och är antingen linjär, degressiv eller produktionsberoende.
Då den tekniska utvecklingen sker i hög hastighet i industribranschen motiverar det användning av en degressiv eller produktionsberoende avskrivningsmetod eftersom det patenterade värdet på uppfinningen ofta förlorar sitt verkliga värde innan patenttiden gått ut (Dahlin et al., 2006, s. 54).
4.3 Rättvisande bild
Historiskt sett har det förekommit betydande skillnader i redovisningens utformning mellan olika länder (Marton et al., 2008, s. 2). I och med den ökande internationaliseringen har EU förespråkat en harmonisering av de noterade företagens redovisning eftersom skillnaderna i redovisningens utformning gör det svårt för investerare att jämföra företag från olika länder.
Denna harmonisering har skett via direktiv och genom tillämpning av IFRS (Marton et al.,
16
2008, s. 2, 11). Inom den anglosaxiska redovisningstraditionen har begreppet ”true and fair”
en stark ställning och efter Storbritanniens inträde i EG upphöjdes begreppet till en över- gripande EG-rättslig redovisningsprincip (Smith, 2006, s. 68 ff). Principen kommer till uttryck i EUs fjärde bolagsdirektiv och i den svenska översättningen av direktivet framgår det i andra artikeln, tredje punkten att årsbokslutet ska ge en rättvisande bild av bolagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat. Fjärde bolagsdirektivet implementerades i Sverige genom införandet av årsredovisningslagen (1995:1554), ÅRL, (prop 1995/96:10) och av 2 kap 3 § ÅRL framgår således att redovisningen ska ge en rättvisande bild. I propositionen till ÅRL anförs det att begreppets innebörd är oklar och att förarbetena till fjärde bolagsdirektivet inte heller ger någon ledning. Enligt regeringens mening torde dock begreppet rättvisande bild kunna användas för att justera missvisande resultat som i sin tur kan vara en följd av en alltför formell tillämpning av generella normer (prop. 1995/96:10 del 2 s. 11).
Som nämndes ovan har EU inte enbart harmoniserat redovisningen genom direktiv. En annan central harmoniseringsåtgärd vidtogs 2002 när EU beslutade att införa obligatorisk till- lämpning av IFRS i koncernredovisningen för alla noterade företag. Detta krav trädde sedan i kraft 2005 (Europaparlamentets och rådet förordning nr 1606/2002). IASB har tidigare utarbetat en föreställningsram för utformningen av finansiella rapporter. Föreställningsramen avser att vägleda både normgivare och redovisningsproducenter (IASBs föreställningsram, p.
1). Begreppet rättvisande bild omnämns i föreställningsramen och det framgår att en sådan bild som regel uppnås om de finansiella rapporterna ges ett antal kvalitativa egenskaper (IASBs föreställningsram, p. 46). De fyra viktigaste kvalitativa egenskaperna är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet (IASBs föreställningsram, p. 24).
4.3.1 Kvalitativa egenskaper
Kravet på begriplighet innebär enkelt uttryckt att mottagaren ska förstå betydelsen av informationen. Det är dock troligt att olika intressenter har varierande kunskaper i redovisning och vad som anses lättförståeligt kan därför skilja sig mellan olika användare (Smith, 2006, s.
17) . Enligt IASBs föreställningsram förutsätts det emellertid att användarna besitter rimliga förkunskaper i fråga om affärsverksamhet, ekonomi och redovisning. Användarna ska även vara beredda att studera den ekonomiska informationen med rimlig noggrannhet. Vidare får information som rör komplicerade frågor inte utelämnas enbart av det skälet att den kan vara alltför svårtillgänglig för vissa användare (IASBs föreställningsram, p. 25). Marton et al.
17
(2008, s. 24) påpekar att det i praktiken krävs relativt omfattande kunskaper för att förstå en redovisning som är upprättad i enlighet med IFRS. Föreställningsramen fokuserar således snarare på professionella användare av redovisningen än på privatpersoner.
I litteraturen har relevans lyfts fram som den primära av de kvalitativa egenskaperna och redovisningen anses generellt sett vara relevant om den kan påverka en aktuell besluts- situation. Begriplighet brukar anges som ett minimikrav på egenskapen relevans och de båda egenskaperna är således nära sammankopplade (Smith, 2006, s. 26). Smith utkristalliserar två huvudaspekter på relevans som båda har att göra med redovisningens användbarhet för beslut.
Redovisningsdata som är användbara för framåtriktade beslut har så kallad prognosrelevans medan återföringsrelevans avser situationer när redovisningsdata används för efterhands- kontroller av riktigheten i tidigare prognoser. Sådana efterhandskontroller kan i sin tur påverka efterföljande prognoser och efterföljande beslut (Smith, 2006, s. 20, 24 f). Slutligen hänger egenskapen aktualitet nära samman med relevans eftersom det är av vikt att redovisningsinformation presenteras vid rätt tidpunkt och således inte är för gammal när den redovisas (Marton et al., 2008, s. 26).
Tillförlitlighet handlar om huruvida ekonomisk information de facto avbildar det som informationen avser att avbilda (Falkman, 2000, s. 64). Med andra ord får informationen inte innehålla betydande fel och inte vara vinklad (IASBs föreställningsram, p. 31). Begreppet tillförlitlighet inkluderar de båda egenskaperna validitet12 och verifierbarhet13. Enligt Smith (2006, s. 27 f) är fullständighet och väsentlighet två minimikrav på validitet. Vad gäller kravet på fullständighet kan utelämnad information medföra att redovisningsinformationen blir oriktig eller vilseledande och därmed varken tillförlitlig eller relevant (IASBs föreställnings- ram, p. 38). Marton et al. (2008, s. 25) påpekar dock att kravet på väsentlighet utgör en återhållande faktor som medför att värdemässigt små transaktioner inte behöver särredovisas i de finansiella rapporterna. Vidare menar Marton et al. att en alltför hög detaljrikedom skulle göra rapporterna svårare att överblicka.
12 Med validitet avses att redovisningen ska avbilda ”rätt” aspekter. Det ska med andra ord finnas en konformitet mellan språk och verklighet (Smith, 2006, s. 27).
13En snäv definition av verifierbarhet är att ekonomiska transaktioner ska kunna bekräftas med
verifikationsunderlag (Falkman, 2000, s. 65). I vidare mening bedöms graden av verifierbarhet vara högre ”ju högre samstämmigheten i bedömningarna är mellan sinsemellan oberoende bedömare” (Smith, 2006, s. 28 f).
18
Jämförbarhetskriteriet innebär i strikt mening att lika händelser och tillstånd ska redovisas på samma sätt (Smith, 2006, s. 30). Med hänsyn till den principiella innebörden av jämförbarhet är det ett problem att organisationer använder olika redovisningsmetoder. I linje med detta synsätt anför Falkman (2000, s. 68) att standardisering och harmonisering kan betraktas som en nödvändighet för att möjliggöra jämförelser mellan företag. En mindre strikt definition av kravet på jämförbarhet är att användare av redovisningen vet vilka regler och principer som tillämpas (Smith, 2006, s. 31). Jämförbarhetskriteriet omfattar även en tidsaspekt som avser jämförbarhet över tiden för ett och samma företag (IASBs föreställningsram, p. 39).
Samtliga fyra egenskaper som har lyfts fram ovan bidrar visserligen till att göra informationen i de finansiella rapporterna användbar för användarna, men i praktiken är det ofta nödvändigt att göra en avvägning mellan de kvalitativa egenskaperna. Tidsaspekten gör förhållandet mellan relevans å ena sidan och tillförlitlighet å andra sidan bekymmersamt. Om offentlig- görandet av information dröjer kan informationen förlora relevans. Samtidigt kan företags- ledningen behöva balansera nyttan av tidig rapportering mot nyttan av mer tillförlitliga uppgifter (IASBs föreställningsram, p. 43). I sammanhanget är även avvägningen mellan nyttan av informationen och kostnaden för att producera, kommunicera och använda den av intresse. Nyttan bör vara större än kostnaden att tillhandahålla informationen och avvägningen måste i det här avseendet huvudsakligen baseras på bedömningar (IASBs föreställningsram, p.
44).
Figur 3 Rättvisande bild utifrån redovisningens kvalitativa egenskaper
Egen konstruktion
Relevans Tillförlitlighet Jämförbarhet
- Begriplighet - Aktualitet - Underlag för prognoser
- Validitet - Mellan företag - Över tiden - Fullständighet
- Väsentlighet - Verifierbarhet
Rättvisande bild
19
5 Resultatsammanställning
I detta avsnitt presenteras de empiriska data som är resultatet av vår granskning av de åtta industriföretagens årsredovisningar för 2008.
5.1 Redovisningen i balansräkningen
Av de företag som ingår i vårt urval har Atlas Copco, ASSA ABLOY och Volvo valt att redovisa samtliga immateriella tillgångar under en och samma post i balansräkningen.
Sandvik och SKF har delat upp sina immateriella tillgångar under två poster. Sandvik har en post som benämns ”patent och andra immateriella tillgångar”. Den posten uppgår till ungefär en femtedel av företagets samtliga innehav av immateriella tillgångar. SKF har inkluderat patenten i posten som avser ”övriga immateriella tillgångar” och den posten uppgår till cirka en tredjedel av SKFs immateriella tillgångar totalt sett. Alfa Lavals balansräkning visar på en uppdelning av immateriella tillgångar i tre poster. Första posten innehåller ”koncessioner, patent, licenser, varumärken och liknande rättigheter”. De andra två posterna är uppdelade på
”goodwill” och ”hyresrätter och liknande”. Den posten som patenten inkluderas i uppgår till cirka en fjärdedel av den totala andelen immateriella tillgångar. Det finns dock ingen information som anger hur mycket patenten i sig är värderade till. Två av de företag som ingår i vår undersökning, närmare bestämt Hexagon och Lindab, har valt att dela upp sina immateriella tillgångar på fyra poster. Hexagon har valt att redovisa sina immateriella anläggningstillgångar under benämningarna ”balanserade utgifter för utvecklingsarbeten”,
”patent och varumärken”, ”goodwill” samt ”övriga immateriella anläggningstillgångar”.
Värdemässigt är patent och varumärken den näst största posten efter goodwill. Lindab delar i sin balansräkning upp de immateriella tillgångarna i posterna ”balanserade utgifter för utvecklingsarbeten och liknande”, ”övriga immateriella tillgångar”, ”patent och liknande rättigheter” samt ”goodwill”. Posten ”patent och liknande rättigheter” är dock upptagen till noll kr och så var även fallet den 31 december 2007.
Inget av företagen i vår undersökning har redovisat patentens specifika värde i balans- räkningen. Istället redovisas värdet av företagens aktiverade patent i en post som även inkluderar en eller flera andra slag av immateriella tillgångar.
20
Tabell 1 Redovisningen i balansräkningen Företag Antal poster i
balansräkningen
Förekommer benämningen patent uttryckligen i någon av posterna i balansräkningen?
Alfa Laval 3 Ja
ASSA ABLOY 1 Nej
Atlas Copco 1 Nej
Hexagon 4 Ja
Lindab 4 Ja
Sandvik 2 Ja
SKF 2 Nej
Volvo 1 Nej
5.2 Redovisningsprinciper och upplysningar i noterna
Sex av de åtta undersökta företagen har valt att göra en ytterligare uppdelning av de immateriella tillgångarna i noterna jämfört med hur redovisningen är utformad i balans- räkningen. Alfa Laval och Hexagon skiljer sig från majoriteten och redovisar inte någon ytterligare uppdelning. De har dock en uppdelning på tre respektive fyra poster i balans- räkningen och tillhör därmed de tre företagen som har de mest specificerade balansräkningarna.
Atlas Copco och Sandvik har i noterna delat upp de immateriella tillgångarna i två huvud- grupper: internt upparbetade och förvärvade immateriella tillgångar. Huvudgrupperna är sedan i sin tur uppdelade i ett antal undergrupper.
De företag som har gjort en ytterligare uppdelning av de immateriella tillgångarna i noterna jämfört med i balansräkningen har lagt till allt från en till fem poster. ASSA ABLOY är det företag i vår undersökning som redovisar sina immateriella tillgångar mest komprimerat.
Detta gäller för såväl balansräkning som not. I noten finns endast två konton där patent ingår i posten immateriella rättigheter. SKF är det företag som redovisar sina immateriella tillgångar uppdelat på flest poster. I deras not förekommer en uppdelning på sju olika slag av immateriella tillgångar, varav ”patent, varumärken och liknande rättigheter” utgör ett slag.
Atlas Copco, ASSA ABLOY och Volvo har inte någon post uttryckligt benämnd patent i
21
noten, men de två förstnämnda företagen har istället förklarat vilken post patenten ingår i.
Volvo nämner inte patent överhuvudtaget i noten som avser immateriella tillgångar.
Tabell 2 Uppdelning i noterna Företag Antal poster i
balansräkningen
Ytterligare uppdelning i noter?
Alfa Laval 3 Nej
ASSA ABLOY 1 Ja, två poster totalt.
Atlas Copco 1 Ja, åtskillnad mellan internt upparbetade och förvärvade. Totalt sju poster.
Hexagon 4 Nej
Lindab 4 Ja, totalt fem poster.
Sandvik 2 Ja, åtskillnad mellan internt upparbetade och förvärvade. Totalt nio poster.
SKF 2 Ja, sju poster totalt.
Volvo 1 Ja, fyra poster totalt.
5.2.1 Avskrivning och nedskrivning
De åtta företagen som vi har undersökt har bestämt det redovisade värdet för immateriella tillgångar såsom patent genom att ta anskaffningsvärdet minus ackumulerade avskrivningar och eventuella nedskrivningar, helt i enlighet med IAS och anskaffningsvärdemetoden. Vi kan även se likheter i valet av avskrivningsmetod, där samtliga företag tillämpar den linjära avskrivningsmetoden. När det gäller angiven nyttjandeperiod för patent varierar periodens längd mellan tre till tjugo år. ASSA ABLOY uppger den kortaste nyttjandeperioden. De skriver av sina patent på mellan tre till fem år. Alla företag som ingår i vår undersökning med undantag för Hexagon anger nyttjandeperioden över ett intervall. Hexagon har å sin sida valt att skriva av alla sina patent på tjugo år och har därmed den längsta angivna nyttjande- perioden. Volvo har dock inte specificerat hur företaget bedömer nyttjandeperioden för patent.
Företagen redovisar avskrivningarnas storlek i noterna. Volvo har dock valt att inte specificera avskrivningarna som härrör från patent, medan resterande företag i vår undersökning tydligt redovisar avskrivningarnas storlek avseende patent.
I fråga om eventuella nedskrivningar följer företagen IAS 36 och i noterna återges utförliga förklaringar kring de nedskrivningspolicys som företagen tillämpar.
22
Tabell 3 Nyttjandeperiod
Företag Nyttjandeperiod för patent Alfa Laval 10-20 år
ASSA ABLOY 3-5 år Atlas Copco 3-15 år
Hexagon 20 år
Lindab 5-10 år
Sandvik 10-20 år
SKF Max 11 år
Volvo Inte angivit
5.3 Frivillig information
Den frivilliga informationen i årsredovisningarna uppvisar stora skillnader företagen emellan.
En gemensam nämnare är dock att samtliga årsredovisningar innehåller mer eller mindre information om pågående forskning och utveckling. Utifrån informationen är det tydligt att innovation och produktförnyelse är av central betydelse för samtliga industriföretag. Nedan följer en redogörelse för de frivilliga upplysningar som särskilt avser patent.
Alfa Laval betonar nödvändigheten av en kontinuerlig och konsekvent satsning på forskning och utveckling och nämner samtidigt att de totala forsknings- och utvecklingskostnaderna under 2008 har ökat med 78 procent sedan 2004. Vidare specificerar Alfa Laval att man har över 200 patent på egna produkter.
Hexagon utmärker sig genom att illustrera företagets patentportfölj i årsredovisningen.
Tabellen innehåller en förteckning över tolv olika teknologier, antal patent per teknologi och patentens fördelning över olika produktgrupper. Av den tillhörande texten framgår att Hexagon gör ett stort antal patentansökningar varje år och att patentportföljen för närvarande består av mer än 1 700 aktiva patent världen över.
Lindab är mer restriktiva när det kommer till upplysningar kring företagets patent. Av års- redovisningen framgår att koncernen har patent inom båda sina affärsområden som skyddar vissa befintliga produkter och system. Vid varje ny innovation undersöker Lindab möjligheten att skapa ett immaterialrättsligt skydd och om det är möjligt att söka registrering.
23
Sandvik anger att koncernen har omkring 5 000 aktiva patent och andra immateriella tillgångar. År 2005 genomfördes en omorganisation som ledde till att immateriella rättigheter såsom patent och varumärken numera hanteras inom ett helägt bolag i koncernen.
SKF redovisar ingen information kring antal patent. Istället anges att antalet ansökningar om förstagångspatent uppgick till 179 stycken 2008. Det var något färre än föregående år.
Fem av de studerade åtta företagen nämner rättstvister angående patent när de beskriver de risker som verksamheterna exponeras för. Atlas Copco uppger att koncernen hanterar den legala risk som sådana tvister innebär genom att låta företagets rättsavdelning varje år gå igenom riskexponeringen. Volvo skriver att man är beroende av att immateriella tillgångar såsom exempelvis patent skyddas och att skyddet upprätthålls. Företagets patent och varu- märken har erhållits under en följd av år och är värdefulla för koncernens verksamhet. Volvo anser dock inte att någon av koncernens verksamheter är starkt beroende av något enskilt patent eller någon enskild grupp av patent. Hexagon uppger att företaget bevakar sina konkurrenter noggrant för att säkerställa att patent respekteras och risken för patentintrång lyfts fram i årsredovisningen som en legal risk i samband med att koncernens riskhantering beskrivs. Även Lindab skriver att koncernen bevakar sina immateriella rättigheter och vid ett eventuellt intrång vidtas adekvata åtgärder. Av Sandviks årsredovisning framgår att de också betraktar patentintrång och kopiering som en risk. I syfte att säkra avkastningen på de resurser som Sandvik investerar i forskning och utveckling har företaget tagit fram en strategi för att aktivt skydda de tekniska innovationerna.
24
6 Analys
I följande avsnitt analyseras de resultat som vi har erhållit ur det empiriska materialet mot bakgrund av uppsatsens teoretiska referensram. I syfte att underlätta för läsaren följer analysen samma struktur som resultatsammanställningen.
6.1 Redovisningen i balansräkningen
I teorin beskrivs EUs strävan efter en harmonisering av de noterade företagens redovisning eftersom skillnaderna i redovisningens utformning gör det svårt för investerare att jämföra företag från olika länder. Falkman (2000, s. 68) instämmer och anför att standardisering och harmonisering kan betraktas som en nödvändighet för att uppfylla jämförbarhetskravet. Trots att vi utgått från företag inom samma bransch som redovisar enligt samma standarder indikerar vår undersökning att företagens balansräkningar uppvisar betydande skillnader i fråga om redovisningen av patent. Hälften av de studerade företagen har på ett eller annat sätt valt att specificera patent som en enskild post i balansräkningen, medan tre företag nöjer sig med att uppfylla minimikravet i IAS 1 p. 68 och således redovisa hela strukturkapitalet under en enda post benämnd immateriella tillgångar. Då redovisningen av patent sker på olika sätt i olika företags balansräkningar kan vi konstatera att jämförbarheten mellan företagen påverkas negativt. Enligt vår undersökning är det inte bara det olika antalet poster i balansräkningarna som försvårar jämförelser. Det framgår även att posternas benämning och innehåll varierar. I Alfa Lavals fall inkluderar den aktuella posten exempelvis koncessioner, patent, licenser, varumärken och liknande medan Hexagons ”patentpost” bara innehåller patent och varumärken.
Av teorin framgår att det är en förutsättning att redovisningen är begriplig för att den ska uppfylla kravet på relevans. Att redovisa samtliga immateriella tillgångar under en post har enligt vår mening en negativ effekt på begripligheten och det påverkar således även relevansen eftersom de två egenskaperna är nära kopplade till varandra. Det är dock värt att notera att de studerade företagen visserligen är verksamma inom samma bransch, men deras verksamheter skiljer sig åt till följd av att den i uppsatsen använda definitionen av industri- branschen är förhållandevis vid. De olika verksamhetsinriktningarna kan ha betydelse på så sätt att det inte är väsentligt för samtliga företag att dela upp strukturkapitalet i olika poster i balansräkningen. I teorin framhåller Marton et al. (2008, s. 25) att en alltför hög detaljrikedom inte är eftersträvansvärd eftersom de finansiella rapporterna i sådana fall blir problematiska att 25
överblicka. Den bakomliggande anledningen till att exempelvis Volvo inte redovisar struktur- kapital och patent lika detaljerat som SKF skulle följaktligen kunna vara att Volvos patent är värderade till så pass små summor att patenten med hänsyn till väsentlighetskriteriet inte bör särredovisas.
Sammanfattningsvis kan konstateras att redovisningen av patent i de studerade företagens balansräkningar svårligen kan ligga till grund för jämförelser företagen emellan. Vissa företag delar inte in strukturkapitalet i undergrupper överhuvudtaget, andra delar in det i olika stora grupper som inkluderar skilda slag av tillgångar. En komprimerad redovisning av patent och allehanda immateriella tillgångar synes även medföra att redovisningen blir svårförståelig för användarna.
6.2 Redovisningsprinciper och upplysningar i noterna
I majoriteten av de årsredovisningar som vi har granskat är redovisningen av patent mer preciserad i noterna än i balansräkningen, vilket är tämligen självklart med hänsyn till noternas syfte. Enligt vår mening är den ytterligare informationen positiv för begripligheten.
Ökad detaljrikedom gör även redovisningen mer fullständig och därmed förstärks tillförlitligheten. Exakt hur mycket information som går att utläsa beträffande patent i noterna varierar emellertid mellan företagen och skillnaderna är även här betydande. I ena änden av skalan återfinns företag som redovisar internt upparbetade patent separerade från förvärvade patent. I andra änden av skalan har vi Volvo som inte berör företeelsen patent överhuvudtaget i notapparaten. Vi kan således konstatera att även noternas olikheter gör det problematiskt att jämföra företagen sinsemellan.
Vad gäller val av redovisningsprincip kan företagen efter det första redovisningstillfället antingen välja att tillämpa anskaffningsvärdemetoden eller omvärderingsmetoden. Vi har funnit att samtliga företag i vår undersökning tillämpar anskaffningsvärdemetoden, vilket gör att jämförbarheten mellan företagen stärks i det avseendet. Omvärderingsmetoden skulle teoretiskt sett kunna ge mer aktuella värden och det skulle kunna vara positivt för relevansen, men i realiteten medför avsaknaden av en aktiv marknad att det verkliga värdet blir svårt att uppskatta. Anskaffningsvärdemetoden torde därmed ha en fördel eftersom anskaffningsvärdet är lättare att verifiera än det verkliga värdet och därmed är anskaffningsvärdet sannolikt mer tillförlitligt än det verkliga värdet.
26
I teorin beskrivs att den valda avskrivningsmetoden på bästa möjliga sätt ska återspegla hur patenten genererar ekonomiska fördelar till företaget. Dahlin et al. (2006, s. 54) menar att den snabba tekniska utvecklingen talar för användning av en degressiv eller produktionsberoende avskrivningsmetod. Samtliga företag i vår undersökning som har angett avskrivningsmetod för patent tillämpar dock linjär avskrivning. Även om en produktionsberoende avskrivnings- metod kanske skulle förmedla en mer korrekt bild bör avvägningen mellan nytta och kostnad beaktas i sammanhanget. För företagens del är det sannolikt enklare och billigare att skriva av patent linjärt än att beräkna storleken på produktionsberoende avskrivningar. Det förefaller troligt att kostnaden i det här fallet överstiger nyttan.
Tidigare i uppsatsen har vi noterat att det kan vara bekymmersamt för företagen att uppskatta nyttjandeperiodens längd för immateriella tillgångar såsom patent. Av vår undersökning framgår att de allra flesta företagen anger nyttjandeperioden över ett intervall. Det tyder på ett flexibelt synsätt som möjliggör individuella bedömningar. Vi finner det dock anmärkningsvärt att nyttjandeperioden för patent varierar så pass mycket som mellan tre och tjugo år. Någon förklaring till denna betydande skillnad har vi inte kunnat utläsa i årsredovisningarna.
Möjligtvis skulle företagens olika inriktningar kunna vara en förklaring.
Sammantaget är vårt helhetsintryck att upplysningarna i noterna bidrar till en mer detaljerad redovisning av företagens patent. Detta har även en positiv effekt på kraven på begriplighet och relevans. Vi noterar dock att variationerna är betydande i fråga om hur specifika upplysningar som lämnas avseende patent i noterna och det försvårar jämförelser mellan företagen.
6.3 Frivillig information
Av vår undersökning framgår att samtliga årsredovisningar innehåller frivillig information rörande företagens forskning och utveckling. Majoriteten av företagen berör även patent i samband med att de beskriver aspekter såsom forskning, utveckling och produktförnyelse.
Mängden frivillig information beträffande patent varierar dock även den mellan företagen.
Hexagons patentportfölj är illustrerad på ett översiktligt sätt medan exempelvis Lindab nöjer sig med att enbart uppge att företaget har patent inom båda sina affärsområden som skyddar vissa befintliga produkter och system. Utifrån vår undersökning kan vi konstatera att den frivilliga informationen kring patent i vissa fall tillför ytterligare upplysningar och på så sätt
27
ger en mer fullständig bild av det aktuella företagets patentinnehav. En sådan högre grad av fullständighet kan inverka positivt på validiteten och följaktligen resultera i en mer rättvisande bild av redovisningen i stort. Det förekommer emellertid även att omnämnandet av patent i den frivilliga informationen är mycket flyktigt och således inte tillför några ytterligare detaljer utöver vad som redan framgår av balansräkning och noter.
Av de studerade åtta företagen är det fem företag som uppger rättstvister angående patent som en risk som deras verksamheter utsätts för. Detta indikerar att patenten är betydelsefulla för industriföretagens verksamhet och Volvo skriver uttryckligen att koncernen är beroende av att erhållna patent skyddas. Mot denna bakgrund finner vi det anmärkningsvärt att patent generellt sett inte ges större utrymme i företagens årsredovisningar.
Vad gäller den frivilliga informationen kan sammanfattningsvis konstateras att fler än hälften av de studerade företagen lämnar ytterligare upplysningar om patent utöver vad som framgår i balansräkning och noter. Dessa upplysningar bidrar i vissa fall till ökad fullständighet och bättre begriplighet, men även i fråga om den frivilliga informationen medför skillnaderna mellan de studerade företagen att jämförbarheten begränsas.
6.4 Slutsats
Syftet med denna uppsats är att beskriva industriföretags redovisning av patent samt utifrån denna beskrivning analysera om redovisningen ger en rättvisande bild.
Mot bakgrund av resultaten har vi i analysen kommit fram till att begripligheten och fullständigheten påverkas negativt i de fall när företagen redovisar patent konsoliderat med övriga slag av immateriella tillgångar. Vidare är det tydligt att patent redovisas på olika sätt i olika industriföretags årsredovisningar och detaljrikedomen skiljer sig markant mellan företagen. Dessa båda omständigheter försvårar jämförelser mellan företagen. Då kraven på begriplighet och jämförbarhet inte är uppfyllda på ett tillfredsställande sätt finner vi att det kan ifrågasättas om redovisningen av patent ger en rättvisande bild.
28
6.5 Framåtblick
I uppsatsen har vi analyserat om företagens redovisning av patent de facto ger en rättvisande bild. Däremot har vi inte undersökt vilken betydelse IAS 38 har i sammanhanget. Utifrån vad vi har kommit fram till skulle det vara intressant att närmare granska IAS 38 och analysera om kraven i standarden är tillräckliga för att redovisningen ska ge en rättvisande bild. En sådan undersökning skulle således snarare fokusera på en redovisningsprincip och en redovisningsstandard istället för att, som vi har gjort i vår uppsats, fokusera på en princip och företagens faktiska redovisning. Vidare skulle det även vara intressant att genomföra en studie med snarlik utgångspunkt som i denna uppsats, men istället basera undersökningen på primärdata i form av intervjuer med redovisningsansvariga på företagen. En sådan studie skulle kunna avse en annan bransch än industribranschen eller omfatta företag från skilda branscher. Det skulle även vara intressant att studera en eventuell förändring av redovisningen av immateriella tillgångar över tiden i ett och samma bolag.
29
Källförteckning
Tryckta källor
Bryman, A. & Bell, E. 2007. Business research methods. 2:a uppl. Oxford: Oxford University Press.
Dahlin, L., Lundén, B. & Smitterberg, A-B. 2006. Bokslut & årsredovisning. Näsviken:
Lundén information.
Edenhammar, H. & Thorell, P. 2009. Företagens redovisning. 6:e uppl. Uppsala: Iustus.
Edvinsson, L. & Malone, M. S. 1998. Det intellektuella kapitalet. Malmö: Liber.
Eriksson, L. T. & Wiedersheim- Paul, F. 2006. Att utreda, forska och rapportera. Malmö:
Liber.
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H. & Wängnerud, L. 2007. Metodpraktikan – konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Nordstedts Juridik AB.
Falkman, P. 2000. Redovisningsteori. Lund: Studentlitteratur.
FAR. 2008. Internationell redovisningsstandard i Sverige – IFRS/IAS 2008. Stockholm: FAR SRS Förlag
Hansson, J. & Andersson, P. E. 1999. Intellektuellt kapital i teori och praktik. Djursholm:
Humatec.
Holme, I. M & Solvang, B. K. 1997. Forskningsmetodik – om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.
Johanson, U. & Skoog, M. 2001. Att mäta och styra verksamheten – modeller med fokus på icke-materiella resurser. Uppsala: Uppsala Publishing House.
Keller, G. 2005. Statistics for management and economics. 7:e uppl. Belmont California:
Internation Student Edition.
Koktvedgaard, M. 2007. Lärobok i immaterialrätt. 9:e uppl. Stockholm: Norstedts.
Lundahl, U. & Skärvad, P-H. 1999. Utredningsmetodik för samhällsvetare och ekonomer.
Lund: Studentlitteratur.
Marton, J., Falkman, P., Lumsden, M., Pettersson, A-K. & Rimmel, G. 2008. IFRS – i teori och praktik. Stockholm: Bonnier Utbildning.
Newbold, P., Carlsson, L. W. & Thome, M. B. 2007. Statistics for business and economics.
Upper Saddie River: Pearson Prentice Hall.
Proposition 1995/96:10. Års- och koncernredovisning.
Smith, D. 2006. Redovisningens språk. 3:e uppl. Lund: Studentlitteratur.
30
Smith, G. & Parr, R. 2000. Valuation of Intellectual Property and Intangible Assets. New York: Wiley.
Stewart, T. A. 1999. Intellektuellt kapital. Stockholm: Nerenius & Santérus.
Thomasson, J., Arvidson, P., Lindquist, H., Larsson, O. & Rohlin, L. 2005. Den nya affärsredovisningen : BAS 2005. Malmö: Liber.
Treffner, J. & Gajland, D. 2000. ”Är det dags att anpassa redovisningen efter var värdet skapas i företagen?” Balans, årgång 26, nummer 4, s. 28-29.
Wallin, B-G. 2006. Immaterialrätt för innovatörer och entreprenörer. Stockholm: Norstedts.
Elektroniska källor
Marr, B, 2008, ”Intangible Asset Measurement”, Financial Management, June 2008, p. 32-34, tillgänglig:
http://web.ebscohost.com.ezproxy.its.uu.se/ehost/detail?vid=3&hid=103&sid=9059c706- cfc5-4419-8541
b03e944a8592%40sessionmgr104&bdata=JnNpdGU9ZWhvc3QtbGl2ZQ%3d%3d#db=buh&
AN=32617461
Nasdaq OMX, tillgänglig:
http://www.nasdaqomxnordic.com
Årsredovisningar för 2008 (tillgängliga på respektive företags officiella hemsida) Alfa Laval
ASSA ABLOY Atlas Copco Hexagon Lindab Sandvik SKF Volvo
31
Bilaga
Kort presentation av företagen
Alfa Laval
Alfa Laval etablerades 1883 och är en global leverantör av specialprodukter och processtekniska lösningar för industriföretag. Produkterna och lösningarna baseras på de tre nyckelteknologierna värmeöverföring, separering och flödeshantering. Alfa Laval har cirka 11 500 anställda och företagets produkter säljs i omkring 100 länder.
ASSA ABLOY
ASSA ABLOY grundades 1881. Företaget utvecklar lås- och dörrlösningar. Till produktområdena hör byggnadslås, industrilås, dörr- och fönsterbeslag, säkerhetsdörrar, billås m.m. ASSA ABLOY har cirka 30 000 anställda och företaget har försäljningsbolag och distributörer i Europa, Asien och Nordamerika.
Atlas Copco
Atlas Copco påbörjade sin verksamhet 1873. Företaget utvecklar och tillverkar industri- verktyg, tryckluftsutrustning, anläggnings- och gruvutrustning och monteringssystem samt erbjuder service och uthyrning. Företagets försäljningsorganisation når drygt 160 länder. Vid årsskiftet 2008/2009 hade Atlas Copco 34 000 anställda.
Hexagon
Hexagon bildades 1992 och är idag en global teknikkoncern med marknadspositioner inom mätteknik. Företagets affärsidé är att utveckla och marknadsföra ledande teknologier och tjänster för mätning i en, två eller tre dimensioner, positionering och uppdatering av objekt samt tidsoptimering av processer. Hexagon har cirka 8 000 medarbetare i 35 länder.
Lindab
Lindab registrerades som företag 1959. Koncernens verksamhet består i att utveckla, tillverka, marknadsföra och distribuera produkter och systemlösningar i tunnplåt och stål för förenklat byggande och bättre inomhusklimat. Företaget har två affärsområden: Profile och Ventilation.
Lindab sysselsätter cirka 5 000 anställda och koncernen är etablerad i 31 länder.
32
33 Sandvik
Sandvik är en högteknologisk verkstadskoncern som grundades 1862. Verksamheten baseras på kunnande inom materialteknik och är indelad i de tre affärsområdena Tooling, Mining and Construction och Materials Technology. År 2008 hade koncernen cirka 50 000 anställda och representation i 130 länder.
SKF
SKF grundades 1907. Koncernen levererar produkter och tjänster inom områdena rullnings- lager, tätningar, mekatronik, service och smörjsystem. Företaget är uppdelat i tre divisioner:
Industrial Division, Automotive Division och Service Division. År 2008 hade SKF drygt 40 000 anställda och representation i mer än 130 länder.
Volvo
Volvokoncernen påbörjade sin verksamhet på 1920-talet. Företaget tillhandahåller kommersiella transportlösningar. Till produkterna hör lastbilar, bussar, anläggningsmaskiner, drivsystem för marina- och industriella applikationer samt komponenter för flygmotorer.
Koncernen har cirka 100 000 anställda och produktionsanläggningar i 19 länder.
