Stad eller land

Stad eller land

Vad styr det rumsliga utfallet i gränslandet?

City or countryside

What governs the spatial outcome in the borderline?

Isabelle Laakkonen Johansson Jonna Grandics

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Samhällsplanerarprogrammet

Kandidatuppsats 15 hp Svante Karlsson Hans Olof Gottfridsson 2020-06-12

Förord

Denna kulturgeografiska kandidatuppsats är författad av Isabelle Laakkonen Johansson och Jonna Grandics som ett avslut på samhällsplanerarprogrammet vid Karlstads universitet.

Arbetet har fördelats på ett likvärdigt sätt under uppsatsens gång. Vi vill tacka vår

handledare Svante Karlsson som alltid funnits till hands och gett oss en god vägledning. Vi vill även rikta ett tack till Karlstads kommun för gott samarbete och Daniel Palén för goda samtal som format uppsatsen till vad den är idag.

Isabelle Laakkonen Johansson Jonna Grandics

Karlstad, juni 2020

Sammanfattning

Skåre och Skattkärr är två av Karlstads stadsnära tätorter. Trots deras liknande geografiska förutsättningar i anslutning till staden skiljer sig orterna åt. För att förstå Skåre och Skattkärrs särdrag är det betydande att studera hur orterna präglats olika av förändringsprocesser över tid samt förstå drivkrafterna bakom utvecklingen i varje ort. Qviström (2009) menar att

planeringstrender är en av drivkrafterna som präglat förändringsprocessen. Sieverts (2003) lyfter istället vikten av ett bredare perspektiv för att uppnå en mer nyanserad bild av orternas komplexa utveckling. Utöver trendernas påverkan på utvecklingen har således tre ytterligare förklaringsmodeller tillämpats, centralortsteorin, Urban Sprawl och peri-urbanitet.

Uppsatsen syftar därav till att undersöka planeringstrenders historiskt rumsliga utfall i Skåre och Skattkärr samt förklara utfallet med hjälp av valda förklaringsmodeller. Syftet har mynnat ut i följande frågeställningar; Hur har planeringstrender påverkat orternas rumsliga utfall?

och Hur kan orternas utveckling förklaras med hjälp av övriga valda förklaringsmodeller?

För att besvara frågeställningarna har en fallstudie genomförts med de kvalitativa metoderna dokumentstudie och fältobservation. Dokumentstudien syftade till att kartlägga orternas utveckling över tid och fältobservationerna till att granska utvecklingens rumsliga utfall.

Studien visade att både Skåre och Skattkärrs rumsliga utfall påverkats av planeringstrender.

Planeringstrenderna industrialismen och modernismen gick att utläsa i bebyggelsestrukturen.

Postmodernismen och postindustrialismen var svårare att utläsa, vilket kan bero på trendernas liknande karaktär i kombination med en minskad exploatering. Dagens planeringstrend förtätning var svårast att utläsa genom en minskad exploatering i orterna. Utvecklingen kan dock tänkas vara ett utfall av en förtätning som främst riktar sig till centralorten. Resultatet synliggjorde även andra faktorer som påverkat utfallet, bland annat naturgeografiska förutsättningar och lagstiftning. Kartläggningen av orternas utveckling visade vidare på hur Skåre och Skattkärr över tid erhållit såväl urbana som rurala egenskaper. Skåre har utvecklats till en mer självständig ort med mer urbana funktioner, bland annat ett utvecklat serviceutbud.

Skattkärr har istället tagit en mer självklar form av en stadsnära tätort. Framförallt genom bostadsbebyggelse i attraktiva lägen samt ett större beroende av utbudet i Karlstad tätort.

Nyckelord: Stadsnära tätorter, planeringstrender, centralortsteorin, peri-urbanitet och Urban Sprawl.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1Problemformulering ... 1

1.2 Syfte och frågeställningar... 2

1.3 Avgränsning ... 2

1.4 Begreppsdefinition ... 3

1.5 Disposition ... 4

2. Metod ... 5

2.1 Metodologiskt angreppssätt ... 5

2.2 Fallstudie ... 5

2.3 Dokumentstudie ... 6

2.4 Fältobservation ... 8

2.5 Val av material... 9

2.6 Validitet och reliabilitet ... 9

2.7 Etiska spörsmål ...10

2.8 Kritisk reflektion av de valda metoderna ...10

3. Stadsplaneringens framväxt ...12

3.1 Industrialiseringen ...12

3.2 Modernismen ...13

3.3 Postmodernismen ...14

3.4 Postindustrialismen ...15

3.5 Dagens planeringstrend ...15

3.6 Planlagstiftningens framväxt ...15

4. Orter i stadens närhet, stad eller land? ...17

4.1 Det nya stadslandskapet ...17

4.2 Stadsnära orter ...17

5. Teori ...19

5.1 Centralortsteorin ...19

5.2 Peri-urbanitet ...21

5.3 Urban Sprawl ...22

6. Resultat ...26

6.1 Skåre tätort ...26

6.1.1 Skåres historia ...26

6.1.2 1970-talet ...29

6.1.3 1980-talet ...33

6.1.4 1990-talet ...36

6.1.5 2000-talet ...39

6.1.6 2010-talet ...42

6.1.7 Skåre år 2020 ...44

6.2 Skattkärr tätort ...45

6.2.1 Skattkärrs historia ...45

6.2.2 1960-talet ...48

6.2.3 1970-talet ...52

6.2.4 1980-talet ...54

6.2.5 1990-talet ...57

6.2.6 2000-talet ...59

6.2.7 2010-talet ...61

6.2.8 Skattkärr år 2020 ...64

7. Analys ...66

7.1 Planeringstrender och dess rumsliga utfall...66

7.2 Peri-urbana områden, ett uttryck för stad eller land? Eller både och? ...71

7.3 Orternas lokalisering i centralortshierarkin ...72

7.4 Orter i stadens närhet, ett tecken på Urban Sprawl? ...73

8. Slutdiskussion och dragna slutsatser ...75

8.1 Slutsatser ...75

8.2 Kritisk reflektion och rekommendationer för vidare forskning ...78

Referenslista ...80

Bilaga 1. Observationsschema över planeringstrenders fysiska utfall i Skattkärr...84

Bilaga 2. Observationsschema över planeringstrenders fysiska utfall i Skåre ...85

Bilaga 3. Observationsschema över kännetecken för Urban Sprawl ...86

Bilaga 4. Observationsschema över Skåre och Skattkärrs serviceutbud...87

Bilaga 5. Samtliga upprättade detaljplaner i Skåre ...88

Bilaga 6. Samtliga upprättade detaljplaner i Skattkärr...91

Bilaga 7. Schema över Karlstads kommuns framväxt ...93

Diagramförteckning

Diagram 1. Skåre tätorts befolkningsutveckling 1960-2019. ...45 Diagram 2. Skattkärr tätorts befolkningsutveckling 1960-2019 ...65

Kartförteckning

Karta 1. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1940 ...28 Karta 2. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1960 ...28 Karta 3. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1970 ... 28, 30 Karta 4. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1980 ... 31, 34 Karta 5. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1990 ... 34, 37 Karta 6. Befintlig bebyggelse i Skåre år 2000 ... 38, 40 Karta 7. Befintlig bebyggelse i Skåre år 2010 ... 40, 43 Karta 8. Befintlig bebyggelse i Skåre år 2019 ...43 Karta 9. Befintlig bebyggelse i Skattkärr år 1940 ...47 Karta 10. Befintlig bebyggelse i Skattkärr år 1950 ...47 Karta 11. Befintlig bebyggelse i Skattkärr år 1960 ... 48, 50 Karta 12. Befintlig bebyggelse i Skattkärr år 1970 ... 50, 53 Karta 13. Befintlig bebyggelse i Skattkärr år 1980 ... 53, 55 Karta 14. Befintlig bebyggelse i Skattkärr år 1990 ... 55, 58 Karta 15. Befintlig bebyggelse i Skattkärr år 2000 ... 58, 60 Karta 16. Befintlig bebyggelse i Skattkärr år 2010 ... 60, 62 Karta 17. Befintlig bebyggelse i Skattkärr år 2019 ...62

1

1. Inledning

Sedan 2007 har andelen människor globalt blivit större i urbana miljöer än på landsbygden (Gunnertz 2017) och år 2050 förväntas närmare 70 procent av världens befolkning leva i urbana miljöer. Denna urbaniseringstrend ställer inte helt oväntat krav på utformningen av staden för att bemöta den kraftiga tillväxten på ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart sätt (Regeringskansliet 2017). Detta innebär i praktiken en strävan efter att effektivisera markanvändningen i staden för att minska det mänskliga avtrycket (Glasare & Eriksson 2015).

Trots ambitionen att förtäta staden sprider inte sällan de urbana funktionerna ut sig i städernas omland och ett nytt stadslandskap växer fram (Sieverts 2003). Förlängningen av staden i det nya stadslandskapet sker främst genom en tillväxt i de stadsnära orterna (Sundström 2013).

Orterna i stadens utkant befinner sig i ett landskap mellan det rurala och urbana. Ett landskap som varken är stad eller landsbygd, men erhåller egenskaper av båda. Rurala egenskaper i form av bostadsområden och rekreation i naturnära, attraktiva lägen och urbana egenskaper i form av industrier, handel, service och bostadsområden. Trots orternas förhållandevis

liknande förutsättningar med såväl urbana som rurala egenskaper och en geografisk närhet till staden, präglas vissa av en stark tillväxt medan andra stagnerat (Sundström 2003; Tunström 2009).

Hur städers tillväxt påverkar stadsnära orter är både ett aktuellt och närvarande ämne. Trots det finns en kunskapslucka inom området, särskilt inom den svenska kontexten. Studier av denna karaktär har främst fokuserat på staden kontra landsbygden och områden däremellan har därav fallit utanför ramarna. Frågan som ställs i denna uppsats lyder därav; Varför präglas vissa orter i stadens närhet av en tillväxt medan andra stagnerar?

1.1 Problemformulering

Utifrån ovanstående resonemang tar denna studie avstamp i två stadsnära orter i Karlstads kommun; Skåre och Skattkärr, som trots liknande geografisk anslutning till Karlstad tätort uppvisar olika egenskaper och strukturer. För att förstå skillnaden mellan orternas utveckling krävs en förståelse för de förändringsprocesser som stadsnära orter präglats av.

Förändringsprocesserna menar Qviström (2009) kan förklaras genom planeringstrender över tid som satt sitt avtryck i den fysiska miljön i såväl urbana som rurala miljöer (Qviström

2

2009). Detta arbete tar därav avstamp i en historisk överblick över planeringstrender från sent 1800-tal fram till idag. Sieverts (2003) menar å andra sidan att drivkrafterna bakom varje orts utveckling är unika, vilket kräver ett bredare perspektiv (Sieverts 2003). Således har

förklaringsmodellerna centralortsteorin, peri-urbanitet och Urban Sprawl tillämpats för att ge en mer nyanserad bild av stadsnära orters komplexa utveckling. Centralortsteorin syftar till att förklara orternas funktionalitet och samspel med såväl sitt omland som närliggande stad. Peri- urbanitet syftar å andra sidan till att förklara komplexiteten av ett område lokaliserat mellan stad och land som erhåller egenskaper av båda. Slutligen förklarar Urban Sprawl hur staden breder ut sig och hur det tar sig till uttryck i de stadsnära orterna.

1.2 Syfte och frågeställningar

Uppsatsen syftar till att undersöka vilket rumsligt utfall planeringstrender fått historiskt i Skåre och Skattkärr samt förklara utfallet med hjälp av valda förklaringsmodeller. Detta syftar i sin tur till att framhäva orternas komplexitet och förhoppningsvis bidra till ett ökat intresse av de stadsnära orternas betydelse. Syftet har mynnat ut i följande frågeställningar:

1. Hur har planeringstrender påverkat orternas rumsliga utfall?

2. Hur kan orternas utveckling förklaras med hjälp av övriga valda förklaringsmodeller?

1.3 Avgränsning

Studien ämnar undersöka orter i stadens närhet i Karlstads kommun. I detta arbete avgränsas orterna till Skåre och Skattkärr, med anledning till att de är planeringsmässigt och geografiskt anslutna till staden, Karlstad. Karlstad har dock en tredje stadsnära tätort, Vallargärdet, vilken inte kommer undersökas på grund av ett längre avstånd till staden och färre upprättade

detaljplaner. Det faller sig således naturligt att det empiriska materialet är avgränsat till Skåre och Skattkärr. Det empiriska materialet utgörs av kommunala dokument och handlingar, GIS- kartor och observationer. Materialet innefattar även information från Grava

hembygdsförening och Värmlands släktforskarförening.

3 1.4 Begreppsdefinition

Urban och rural – Från den engelska litteraturen har dikotomier som urban och rural hämtats vilka likställs med begreppen stad och land i denna studie. Likaså har begreppet landsbygd tillämpats som en synonym till rural och land (Lagerqvist 2019).

Planeringstrend – En trend är en långsiktig och stabil förändring i samhället, vilka oftast präglas av historiskt utmärkande förändringar över tid. I denna studie definieras

planeringstrender som inriktningar inom stadsplanering, såsom funktionalism och

modernism, vilka naturligt påverkat det fysiska utfallet av planeringen i staden (Gottfridsson 2019; Grip 2019).

Översiktsplan – En översiktsplan är ett kommunalt dokument vilket omfattar hela

kommunen. Dokumentet är inte bindande utan syftar enbart till att ge en vägledning för hur kommunens mark- och vattenområden ska brukas samt för hur bebyggelsemiljön ska bevaras, utvecklas och användas (Boverket 2020).

Detaljplan – En detaljplan är till skillnad från en översiktsplan ett kommunalt bindande dokument vilket omfattar ett avgränsat område i kommunen. Detaljplaner syftar till att reglera bebyggelse samt mark- och vattenområden inom planens gränser (Boverket 2014).

Stadsnära ort – En tätort är ett område med minst 200 invånare och med max 200 meter mellan bostadshusen (Nationalencyklopedin u.å.c). I denna studie definieras orterna som stadsnära med anledning till att det är planeringsmässigt och geografiskt anslutna till staden (Sieverts 2003).

Förort – En förort definieras i denna uppsats som ett avgränsat samhälle inom en stadsregion.

Generellt är förorter beroende av båda arbetstillfällen och service i staden. Majoriteten av förorterna har dock ett eget centrum. Det som skiljer orter i stadens utkant från förorter är att, förorter i större grad är självförsörjande och har en svagare relation till stadens övriga delar (Nationalencyklopedin u.å.b; Kummul 2006; Gottfridsson 2019).

4 1.5 Disposition

Kapitel 1 – Uppsatsens första kapitel utgörs av en introduktion och bakgrund till ämnet vilket arbetet tar avstamp i. Ämnet problematiseras därefter i förhållande till valt forskningsobjekt vilket för läsaren in på syfte och frågeställningar. Avgränsningen syftar till att sätta ramar för uppsatsens innehåll och begreppsdefinitionen till att klargöra de centrala begrepp uppsatsen behandlar.

Kapitel 2 – I det andra kapitlet redogörs uppsatsens metod. Kapitlet inleds med studiens metodologiska angreppssätt för att sedan leda in läsaren på tillvägagångssättet. Kapitlet avslutas med en kritisk reflektion av etiska spörsmål och det valda metoderna.

Kapitel 3 – I det tredje kapitlet ges en överblick över relevant bakgrund. Detta utgörs dels av en historisk överblick över stadsplaneringens framväxt från industrialiseringen under sent 1800-tal fram till idag. Även planlagstiftningens framväxt över tid presenteras.

Kapitel 4 – I det fjärde kapitlet redovisas tidigare forskning kring ämnet orter i stadens

närhet. Detta ämnar förklara underliggande faktorer för utvecklingen av orterna samt till att visa på områdets komplexitet.

Kapitel 5 – I uppsatsens femte kapitel presenteras de tre valda teorierna vilket utgör en del av grunden för analysen av det empiriska materialet. De tre teorierna är förklaringsmodeller vilka väntas ge en nyanserad bild av orternas utveckling.

Kapitel 6 – I det sjätte kapitlet redovisas studiens resultat. Kapitlet redovisar orternas utveckling över tid utifrån granskning av bland annat arkivmaterial, detaljplaner, översiktsplaner, GIS-kartor över bebyggelseutveckling samt observationer.

Kapitel 7 – I uppsatsen sjunde kapitel flätas teori och tidigare forskning samman med det empiriska materialet vilket syftar till att på ett nyanserat sätt belysa studiens frågeställningar utifrån olika perspektiv.

Kapitel 8 – I det avslutande kapitlet besvaras studiens syfte och frågeställningar. Vidare presenteras dragna slutsatser och slutligen förs en kritisk reflektion där eventuella luckor lyfts, vilka kan utgöra en grund för vidare forskning.

5

2. Metod

I följande avsnitt presenteras studiens vetenskapsteoretiska och metodologiska

utgångspunkter. De valde metoderna presenteras och motiveras, så även dess analysstrategier.

Vidare förs en diskussion kring val av material, validitet, reliabilitet och etiska spörsmål.

Avsnittet avslutas med en kritisk reflektion av metodvalen.

2.1 Metodologiskt angreppssätt

Arbetet tar avstamp i det metodologiska och vetenskapsteoretiska angreppssättet

hermeneutiken. Två centrala begrepp för såväl hermeneutiken som för detta arbete har varit del och helhet. Inom hermeneutiken syftar begreppen till att förklara hur ord bli meningsfulla när det sätts in i ett sammanhang, en helhet. Beroende på vilket sammanhang en del ingår i förändras meningen därefter. Detta fenomen går under benämningen den hermeneutiska cirkeln, en förklaringsmodell som visar på hur varje rörelse bidrar till en ny insikt eller vetande. Forskningsprojektet kan därav aldrig återgå till utgångspunkten (Holm Ingemann 2016).

Det empiriska materialet har i denna studie samlats in kontinuerligt under arbetets gång i ett hermeneutiskt växelspel där tidigare vunna insikter påverkat den vidare insamlingen av material. Genom att materialet har samlats in parallellt ställer det krav på forskarens lyhördhet för att förstå hur det insamlade materialet relaterar till samt har en inverkan på varandra i forskningsprocessen. På samma vis har även forskarens kunskap och erfarenheter, i vårt fall som samhällsmedborgare, samhällsplanerarstudenter, kvinnor, kollektivtrafikresenärer och relativ nyinflyttade till staden, en påverkan på forskningsprocessens bearbetning av material.

Enligt det hermeneutiska förhållningssättet är detta inte problematiskt utan snarare en styrka.

Erhållna erfarenheter som samhällsmedborgare och människa ses som en förutsättning för att nå en djupare kunskap och för att få en förståelse för samhällsfenomen. Ovanstående

resonemang visar på ytterligare ett centralt begrepp inom hermeneutiken, tolkning. Tolkning kan här ses som en process inom vilken ett budskap sätts i relation till tidigare kunskap (Holm Ingemann 2016).

2.2 Fallstudie

Studiens tillvägagångssätt tar form av en fallstudie. En fallstudie är en forskningsstrategi snarare än en metodansats. Strategin tillåter och uppmuntrar insamling av såväl kvalitativ som

6

kvantitativ data och en kombination av forskningsmetoder för att få en överblick över forskningsobjektet. Valet av forskningsstrategin, fallstudie, grundar sig i möjligheten att undersöka specifika, avgränsade fall. Detta möjliggör i sin tur en djupare undersökning i kombination med olika metodansatser vilka kan belysa olika aspekter (Denscombe 2018). De specifika fallen i denna studie är de valda forskningsobjekten Skåre och Skattkärr och de valda metodansatserna är dokumentstudie och fältobservation, två kvalitativa metoder.

Dokumentstudien syftar till att beskriva orternas utveckling över tid och fältobservationerna till att granska utvecklingens fysiska utfall.

Orterna är två fall av stadsnära orter som valdes med anledning till dess lokalisering i gränslandet mellan det rurala och urbana. Det vill säga med närhet till såväl Karlstad tätort som kommunens landsbygd. En ytterligare stadsnära ort med liknande förutsättningar som de valda orterna är Vallargärdet. Studien avgränsades dock till enbart Skattkärr och Skåre vilket dels berodde på Vallargärdets något längre avstånd till staden. Det berodde även på ett fåtal upprättade detaljplaner i Vallargärdet i jämförelse med Skattkärr och Skåre vilka haft en relativt utbredd detaljplanering. Då denna studie delvis avser utgå från orternas

detaljplanering selekterades Vallargärdet naturligt bort från urvalet då orten erhöll ett begränsat material.

2.3 Dokumentstudie

En dokumentstudie är en metodansatas där dokument är den primära källan. Dokument innebär text i skriven form såsom artiklar, böcker samt rapporter. Studiens empiri bygger dels på en granskning av dokument för att besvara uppsatsen syfte (Denscombe 2018). I uppsatsen avser dokumenten översiktsplaner, detaljplaner, arkivmaterial samt material från Grava hembygdsförening och Värmlands Släktforskarförening. För att möjliggöra en tidig kartläggning av orterna har material samlats in med hjälp av Karlstads kommunarkiv samt med hjälp av Grava hembygdsförening och Värmlands Släktforskarförening. Dokumenten syftar dels till att möjliggöra en kartläggning av de båda orternas historiska utveckling. De syftar även till att visa på hur orternas utveckling följt planeringstrender fram till och med kommunhopslagningen, 1967 för Skattkärr och 1971 för Skåre, se bilaga 7. Kartläggning och beskrivning av orternas utveckling efter dessa årtal tar naturligt avstamp i kommunala

dokument från Karlstads kommun, i detta fall översiktsplaner och detaljplaner.

7

Det insamlade översiktsplanerna är från år 1990, 1997, 2006 och 2012 och är utdelade av stadsbyggnadskontoret i Karlstads kommun. Studien har tagit del av Karlstads kommuns samtliga detaljplaner i Skåre och Skattkärr. I Skattkärr fanns det detaljplaner från 1960-talet och i Skåre från 1970-talet. Det finns stadsplaner över respektive ort sedan tidigare årtionde, vilket var innan kommunhopslagningen. Dessa dokument har inte studien tagit del av.

Detaljplanerna har samlats in med hjälp av Karlstads kommuns offentliga GIS-tjänst. Tjänsten återfinns bland referenserna (Karlstads kommun 2017). I resultatet har detaljplanerna

sammanställts för att ge en övergripande bild. Samtliga granskade detaljplaner finns

presenterade efter årtionde och ort i bilaga 5 för Skåre och bilaga 6 för Skattkärr. Bilagorna redogör för årtal, detaljplanens rubrik samt fullständigt plannummer. Således kan läsaren på ett enkelt sätt själv hitta de granskade detaljplanerna för respektive årtionde i kommunens GIS-tjänst.

En systematisk kodning har tillämpats i analysen av textmaterialet vilket innebär att samtliga påträffade teman markerats oavsett relevans. Först då kan kodernas potentiella koppling prövas. Således reduceras urvalet i ett senare stadium, vilket minskar risken för att viktig information och samband går förlorad (David & Sutton 2017). Efter bearbetning av

textmaterialet valdes slutligen följande nyckelord ut för respektive typ av material. Vid analys av arkivmaterialet valdes nyckelorden industrialismen, jordbruk, industri, näringsliv och järnväg. Vid analys av översiktsplanerna valdes Skattkärr, Skåre, stadsmiljöprogram, bostäder, skola och service. Slutligen valdes nyckelorden service, industrier, förskolor, skolor, befintlig och planerad bostadsbebyggelse, planlagd mark och oexploaterad mark ut för att analysera detaljplanerna. Materialet har sammanställts i en tidslinje för att möjliggöra en historisk överblick över det stadsnära orterna.

De kommunala dokumenten presenterar och möjliggör enbart för kommunens visioner. Därav har det varit av vikt att i arkivstudierna även kartlägga hur bebyggelseutvecklingen egentligen sett ut. För att komplettera den historiska överblicken har kartor hämtats från ett GIS-verktyg på Karlstads kommuns hemsidasom beskriver bebyggelseutvecklingen i respektive ort.

Kartorna redogör för bebyggelseutvecklingen utifrån respektive årtionde. Verktyget återfinns bland referenserna (Karlstads kommun u.å.).

8

Slutligen har materialet kompletterats med befolkningsstatistik över tätorterna från statistiska centralbyrån, SCB (statistiska centralbyrån u.å.). Statistik från SCB sammanställdes i ett Excel ark där informationen sedan omvandlades till stapeldiagram. Diagrammen presenterar tätorternas befolkningsstatistik från 1960 till 2019 med ett fem års intervall, med undantag för statistik från 1985 som ej fanns tillgänglig. Informationen i stapeldiagrammen har även konverterats och presenteras i procent under varje diagram för att förtydliga hur utvecklingen sett ut under specifika tidsperioder (David & Sutton 2017).

2.4 Fältobservation

Metodansatsen fältobservation innebär att forskaren går ut i fält för att observera valda objekt.

Observationerna i detta arbete var systematiska och hade en strukturerad karaktär där ett antal kännetecken söktes och dokumenterades med anteckningar och fotografier. Inför

observationerna sammanställdes därför tre listor över vilka platser som skulle observeras samt över vilka kännetecken som skulle sökas för att besvara respektive frågeställning.

Fältobservationerna genomfördes utifrån GIS-kartorna över bebyggelseutveckling under ett tillfälle i vardera ort. Ett observationstillfälle i varje ort bedömdes vara tillräckligt då korta tidsförlopp har en liten påverkan på bebyggelsestrukturen i orterna (David & Sutton 2017;

Denscombe 2018).

De första två listorna syftade till att kartlägga planeringstrenders utfall i den fysiska miljön, exempelvis vilket utfall detaljplanerna fått, vilken typ av bebyggelse som uppförts för respektive årtionde samt hur äldre bebyggelsestrukturer och trender går att utläsa. Schemana visar på vilka platser som utvecklades under respektive årtionde. Se bilaga 1 för Skattkärr och bilaga 2 för Skåre. Den tredje listan syftade till att utläsa och kartlägga kännetecken för Urban Sprawl i orterna, exempelvis trafiksituationen, bostadsbebyggelse, monofunktionella

områden, stora hus på små tomter och garage. Den fullständiga listan finns att se i bilaga 3.

Slutligen syftade den fjärde listan till att ge en övergripande blick över vilken roll orterna kan tänkas spela för såväl Karlstad tätort som dess omland genom att titta på orternas

serviceutbud, se bilaga 4. Det insamlade materialet är redovisat skriftligt och visualiserat med hjälp av bilder i den mån det bedömdes behövas. Bilderna som presenteras har hämtats från observationerna och från Google Maps Street View.

9 2.5 Val av material

Studiens litteraturöversikt, kapitel 3, utgörs av kurslitteratur, facklitteratur och rapporter från myndigheter. Den tidigare forskningen, kapitel 4, utgörs främst av peer review-granskade, kulturgeografiska doktorsavhandlingar men även av facklitteratur skriven av Karl Olof Arnstberg, professor i etnologi. Teoriavsnittet utgörs av tre teorier. Ett flertal facklitterära böcker har tillämpats för att beskriva det komplexa fenomenet peri-urbanitet. Framställd beskrivning av centralortsteorin utgörs till största del av facklitteratur och en peer review- granskade, kulturgeografisk doktorsavhandling. Beskrivningen kompletteras dock av kurslitteratur samt av information från det digitala uppslagsverket Nationalencyklopedin.

En del av materialet som använts för att redogöra för fenomenet Urban Sprawl i teoriavsnittet är artiklar ur tidskriften Plan. Tidskriften har getts ut sedan 1947 av Föreningen för

Samhällsplanering. Tidskriften fungerar som ett forum för praktiskt verksamma, politiker, forskare och studenter inom regional utveckling och planering. Artiklarna i tidskriften är inte peer review-granskade. De artiklar som används i denna redogörelse är dock författade av arkitekten och teknologi doktorn Inger Bergström samt av docent Dieter K. Müller och doktorand Roger Marjavaara. Därav bedöms artiklarna som tillförlitliga källor. Redogörelsen utgår även från boken Sprawl (2005) av Karl Olof Arnstberg, professor i etnologi samt en rapport framställd av Svenska naturskyddsföreningen.

2.6 Validitet och reliabilitet

Studien bedöms inneha hög reliabilitet då de valda metoderna ämnar undersöka

bebyggelsestrukturer och historiska förlopp vilka båda är relativt oföränderliga över tid.

Således kommer samma svar att ges vid en annan tidpunkt. Två metoder har även tillämpats vilket bedöms förbättra reliabiliteten. Att reliabiliteten är hög är betydande för att möjliggöra iakttagelser av variationer och skillnader mellan de valda orterna. Total reliabilitet kommer dock inte att kunna säkerställas helt då en total eliminering av fel är omöjligt att uppnå.

Forskarens skicklighet och kompetens kan ha en påverkan på bruket av mätinstrumentet, det vill säga studiens metoder. En forskare med hög kompetens inom området kan antas inneha större färdigheter att utläsa bebyggelsestrukturer och historiska förlopp i den fysiska miljön.

Liksom vilken typ av dokument som bör undersökas. Reliabiliteten har dock förbättrats genom att mätinstrumenten har konstruerats noggrant utifrån den insamlade litteraturen i kapitel 3-5 (David & Sutton 2017).

10

Studien kommer att uppnå intern validitet genom att den fokuserar på att förklara ett fenomen inom två mindre avgränsade områden och inte på att framställa generaliserbara påståenden.

Huruvida mätinstrumenten, observationerna och dokumentstudien, faktiskt mäter det de syftar till att mäta är svårt att fastställa. Observationerna och dokumentstudien har haft ett

strukturerat upplägg då det genomförts med hjälp av scheman vilket bidrar till god validitet.

Dock förutsätter det att de valda attributen i schemana är korrekta, annars riskerar

mätinstrumenten att inte mäta det den var avsedd för. För att motverka detta har attributen valts utifrån tidigare sammanställd litteratur. Litteraturen har vid ett tidigare skede granskats i en kritisk anda i arbetets litteraturöversikt (David & Sutton 2017).

2.7 Etiska spörsmål

Studien har tagit hänsyn till ett fåtal etiska aspekter. Då arbetet enbart ämnade undersöka bebyggelsestrukturerna i orterna har ingen information om personuppgifter tillhandahållits. I arbetet presenteras dock bilder över de två orternas bebyggelsestruktur vilket kan visa på personliga tillhörigheter. I de bilder som innehöll personligauppgifter, exempelvis

husnummer och registreringsnummer, har uppgifterna suddats ut eller täcks över. Vissa objekt har inte fotograferats utan enbart dokumenterats skriftligt. I arbetet presenteras bilderna i förhållande till orterna och gatornas lokalisering. Det blir därav möjligt för läsaren att besöka platserna.

2.8 Kritisk reflektion av de valda metoderna

En fallstudie har tillämpats och två avgränsade områden i Karlstads kommun har undersökts.

Fördelarna med en fallstudie är att den skapar förutsättningar för en djupare undersökning av ett ämne. Den både möjliggör och uppmuntrar till att kombinera olika metoder för att

noggrant studera verkligheten. Nackdelen med att använda sig av en fallstudie är

problematiken med att definiera ett fall på ett entydigt och absolut sätt. Fallstudier har även en benägenhet att koncentrera sig på själva processen än slutprodukter som är mätbara.

Tillvägagångssättet har en karaktär av att framställa mjuka data genom att den använder sig av tolkade metoder och kvalitativa data snarare än statistiska förhållningssätt och kvantitativa data. Således kan fallstudie bedömas som olämpliga för utvärderingar samt analyser. Detta påstående är inte berättigat utan en förutfattad mening, vilket forskaren måste ha i åtanke och

11

bemöta med en noggrann koncentration på detaljer och ett strikt tillvägagångssätt (Denscombe 2018).

Det två olika metoderna som valts är en dokumentstudie och systematiska observationer. Det fördelaktiga med en dokumentstudie är att dokumenten är relativ lättillgängliga och omfattas av en stor mängd data. Nackdelen är att de insamlade dokumenten och bilderna kan präglas av upphovsmannens tolkningar snarare än en objektiv beskrivning av verkligheten. Det är även problematiskt att utläsa dokumentets trovärdighet vilket kräver att forskaren måste vara uppmärksam vid val av dokument. Fördelen med den andra valda metoden, observationer, är att data samlas in direkt, och att observatören registrerar objektet med sina egna ögon och inte genom någon annans. Det kan dock även vara en nackdel beroende på observatörens

kompetens och erfarenheter. En annan forskare med andra ögon kan möjligtvis upptäcka viktiga aspekter som detta arbete missat. En ytterligare nackdel med att genomföra

observationer är att de enbart bygger på hur platsen ser ut, och inte faktorer som ligger bakom platsens utseende (Denscombe 2018).

12

3. Stadsplaneringens framväxt

Under flera århundrande har planering av världens städer skett på ett mer eller mindre planerat sätt. Styrande planeringstrender har förändrats över tid och ett flertal går än idag att utläsa i dagens stadsbyggnad. Denna redogörelse för stadsplaneringens framväxt tar avstamp i 1800-talet och avslutas i vad som eventuellt kan ses som dagens planeringsideal.

3.1 Industrialiseringen

Under 1800-talet tilltog industrialiseringen och befolkningstillväxten i landet vilket medförde en ökad stadstillväxt och urbanisering. Denna utveckling ställde krav på utformningen av de växande städerna i syftet att minska hälso- och brandrisken (Grip 2019). Industrialiseringen innebar ekonomiska omställningar, nya politiska ideologier och tekniska innovationer, vilket resulterade i en mer eller mindre okontrollerad tillväxt av städerna. Stadsbilden präglades nu till stor del av fabriker, järnvägar, hamnanläggningar, kontor och lagerlokaler. Utvecklingen bidrog till ökade arbetstillfällen i staden samt i dess omland, vilket inte sällan bidrog till en okontrollerad arbetskraftinflyttning som följaktligen resulterade i slumområden och en överbelastad infrastruktur i städerna (Gottfridsson 2019).

Industrialiseringen medförde dock stora vinster vilket möjliggjorde för radikala förändringar av stadsmiljöerna. Ett nytt trafiksystem med esplanader växte fram internationellt vilka band samman staden och dess kulturella monumentala byggnader och förvaltningsbyggnader. Även järnvägslinjer blev vanliga inspel i stadslandskapet med strategiskt placerade stationer. Vatten och avloppsystem, elektriska gatljus, alléer och parker blev också allt mer förekommande.

Dessa trender blev först synliga i europeiska huvudstäder som Paris, Stockholm och Wien men trenden följdes snart av fler städer, vilket resulterat i att trenden än idag har en dominerande roll i flera städers stadsbild. Även i den svenska kontexten skedde en kraftig stadstillväxt. Dock uppstod få nya städer och istället växte ett flertal nya samhällen fram i anslutning till järnvägslinjer och nya industrier (Gottfridsson 2019).

Den kraftiga stadstillväxten medförde att städerna nu även utgjordes av gödselstackar, soptippar och kloakvatten som forsade öppet i diken. Epidemier spreds som drabbade såväl den fattiga befolkningen som borgarna. För att undvika smittan flyttade den välbärgade klassen ut till sommarhus vid utkanten av städerna under sommarhalvåret. Den friska luften, det rena vattnet och solljuset utanför städerna ansågs rensa kroppen från vinterhalvårets

13

sjukdomar samt stärka kroppen inför kommande vintersäsongen. I skepnad av sommarhusen fick åretruntvillorna en omfattande spridning och fler började bosätta sig i egna villor året runt (Wilke 2006).

3.2 Modernismen

I början av 1900-talets stadsbyggnad uppkommer ett flertal mer humanitära perspektiv för att motverka de bostadsförhållandena industrialiseringen medfört. Planerade villaförorter

byggdes nu i anslutning till industrierna ämnade för arbetarna och deras familjer.

Villaförorterna präglades av vackra och sammanstämda gaturum mellan husen samt av trädplanteringar, staket och plank som tillfördes vid bebyggelsen. I allmänhet låg en ansedd industriman bakom sådana projekt. Utöver det var det byggherrar som sålde sådan mark på spekulation. Detta togs senare vid av den kommunala verksamheten som fortsatte

exploateringen i en större skala. Utanför staden hade villaområden tidigare exploaterats fritt och visade på en varierad kvalité. Således fanns det en önskan om en mer omfattande styrning. I Sverige var Stockholm först med att köpa upp mark utanför staden för att till tänkbara priser tillhandhålla tomter för egnahem till arbetare och medelklassen. Kommunala myndigheter följde sedan efter i ett flertal andra städer vilket stärkte egnahemsbyggandet (Wilke 2006).

Egnahemsområden präglades av friliggande enfamiljshus. Det tidiga byggandet av

egnahemsområden som togs på ett eget initiativ utgjordes av en friare form i jämförelse med områdena som planerades av kommunerna. Gatorna längs de friliggande villorna omfattades av gröna stråk med olika trädslag vilket gav gatorna dess karaktär och identitet. Gaturummen stärktes ytterligare i de områden där plank byggdes upp mellan husen. Genom att bebyggelsen uppfördes mot gatan skapades gröna ytor bakom villorna med en privat karaktär. Baksidan av huset titulerades egnahemsträdgårdar. Egnahemsträdgårdarna bestod av stora grönytor vilket möjliggjorde för odling av bär, frukt och grönsaker (Wilke 2006).

Vid 1930-talet fick funktionalismen sitt stora genombrott. Funktionalismen syftade till att genom god planering förbättra samhället och människans levnadsvillkor. I och med detta förhållningsätt separerades stadens verksamheter geografiskt, såsom handel, boende och arbetsplatser. Bostadsområdena karaktäriserades av friliggande monotona villor med närhet till stora grönområden för sociala aktiviteter samt rekreation. Denna utveckling ställde krav på

14

goda kommunikationer och bilen blev en förutsättning för att färdas mellan zonerna (Gottfridsson 2019).

Under modernismen, med avstamp i 1940-talet, syntes även en ökad tillväxt av förorter. Detta kan ses som en variation till funktionalismen där sociala faktorer fick större genomslag. Det går även att härleda tillbaka till stadsplaneraren Ebenezer Howards begrepp trädgårdsstaden som växte fram som en kritik mot industristaden under 1800-talet. Howards förespråkade by- inspirerade samhällen utanför centrum med småskalighet och delaktighet. Trots att idéerna aldrig fick något egentligt genomslag går de att utläsa i tillväxten av förorterna. Förorterna som uppstod kunde såväl ses som en grannskapsenhet till städer, som en egen fungerande stad med funktioner som skolor, affärer och arbete för ett fungerande vardagsliv (Gottfridsson 2019).

En ytterligare central gestalt framförallt för funktionalismen var arkitekten Le Corbusiers som menade att stadsbyggnad kunde ske på samma rationella vis som övrig maskinell produktion.

Produktionen av bostäder effektiviserades, standardiserades och massproducerades för att möjliggöra billiga bostäder för arbetarklassen. Massproduktionen tog sig även uttryck genom miljonprogrammens framväxt under 1960-1970-talet. Bostadsområden under denna tid, såväl miljonprogram som villakvarter, karaktäriseras därav av monoton bebyggelse och återfinns landet över. Bebyggelsen nu uppvisade dock en annan karaktär än 30-talets funkishus (Ahlberg 1998). Bostadsbyggandet var intensivt och medförde till att en miljon bostäder uppfördes under 10 år (Hermelin 2019). Även perifera centra, såsom handelsområden, industrier och sjukhus, växte upp utanför städerna vid denna tid (Gottfridsson 2019).

3.3 Postmodernismen

I slutet av 1970-talet influerades bostadsplaneringen av ett mer humanistiskt perspektiv som går under benämningen postmodernismen. Stadsbyggandet karaktäriserades inte längre av enbart ett tekniskt funktionellt synsätt, utan boendets sociala aspekter lyftes även fram och mjuka mänskliga värden blev en del av planeringen. Bostadsbyggandet reducerades och synen om den storskaliga bebyggelsen omvandlades till småskaligt för att således ta avstånd från miljonprogramsbyggandet. Under 1970-talets Sverige inföll även “gröna vågen” då en del av Sveriges invånare valde att lämna storstaden för att bosätta sig i mindre samhällen på

15

glesbygden. Anledning till det beror på att fler hade en önskan om att bo i småhus, som inte byggdes i storstäderna under detta årtionde (Tonell 1995).

3.4 Postindustrialismen

I slutet av 1900- och början av 2000-talet uppstod ett skifte och ett postindustriellt samhälle började växa fram. Centralt i det postindustriella samhället var synsättet att den kreativa klassen, en högutbildad och kapitalstark grupp, väntades attrahera företag och bidra till en positiv spiral av innovation och tillväxt. Det som under denna tid symboliserar en attraktiv och fungerade stad är en mångfald av byggnader, verksamheter och människor i varierade åldrar och socioekonomisk bakgrund. Det vill säga en genuint framväxande stad. Det centrala i bostadsbyggandet är inte enbart bebyggelsen utan även livet som uppstår mellan husen (Grundel 2013; Gottfridsson 2019). Under år 2010 uppkom en bostadsbrist, liknade 1960- talet. Således har områden utanför stadskärnorna uppvärderats återigen, särskilt i de städerna där bostadsbristen var som mest påtaglig (Ramberg 2018).

3.5 Dagens planeringstrend

I slutet av 1900-talet och början av 2000-talet blev dimensionerna social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet en central del inom stadsplanering (Glad 2019). Detta har bidragit till en strävan att förtäta staden utifrån ovanstående hållbarhetsargument. Argumenten grundar sig i att effektivisera användandet av samhällets resurser och därigenom minska det mänskliga fotavtrycket. Denna trend har bidragit till en strävan hos kommuner att planera för ett mer koncentrerat stadsliv inom stadens rådande gränser (Glasare & Eriksson 2015; Ankre &

Forsberg 2019). Förtätning syftar ofta till att effektivisera markanvändningen i tätbebyggda områden, vilket väntas skapa förutsättningar för effektiviserat nyttjande av stadens befintliga resurser, exempelvis vatten- och avloppssystem, offentlig service och handel. Den

effektiviserade markanvändningen väntas även minska avstånden mellan funktioner i

samhället som hemmet, arbetet samt offentlig och kommersiell service. Detta gynnar en mer hållbar transportsektor med en ökad gång- och cykeltrafik samt ett reducerat bilanvändande till fördel för hållbara transportmedel (Carlsson et al. 2015; Ankre & Forsberg 2019).

3.6 Planlagstiftningens framväxt

Bebyggelse- och markanvändningsplanering har skett i Sverige sedan en lång tid tillbaka. Det var i och med 1874 års byggnadsstadga som den egentliga planlagstiftningen först kom till

16

Sverige (Boverket 2019). Byggnadsstadgan syftade främst till att reglera städer för att

motverka den brandrisk som industrialiseringen medfört genom den explosiva urbaniseringen (Fogelberg 2019). År 1907 kompletterades byggnadsstadgan med en stadsplanelag och planerna fick nu rättsligt stöd. Kommunerna fick även rättigheter och skyldigheter att lösa in marken som stadsplanerna fastställde skulle användas till gatumark eller allmänna platser.

Stadsplanerna fastställdes av regeringen eller kungen, men kungen hade ingen rätt att frångå planen utan tillåtelse från kommunen. Detta var grunden till det kommunala planmonopolet som infinner sig idag. Stadsplanelagen reformerades ytterligare 1931 och en mer detaljerad bestämmelse blev möjlig, exempelvis utformning av hus (Boverket 2019).

År 1947 upprättades en ny byggnadslag, vilket gav kommunerna möjlighet att bestämma när och var planerna skulle etableras samt vad de skulle omfatta i syftet att styra

bostadsbebyggelsen till lämpade platser. Således hade enskilda markägare inte samma befogenheter som innan och bebyggelse som tidigare uppförts efter markägares tycke och behov började nu regleras av kommunerna. År 1960 tillkom ytterligare en byggnadsstadga vilken avskaffade det tidigare krångliga, lokala byggordningarna samt införde krav på en kommunal byggnadsnämnd. Den gällande bygglagen började med tiden att kännas splittrad och uppdelad tillsammans med en efterfrågan om ett förbättrat långsiktigt hushållande av vatten och mark. Detta medförde till att bygglagstiftningen omarbetades under 1980-talet och en ny plan- och bygglag trädde i kraft år 1987 som ersatte tidigare byggnadslagar och

standarder (Boverket 2019).

Plan- och bygglagen hade fokus på hushållning av mark- och vattenresurser, tydlig ansvarsfördelning mellan stat och kommun samt ett medborgarinflytande inom samhällsplaneringen. Lagen ersatte även tidigare generalplaner, stadsplaner och

byggnadsplaner med detaljplaner och översiktsplaner. År 2011 trädde återigen en ny Plan- och bygglag i kraft vilken kom att ersätta hela den tidigare lagen. Förändringarna denna gång syftade till att ytterligare förenkla plan- och byggprocessen, skärpa kontrollen på byggande samt att införa bestämmelser om att större hänsyn ska tas till miljö- och klimataspekter (Boverket 2019). Idag har Sveriges kommuner planmonopol och total bestämmanderätt över kommunal mark och vatten (Gottfridsson 2019).

17

4. Orter i stadens närhet, stad eller land?

I detta avsnitt kommer tidigare studier om orter i stadens närhet att presenteras. Detta syftar till att ge en övergripande bild över bakomliggande faktorer till stadnära orters utveckling eller icke utveckling. Avsnittet redogör dock för fler faktorer än denna uppsats ämnar undersöka, vilket är ett medvetet val för att problematisera begreppets komplexitet.

4.1 Det nya stadslandskapet

Den ständigt utvecklande moderna staden har i samband med urbaniseringen inneburit en geografisk utbredning och städer tar upp allt större ytor. Enligt Moa Tunström (2009) definieras stadslandskapet av såväl staden och förorterna som glesbebyggda områden i stadens utkant. Stadslandskapets glesa områden beskriver Tunström (2009) som en samtida bakgård ”där experimenterande företag får möjlighet att etablera sig, och där det finns platser med betydelse och dynamik – med andra betydelser och en annan dynamik än i den

traditionella staden” (Tunström 2009, s. 63).

Till skillnad från ovanstående definition kan stadslandskap även definieras av de områden som växt fram kring stadskärnan, vilket präglas av glesbebyggelse i form av handel, industrier, boenden och rekreation. Denna definition av stadslandskap benämns som ”den upplösta staden” och utgörs av det bortträngda, icke stadsmässiga, exempelvis villamattor. I detta fenomen, relationen mellan stadskärnan och kringliggande stadslandskap, betecknas det kringliggande stadslandskapet inte sällan som edge cities, vilket benämns som utkantsstäder i den svenska kontexten (Tunström 2009). Denna förklaring av det nya stadslandskapet och edge cities delar Tunström (2009) med författaren av boken Sprawl (2005). Författaren menar att en viss typ av urban utveckling skapar dessa nya stadslandskap vilka präglas av

köpcentrum, industrier, villaområden och framförallt ett stort bilberoende (Arnstberg 2005).

4.2 Stadsnära orter

Peter Sundströms avhandling Orter i stadens närhet (2013) syftar till att studera stadsnära orters betydelse för städers tillväxt. I avhandlingen studeras orter i stadens närhet som fenomen och plats genom att undersöka utvecklingen av det stadsnära ortlandskapet under 1970-talets urbanisering och framåt. Resultatet av studien visade att under det senaste 40–50 åren har Sveriges städers befolkningstillväxt varit förhållandevis beroende av de stadsnära orterna. Detta synliggörs enligt studien i Sveriges 30 största städer där befolkningstillväxten

18

främst inträffat i de stadsnära orterna. Sundström (2013) menar att ur ett stadsregionalt

perspektiv kan denna orttillväxt ses som en förlängning av staden. Dock kan platserna inte ses som en homogen grupp av stadsnära orter eftersom somliga har varit expansiva och andra stagnerade (Sundström 2013).

Skribenten nämner följaktligen att de stadsnära orterna har över tid tyckts vara en

kontinuerligt växande process. Däremot finns det en mellanregional såväl som inomregional förändlighet vilket betyder att tillväxtprocessen har förflyttat sig mellan orterna. Från 1900- talet och framåt har det närmare varit stadens ekonomi, befolkningstillväxt samt storlek som varit en reaktion på utvecklingen i de stadsnära orterna på en mellanregional nivå. Denna utveckling är svår att utläsa under 1970- och 80-talet eftersom både växande och krympande, såsom större samt mindre, städer var omringade av stadsnära växande orter. Vad som skapar förutsättningar för tillväxt i orterna lyfter skribenten främst är exploateringsintressenter, som kommuner, markägare och exploatörer (Sundström 2013).

Jan Nyströms avhandling Stockholmsstadsland: om förändringsprocesser i en storstads ytterområde (1990) syftar till att undersöka processer som medfört att stadsbefolkningen spridits till utkanterna av staden inom Stockholmsregionen under år 1970-85. Denna process innebär att befolkningen från stadsområdet sprids till stadslandskapet. Stadslandskapet definierar skribenten som en typ av buffertzon lokaliserad mellan stad och landsbygd. När staden växer tas mark i anspråk av stadsområdet för att etablera bostäder och arbetsplatser.

Parallellt integreras mindre tätorter samt landsbygd med ett längre avstånd ifrån stadskärnan i det så kallade stadslandskapet (Nyström 1990).

Att staden breder ut sig beror på relationen mellan produktion och konsumtion i staden samt utvecklingen av transporter. Konkurrensen om mark för olika ändamål mellan kommuner, kapitalägare och stat är även en bidragande komponent. Kapitalägarna har makten till att bestämma när och var produktionen ska inträffa och innehar det största ansvaret när det gäller lokaliseringsbeslut. Staten kan å andra sidan påverka den privatiserade produktionen med medel som skatter, finanspolitik och planeringsinstrument. Följaktligen är kommunerna en viktig aktör i anknytning till den offentliga tjänsteproduktionen vilket måste kunna erhållas i förbindelse till befolkningens bostäder. Lokalisering av tjänsteproduktion har därav en betydande inverkan på bosättningsmönstret (Nyström 1990).

19

5. Teori

Detta avsnitt redogör för teorierna centralortsteorin, peri- urbanitet och Urban Sprawl, tre förklaringsmodeller vilka syftar till att skapa förståelse för orternas funktion och ställning.

Två av teorierna, Peri-Urbanitet och Urban Sprawl, är specifikt inriktade på området mellan stad och land. Centralortsteorin kan å andra sidan täcka både större och mindre områden samt samspelet däremellan genom sin förklaringsmodell. Tillsammans väntas teorierna ge en nyanserad förklaring till orternas utveckling.

5.1 Centralortsteorin

Centralortsteorin grundades av den tyske geografen och nationalekonomen Walter Christaller i hans avhandling Die zentralen Orte in Süddeutschland (1933), en studie om lagbunden spridning samt lokalisering av urbana funktioner i Sydtyskland. Teorin fick nationell

spridning i och med att dess engelska översättningen kom 1966, Central Places in Southern Germany, och kom under efterkrigstiden att få en central roll i flera länders administrativa reformer och bebyggelseplanering. Bland annat i Sveriges kommunreform under 1970-talet (Nationalencyklopedin u.å.a).

Grundtesen i centralortsteorin är att städer fördelar sig dels geografiskt i det karaktäristiska och regelbundna cellmönstret, men även storleksmässigt regelbundet och hierarkiskt. Den styrande faktorn i uppdelningen och den hierarkiska positioneringen utgörs av stadens utbud.

Den ort med bredast utbud av tjänster och varor har således det mest centrala geografiska läget och logiskt även den största befolkningen i förhållande till kringliggande orter lägre ner i hierarkin. Det var just dessa förhållanden Christaller såg som lagbundna och orters grad av centralitet och geografiska läge band således i teorin orterna till dess befintliga nivå i hierarkin (Christaller 1966). Grundtanken i det karaktäristiska cellmönstret är att utbudet i varje ort erbjuds till dess omland inom en viss räckvidd. När räckvidden är nådd tar nästa orts utbud vid. Alla orter har dock inte samma räckvidd ut i omlandet utan räckvidden baseras på dess utbud och geografiska läge (Sannel 2016).

En förutsättning för modellen är att tjänster och varor införskaffas av befolkningen i den närmaste ort där efterfrågad servicen finns tillgänglig. I de mindre orterna, med ett naturligt mindre befolkningsunderlag, finns enbart ett utbud som kan bära sig ekonomiskt med ett mindre kundunderlag, exempelvis dagligvaruhandel, för- och grundskola. De snäppet större

20

orterna har ett mer omfattande befolkningsunderlag vilket möjliggör för ett utökat serviceutbud, exempelvis ytterligare handel, äldreomsorg och högstadieskola. De större orternas utbud nyttjas även av de mindre orternas befolkning. Vilken orts utbud som nyttjas är enligt modellen dels beroende av avstånd. I det ytterligare större orterna ökar

befolkningsunderlaget och serviceutbudet återigen med exempelvis viss sjukvård och ett större utbud av butiker. På det här viset fortsätter modellen upp till den slutliga, överordnade serviceorten med naturligt störst befolkningsunderlag och det mest kvalificerade

serviceutbudet i regionen. Här återfinns, utöver ett stort grundutbud, service som regionsjukhus och universitet (Sannel 2016).

Det är dessa geografiska förhållanden teorin ser som lagbundna. Teorin ger inget större utrymme för avvikelser eller förändringar av orters rangordning, något teorin även fått kritik för. Christaller var medveten om att teorin inte avspeglade verkligheten precist, inte ens hans egna empiriska referensram. Teoretikern noterade bland annat avvikelser i form av att centralitet fick en underordnad roll gällande exempelvis tillväxt av industriorter (Christaller 1966). Författaren Jan Nyström lyfter även han kritik mot teorin i sin avhandling Stockholms stadsland- Om förändringsprocesser i en storstads ytterområden (1990) med fokus på avvikelser. På grund av yttre faktorers påverkan, så som naturgeografiska förhållanden, markägande, råvarubaserad industri, nationell ekonomisk fördelningspolitik och internationell arbetsdelning, är generaliteten i teorin begränsad. Teorin misslyckas enligt författaren även förklara varför utvecklingen av vissa orter går väldigt snabbt medan andra faller i

ortshierarkin (Nyström 1990).

Trots att teorins strikta sexhörningsmönster sällan går att påträffa ute i verkligheten går centralortshierarkin i modellen mer eller mindre att urskilja i ortsystem runt om i världen.

Framväxten av ortsystem har genom tiderna till stor del skett spontant genom det

lokaliseringsbeslut som ägt rum. Dessa kan ha tagits av såväl enskilda individer i och med lokaliseringar av företag som av offentliga beslut i form av lokaliseringar av offentlig

verksamhet. Det system av serviceorter vi ser idag har med andra ort växt fram under lång tid (Sannel 2016). Dock kan den uppkomna ortshierarkin mellan serviceorterna förstås med hjälp av centralortsteorin då den visar på hur orter med varierande storlek, serviceutbud och

befolkningsunderlag samspelar med varandra. Teorin förenklar och hjälper oss således förstå

21

samspelet mellan orter på olika nivåer i ett hierarkiskt ortssystem samt agera som referensram för geografiska interaktioner och processer (Nyström 1990).

5.2 Peri-urbanitet

Preciseringen av vad som är urbant och ruralt är svårt att utläsa. Bilden av staden som ett innovativt samt kulturellt centrum ställs gentemot synen av att leva livet nära naturen på landsbygden. Således blir stad och land motpoler till varandra i en sfär av konstruktioner som fördomar, normer och värderingar (Söderström 2018). Uppdelning av det rurala och urbana resulterar i att det bildas områden där emellan som vare sig är stad eller land, men har egenskaper av båda delarna. Det vill säga framställs det ett landskap som inte passar in i mallen för vad som betraktas som stad eller land. Därmed är definitionen av peri-urbanitet inte självklar. Orsaken till det är dels problematiken kring att avgränsa peri-urbana områden geografiskt och även den diffusa funktionella identitet som området utgörs av (Sieverts 2003).

Peri-urbanitet definieras i litteraturen som en övergång mellan delningen av det rurala och urbana, där de rurala och urbana funktionerna möts samt rekonstrueras (Antrop 2000; Gallent et al. 2006). Parallellt med det menar Gallent et al. (2006) att peri-urbana områden bör

likställas med funktionella landskap bestående av särskilda attribut. Skribenterna använder sig av begreppet multifunktionalitet för att redogöra för den komplicerade dynamiken i sådana landskap (Gallent et al. 2006). Qviström (2009) definierar peri-urbana områden som väntans landskap, det vill säga områden som karaktäriseras av en konstant väntan för en framtida urban utvidgning. Detta synsätt medför att peri-områden ses som reservområden för de framtida behoven i staden, om det så gäller bevarande eller exploatering (Qviström 2009).

Eftersom det inte finns en allmän definition av peri-urbanitet finns det ett flertal olika

benämningar på landskapet mellan det urbana och rurala. Gallent et al. (2006) använder sig av benämningen Fringe som i den svenska kontexten översätts till periferi. Skribenterna

använder sig även av begreppet urban-rural-fringe, vilket översätts till urbana-rurala periferin, som innebär området mellan staden samt landsbygden. I Qviströms (2009) studie tillämpas däremot benämningen stadsrand för att beskriva området (Qviström 2009). Trots

komplexiteten av peri-urbana områden sker peri-urbanisering konstant världen om. Områden i anslutning till städer slukas allt mer av urbana funktioner vilket beror på ett flertal olika drivkrafter som vid respektive fall är unika. Ett exempel är storstadsregioner där

22

befolkningsutvecklingen är omfattande vilket resulterat i att städerna pressas ut i periferin för att hantera den ökade befolkningsmängden. Andra faktorer som bidrar till peri-urbanisering är ekonomiska aspekter som billigare mark parallellt med att det bidrar till en hög livskvalité med både närhet till stad och landsbygd (Siverts 2003).

För att få en förståelse för förändringsprocessen i peri-urbana områden är det vitalt att först förstå planeringsutveckling under det senaste århundradet menar Qviström (2009). Ideal genom tiderna om stad och landsbygd har satt sitt avtryck för utvecklingen i periferin av det rurala och urbana. Industrialiseringen kan ses som en bidragande effekt till avskiljandet av de urbana funktionerna, genom separata arbetsplatser och boenden. Även modernismen kan ses som en bidragande faktor, det så kallade mono-funktionella planeringsparadigmet.

Anledningen till att peri-urbanisering förekommer i västvärlden menar skribenten beror på en växande urbanisering, förbättrade transportsystem, ihop med längtan av att leva i en idyll med rurala egenskaper i närheten av en storstad, som bir allt vanligare (Qviström 2009).

5.3 Urban Sprawl

Den tredje och sista teorin är den amerikanska teorin Urban sprawl. En allmän definition av Urban Sprawl finns idag inte och begreppets definition skiljer sig åt mellan forskare,

organisationer och skribenter. Enligt den amerikanska miljöorganisationen The Sierra Club kännetecknas Urban Sprawl av nyetablerade bostadsområden med låg bebyggelsetäthet, som skiljer bostäder från funktioner som arbete, utbildning samt handel. På grund av de långa avstånden erfordras inte sällan bil som det enda färdmedlet. Den amerikanska organisationen Transportation research board definierar Urban Sprawl i egenskap av spridd bebyggelse som tar i anspråk befintliga resurser, betydelsefull mark och infrastruktur. Två definitioner som merparten forskare, organisationer och skribenter enas kring (Kummel 2006).

Fenomenet Urban Sprawl härstammar från 1930-talets USA som ett resultat av den rådande depressionen. Allt fler invånare valde att bosätta sig i förorter som en del av den amerikanska drömmen om ett hus med egen gräsmatta, en trend som senare kom att växa sig allt starkare.

Befolkningen som en längre tid haft begränsade konsumtionsmöjligheter började efter

efterkrigstidens högkonjunktur och babyboom prioritera hemmet, vilket ökade trycket på nya bostäder (Arnstberg 2005). Denna trend gynnades av goda marktillgångar utanför städerna samt bilismens genomslag, vilket gav goda förutsättningar för det glesa stadsbyggandet.

23

Utvecklingen fortskred i samband med att bostadsbyggandet av enfamiljshus

subventionerades i förorterna och infrastruktur som finansierades av den goda ekonomiska utvecklingen efter andra världskriget men även av offentliga investeringar (Kummel 2006).

Som ett resultat av detta började en trend av krympande städer synliggöras. Ett utmärkande exempel är den amerikanska staden Detroit, en av de mest krympande städerna internationell.

Stadens mitt utgjordes av en elit som avgränsades från det övriga stadslandskapet som karaktäriserades av arbetslöshet, slumområden och en utflyttning av den vita medelklassen som resulterade i en spökstad (Arnstberg 2005).

Ovanstående utfall av Urban Sprawl är med några få undantagsfall relativt sällsynt i den europeiska kontexten, så även i den svenska. Tvärtom är flera av Europas innerstäder väldigt attraktiva med undantag för barnfamiljer som eventuellt söker sig ut till orterna i stadens närhet för större bostäder till bättre priser (Bergström 2004). Den typen av utflyttning förefaller inte lika radikal som den i USA och trots att delar av städerna förslummats även i dessa kontexter har övriga staden behållit sin attraktivitet för såväl boende som arbete.

Utflyttningen grundar sig i barnfamiljers och egenföretagares önskan om ett hälsosammare och grönare liv. Paradoxalt nog har detta istället lett till det motsatta. Utflytten från städerna har istället medfört en försämrad folkhälsa då det nya stadslandskapet erfordrar bil för transporter till arbete, skola och service då utglesning av staden skapat längre avstånd (Arnstberg 2005). Även denna typ av utglesning kan bidra till en viss segregation då

avståndet mellan de uppkomna bostadsområdena samt de gröna bälten som oftast skiljer dom från varandra skapar en ’vi och dom’ känsla. Detta menar Inger Bergström i artikeln Urban Sprawl på europeiska i tidskriften Plan (2004) kan utgöra grunden för en eventuell

bostadssegregation (Bergström 2004).

Vidare lyfter författaren att det enligt forskningsprojektet Urbs Pandens (Urban Sprawl:

European Patterns), finns stora likheter mellan Urban Sprawl i den amerikanska och europeiska kontexten, trots skillnaderna. Den största likheten menar författaren är bebyggelsemönstret i stadens perifera områden med stora avstånd, trafiksepareringar, infartsvägar, externhandelscentra som konkurrerar mot centrumhandel, villatomter, flerbostadshus som sprider sig över jungfrulig, tidigare oexploaterad mark samt

medelklassområden i stadslandets mest attraktiva lägen. Likheter syns även på gestaltningen i dessa områden, bland annat stora hus på mindre tomter, stora garage och uppfarter med plats

24

för flera bilar samt stora altaner eller balkonger. I den europeiska kontexten syns således en framväxt av monofunktionella områden som inte alls förefaller ligga långt bakom

utvecklingen av Urban Sprawl i den amerikanska kontexten (Bergström 2004).

I likhet med såväl den amerikanska som den europeiska kontexten växte det i svenska städer upp elitsamhällen i stadskärnan för välbärgade invånare, företag, turism och handel. Resterade stadslandskap utgjordes av både förslummande och kapitalstarka områden med varierande bebyggelse och avstånd till innerstaden. Således ett tecken på att Urban Sprawl även är aktuellt i Sverige (Arnstberg 2005).

Utöver ovanstående exempel på Urban Sprawl i den svenska kontexten sker sprawl i Sverige till stor del i landets fritidshusområden där allt fler fritidshus omvandlades till

permanentboenden. Detta beror dels på en ökad efterfrågan på boende i attraktiva, vatten- och naturnära lägen samt på höga huspriser i stadens centrala delar. Denna trend går dock att spåra långt tillbaka i tiden. Närmare 1800-talets Stockholm då ekonomiskt starka grupper och deras tjänstefolk spenderade somrarna utanför staden under stora delar av året. Under början av 1900-talet ökade antalet fritidshus i landet, bland annat till följd av sportstugerörelsen.

Rörelsen fick stor spridning och fritidsboendet blev nu ett medel för människor att garantera tillgången till fritid i attraktiva naturmiljöer, oftast i nära anslutning till hemstaden. Denna utveckling fortsatte in på 1980-talet då nya trender började urskiljas, framförallt i stora städers utkanter. I Sveriges fall rörde det sig till en början om Stockholm och Göteborgs

ytterområden, men kom även att uppträda i mindre städer som Malmö och Umeå. Nu började tidigare fritidsbebyggelse omvandlas till permanenta boenden för att med tiden bli en del av den allt mer växande staden. Fritidsbebyggelsen samt dess omvandling till permanentboende har fått en tudelad roll i frågan om Urban Sprawl. Dels då fritidsbebyggelse är ekvivalent med en tidvis omfördelning av människor men även då bebyggelsen är just föremål för

omvandling (Müller & Marjavaara 2004).

Orsakerna till denna trend är flera. En orsak tros vara att tidigare fritidshus i städers perifera delar möjliggör ett billigare boende i nära anslutning till staden. Flytten till dessa områden bör dock inte ses som ett tvång, utan att flyttmotiven ut till stadens perifera områden bör snarare präglas av människors längtan efter ett liv på landet under sommarstugeliknande förhållanden.

Detta syns särskilt på bostadspriserna som skjuter i höjden på relativt opraktiska och

25

otillgängliga boenden i attraktiva lägen, men med begränsade förbindelser till övriga

samhället, exempelvis dålig uppkoppling och dåliga trafikförbindelser (Müller & Marjavaara 2004).

Under senare tid har dock en omstrukturering av näringslivet skett, vilket bidragit till nya konsumtions och produktionsmöjligheter. Som tidigare nämnt koncentreras arbetsplatser allt mer till stadens urbana område, samtidigt som stadens omgivande, attraktiva landsbygd blir föremål rekreation och boende. Den IT-utveckling som skett har dock möjliggjort för allt fler arbetstagare att utföra sitt arbete utanför arbetsplatsen, vilket således möjliggjort för

permanentboende i attraktiva lägen. Detta förutsätter dock att även andra ärenden i staden inte längre behöver ske på daglig basis. Sammanfattningsvis tar sig fenomenet till stor del i utryck i Sverige just genom omvandlingen av tidigare fritidsbebyggelse. Dock kan även själva

fritidsbebyggelsen i sig också ses som en dold typ av Urban Sprawl då det ger utryck för människans drömmar och önskemål. Drömmar befolkningen är beredd att uppfylla till en stor kostnad (Müller & Marjavaara 2004).

Ovanstående resonemang visar på begreppets bredd och uppträdande i många former i både lokala, nationella och internationella kontexter. Det visar även på begreppets relevans över en lång tidsperiod. Än idag anses Urban Sprawl vara en av de mest centrala trenderna inom området stadsbyggnad och i Sverige går fenomenet oftast under benämningen utglesning (Arnstberg 2005).

26

6. Resultat

Denna empiri syftar till att kartlägga utvecklingen av Karlstads kommuns två stadsnära tätorter Skåre och Skattkärr, båda med liknande avstånd till kommunens centralort Karlstad.

Orterna har en historik som bruksorter sedan långt tillbaka i tiden men skiljer sig utöver det en del åt i utvecklingen. Detta avspeglar sig dels i orternas befolkningsutveckling,

bebyggelseutveckling, bebyggelsestruktur samt i de kommunala dokument som styrt

utvecklingen. Ovanstående kommer följaktligen redogöras för respektive ort i detta avsnitt.

Bild 1. Bild över Skåre och Skattkärrs lokalisering i anslutning till Karlstad tätort.

6.1 Skåre tätort

Nedan redovisas Skåres utveckling över tid utifrån dokumentstudien och fältobservationerna.

6.1.1 Skåres historia

Skåre är en tätort lokaliserad i Karlstads kommun som tidigare tillhörde Grava socken. Grava socken tillhörde till en början Forshaga kapellförsamling men avskildes år 1919 då bygden bildade ett eget pastorat. Grava var en jordbruksbygd bestående av jordbruks- och skogsmark samt det dominerande vattendraget Klarälven. Skåre var centralorten i Grava på den tiden och fick sitt namn efter herrgården i orten redan på 1300-talet, nämligen Skoro. Under

industrialiseringen utgjordes Skåres industri till största del av sågverk. Sågverken kom till i och med tillkomsten av järnvägsstationen år 1870. Två stora ångsågar upprättades, en på vardera sida av den nya järnvägsstationen, och började nu försörja större delen av ortens

27

befolkning. En av sågarna ödelades år 1907 av en brand men byggdes genast upp med en modernare standard. Sågverken hade därefter en brokig historia med lågkonjunktur och en ytterligare brand vilket resulterade i nedläggning år 1923-1931. Dock byggdes verken

återigen upp på nytt och en blomstrande period följde. Under 1970-talet uppstod ytterligare en lågkonjunktur och sågverken lades ner för gott. Järnvägsstationen lades ner redan 1963

(Grava Hembygdsförening u.å.). Under 1970-1971 införlivandes Grava i Karlstads kommun.

Gravas tidigare tätort. Skåre finns kvar än idag och är en av Karlstads kommuns stadsnära tätorter.

Bild 2. Skåre järnvägsstation, Grava hembygdsförenings bildarkiv.

28

Karta 5. Befintlig

bebyggelse i Skåre år 1960, Karlstad kommun

Karta 3. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1970, Karlstads kommun.

Karta 1. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1940, Karlstads kommun.

Karta 2. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1940, Karlstad kommun

KartKarta 3. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1960, Karlstad kommun4. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1940, Karlstad kommun

Karta 6. Befintlig bebyggelse i Skåre år 1960, Karlstads kommun.