Med kärlek mot våldet
Polisen drog in demonstrationstillstånden men det hindrade inte WOZA:s kvinnor:
På alla hjärtans dag firade de ettårsjubileum på barrikaderna genom att på nytt sprida sitt kärleksbudskap på Harares och Bulawayos gator.
- Kvinnor är bättre på att använda ord än män. Män möts snabbare med våld, när de uttrycker sin uppfattning, säger Jenni Williams, taleskvinna för Women of Zimbabwe Arise, WOZA.
- I våra demonstrationer är det kvinnornas röster som hörs och kvinnliga ledare som träder fram. Med hjälp av ett kvinnligt kärleksbudskap vill vi göra orättvisorna i samhället synliga och ställa de skyldiga till svars.
WOZA har gjort sig känt i Zimbabwe för sina spektakulära gatuprotester. På zulu, som talas i angränsande Sydafrika, betyder woza att stiga fram eller ge sig tillkänna. Våldet ingår i Zimbabwes politiska vardagsliv. Demonstrationer mot president Mugabe och den sittande Zanu PF-regeringen möts regelmässigt av kravallpolis och batonger.
- Vi måste använda vår fantasi för att skydda oss när vi går ut på gatorna. Vi väljer därför demonstrationstillfällen noga. Och det gör vi också med vårt budskap och den rekvisita vi har med oss. Blommor, sopkvastar, godis och kastruller har vi hittills använt oss av, säger Jenny Williams och stryker sig över sin rakade hjässa.
Säg nej till hatet
WOZA:s första demonstration ägde rum för drygt ett år sedan, på alla hjärtans dag.
"Zimbabwier: Lär er att älska igen! Säg nej till hatet och våldet i alla dess former! Säg ja till kärleken! Älska oss och respektera oss som kvinnor. Älska oss i dag och alla andra dagar."
Så lät WOZA:s budskap i Harare, Bulawayo och Victoria Falls. Som kärleksbevis delade kvinnorna ut rosor till förbipasserande. Andra kvinnor bankade på tomma kastruller för att demonstrera mot bristen på mat. Kravallpolis upplöste demonstrationerna i Harare och Bulawayo och arresterade ett sjuttiotal av deltagarna, däribland två 83-åringar. Sexton av kvinnorna tillbringade ett dygn på häktet i Bulawayo. Under flera månader förra året upplevde Zimbabwe en "kontantkris". Den höga inflationen gjorde att bankerna inte hade tillräckligt med pengar till sina kunders uttag.
- Vi vill få poliserna att känna sig generade, när dom arresterar oss. När vi protesterade mot kontantkrisen delade vi ut godis och sa att "vi har inte pengar att köpa sånt här". Är det inte löjligt att bli arresterad för en sån sak!
På mors dag sopade kvinnorna gatorna med gräskvastar för att illustrera att det var dags att få huset städat och att sopa bort våldet och lidandet. (Ordet Zimbabwe är shona och betyder hus av sten.) Sopandet resulterade i att fyrtiosex kvinnor hamnade i häktet.
Begränsad mötesfrihet
Med gemensam sång ingjuter WOZA:s kvinnor mod i varandra och lockar andra att delta i protesten genom att stämma in i sången. I Zimbabwe är befolkningen kyrkligt aktiv i en helt annan utsträckning än i Sverige. Flertalet WOZA-medlemmar är därför troende.
- Våra sånger är ofta religiösa och visar att vi kommer med ett fredligt budskap.
Demonstrationsfriheten och mötesfriheten är starkt begränsade genom Public Order and Security Act, POSA. Politiska och fackliga möten och demonstrationer är därför svåra att genomföra på laglig väg. WOZA hävdar att POSA strider mot Zimbabwes grundlag och söker därför normalt inte tillstånd till sina demonstrationer.
Under den vita rasistregimen i dåtida Rhodesia fanns en liknande lag, The Law and Order Maintenance Act, LOMA, som begränsade svarta afrikaners mötesfrihet. Vid en berömd demonstration mot LOMA den 24 juli i 60-talets början fängslades flera av den tidens svarta
befrielseledare, bland andra Robert Mugabe. WOZA valde därför just den 24 juli i fjol för att demonstrera mot POSA.
- För mig personligen är den dagen särskilt viktig för det var första gången som jag blev arresterad. Polisens avsikt var att arrestera bara mig.
Kravallpolisen grep Jenny Williams sedan de skingrat demonstrationen. I systerskaplig anda sällade sig emellertid 46 andra sjungande kvinnor till hennes beskydd på häktet, där de tillbringade två dygn tillsammans. Polistrakasserier och en tids förvaring på häktet är den normala "bestraffningen". Sexuella övergrepp och tortyr har hittills inte förekommit, men kvinnorna i WOZA är medvetna om att den risken finns. Misshandel har däremot ägt rum.
Jenny Williams ger ett intensivt och målmedvetet intryck under intervjun, som äger rum i ett stökigt kök i samband med ett WOZA-seminarium i civil olydnad. Deltagarna kommer från Bulawayos svarta förstäder och många av dem är i den åldern att de inte bara har barn utan också barnbarn. På seminariet går kvinnorna noga igenom vad de bör och inte bör göra för att skydda sig och varandra i samband med arresteringen och under tiden på häktet.
Den 14 februari utmanade de makten än en gång...
Viktor Svensson, Harare Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
