Grammatiken i läromedel: En studie av hur moderna läromedel presenterar grammatik

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Estetisk-filosofiska fakulteten Svenska

Marcus Carlgren

Grammatiken i läromedel

En studie av hur moderna läromedel presenterar grammatik

Grammar in teaching material

A study in how modern teaching material presents grammar

Examensarbete 15 hp Lärarprogrammet

Datum: 10-11-03 Handledare: Tomas Svensson

2

Abstract

The subject of grammar has been an object for debate for decades. Should grammar be taught at school or not? There are many opinions on the subject and there are studies being continuously made.

The aim of this essay is to examine the role of grammar in teaching material such as textbook in school year 8, within the subject Swedish. It investigates the role of grammar as in how it is structured and presented in teaching material as well as to which view of grammar it can be linked to. The material will also be comparatively analyzed. The views of grammar are the grammar of the Swedish Academy (SAG), the generative grammar and the functional grammar.

By examining the teaching material, the perspective on which it is based will become visible.

The result is that most of the teaching material, in terms of its grammar passages, is rather traditional and the perspective is mostly that of SAG. Grammars is, in its own, rather traditional, and as a result of that, the outcome is not all that surprising.

Keywords: Grammar, teaching material, grammar theories, comparative analysis

3

Sammandrag

Grammatik har länge varit ämne för debatt. Skall det undervisas i grammatik i skolan eller inte?

Det finns många åsikter inom ämnet och det görs regelbundet nya studier i det.

Målet med min uppsats är att undersöka grammatikens plats i ett antal läromedel inom ramen för svenskämnet i årskurs 8. Den undersöker grammatiken med hänseende till vilken struktur den har och hur den presenteras samt om den ansluter sig till någon av de vetenskapliga perspektiv på grammatik som finns. Läromedlen kommer också att analyseras komparativt. De perspektiv på grammatik som jag utgår ifrån är Svenska Akademiens grammatik (SAG), den generativa grammatiken och den funktionella grammatiken. Genom att undersöka läromedlen kommer det perspektiv de ansluter sig till blir synliga.

Resultatet är att läromedlen, utifrån grammatikavsnitten, är traditionella. Det perspektiv som främst blir synligt är SAG:s. Grammatik är till sin natur ett traditionellt ämne och resultatet är inte vidare förvånande.

Nyckelord: Grammatik, läromedel, perspektiv på grammatik, komparativ analys

4

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

2 Syfte ... 2

2.1 Frågeställningar ... 2

3 Metod och material ... 3

3.1 Metodkritik ... 3

4 Bakgrund ... 5

4.1 Grammatikundervisningens historia ... 5

4.2 Läroplaner ... 7

5 Perspektiv på grammatik ... 8

5. 1 Svenska Akademiens grammatik (SAG) ... 8

5.2 Generativ grammatik ... 9

5.3 Funktionell grammatik ... 10

6 Resultat - presentation och analys av läromedel ... 13

6.1 Svenska plus ... 13

6.2 Ess i Svenska ... 14

6.3 Essens 8 ... 15

6.4 Greppa grammatiken ... 16

6.5 Arena ... 17

7 Sammanfattning av analyser ... 19

8 Diskussion och slutsatser ... 20

8.1 Slutsatser ... 21

9 Referenser ... 23

9.1 Läromedel ... 23

9.2 Övrigt ... 23

1

1 Inledning

Grammatik i skolan är ett omtvistat ämne. Dess vara eller icke vara har många gånger diskuterats

och åsikterna är många. Faktum kvarstår, varje språk har sitt eget grammatiska system och

således är det svårt att undgå att undervisa om det. Vare sig det är bättre att arbeta explicit med

grammatik eller att väva ihop det med annan undervisning, är det en vital del för att ha en

fungerande språkundervisning. Det finns en uppsjö av läroböcker utformade för den svenska

skolan och de flesta behandlar grammatik eller har tillhörande grammatikböcker. Utifrån detta

perspektiv finns det ett intresse av att undersöka hur böckerna har lagt upp grammatikdelarna

som en grund för lärarnas undervisning.

2

2 Syfte

Syftet med min undersökning är flerdelat. För det första skall jag dels undersöka hur fem läromedel för årskurs åtta presenterar och strukturerar grammatiken för att sedan göra en komparativ analys av läromedlens grammatikavsnitt. För det andra skall jag undersöka hur läromedlens grammatiska synsätt förhåller sig till ett antal vetenskapliga teorier. Dessa är Svenska Akademiens grammatik (SAG), den generativa grammatiken och den funktionella grammatiken. För det tredje ämnar jag kort beskriva hur skolverket ser på grammatik med hjälp av kursplanen för svenska i grundskolan.

2.1 Frågeställningar

Hur presenterar och strukturerar läromedlen grammatiken.

Hur förhåller sig läromedlen till varandra.

Hur förhåller sig läromedlen till de perspektiv på grammatik som presenteras.

3

3 Metod och material

Undersökningen av läromedel har genomförts genom en komparativ läroboksanalys med fokus på grammatikavsnitten. Aspekter som tagits i beaktande är disposition, struktur, övningsunderlag för elever, och om man kan identifiera någon av de perspektiv som finns på grammatik inom språkforskningen.

Dessa aspekter kommer att sammanställas i en komparativ analys för att se hur olika läromedel skiljer sig. Det material jag kommer att undersöka är:

Svenska Plus – Grundbok 2 (2002) Svenska Plus – Studiebok 2 (2002) Ess i Svenska (2001)

Essens (2002)

Greppa grammatiken (2008) Arena (2002)

Dessa böcker har jag valt dels för att jag vet att de används och dels för att de fanns tillgängliga för mig. Som forskningsavgränsning kommer jag att avgränsa det jag menar med grammatik till ordklasser och satsdelar. Detta är ett medvetet val baserat på att de flesta läromedel för grundskolan har den strukturen.

Mitt mål är att försöka hålla mig så objektiv som möjligt. Den vetenskapliga metoden jag försöker hålla mig till är den kvantitativa för att få ett så brett material som möjligt (Sohlberg, Peter & Britt-Marie, 2002, s. 86).

3.1 Metodkritik

Det finns ett flertal olika forskningsmetoder men jag har valt den kvantitativa metoden. Detta val baseras på att kunskapssökandet inom forskning bör baseras på noggrannhet (Sohlberg, Peter &

Britt-Marie, 2002, s. 14). Denna noggrannhet tror jag uppnås bäst i den här studien genom mitt

val av metod.

4

En av de svagheter min metod har är snarast urvalet av läromedel. Dessa baseras dock på att jag

vet att de används och att det var dem som var tillgängliga för mig. Dessvärre har jag inte alltid

lyckats få tag på den senaste upplagan av varje bok, vilket också kan ses som en svaghet. Arbetet

har dock relevans fortfarande. Vidare är valet av grammatiska forskningsperspektiv också en

avgränsning gjord av mig. Det finns en hel del skrivet om samtalets grammatik men eftersom jag

undersöker läromedel är det inte av intresse för mig.

5

4 Bakgrund

4.1 Grammatikundervisningens historia

Grammatikundervisning i skolan har länge varit en del av svenskundervisningen. Nils-Erik Nilsson beskriver bakgrunden till grammatikundervisningen i Retoriken kring grammatiken.

Grammatiken blev ett tidigt ett redskap för att förstå språket, förstod man grammatiken förstod man språket. Rötterna ligger i traditionell grekisk och romersk lingvistik. Detta avser terminologin kring ordklasser, morfologiska kategorier och satsdelar (Brodow m.fl., 2000, s.

11f.). Ursprunget till varför det undervisades i grammatik är följande ”Den klassiska grammatikundervisningen motiverades utifrån behovet av ett metaspråk för att möjliggöra läsning av t.ex. Homeros, vars språkform starkt avvek från senare tiders grekiska.” (Brodow m.fl., 2000, s. 11). Under senare tid förhöll det sig på samma sätt med det talade latinet, vilket avvek starkt från det skrivna. Den som ville lära sig att skriva på latin var tvungen att lära sig grammatiken för att göra detta, då det skrivna avvek så till den grad från det talade att det var som att lära sig ett nytt språk. Detta var länge det dominerande sättet att lära sig språk och på grund av att latin var skolans språk var det självklart att språksynen fanns kvar länge (Brodow m.fl., 2000, s. 11f.)

När modersmålet ersatte latinet som undervisningsspråk på 1800-talet följde dåvarande normer för språkinlärning och språkundervisning med. ”Modersmålsundervisningen tog således över latinundervisningens praktik, och argumenten för grammatikundervisningen bygger därför på samma argument som gällde för grammatikundervisningen i latinskolan” (Brodow, m.fl., 2000, s.

13).

Det finns i stort sett tre huvudargument för att grammatikundervisning skall bedrivas;

formalbildningstanken, grammatik som medel för att lära främmande språk och tanken att man med hjälp av grammatik hjälper eleverna bättre att uttrycka sig på sitt eget språk (Brodow, m.fl., 2000, s. 13).

Formalbildningsteorin kan spåras tillbaka till antiken och dess höjdpunkt var i Nordeuropa under 1700-1800-talet. Ett kännetecken för formalbildningsteorin är att formen går före innehållet.

Alltså, först lär man sig grammatik sedan tillämpar eleverna det de lärt sig på läsning och

6

skrivning. Studier i grammatik sades även göra att man kom åt formens ”innersta väsen”

(Brodow, m.fl., 2000, s. 14), och på så vis även tänkandets. Att öva sig i grammatik blev även ett sätt att öva sitt logiska tänkande. Vid 1800-talets slut började dock kritik riktas mot inriktningen, och man menade att fokus snarare borde ligga på att beskriva språket som det är, inte som det borde vara.

Det andra argumentet, främmanadespråksargumnentet, gör gällande att det gagnar främmandespråksinlärning att få undervisning i modersmålsgrammatik. Detta har sina rötter i Frankrike och bygger på tanken att det finns en allmän grammatik (något som Chomsky bygger vidare på med sin universal grammar-teori), vilken är gemensam för alla språk, varför det gagnar elever att lära sig sitt modersmåls grammatik innan de försöker lära sig ett nytt språk. Idag är denna teori starkt ifrågasatt men den är ändock av historisk relevans för att förstå varför, och hur, ämnet ser ut idag (Brodow m.fl., 2000, s. 15f.).

Det sista argumentet rör språkriktigheten, och utgår ifrån ett behov av standardiserat språk.

Emellertid ledde detta till ett slags konflikt mellan de som ville normera språket och de som ville beskriva språket. Rent historiskt ansåg folk inom skolvärlden att en normerad grammatik var nödvändig för att bedriva undervisning. Denna tanke finns till viss del kvar idag men är uppluckrad och avvikelser är vanliga. Det här slutliga argumentet är ett som det syns klara spår av i dagens skola (Brodow m.fl., 2000, s. 17)

Det moderna argumentet har ofta sina rötter i latinskolan som beskrivits ovan. Argumenten må skilja sig från sina historiska rötter, men ofta är slutsatserna desamma. Det finns språkriktighetsargument som påminner om ovan nämnda. Ytterligare ett argument är att grammatik och grammatisk kunskap är en del av kulturarvet, något som dock avfärdas av Ulf Teleman (här refererad ur Brodow, m.fl., 2000, s. 20). Detta argument kan också kallas för allmänbildningsargumentet. Ytterligare ett argument anförs som ett sätt att stävja ungdomens förstörande av språket. De ungas språk uppfyller inte de krav som en äldre generation har på, vad de hävdar är, gott språkbruk; ”Ungdomar tycks aldrig ha tala så dåligt som 'nuförtiden', alldeles oavsett när denna tid infallit” (Kostinas, här citerad ur Brodow m.fl., 2000, s. 21).

Främmandespråksargumentet är ett som följt med fram till våra dagar. Utöver detta anförs ett

sista argument, och Teleman formulerar detta på följande sätt: ”Det är viktigt att man skaffar sig

7

insikt om något så centralt i en människas liv som språket” (Teleman, här citerad ur Brodow m.fl., 2000, s. 21). Enligt honom är det, jämte främmandespråksargumentet, det viktigaste skälet till varför grammatikundervisning bör, i någon mån, bedrivas. Sammanfattningsvis kan det sägas att modern grammatikundervisning strävar till att göra elever medvetna om språket, att ge dem verktyg för att analysera sitt och andra språkbruk för att på vis utvecklas i sitt språk.

4.2 Läroplaner

Av intresse inom ramen för undervisning är vad Skolverket har att säga om svenskämnet. Enligt skolverket är syfte med ämnet svenska att:

ge eleverna möjligheter att använda och utveckla sin förmåga att tala, lyssna, se, läsa och skriva samt att uppleva och lära av skönlitteratur, film och teater.

Språkförmågan har stor betydelse för allt arbete i skolan och för elevernas fortsatta liv och verksamhet. Det är därför ett av skolans viktigaste uppdrag att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling (Skolverket).

Utöver detta står det även att läsa att:

Språket har en nyckelställning i skolarbetet. Genom språket sker kommunikation och samarbete med andra. Kunskap bildas genom språket och genom språket görs den synlig och hanterbar. Svenskämnet syftar till att tillsammans med andra ämnen i skolan utveckla elevernas kommunikationsförmåga, tänkande och kreativitet (Skolverket).

Eleven skall även genom sitt skrivande fördjupa sin kunskap i grammatiska strukturer. Utöver

detta nämns inte grammatiken explicit någonstans. Det enda stället där grammatik ytterligare

nämns är i betygskriterierna där står att viss kunskap om grammatisk terminologi är nödvändig

för de högre betygen (Skolverket).

8

5 Perspektiv på grammatik

5. 1 Svenska Akademiens grammatik (SAG)

Med rötter i den klassiska grammatiken finner vi idag den Svenska Akademiens grammatik, ofta förkortat SAG. Vid akademiens grundande 1786 bestämdes inte bara att man skulle ge ut en ordlista, utan även en svensk grammatik. Att sammanställa den svenska grammatiken är fullt förståeligt ett digert arbete, varför den inte sammanställdes förrän 1999, lite drygt 200 år efter att det blev bestämt att det skulle finnas en sammanställning. SAG omfattar hela fyra volymer och omfattar cirka 2800 sidor.

I förordet till SAG finns det stipulerat att grammatiken, såsom Svenska Akademien avsåg att beskriva den, borde vara:

en deskriptiv grammatik över modern svenska med beaktande av grammatiska särdrag såväl i skrivet som i talat standardspråk. Den skulle vända sig till universitetsstuderande, lärare, forskare, språkvårdare och professionella språkbrukare. Framställningen skulle nyttja en traditionell begreppsapparat (min

modern grammatisk forskning. Den borde avgränsa till att i första hand gälla morfologi och syntax, i andra hand fonologi och textlära (Teleman m.fl., 1999, s. 5)

SAG strävar alltså till att, medelst en traditionell begreppsapparat, beskriva den moderna svenska grammatiken. Detta innebär att den ligger tämligen nära den klassiska grammatiken som redan nämnts. Hjärnans grammatik

finns som hastigast beskriven, men fokus ligger på vad Svenska Akademien beskriver som en deskriptiv grammatik. Detta innebär att SAG gör anspråk på att beskriva vilka yttranden som är möjliga inom ett visst språk och vilken betydelse de har. Den formulerar generella regler för bildningen av yttrande, att beskriva allt vore omöjligt. Det anses att universell grammatik är spekulativ på sin höjd, varför den deskriptiva grammatiken är den som är i fokus. Denna skiljer sig från den normativa grammatiken som föreskriver vilka uttryck som borde användas. En intressant aspekt av SAG ligger i att den faktiskt beskriver det språk som används, detta med hjälp av autentiskt material (Teleman m.fl., 1999, s.16ff.). Vidare står det att läsa att den ”deskriptiva grammatiken registrerar en faktisk verklighet i all dess variation så

1 Ungefär den inre grammatiken, Beskriven av Platzack (Platzack, Christer, 1998: Svenskans inre grammatik – Det minimalistiska programmet. En introduktion till modern generativ grammatik)

9

objektivt som möjligt” (Teleman m.fl., 1999, s.17). SAG skall även ge en förståelse för inom vilka ramar språkbrukarna förhåller sig till det svenska språket. Vidare har SAG även en klar bild av nyttan med grammatik, något som nämns i förordet till verket. För det första ”kan grammatiken ge insikter om oss själva som språkvarelser, dels kan den tjäna som redskap när vi vill nå andra mål” (Teleman m.fl., 1999, s. 18). De menar vidare att grammatiken över det svenska språket kan studeras som ett exempel på hur mänskliga språk är uppbyggda. Därigenom blir den användbar för förståelsen av den universella grammatiken (generativa grammatiken) (Teleman m.fl., 1999, s. 18). Man kan se det främmandespråksargument som redan nämnts även i SAG ”Som ett redskap för att nå andra mål fungerar kunskaper om grammatik i första hand vid inlärning av främmande språk” (Teleman m.fl. Svenska Akademiens grammatik, 1999, s. 19).

Sammanfattningsvis menar de att insikter i hur grammatiken fungerar ger oss insikter i hur vi människor fungerar som språkvarelser.

5.2 Generativ grammatik

Den generativa grammatiken har redan nämnts i förbifarten i form av Noam Chomskys Universal grammar (ofta förkortat UG). Tankarna kring en inre grammatik lanserades på 1950-talet av den amerikanske lingvisten Noam Chomsky och den har stått i centrum för den typ av språkforskning som fokuserar på språkets struktur. Dagens variant av den inre grammatiken kallas för det minimalistiska programmet och med det menas att man försöker göra så få språkteoretiska

antaganden som möjligt.

Chomskys gjorde under 1950-talet en rad arbeten inom området. Arbeten kom till i opposition till

den äldre strukturalistiska språkteorin, vilken sedan 1930-talet hade dominerat både amerikansk

och europeisk lingvistik. Denna hade i sin tur utvecklats i opposition mot den klassiska

komparativa och historiskt inriktade språkforskningen. Den amerikanska strukturalismen växte

alltså fram under 1900-talets första hälft och dominerades av empirismen, vilken gör gällande att

kunskap kommer från erfarenhet (detta utvecklades inom filosofin till behaviorismen). En av de

ledande teoretikerna för den amerikanska språkforskningen under den här perioden var Leonard

Bloomfield. Han formulerade i sin bok Language (1933) ett sätt att beskriva språk med

strukturalistiska metoder. I korta drag gick det ut på att börja beskriva de minsta delarna för att

beskriva de större och så vidare, till exempel att fonem bygger upp morfem, morfem bygger upp

ord etc. tills man når texten. Detta byggdes vidare av Zellig S. Harris i hans bok Methods in

10

Structural Linguistics (1951). Från mitten av 1950-talet är Harris och Bloomfields forskning den dominerande (Platzack, 1998, s. 12ff.). Chomsky vände sig mot detta och tänkte sig att språkförmågan var en ”automat för generering av strukturella beskrivningar, och att denna automat utgör människans språkliga kompetens.” (Platzack, 1998, s.15). Efter att Chomsky gett ut sin bok Syntactic Structures vände trenden och den generativa grammatiken fick ett större fotfäste i modern språkforskning. I boken vänder sig Chomsky mot strukturalismens syn att grammatiken mekaniskt konstrueras utifrån en given korpus, för honom är grammatiken en teori om vår språkliga kompetens. Den är en teori som består av ett regelsystem i hjärnan vilket alstrar eller genererar de satser som av språkbrukare accepteras som korrekta (Platzack, 1998, s. 16).

Christer Platzack har presenterat teorin på svenska och benämner den som Svenskans inre grammatik. Inom det här perspektivet står språkets struktur i fokus och inte dess användning.

Kort sagt, den inre grammatiken är ”den vanligen omedvetna kunskap om hur ljud, ord och fraser fogas samman till satser” (Platzack, 1998, s. 1). Detta är något som modersmålstalare helt enkelt gör automatiskt. Enligt det här perspektivet delar alla som har ett modersmål den här kunskapen.

Hjärnorna är organiserade på ett för oss unikt sätt och den inre grammatiken har vuxit framgenom det medfödda språkanlag, vilket vi delar med andra människor, genom att vi från födseln hört svenska i vår omgivning (Platzack, 1998, s.1). Ett barn som växer upp i ett normalt

hem utvecklar denna grammatik från ungefär två års ålder.

Teorin gör gällande att alla föds med en inneboende språkförmåga, en förmåga att tillägna sig språk. Denna förmåga eller anlag utvecklas ” till ett fullfjädrat automatiskt grammatiskt system, en inre grammatik för ett naturligt språk. (Platzack, 1998, s. 6). En förutsättning för att detta skall ske är som nämnts ovan, att barnet vistas i en normal uppväxtmiljö.

5.3 Funktionell grammatik

Ett annat sätt att se på grammatik är funktionell grammatik (systemisk-funktionell grammatik).

Den funktionella grammatiken är en språkmodell som lanserades av lingvisten Michael Halliday för över 30 år sedan. Per Holmberg och Anna-Malin Karlsson presenterar den som en språkmodell i tre punkter där:

2 Normalt är Platzacks ord, rimligen menar han en miljö där man talar med barnet regelbundet och familjen fungerar socialt.

11

betydelse och funktion – inte form – är utgångspunkten

kontext och språkbruk inte används för att förklara avvikelser och fel, utan snarare ses som grunden för hela grammatiken

grammatiken inte bara ger uttryck för utan också skapar betydelse. (Holmberg &

Karlsson, 2006, s. 10)

Holmberg och Karlsson menar att Hallidays utgångspunkt var ”en vilja att förstå mekanismerna bakom språkutveckling, både hos den enskilda individen och när det gäller språket som sådant”

(Holmberg & Karlsson, 2006, s. 10). Modellen skulle bli ett alternativ till transformationsgrammatiken

, vilken stod för att språket hos människan utvecklas genom ett medfött språkanlag (Holmberg & Karlsson, 2006, s. 10). Halliday menade snarare att kommunikation med andra och språkbrukares behov av att uttrycka mening drev språket framåt.

Detta bevisade han också i en studie i vilken hans son Nigel var studieobjektet.

Det finns ett flertal olika sätt att tala om språk inom språkforskning till exempel pragmatik, semantik, fonologi etc. Den funktionella grammatiken är något bredare än vad som vanligen avses med grammatik. Den innefattar även semantik och pragmatik samt syntax och formlära.

Detta har sin grund i att den tar sin utgångspunkt i språk som ”betydelseskapande handlingar”

(Holmberg & Karlsson, 2006, s. 17). De som utformat den funktionella grammatiken menar att den viktigaste uppgift en språkbeskrivning har är att fungera som ett hjälpmedel för människor att utveckla och förstå sitt eget språk. På grund av detta faktum står den funktionella grammatiken nära pedagogiken och man strävar efter att koppla ihop funktion och form.

Via vårt språkbruk ger vi uttryck för de betydelser som vi vill uttrycka. Den funktionella grammatiken ser språket som uppdelat i olika skikt:

kontexten betydelsen

lexikogrammatiken

3 Den generativa grammatiken

12 de fysiska uttryucken

Om man följer denna tankegång blir ursprunget för all språkanvändning kontexten, vilket enligt modellen är det första skiktet. Kontexten i sin tur består i ett antal faktorer. För det första, relationen mellan de som kommunicerar. Detta medför roller beroende på vilka samtalsparterna är. En andra faktor är verksamhet, vilket område kommunikationen rör, till exempel politik eller resor. Verksamheten skapas genom språket. Utöver detta finns det också kommunikationssätt, som till exempel samtal, monolog eller skrift. Allt detta samlat utgör betydelse, vilket är det andra skiktet i modellen. Denna uttrycks genom ord och ordkombinationer, vilket utgör det tredje skiktet, lexikogrammatiken (Holmberg & Karlsson, 2006, s. 19ff.). Det här är enligt Holmberg och Karlsson mycket abstrakt, beroende på att skikten är ”så ömsesidigt relaterade att det är svårt att tänka sig det ena utan det andra” (Holmberg & Karlsson, 2006, s. 20).

13

6 Resultat - presentation och analys av läromedel 6.1 Svenska plus

I läromedlet Svenska Plus för årskurs 8 (2002) bereds inte grammatiken särskilt stor plats. Boken omfattar ca 220 sidor, och grammatiken tar först plats vid sidan 203 och löper fram till 213.

Tyngdpunkten ligger vid övningar som löses i skrivbok, på läsblad eller muntligt i klass.

Övningarna följs av en del som kallas Uppslaget, i vilken det går att läsa om de olika grammatiska termer som övningarna är baserade på, till exempel ordklasser, satsdelar, satser och meningar. Till grundboken hör även en studiebok. Denna erbjuder eleverna breddning, fördjupning samt repetition. I studieboken tar grammatiken en smula större plats. Eftersom det är en studiebok är det endast övningar med tillhörande faktarutor som finns i boken. I någon mån finns det dock utrymme för den fördjupning som nämnts ovan, detta i framförallt avsnittet om satsdelar. Övningarna kan till exempel se ut så här:

I följande text finns det tolv substantiv. Vilka är de?

Pojken sitter på sitt rum efter kvällsmaten. Föräldrarna tror att han gör sina läxor.

Han har en karta att rita och åtta matteproblem att lösa. Men han orkar inte ta itu med uppgiften att rita in de störa floderna i världen. Hans trötthet tar ut sin rätt och han somnar.

Övningen ovan ger en ungefärlig bild av hur övningarna ser ut i resterande del av grammatikavsnittet. Utifrån de klassiska grammatiktraditioner som råder skulle väl läromedlet i så fall ses som närmast den klassiska grammatiken. Kontexten som nämns i den funktionella grammatiken är inte särskilt framträdande. Sammanfattningsvis kan det sägas att läromedlet i sin helhet ger en god bild av grammatikens grunder, det finns plats för fördjupning om man så vill.

Ämnet bereds inte särskilt stor plats men när det finns med är det beskrivet kort och koncist.

14

6.2 Ess i Svenska

Ytterligare ett läromedel för årskurs åtta är Ess i svenska (2001) utgiven av Natur och Kultur.

Den senaste upplagan är den fjärde, men den jag fått tag i är den tredje. Rimligen har inte grammatikavsnittet förändrats nämnvärt mellan upplagorna. I bokens förord sammanfattar författarna grundsynen på svenskämnet, språket och litteraturen ger ämnet dess profil. De menar att ett läromedel i svenska bör ”innehålla ett rikt och varierat övningsmaterial för elevernas språkliga träning. Övningarna bör vara av olika svårighetsgrad, så att även elever med brister i kunskaper och färdigheter får möta övningar och arbetsuppgifter som de klarar av” (Ess i svenska, 2001, s. 3). I samma serie läromedel ingår även ett tillägg, vars första upplaga kom 2002, Essens 8 (för årskurs åtta givetvis). Tillägget tar fokus på essensen i svenska menar de.

Vid första anblick har grundboken, vilken hädanefter benämns läroboken, en tydlig struktur.

Under rubriken Språkträning finner vi bland annat formlära och satslära. Det står alltså inte grammatik. De väljer att kalla grammatiken för formlära och satslära. Formläran tar fasta på ordklasserna. Formläran löper från 162—178, satsläran från 178—191. Varje ordklass presenteras för sig följt av övningar innan nästa ordklass tar vid. Detta är ett strukturerat upplägg som är tydligt och väl avgränsat, i likhet med Svenska plus. En av de övningar som förekommer är till exempel att ta ut adjektiv ur en text, eller att komparerar adjektiven. Övningar påminner om övriga övningar i de andra läromedlens grammatikavsnitt. Vidare förklaras till exempel verbens tempusformer och detta följs av övningar. Övningarna finns i egna rutor och kan se ut på följande vis:

1. Vilka verb hittar du i följande meningar? Tänk på att det kan finna mer än ett verb i varje mening. Vilka tempus har de olika satserna?

a. Christin och jag cyklade till Östansjö.

b. Indianerna hade omringat fortet.

c. Jenny läser och Tove lagar mopeden. […]

g. Snön vräkte ner och vi hittade inte vägen.

2. Gör om följande passiva satser till aktiva och ta ut satsdelarna (Läs eventuellt först om

15 satsdelar på s 184-191.)

a. Huset byggdes av morbror Urban.

b. Tjuven blev skjuten av polisen. […] (Ess i svenska, 2001, s. 172).

Övningarna för övriga ordklasser och satsdelar ser likartade ut, men detta visar på ett ungefär den struktur av vilken boken använder sig.

Efter formläran följer tidigare nämnda satslära. Där går man översiktligt igenom vad en sats är och vad som skiljer en sats från en mening. Huvudsats och bisats förklaras och BIFF-regeln redovisas. Satsdelarna ges en tydlig översikt på en sida där de förklaras och definieras. Boken är tydligt strukturerad. Övningarna bygger på repetition och de förklaras. Presentationen är väl avgränsad från övriga delar och det är den traditionella grammatiken som presenteras.

6.3 Essens 8

I likhet med läroboken finns satslära och formlära med i tillägget Essens 8. Essens är i det närmsta en övningsbok som finns till för extra stöd och fördjupning/breddning av kunskaper.

Man målar upp bilden av grammatiken som språkets bibliotek, där ”orden är indelade i olika huvud- och underavdelningar” (Essens 8, 2002, s. 125). I Essens finner man formlära och satslära på sidorna 125—136 respektive 136—143. Ordklasserna presenteras var för sig och stoppas in i olika hyllor, ett pedagogiskt grepp. De övergripande huvudhyllorna delas sedan in i underavdelningar. Samma grepp görs även med ordklasserna vilka står i en egen hylla i språkets

”bibliotek”. Mycket av förklaringarna bygger på diagram och figurer. Övningar följer de olika

avsnitten och det finns läsanvisningar om var man kan hittas svaren. Övningarna är i stort sett

som de som finns i Ess i svenska varför inget exempel ges. Även i Essens 8 bereds grammatiken

större plats än vad som jämförligen sker i Svenska plus. Det perspektiv som framkommer i boken

är den klassiska grammatiken. Uppdelningarna och strukturen nyttjar den traditionella

begreppsapparaten som nämns i SAG.

16

6.4 Greppa grammatiken

Ett läromedel som skiljer sig lite från de tidigare nämnda är Greppa grammatiken (2008) från Bonniers. Läromedlet är inte årskursbundet, vilket gör att det skiljer sig från de tidigare. Det faller ändock under ramen för min undersökning då det kan anpassas väl för årskurs åtta. Utöver detta gör den anspråk på att eleverna får möta grammatiken i sitt sammanhang och på så vis se att den omger oss hela tiden. Det ligger närmare kontexten om man vill använda en term från den funktionella grammatiken. Att det finns, i vis mån, autentiska texter, gör att läraren själv inte behöver ta fram autentiska texter. Boken är helt fokuserad på grammatik och den omfattar 140 sidor.

Utgångspunkten är text, eller texter. Texterna handlar om kända svenska personer som eleverna känner till.. Läromedlet är uppdelat i ordklasser och satslära. Varje text handlar om en känd person med en ordklass eller satsdel knuten till sig, Substantiv – Zlatan Ibrahimovic, Prepositioner – Tina Nordström, Subjekt – Maria Wetterstrand och så vidare. Det är rikligt med bilder, figurer och övningar i boken, allt detta presenterat på ett tydligt sätt. Kapitlen har en text om den kända person vilket en övning utgår ifrån, följt av ett avsnitt kallat språkkoll och lite av varje. Båda är centrerade kring övningar i den del av grammatiken som avses. Till övningarna finns det tillhörande faktarutor som beskriver ordklassen/satsdelen ifråga. För substantiv finns det till exempel övningen ”Försök hitta minst 15 substantiv i bilden. Skriv dem på linjerna.” (Greppa grammatiken, 2008, s.8). En faktura för genus ser ut så här:

Genus

Substantiv har två olika genus:

Utrum (n-ord) neutrum (t-ord) De flesta svenska

en tackling ett humör substantiv är n-ord

tacklingen humöret

I många språk finns det också maskulinum (han-kön) och femininum (hon-kön).

Svenskan hade tidigare även dessa genus, men nu finns det bara två […] (Greppa

grammatiken, 2008, s. 9).

17

Som vi kan se skiljer sig inte övningsmaterial som sådant alla gånger särskilt mycket från tidigare alternativen. Den mer betydande skillnaden är bruket av autentiska texter i vissa övningar, dessa står inte alltid att finna i övriga läromedel.

Sammantaget kan boken ses som ett annorlunda alternativ till de andra läromedel som hittills presenterats. För det första är det en hel bok om grammatik. För det andra utgår den ifrån texter och slutligen, i den mån den ansluter sig till något perspektiv på grammatik så är det till funktionell grammatik. Övningarna ligger närmare en tydlig kontext och betydelsen och funktionen är i fokus.

6.5 Arena

Att läromedel inte är bundna till en viss årskurs verkar vara något som blir allt vanligare. Ett exempel förutom Greppa grammatiken är läromedelsserie Arena (2002) från Natur och Kultur Den del i serien som valts ut för analys är Språkarbetsbok 1. Detta är ett medvetet val eftersom det bara är Språkarbetsbok 1 som innehåller grammatik.

Grammatikavsnittet löper från sid 132—191. Inledningsvis kommer ordklasserna, följt av satsdelar och sen fördjupningar i samma ordning. Strukturen följer i mångt och mycket övriga läromedel. Det faktum att läromedlet inte är årskursbundet gör dock att nivån på övningarna varierar, eftersom det är en viss skillnad på kraven som ställs mellan en elev i år sex och en i år nio.

Övningarna är i regel korta och av olika karaktär och svårighetsgrad. De varvas med faktarutor som kan vara till hjälp att lösa uppgifterna. Ett exempel på övningar är att skriva ned alla substantiv eleven kan hitta i en bild på följande vis:

ORDKLASSER Substantiv

1. I affären

Skriv ned alla substantiv som du kan hitta i bilden här till vänster.

Använd dina ord och skriv

En dikt

18 En låttext

En minnesramsa som hjälper dig att komma ihåg vad ett substantiv är (Arena, 2002, s, 133)

Övningsunderlag är det som redan nämnts gott om, och strukturen är tydlig, även om det inte

finns något system för svårighetsgraden. Även i det här fallet kan man hävda att den är mer

baserad på den klassiska grammatiken där form ofta föregår funktion. Den traditionella

begreppsapparaten som finns i SAG är i likhet med övriga läromedel närvarande.

19

7 Sammanfattning av analyser

Undersökningen har kretsat kring läromedel och hur dessa läromedel strukturerar och presenterar grammatiken inom ramen för deras utformning. Resultatet har svarat väl på syftet med undersökningen. Målet var som redan nämnts att undersöka hur de presenterar och strukturerar grammatik samt hur de förhåller sig till de språkliga teorier som rör grammatik inom modern forskning.

Inledningsvis kan det sägas att alla läromedel har en tydlig struktur och de använder sig av SAG:s traditionella begreppsapparat. Den plats grammatiken tar i anspråk varierar från ett tiotal sidor till att omfatta en hel bok och det övningsmaterial som finns är likartade över hela gruppen av läromedel. Det läromedel som skiljer sig en aning är Greppa grammatiken där man finner autentiska texter, men övningar som påminner till viss del om övrigas.

Den bild som framträder är att grammatiken har en given plats i de läromedel jag undersökt, även om omfånget varierar. Vidare är det främst den klassiska grammatiken som syns, även om Greppa grammatiken har vissa aspekter som gör att även den generativa grammatiken blir synlig.

Om man ser på läromedlen utifrån de perspektiv som finns om grammatik i kursplanen för

svenska blir det tydligt att de bör ge underlag för att tillägna sig de grammatiska strukturer och

termer som krävs för de högre betygen.

20

8 Diskussion och slutsatser

Något som varit genomgående under min undersökning av läromedlen är att de till stor del påminner om varandra. Om vi inledningsvis tittar på strukturen rörande grammatikavsnitten är läromedlen ofta väldigt lika varandra. Svenska plus, Ess i svenska, Essens och Arena har likartade strukturer, även om kapitelrubrikerna kanske skiljer sig. Ess i Svenska-serien väljer att kalla berörda avsnitt för formlära och satslära, medan Arena och Svenska plus benämner fälten för ordklasser och satsdelar. Detta är dock bara skillnader till namnen eftersom innehållet i stort sett likartat och ordningen stoffet ligger i är densamma. Strukturellt sett skiljer sig Greppa grammatiken eftersom det är en hel lärobok fokuserad på endast grammatik.

Sidomfånget för grammatikavsnitten är en annan del där de skiljer sig:

Svenska plus (203—214) Ess i svenska (162—191) Essens (125—143)

Greppa grammatiken (140 sidor, hela boken) Arena (132—191)

Som vi ser erbjuder läromedlen en varierad mängd grammatik och utav de fem läromedel jag undersökt erbjuder endast Greppa grammatiken autentiska texter. Anledningen till att övriga inte har det är bara möjligt att spekulera i då jag inte varit i kontakt med författarna till några av läromedlen.

De perspektiv eller synsätt på grammatik som blir synliga vid undersökningen är främst den klassiska grammatiken som finns beskriven i SAG. Greppa grammatiken ansluter sig mer till den generativa grammatiken eftersom utgångsmaterialet för övningarna utgår ifrån texter.

Terminologin i böckerna är dock densamma för alla och den finns som sagt beskriven i SAG.

Gällande presentationen av grammatik skiljer sig böckerna en del. Essens presenterar

grammatiken som språkets bibliotek och använder sig av bokhyllan för att strukturera hur

21

grammatik är uppbyggt. Någon sådan metod finns till exempel inte i Svenska plus eller Arena.

Vid undervisning av grammatik är struktur väldigt viktigt och metoden som finns i Essens har sina klara poänger. Hur läromedlen används i klassrummen kan jag inte svara för men det är fullt möjligt att undervisande lärare använder sig av likartade strukturer vid en första genomgång av grammatiken, förslagsvis på tavlan. De grammatiska avsnitten är hur som helst väl avgränsade och man hittar lätt i läromedlen. Läromedlen som sådana utgör således en god grund för undervisning i grammatik.

8.1 Slutsatser

De slutsatser man kan dra av detta är inledningsvis att grammatik inom läromedlen är tämligen traditionell. Det är främst det klassiska perspektivet med väl befäst terminologi som blir synlig vid undersökningen. Detta visar sig främst i att böckernas övningsmaterial till sin natur väldigt är lika varandra (Se till exempel övning för Svenska plus och för Ess i svenska). Vilket läromedel man använder sig av som lärare skulle i realiteten inte ha särskilt stor betydelse eftersom materialen till så stor del är likartade. Det som främst skiljer sig är Greppa grammatiken men även där finns övningar som påminner om de övrigas. Den stora skillnaden där är som sagt bruket av autentiska texter. Avsaknaden av autentiska texter i de övriga läromedlen behöver inte nödvändigtvis ses som ett problem utan kanske som en möjlighet för läraren att själv plocka in autentiska texter. Anledningen till att det inte finns autentiska texter i de övriga kan jag självfallet bara spekulera i, men det kan tolkas som att det är för att ge utrymme åt läraren att skapa sitt eget material och använda läromedlet ihop med detta för att på så vis skräddarsy sin egen undervisning. Det skall hur som helst först och främst inte ses som en brist då autentiska texter kan tas in av läraren själva och då vara dagsaktuella eller på annats sätt anpassade för just elevgruppen ifråga.

Två av de läromedel jag undersökt är inte årskursbundna. Detta kan på ett vis ses som en fördel

då läraren kanske inte behöver använda sig av mer än ett läromedel för flera klasser. Samtidigt

kan det kanske bli svårt att hitta rätt nivå för den elevgrupp som man har i fråga. Istället för att

erbjuda en bredd kan det uppfattas som lite rörigt då det inte finns någon direkt struktur för vad

som är svårare.

22

Sammanfattningsvis är det inte majoriteten av de läromedlen jag undersökt särskilt olika varandra. Den använder sig i stort sett av samma strukturer, samma disposition och samma terminologi i sin presentation av grammatiken. De ansluter sig till det perspektiv på grammatik som finns presenterat i SAG. Det av läromedlen som skiljer en smula är Greppa grammatiken som mer än de andra utgår ifrån texten och använder sig autentiska texter. Det skiljer en del i det perspektiv det ansluter sig till också. Visserligen använder den sig av klassisk terminologi hämtad från SAG men i övrigt ligger den närmre den funktionella grammatiken. Av den generativa grammatiken är det inte särskilt lätt att utröna några spår från.

En avslutande fundering rör hur Skolverket ser på grammatik. I det som står att läsa om

grammatik inom svenskämnet hos skolverket finner man inte särskilt mycket, men ändå tar

grammatiken upp en ansenlig del i de läromedel jag undersökt. Det Skolverket skriver är väldigt

brett och det går inte att läsa sig till hur målen skall uppnås. Det verkar på så vis råda ett slags

förvirring om grammatikens roll i skolans värld. Å ena sidan står det inte särskilt mycket om den

i kursplanen för svenskämnet, men den tar å andra sidan en ansenlig plats i de läromedel jag

undersökt. En tolkning är att grammatiken är viktigt just eftersom den tar så stor plats i

läromedlen. Eller är dess roll inte helt klar. De läromedel jag undersökt strukturerar och

presenterar grammatiken tydlig och det är tämligen stora sjok som finns i böckerna. Frågan är hur

väl det korrelerar med det lilla som står om grammatik i kursplanerna. Det finns ju argument för

att bedriva undervisning i grammatik och det finns material för att bedriva en undervisning. Den

fråga jag ställer mig är varför det i så fall inte nämns mer om den i kursplanerna. Det skulle vara

av intresse att vidare undersöka. Ytterligare en aspekt som skulle kunna vara av intresse att

undersöka är om lärare kompletterar med eget material och i så fall vad för material samt i vilken

utsträckning detta sker.

23

9 Referenser 9.1 Läromedel

Arena, 2002: Språkarbetsbok 2, Stockholm: Natur och Kultur.

Ess i Svenska, 2001: Lärobok 8, 3 uppl. Stockholm: Natur och Kultur.

Ess i Svenska, 2002: Essens 8, 3 uppl. Stockholm: Natur och Kultur.

Greppa grammatiken, 2008: Greppa grammatiken. Stockholm, Bonniers.

Svenska Plus, 2002: Grundbok 2. Stockholm, Bonniers.

Svenska Plus, 2002: Studiebok 2. Stockholm, Bonniers 9.2 Övrigt

Brodow, Bengt, Nilsson, Nils-Erik, Ullström, Sten-Olof, 2000: Retoriken kring grammatiken – Didaktiska perspektiv på skolgrammatik. Lund: Studentlitteratur.

Holmberg, Per, Karlsson, Anna-Malin, 2006: Grammatik med betydelse – En introduktion till funktionell grammatik. Uppsala: Hallgren & Fallgren.

Platzack, Christer, 1998: Svenskans inre grammatik – Det minimalistiska programmet. En introduktion till modern generativ grammatik. Lund: Studentlitteratur.

Sohlberg, Peter & Britt-Marie, 2002: Kunskapens former – Vetenskapsteori och forskningsmetod. Stockholm: Liber.

Teleman, Ulf, Hellberg, Staffan, Andersson, Erik, 1999: Svenska Akademiens grammatik.

Stockholm: Nordstedts.

Skolverket:

http://www.skolverket.se/sb/d/2386/a/16138/func/kursplan/id/3890/titleId/SV1010%20-

%20Svenska (2010-10-15)