AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för socialt arbete och kriminologiAttityder och metoder i polisens arbete
-En kvalitativ studie om polisers bemötande från ett
brottspreventivt perspektiv
Charlotte Wiklander & Melissa Ylitalo
2020
Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Kriminologi
Kandidatprogram i utredningskriminologi
Sammanfattning
Syftet med undersökningen var att få en bredare kunskap och förståelse för hur polisen uppfattar att de bemöter människor i sitt arbete, och hur detta bemötande kan stärka polisens legitimitet och vara en del av det brottsförebyggande arbetet, samt om poliserna upplever det möjligt att arbeta brottspreventivt genom bemötande i alla situationer. Vi utgick från teorin om procedurrättvisa och vi använde oss av en kvalitativ undersökningsmetod genom semistrukturerade intervjuer. Vårt urval bestod av poliser som arbetade eller har arbetat som områdespoliser eller i polisens ingripandeverksamhet. Det viktigaste resultatet i vår undersökning är att det finns en stor medvetenhet och förståelse hos alla poliser som deltagit i studien, för hur bemötande kan påverka det brottsförebyggande arbetet på ett positivt eller negativt sätt. Det andra viktiga resultatet visar att polisen upplever att det kan finnas situationer eller faktorer som gör att det är svårare eller inte alltid möjligt, att arbeta brottspreventivt genom sitt bemötande.
Abstract
The purpose of our study was to gain a broader knowledge and understanding about how the police perceive their treatment when interacting with citizens in their work. How this treatment can strengthen the legitimacy of the police and be a part of the crime prevention work. If the police feel it is possible to work crime preventing through treatment in all situations. We started from the theory of procedural justice and we chose to use a qualitative survey method. Our selection consisted of police officers who worked or had worked as community police officers or with intervention. We collected empirical data through semi-structured interviews. The most important results in our study showed that there was a great awareness and understanding among the police who participated. Understanding and awareness about how treatment can affect crime prevention work in a positive or negative way. The other important result in the study showed that the police experience situations or factors that doesn’t make crime prevention possible through their treatment.
Förord
Innehållsförteckning och rubriker
1 Inledande kapitel ... 1
1.1 Inledning ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 1
1.3 Förklaring av begrepp ... 2
1.4 Disposition ... 3
2. Teori ... 5
2.1 Procedurrättvisa ... 5
2.2 Motivering av valet av teori ... 7
2.3 Hur teorin kommer att prövas ... 7
3. Tidigare forskning ... 8
3.1 Legitimitet, procedurrättvisa och brottsförebyggande arbete ... 8
3.1.1 Legitimitet ... 8
3.1.2 Empiriskt stöd för modellen ... 9
3.1.3 Bemötande, synlighet och tillgänglighet ... 9
3.1.4 Praktisk implementering av procedurrättvisa ... 10
3.2 Polisens svåra uppgift ... 12
3.3 Poliskultur ... 15
3.4 Förtroendet för polisen i Sverige ... 15
4. Metod ... 17
4.1 Tillvägagångssätt ... 17
4.2 Validitet och reliabilitet ... 20
4.3 Etiska ställningstaganden ... 21
5. Resultat och analys ... 22
5.1 Huvudkategorin bemötande och dess betydelse ... 22
5.1.1 Bemötande som utgångspunkt ... 23
5.1.2 Bemötande som en del i det brottsförebyggande arbetet ... 26
5.2 Upplever poliserna att det är möjligt för polisen att arbeta brottspreventivt genom sitt bemötande ... 26
6. Diskussion ... 31
6.1 Sammanfattning av studiens viktigaste resultat i relation till syfte och frågeställning ... 31
6.2 Jämförelse med tidigare forskning ... 32
6.2.1 Synlighet och närvaro ... 32
6.2.2 Polisens svåra uppgift ... 33
6.2.3 Brist på tid ... 33
6.2.4 Ungdomar och att bygga relation ... 34
6.2.5 Poliskultur ... 34
6.3 Alternativa tolkningar av resultatet ... 35
6.3.1 Fortbildning om bemötande ... 35
6.3.2 Resurser ... 35
6.3.3 Gemensamma mål ... 36
6.3.4 Brottstyp ... 36
6.4 Hur resultaten kan tolkas i relation till vald teori och till tidigare forskning ... 37
6.5 Den valda metodens fördelar och begränsningar ... 37
6.6.1 Strukturella och kulturella aspekter på bemötande ... 38
6.6.2 Uppföljning och mätning av bemötande ... 38
6.6.3 Fotpatrullering ... 39
6.6.4 Genusaspekter på bemötande och attityd ... 39
7. Litteraturförteckning ... 40
Bilaga 1 ... 45
Intervjuguide ... 45
Bilaga 2 ... 46
1
1 Inledande kapitel
1.1 Inledning
Det finns många olika teorier om varför en individ begår brott och olika förklaringar till vad som avhåller en individ från att begå brott (Sarnecki, 2009, s. 27). Finstad (2016) lyfter fram att polisens förhållningssätt vid möten med allmänheten är en förutsättning av flera för att stärka sin legitimitet och att modellen procedurrättvisa (procedural justice) visar på vilket sätt det kan göras (Finstad, 2016, s. 275). Om individer upplever polisen som legitim, det vill säga rättvis, opartisk och icke-diskriminerande, så ökar motivationen att inte begå brott (Finstad, 2016, s. 275). Tom Tyler (2003) konstaterade i en undersökning att ett dåligt bemötande från polisen kan skapa en riskfaktor för kriminalitet:
"One of the most striking recent findings is the extent to which the police themselves
create a risk factor for crime simply by using bad manners. Modest but consistent scientific evidence supports the hypothesis that the less respectful police are towards suspects and citizens generally, the less people will comply with the law. Changing police 'style' may thus be important as focusing police 'substance.' Making both the style substance of police practices more 'legitimate' in the eyes of the public, particularly high-risk juveniles, may be one of the most effective long- term police strategies for crime prevention” (Tyler, 2003, s. 297-298)
Hur allmänheten upplever polisens förhållningssätt och attityd gentemot dem i olika situationer när kontakt sker, är således en viktig aspekt utifrån ett brottspreventivt perspektiv. Det är därför av intresse att undersöka hur poliser i det dagliga polisarbetet arbetar med bemötande gentemot allmänheten.
1.2 Syfte och frågeställningar
2
Undersökningen syftar till att få en förståelse kring frågeställningarna om:
1) det finns en medvetenhet hos områdes- och ingripandepoliser att polisens bemötande kan ha betydelse från ett brottsförebyggande perspektiv,
2) poliserna upplever det som viktigt i det dagliga arbetet, och
3) polisen upplever det möjligt att arbeta brottspreventivt genom sitt bemötande i alla situationer.
1.3 Förklaring av begrepp
Ett begrepp kan ha olika betydelser i olika kontexter. I denna del finns en beskrivning av vad vi avser med ett visst begrepp i vårt arbete.
Brottspreventivt arbete – Att förebygga brott innebär enligt Sahlin (2013, s. 11) att arbeta med proaktiva åtgärder/insatser som syftar till att förhindra att någon begår brott. En annan term är brottspreventivt arbete (Sahlin, 2013, s.11). I vårt arbete kommer vi använda oss av Sarneckis (2015) definition ”Brottspreventiva är sådana åtgärder och
förhållanden som minskar sannolikheten för att brott begås och/eller som reducerar skadeverkningar av brott.” (Sarnecki, 2009, s. 482).
Ingripandepolis – Vi har utgått från polisens beskrivning av vad som är ingripandeverksamhet. Av polisens årsredovisning för 2019 framgår att; ”Ingripandeverksamhet är en arbetsform som främst används inom huvudprocesserna
brottsförebyggande arbete (BF), utredning och lagföring (UL) och service (SE). Aktiviteten inom ingripandeverksamheten har stor påverkan på allmänhetens bild av polisens förmåga att bekämpa brott och säkerställa allmänheten skydd och hjälp, vilket i förlängningen ger effekter på den upplevda tryggheten i samhället och förtroendet för polisen.” (Polisen, 2020, s. 62).
Kommunpolis – Vi har använt oss av polisens beskrivning av kommunpolisernas arbetsuppgifter. Av polisens årsredovisning för 2019 framgår att; ”Kommunpoliserna har
3
Områdespolis – I uppdragsbeskrivningen för områdespolis står det att; ”i varje
lokalpolisområde ska finnas en polisiär funktion som arbetar långsiktigt med kontaktskapande, brottsförebyggande och förtroendeskapande uppgifter. Områdespoliserna ska ha ett utpekat geografiskt ansvarsområde inom lokalpolisområdet. Arbetet ska bedrivas med kontinuitet och vara uthålligt och svara upp mot de åtaganden som gjorts i samverkansöverenskommelser och medborgarlöften.” (Polisen, 2020, s.18).
”Police-property” – Inom forskning förekommer begreppet ”police-property”. I vårt arbete avser det stigmatiserade grupper som faller utanför samhället och där den sociala kontrollen utövas av polisen. Det kan också ibland uttryckas som ”polis egendom”, eller de laglydiga och de andra (Pettersson, 2012a, s. 139, Holmberg, 2016, s.168–169 och Finstad, 2016, s.254).
Procedurrättvisa – I vårt arbete avses den normativa modell av procedurrättvisa som utvecklats av Tom Tyler (Finstad, 2016, s.275).
Social brottsprevention – Med social brottsprevention menas åtgärder som utgår från sociala orsaker i syfte att få en individ att inte begå brott (Sarnecki, 2009, s.483 och Gundhus, 2015, s. 206). Åtgärderna kan vara strukturella eller individuella (Sarnecki, 2009, s, 483). Social brottsprevention är viktigt och insatserna som vidtas ska ha sin grund i kunskap (Gundhus, 2015, s. 206).
Socialt utsatta områden- Områden som ”…kännetecknas bland annat av en stor andel
boende med låg socioekonomisk status och av inslag av kriminella med en betydande inverkan på lokalsamhället” (Brå, 2018, s.8).
1.4 Disposition
4
Avsnitt två redogör för teorin procedurrättvisa, varför vi valt teorin och hur den ska prövas i examensarbetet.
Avsnitt tre beskriver tidigare forskning inom området samt hur denna sökts fram och dess relevans för arbetet.
I avsnitt fyra redogörs för vilken metod vi använt, hur vi använt den och varför. Vidare framgår tillvägagångssättet för informationsinsamlingen. Vidare diskuteras arbetets validitet och reliabilitet samt etiska överväganden presenteras.
I avsnitt fem presenteras studiens resultat.
5
2. Teori
Avsnittet beskriver teorin om procedurrättvisa. Vidare redogör avsnittet för varför vi valt att utgå från procedurrättvisa och hur teorin ska prövas i vårt arbete.
2.1 Procedurrättvisa
Polisens uppdrag, ansvaret som följer med det, och polisens legitimitet är två olika saker som hör samman och påverkar varandra (Finstad, 2015, s. 275). Hur polisen utför sitt arbete är av stor betydelse för allmänhetens förtroende för polisen. Allmänhetens förtroende påverkar polisen legitimitet. För att kunna bedriva ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete har forskning visat att polisens legitimitet är av betydelse (Gundhus, 2015, s. 204 och Pettersson, 2012a, s. 10, s.14 & s. 139).
Procedurrättvisa är en teori om hur polisen kan stärka sin legitimitet för att kunna utföra sitt uppdrag. Om individer upplever polisen som legitim, det vill säga rättvis, opartisk och icke-diskriminerade ökar individens motivation att inte begå brott. (Larsson, Granér & Gundhus, 2016, s. 27). Procedurrättvisa kan ses utifrån två olika perspektiv, det institutionella och det normativa perspektivet (Tyler, 2006, s. 6–7).
Thibaut & Walker utvecklade ett institutionellt perspektiv på procedurrättvisa. Det institutionella perspektivet om procedurrättvisa utgår från processen ska vara rättvis, korrekt och följa lagen. Individen ska ha en möjlighet att få komma till tals och att påverka beslutsprocessen (Tyler, 2006, s. 116, s. 135 och s. 175). Enligt det institutionella perspektivet är möjligheten att påverka processen bara värdefull utifrån ett brottspreventivt perspektiv om det påverkar utgången på det sätt individen vill (Tyler, 2006, s. 116). Kriminalpolitiskt används ofta ett institutionellt perspektiv av procedurrättvisa (Tyler, 2006, s. 21, s. 22 & s. 276 & Jackson m.fl., 2012, s. 1051). Lagstiftningen bygger ofta på individuell- och allmänprevention (avskräckning) med sin grund i en utilitaristisk straffteori och utgår från att en person är rationell och fattar sina beslut att begå brott eller inte utifrån en värdering av för- och nackdelar samt risken för att bli upptäckt (Tyler, 2006, s. 3 och Sarnecki, 2009, s. 44).
6
det skulle medföra om de bröt mot lagen (Tyler, 2006, s. 3). Vidare menade Tyler att det personliga engagemanget till laglydnad kan bygga på moral eller legitimitet. Det moraliska åtagandet att följa lagen bygger emellertid på individens uppfattning om vad som är rätt eller fel. Som exempel på hur moraliska åtaganden kan påverka individen att följa lagen nämner Tyler att man inte stjäl för det är fel men istället kanske individen brukar narkotika eller sex för det inte anses vara omoraliskt (Tyler, 2006, s.4). Det personliga engagemanget som bygger på legitimitet innebär istället att individen väljer att följa lagen för att individen anser att myndigheter har rätten att diktera beteenden (Tyler, 2006, s.4).
Tylers normativa modell utgår från att det är individens personliga erfarenheter av rättsväsendet, att uppleva att man blivit rättvist behandlad, som är grunden för legitimitet (Tyler, 2006, s. 4 och s.26). Det normativa perspektivet på procedurrättvisa har sin grund i att individer känner att de är en del av samhället, att individen känner en grupptillhörighet. Procedurer visar individen hur beslutsfattare värderar allmänheten. Att använda goda processer, där individen upplever sig vara en ”värdig” deltagare ger individen en delaktighet oavsett utfallet. Det i sin tur leder till tillförlitlighet och trovärdighet (Tyler, 2016, s. 173–176). Normativa aspekter av procedurrättvisa är neutralitet, korrekta beslut, ärlighet, en rättvis process, ett bra bemötande, hövlighet samt respekt för individens rättigheter (Tyler, 2006, s.7). De normativa aspekterna är, som tidigare nämnts, inte beroende av processens slutresultat för individen, vilket är en skillnad mot det institutionella perspektivet på procedurrättvisa (Tyler, 2006, s. 7 & s. 116).
Sammanfattningsvis består procedurrättvisa av fyra olika delar 1) citizen participation,
2) neutrality of police during the police–citizen encounters,
3) efforts by police to communicate dignity and/or respect for citizens, or
4) police demonstrating trustworthy motives (Mazerolle, 2013, s. 264 & Brå, 2016, s. 10).
7
evidence that legitimacy policing is an important precursor for improving the capacity of policing to prevent and control crime” (Mazerolle,fl 2013, s. 266).
Procedurrättvisan har också fått stöd i ett flertal kriminologiska teorier. Som exempel kan nämnas teorin om sociala band, som utgår från att relationer inom grupper består av sociala band som avhåller en person från att begå brott (Sarnecki, 2009, s. 242). Ett av banden är övertygelse, ”belief” om, i detta fall, polisens legitimitet. En positiv attityd till polisen stärker legitimiteten och skulle, i linje med procedurrättvisa, avhålla en person från att bryta mot lagen (Sarnecki, 2009, s. 243). Det finns emellertid flera olika kriminologiska teorier där legitimiteten är en beståndsdel, som till exempel olika konfliktteorier (Tyler, 2006, s. 283).
2.2 Motivering av valet av teori
Den normativa modellen av procedurrättvisa är för vår studie användbar som teoretisk utgångspunkt för att undersöka om poliser har förståelse för att de möten de har med allmänheten i sitt dagliga polisarbete påverkar deras legitimitet (Jackson m.fl, 2012, s. 1063). Finstad nämner att procedurrättvisa kan vara särskilt användbar för de nordiska länderna, trots att modellen är utvecklad i USA, eftersom konflikten mellan polisen och medborgare är mindre i Norden och förtroendet är större för polisen jämfört med USA (Finstad, 2016, s. 277).
2.3 Hur teorin kommer att prövas
8
3. Tidigare forskning
Urvalet av tidigare forskning baserades på valet av teori i undersökningen, procedurrättvisa (procedural justice). Databasen från Högskolan i Gävle användes för att hitta publicerad forskning (peer reviewed). Huvudsökord som använts för att hitta tidigare forskning har varit procedural justice och policing i kombination med andra termer. Vidare har vi sökt information från tidigare använd kurslitteratur samt andra publikationer där sökord som polis, bemötande och procedurrättvisa har använts.
Även BRÅ:s rapport ”Polisforskning i Sverige - En sammanställning över publicerad polisforskning i Sverige 2010–2017” har använts för att hitta annan forskning kopplad till bemötande och procedurrättvisa. Polisens publicerade dokument samt resultat från Nationella trygghetsundersökningen har också varit av intresse.
Sammanfattningsvis presenterar avsnittet den forskning vi har bedömt som relevant för vår underökning. Förutom forskning innehåller avsnittet också myndighetsrapporter som vi bedömt vara relevanta.
3.1 Legitimitet, procedurrättvisa och brottsförebyggande arbete
Den tidigare forskningen beskrivs och presenteras i kategorierna: 1) legitimitet, procedurrättvisa och brottsförebyggande arbete, 2) polisens svåra uppgift,
3) poliskultur, och
4) förtroendet för polisen i Sverige.
3.1.1 Legitimitet
9
mellan medborgare och polis behöver vara i fokus. Även polisens synlighet och tillgänglighet bör vara i fokus för att öka deras legitimitet i samhället (Brå, 2016, s. 7-8).
När det gäller polisens verksamhet finns det enligt Myhrer & Anderberg (2015) tre grundkrav på de regelverk som styr polisen verksamhet. De tre kraven är:
1) korrekta beslut,
2) förtroende och hänsyn, samt
3) ett snabbt och effektivt arbete (Myhrer & Anderberg, 2015, s. 86-88).
3.1.2 Empiriskt stöd för modellen
Tyler har utvecklat en normativ modell av procedurrättvisa. Modellen visar hur polisen kan stärka sin legitimitet och har empiriskt stöd i flera olika studier. De olika studierna har genomförts i staden Chicago, USA (Tyler, 2006, s. 270), Australien, England och Wales (Jackson m.fl., 2012, s. 1052). Resultaten från studierna visade att ett bra bemötande har en betydande roll för individers förtroende för polisen och rättsväsendet. Legitimiteten för polisen skapar beteenden som medför att individer är mer benägna till att följa lagen.
Tylers modell av procedurrättvisa utgår från att det är medborgarnas personliga engagemang och motivation att följa lagen som ger en brottsreducerande effekt (Jackson m.fl., 2012, s. 1051). Om polisen inte anses vara rättvis, opartisk och icke-diskriminerade bidrar det till att polisens legitimitet försämras och att medborgaren inte heller anser sig behöva följa regler och normer i samhället. Vidare visar studier att medborgarna blir mer motiverade att följa lagen när de anser att polisen är rättvis än om polisen anses vara effektiv (Jackson m.fl., 2012, s. 1063).
3.1.3 Bemötande, synlighet och tillgänglighet
10
Sociala brottspreventionsstrategier kan vara inkluderande eller exkluderande. En inkluderande förebyggande strategi är enligt Gundhus (2015) kanske det viktigaste för att få ungdomar att känna att de tillhör samhället, istället för att uppleva att de står utanför samhället (Gundhus, 2015, s. 208).
Att ett bemötande från polisen upplevs som rättvist har flera effekter. Förutom den brottspreventiva effekten kan även klagomål på bemötande framkomma i efterhand. ”They examined which aspects of police behavior predict later compliance and found that
procedural justice during the initial encounter predicts the extent of future law abiding behavior. This suggests that, if the key issue to the police is to encourage long-term law abidingness among those with whom they deal, they will be more successful if they focus on treating people in ways experienced as fair“ (Tyler, 2003, s. 297).
Tove Pettersson (2012) har forskat om mötet mellan polis och ungdom i socialt utsatta områden. I dessa områden finns en problematik bestående av brottslighet, fattigdom och andra former av marginalisering. Enligt Pettersson (2012) beskrivs relationen mellan polis och ungdomar i dessa socialt utsatta områden som ansträngd. Ungdomarna har uttryckt att de känner sig provocerade och trakasserade av polisen. De upplevde att polisen hade ett aggressivt och nedlåtande beteende mot dem. Relation mellan polisen och ungdomarna verkar ha byggts upp under en längre tid. Ungdomarna var överlag negativt inställda till myndigheter på grund av ökade kontroller (Pettersson, 2012, s. 49– 50).
Rosenbaum & Lawrence (2017) framhåller att det är viktigt att polisen har ett bra bemötande i sitt dagliga arbete. Polisers arbetsuppgifter kan växla till exempel från att omhänderta en bråkig person till att i nästa sekund ta emot en brottsanmälan från en uppriven person. Poliser behöver träning som syftar till att behålla lugnet vid alla typer av konfrontationer. Att inte låta sig bli provocerade och påverka bemötandet till en negativ upplevelse kräver en mental styrka (Rosenbaum & Lawrence, 2017, s. 295).
3.1.4 Praktisk implementering av procedurrättvisa
11
På många håll i USA har poliser fått träning i hur de kan använda sig av procedurrättvisa i det dagliga arbetet. Resultatet från en studie gjord av Wood, Taylor & Papachristos (2020) indikerade att implementeringen av procedurrättvisa var framgångsrik för att förbättra polisens bemötande. Bland annat skulle det minska vissa typer av överträdelser från polisens sida. Resultatet visade att polisen minskade sitt bruk av våld mot allmänheten men också på ett minskat antal klagomål. En förändring på 5-15 procentenheter kunde urskiljas efter en uppföljning av en två års period (Wood, Taylor & Papachristos, 2020, s. 9817).
CIT (Training for crisis intervention teams) är rekommenderad för polisen i USA och har använts för att påverka polisens attityder gällande mental ohälsa. Det har dock skett lite forskning kring själva bemötandet. Det finns inte mycket utvärderingar gjorda kring om CIT har minskat det fysiska våldet. Skogan, Van Craen & Hennesey (2014) påpekar att ett större behov av implementering av procedurrättvisa och dess principer behövs för att kunna kommunicera vid ingripanden. Nästan ingen forskning fanns fram till och med 2014 gällande hur polisen kan bli uppmuntrade till att implementera principerna om procedurrättvisa i deras interaktion med allmänheten. Polisen i Chicago, USA, startade då ett projekt i syfte att förbättra deras relation till allmänheten genom att träna poliser i dessa principer (Skogan, Van Craen & Hennessy, 2014, s. 320).
På flera håll i USA har det införts ett program för att träna poliser i bättre bemötande i praktiken, ett sätt att försöka få bort den rådande poliskulturen som kan uppfattas väldigt hård och auktoritär (Wood m.fl., 2020, s. 9815) I programmet får poliser lära sig hur de bemöter civila med respekt och på ett sätt som ska minimera risken för konflikt med dem de bemöter. Träningen går också ut på att försöka minimera det fysiska våldet för att polisen ska arbeta mot att bemöta rätt och undvika att förlita sig på att våld är en lösning (om det inte krävs vid självförsvar) (Wood m.fl., 2020, s. 9816).
12
bör arbeta enligt de förhållningssätt som de har (Skogan m.fl., 2014, s. 324). De fyra koncepten går att beskriva enligt följande:
• Neutralitet som innebär att alla behandlas på samma sätt och att man använder samma metoder och procedurer varje gång, att man är tydlig med varför en person blir stoppad och att alltid förklara syftet i enlighet med lagen. Neutralitet betyder också att egna värderingar inte ska yttras i arbetet, att man är objektiv (Skogan m.fl., 2014, s. 324).
• Talan/Deltagande (”Voice”) som innebär att man ger individen rätt till att uttrycka sig om problemet och förklara sin sida av situationen vid misstänkt brott. Konceptet innebär att polisen ska kunna lyssna och vara delaktig i att vilja hjälpa (Skogan m.fl., 2014, s. 324–325).
• Respekt som innebär att bemöta individer med värdighet, vara artig och respektfull. Oavsett individens attityd bör bemötandet från polisen vara respektfullt och avslappnat (Skogan m.fl., 2014, s. 325).
• Förtroende/Tillit innebär att individen blir behandlad enligt lagen och att polisen finns till för att hjälpa medborgaren (Skogan m.fl., 2014, s. 325). Det finns få studier om utvärdering gällande polisens syn på bemötandet de har mot allmänheten och hur procedurrättvisa implementeras. Den utvärdering som genomförts av studien från de fyra attityderna visar att poliserna är positivt inställda till procedurrättvisa och tror att metoden är effektiv för att vara brottsförebyggande (Skogan m.fl., 2014, s. 320 & 327).
Sarnecki (2019) refererar till en relativt ny gren inom kriminologin ”peacemaking criminology” som innebär att konfliktlösning är en brottsförebyggande metod (Sarnecki, 2019, s. 58) Peacemaking criminology, som har utvecklats av Harold Pepinsky & Richard Quinney, har diskuterats utifrån om det är idéer om hur man reagerar på brott eller om det är en kriminologisk teori. Oavsett definition av begreppet så är beskrivningen av den ett väl komplement till procedurrättvisa då konfliktlösning genom bemötande kan öka polisens legitimitet (Pepinsky, 2013, s. 321).
3.2 Polisens svåra uppgift
” Polisen har således en svår uppgift att vara effektiv, utan att skada förtroendet hos
13
uppenbar risk att boende tolkar både ineffektivitet och andra problem som ett kvitto på att deras områden är bortglömda eller satta på undantag.” (Brå, 2018, s. 10).
Hot spots är en plats ”där brottsligheten är särskilt hög” (Holmberg, 2016, s,164). I takt med samhällets utveckling av nya tekniker går det numera att kartlägga kriminella nätverk och punktmarkera individer där brottsligheten är starkt koncentrerad (Sarnecki, 2019, s. 64). Taylor, Koper & Woods (2010) genomfört en studie i Florida, USA. Resultatet visade på att våldsbrott minskade vid hot spot-patrullering (Taylor, Koper & Woods, 2010, s. 169). Braga, Papachristos och Hureau (2012) genomförde år 2012 en metaanalys av hot patrullering. Totalt analyserades i metaanalysen 19 utvärderingar av hot spot-patrullering. Resultatet visade att det fanns en viss brottspreventiv effekt avseende narkotika-, ordnings- och våldsbrott. Däremot fanns det ingen brottspreventiv effekt avseende egendomsbrott (Holmberg, 2016, s. 164, Braga, Papachristos & Hureau, 2012, s. 19-20). I en norsk studie som genomfördes av Knutsson & Søviks visade resultaten på att det istället uppstod en förskjutningseffekt. Kriminaliteten flyttades enbart geografiskt (Holmberg, 2016, s.178).
Brå (2013) menar att synligheten av poliser ska fungera brottsförebyggande. Enligt Brå har patrullering vid hot spots gett positiva effekter avseende minskad brottslighet på vissa områden. På andra geografiska områden kan det inte visas att den minskade brottsligheten beror på en ökad närvaro av polisen. Brå genomförde 2013 en enkätundersökning riktad till poliser. Resultatet från undersökningen visade att ingripandepoliserna var av uppfattningen att synlighet var mest effektivt i brottsförebyggande syfte (Brå, 2013, s. 48–49).
Under väldigt många år har det inom polisforskningen undersökts om polisens patrullering och kontroll fungerar brottsförebyggande, men enligt Holmberg (2016) är det en fråga som är svår att besvara (Holmberg, 2016, s. 162).
14
Finstad (2015) lyfter fram att överdriven kontroll kan skapa legitimitetsproblem. ”Stop and check” drabbar oftast vissa kategorier av människor. De som tillhör en kategori som kontrolleras oftare än andra, kan även tillhöra en kategori som kan vara otillräckligt skyddade av polisen. Med otillräckligt skydd menas till exempel att brott inte blir utredda, vilket kan leda till en legitimitetsbrist och ett minskat förtroende från de brottsutsatta (Finstad, 2015, s. 254). Även Holmberg (2016) ställer frågan om polisens ökade närvaro och kontroller kan ha negativa effekter som till exempel att personer som kontrolleras oftare, riskerar att stigmatiseras (Holmberg, 2016, s. 167).
Holmberg skriver även om polisens proaktiva bedömningsutrymme som kan kategorisera allmänheten i två grupper, ordentliga medborgare och misstänkta. Vidare lyfter Holmberg fram att polisens kategorisering på laglydiga och brottslingar, även kan påverka vilka andra åtgärder polisen vidtar och inte bara vilka som väljs ut för att kontrolleras. Detta i sin tur skulle kunna innebära en olikhet inför lagen (Holmberg, 2016, s. 168).
Tove Pettersson (2012a) genomförde under år 2009 och 2010 en fältstudie där hon deltog som observatör. Poliserna som Pettersson följde arbetade framförallt mot ungdomar och syftet med studien var att ”beskriva polisens arbete med ungdomar och sätta detta i
relation till andra studier om polisen” (Pettersson, 2012a, s. 9). Inledningsvis
konstaterade Pettersson (2012a) att tidigare forskning visar att ungdomars inställning till bland annat polisen befästs under tonåren för att sedan vara ganska oförändrad under livet. Vidare konstaterade Pettersson (2012a) att hur ungdomar upplever att polisen bemöter dem har en stor påverkan för deras inställning till polisen (Pettersson, 2012a, s. 9). Faktorer som påverkar allmänhetens förtroende är inte bara vad polisen gör utan även hur de gör det och vem som blir utsatt för kontrollen/kontakten (Pettersson, 2012a, s. 10, s.14 & s. 139). Till exempel kan ”over-policing”, det vill säga en för hög närvaro av polisen i vissa områden, leda till legitimitetsproblem (Petterson, 2012a, s. 139).
15
viktigt att poliser har förståelse för ungdomar de möter och kontexten kring ungdomarna och mötet, att polisen har förmåga och redskap att hantera svåra situationerna och att det finns strategier för att poliserna ska kunna hantera sina upplevelser av svåra situationer (Petterson, 2012a, s. 141).
Polisen är en av få aktörer i samhället som även har rätt att använda våld för att utföra sina arbetsuppgifter. Polisen bistår även andra myndigheter när det kan behövas fysiskt tvång. Det är viktigt att när polisen utövar sin våldsbefogenhet ska det ha stöd i lag men även vara nödvändigt och proportionerligt (Holmberg, 2016, s. 173). Det innebär att även poliser ska kunna hållas ansvariga i sin tjänsteutövning, vilket är ett grundläggande krav i rule of law, se avsnitt 3.1.1 ovan.
3.3 Poliskultur
Granér (2004) har genomfört en studie om patrullerande polisers yrkeskultur. Med yrkeskultur menar Granér att en grupp har gemensamma sätt att uppfatta och värdera verkligheten. Även den enskilda polisen värderar sitt eget arbete utifrån sig själv men också utifrån sin yrkesgrupp. Inom polisen finns olika yrkeskulturer beroende på var i organisationen man arbetar snarare än en gemensam kultur (Granér, 2015 s. 144). Av studien framgick det bland annat när det handlade om praktiskt polisarbete att ”motparten
lade ribban för polisernas agerande” (Granér, 2015 s. 150). Det innebar att hur polisen
agerade och vilka åtgärder de vidtog berodde på motparten, även om det inte direkt överensstämde med hur en polis enligt direktiv ska uppträda (Granér, 2015 s. 150).
3.4 Förtroendet för polisen i Sverige
I den nationella trygghetsundersökning (NTU) som Brå genomför varje år, mäts bland annat hur förtroendet för rättsväsendet är i stort, men även hur förtroendet för polisen utvecklas samt om det finns skillnader i förtroende mellan olika grupper i befolkningen (Brå, 2019, s. 19). Av NTU som genomfördes år 2019 kan man utläsa att på en övergripande nivå har 52 procentenheter, det vill säga drygt häften av befolkningen, mycket eller ganska stort förtroende för hur polisen sköter sitt arbete. Det är en ökning sedan år 2018 med 3 procentenheter och sedan år 2017 med 10 procentenheter (Brå, 2019, s. 175–176). Brå konstaterar i rapporten ”Det återstår att se om ökningen är början på en
ny trend eller en tillfällig avvikelse från den annars stabila nivån” (Brå, 2019, s. 176).
16
vilket är en stabil nivå över mätperioden, bortsett från år 2017 då andelen av befolkningen som har ett litet förtroende för polisen ökade (Brå, 2019, s. 176). Vad gäller förtroendet för att polisen hanterar brottsmisstänkta rättvist har 49 procentenheter ett stort förtroende jämfört med 15 procentenheter som uppger att de har ett litet förtroende (Brå, 2019, s. 192). Vidare framgår av NTU att 44 procentenheter av befolkningen har ”stort förtroende
för att polisen behandlar brottsutsatta på ett bra sätt” (Brå, 2019, s. 205). Befolkningens
förtroende för polisen är högre än förtroendet för rättsväsendets som helhet. I rapporten undersöks också vilka erfarenheter av polisen som finns bland de som utsatts för något brott som polisanmälts under de senaste tre åren. De olika aspekterna som mäts är positiva erfarenheter av polisen, nöjd med polisens tillgänglighet, nöjd med polisens bemötande, nöjd med polisens information samt nöjd med polisens effektivitet. Drygt hälften, 54 procentenheter, uppger att de är nöjda med det bemötande de fick (Brå, 2019, s. 215).
Brå publicerade 2018 en rapport om invånarnas relationer till rättsväsendet i socialt utsatta områden (BRÅ, 2018). Av rapporten framgick det bland annat att ”den enskilt
viktigaste faktorn för förtroendet är upplevelsen av att polisen är effektiv, följt av upplevelsen av att polisen är rättvis” (Brå, 2018, s. 10). Rapporten lyfte även fram ett
annat viktigt resultat, nämligen att yngre hade ett lägre förtroende, framförallt yngre män, och det framkom i rapporten; ”att polisen inte fattar rättvisa beslut, att polisen inte
behandlar dem med respekt och att det är deras skyldighet att göra vad polisen säger åt dem även om de inte förstår, håller med eller gillar hur polisen behandlar dem.” (Brå,
2018, s. 10). Brå konstaterar att det finns en problematik för polisen att bygga förtroende, dels ska polisen vara effektiv mot kriminella men samtidigt kan ett alltför repressivt arbete skada polisens förtroende hos den grupp som kontrolleras (Brå, 2018, s. 10).
17
4. Metod
4.1 Tillvägagångssätt
Syftet med vår undersökning är alltså att få en djupare förståelse för hur polisen arbetar med bemötande i sitt dagliga arbete samt vilka förutsättningar polisen har för att arbeta brottspreventivt genom bemötande. Undersökningen har således en kvalitativ ansats och från ett kunskapsteoretiskt perspektiv är tolkningsinriktad. Den har sin ontologiska inriktning i konstruktionismen (Bryman, 2015, s.36–37, s.40-41 & s. 341).
Vi valde att samla in data som empiriskt material till studien genom att genomföra intervjuer. Att samla in data genom intervjuer är enligt Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2016) förmodligen en av de vanligaste metoderna inom kvalitativ forskning. Det finns dock forskning som visar att en intervju ”präglas av den sociala och språkliga kontexten” (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2016, s. 34–35). Det innebär att data som samlas in vid en intervju påverkas av olika faktorer som till exempel hur intervjun genomfördes och hur ämnet uppfattades. Vi övervägde om andra metoder kunde vara mer lämpade men utifrån studiens syfte och begränsat tidsutrymme kom vi fram till att intervjumetoden var den som bäst passade vår undersökning (Kvale & Brinkman, 2009, s. 131–132).
Vi använde oss av en semistrukturerad intervjuteknik för att få en mer öppen dialog om polisens bemötande. Detta var för att lättare besvara den komplexa frågeställningen ur olika perspektiv och uppfattningar (Bryman, 2011, s. 413). Eftersom vi valde en semistrukturerad intervjuform tog vi fram en intervjuguide (se bilaga 1) för att kunna hålla oss till temat under intervjuerna och följa en röd tråd. Frågornas ordning i en semistrukturerad intervjuform kan varieras och anpassas. Det finns möjlighet att ställa ytterligare frågor om något kommer fram som upplevs som viktigt under intervjutillfället (Bryman, 2015, s. 654). Fördelen med en semistrukturerad intervju är att man kan få en bredare bild av olika perspektiv än vad som är möjligt med strukturerade frågor (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2016, s. 38).
18
situationen. En intervju som sker fysiskt på en väl vald plats kan också få intervjupersonen avslappnad och det är lättare att få intervjun att flyta på (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2016, s. 43–44). På grund av rådande pandemin Covid-19 bestämde vi att istället genomföra intervjuerna per telefon. Nackdelen med en telefonintervju är att det är omöjligt att veta vad som finns runtomkring intervjuobjektet som kan distrahera. Telefonintervjuer kan också ha en benägenhet att bli mer formella (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2016, s. 44).
Målgruppen för studien har varit poliser som jobbar alternativt har jobbat som områdespolis eller i polisens ingripandeverksamhet. Det fanns inget krav på hur lång yrkeserfarenhet intervjudeltagarna skulle ha. Vi valde medvetet bort kommunpoliser i vårt urval eftersom vi har uppfattat det som att deras arbetsuppgift består av i stort sett av samverkan med allmänheten och andra aktörer.
För att hitta specifika personer att intervjua som passade det målinriktade urvalet har fyra olika kontakter använts. Valet av att använda flera kontaktpersoner var medvetet för att få ett så spritt urval som möjligt. Fem intervjudeltagare arbetade i storstad, två i en tätort. Detta kan beskrivas som en form av snöbollsurval för att komma i kontakt med poliser som uppfyllde våra urvalskrav (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2016, s 40–41 & Bryman, 2015, s. 654).
Hur många intervjudeltagare som behöver intervjuas i en studie är beroende av studiens syfte. I en mer vanlig kvalitativ intervjustudie som våran är det brukligt med cirka 15 intervjuer med en variation om +- 10 stycken (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 129–130). Vi intervjuade totalt sju poliser varav tre var områdespoliser och fyra var i ingripandeverksamheten. Antalet intervjuer var avhängt den tid vi hade och vilka resurser som fanns tillgänglig samt ”lagen om avtagande avkastning” (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 130). Vi intervjuade var för sig tre respektive fyra deltagare. Intervjuerna genomfördes per telefon och pågick mellan 20–60 minuter. Intervjudeltagarna fick själva välja tid för när intervjun skulle genomföras.
19
erfarenhet av tekniska svårigheter med att spela in intervjuer. En annan aspekt när man gör en telefonintervju, som isig kan bli formell, är att en inspelning kan leda till att intervjun blir ännu mer formaliserad. Vi valde utifrån de aspekterna att istället dokumentera genom att föra anteckningar löpande under intervjun. I de fall kompletteringsfrågor ställdes dokumenterades det i materialet. För att säkerställa att vi uppfattat intervjudeltagaren på rätt sätt lästes anteckningarna upp innan intervjun avslutades och om det rådde oklarheter så förtydligades det. Detta skedde i alla fall utom två. I de två fallen har intervjudeltagarna fått en fråga om de vill ha en genomgång av intervjun. Det innebär att även dessa två intervjudeltagare har fått möjligheten att ta del av hur vi uppfattat det som sagts under intervjun. Efter intervjutillfället har anteckningarna renskrivits. (Kvale & Brinkman, 2009, s. 195). Det nedskrivna materialet är således studiens empiri medan intervjusamtalet är studiens datainsamling (Svensson & Ahrne, 2016, s. 23).
I sammanhanget är det dock viktigt att poängtera att vi inte lämnat några definitioner på begreppen i frågorna utan det har varit upp till intervjudeltagarna att själva värdera begreppen för att kunna ge sitt perspektiv på frågorna utan någon härledning från oss.
Utifrån det empiriska materialet genomförde vi en tematisk analys genom att koda och indexera det empiriska materialet (Bryman, 2015, s. 523 & s. 528). En tematisk analys innebär att empirin analyserades och strukturerades efter teman (kategorier) och subteman (underkategorier) (Bryman, 2015, s. 528–529). Som huvudtema användes forskningsfrågorna. Vi valde dock att enbart dela upp det i två huvudkategorier:
1) finns det en medvetenhet hos områdes- och ingripandepoliser att polisens bemötande kan ha betydelse från ett brottsförebyggande perspektiv och upplever poliserna det som viktigt i det dagliga arbetet, och
2) upplever polisen det möjligt att arbeta brottspreventivt genom sitt bemötande.
För att få en systematik vid sortering av empirin till huvudkategorier utgick vi från frågorna vi använt i intervjuguiden och kategoriserade dem till varsin huvudkategori. Till den första huvudkategorin samlades empiri kopplad till intervjufrågorna:
• vad är ett bra bemötande,
• kan bemötande och myndighetsutövning samspela, • hur arbetar du med det,
20
• kan hur du bemöter individer när du arbetar även bidra till polisens brottsförebyggande arbete och är det viktigt.
Till den andra huvudkategorin samlades empiri kopplad till intervjufrågorna: • är ett bra bemötande alltid möjligt,
• varför är det möjligt alternativt omöjligt,
• har du några exempel när det skulle kunna vara svårt, och
• finns det något som skulle underlätta ditt arbete utifrån ett bemötandeperspektiv.
Underkategorierna skapades av de olika frågeställningarna som empirin hänförts till (Bryman, 2015, s. 528–529, Kvale & Brinkman, 2009, s. 218-219, Rennstam & Wästerfors, 2016, s. 227). Varje intervju kodades självständigt på var sitt håll av oss och sedan gjorde vi en jämförelse, i vissa fall kodades viss empiri om.
4.2 Validitet och reliabilitet
Inom kvalitativ forskning kan faktorerna tillförlitlighet och äkthet vara mer lämpade för att bedöma undersökningens kvalité, istället för kriterierna validitet, reliabilitet och generaliserbarhet (Bryman, 2011, s. 51–52). Tillförlitlighetsfaktorn består av de olika perspektiven trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering (Bryman, 2011, s. 354).
21
Vad gäller överförbarhet, som kan jämföras med den kvantitativa forskningens krav på extern validitet, är överförbarheten en empirisk fråga (Bryman, 2015, s. 255). ”En
intervju säger något om stunden då den gjordes, något om hur en person har uppfattat ämnet för intervjun, och något om det som tillskrevs diskussionen just där och då men inte något annat utanför den situationen” (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2016, s. 34). I
vår undersökning har vi försökt att genomföra intervjuer med deltagare från olika städer för att se om det finns ett mönster av likheter eller olikheter. När det gäller undersökningens pålitlighet har vi redogjort för alla delar av processen, på ett så fullständigt sätt som möjligt (Bryman, 2015, s. 255). Vi har även beaktat och försökt att styrka och konfirmera vårt resultat. Eftersom vi har varit två stycken som intervjuat har vi, i de fall likheter och olikheter framkommit, systematiskt gått igenom de intervjuer som genomförts och beaktat i analysen om vår roll kan ha påverkat empirin. De perspektiv som ingår i äkthetskriteriet är mer allmänt hållna och forskningspolitiska. Utifrån vår metod och de begräsningar som framgår av den, anser vi att vi eftersträvat att ge en rättvis bild av olika åsikter och uppfattningar som framkommit under arbetets gång. (Bryman, 2015.s. 357).
4.3 Etiska ställningstaganden
Vid all forskning gäller de etiska principerna om krav på att information, samtycke, konfidentialitet och att nyttjandekravet ska beaktas (Vetenskapsrådet, 2004, s. 6). Samtliga intervjudeltagare har fått information om undersökningens syfte, att det är frivilligt att delta, att de kan avbryta sin medverkan, konfidentialitet och deras del i studien. Informationen lämnades muntligt till sex av intervjudeltagarna innan intervjun startades, och i ett fall skickades informationen till intervjudeltagaren innan intervjutillfället. Informationen som lämnades framgår av bilaga 2. Eftersom intervjuerna genomfördes per telefon inhämtades ett muntligt samtycke från samtliga deltagare i undersökningen (Vetenskapsrådet, 2004, s. 9).
Uppgifterna som lämnats berör inte intervjupersonerna som privatpersoner och kan därför inte anses känsliga. Förutom det har samtliga personer pseudonymiserats och åtgärder har vidtagits för att utomstående inte ska kunna identifiera enskilda individer eller grupper av individer (Vetenskapsrådet, 2004, s. 13).
22
5. Resultat och analys
Syftet med vår undersökning är att få en bredare kunskap och förståelse för hur polisen uppfattar att de bemöter människor och hur bemötandet kan stärka polisens legitimitet och vara en del av det brottsförebyggande arbetet. Empirin som samlats in analyserades och sorterades med forskningsfrågorna som huvudkategorier:
1) finns det en medvetenhet hos områdes- och ingripandepoliser att polisens bemötande kan ha betydelse från ett brottsförebyggande perspektiv och är det viktigt (Bemötande och dess betydelse)
2) upplever polisen det möjligt att arbeta brottspreventivt genom sitt bemötande (är det möjligt)
Varje huvudkategori har flera underkategorier.
Resultatet kommer att presenteras under respektive huvud- och under kategori. De citat som belyser resultatet är citat från våra anteckningar och behöver inte överensstämma ordagrant med vad de intervjuade poliserna svarade.
Tabell 1. Huvudkategorier och underkategorier
Huvudkategori Underkategori Underkategori
Bemötande och dess betydelse
Bemötande som utgångspunkt
Bemötande som en del i det brottsförebyggande arbetet Är det möjligt för
polisen att arbeta brottspreventivt genom sitt bemötande
Utmaningar Förutsättningar och
svårigheter
5.1 Huvudkategorin bemötande och dess betydelse
23
5.1.1 Bemötande som utgångspunkt
Frågan om vad som är ett bra bemötande var öppen ställd i början av intervjun till intervjudeltagaren. Vi gav ingen definition om vad ett bemötande är. Samstämmigheten var stor mellan de olika intervjudeltagarna om vad ett bra bemötande är, även om olika termer och uttryckssätt förekom.
I tabell 1 finns en översikt över ord som används för att beskriva vad ett bra bemötande är. I vissa fall har deltagarna svarat samma sak, i andra fall har vi tolkat in att begreppet ryms i ett annat.
Tabell 2. Ett bra bemötande Att behålla ett
lugn
Bestämd Närvaro Respekt Tydlighet
Inte lägga in egna värderingar
Prestigelös Tillmötesgående Professionell Anpassningsbar
Inte dömande Samspel Bygga relation Mänsklig Inte fördomsfull Fingertoppskänsla Ödmjuk Opartisk Dialog
En av intervjudeltagarna uttryckte ”Det är A och O med ett bra bemötande när man
jobbar som polis.”
En annan intervjudeltagare beskrev ett bra bemötande;
”Anpassningsbar […] Ödmjuk men även auktoritär och prestigelös, inte lägga in egna värderingar”
En intervjudeltagare nämnde också ” Närvaro, att vara på plats, tillgänglighet” under frågan om bemötande och utvecklade det genom att förklara att ett professionellt bemötande också kan vara att finnas tillgänglig och att vara nära medborgaren.
Många av intervjudeltagarna nämnde att respekt är något som de anser vara en del av ett bra bemötande.
24
Myndighetsutövning och bemötande i det dagliga arbetet
En annan fråga var om bemötande och myndighetsutövning kunde samspela. Den frågan tangerade även frågan om hur polisen jobbar med bemötande när de arbetar.
” Vi vill ha allmänheten med oss, inte mot oss”
I vissa fall hade frågorna mer eller mindre redan besvarats vid andra frågor, i andra fall ställdes den specifikt. Resultatet från denna del kan i stora delar återkopplas till vad som redan framkommit under vad som är ett bra bemötande.
” Vara mänsklig. Vara tydlig med sitt jobb”
”Ja, annars är inte det här något jobb för mig. Många ser myndighetsutövande som något negativt. Men du måste kunna ha ett bra bemötande samtidigt som du är polis med legitimitetsprinciper”
På en övergripande nivå kan det beskrivas som en deltagare uttryckte det ”En tydlig vuxen
i sin yrkesroll”
En annan deltagare beskrev det som ”Det är mycket viktigt att vara prestigelös i sitt
bemötande och bygga en relation istället för att skapa en maktkamp”
En intervjudeltagare uttryckte ”Förtroendet för polisen i Sverige är stort i jämförelse med
andra delar av världen. I andra länder kan det vara ´hårdare tag´.”
En annan uttryckte det ”Vi är där för alla våra medborgare och möts av respekt. Vi
etablerar en kontakt men gör man fel ska man få veta vad som gäller, tydlighet från polisen, inte kompisanda.”
Under frågan kom även en annan intressant aspekt upp, hur viktigt det var att inte få ungdomar att känna sig stämplade, att inte bidra till det. Två av deltagarna i undersökningen lyfte fram denna aspekt och en av dem uttryckte det som följande
25
Kan ett bemötande vara beroende av vem man möter
Ett återkommande begrepp i de flesta intervjuer var förmågan att vara anpassningsbar i sitt bemötande. Det rådde en samstämmighet kring bemötandets anpassning utifrån vem polisen mötte. Ett sätt att uttrycka det var
”Alla människor är olika, beroende på vem man möter”
Och ”Oavsett vem man möter, avslappnad och tydlig vem man är och företräder.
Tillgänglig och synlighet”
En av deltagarna sammanfattade det som ” Det ska alltid vara ett bra bemötande. Det
skiljer sig åt och kan ge olika uttryck i olika situationer. Man anpassar sig efter olika människor i olika situationer”. Även i de fall en individ bemötte polisen med en ”dålig
attityd” kom det upp i några av intervjuerna. En av deltagarna uttryckte det ”försöker
alltid bemöta med respekt tillbaka”.
En annan intervjudeltagare uttryckte det som att det alltid är lättare när någon är trevlig från början ”Är du otrevlig mot mig sätts ribban ganska snabbt. Men är du trevlig är det
lättare att börja från rätt nivå”.
En intervjudeltagare var mer avslappnat inställd till att bemötande är beroende av vem man möter ”Bemöter man på rätt sätt så är det oftast inga problem”.
En av intervjudeltagarna summerade hur bemötande kan vara beroende av vem man möter på följande sätt; ”Ja, grundtanken är att alltid ha ett bra bemötande men det beror
också på hur man blir bemött själv. När det blir en våldsam situation så agerar man på ett annat sätt och det kanske inte uppfattas lika lugnt som när man pratar med folk. Men grundprinciperna ska alltid vara i fokus och följas i den mån det är möjligt”
.
Vid frågan hur intervjudeltagaren arbetar med att ha ett bra bemötande gavs svaret;
” Försöker i alla ingripanden se människan och inte brottet, det är inte vår uppgift att döma personen, vi konfronterar och ser människan bakom brottet, försöker prata med individen så gott det går.”
Också vikten av att kunna ställa om sig kom upp ” ”Det är viktigt att få info via radion
26
5.1.2 Bemötande som en del i det brottsförebyggande arbetet
Samtliga deltagare fick frågan om; kan hur du bemöter individer när du arbetar även bidra till polisens brottsförebyggande arbete och om det uppfattas som viktigt. Alla intervjudeltagare var av uppfattningen att hur de bemöter någon kan bidra till det brottsförebyggande arbetet och att det var viktigt. I denna del har vi valt att sammanfatta resultatet utifrån den bearbetade empirin.
” Ett bemötande kan vara avgörande om någon begår brott eller inte i fortsättningen och
hur de ser på sig själva”
” Det är viktigt, det är en av grundbultarna att möta och bemöta människor” ” Absolut det kan bidra alla gånger till det brottsförebyggande arbetet”
” Otroligt viktigt att man hjälper till att arbeta brottsförebyggande med ungdomar, att
kunna prata med ungdomar i förtroende” ” Det är mycket, mycket viktigt.”
En av intervjudeltagarna uttryckte sig på följande sätt och anser att ett bra bemötande kan vara av betydande roll för kommande möten. Om en polis bemöter en individ dåligt så kan det påverka hens syn på polisens legitimitet.
”Ja, det är jätteviktigt, jag tror absolut det. Ditt bemötande kan lägga grunden för
kommande möten, om en individ kommer i kontakt med oss för första gången och får ett bra bemötande kan det avgöra hens syn på oss och underlätta vid ett andra möte.”
5.2 Upplever poliserna att det är möjligt för polisen att arbeta
brottspreventivt genom sitt bemötande
”Ditt bemötande har gjort skillnad och påverkat mitt liv”
27 Utmaningar
Frågan var öppet ställd. Svaren i denna del varierade, kanske utifrån frågeställningens öppenhet och polisens arbetsuppgift. Överlag visar resultatet att ett bra bemötande som bidrar till det brottspreventiva arbetet är möjligt men under vissa förutsättningar kan det vara svårare. Den svårighet som överlag beskriver alla faktorer tillsammans är som vi uppfattade under intervjutillfällen kan härledas till kommunikation och dialog. Bemötandet saknar i dessa situationer en brottspreventiv effekt.
” Det är också svårt att nå fram till alla människor och att man måste förenas med den tanken. Man måste fortsätta med de metoder man har, viktigt med kommunikationen, men ibland går det bara inte.”
Drygt hälften av de vi intervjuade berättade att det kan vara svårare om det handlar om psykisk ohälsa eller missbruk.
Någon uttryckte att de i dessa fall kan vara en svårighet att nå fram. ”Det kan vara svårt, vi får vända och vrida på oss, lugnt och stillsamt”
En annan nämnde;
”Ibland kan man kanske uppfattas som lite fyrkantig och kantig, i vissa situationer. Beroende på vilken roll man har i processen, ibland måste man begränsa där och då, beroende på vilken uppgift”
Ytterligare en svårighet som kom fram var personer som inte vill samarbeta av olika orsaker. En annan aspekt som lyftes av två deltagare var till exempel i situationer vid fysiskt gripande. En av deltagarna berättade ”Det beror på attityd, och hur hen pratar och
beter sig. Man försöker alltid i början men till slut når man en gräns och vi är bara människor” och ” Man måste hela tiden kunna vinkla sitt bemötande och vara tydlig.”
En annan aspekt som återkom som en svårighet var brist på tid. ”Allting handlar om hur mycket tid man har”.
28
”14-15 åringar har ett hårt skal att komma igenom” En annan nämnde ” Tex ett
ungdomsgäng i ett stökigt område, med tillräckligt mycket tid och kontinuitet skulle man kunna få flera på rätt bana.”
En av intervjudeltagarna vid frågan om ett bra bemötande alltid är möjligt belyser vikten av ett bra bemötande också spelar in på folk runt omkring, att situationer kan misstolkas och att polisen på så sätt kan få oförtjänt kritik. Det återkommer också i två andra fall att under frågan om något kan underlätta.
” Ja, annars skulle jag inte tro på uppgiften. Motparten vid ett ingripande kanske inte uppfattar det bra och kan misstolka situationen. Folk i bakgrunden som inte har hela historien från början om vad som skett kan tolka det fel. Då kan man bara göra det bästa av situationen.”
” En ökad förståelse för polisens uppdrag i samhället”
En av intervjudeltagarna lyfte fram under den senare delen av intervjun, vikten av hur man som polis säger saker för att främja en bra dialog ”Är någon otrevlig går man i
försvar. Man kan säga saker på olika sätt.” Som exempel nämndes det att en individ som
fått en ordningsbot ändå kan vara nöjd med bemötandet.
Andra exempel på hur det kan påverka var bland annat ” Märker det även vid större
folksamlingar att bemötande påverkar. Är man lugn, metodisk och bestämd så blir det lugnare.”, ”Synpunkter på vad vi inte gör. Det är inte riktat mot dig personligen utan mot uniformen, myndigheten”
Finns det något som skulle underlätta ditt arbete utifrån ett bemötandeperspektiv På frågan om vad som skulle bidra till att underlätta arbetet visar resultatet följande. Tabell 3. Faktorer som skulle kunna underlätta
Brist på tid (tidsfaktorn) Allmän kunskap och förståelse för polisens uppdrag
29 Rättssäkert, vad vi står för,
vilket uppdrag
Tid på att knyta band Samsyn mellan poliser att arbeta mot samma mål
Även denna fråga var öppen ställd, i vissa fall ställdes inte heller frågan då den har ansetts blivit besvarad i någon av de andra frågorna. En återkommande faktor var bristen på tid, att kunna ta sig tid, oavsett var man jobbar skulle det underlätta för det brottspreventiva arbetet.
” Alla skulle lägga mer tid på det”
”Jag tycker att man bör lägga tid på att knyta band, man tjänar mycket på det till nästa
gång.”
” Ta sig tid, vinsten är stor”.
En annan faktor som lyftes fram var att det skulle kunna underlätta med en större allmän kunskap för polisens uppdrag, vad är polisens roll och vad är andras roller.
En av intervjudeltagarna nämnde samsyn mellan poliser för att nå gemensamma mål. ”Det går inte att göra på sitt eget sätt, man måste följa de metoder som finns och ha en
enighet, annars förstör man för varandra genom att arbeta på olika sätt och mot varandra.”
Övrigt
I denna del kommer resultat att presenteras utifrån den empiri som antingen kommit fram i riktade tilläggsfrågor till enbart ett fåtal av intervjudeltagarna samt andra resultat som framkommit i empirin men fallit lite utanför frågeställarna men ändå är intressant att nämna.
I två intervjuer ställdes frågan om poliser skulle kunna förbättra sitt arbete med bemötande, exempelvis genom en vidare utbildning om bemötande vid olika situationer, och då mer specifikt utbildning i att bemöta olika karaktärsdrag, utöver den utbildning som ges idag. En av de två intervjudeltagare som svarade tyckte att aspirantutbildningen visade hur viktigt bemötande är.
30
sker varje gång, men i verkligheten så handlar det mer om bemötande och vi måste fråga personerna på platsen om vad som hänt”.
Den andra intervjudeltagaren betonade själv vikten av att bli utbildad rätt som polis vid aspirantutbildningen, att det är viktigt att handledaren är ”proffs” på bemötande när hen har en aspirant som går under utbildning hos en
I en annan intervju fick intervjuaren frågan om vilken brottslighet som vi syftar på i frågeställningen ”kan hur du bemöter individer när du arbetar även kan bidra till polisens brottsförebyggande arbete och är det viktigt?”. Intervjuaren svarade vardagsbrott. Intervjudeltagaren menade att det alla gånger var möjligt men för vissa brottstyper kanske det inte spelade någon roll. Som exempel nämnde intervjudeltagaren i de fall någon var på ”fyllan” och hamnade i slagsmål på stan. Om det handlade om en ”vanlig kille” så skulle personen förmodligen inte hamna i slagsmål om personen var nykter (intervjuarens tolkning av svaret). Hen menade också att, som var återkommande hos intervjudeltagarna, att tidsaspekten skulle kunna hjälpa människor att komma på rätt bana.
”Till exempel ungdomsgäng som hänger i gäng i centrum och hamnar fel […]med tillräckligt mycket tid och kontinuitet skulle man kunna få flera på rätt bana.”
Några av intervjudeltagarna lyfte även fram synlighet och närvaro för att skapa trygghet. Som exempel nämndes att fotpatrullering var väldigt uppskattat. I dessa intervjuer lyftes även vikten av kunskap fram om de områden man arbetade i.
31
6. Diskussion
I detta avsnitt sammanfattas inledningsvis det vi kommit fram till som studiens viktigaste resultat i relation till syfte och frågeställning. Vidare kommer resultatet även att diskuteras utifrån;
• jämförelser med tidigare forskning avseende skillnader och likheter, • alternativa tolkningar av resultatet,
• hur resultatet kan tolkas i relation till vald teori och till tidigare forskning, • förslag till fortsatt forskning, och
• den valda metodens fördelar och begränsningar.
6.1 Sammanfattning av studiens viktigaste resultat i relation till syfte och
frågeställning
Syftet med undersökningen var att få en djupare förståelse för hur polisens bemötande kan vara brottsförebyggande och öka polisens legitimitet i samhället. Analysen görs utifrån polisens perspektiv. Våra forskningsfrågor var:
1) finns det en medvetenhet hos de intervjuade områdes- och ingripandepoliser om att polisens bemötande kan ha betydelse från ett brottsförebyggande perspektiv,
2) om poliserna upplever det som viktigt i det dagliga arbetet,
3) upplever poliserna att det är möjligt att arbeta brottspreventivt genom sitt bemötande. Syftet med undersökningen och våra forskningsfrågor har sin grund i teorin om procedurrättvisa. Det viktigaste resultatet i vår undersökning är att det finns en stor medvetenhet och förståelse hos alla poliser som deltagit i studien, för hur bemötande kan påverka det brottsförebyggande arbetet på ett positivt eller negativt sätt. Förutom det har alla poliser, oavsett om man arbetar/arbetat som områdespolis eller i ingripandeverksamhet, tryckt på att det är viktigt.
32
6.2 Jämförelse med tidigare forskning
Vid vår jämförelse av tidigare forskning har vi valt att dela upp det i olika teman.
6.2.1 Synlighet och närvaro
I vår undersökning har vi sökt efter kunskap och djupare förståelse över hur poliser vi intervjuat upplever att deras bemötande kan få effekter för det brottsförebyggande arbetet. Som framgått av tidigare forskning så är allmänhetens förtroende beroende av dels hur polisen utför sitt arbete, dels hur de bemöter medborgaren (Brå, 2016, s. 7-8). Brå konstaterar också att det inte bara är dialogens roll utan även polisens synlighet och tillgänglighet som bidrar till allmänhetens förtroende (Brå, 2016, s. 7-8). I vår undersökning som har avsett bemötandets betydelse från polisens perspektiv, visar resultatet på en samständighet med Brås rapport. Flera av de intervjuade poliserna har uttryckt att närvaro, tid och relationer är viktiga byggstenar för ett bra bemötande men även att ha kunskap om det område man arbetar i. Ord som agera, informera och vara tillgänglig har bland annat används för att beskriva synlighet och närvaro.
33
6.2.2 Polisens svåra uppgift
Resultat i vår undersökning visar också på den problematik som tidigare uppmärksammats om polisens svåra uppgift. Här tänker vi framförallt på ökad närvaro av poliser, som delvis redan berörts, men även allmänhetens krav på effektivitet (Brå, 2018, s. 10). När det gäller polisens effektivitet finns det delar av allmänheten som tycker att det skulle behövas ”hårdare” tag mot kriminella generellt (Brå, 2018, s. 48). Även en del kan bli provocerade när polisen interagerar med kriminella (Brå, 2018, s. 48). Polisens uppdrag består av att förebygga och bekämpa brott, vilket i vissa fall kan vara svårt att särskilja. Vidare finns det flera olika aktörer som har olika ansvar och de olika aktörernas roller och ansvar är kanske inte alltid självklart för allmänheten. Om flera kände till polisens uppdrag skulle kanske förtroende bli ännu högre. En annan aspekt som kommit fram i vår empiri är att polisens agerande ofta styrs av den uppgift de har på en plats. Det innebär, som vi tolkat det i den kontext det framkommit under intervjuerna, att det ibland inte finns möjlighet att kunna ta sig tid för kommunikation och dialog.
6.2.3 Brist på tid
I Brås undersökning (Brå 2013, s. 54) kan man utifrån den enkätundersökning som genomfördes med poliser i yttre tjänst och närpolischefer ta del av deras syn på brottsförebyggande arbete. Enligt undersökningen anser respondenterna att det behövs mer tid och resurser för att kunna genomföra polisens arbete på ett tillfredställande sätt. Att poliser inte har möjlighet och tid till att utföra brottsförebyggande insatser till fullo (Sarnecki, 2019, s. 67). Sarnecki (2019) nämner vikten av polisens fördelning av arbete, där brottsförebyggande arbete tyvärr blir prioriterad i mån av tid (Sarnecki, 2019, s. 68). En intressant synpunkt från rapporten är också ”Den stora majoriteten av poliser som är
ute på gator och torg, ägnar brottspreventionen endast en mycket liten del av sin tid.”
(Sarnecki, 2019, s. 76).
34
Tidsfaktorn har även stöd i den utredning Sarnecki (2019) genomfört. Sarnecki summerade dilemmat som ” Om det förebyggande/problemlösande arbetet är effektivt
bör det, i alla fall på lång sikt, leda till färre brott, alltså även färre resurskrävande uttryckningar. Hinner man aldrig förebygga, blir uttryckningarna flera, vilket leder till ännu mindre resurser för att kunna förebygga.” (Sarnecki, 2019, s.68).
6.2.4 Ungdomar och att bygga relation
Pettersson (2012a) kom fram till i sin studie att det är viktigt att poliser har förståelse kring ungdomar och deras kontext som även vi anser att vårt resultat också landat i. Vår empiri belyser den problematik som Pettersson tidigare lyft fram, framförallt brist på tid när det gäller det proaktiva brottsförebyggande arbetet riktat mot ungdomar. Även vikten av att poliser anpassar sitt bemötande vid kontakt med ungdomar kom fram i vår undersökning. En annan viktig aspekt som lyftes fram om bemötandet var hur viktigt det är att inte få ungdomar att känna sig stämplade. Det finns en förståelse hos de poliser vi intervjuat om bemötandets roll och koppling till stigmatisering. Särskilt viktigt kan det vara när polisen utför sina arbetsuppgifter i socialt utsatta områden. I dessa områden visar undersökningar på ett något lägre förtroende för polisen, jämfört med andra områden i Sverige. Vi anser därför att det kan vara extra viktigt att individer i socialt utsatta områden känner att de är en del i samhället.
6.2.5 Poliskultur
