Jämställd ledsagning?

LINNÉUNIVERSITETET Institutionen för samhällsstudier

Kandidatuppsats i sociologi 15 hp, år 2015

Jämställd ledsagning?

En studie om kvinnors och mäns tillgång till ledsagning i Kalmar län

Författare: Moa Sjögren

Handledare: Linda Hiltunen

Abstract

Författare: Moa Sjögren

Titel: Jämställd ledsagning? En studie om kvinnors och mäns tillgång till ledsagning i Kalmar län

Sweden has come a long way when it comes to equality between men and women, but there are still some areas that need improvement. In a study made in 2012 the statistics showed that more men, with autism, conditions resembling autism and developmental disabilities, use the escortservice according to LSS (The Law of support and service for disabled persons). The purpose of this study is to investigate how an information meeting, between the LSS- administrator and the individual who seek support, is executed. And what information is given to individuals with autism, conditions resembling autism and developmental disabilities. The method used for this study is semistructural interviews with eight LSS-administrators in six municipalities in Kalmar County in Sweden. In the analysis of the result, Yvonne Hirdman’s theory of gender and Charles R Bantz theory of organizations as socially constructed among others, was being used. The results showed no difference in the execution of the information meetings or the information that was provided to men and women with autism, conditions resembling autism and developmental disabilities. The inequality was not something the LSS- administrators had reflected over or discussed. The only difference shown was between the municipalities guidelines when it came to interpreting the law (LSS). After analyzing the result of the study with the chosen theories a possible explanation, for the statistics shown in the previous study that was made in 2012, was presented. The results and analyze showed that the LSS- administrators could have different perceptions about men and women, and therefore gave men and women different information.

Nyckelord: LSS, Ledsagarservice, genus, information, LSS- handläggare

Innehållsförteckning

1.Inledning ... 1

1.1 Syfte och Frågeställning ... 2

2.Forskningsöversikt ... 3

2.1 LSS och information ... 3

2.2 Genus och funktionsnedsättning ... 4

2.3 Handläggarens perspektiv ... 5

3.Teoretiska utgångspunkter ... 9

4.Metod ... 12

4.1 Val av forskningsmetod ... 12

4.2 Urval ... 13

4.3 Genomförande ... 14

4.4 Analys av intervjuer ... 14

4.5 Metodreflektioner ... 15

4.6 Etisk diskussion ... 16

5.Resultat ... 17

5.1 Informationstillfället och informationen ... 17

5.2 Handläggarnas perspektiv ... 19

5.3 Kommunernas riktlinjer för ledsagning och LSS ... 20

6.Analys ... 21

6.1 Informationstillfället och informationen ... 21

6.2 Handläggarnas perspektiv ... 23

6.3 Kommunernas riktlinjer för ledsagning och LSS ... 24

7.Slutsatser... 27

8.Diskussion ... 27

8.1 Avslutande reflektioner ... 30

8.2 Nya forskningsfrågor ... 31

9.Referenslista ... 32

Bilagor ... 34

Bilaga 1- Tabell över personkrets 1 och ledsagning ... 34

Bilaga 2- Urval kommuner ... 35

Bilaga 3- Intervjuguide ... 36

1

1. Inledning

Det har länge gjorts insatser i Sverige för att få ett mer jämställt och jämlikt samhälle. Ett jämlikt samhälle innebär att alla människor i ett samhälle ska ha samma rättigheter oberoende av kön, sexuell läggning, tro, funktionsnedsättning etc. Ett jämställt samhälle innebär jämlikhet mellan kvinnor och män i den meningen att individer, oavsett kön, ska behandlas utifrån lika villkor.

Dessa rättigheter finns beskrivna i diskrimineringslagen (SFS: 2008:567). Socialstyrelsen har länge arbetat med att kartlägga jämlikhet inom hälsa, sjukvård och socialtjänsten. Jämlik vård innebär att alla ska ha samma tillgång till behandling och vård oavsett utbildning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, kön etc. I en jämlik vård ingår därmed en jämställd vård, alltså att män och kvinnor ska ha lika tillgång till behandling och vård (Socialstyrelsen 2011a). Bestämmelser om jämlik hälsa och vård finns i hälso- och sjukvårdslagen (SFS:1982:763). Målet för hälsa och sjukvårdslagen är att alla ska vara vid god hälsa och få vård på lika villkor (SFS:1982:763). I denna studie intresserar jag mig för frågan om huruvida kvinnor och män med funktionsnedsättning får lika bemötande och behandling, när de söker ledsagning enligt LSS.

År 2012 genomförde Hansson med kollegor (2013) en studie om insatser som beviljats enligt lagen om stöd och service (LSS)och de insatser som beviljats enligt Socialtjänstlagen (SoL) i Kalmar län. LSS är en lag som syftar till att underlätta vardagen för individer med funktionsnedsättningar, för att de ska få stöd och service till ett självständigt liv (Socialstyrelsen 2014). Studien genomfördes mot bakgrund av att bedömningar och förutsättningar för dessa insatser såg olika ut mellan kommunerna i Kalmar län. Fokus Kalmar län¹ startade ett projekt tillsammans med en arbetsgrupp från länets kommuner. I projektet studerades kommunernas insatser enligt LSS och SoL. I den efterföljande rapporten framkom det att det fanns skillnader mellan hur beviljade insatser om ledsagning, enligt LSS, fördelades mellan kvinnor och män.

Skillnaderna mellan män och kvinnor var särskilt markanta i personkrets 1.² I denna kategori var det nästan dubbelt så många män som kvinnor som beviljades ledsagning enligt LSS (se bilaga 1). Ledsagningens syfte är att underlätta för funktionsnedsatta individer att ta del av samhället, umgås med vänner och gå på fritidsaktiviteter i sällskap av en ledsagare.

1 Fokus Kalmar län är en Forsknings och Utvecklings-enhet i Kalmar och verkar inom området för socialtjänstens forsknings- och utvecklingsfrågor.

2 I Personkrets 1 ingår personer med autism, autismliknande tillstånd och de som har en utvecklingsstörning (Socialstyrelsen 2014).

2 Under våren 2015 gjorde jag min praktik på Regionförbundet Kalmar län och de presenterade ovan nämnda rapport för mig. En anställd på Regionförbundet, som var med och utförde studien och slutrapporten, föreslog att jag – i egenskap av sociologistudent – skulle undersöka, varför det fanns så markanta skillnader mellan ledsagarinsatser till män och kvinnor. Jag fick fria händer att genomföra en sociologisk studie som skulle kunna fördjupa förståelsen för den här ojämlikheten mellan män och kvinnor i statistiken. Inom sociologin finns det en tradition av forskning som uppmärksammat människors olika villkor, jämlikhet och jämställdhet. Studien som Hansson med kollegor (2013) genomförde fann att ledsagning inte verkar vara lika fördelad mellan män och kvinnor, vilket är viktigt att forska vidare om. Jag har valt att lägga fokus på hur informationsmötena mellan LSS- handläggarna och de som ansöker om tjänster, då främst ledsagning, inom LSS, går till och vilken information som når individerna, i personkrets 1, i de olika kommunerna. Detta eftersom de beslut om ansökan av ledsagning, som individer i personkrets 1 tar, kan påverkas mycket av den första information som de får. Får alla i personkrets 1 samma information eller finns det skillnader mellan kommunerna eller mellan könen. Vi använder information för att motivera våra beslut, den information brukaren får om ledsagning, bygger sedan brukaren sin ansökning om insatser på. Beroende på hur handläggaren beskriver ledsagningen kan brukaren besluta om ledsagning är något för hen, eller om hen istället vill ha någon annan insats. Kommunerna som jag har valt att undersöka har alla varierande andelar män respektive kvinnor som har ledsagning som insats. Det jag vill försöka se är om det finns någon skillnad i den information som ges ut hos de kommuner som har till exempel mer män än kvinnor som har ledsagning, mer kvinnor än män som har ledsagning eller de som har ungefär lika andelar.

1.1 Syfte och Frågeställning

Mitt syfte är att bidra med kunskap om hur individer med autism, autismliknande tillstånd och utvecklingsstörning (dvs. personkrets 1) informeras om LSS och ledsagning, av LSS- handläggarna i ett antal kommuner i Kalmar län. Detta för att få en fördjupad förståelse för varför fler män än kvinnor i personkrets 1 har insatsen ledsagarservice enligt LSS i Kalmar län.

De frågeställningar jag kommer försöka besvara är; Hur går informationstillfällena till? Finns det någon skillnad mellan informationen som de utvalda kommunerna ger ut under informationstillfällena? Hur ser kommunernas riktlinjer ut när de tar beslut om ledsagning enligt LSS? Vad tror handläggarna att ojämlikheten mellan män och kvinnors ledsagarinsatser beror på?

3

2. Forskningsöversikt

2.1 LSS och information

LSS syfte är, som beskrivits ovan, att underlätta vardagen för personer med funktionsnedsättningar, för att de ska få stöd och service till ett självständigt liv. Genom LSS kan individen få tio olika sorters stöd, och ledsagning är en av dessa stödinsatser. Det innebär i praktiken att individen får hjälp från punkt A till punkt B, alltså hjälp till och från aktiviteter även hjälp under aktiviteterna men huvudsakligen till och från. 2013 uppgick redovisade insatser enligt LSS till knappt 112 100 insatser. 32 400 individer hade insatsen daglig verksamhet som var den vanligaste insatsen. Näst vanligast var insatsen bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna. Ungefär 8500 individer hade insatsen ledsagning, vilket gjorde ledsagning till femte vanligaste insatsen (Socialstyrelsen 2014).

Socialstyrelsen (2011b) har producerat många rapporter där de presenterar uppföljningar om LSS. Däribland har de undersökt vad som används som kommunikationskanal när socialtjänsten vill nå ut med information till brukare. Undersökningen visade att information om ledsagning främst sprids genom kommunernas webbplatser och genom tryckt information.

Socialstyrelsen har även undersökt vad kommunerna i landet skulle behöva förbättra inom LSS och ledsagning. Bland annat visade en undersökning att kommunerna hade olika riktlinjer när det kom till betalning av ledsagarens omkostnader och vart ledsagningen kunde utföras. Till exempel om ledsagning kunde utföras utanför Sverige eller om den endast kunde utföras inom länet, kommunen eller staden där individen, som sökte hjälp, bodde (2011b). Dessa olika riktlinjer gör att kommunerna ger ut olika information till brukarna om vad som ingår i insatsen ledsagning, vilket kan bidra till brukarnas beslut om att ansöka om ledsagning. Till exempel kan brukarna välja att inte ansöka om ledsagning då de inte har råd att betala för ledsagarens utgifter också. Detta gör att ledsagningen kanske inte uppfyller kraven för en jämlik vård. En av den här uppsatsens frågeställningar är hur kommunernas riktlinjer för ledsagning ser ut, det är därför viktigt att lyfta Socialstyrelsens rapporter för att se hur riktlinjerna ser ut i övriga Sverige.

I Laholms kommun utfördes en undersökning som tangerar några av de områden som den här uppsatsen berör, exempelvis information inom LSS (Arvidsson & Tideman 2007). I undersökningen ingick brukare som hade insatser enligt LSS. Brukarna fick besvara en enkät

4 om hur de upplevde de insatser de fick och övrig verksamhet inom LSS, t ex information. Trots att brukarna över lag var nöjda, framkom det att det fanns vissa saker brukarna inte tyckte var bra. En av dessa var brist på information. Bristerna fanns i information om sociala sammankomster, fritidsaktiviteter och information om de insatser som kommunen erbjöd.

Resultaten från enkätundersökningen visade att brukarna efterfrågade tydligare broschyrer och mer information på kommunens hemsida om träffar och aktiviteter. Studien visar att det finns ett missnöje med hur det informeras om insatser kring LSS. Detta gör den här studien relevant då den ämnar att fördjupa förståelsen för den information som går ut till individer i personkrets 1.

2.2 Genus och funktionsnedsättning

Karin Barron är en av de forskare som uppmärksammats mycket när det kommer till forskning om funktionshinder³ och genus. I en intervjustudie med unga män och kvinnor med en funktionsnedsättning upptäckte Barron (1997) att speciellt män hade ett ideal om att vara självförsörjande, i betydelsen att de ville klara av sin vardag i största möjliga mån utan assistans.

Unga män uttryckte besvikelse och misslyckande när de fick börja använda rullstol och andra hjälpmedel. Kvinnorna i undersökningen uppgav däremot att de kände en lättnad då det fått sin första rullstol och inte behövde fortsätta att lära sig gå. Med rullstolen upplevde de en större mobilitet än vad de kände när de försökte gå (Barron 1997, 22). Barron (2004) beskriver också hur feministisk forskning har studerat kvinnor och intersektionalitet. Med intersektionalitet menas forskning om kvinnor och deras olika villkor utifrån klass, ras etc. Barron anser att något som inte studerats i samma utsträckning är kvinnor med funktionsnedsättning och deras villkor.

Barron menar att den feministiska forskningen måste fokusera på att inte framställa en stereotyp av funktionshindrade kvinnor. Forskningen måste visa situationer och strukturer som blockerar eller möjliggör att funktionshindrade kvinnor får mer makt. De ska beskrivas som handlande människor inte som passiva människor. Genom att lyfta fram män och kvinnors individuella behov som funktionshindrade kan de få den hjälp och vård de behöver, det är viktigt att inte bara se funktionshindrade som en grupp med likadana behov. Dessa behov kan se olika ut beroende på kön, uppväxt och andra erfarenheter (Barron 2004, 35). Den här uppsatsens syfte är att undersöka varför det finns en skillnad mellan hur ledsagning fördelas mellan män och kvinnor. Kanske kan uppsatsen hjälpa till att belysa hur informationstillfället och den

3 Funktionshinder är en konsekvens av en funktionsnedsättning. Ett funktionshinder är något som uppstår när en person med en funktionsnedsättning möter hinder i sin omgivning (Socialstyrelsen 2007).

5 information som går ut till brukarna i personkrets 1 möjliggör eller förhindrar att kvinnorna tar hjälp av ledsagning.

Hur brukares hjälpsökningstendenser ser ut beroende på om personen är en man eller kvinna, är något som kan påverka antal män och kvinnor som ansöker och får ledsagning. Marta Szebehely (2013) beskriver en studie från 1990- talet i Sverige som visade att män i viss mån fick mer offentlig hjälp, alltså insatser av t ex socialtjänsten, än kvinnor som hade samma hjälpbehov. För kvinnor var det vanligare att använda sig av informellt stöd, i betydelsen att de tog hjälp av närstående. Den officiella statistiken stärkte studiens resultat och visade att yngre män beviljades personlig assistans i större utsträckning än yngre kvinnor. Män fick också oftare stöd enligt LSS. Genom befintlig statistik kunde Szebehely se att de flesta kvinnorna och männen i åldrarna 16-64 år, fick hjälp från någon i det egna hushållet. Den enda könsskillnaden som hon kunde se var att män fick mer offentlig hjälp än kvinnor. Totalt sett var det 88 procent av kvinnorna som bara fick informell hjälp och 73 procent av männen. Det var alltså vanligare bland kvinnorna att endast få informell hjälp av närstående. Bland de äldre männen och kvinnorna var det vanligare att männen fick hjälp av maka eller någon annan i hushållet.

Kvinnorna hade oftare dotter eller annan närstående som inte bodde i hushållet, som hjälpgivare (Szebehely 2013, 28-30). Statistiken som presenteras i studien visar att det är vanligare att kvinnor får informell hjälp, alltså hjälp från en närstående. I uppsatsen kommer jag att uppmärksamma vad handläggarna vet om brukarnas stöd från omgivningen och hur det kan förklara att fler män än kvinnor har ledsagning.

2.3 Handläggarens perspektiv

Hur handläggare bemöter brukare som söker stöd och insatser kan vara avgörande för hur och vad dessa individer till slut ansöker om. Genom samtalet med handläggaren får brukaren information om vad som kan sökas och vad som är lämpligt för individen att ansöka om. Fäldt och Kullberg (2012, 146-154) har genom en analys av tidigare forskning kunnat se mönster som pekar på att manliga och kvinnliga handläggare, eller liknande yrken, anpassar sina bedömningar efter brukarens kön. Kullberg menar att människan har genom kultur och normer, skapat olika kategoriseringssystem, där kategorierna man och kvinna innebär olika stereotypa egenskaper. Dessa egenskaper kan vara, till exempel, vad som ska anses vara kvinnliga problemområden och manliga problemområde. Det är dessa kategoriseringssystem som påverkar vad handläggarna anser vara problemområden för män och kvinnor. Enligt Kullberg

6 prioriteras olika problemområden i brukarens liv högre beroende på om det är en man eller kvinna som bedöms. Till exempel prioriteras mäns ekonomiska problem högre än deras problem om socialt stöd. Forskningen visar också att manliga socialarbetare knyter an klientens problem till områden, som enligt normen, kan kopplas till män, till exempel ekonomi och förvärvsarbete. De kvinnliga socialarbetarna lyfter fram typiskt kvinnliga områden som klientens problemområde, till exempel omsorg om barn (Fäldt och Kullberg 2012). Kullberg beskriver i Counselling- stödsamtal i socialt arbete hur stödsamtal mellan socialarbetare och manliga och kvinnliga brukare ska bli mer jämställda. Han lägger fram tre perspektiv som han anser är viktiga för jämställda samtal. Det första är rättighetsperspektivet. Det handlar om att man med lagar, riktlinjer och normer ska skapa förutsättningar för likvärdig behandling av män och kvinnor. Genom att ge personer med samma förutsättningar och problem likvärdig behandling och bemötande kan detta rättighetsperspektiv uppnås. Det andra perspektivet är maktperspektivet, vilket innebär att instanserna ska utformas på så sätt att det motverkar mäns makt och den tendens som mansmakten har att begränsa kvinnors möjligheter till ett likvärdigt liv. Genom att hjälpa kvinnor ur positioner som till exempel situationer där de är ekonomiskt beroende kan kvinnor ta sig ur situationer där de är underordnade männen. Det tredje perspektivet, det pedagogiska perspektivet, innebär att personal inom olika instanser ska utföra ett genus- och jämlikhetsmedvetet arbete. Här blir utbildning inom genusmedvetenhet inom socialt arbete en stor del, både hur man kan reflektera över genus vid beslut och bemötande och kunskaper om vad genus innebär (Kullberg 2010).

Anna-Marie Sandquist (1998, 31) menar att det verkar finnas olika krav och förväntningar från socialtjänstens sida, beroende på om det är en kvinna eller man som söker insatsen. Hon tar upp Christian Kullbergs forskning om hur normer påverkar socialsekreterares bedömning av klienters eller brukares hjälpbehov. Hans forskning visar att bedömningen görs olika beroende på om brukaren är kvinna eller man. Om brukaren är kvinna kan mötet, där handläggarna ska göra en bedömning om personens hjälpbehov, till exempel styras in på familj och barn medan i männens fall kan mötet styras in på jobb och arbetsmarknad. Denna uppdelning mellan manliga och kvinnliga samtalsämnen kan styra, hur och för vad brukarna som söker hjälp, faktiskt får hjälp med. En kvinna kan komma in och söka hjälp för ekonomiska problem, men kommer ut med stöd för sina barn. På så sätt får brukarna inte den hjälp de behöver och eftersöker, vilket i slutändan kan göra att individen inte ansöker om insatser, eftersom hen inte får hjälp med det den behöver.

7 Det har skrivits mer om hur bedömning av män och kvinnor ter sig olika inom en mängd olika instanser, så som missbruksvård eller behandlingshem. Men då jag inte vill sträva för långt utanför ramen av denna C- uppsats som handlar om just handläggning av funktionsnedsatta så väljer jag att inte ta upp dessa i alltför stor utsträckning, jag kommer nämna några företeelser som presenteras i boken Genus i socialt arbete (2012, 155-158) och forskning gjord av Leili Laanemets och Arne Kristiansen. Undersökningar som presenteras i Genus i socialt arbete visar hur mäns problem oftast betonas som externa, till exempel missbruk och kriminalitet. Medan kvinnors problem ofta ses som känslomässiga. Kvinnor sätts ofta i offerposition, de ses som ett passivt objekt som fallit offer för den sociala situation hon befinner sig i, medan mannen ses som mer handlingskraftig och ansvarig i de problem han har. Vården på behandlingshem är även den fokuserad på olika vård för män och kvinnor. Kvinnor ses som mer trasiga och hjälplösa och de anses ha svårare att ta sig ur sitt missbruk. Fokus ligger på kvinnans psykologiska problem och hur individen ska kvarhålla kontakt med sin familj. Männens behandling utgår istället mycket efter hur deras drogfria liv efter behandlingen ska se ut och utformas (2012).

Leili Laanemets och Arne Kristiansen har i en studie undersökt hur flickor, pojkar och kvinnor, män bemöts av personalen på ungdoms- och missbruksavdelningar. De har även undersökt hur personalen beskriver sitt arbete utifrån ett köns- och genusperspektiv. Studien visade att inom ungdomsvården bemöttes flickor och pojkar annorlunda. När det kom till vården av kvinnor fördes resonemang och tankar kring kränkning och integritet medan pojkarna fick ett mer auktoritärt och stramt bemötande. Pojkarna gavs inte utrymme till att vara ”små och ledsna i samma utsträckning om flickorna. Hos pojkarna och på deras avdelning tolererades regelbrott i mindre utsträckning än på flickavdelningen. När det kom till kontrolleringen av ungdomarna, så fanns det olika fokus på de båda avdelningarna, pojkarna kontrollerades för att de inte skulle skada någon i personalen medan flickorna kontrollerades för att inte skada sig själva (Laanemets & Kristiansen 2008).

Vid frågan om brukarna hade olika behov beroende på kön, svarade personalen lite olika. Vid en direkt fråga om olika behov beroende på kön, svarade personalen att kvinnor/män och pojkar/flickor behövde olika sorters vård. Men när frågor ställdes om vad kvinnor/män och pojkar/ flickor behövde för vård angavs inga direkta skillnader. Författarna till studien avslutade

8 sin studie med tips på hur vården skulle kunna förbättras ur ett genusperspektiv, några av dessa tips var att uppmärksamma variationer i femininiteten och maskuliniteter och uppmärksamma de likheter om finns mellan könen, detta för att fördomar om de båda ska bearbetas. Två andra tips var att individualisera vården av pojkar och finna fler sätt för personalen att uppnå säkerhet på än att bara se till fysisk styrka (Laanemets & Kristiansen 2008).

Hur genus påverkar bedömningssituationer inom LSS har även undersökts i C- uppsatser med intressanta resultat. En av dessa är en uppsats av Therese Bogren och Angelika Karlsson som genomförde en studie där de intervjuade handläggarna som hade hand om ärenden för personkrets 3 inom ramen för LSS. Handläggarna fick bland annat svara på om de ansåg att kvinnor och män uttryckte sitt hjälpbehov på olika sätt. Handläggarna beskrev då att män var mer extroverta och att de söker en gemensam närvaro, medan kvinnorna var mer tillbakadragna men de uttryckte ändå en vilja av att bli självständiga. Handläggarna i studien beskrev även att de inte antog ett genusperspektiv i bedömningarna av brukarna och att de inte var något som brukade diskuteras på arbetsplatsen, inga utbildningar eller liknande hade genomförts (Bogren

& Karlsson 2014).

Sammanfattningsvis visar den tidigare forskningen att det finns ett missnöje med den information som ges ut om LSS. I Socialstyrelsen rapporter kan man också se att det finns en skillnad mellan kommunerna och hur de tolkar LSS. Det verkar även finnas skillnader i den information som ges ut till män och kvinnor om LSS. Beroende på om det är en man eller kvinna som informeras styrs bedömningssamtal in på olika områden. Förklaringar till detta kopplas till människans behov att kategorisera in händelser, egenskaper och människor i olika kategorier. Den tidigare forskningen visar också på olika behandling och bemötande av män/kvinnor och flickor/pojkar inom olika vårdinstanser. Den ovan nämnda forskningen kan hjälp oss att förstå vårt problem, som är att fler män och kvinnor har ledsagning. Den tidigare forskningen visar att män och kvinnor får olika bedömningar, informeras och behandlas olika, vilket i vårt fall kan leda till att fler män än kvinnor får ledsagning. Den tidigare forskningen ger oss även möjliga förklaringar till varför denna uppdelning av ledsagning finns mellan män och kvinnor, en förklaring skulle kunna vara att vi kategoriserar in män och kvinnor i olika grupper. Nedan följer teoretiska perspektiv som närmare kommer förklara den här kategoriseringen av män och kvinnor, och handläggarnas roll i beslut och i organisationen.

9

3. Teoretiska utgångspunkter

Jag har valt att arbeta med ett genusperspektiv för att jag har uppmärksammat en skillnad mellan män och kvinnors användning av ledsagning. Genom att arbeta med ett genusperspektiv kan man se hur den sociala konstruktionen av kön kan ha bidragit till denna ojämna fördelning mellan män och kvinnor.

Yvonne Hirdman (2003) är en historiker som bidragit med genusinriktad forskning. Svenskan saknade länge ett ord för socialt kön, i engelskspråkiga länder användes uttrycket gender, därför lanserade Hirdman det svenska uttrycket genus. Genus belyser, enligt Hirdman, det socialt konstruerade könet, alltså att män och kvinnor utifrån sitt biologiska kön tillskrivs vissa egenskaper. Genom bland annat interaktion med och porträttering av män och kvinnor, konstrueras kön hela tiden. Hirdman räknar upp tre formler eller stereotyper som genom historien har använts för att beskriva kvinnan. Kvinnans stereotyper innebär; kvinnan som icke man. En kvinna är allt en man inte är, hon blir till en ickevarelse. Stereotyp två innebär att kvinnan är en ofullständig man, en defekt man. Stereotyp tre innebär mannen som norm.

Kvinnan har alltid vart annorlunda, hon innehar egenskaper som mannen inte vill ha, därför blir mannen och dennes egenskaper normen. Det finns även stereotyper för män, normer som de ska följa och förutfattade meningar om hur de ska vara. Men Hirdman (2003) menar att det inte finns lika många stereotyper för män, det är deras privilegier som män att få vara mångsidiga.

Dessa föreställningar går långt bak i tiden och även om män och kvinnor inte innehar dem här egenskaperna som beskrivs så tillskrivs dem egenskaperna på basis av sitt biologiska kön. Dessa stereotyper och andra är, enligt Hirdman (2003), så djupt rotade och individer konstruerar eller gör kön hela tiden utan att vara medvetna om det. Därför måste ojämlikheter mellan män och kvinnor undersökas. Ofta har dessa ojämlikheter inte bara uppstått, utan de kan bero på att vi tillskriver män och kvinnor olika egenskaper och därför behandlar dem olika. Hirdman menar att det är lätt att tro att samhället kommit långt när det kommer till jämställdhet mellan könen, och att föreställningar om man, kvinna, manligt och kvinnligt inte är lika starka idag. Men mannen är i vissa fall fortfarande normen vilket gör att kvinnorna och de kvinnliga egenskaperna får lägre ställning i samhället och bortses ifrån (Hirdman 2003). Därför är det viktigt att fördjupa förståelsen för statistiken som presenterades i rapporten som beskrevs i inledningen (jfr Hansson m.fl. 2013), för att uppmärksamma ojämlikheter och försöka hitta en

10 förklaring till varför dessa ojämlikheter uppstår för att säkerställa att män och kvinnor får lika tillgång till insatsen ledsagning.

Cripteorin, eller Lytteorin som den kallas på svenska, uppkom för att ifrågasätta det normativa samhället och uppmärksamma den maktobalans som finns mellan den funktionsfullkomlige eller normaten och den funktionsnedsatte. Den funktionsfullkomliga människan som fungerar i samhället har blivit den normativa ungefär som det heterosexuella eller mannen har blivit normen. Avviker någon från normen får den personen rollen som funktionsnedsatt eller försvagad. Den funktionsnedsatta antas vara beroende av den funktionsfullkomliga och det uppstår då en maktobalans mellan den funktionsfullkomliga och den funktionsnedsatta. Även om en funktionsfullkomlig kan sympatisera med den funktionsnedsatta förändrar inte det den maktobalans som finns, de förmåner som den funktionsfullkomliga får försvinner inte eftersom samhällets normer är så starka. Likadant som normerna för vad som är manligt och kvinnligt inte försvinner bara för att de uppmärksammas (Rydström & Tjeder 2009).

Cripteorin menar att det är det är svårt att definiera vem som är funktionsnedsatt på grund av att det är något som kan ändras om man blir gammal eller är med i en olycka. Beroende på definition kan alla vara mer eller mindre funktionsnedsatta. Cripteorin vill även uppmärksamma den avsexualisering och avkönande av funktionsnedsatta som påvisas i den handikappforskning som finns. En del av att bli självständig innebär att ha rätt till sin egen sexualitet och sitt eget könsuttryck. Enligt Cripteorin har inte detta tagits nog tillvara på inom forskningen av funktionsnedsättning och handikapp. Mycket har gjorts för att öka funktionsnedsattas makt och ställning i samhället och för att de ska kunna leva ett självständigt och integrerat liv i samhället, i detta arbete har LSS- reformen varit en stor del, men som Rydström och Tjeder skriver så finns det fortfarande mycket som behöver göras för att denna maktobalans mellan funktionsfullkomliga och funktionsnedsatta ska minska och försvinna (Rydström & Tjeder 2009).

För att ytterligare förstå den information jag fick under mina intervjuer har jag utöver, Yvonne Hirdmans genusteori och Cripteorin (2009), valt att ta hjälp av Charles R Bantz (1993) teori om organisationer som socialt konstruerade och Michael Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrater.

11 Bantz beskriver organisationer som socialt konstruerade system. Genom sina sociala interaktioner skapar medlemmarna i organisationen sin egen omgivning. Människors verklighet är skapad av mänskliga handlingar och människans försök att förstå och ge mening till dessa handlingar. Det går inte att fånga en objektiv bild av organisationen. Bilden av organisationen ser olika ut beroende av vem man pratar med. Det som är intressant är att förstå organisationens medlemmars uppfattningar om organisationen. Medlemmar konstruerar en egen förståelse och verklighet, beroende på tidigare erfarenheter, kunskap, identitet och betydelse. En organisation förändras hela tiden, ibland långsamt ibland snabbt på grund av att medlemmarna i organisationen får nya insikter, möter nya problem och utmaningar (Bantz 1993). Utifrån Bantz teori kan man få en förståelse för hur människorna i organisationen påverkar organisationens verksamhet. Till exempel styrs socialtjänstens verksamhet dels av lagar som LSS och regler, men de som arbetar inom socialtjänsten använder även sina personliga erfarenheter när de tolkar dessa lagar och regler. Det är därför viktigt att inte endast se organisationen som en strikt byråkratisk organisation. Hänsyn måste även tas till människorna i organisationen då det är dem som ger mening till organisationen.

Michael Lipsky var en av de första teoretiker som tyckte till om den frihet som gräsrotsbyråkrater får. Alltså den frihet som, de som arbetare med att implementera och tolka de lagar som staten bestämmer, får. Det har uppstått en debatt där gräsrotsbyråkraternas handlingsfrihet diskuterats och där det beskrivs att deras handlingsfrihet är för stor. Genom tillsättning av management, mellanchefer och liknande har detta försökt stävjas. Lipskys teori argumenterar för hur viktig gräsrotsbyråkraterns roll är, när det kommer till implementeringen av de lagar och policys som staten bestämmer om. Gräsrotsbyråkraterna behövs för att staten ska uppnå de, ofta, breda och stora mål som har satts upp. Gräsrotbyråkraterna får därför en handlingsfrihet men denna handlingsfrihet är också den som ska göra dem här stora målen till något praktiskt och det är gräsrotsbyråkraterna som i slutändan får bestämma vart och till vad de begränsade resurserna ska anvädas till och hur man med dessa medel ska kunna uppnå de mål som getts. Lipsky menar att denna handlingsfrihet som till exempel socialarbetare får är ett måste för att regler, policys och lagar ska kunna anpassas efter de människor som söker hjälp och den enskildes situation (Lipsky 2010).

Sammanfattningsvis kan man med de ovan nämnda teorierna få en större förståelse för hur män och kvinnor behandlas olika och hur de tilldelas olika egenskaper och beteenden. Vi kan också

12 se hur samhället, ser på, och behandlar personer med funktionsnedsättningar. Hirdmans teori och Cripteorin kan hjälpa oss att förklara varför fler män än kvinnor i personkrets 1 har ledsagning. Det kan också hjälpa oss förstå det maktförhållande som finns mellan funktionsfullkomliga personer och personer med en funktionsnedsättning, även då förhållandet mellan handläggarna och brukarna. Bantz och Lipskys teori kan förklara hur personer i en organisation är de som skapar och formar organisationen och vikten av att det finns en handlingsfrihet hos gräsrotsbyråkrater och hos de anställda inom vissa verksamheter, detta för att verksamheten ska kunna anpassa sig efter alla situationer. Med hjälp av Hirdmans teori kan man också visa på att de anställda får olika erfarenheter som män och kvinnor och att dessa erfarenheter kan påverka organisationens utformning och de beslut som tas där.

4. Metod

4.1 Val av forskningsmetod

Då jag ville få en fördjupad förståelse för varför män erhåller mer ledsagning än kvinnor, valde jag att använda mig av en kvalitativ metod. När jag först läste rapporten var min första fråga varför har fler män än kvinnor ledsagning? Med den kvalitativa metoden ville jag skapa en förståelse för hur undersökningspersonerna tolkade och uppfattade ämnet som jag undersökte (Bryman 2011, 341). Forskare som använder kvalitativ metod fokuserar i stor utsträckning på att identifiera och förstå undersökningspersonens situation på samma sätt som personen själv (Bryman 2011, 361). Genom en kvalitativ metod kunde jag få insikt och förståelse för undersökningspersonens värld, de handlingar individen utförde och hens agerande. Detta för att förstå undersökningspersonens del i den process som resulterat i den statistik som visade att fler män än kvinnor erhåller ledsagning.

Jag valde att använda semistrukturell intervju då jag inte ville vara begränsad av förbestämda frågor, men jag ville ändå ha en struktur på frågorna för att jag skulle få svar på ungefär samma frågor från samtliga kommuner. En semistrukturell intervju utgår från teman som intervjun ska behandla, det är dessa teman som utgör intervjuguiden. Semistrukturella intervjuer ger en hög flexibilitet både för intervjuaren och intervjupersonen. Jag ville ha en viss information samtidigt som jag ville kunna vara flexibel och ta emot annan information som informanten kunde ge (jfr Bryman 2012, 416). Jag kunde vara öppen för undersökningspersonens upplevelser och kunde ställa följdfrågor. Vid utformningen av min intervjuguide (se bilaga 3) utgick jag från tre teman;

information om intervjupersonen, information om ledsagning och skillnader mellan könen. Jag

13 började intervjuguiden med några inledande frågor vars syfte var att lära känna handläggaren och hens tidigare arbetserfarenheter. Därefter gick jag vidare till frågor där öppna svarsalternativ skulle kunna ges, informanten fick fritt förklara hur informationstillfällen, om LSS, gick till. Jag hade vissa frågor jag ville ha svar på men bad informanten att först berätta fritt. Jag avslutade med att intervjupersonen fick besvara frågor angående statistiken i Hansson m.fl. (2013) studie. Detta för att jag ville veta vad handläggaren hade för tankar, om varför fler män än kvinnor hade insatsen ledsagning.

4.2 Urval

Studien som presenterades för mig av min praktikplats genomfördes i kommunerna i Kalmar län. Därför valde jag att göra min undersökning i Kalmar län så jag skulle kunna utgå från studiens statistik och få en fördjupad förståelse för den. När jag gjorde mitt val av de kommuner, som skulle ingå i undersökningen, utgick jag från hur många män och kvinnor som ingick i personkrets 1 och hur många män och kvinnor om hade ledsagning i varje kommun (se bilaga2).

Detta för att kunna se om fördelningen i personkretsen stämde överens med fördelningen av män och kvinnor som hade ledsagning. Jag valde att undersöka sex kommuner. Två av kommunerna hade inga kvinnor som hade ledsagning trots att de hade cirka 30 procent kvinnor i personkrets 1. En kommun hade fler kvinnor än män som hade ledsagning trots att det var fler män än kvinnor i personkretsen. De andra tre kommunerna hade en överrepresentation av män som hade ledsagning. Några kommuner hade för få brukare som hade ledsagning och därför valde jag att inte ta med dem i studien. De valda kommunerna var både stora och små kommuner i Kalmar län. Ett val gjordes att inte nämna dem vid namn. Detta för att skydda informanternas identitet, då det hade varit lätt att urskilja vem som intervjuats då det i vissa fall bara fanns ett fåtal handläggare som jobbade med LSS.

Mot bakgrund av studiens syfte har jag valt att arbeta med ett målstyrt urval. Vid målstyrt urval görs ofta urvalet på fler nivåer där man väljer grupper eller enheter som ska undersökas (Bryman 2012, 350). Vid den första urvalsnivån som gjordes inför denna uppsats, skedde valet av kommuner, som beskrivits ovan. I den andra urvalsnivån skedde valet av informanter. Valet av informanter föll på LSS- handläggarna då det är de som ger information om ledsagning och LSS till individerna i personkrets 1. Handläggare erbjuder och bidrar med information och vägledning som individen i personkrets 1 sen baserar sin ansökan om insatser på. Informationen skulle då kunna bidra till skillnaden mellan män och kvinnors ledsagarinsatser vilket gör

14 handläggarna till en relevant grupp att undersöka för att uppnå syftet med studien. Jag intervjuade åtta handläggare i sex kommuner. I fyra av kommunerna genomfördes enskilda intervjuer. I två kommuner utfördes gruppintervjuer där två handläggare intervjuades. Alla handläggares kontaktuppgifter togs från respektive kommuns hemsida. Urvalet gick till så att jag tog kontakt med den som stod högst upp i listan. De föreslog sen att jag kunde intervjua personen själv eller någon kollega. Samtliga handläggare var kvinnor, åldern varierade från 20- 60 år.

4.3 Genomförande

Jag tog kontakt med informanterna via mejl där jag förklarade att jag ville intervjua LSS- handläggare och kort beskrev vad intervjun skulle handla om och varför studien skulle genomföras. Jag tog sedan kontakt via telefon och där bestämdes tid och plats. Alla intervjuer genomfördes på informanternas arbetsplatser. Informanterna blev tillfrågade om de godkände att intervjuerna spelades in, samtliga samtyckte till detta. Intervjuerna tog ungefär trettio minuter var.

4.4 Analys av intervjuer

När jag genomfört mina intervjuer transkriberade jag dem och sammanställde mitt resultat. Jag utgick från mitt syfte och de frågeställningar jag använt mig av. Jag började med att jämföra hur informationstillfällena mellan individen i personkrets 1 och handläggaren utfördes i varje kommun. Efter det jämförde jag, kommunerna emellan, den information som handläggarna sagt, i intervjuerna, att de gav ut. Sedan gjorde jag likadant med de andra frågeställningarna.

Det jag ursprungligen hade tänkt göra var att jämföra kommunernas sätt att informera om ledsagning enligt LSS och den information de gav ut. Detta för att jag ville undersöka om det fanns någon skillnad mellan den information som gavs ut i de olika kommunerna och om man kunde koppla detta till hur stor andel män och kvinnor som hade ledsagning i respektive kommun. Alltså till exempel om en kommun som hade lika andel män och kvinnor som hade ledsagning gav ut annorlunda information eller informerade annorlunda, än en kommun som hade färre kvinnor med ledsagning enligt LSS. Då intervjuerna inte visade så stora skillnader mellan informationstillfällena och informationen som gavs ut i de olika kommunerna, så valde jag att inte fokusera så mycket av min analys på en sådan jämförelse. Detta då det inte kändes relevant, jag nämnde det endast kort i mitt resultat. Men jag tyckte att det var av vikt att jag

15 beskrev vad mina intentioner med att intervjua handläggarna om informationen var, då det annars kunde vara svårt att förstå syftet med mitt metodval.

Efter att jag sett över mitt material utifrån mina frågeställningar, tittade jag på om det fanns något mer som en eller flera handläggare nämnt som skulle kunna påverka skillnaden mellan män och kvinnor. När jag sammanställt mina resultat valde jag att använda mig av fyra följande teorier för att analysera mitt resultat; Yvonne Hirdmans (2003) genusbegrepp, Charles R Bantz (1993) teori om organisationer som socialt konstruerade system, Michael Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrater och Cripteorin (2009). Jag ansåg att dessa teorier skulle kunna hjälpa mig att förstå mitt resultat och den information jag fick vid intervjuerna med handläggarna.

Med hjälp av begreppen och den information jag fick kunde jag sen presentera tänkbara möjliga förklaringar till ojämlikheten mellan män och kvinnor som presenterades i Hansson m.fl. studie (2013).

4.5 Metodreflektioner

Vid en jämförelse mellan kommunerna hade det kanske varit bättre om jag använt mig av en strukturell intervju med fasta frågor. Det hade kanske varit lättare att göra en tydlig jämförelse mellan kommunerna om alla hade fått besvara exakt samma frågor. I intervjuerna uppkom det följdfrågor som intervjupersonen fick besvara, detta gjorde att intervjuerna såg olika ut. Men det var även en av fördelarna med semistrukturella intervjuer, att jag fick en chans att fråga det som jag kom på under intervjun och jag kunde ställa följdfrågor och gå in djupare på vissa delar.

Vissa talade fritt och de som inte talade fritt behövde jag ställa följdfrågor till för att utveckla samtalet. Att en del talade fritt och en del fick besvara följdfrågor gjorde att jag fick lite olika information beroende på vem jag intervjuade.

För att undersöka informationen som gavs ut hade det kanske varit mer effektfullt att kombinera intervjuerna med observationer. Att få ha medverkat i ett möte med handläggaren och individen från personkrets 1 hade kanske gjort att jag kunnat urskilja mer specifikt vilken information som gavs och till vem, vilket språk, vilka ord som användes och beteenden. Men ett sådant möte hade varit svårt att utföra, eftersom det inte varit säkert att jag ens skulle kunna ta del av sådana tillfällen, då sekretess och etik spelar in i den sortens möten.

16 En annan reflektion är att intervjuerna blev lite väl korta. Alla intervjuer pågick i ungefär 30 minuter, men samtidigt kände jag att informanterna besvarade mina frågor och gav den information de kunde. Kanske berodde de korta intervjuerna på att jag som intervjuare hade svårt att skapa ett fördjupande samtal kring intervjuguidens teman. Jag var ganska bunden vid mina frågor i intervjuguiden, vilket kan bero på att jag inte gav mig tid till att tänka efter under intervjuns gång. Att intervjuerna blev korta kan också ha gjort handläggarna mer positivt inställda till att delta i undersökningen, då de kanske känt sig stressade om intervjuerna tagit för lång tid.

Det jag skulle gjort annorlunda nästa gång var att jag skulle ha varit mindre öppen med den statistik jag hade om kommunerna och kanske presenterat den på annat sätt. Jag beskrev till en början statistiken, över hur det såg ut i kommunen som handläggaren arbetade i, i det första mejlet som skickades till handläggaren. Detta för att de skulle ha en chans att reflektera över statistiken. I vissa fall kanske detta gjorde att informanterna intog en försvarsställning, till exempel hade en del tagit fram statistik själva. De kan ha gjort det av nyfikenhet, men kanske också för att visa att det inte var så ojämnt i deras kommun, det var svårt att avgöra. Det kan vara känsligt att jag, som student, kommer utifrån och säger att det är ojämnställt i ens kommun och inom ens arbetsområde. Jag tog därför bort den delen av mejlet i resterande introducerande mail. Då jag insåg att det kanske inte föll så bra ut. Jag presenterade istället statistiken under intervjuns gång, där vi kunde ha en diskussion kring det och jag kunde lägga fram det på ett bra sätt.

4.6 Etisk diskussion

I min diskussion om etik har jag utgått från vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002).

Den första principen, informationskravet, innebär att berörda personer ska informeras om undersökningens syfte. Innan intervjun informerades informanten om vad intervjun skulle användas till och vad jag undersökte. I och med att jag intervjuade en profession som behandlade känsliga frågor ansåg jag att det var viktigt att informanterna förstod vad intervjumaterialet skulle användas till.

Samtyckeskravet, innebär att deltagarna i undersökningen själva får bestämma om de vill ingå i undersökningen (Vetenskapsrådet 2002). Till informanterna gavs information via mejl och de fick sedan själva ta ställning till om de ville ingå i undersökningen. Innan och under intervjuns

17 gång var jag uppmärksam på, och sa att det var okej, om personen ville avbryta intervjun eller avstå från att svara på vissa frågor.

Den tredje principen, konfidentialitetskravet, innebär att alla uppgifter om undersökningens deltagare ska behandlades konfidentiellt (Vetenskapsrådet 2002). Jag presenterade informationen från intervjuerna på ett sätt som gjorde att deltagarna inte kunde bli igenkända i statistiken. Detta genom att inte nämna namn på de kommuner jag intervjuat handläggare i. Jag skrev eller inte ut för beskrivande information om informanten eller kommunen. Jag informerade informanten om att hen kommer vara anonym.

Nyttjandekravet, den fjärde principen, innebär att de uppgifter som samlas in, under studiens gång, bara får användas till forskningsändamål (Vetenskapsrådet 2002). Den information jag fick in kommer inte användas någon annanstans än i min uppsats.

5. Resultat

5.1 Informationstillfället och informationen

Nedan följer en sammanställning av det som framkom i intervjuerna med handläggarna i de sex kommunerna.

En av frågeställningarna som uppsatsen ämnade besvara var hur informationstillfället, mellan brukarna i personkrets 1 och handläggarna, gick till. En andra frågeställning var, vad för information som gavs ut, under informationstillfället. Utifrån de sex kommunernas beskrivning av hur informationstillfället gick till, och vilken information som gavs vid mötet, framkom det att de gav ut liknande information och att mötena var strukturerade på ungefär samma sätt.

Informationen som gavs ut beskrev LSS och de tre personkretsarna. Handläggarna beskrev också vilka insatser som personen kunde ansöka om och hur ansökningen gick till. De använde sig av samma kommunikationskanaler. Vanligast var information på hemsidan och att habiliteringen⁴ gav uppgifter om vart personen kunde vända sig. Även intresseföreningar och förslag från vänner och bekanta beskrevs som möjliga informationskällor där personer i behov blev tipsade om insatser enligt LSS. Det första informationsmötet skedde ansikte mot ansikte.

Alla var noga med att förklara att det alltid gjordes individuella bedömningar av ansökningarna som kom in. Därför ansåg handläggarna att det var viktigt att få träffa personen med

4 Habiliteringen är en specialistresurs dit barn och vuxna med funktionsnedsättning kan ansöka eller få remiss till, för att få stöd, råd och behandling.

18 insatsbehovet vid mötet. Så även om det var en förälder eller annan ansvarig som sökte insatsen åt den som hade ett behov, så träffade handläggarna den som skulle ha användning av insatsen.

Ett par handläggare beskrev att det dem tyckte var kul med jobbet som handläggare var just att det var omväxlande och att det krävdes individuella bedömningar. Nedan följer citat från två handläggares åsikter kring individuella bedömningar:

”… Det är ju det som så spännande också att se det att, nä men det spelar ingen roll att man har Aspberger eller Autism, eller alltså, det finns vissa karaktärsdrag som kanske går igenom men de är ju ändå individer och det är ju därför det blir dem här individuella prövningarna liksom ...”

”Ja, det kan vara lite knepigt det här med personkretstillhörighet och hur man gör den bedömningen och varje ärende är ju unikt så det är ju inte bara att se på lagen utan man måste ju göra en individuell bedömning, även om vi har dem här kriterierna att rätta oss efter, personkretstillhörighet, så är det ju. Man får fundera och tänka och leta domar och vad lagen säger så det är mycket sånt, kan det vara. En del kanske är mycket klara eller så men många gånger är det så att det är lite forskningsarbetet också och det är roligt också tycker jag.”

Handläggaren såg just de individuella prövningarna som det som var mest spännande. Dem beskriver att även om brukarna hade samma diagnoser så fanns det ändå variationer hos brukaren som krävde att handläggaren gjorde individuella bedömningar. Men handläggarna beskrev också svårigheten med att bedöma brukarnas hjälpbehov och om brukarna omfattades av personkretsarna. Just personkrets 1 var relativt lätt då man går efter diagnoser vid den bedömningen. Men vid de andra två personkretsarna var handläggarna tvungna att göra mer egna bedömningar, vilket de ansåg var komplicerat i vissa fall då de inte hade lagar eller tidigare bedömningar att gå efter.

Informationen som gavs ut, gavs antingen till personen själv, god man eller förälder.

Informanterna ansåg inte att de gav olika information till individer i personkrets 1 eller till män och kvinnor. Efter informationstillfället kunde personen ansöka om insatser på plats eller via

19 formulär. Ofta fick de gå hem och tänka över vilken insats som passade dem bäst. En handläggare påtryckte också att alla hennes beslut kunde överklagas, vilket beskrivs i citatet nedan.

”Alla mina beslut är överklagningsbara, och så fort jag gör något avslag så skriver jag ju att det är ett avslag och jag skickar det här med en besvärshänvisning och då skickar jag med ett papper hur man gör när man överklagar.”

Handläggarna har en makt som gör att de kan göra avslag, men de måste ändå stå till svars för sina beslut om någon skulle anse dem vara orättvisa.

Jag frågade även handläggarna om deras karriär och hur de blev handläggare, och alla hade de haft olika ingångar och utbildningar som lett fram till deras yrke som handläggare. De flesta av handläggarna hade någon utbildning som liknar dagens Socionomutbildning. En del hade varit med ända sen LSS startade medan andra var nyare inom området. Många hade även flyttat runt i länet och runt om i Sverige för att sen landa i respektive kommun.

5.2 Handläggarnas perspektiv

Utifrån frågeställningen, varför handläggarna trodde att fler män hade ledsagning än kvinnor, fick handläggarna frågan om män eller kvinnor uttryckte olika behov vid informationstillfället.

Men det var inget som handläggarna hade märkt. Vid frågan varför handläggarna trodde att statistiken såg ut som den gjorde, svarade de flesta handläggarna att de inte hade reflekterat över att det fanns en skillnad mellan män och kvinnor i insatsen ledsagning. Det var heller inget de diskuterat med till exempel kollegor. Efter att ha funderat ett tag besvarade de ändå frågan, och ett svar var vanligt förekommande. Några handläggare nämnde nämligen att kvinnor skulle ha ett större nätverk och närmare kontakter. Här är en handläggares tankar kring detta:

”Det är ju så att kvinnor oftare har ett större kontaktnät, socialt kontaktnät än vad män har, så är det tror jag. Undersökningar visar på det också, så jag menar detta, man har fler kompisar och nära vänner än vad killar har.”

20 Handläggaren pekade på kvinnors större kontaktnät, och närmare kontakter, som en anledning till varför färre kvinnor än män ansöker om insatser såsom ledsagning. Hon menade att detta också hade visats i undersökningar. Utöver den citerade handläggaren tog två andra handläggare upp att kvinnor oftare hade större nätverk än män och därför kanske inte var i behov av ledsagning i samma utsträckning som män. En handläggare beskrev hur hon hade svårt att få ihop statistiken, med de tankar hon haft om män och kvinnor innan. Hon menade att hennes uppfattning av män var att de var mindre benägna att söka hjälp, att de drog sig för det.

Därför tyckte hon att statistiken, som visade att det var fler män som hade ledsagning, inte stämde med den bilden hon hade av män och kvinnors uttryckta hjälpbehov. En annan handläggare hade uppfattningen att kvinnor tyckte det var genant att söka hjälp, de ville inte vara till besvär. En handläggare sa efter att ha funderat ett tag att”… det är ju bara spekulationer…” och ”… nu känns det som att man generaliserar jättemycket efter kön…”.

Även andra handläggare nämnde att det bara var förutfattade meningar som de beskrev och att de inte riktigt hade belägg för det dem sa.

5.3 Kommunernas riktlinjer för ledsagning och LSS

De flesta av informanterna tog upp sina kommuners riktlinjer, och hur de kunde skilja sig från andra kommuners, under intervjuerna. Informanterna beskrev att det inom kommunerna fanns olika sätt att tolka LSS och att kommunerna hade olika riktlinjer för hur LSS skulle tillämpas.

En informant tog till exempel upp hur mängden insatser enligt LSS, per person, har förändrats.

Informanten beskrev hur det tidigare var vanligt att serviceboende tolkades endast som ett boendestöd. Brukarna kunde då också ansöka om till exempel ledsagarservice som extra stöd ute i samhället. Nu ingår det däremot ledsagarservice och andra insatser i insatsen serviceboende. Det fanns även olika syn hos kommunerna på vem som skulle betala för ledsagarens utgifter. En handläggare beskrev sin kommuns inställning till frågan:

”Men vi gör det vid sådana vardagliga saker och, men de måste ta ett kvitto, det sätter de fast på sin lönelista så får de det nästa månad.

Däremot om det är en stor grej att de vill åka till en konsert eller något då måste de säga till och då får vi titta på det i så fall, om det är mycket pengar. Men sådana vardagliga saker har vi bestämt att det är okej.”

21 Handläggaren beskrev att kommunen betalade ledsagarens utgifter vid vardagliga aktiviteter så som fika, bio m.m. Vid större utgifter så kunde en överenskommelse diskuteras fram. En annan handläggare beskrev att det tagits ett beslut inom kommunen att kommunen inte skulle betala ledsagarens avgift, fast handläggaren menade att det ändå förekom att ledsagarens utgifter betalades. Det fanns också olika bedömningar från vilken ålder man kunde ansöka om ledsagning, det berodde på från vilken ålder kommunen ansåg att föräldrarna hade ansvaret att ledsaga barnet själva. En handläggare beskrev hur hon brukade tänka när det kom till ledsagning till barn:

”För sex år, som man tittar ju också på det här föräldraansvaret, för en sexåring har du ju ett mycket större föräldraansvar för att följa med till aktiviteter och skjutsa och så än till en som är tolv år. Jag brukar tänka såhär att vad kan en tolvåring utan funktionshinder göra?”

I den citerade handläggarens kommun fanns inga direkta bestämmelser kring vem som skulle betala ledsagarens omkostnader. Detta var vanligt i samtliga kommuner, ibland var det upp till handläggaren att bedöma när föräldrarnas ansvar slutade och barnet hade rätt till ledsagning, i ett fåtal kommuner fanns det uttryckt inom kommunens riktlinjer. Resultatet speglar även den statistik som Socialstyrelsen (2011b) tagit fram, som visade att kommunerna i Sverige saknade gemensamma riktlinjer för LSS.

6. Analys

6.1 Informationstillfället och informationen

Resultatet visar att i själva informationstillfället tycks det inte finnas någon skillnad mellan de olika kommunerna. Vid det första informationstillfället fick brukarna i personkrets 1 liknande information i alla kommunerna. Handläggarna upplevde heller inte att de gav ut olika information till män och kvinnor, vilket jag inte trodde att de skulle göra då skillnader mellan könen oftast görs omedvetet. Enligt Yvonne Hirdman (2003) tillskrivs män och kvinnor olika egenskaper för att det finns förutfattade meningar om vad som är manligt respektive kvinnligt.

Män och kvinnor kan, utifrån dessa förutfattade meningar, få olika behandling och bemötande.

Även om det inte finns belägg i empirin som beskriver att män och kvinnor fick olika information finns det ändå en möjlighet att handläggarna utifrån sina förutfattade meningar om män och kvinnor behandlar och bemöter brukare som är män och kvinnor olika, men detta görs

22 som sagt på ett omedvetet plan. Senare i kapitlet kommer jag ta upp mer om de förutfattade meningar handläggarna hade. Handläggarna beskrev också vikten av individuella bedömningar.

Vilket skulle tala emot att de skulle behandla män och kvinnor olika, då de var noga med att poängtera att de gick efter personens individuella behov när de informerade brukaren. Inte efter personens kön eller utifrån vilken funktionsnedsättning hen hade. Cripteorin (Rydström &

Tjeder, 2009) beskriver hur personer med funktionsnedsättning ofta ses som en homogen och avkönad grupp, vilket skulle tala emot att handläggarna såg brukarna som individer med individuella problem. Enligt Cripteorin är det vanligt att funktionsnedsatta ses som en grupp där man endast är funktionsnedsatt inte man eller kvinna etc. Genom att ifrågasätta normaten alltså den normala och den funktionsfullkomlige människan vill Cripteorin ungefär som genusteorierna ifrågasätta den makthierarki som uppstår mellan det onormala och det normala.

Handläggarna har genom sin yrkeskunnighet makten att ge brukarna ett ”normalare” liv.

Genom LSS- verksamheten får de en chans att integreras i samhället och anpassas till samhället.

Det är därför viktigt att både män och kvinnor får chans att göra detta i samma utsträckning då de ska få chansen att återfå makt som de förlorat på grund av sin funktionsnedsättning. Speciellt kvinnor som genom sitt kön redan har en underlägsen roll (jfr Hirdman 2003) lägger man då till ett intersektionellt perspektiv där kvinnan även har en funktionsnedsättning blir det ännu viktigare att uppmärksamma att det finns olikheter och även uppmärksamma den makt handläggaren har att förändra detta och den frihet som hen har att ta beslut om brukarens liv (jfr Lipsky 2010).

Den funktionsnedsatta är helt beroende av den information som handläggaren ger då det är handläggaren som sitter på kunskapen om hur den funktionsnedsatta ska kunna integreras i samhället. Har då handläggaren olika uppfattningar om män och kvinnors hjälpbehov (jfr Hirdman 2003, Laanemets & Kristiansen 2008), kan denna makt som handläggarna har, bli snett fördelad mellan de manliga och kvinnliga brukarna som söker hjälp. Cripteorin kan inte ge en direkt förklaring till varför andelen män som har ledsagning är högre, men den kan ge en klarare bild av relationen mellan brukare och handläggare och den makt handläggare har gentemot brukarna. Cripteorin hjälper också till att argumentera för denna uppsatsens studie och dess syfte som är att reda ut vad som påverkar hur stor andel män och kvinnor som får ledsagning. Teorin lyfter också en stor fråga då den ifrågasätter varför personer som inte uppfyller normen för en funktionsduglig människa, ska få en stämpel som funktionsnedsatt och

23 anpassas till samhället och vart gränsen dras för vad som anses vara en funktionsduglig människa?

6.2 Handläggarnas perspektiv

När handläggarna fick frågan varför de trodde att färre kvinnor än män hade ledsagning, hade många av dem inget riktigt svar. Efter lite funderingar gav de svar som de baserade på dels erfarenheter från sitt arbete, dels på förutfattade meningar, som de hade om män och kvinnor.

Till exempel tog en del handläggare upp kvinnors större sociala nätverk som en möjlig förklaring till varför färre kvinnor hade ledsagning. De tog dock inte upp någon anledning till varför kvinnor skulle ha större nätverk än män. Men de sa att kvinnor har fler och närmare relationer än män. Som beskrivits menar Hirdman att män och kvinnor tillskrivs egenskaper och behandlas olika baserat på sitt kön. I resultatet beskrevs det hur handläggarna uttryckte att deras funderingar endast var generaliseringar efter kön och spekulationer, vilket visar på att de var medvetna om att deras möjliga förklaringar var baserade på förutfattade meningar. Detta kan ses som något positivt. Då en medvetenhet om sina förutfattade meningar av kvinnor och män kan vara ett steg närmare mot en fördomsfri bedömning av män och kvinnors behov av ledsagning och andra insatser. Hirdman (2003) beskriver dock att även om förståelsen för genus och tillskrivningen av egenskaper har ökat, så finns det fortfarande situationer där denna tillskrivning av egenskaper styr hur vi behandlar män och kvinnor och vilken ställning i samhället de får. En handläggare beskrev hur hennes uppfattning om män hade varit att de drog sig för att söka stöd, och att statistiken jag visade henne inte stämde överens med hennes tankar om män och kvinnor och deras ansökningstendenser. Handläggaren presenterade en förutfattad mening som hon hade om män. Hon är antagligen inte ensam om denna föreställning, då stereotyper om män och kvinnor är något som konstrueras socialt (Hirdman 2003). Men ändå stämmer inte stereotypen in med statistiken som visar att det är fler män som har stöd. Detta kan vara en anledning till att dessa stereotyper om män och kvinnor måste upptäckas och motbevisas. Statistiken visar att män får hjälp i större utsträckning än kvinnor alltså stämmer inte stereotypen om att män drar sig för att söka hjälp. Men vi håller ändå fast vid stereotyperna, även fast de inte speglar verkligheten.

Det är också av vikt att ta upp snedfördelningen av män och kvinnor hos de intervjuade handläggarna. När jag valde handläggare fanns det nästan bara kvinnliga handläggare att intervjua. En kommun som var av intresse hade en manlig handläggare men han var tyvärr inte

24 tillgänglig att intervjua. Då jag endast fick kvinnliga handläggares perspektiv kan man ställa sig frågan om jag hade fått annorlunda svar om jag intervjuat manliga handläggare också.

Hirdman (2003) menar att vi som män och kvinnor får olika erfarenheter. Om statistiken, där fler män än kvinnor hade ledsagning, hade setts ur en mans perspektiv skulle jag ha fått annorlunda svar då? Man kan ställas sig frågan om den kvinnliga dominansen hos LSS handläggarna har någon påverkan på antalet män och kvinnor som har ledsagning enligt LSS.

Detta är inget jag kan besvara med den studie jag har gjort men det är en intressant iakttagelse som är värd att ta upp i detta sammanhang. Ser kvinnliga handläggare mäns problem som större och det är därför fler män än kvinnor har ledsagning. En del handläggare beskrev att de trodde att kvinnor hade större kontaktnät, kan detta spela en roll i deras bedömning av män och kvinnors behov av hjälp. Handläggarna kanske omedvetet utifrån sina förutfattade meningar ger mer hjälp till män för att kvinnor oftast kan få hjälp av andra i sitt kontaktnät, de ställer kanske till exempel fler frågor om alternativa källor till hjälp när de pratar med kvinnliga brukare än när de pratar med manliga brukare. Detta är endast tankar som uppkom under analysen men, som jag skrev innan, inte kan besvaras av intervjuerna då det är omöjligt att gå in i handläggarnas undermedvetna och få svar på hur och efter vilka kunskaper och erfarenheter de handlar.

6.3 Kommunernas riktlinjer för ledsagning och LSS

I resultatet framkom det att handläggarnas och LSS- verksamhetens tolkningar av LSS verkade vara olika beroende på kommun. Kommunerna hade olika riktlinjer och rutiner när det kom till exempelvis betalning av ledsagarens kostnader och från vilken ålder ledsagningen kunde ansökas om. Charles R Bantz (1993) teori om hur organisationens utformning påverkas av människorna i den och deras erfarenheter, tolkningar och handlingar, kan användas för att förstå hur handläggarna och andra anställda inom kommunen kan påverka utformningen av kommunen och dess riktlinjer.

De som jobbar på socialtjänsten, alltså handläggarna i respektive kommun, tolkar socialtjänstens verksamhet och handlar inom den, utifrån deras uppfattning om den.

Uppfattningen om kommunen bygger de på bland annat sina egna erfarenheter. Socialtjänstens verksamhet och handläggarna är styrda av lagar och regler till exempel LSS, men inom dessa lagar och regler finns det utrymme för handläggarna att ta egna beslut och tolka lagen. Som beskrevs i början av analyskapitlet gör alltid handläggarna en individuell bedömning av

25 brukarnas behov. Varje fall finns inte beskrivet inom LSS eller andra lagar. I resultatet återges handläggarnas beskrivningar av sina inställningar till dessa individuella bedömningar. Vissa ansåg att det var omväxlande och roligt medan andra såg det som något svårt. Svårigheten låg i att de behövde göra egna bedömningar och inte hade några lagar eller regler att förhålla sig till. Bantz (1993) menar att individers handlande inom och tolkningar av organisationens verksamhet påverkas av individens tidigare erfarenheter, värderingar etc. I resultatet beskrevs det även hur handläggarna hade olika utbildningar och yrkesmässiga erfarenheter. Dessa olika erfarenheter kan då, om man ser resultatet ur Bantz (1993) teori, användas av handläggarna i deras tolkning av socialtjänstens verksamhet och de regler och lagar de ska följa. Dessa olika tolkningar och det handlande som är följden av tolkningarna, kan vara en möjlig förklaring till varför de skiljer sig mellan kommunerna, och hur många insatser en person har eller från vilken ålder handläggaren anser att brukaren behöver stöd.

Handläggarna är inte de som bestämmer huruvida kommunerna ska betala ledsagarens kostnader, men det är andra inom kommunens organisation som gör det. Samma sak gäller för dem, de har också lagar och regler de ska följa, men besluten de tar utifrån dessa lagar och regler skulle kunna påverkas av deras personliga erfarenheter och tolkningar. Detta är dock inget som undersökts i den här uppsatsen utan här har fokus varit på handläggarna, men det kan ses som en tänkbar möjlig förklaring till varför kommunernas riktlinjer ser så olika ut i Kalmar län.

I materialet från intervjuerna fanns det dock inget mönster som visade att de kommuner som till exempel inte betalade omkostnaderna för ledsagaren hade färre eller fler kvinnor som hade ledsagning. Det var inte heller något i empirin som visade att de olika riktlinjerna inom kommunerna kunde skapa en ojämlikhet mellan andelen män och kvinnor som hade ledsagning.

Det kan dock diskuteras hur jämlik insatsen ledsagning är, om det ser olika ut i olika kommuner.

Till exempel, om en brukare som söker ledsagning i en kommun måste stå för omkostnaderna för ledsagaren, medan en annan brukare inte behöver det i en annan kommun, kan det skapas en klyfta mellan de som har råd att stå för både ledsagarens och brukarens kostnader och mellan de som inte har råd att betala bådas kostnader. Det blir inget jämlikt bemötande ur ett ekonomiskt perspektiv.