Den tigrerade svenskheten: konstruktionen av en ”svensk” identitet i Jonas Hassen Khemiris roman Montecore: En unik tiger

(1)

Den tigrerade svenskheten

– konstruktionen av en ”svensk” identitet i Jonas Hassen Khemiris roman Montecore: En unik tiger

Södertörns högskola | Institutionen för Kultur och lärande Kandidatuppsats 15 hp | Litteraturvetenskap | Höstterminen 2013

Av: Sara Hallonsten Handledare: Yael Feiler

(2)

Abstract: This paper is about the construction of a ”Swedish” identity in the novel Montecore: en unik tiger by Jonas Hassen Khemiri (translated in English to Montecore: the silence of the tiger). In the paper I start by, after a short introduction, introducing the theoretical background against which the novel will be analyzed. The main focus is postcolonial theories with Edward Saids work about making “the Other” as a base. I then go through some contemporary Swedish studies about race as a category and internalized racism, make a brief introduction to performativity, to finish with the thought provoking theories about the cyborg by Donna J. Haraway.

In the section about method I present discourse analysis and the social constructionism that permeates postcolonial studies and discourse analysis and therefore the paper.

Finally I analyze the material. In this section I use made-up dialogues to illustrate the different positions the characters take when responding to the imagined community that is Sweden, and the conditions imposed on those wanting to be accepted as Swedes. I use policy documents of a Swedish political party, Sverigedemokraterna (the Sweden Democrats) as a counterpart in the dialogues. Thereafter I have a short conclusion, and then you’re free.

Nyckelord: postkolonialism, postkoloniala teorier, svenskhet, nationell identitet, identitetskonstruktion, de Andra, vi/de, Montecore: en unik tiger, Jonas Hassen Khemiri

(3)

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

1.1 Syfte och frågeställningar 2

1.2 Benedict Andersons föreställda gemenskap 2

1.3 Om Montecore 2

1.4 Tidigare forskning 3

1.5 Disposition 4

2 Teoretiska utgångspunkter 5

2.1 Postkolonial teori och identitetsskapande 5

2.2 Socialkonstruktionism och språkets betydelse 9

3 Metod och material 11

3.1 Kvalitativ textanalys med diskursanalytiska inslag 11

3.2 Presentationsform 11

3.3 Val av text 12

4 Analys 14

4.1 Svenskhetens villkor 14

4.2 Förhållandet till den föreställda svenska gemenskapen 18

5 Avslutande diskussion 24

6 Källförteckning 25

(4)

1 1. Inledning

Det är december 2013. Sverige skälver under jordskorpan. Allt större del av mitt facebookflöde upptas av nyheter om extremhögerns hatiska protester mot allt som andas mänsklighet. Allt fler röster berättar om våldsamma försök att tysta röster. Jag sväljer och vänder blad i Montecore: en unik tiger.¹ En roman med en historia och ett tilltal som har pockat på sedan jag första gången tog den till mig 2006. Och jag läser en förklaring till min samtid. Jag hör diskussionstonen hårdna på debattsidorna samtidigt som Jonas gör en klippbok av attacker mot invandrare som ”vandrar från löpsedlar till rubriker till artiklar till notiser”.² Jag läser i Dagens Nyheter att allt fler utlandsfödda röstar på Sverigedemokraterna samtidigt som Abbas skyller alla samhällsproblem på invandringen.³ Var befinner vi oss i historien?

Jag går in på Sverigedemokraternas hemsida för att försöka strukturera sorgen och leta linjer att dra upp. Jag finner cirklar. Samma tankegångar som gång på gång har återkommit genom historien, samma historielöshet. ”Sverigedemokraterna motsätter sig inte invandring, men menar att invandringen måste hållas på en sådan nivå och vara av en sådan karaktär att den inte utgör ett hot mot vår nationella identitet eller mot vårt lands välfärd och trygghet.”⁴ En total avsaknad av solidaritet. En bristande insikt i hur deras älskade nation har konstruerats.

Ett utmålande av ”de Andra” som hotet mot demokrati. Och en stickande känsla att jag gör precis det jag fördömer ”dem” för, skapar en dikotomi där Sverigedemokraterna får stå för det onda så att jag tryggt kan stå på de godas sida och avsäga mig allt ansvar för rasistiska och antifeministiska samhällsstrukturer.

1 Khemiri, Jonas Hassen, Montecore: en unik tiger, Norstedt, Stockholm, 2006. Jag kommer i fortsättningen att referera till romanen som Montecore i löpande text.

2 Khemiri 2006, s.283. Jonas och Abbas är två av huvudkaraktärerna i romanen. Se vidare beskrivning under 1.3.

3 http://www.dn.se/valet-2014/sd-lockar-man-med-utlandsk-bakgrund/, hämtad 131212.

4 https://sverigedemokraterna.se/var-politik/invandring/, hämtad 131216.

(5)

2 1.1 Syfte och frågeställningar

Mitt syfte är undersöka hur konstruktionen av en ”svensk” identitet ser ut i romanen Montecore: en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri utifrån postkoloniala teorier.

Frågeställningar:

* Vilka är villkoren för att bli accepterad in i en föreställd ”svensk” gemenskap?⁵

* Hur förhåller sig karaktärerna till denna föreställda ”svenska” gemenskap?

* Hur konstrueras och förändras kategorierna ”vi” och ”de” och vad får de för betydelse för karaktärernas nationella identitetskapande?

1.2 Benedict Andersons föreställda gemenskap

Med föreställd gemenskap menar Benedict Anderson att nationen, och dess tillhörande nationalism, är kulturellt skapad.⁶ Vad betyder då föreställd? Anderson skriver att inte ens i den minsta nation kommer en medlem att lära känna, möta eller ens höra talas om den största delen av sina nationella medmänniskor, och ändå existerar en bild av en gemenskap som binder dem samman. Därför är det intressant och viktigt att undersöka hur nationen som koncept har kommit till historiskt, hur betydelsen har ändrats över tid och varför det kan ha så djup emotionell legitimitet, inte minst för de politiska implikationerna det har. Trots de faktiska klyftorna och ojämlikheterna inom en nation uppfattas den enligt Anderson som ett djupt horisontellt kamratskap, vilket motiverar folk att, inte så mycket döda som att villigt dö för sina föreställningar.

Jag tycker att det här begreppet är användbart som utgångspunkt för att förstå karaktärernas förhållningssätt till ”svenskhet” och väljer därför att ha med det i mina frågeställningar. I övrigt använder jag mig inte av socialantropologen Benedict Andersons teorier.

1.3 Om Montecore

Jonas Hassen Khemiri fick hela landet att se rött med sin omåttligt populära debutroman Ett öga rött. I den här romanen går allt i svart och vitt, till och med en svensk tiger.

Montecore är uppbyggd som en brevväxling mellan Jonas och Kadir. Deras gemensamma projekt är att skriva en berättelse om Abbas, som är Jonas pappa och Kadirs bästa vän, men

5 Uttrycket lånat av Benedict Anderson, se 1.2.

6 Anderson, Benedict, Imagined communities: reflections on the origin and spread of nationalism, Rev. and extended ed., Verso, London, 1991, s.1–9.

(6)

3 det visar sig rätt snart att de har ganska olika bilder av honom. Resultatet blir en brokig bild av ett brokigt livsöde, och läsaren får bilda sig en egen uppfattning av vad som är sant och inte, och om det är relevant. Romanen sträcker sig över nästan fyra decennier, och tar vägen från antikapitalismens 70-tal, över skräcken i Lasermannens 90-tal och in i 00-talet, där Jonas är nybliven författare.

Montecore är en roman som i min uppfattning i mycket hög grad använder sig av språket som ett sätt att skildra identitetsskapande. Svenskan blir en vägg karaktärerna använder att studsa sina identiteter emot, formulerandet av en nationell identitet.

1.4 Tidigare forskning

Det är inte mycket som har skrivits om vare sig Jonas Hassen Khemiri eller Montecore, som kom ut så sent som 2006. Jag har hittat ett litet antal uppsatser på kandidatnivå. En riktar in sig på Khemiris speciella språk i Montecore, om hur det bryter mot språkliga konventioner, och är skriven vid Södertörns högskola under ämnet svenska.⁷ En annan uppsats är skriven vid Högskolan i Halmstad och fokuserar på hur romanen hanterar olika intersektioner som klass, kön och etnicitet.⁸ Den har vissa beröringspunkter med temat för den här uppsatsen, men känns inte relevant att använda då den tar upp flera perspektiv som jag inte alls berör.

När det gäller tidigare forskning kring nationellt identitetsskapande inom litteraturen har jag inte heller där hittat särskilt mycket. En kandidatuppsats handlar om nationell identitet i svensk språkpoesi⁹, annars är det mycket identitetsskapande i stort som har skrivits om, bland annat om homosexualitet i ungdomsromaner¹⁰, om flickors genuskonstruktion i två bänkböcker¹¹ och om idealjaget i två romaner av William S Burroughs¹².

I en bok om migrationsromaner i Quebec och Skandinavien ingår ett kapitel om kulturell hybriditet och humor i Montecore, skriven av Eila Rantonen.¹³ Den kom ut i mitten av 2013 och är skriven växlande på franska och engelska.

Jag har inte använt mig av någon av dessa texter i min egen undersökning mer än för inspiration.

7 http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:16632/FULLTEXT01.pdf, hämtad 140107.

13 Lindberg, Svante, Madsen, Claus & Sundström, Maria (red.), Le roman migrant au Québec et en Scandinavie:

performativité, conflits signifiants et créolisation, 2013.

(7)

4 1.5 Disposition

I den här uppsatsen kommer jag efter en kort inledning börja med att introducera den teoretiska bakgrund mot vilken romanen kommer analyseras. Huvudfokus är postkoloniala teorier med Edward Saids arbete om ”de Andra” och skapandet av ”vi” och ”de” som bas. Jag kommer sedan att gå igenom några samtida svenska studier om ras som kategori och internaliserad rasism, göra en kort introduktion till performativitet för att avsluta med de tankeväckande teorierna om cyborgen av Donna J. Haraway.

I metodavsnittet kommer jag presentera diskursanalys och den socialkonstruktionism som genomsyrar postkoloniala teorier och diskursanalys, och därmed uppsatsen.

Slutligen kommer jag analysera materialet. I den här delen kommer jag att använda arrangerade dialoger för att illustrera de olika positioner karaktärerna intar gentemot den föreställda gemenskapen Sverige, och villkoren som ställs för att bli accepterad som svensk.

Jag kommer att använda policydokument från Sverigedemokraterna som en motpart i dialogerna. Därefter följer en kort avlutande diskussion.

(8)

5 2 Teoretiska utgångspunkter

I det här stycket presenterar jag de teoretiska inriktningar och begrepp som senare används för att tolka materialet.

2.1 Postkolonial teori och identitetsskapande

… orientaliska terrorister och brutala patriarker, kuvade kvinnor, en dogmatisk och religiöst och existentiellt tillplattad islam, en gnutta exotisk sinnlighet och erotik, stolta människor i berg och öknar där en man respektive en kvinna på förmodernt vis var en man respektive en kvinna.¹⁴

Känner du igen dessa bilder? Matthis beskriver i inledningen till Orientalism på svenska denna samling stereotyper för populärorientalism.¹⁵Men vad är orientalism om det nu finns en populärkulturell representation av den?

I Edward Saids bok Orientalism från 1978 synas den västerländska självbildens tillkomst.¹⁶ Said menar att ”Västerlandet” blir till genom att positionera sig mot ”Öst”, mot ”Orienten”, i skapandet och benämnandet av en kontrastbild.¹⁷ I denna bild läggs alla egenskaper som

”Väst” inte vill kännas vid för att på så vis skapa sin egen identitet. Är ”orientalen” primitiv, irrationell, barbarisk och känslosam blir ”västerlänningen” automatiskt modern, rationell, fredlig och demokratisk. Med den här bilden kan en världsordning där ”Väst” besitter politisk och ekonomisk makt motiveras, det blir ett ideologiskt rättfärdigande för olika former av exploatering.¹⁸

Begreppet ”de Andra” härrör från dessa bilder och är centralt i postkoloniala studier. Där talas ofta om ett ”Vi” som positionerar sig mot ett ”De”. Said var en av de första som visade att vetandet om ”de Andra" på samma gång är ett maktutövande över ”de Andra”.¹⁹ ”Väst” är alltid beläget i centrum, samtidigt som det alltid ligger så långt bort från ”Öst” en kan komma.²⁰ Vi är alla etniskt placerade, det är bara att ”vår” position döljs av alla fotspår från sekler av kulturellt och fysiskt territoriellt bevakande. När jag skriver ”vår” positionerar jag mig för att erkänna min maktposition. Jag ingår i ett västerländskt ”vi” som tar sig

14 Matthis, Moa, Inledning, i Matthis, Moa (red.), Orientalism på svenska, Ordfront i samarbete med Re:orient, Stockholm, 2005, s. 7.

15 Matthis refererar i sin tur till Magnus Berg.

16 Said, Edward W., Orientalism, [Ny utg.], MånPocket, Stockholm, 1997.

17 Said 1997, s. 64.

18 Loomba, Ania, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, 2., [omarb. och utvidgade]

uppl., Tankekraft, Stockholm, 2008, s. 118.

19 Jonsson, Stefan, ”Halva världen. Orientalism, eurocentrism och globalisering”, i Matthis, Moa (red.), Orientalism på svenska, Ordfront i samarbete med Re:orient, Stockholm, 2005, s. 165.

20 Julien, Isaac & Mercer, Kobena, ”Marginal och centrum”, i Postkoloniala studier, Raster, Stockholm, 2002, s.

158.

(9)

6 tolkningsföreträde framför ”de Andra”, oavsett hur goda intentioner ”vi” har. ”De” kan naturligtvis också använda dikotomin vi/de för att skapa identiteter och stereotypisera, men eftersom de maktförhållanden som etablerades under kolonialismen fortfarande spelar stor roll för den sociala och ekonomiska differentieringen som strukturerar samhället, så menar jag att detta ”vi” i ett postkolonialt sammanhang alltid innebär en västerländsk gemenskap, vars tolkningsföreträde fortfarande har mycket att göra med den vita huden.²¹ Filmvetaren Richard Dyer har analyserat vithetens normerande förutsättningar och citeras såhär:

svart är i kategoriernas rike alltid markerat som färg (…) alltid partikulariserade; medan vit egentligen inte är någonting, inte en identitet, inte en partikuliserande egenskap, eftersom den är allt.²²

Vitheten är alltså inte en färg, den är osynlig. Därigenom har de som har klätts i osynlighetshudar makten att ”färga” resten av världens befolkning i diverse avhumaniserande egenskaper.²³ Haraway skulle kalla detta ett ”god-trick”, att vara överallt och ingenstans samtidigt, att påstå kunna se allting utan att själv vara synlig.²⁴ Vitheten är osynlig så länge motsatsen görs synlig. Världen ses genom vitlackerade linser, men glasögonen förnekas eller glöms bort. Postkoloniala studier arbetar bland annat med att ifrågasätta det universalistiska anspråket, att sätta glasögonen under lupp, och att öppna upp begreppet människa till att inkludera fler än normens vita man.

Konkret skapar detta ett samhälle där ”svenskhet” får stå obestritt medan ”invandraren”

problematiseras.²⁵ ”Integrationsproblem” löses genom att den ”välvillige svensken” tar sig an den felande länken och förklarar hur det ska gå till, istället för att vända sig mot sig själv och sin egen historietyngda strukturella rasism. Invandrarprefixet innebär alltid något problematiskt som kräver särskilda experter och myndigheter som undersöker, räknar och åtgärdar ”de Andra”, så att de snabbt och smärtfritt kan inlemmas i den toleranta och eftersträvansvärda svenskheten.²⁶

För att synliggöra transparensen kläs den tricksande guden i, för den svenska självbilden, skavande ord:

21 Molina, Irene & de los Reyes, Paulina, ”Kalla mörkret natt! Kön, klass och ras/etnicitet i det postkoloniala Sverige” i De los Reyes, Paulina, Molina, Irene & Mulinari, Diana (red.), Maktens (o)lika förklädnader: kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige : en festskrift till Wuokko Knocke, [Ny utg.], Atlas, Stockholm, 2006, s. 308

22 Julien, Isaac & Mercer, Kobena 2002, s. 158.

23 Ibid.

24 Haraway, Donna Jeanne, Simians, cyborgs, and women: the reinvention of nature, Routledge, New York, 1991, s. 189. Jag går mer in på dessa teorier under avsnitt 3.2.

25 Matthis 2005, s. 12 f.

26 Brune, Ylva, ”Nyheter om drömlandet, dess invånare och invandrare” i Matthis, Moa (red.), Orientalism på svenska, Ordfront i samarbete med Re:orient, Stockholm, 2005, s. 88.

(10)

7 Rasifiering betecknar explicita och/eller outtalade kategoriseringar, tankemodeller och associationer som gör rangordningen mellan människor till ett naturligt inslag i såväl sociala relationer som maktstrukturer. Oavsett om begreppet ras explicit används som kategorisering eller ej, är rasifieringsprocessen associerad till en essentialistisk människosyn som legitimerar den sociala rangordningen utifrån en föreställning om människors väsenskilda och oföränderliga olikheter.²⁷

Att kalla rasism för dess rätta namn möjliggör att den vardagliga diskrimineringen kan härledas till en värdehierarki som annars maskeras genom att prata om etniska skillnader som mer eller mindre naturliga.²⁸ Begreppet etnicitet idag förnekar sambandet med den globala och historiska rasismen och ”vårt” koloniala arv, rasism kopplas till högerextrema element, andra ”Andra” som den vanliga svensken kan positionera sig mot för att bortförklara vardaglig diskriminering som utövas mer eller mindre omedvetet genom värderingar och handlingar. Den postkoloniala teorins användning av begreppen ”ras” och ”rasism” innebär alltså inte ett erkännande av existensen av raser, utan enbart existensen av reella konsekvenser av rastänkandet, och anses nödvändiga i kampen mot en rasistisk maktstruktur.²⁹ Rasifierade personer är de som blir tilldelade en ras medan ”vi” andra går fria. ”Den tysta överenskommelse som gör rasismen till en icke-fråga i den svenska integrationsdebatten är i själva verket ett av de största hinder som finns för att kunna synliggöra och utforma strategier för att motverka rasismen.”³⁰

Den postkoloniala teorin har formulerat begreppet ”kulturell rasism” som en förklaring till varför rasismen kan överleva trots att rasbegreppet är dementerat. Den ”kulturella rasismen”

är en särartsideologi som naturaliserar och essentialiserar olikheter mellan personer med olika bakgrund. Detta står till grund för en politik som antingen hävdar att människor från olika

”kulturer” inte kan leva tillsammans utan konflikter, eller ”kulturkrockar”, eller på andra sidan skalan menar att dessa olikheter berikar och skapar positiva värden.³¹ Fascinationen för olikheter gör att de strukturella processer som konstruerar dessa olikheter glöms bort, och det egna ansvaret för ojämlikheterna i samhället kan avsägas.³²

Postkolonial teori arbetar alltså med att dra paralleller mellan dagens strukturella diskriminering och de makt- och värdehierarkier som skapades under koloniseringen, genom

27 Molina, Irene & de los Reyes, Paulina, 2006, s. 293.

28 Ibid., s. 293f.

29 Ibid., s. 296.

30 Ibid., s. 315.

31 Ibid., s. 312.

32 De los Reyes, Paulina, Molina, Irene & Mulinari, Diana, ”Introduktion – Maktens (o)lika förklädnader” i De los Reyes, Paulina, Molina, Irene & Mulinari, Diana (red.), Maktens (o)lika förklädnader: kön, klass & etnicitet i det postkoloniala Sverige : en festskrift till Wuokko Knocke, [Ny utg.], Atlas, Stockholm, 2006, s. 18.

(11)

8 att systematiskt problematisera kulturella, språkliga och psykologiska gränsdragningar som skapas under den kolonisering vi kan säga sker idag.³³

En konsekvens av detta rasistiskt genomsyrade samhälle är så kallad ”internaliserad rasism”. På bloggen Falskheten publiceras löpande en serie som kallas Ras-skolan, som syftar till att synliggöra postkoloniala frågor och lyfta fram den dolda rasismen i ljuset.³⁴ Författaren skriver i ett inlägg att:

Internaliserad rasism är ett resultat av att leva som icke-vit i ett samhälle där vitheten är överordnad. Låt oss vara på det klara med detta. Det är inte roten till problemet; det är ett resultat av det. Därför finns det en skillnad i att som icke-vit internalisera rasism, och att som vit producera den. Maktperspektiven är olika. (…) Att din hudfärg är osynlig, att din ras är icke-existerande är direkt orsaken till att våran är det. Förstår ni?³⁵

Hen beskriver att den internaliserade rasismen kan ta sig olika uttryck, inombords och kroppsligt, hur du ser på andra och dig själv. Att ständigt matas av bilder som visar att du som icke-vit är ful, fel, farlig gör att du börjar förneka samröre med din identitet, din kropp eller ditt ursprung. Och det västerländska samhället belönar detta avståndstagande, dörrar öppnas, händer skakas. Hen förklarar att konsekvenserna av ett sådant beteende, där rasifierade personer försöker visa de ”vita” hur annorlunda de är från ”de där andra”, är att de rasistiska strukturerna och fördomarna stagnerar.

För att avsluta detta avsnitt ska jag snabbt nämna en motståndsstrategi formulerad av den feministiska teoretikern Haraway. Hon använder cyborgen för att irritera och förorena det dikotomiska tänkandet som präglar vårt samhälle. Hon beskriver dualismen som ett verktyg för att bygga upp logikerna och praktikerna kring förtrycken av de som görs till ”de Andra”, kvinnor, färgade människor, naturen, arbetare, djur.³⁶ Cyborgen är en ohelig förening av djur och maskin, ofullständig och alldeles för mycket på samma gång, som kämpar mot den perfekta kommunikationen och arbetar i gränslandet.³⁷ Cyborgen visar en väg ut ur labyrinten av dualismer i vilken våra kroppar och verktyg har begripliggjorts, utanför vilken vi kan lära om oss, lära oss att inte vara människa/man, förkroppsligandet av det västerländska logos.³⁸

”It means both building and destroying machines, identities, categories, relationships, space stories.”³⁹

34 http://falskheten.blogspot.se, hämtad 131216.

35 http://falskheten.blogspot.se/2013/08/ras-skolan-del-17-internaliserad-rasism.html, hämtad 131216.

36 Haraway, Donna Jeanne 1991, s. 177.

37 Ibid., s. 176.

38 Ibid., s. 173.

39 Ibid., s. 181.

(12)

9 2.2 Socialkonstruktionism och språkets betydelse

Vad har det svenska språket för möjligheter att utveckla motståndsstrategier när den långa vinterns mörker är landets största fiende? När en mörkman är en upplysningsfientlig person som mörklägger och arbetar med mörkertal, vad kan ett ord som mörkhyad rimligen väcka för associationer? Och vad står vitheten för, ljuset, oskuldsfullheten? Det är nästan så att en blir mörkrädd.

I uppsatsens bas ligger en socialkonstruktionistisk syn på språk och verklighet, där de två inte går att skilja från varandra.⁴⁰ Det är en ständigt pågående process av skapande och omskapande av representationer av en möjlig verklighet.⁴¹ Det finns därmed ingen sann verklighet bortom språket som vi kan observera och avbilda.

Den här synen ligger till grunden för teorin om performativitet som enkelt uttryckt innebär att identitet inte är något en är eller har, utan något en gör.⁴² De finns ingen autenticitet eller inneboende essens i en föreställd identitet, fokus ligger istället på processerna som möjliggör vissa identitetspositioner och omöjliggör andra i en diskurs. Världen konstrueras genom föränderliga sociala praktiker, ingenting är fixerat eller avslutat.⁴³ Hos Judith Butler ligger fokus på en performativ könsidentitet, men jag tycker att det likaväl kan tillämpas på nationell identitet. Genom upprepade handlingar i tal och agerande blir en person, istället för att bli till som könssubjekt, tillhörande en nationell gemenskap.⁴⁴ Upprepningen befäster hela tiden normativa föreställningar kring nationalitet, samtidigt som den paradoxalt nog bär på fröet till förändring. ”Svenskhet”, till exempel. Genom att jag ser ”svensk” ut, beter och uttrycker mig

”svenskt” kommer jag förmodligen blir kategoriserad som ”svensk”, både av mig själv och av andra. Men i performativet ”svensk” ligger en möjlighet eller risk att förskjuta föreställningarna om ”svenskhet”, det är omöjligt att kopiera något exakt varje gång. Att identifiera sig som ”svensk” är en evig imitationsakt, där ”originalet” en tror sig efterhärma i sig är en imitation.⁴⁵

Dessa förskjutningar sker från olika positioner och människor ges olika stor rätt att själva definiera sin nationella identitet. Språket spelar en stor roll i detta maktspel om identiteter,

40 Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, 3., [utök.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2012, s. 28.

41 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Studentlitteratur, Lund, 2000, s. 19.

42 Begreppet performativitet har sin bakgrund hos bland andra J.L. Austin med sin talaktsteori, där det klassiska exemplet är vigselakten där brudparet inte är gifta förrän orden har uttryckts. Se t.ex. Rosenberg, Tiina,

”Inledning” i Butler, Judith, Könet brinner!: texter, Natur och kultur, Stockholm, 2005, s. 15.

43 Ibid.

44 Ibid., s. 9.

45 Ibid., s. 15f.

(13)

10 och i svenskan ligger gamla föreställningar om mänskliga värden inbäddade, vilket min inledning till avsnittet söker föreslå. Att se nationen och nationell identitet som konstruktioner gör att maktpraktiken synliggörs.⁴⁶ I mytbilden av nationen som given och evig blir det naturaliserat att en grupp människor ska ha makt över en annan, i synen på gemenskaper som mänskliga föreställningar blir det istället en ständigt förnyad makthandling.

Ett konstruktionistiskt perspektiv på en nationell identitet innebär en medvetenhet om slumpmässigheten och föränderligheten i den, att det är en bild vi konstruerar och förhandlar om genom hela livet.⁴⁷ I den nationella diskursen framhålls ofta likheter inom en grupp och skillnader mellan grupper, även om definitionerna är flytande och kontextberoende.⁴⁸ Dessa föreställda gemenskaper kan en antingen bli intvingad i eller själv välja att gå in i.

46 Petersson, Bo & Robertson, Alexa (red.), Identitetsstudier i praktiken, 1. uppl., Liber ekonomi, Malmö, 2003, s. 111f.

47 Joseph, John Earl, Language and identity: national, ethnic, religious, Palgrave, New York, 2004, s. 93f.

48 Hammarén, Nils & Johansson, Thomas, Identitet, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2009, s. 106ff.

(14)

11 3 Metod och material

Jag presenterar här den metod, de verktyg och den presentationsform jag använder för att analysera materialet, samt redovisar val och avgränsningar av material.

3.1 Kvalitativ textanalys med diskursanalytiska inslag

Grunden för den här uppsatsen är som tidigare nämnts en konstruktionistisk syn på språk. Den genomsyrar både postkolonial teori och diskursanalys. Diskursanalys är teori och metod på samma gång och kan ses som en speciell och breddad form av textanalys.⁴⁹ Jag väljer att kalla min metod för kvalitativ textanalys med diskursanalytiska inslag, eftersom jag gör en närläsning av Montecore och väljer ut de teman jag anser vara centrala för min analys, för att sedan med hjälp av diskursanalysen identifiera hur föreställningar om ”svenskhet” formuleras i romanen.

Genom att utforska relationer mellan ord och betydelsen de får i förhållande till varandra söker en finna mönster som kan berätta om diskursens möjligheter och begränsningar, och vilka konsekvenser de kan få.⁵⁰ Ekvivalenskedjor är ett diskursanalytiskt redskap som kan användas för att förstå just dessa samband. Ord får sin mening först i förbindelse med andra ord, och är under ständig förhandling och förvandling liksom diskurserna de ingår i.⁵¹ De får sin betydelse dels när de sätts i motsats till allt de inte är, och dels när det kopplas till ord som det kan associeras positivt med.⁵² De kan därför användas till att utläsa hur sociala identiteter konstrueras genom att knytas till olika associativa tecken. Inom postkoloniala studier används ofta detta analytiska grepp.

3.2 Presentationsform

Inspirerad av Jonas Hassen Khemiri har jag valt att presentera mitt analysmaterial med en litterär vinkel, i form av arrangerade dialoger. Den allra största delen av ”replikerna” är direkt hämtade ur Montecore, men jag låter även Sverigedemokraterna komma till tals. Jag har försökt att så gott som möjligt redovisa mina fynd, och skriva ut när jag i undantagsfall har känt att det är relevant att klippa, lägga till eller ändra i texten. I den första delen, 4.1, är det Abbas och Sverigedemokraternas principprogram som får munhuggas, i den andra, 4.2, är det pappa Abbas och sonen Jonas och sedan Jonas och Sverigedemokraternas etiska riktlinjer.

49 Bergström, Göran & Boréus, Kristina 2012 s. 353.

50 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise 2000 s. 28.

51 Ibid., s. 57f.

52 Bergström, Göran & Boréus, Kristina 2012, s. 367.

(15)

12 Meningen med detta grepp är för det första att underlätta för läsaren att ta till sig materialet.

Positionerna de intar utkristalliseras, visserligen på bekostnad av den komplexitet en full redogörelse av boken skulle visa, och replikerna hjälper förhoppningsvis till att levandegöra

”karaktärerna”. För det andra försöker jag tydliggöra kopplingarna mellan det personliga och politiska, individen och staten och hur retoriken som används, hur ofarlig den än verkar på ytan, faktiskt har reella konsekvenser i människors vardag och självbild. I det här fallet tycker jag att det är oväsentligt att den ena parten i dialogen är en fiktiv karaktär, medan den andra är ett politiskt dokument. Allt känns lika overkligt och på samma gång lika skrämmande närvarande.

3.3 Val av text

Urval innebär begränsning, belysning av vissa delar på bekostnad av andra. Därför är det viktigt att fundera över vad det innebär att göra de val en gör och att lyfta fram sig själv som en faktor i processen istället för att gömma sig bakom det vetenskapliga språket som ofta försöker hävda objektivitet.

Haraway har skrivit om ”situerad kunskap”, att placera sig i forskningen för att undvika att utföra ”the god-trick”.⁵³ Jag tar i enlighet med det och den socialkonstruktionistiska tanketraditionen avstånd från alla aspråk på objektivitet. Jag har valt ett sätt att formulera den här undersökningen på, och min sociala position har givetvis gjort avtryck i såväl urval som tolkningar.

Diskursanalys har fått ta emot en del kritik då besvärliga analysmetoder och dålig transparens kan göra slutsatserna svårförståeliga.⁵⁴ Men den tidigare nämnda tanketraditionen innebär med nödvändighet ett omformulerande av de vetenskapliga villkoren, hävdar en att allting är en konstruktion och att språket skapar verkligheten och vice versa, kan en inte följa samma riktlinjer som traditionella vetenskapsteorier. Därför är det på förhand givet att resultaten inte kommer att bli identiska skrivs en uppsats av olika personer, i olika tider, under olika discipliner.

Mina utdrag ur Montecore har jag valt för att de är intressanta att studera ur ett postkolonialt perspektiv. Många aspekter av boken blir därmed bortvalda och glömda, och under andra omständigheter skulle analysen bli en annan. Men jag motiverar mitt val med att jag anser att nationell tillhörighet är ett huvudtema i romanen, och att just dessa stycken som får stå som exempel är representativa för romanens ton och skildring av karaktärerna.

53 Ibid., kapitel 9 och s. 189f.

54 Bergström, Göran & Boréus, Kristina 2012, s. 406.

(16)

13 Varför väljer jag att ta med Sverigedemokraternas olika dokument i min analys av en roman? Hur tror jag att det kan hjälpa mig förstå karaktärernas förhållande till ”svenskhet”?

Av flera anledningar. För det första anser jag att Sverigedemokraternas retorik, både i tal och i skrift, är ett bra exempel på vad de los Reyes och Molina beskriver i Maktens (o)lika förklädnader, som jag tog upp i teoriavsnittet. En rasism som försöker skaka av sig begreppet rasism, städa undan i leden och bli rumsren. Där en begreppsförskjutning har gjort att det är fritt fram i riksdagen att vara ”invandringskritisk” och ansvaret flyttas från ”oss” till ”dem”, de som är så annorlunda. För det andra är de just nu enligt mätningarna Sveriges tredje största parti.⁵⁵ I Montecore vinner ett jämförbart parti, Ny Demokrati, folkets tycke. Jag väljer att se Sverigedemokraternas politik och retorik som något som faktiskt representerar en stor del av Sveriges befolknings syn på vad ”svenskhet” innebär, vem som accepteras som ”svensk” och vad som krävs för att nå dit.

Men finns det inte en risk att jag gör precis vad de postkoloniala teorierna varnar för? Kan användningen av Sverigedemokraterna riskera att förstärka dikotomin mellan de goda och de onda, mellan ”vi ”och ”de”? När motsättningarna skrivs ut svart på vitt? Jag låter karaktärerna undersöka detta åt mig.

55 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5724017, hämtad 131212.

(17)

14 4 Analys

I första delen låter jag ett samtal mellan Abbas och Sverigedemokraternas principprogram⁵⁶ illustrera hur svenskhetens villkor uttrycks i romanen, och analyserar det med postkoloniala teorier.

I andra delen gå jag mer in på Abbas och Jonas förhållanden till den föreställda svenska gemenskapen och språkets betydelse för identitetsskapande. Där låter jag Abbas och Jonas prata med varandra, och senare Jonas och Sverigedemokraternas etiska riktlinjer. I den här delen kommer jag att använda mig av, förutom de postkoloniala teorierna, performativitetsteorin samt Haraways cyborgmetafor.

4.1 Svenskhetens villkor

– Välkommen till Sverigedemokraternas värdedepartement.⁵⁷

– Tjena jävla galoscher! Jag heter Abbas och vill bli accepterad som svensk, hur kan jag göra?⁵⁸

– Utgångspunkten måste vara att de som invandrar till Sverige ska anpassa sig till svensk kultur och svenska värderingar.⁵⁹

– Tack vare min fru har jag lyckats transformera min mentalitet så att den blivit nästan helt svensk. Hundratalet svenska regler är nu min rutin.⁶⁰

– Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.⁶¹

– Hallå-det-är-Krister-du-har-djuren-jag-har-kameran…⁶²

– Invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen.⁶³

56 https://sverigedemokraterna.se/var-politik/principprogram/, hämtad 131216. Det beskrivs vara ”ett allmänt hållet ideologiskt dokument kring hur partiet principiellt ser på olika frågor”.

57 Påhittat, det finns inget som heter så.

58 ”Tjena jävla galoscher!” är Abbas vanliga hälsningsfras i romanen. Resten är påhittat.

59 https://sverigedemokraterna.se/var-politik/vara-viktigaste-fragor-2/invandring/, hämtad 131216.

60 Khemiri 2006, s. 174f.

61 https://sverigedemokraterna.se/var-politik/nationen/, hämtad 131216.

62 Khemiri 2006, s. 238.

63 https://sverigedemokraterna.se/var-politik/mangkultur/, hämtad 131216.

(18)

15 – Jag borstar mina tänder kväll och morgon. Jag avtar mina skor innan jag äntrar lägenheter.

Jag använder säkerhetsbälten också när jag sitter i bilars baksäten. Jag börjar snart förstå logiken i att pensionerad släkt ska isoleras på så kallade servicehem.⁶⁴

– Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur.⁶⁵

– Jag exprimerar trippelt tack varje gång jag investerar en tidning. Jag prutar aldrig i affärer.

Jag kan diskutera väder och vind i timmar med en meteorologs precision. Varje gång jag är på väg att hälsa på mina grannar hindrar jag mig till tystnad med tanken på ordspråket: En svensk tiger.⁶⁶

– … lojal med Sverige, respekterar svenska lagar och övriga samhällsregler, att man lärt sig det svenska språket och skaffat sig grundläggande kunskaper om svensk historia och svenskt samhällsliv.⁶⁷

– Jag exponerar aldrig ilska om någon alkoholiserad svensk på metron råkar insultera mig.

Det händer väldigt sällan. Bara i undantagets fall har någon kanske viskat namn som svartskalle. Eller turkjävel.⁶⁸

Abbas ställer upp ett antal regler för sig själv och andra invandrare genom romanen. Villkor för att bli accepterad som ”svensk”. Det främsta är att lära sig svenska vilket han mycket riktigt gör, på bekostnad av hans ”khemiriska”.⁶⁹ Han byter namn till ett mer svenskklingande för att locka fler kunder till fotostudion. Och såklart måste han också skala av sig sitt ursprungs seder och anpassa sig till svenskarnas bisarra vanor och värderingar. Abbas accepterar det här. Han tar det till sig med glädje och passion. Han lyckas till och med med konststycket att vara överseende när han möter rasism i det svenska samhället. Han är Sverigedemokraternas idealinvandrare. Så varför kommer han ändå inte in i samhället? Varför blir han inte accepterad som svensk?

Enligt Sverigedemokraternas logik ligger ansvaret på invandrarna att anpassa sig, får de inga jobb är det för att de inte har försökt tillräckligt. Sverigedemokraterna saknar en analys av vilka samhällsstrukturer som samverkar för att hålla invandrare på sin plats. Enligt de los Reyes och Molina i Maktens (o)lika förklädnader ses invandrare som historielösa människor, och bedöms efter sin förmåga eller oförmåga att anpassa sig till det nya landets

64 Khemiri 2006, s. 175.

66 Khemiri 2006, s. 175.

68 Khemiri 2006, s. 175. Från tre repliker.

69 Ibid., s. 203ff. Ett långt avsnitt i boken ägnas enbart åt olika påhittade svenska språkregler.

(19)

16 klasstrukturer.⁷⁰ Den historiska kontexten av migration och kolonialism förnekas och därmed analysen att ”ras” och ”klass” alltid varit tätt sammanlänkade. ”Invandrare” är ett begrepp som inte enbart betyder ”person som har invandrat” utan laddas med problematik i diskursen.⁷¹ ”Invandrare” kan med hjälp av ekvivalenskedjor ses i samband med

”kulturkrock”, ”segregation” och ”motsättningar” i de delar av Sverigedemokraternas principprogram jag valt ut. I Ylva Brunes text i antologin Orientalism på svenska visar hon med samma förklaringsmodell hur media väljer att presentera nyheter om ”invandrare” på ett sätt som gör att ”(d)en dagliga innötningen av ’invandrar-’ i olika sammansättningar bekräftar att det existerar en kategori invånare i speciella bostadsområden som är bristfälliga, annorlunda och ibland hotande.”⁷²

I meningar som ”invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen” blir den kulturella rasismen, eller rasismen utan raser, väldigt tydlig. Utgångspunkten är att en invandrare bär på en inneboende kultur som är ickekompatibel med ”svenskhet” och måste skalas av för att det inte ska uppstå konflikt.⁷³ Ett effektivt sätt att avsäga sig ansvar, då normen, ”svenskheten”, är överallt och ingenstans samtidigt, ett riktigt god-trick⁷⁴.

”Svenskheten” blir här också essentialiserad som att det skulle vara något alla infödda svenskar relaterade till.

– Mycket komplicerat har det varit att få förtroende som utlandsfödd i detta land. Likaså att lokalisera en lokal som inte plötsligt blivit uthyrd när dom hört min utländska accent.⁷⁵

– Du tänker väl inte öppna en pizzeria, hoppas jag?⁷⁶ – Nej…

– Eller moské, eller kafé…?

– Nej.

– Eller nåt annat som kan attrahera ett oönskat klientel?

– Nej, jag ska fotografera hundar.⁷⁷

71 Brune, Ylva 2005, s. 88.

72 Ibid., s. 98.

73 Molina, Irene & De los Reyes, Paulina 2006, s. 312.

74 De los Reyes, Paulina, Molina, Irene & Mulinari, Diana 2006, s. 18. ”God-trick” kommer från Haraway, Donna Jeanne 1991, s. 189.

75 Khemiri 2006, s. 171f.

76 Ibid., s. 172. Denna och följade fyra repliker är tagna ur en berättelse av Kadir om hur det gick till när Abbas fick tag på en lokal för att ha fotografiateljé.

77 Ibid., s. 227. Då kommer Abbas på att han ska fotografera hundar för att få fler uppdrag. Påhittad replik.

(20)

17 – Ju mer en invandrares ursprungliga identitet och kultur skiljer sig ifrån den svenska nationens och ju större gruppen av invandrare är, desto svårare blir assimileringsprocessen.

Detta är en av de primära orsakerna till att Sverigedemokraterna förespråkar en långsiktigt ansvarstagande och begränsad invandring, i synnerhet ifrån länder där kulturen och värdegrunden starkt avviker ifrån den svenska.⁷⁸

– En egyptier som årets svensk! En brasiliansk tyska som drottning! Detta land är mig makalöst. Det här landet erbjuder alla potentiella möjligheter. För dom som inte väljer lathetens väg är Sverige ett land av tusen fria stigar, det är bara att välja stig!⁷⁹ Då skickar jag in mina depositionspapirer.⁸⁰

– Meeeeeeenar du insäääääääättningsblankeeeeeetter?⁸¹

– Svenskan är svenskarnas språk. Svenskars mentalitet bär stora intressen för olika fenomen.

Mentaliteten reflekteras i svenskarnas språk. Detta är vitalt. För att förstå svenskarna och deras humor och deras bisarra maniär att prata väder och nicka fram sina nekanden måste vi förstå svenskan. Mentaliteten och språket länkas ihop, fram och tillbaka i den evighets spegel som symboliseras av två speglar uppställda mot varandra i ett svettigt omklädningsrum.⁸² – Invandrare som kommer till Sverige skall erbjudas grundläggande utbildning i det svenska språket, svenska lagar, svensk historia och svensk kultur och samhällsliv. Man skall också kunna få hjälp med att få en eventuell tidigare utbildning från hemlandet validerad. Utöver detta skall ansvaret för individens anpassning till det svenska samhället vila på den enskilde.⁸³

I integrationspolitiken, menar Moa Matthis i inledningen till Orientalism på svenska, ses den strukturella rasismen aldrig som det grundläggande problemet.⁸⁴ ”Svenskheten” blir aldrig föremål för granskning, och därför blir frågan aldrig om det inte är så att den ”svenska”

mentaliteten är nationalistisk och rasistisk. Fokus läggs istället på att hjälpa ”invandrarna” att anpassa sig och stödja ”dem” när ”de” blir utsatta för rasism, välvilliga som ”vi” är. ”Den tysta överenskommelse som gör rasismen till en icke-fråga i den svenska integrationsdebatten är i själva verket ett av de största hinder som finns för att kunna synliggöra och utforma

79 Khemiri 2006, s. 173. Från två repliker.

80 Ibid., s. 239. Jonas beskriver hur Abbas ändrar sitt språk från sin blandade ”Khemiriska” till en korrekt svenska. ”Depositionspapirer” ändrar han således till ”insättningsblanketter”.

81 Khemiri 2006, s. 239. Jonas beskriver hur ”dom” njuter av maktövertaget när de får rätta Abbas ”osvenska”

språkbruk och blir överdrivet tydliga ”som pratade dom med en döv imbecill”. Repliken påhittad.

82 Ibid., s. 202. Egentligen Jonas som skriver detta.

83 https://sverigedemokraterna.se/var-politik/mangkultur/, hämtad 131216. Något klippt citat.

84 Matthis 2005, s. 12f.

(21)

18 strategier för att motverka rasismen” skriver de los Reyes och Molina i tidigare nämnda text.⁸⁵ Det är ju inte konstigt att de inte får jobb, de är ju annorlunda, jag är inte rasist men…

Abbas internaliserar denna diskurs och skyller alla sina misslyckanden på sig själv. Han måste bara förstå hur svenskar funkar, hur de pratar. Han sväljer rasistiska kommentarer och skrattar åt trakasserier. För hans stora rädsla är att hans barn ska ”smittas med utanförskap”, det utanförskap han upplever att hans ”invandrarvänner” attraheras av när de sitter och tävlar i vem som har upplevt det största förtrycket av ”svennarna”.⁸⁶

4.2 Förhållandet till den föreställda svenska gemenskapen

– Den lathet som färgar så många invandrare kommer aldrig smitta mig.⁸⁷ Min succé är här.

Snart kommer vi nog kunna omlokalisera vår adress till innerstadens Östermalm, du kommer kunna leka med barn till helsvenska journalister och politiker! Du kommer excellera din mentalitet och spela tennis och öva piano och bära prydliga kragtröjor och diplomeras med högsta betyg och drapera sig i skräddarsydda Bosskostymer.⁸⁸ Varför attackerar dom förresten min studio när det finns så många andra invandrare som inte sköter sig?⁸⁹

– För Sverige är ett rasistland.⁹⁰ Varför ska du jobba åt slavägarna? Varför ska du låta dig exploateras av svenniga rassar?⁹¹

– Jag låter mig inte exploateras! Jag försöker bara leva mitt liv i fred och välvilja. Varför låter ingen mig göra det? Varför envisas ni med att påtvinga mig era beteenden? Låt mig bara leva!

– Jag kommer alltid att minnas… någon på passagerarsidan sträcker ut ett brännbollsträ genom rutan.⁹²

– Hur vet du att dom var rasister? Dom kanske bara ville skoja?

– Fienden finns där ute och fienden har kängor och rakade skallar, fienden är Ny demokrati och VAM, BSS och Ultima Thule, SL-kontrollanter och Sverigedemokrater, röda strand- Volvos, Securitasvakter och Norrmalms piketpoliser som spöade upp Fayolas pojkvän helt utan anledning…⁹³

86 Khemiri 2006, t.ex. s. 256. Utanförskap som en smitta eller sjukdom är en återkommande metafor genom boken.

87 Ibid., s. 176. Abbas.

88 Ibid., s. 273. Något omgjord och klippt.

89 Ibid., s. 289.

90 Ibid., s. 310. Jonas.

91 Ibid., s. 296. Följande replik från samma sida.

92 Ibid., s. 250. Något klippt. Följande replik från samma sida.

93 Ibid., s. 284.

(22)

19 – Vad du än gör kommer du för alltid vara en skam för familjen för du spenderar tid med negrer äckliga abids svettstinkande apor när du egentligen borde spendera tid med Östermalmssvenskar som spelar tennis och piano. Men nej du ska spela basket och förstöra ditt liv med förortens folk, äckliga tjockindier och apor.⁹⁴

– Men fienden kan väl inte finnas i den egna familjen för då blir väl saker och ting grumligare än väntat.⁹⁵ Det är egentligen inte pappor som säger dom svidande orden för pappor är borta, pappor har stulits och allt är Sveriges fel.⁹⁶

Hur förhåller sig Abbas och Jonas till den föreställda svenska gemenskapen? Vilka positioner intar de och hur använder de sig av språket för att göra det? Vilka är ”vi” och vilka är ”de” i den här dialogen?

Jag börjar med Abbas repliker. Det han associerar med ”svenskhet” är hög klass, högsta betyg och stiliga kläder, fina aktiviteter som piano och tennis utförda av politiker och journalister. För att nå dit är det essentiellt att bryta all kontakt med ”invandrarna” som inte sköter sig och är lata, svettstinkande, tjocka apor som spelar basket i förorten. Vilken grupp anser sig Abbas tillhöra? Det växlar lite. Han bär med sig sin bakgrund men vill se till så att hans son inte behöver associeras med den. Han kallar sig ”invandrare”, men positionerar sig samtidigt mot ”de Andra invandrarna”, han är minsann skötsam och gör ingen stor grej av något enstaka rasistiskt skämt. Och han vägrar att bli pålagd en titel som exploaterad.

Eftersom han har lyckats bättre än andra ”invandrare” vill han inte se sig som en del av den strukturella rasistiska ordningen i samhället.

Dessa repliker är ett exempel på ”internaliserad rasism”.⁹⁷ Abbas märker undan för undan genom romanen att han vinner på att skala av sig sitt ursprung, när han byter namn kommer kunderna till fotostudion, när han renodlar sitt språk till ”korrekt” svenska har han lättare att ta sig igenom systemet. Han har köpt förklaringarna till varför samhället är så ojämlikt rakt av, och de har inte att göra med att strukturell rasism genomsyrar ”svenskheten”. Abbas inser att det är upp till ”invandrarna” själva att anstränga sig för att komma in i systemet, lyckas de inte är det deras lathet eller romantiserande av utanförskap som är hindren, något han associerar med att erkänna sin strukturella underordning. Men belöningen uteblir och det är

94 Ibid., s. 303.

95 Ibid., s. 284.

96 Ibid., s. 303.

97 http://falskheten.blogspot.se/2013/08/ras-skolan-del-17-internaliserad-rasism.html, hämtad 131216.

(23)

20

”invandrarnas” fel, de som ger honom dåligt rykte, de som är smittade med utanförskapets infektion.⁹⁸

Jonas däremot ser hur djupt rotade de rasistiska strukturerna är i ”svenskheten” och väljer att positionera sig mot den.⁹⁹ I hans värld är alla ”svennar” rasister som han måste göra motstånd mot. Han skapar en lång lista med fiender, alla som någon gång enligt honom agerat eller uttryckt sig främlingsfientligt. Han agerar med andra ord precis så som hans pappa är rädd för att han ska göra, han förnekar inte sin hudfärg eller sitt ursprung för att komma framåt i samhället utan visar istället stolt upp de, som en provokation. Modifierar sin svenska till en blandning av olika språk och skapar en gemenskap ”blattar” emellan.¹⁰⁰ Detta ”vi”

ställer sig ansikte mot ansikte med ”dem”. Att Jonas förstår strukturerna gör inte att han själv avsäger sig tankefiguren vi/de. Han vill hämnas för att ”de” har brutit ner hans pappa.

– Svenska är faktiskt värsta arabhatarspråket. Vad sägs om svenska uttryck som Fy farao?¹⁰¹ – Du är ju svensk din förbannade jävla idiot!¹⁰²

– Erkänn det borde finnas en organisation som enar alla blattar, som gör tydligt att blattar aldrig ska slåss mot varandra utan istället slåss mot systemet.¹⁰³

– Varför hänger du bara med invandrare? Negrer, indier och jävla sydamerikanare… Varför inga helsvenska vänner? Är du rasist? Akta dig för att hänga med fel folk. Svenskar är bättre.

Invandrare bara utnyttjar och utnyttjar och sen, när du behöver dom allra mest sticker dom dig i ryggen.¹⁰⁴

– Vi måste stå starka och inte låta oss separeras för rassarna blir fler och fler. Det är vitt mot svart, det är svennar mot blattar och jag svär den blatte som bråkar med en annan blatte han är värre än värsta Bert Karlsson.¹⁰⁵

– Varför lyssnar du bara på negermusik? Va?¹⁰⁶

– Det spelar ingen roll, irani, assyri, polski – blatte som blatte!¹⁰⁷

– Invandrarna börjar ändå bli lite för många här i Sverige, det är ändå många som inte sköter sig. Jag kan förstå svenskarna för på åttiotalet fanns det inga såna här problem. Och massa

98 Khemiri 2006, s. 273.

100 Utvecklas senare i analysen.

101 Khemiri 2006, s. 201f. Jonas.

102 Ibid., s. 201. Abbas.

103 Ibid., s. 280.

104 Ibid., s. 284.

105 Ibid., s. 276.

106 Ibid., s. 257.

107 Ibid., s. 276.

(24)

21 invandrare är lata idioter som bara såsar och lever på socialen och krampaktigt håller fast vid sina traditioner. Man MÅSTE faktiskt ta i med hårhandskarna mot ALLA som begår brott och vägrar lära sig svenska!¹⁰⁸

– HårDhandskarna.

– Hård?

– Hård.

– Jag är INTE invandrare! Varför namnger alla mig invandrare? Hur länge ska jag vandra?

Jag är svensk. Jag har passerat halva mitt liv här…¹⁰⁹

Abbas frustration i slutet av dialogen ger oss en indikation på hur svårt han upplever sig ha haft det att bli accepterad som ”svensk”. Både från ”svenskar” och ”blattar”. Han går djupare och djupare ner i den internaliserade rasismen, så långt att han anser att ”svenskar” är de enda värda att socialisera med och vägrar titulera sig som invandrare. Han känner sig ”svensk” och anser sig agera ”svenskt”, men känner fortfarande att han måste hävda sig mot människor som inte bekräftar honom i den rollen eftersom han förstår att makten ligger hos de ”helsvenska”

att låta honom passera.

Men om hans agerande skulle ses som en performativ handling. Genom att imitera

”svenskhet” skapar Abbas en ny version av den som hela tiden omformuleras. Att han kallar sig ”svensk” och har en annan hudfärg än vit. Att han blandar in ord från andra språk i svenskan. Att han med en självklarhet som ger tanterna på migrationsverket hicka anser att han beter sig ”svenskt”, svenskare än svenskast.

Jonas performativ ligger i att frånsäga sig den nationella gemenskap in i vilken han blir insorterad. Han känner sig inte ”svensk” för ”svenskhet” för honom innebär ett förakt mot hans ursprung, något han märker både i språket och i människors attityder. Trots att han är född i Sverige och talar ”perfekt” svenska känns den ”svenska” identiteten främmande för honom. Han skapar istället gemenskaper med andra som är i samma position, oavsett ursprung. Han kan använda sig av sina kunskaper om det ”svenska” samhället och språket för att skapa ett motstånd, i och med att han kan passera som ”svensk” i flera sammanhang blir hans performativa handling extra skavande.

Problemet med det här sättet att se på det är att makten att definiera ”svenskhet” ligger bortom den enskildes räckhåll, särskilt för den som är placerat längst ner i värdehierarkin. Det kommer alltid finnas de som sitter på högre positioner som ogiltigförklarar ens tillhörande till

108 Ibid., s. 282f. Något klippt i. De tre följande replikerna är från samma sida.

109 Ibid., s. 296.

(25)

22 den föreställda nationella gemenskapen, just för att det saknas en medvetenhet om att nationen är just föreställd, konstruerad. Men jag tycker ändå att dessa förskjutningar i föreställningarna innebär en förändringspotential och kan användas som motståndsstrategi.¹¹⁰ För att visa att identifikationen med ”svenskhet” är en ständigt upprepande imitationsakt.

– Det är VI, VI som vandrar genom livet och tillsammans är undantag, VI som tillsammans vägrar deras regler och äter deras fack, VI som exploderar deras kategoriseringar.¹¹¹

– Visst är varje människa unik, men samtidigt är vi också mer eller mindre lika varandra. Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med.¹¹²

– Vi är inte svennar och inte invandrare, vi är dom evigt oplacerbara. Vi har tunisiska pappor och svenskdanska mammor.¹¹³

– Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta.

– Vi är varken helt suedis eller helt arabis utan något annat, något tredje och insikten om att inte ha ett enkelt kollektiv växer oss till att skapa ett eget fack, ett nytt kollektiv som saknar gränser, som saknar historia, en kreoliserad krets där allt är blandat och mixat och hybridiserat.¹¹⁴

– Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper.

Om varje människa är unik är också varje sådan ovan nämnd gemenskap unik - i synnerhet nationen, definierad i termer av en gemensam kultur.

– Vi är påminnelsen om att deras tid är räknad. Vi är dom som tar ert äckliga språk och krokar till det.¹¹⁵

– Visst finns det kulturella skillnader mellan svenskar och våra nordiska grannar även om de är mindre än skillnaderna mellan svenskar och människor från kulturellt avlägsna delar av världen.

– Vi är dom som aldrig kommer acceptera ett språk som är konstruerat för att sålla ut oss…¹¹⁶ Organisationen Blatte For Life har grundats och vi har väntat länge nog.¹¹⁷

110 Rosenberg, Tiina 2005, s. 15f.

111 Khemiri 2006, s. 292. Jonas.

112http://sverigedemokraterna.se/wp-content/uploads/2013/08/Etiska-riktlinjer-PS-2011-06-03.pdf, hämtad 131216. Följande repliker från Sverigedemokraterna (d.v.s. varannan) kommer från denna källa.

113 Khemiri 2006, s. 292f.

114 Ibid., s. 293.

115 Ibid.

116 Ibid.

117 Ibid., s. 321f.

(26)

23 – Därför kan det vara mer eller mindre komplicerat att förena olika kulturer med varandra.

Ibland blir detta särskilt svårt, eftersom de olika kulturernas grundläggande värdesystem krockar.

– Det är vi mot dom, vi dom oidentifierbara kreolerna allas blandningar alla fackfria gränsfolk. Och dom? Dom som söker trygghet i enkel svartvithet, dom som vill försvara du gamla du fria du glädjerika skröna.¹¹⁸

– Som ett led i strävan att undvika konflikter bör den här typen av kulturkrockar förhindras.

Ja, Jonas, här har du din cyborg. ”Ett nytt kollektiv som saknar gränser, som saknar historia, en kreoliserad krets där allt är blandat och mixat och hybridiserat." En förorening av dikotomierna som håller oss inlåsta i våra fack, en väg ut ur labyrinten.¹¹⁹ Jag ser detta som en motståndsstrategi, att skapa nya förbund för de inte accepterar ”enkel svartvithet”, för de som inte känner att de kan eller vill passa in i mallarna. När kategorierna sprängs kommer det inte längre vara nödvändigt att definiera sig själv genom att pålägga andra egenskaper en inte vill kännas vid.¹²⁰ En kan existera i egenskap av sig själv, ofullständig och alldeles för mycket på samma gång och skapa oheliga allianser med andra hybrider. Jonas vill tänja på gränserna, konstruera och dekonstruera dem tills språket inte längre bär historiens förtryck.¹²¹

Vad Sverigedemokraterna uttrycker i dessa ”etiska riktlinjer” är att människor behöver gemenskap. Precis som Jonas menar. Människor att identifiera sig med. Så långt är de på samma spår. Men där Jonas väljer att skapa sin egen familj, sin egen nationella eller antinationella identitet, anser Sverigedemokraterna att det är i familjen och nationen en kan hitta sina beröringspunkter, eftersom ingen annan kommer kunna förstå en lika bra. Särskilt inte de från ”kulturellt avlägsna delar av världen”. Det är bäst att inte prova. De kan ju tycka annorlunda. Det är bäst att stoppa ”dem” vid gränsen.

Men, Jonas, ditt motstånd kommer inte att hålla så länge du själv bär dualismen i ditt bröst.

Så länge det är hämnd och upprättelse du är ute efter och placerar människor i en färgskala.

Så länge du fortfarande söker bekräftelse för din mänsklighet hos ”de” du kallar ”dom”.

118 Ibid., s. 322.

119 Ibid., s. 173.

120 Said 1997, s. 64.

121 Haraway, Donna Jeanne 1991, s. 181.

(27)

24 5 Avslutande diskussion

Montecore har gett mig mycket att tänka på. Inte förrän jag gick i närstrid med romanen insåg jag att den kan läsas som ett facit till vår samtid, ett inlägg i historielösheten, en skridskrift mot uppgivenheten.

Strax före jul deltog 20 000 personer i en antirasistisk manifestation på Kärrtorps IP.¹²² Stämningen var god och fredlig och gemenskapen glödde, ”ett nytt kollektiv som saknar gränser”. Men samtidigt grodde i den gemenskapen en fientlighet mot ”dem”, rasisterna, ”de Andra”. De som inte tänker som ”vi”. Jonas var med mig där. Han skanderade om kamp och motstånd.

Abbas satt framför tv:n och muttrade om inbillning och otacksamhet, att ”invandrarna” tar allt större plats. Den Abbas vi möter i slutet av boken, strax innan han överger sin familj och flyttar tillbaka till Tunisien. Den Abbas som har blivit nedbruten av den internaliserade rasismen, av retoriken som präglar vårt alltmer individualiserade samhälle, sköt dig själv, skyll dig själv.

Men det kändes varmt att stå där ändå, i det kyliga kala december, med Jonas för Abbas skull, för att ”vi” och ”de” aldrig bara ska vara ”de Andra” för varandra.

122 http://www.dn.se/sthlm/karrtorp-blev-en-antirasistisk-folkfest/, hämtad 140107.