Män, Kläder och Metrosexualitet

Män, Kläder och Metrosexualitet

En etnologisk studie av maskulint identitetsskapande genom

kläder och uttryck

Vincent von Sydow C-uppsats i Etnologi HT 2020

Handledare: Ella Johansson

Institutionen för Kulturantropologi och Etnologi

2

Abstract

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur unga vuxna män i Stockholm och Uppsala skapar en maskulin identitet genom kläder och uttryck ur ett etnologiskt forskningsperspektiv. I arbetet har det genomförts sex stycken intervjuer som fokuserat på informanternas erfarenheter och upplevelser av kläder och uttryck. Jag har sedan använt mig av diskursanalys och fenomenologi som analysmetod för att både utröna hur diskursen kring kläder, kroppar, kön och sexualitet sett ut samt hur kläder fungerar som en materiell förlängning av kroppens identitetsskapande. Jag har därefter använt mig av teorier som berör maskulinitet och makt för att utröna vilka maskulina identitetsprocesser som finns närvarande samt hur maktaxlar kan urskiljas genom analysen av diskurser och uppfattningar om kläder och kroppar. Det teoretiska ramverket har främst utgått från Raewyn Connells teorier om maskulinitet där begrepp som hegemoni och underordnad maskulinitet är essentiella. Jag har även använt mig av Michel Foucaults teorier om makt där begrepp om disciplinering och foglighet diskuteras samt Judith Butlers teorier om heterosexuella matrisen. Uppsatsen tar slutligen upp och undersöker fenomenet ’Metrosexualitet’ och hur det genom olika nyanser av maskulina uttryck kan gestaltas.

***

Nyckelord: Maskulinitet(er), Maskulinitetsteori, Hegemoni, Underordnad maskulinitet,

3

Innehållsförteckning

1. Inledning………...4

1.1 Bakgrund………...4

1.2 Syfte och Frågeställning………... 5

1.3 Insamlingsmetod och Material………...……..5

1.3.1 Informanterna………..8

1.4 Analysmetod………...………..9

1.4.1 Diskursanalys………..9

1.4.2 Fenomenologi………10

1.5 Teoretiska utgångspunkter………..11

1.6 Tidigare forskning ………..13

1.7 Reflexivitet och Forskningsetik ………..15

1.8 Uppsats disposition .…………..………..16

2. Kläder som identitetsskapande medel ………...…...17

2.2 Hegemoni och makt …………..……….17

2.3 Sexualitet och foglighet…………..………....23

2.4 Metrosexualitet ……….………..27

3. Avslutande diskussion………...30

4

1. Inledning

1.1 Bakgrund

5 I denna uppsats har jag därigenom valt att undersöka hur individer skapar en maskulin identitet genom kläder som materialitet. Maskulint identitetsskapande genom kläder har länge präglats av kläder som ses som funktionella och som innehar en viss typ av färg och material. Men på senare år har intresset för manligt mode och utseende ökat där inte endast funktion, färg och material sätts i fokus utan även utseende. Kläder och utseende som tidigare har sett som något feminint kodat men att det idag blir mer och mer accepterat för män att ha mode och kläder som intresse. Därigenom kommer denna uppsats att undersöka hur en maskulin identitet skapas genom användandet av kläder och hur ser diskursen ut kring kläder och utseende hos män?

1.2 Syfte och frågeställning

Med denna uppsats ämnas att undersöka unga vuxna mäns uppfattningar och upplevelser av kläder och klädstil i de två städerna Uppsala och Stockholm för att skapa en större förståelse kring hur maskulinitet och identitet skapas genom materialiseringsprocesser.

Frågeställningarna som kommer att behandlas i denna uppsats är:

• Hur resonerar unga vuxna män i Stockholm och Uppsala om kläder och skapandet av maskulinitet och identitet, och vilka maskulina identitetsprocesser kan man urskilja? • Hur ser diskursen ut kring män och dess användning av kläder för att uttrycka

identitet?

• Hur kan vi se kläderna utifrån ett fenomenologiskt perspektiv?

1.3 Insamlingsmetod och Material

6 just Uppsala och Stockholm. Denna avgränsning öppnade då upp möjligheten för en mer nyanserad analys då inte endast personer från en stad intervjuades utan istället från två. I mitt inlägg förtydligade jag att jag sökte unga vuxna informanter som identifierade sig som män och som och som var villiga att bli intervjuade om deras erfarenheter och upplevelser av kläder och hur de skapar en identitet genom dem. Därigenom efterfrågade jag inte explicit om personer som hade kläder som huvudintresse men att många av de informanterna jag kom i kontakt med i slutändan hade det som ett av sina större intressen.

Det bör även tilläggas att denna uppsats är genomförd under höstterminen 2020 vilket innebär att Coronaviruset har påverkat mitt utförande av den empiriska materialinsamlingen till arbetet. På grund av den rådande epidemin har jag behövt forma mina intervjuer utifrån de restriktioner och möjligheter som finns tillgängliga. Under denna period då uppsatsen genomfördes har folkhälsomyndigheten kommit med nya restriktioner och vädjat till invånarna i Uppsala att avstå från att träffa andra individer än de man bor med. Detta har präglat mina möjligheter till att få kontakt med informanterna då jag valde att följa folkhälsomyndighetens rekommendationer och inte möta mina informanter ansikte mot ansikte. Istället gjorde jag valet att utföra mina intervjuer via internet för att inte riskera att vara delaktig i spridningen av Coronaviruset samt att inte riskera att smitta eller bli smittad av viruset. Intervjuerna utfördes över nätet i realtid då jag ringt upp vardera informant och intervjuat dem via internetvideochatt-programmet Zoom. Jag har därigenom haft möjlighet att se informanterna över bild under hela intervjun och intervjuerna pågick i ca 45 minuter till en timme. Under intervjuerna förde jag lättare anteckningar men jag också hade fördelen att videochatt-programmet Zoom tillät mig att kunna spela in både ljud och bild från intervjuerna vilket gjorde det enkelt att kunna både lyssna och titta på intervjuerna i efterhand. Därför behövde jag inte förlita mig så mycket på mina anteckningar utan kunde sedan efter varje intervju i lugn och ro lyssna igenom dem och transkribera materialet.

I intervjuerna var det upplevelser, erfarenheter och användandet av kläder som stod i fokus. Informanterna fick till en början berätta om sin relation till kläder vilket kunde resultera i att de berättade om sin barndom samt när de först började reflektera över vilka kläder de valt att bära. Därför tog jag inspiration av Lena Marander-Eklund som skriver om muntlig erfarenhetsberättelse eller ett ”grand narrative” i antologin Metodkompassen: Kulturvetarens

metodbok från 2004. Marander-Eklund beskriver de grand narrative som en större berättelse

7 (Marander-Eklund et al. 2004, 210-211). Eftersom syftet med arbetet var att undersöka individers upplevelser och erfarenhet av kläder, var det relevant att intervjuformatet skulle utgå från ”grand narratives”. Genom detta format underlättar det att urskilja individernas förhållande samt anpassning till normer och hur de erfar och skapar en maskulin identitet i deras liv samt hur deras relation till kläder har sett ut tidigare i deras liv, samt hur de formats fram tills idag. Intervjuerna var tänkt att utspela sig som en öppen och avslappnad konversation dvs. en semistrukturerad intervju där jag som intervjuare förberett ett antal frågor men att jag inte strikt hållit mig till dessa då intervjun var utformad som en dialog.

Ur en kunskapsteoretisk synvinkel beskriver Marander-Eklund vikten av att se en intervju ur ett epistemologiskt synsätt där själva intervjun fungerar som ett kunskapsskapande sammanhang. Hon menar att intervjun inte ska ses som ett sätt att hämta information och kunskap utan att det istället är ett tillfälle där kunskap skapas tillsammans. Hon beskriver det som: ”I intervjun kan mötet mellan två personer resultera i en process av kunskapsskapande,

där kunskapen föds i en interaktivt förhandlande diskussion, i en dialog.” (Marander-Eklund et

al. 2004, 94).

Utöver det frågor jag förberett till intervjuerna hade jag även bett vardera informant att välja ut tre klädesplagg utifrån tre aspekter som de skulle visa upp och berätta om i intervjuerna. Det första plagget skulle vara ett plagg som de tyckte representerade dem själva i nuläget. Det andra plagget skulle vara ett plagg de äger men som de inte finner tillfällen för att använda och sen till sist ett plagg som de äger och har använt men som de idag inte längre skulle tänka sig att använda. Detta gjorde jag för att få en ytterligare uppfattning om informanternas klädstil och för att kunna addera ett ytterligare element i förståelsen av deras identitetsskapande. Valet att be informanterna att visa upp tre valda plagg bottnade även i att kunna utföra en fenomenologisk analys av deras användande av kläder och hur själva kläderna fungerar som byggstenar i deras identitetsskapande.

Det finns dock både fördelar och nackdelar med att utföra internetbaserade videointervjuer. Till skillnad från intervjuer som utförs ansikte mot ansikte ”IRL”1_{, så kan eventuella problem uppstå}

när man gör internetbaserade videointervjuer. Problem med internetuppkoppling som kan påverka både ljud och bildkvalité, vilket kan påverka och försvåra kommunikationen stundvis.

8 Webbkameran på informanternas datorer visade dessutom en begränsad bild av varierande kvalitet både på själva informanten samt de kläder de visade upp. Videoformatet kan också begränsa möjligheten för mig som forskare att t.ex. läsa av kroppsspråk och andra sociala uttryck som nervositet eller andra expressiva uttryck som kanske annars är enkla att uppfatta i ett möte i person dvs. IRL. Fördelarna med internetbaserad intervjumetod med videochatt är som nämnt tidigare att det är en enkel logistisk lösning i tider där möten ansikte mot ansikte IRL inte är det säkraste. Det är även praktiskt då videointervju tillät mig att spela in både ljud och bild för att senare enkelt kunna lyssna, transkribera och titta på intervjun för ytterligare analys. Martin Berg beskriver i sin bok Netnografi (2015) hur valet av medium för intervju är avgörande för vilken typ av intervju man vill genomföra, samt vilket material man kommer att få ut. Han menar att vissa medier är bättre lämpade för att utvinna rätt typ av kunskap ur ett specifikt tema eller område och på så sätt kunna utföra ett legitimt arbete utifrån en epistemologisk synvinkel (Berg 2015, 99-100). Den intervjumetod jag valt möjliggjorde även att informanterna kunde delta i intervjuerna på en plats där de känner sig trygga vilket antagligen lett till att de känt sig mer bekväma med att prata och dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter. Bland mina informanter valde alla att utföra intervjun i deras hem.

1.3.1 Informanterna

Intervju och Informant 1. Felix

Felix är en 24 årig man från Norrland som just nu är bosatt i Uppsala sedan några år tillbaka och studerar arkeologi. På fritiden ägnar han sig mycket åt musik då han både tycker om att spela, lyssna och samla på musik. Han intresserar sig även för vetenskap, träning och friluftsliv samt kläder.

Intervju och Informant 2. Elliot

Elliot är en 24 årig man från Stockholm där han även är bosatt. Han arbetar inom telefonförsäljning och intresserar sig för musik, och kläder på fritiden.

Intervju och Informant 3. Adam

9

Intervju och Informant 4. Kim

Kim är en 28 årig man från södra Stockholm, han har arbetat som konsult inom samhällsanalys och även varit konsult och rådgivare på olika myndigheter och andra delar av offentlig sektor. Just nu studerar han master i statsvetenskap. Han är även aktiv i föreningen MÄN – Stockholm som är en ideell partipolitisk obunden förening som arbetar för jämställdhet och mot mäns våld. På fritiden intresserar han sig för kläder.

Intervju och Informant 5. Noah

Noah är en 23 årig juriststudent från Stockholm som studerar i Uppsala sedan några år tillbaka och intresserar sig mycket för kläder och musik på fritiden.

Intervju och Informant 6. Vidar

Vidar är en 27 årig man som bor och arbetar i Uppsala men är ursprungligen från Stockholm. Vidar jobbar som underläkare på akademiska sjukhuset i Uppsala och undervisar på universitetet på halvtid. Han forskar också genom universitetet och umgås mycket med sin flickvän och vänner på fritiden. Utöver det tycker han om att spela musik, ägnar lite tid åt träning och att vara ute i skogen. Vidar är även han intresserad av kläder.

1.4 Analysmetod

Det metodologianalytiska ramverket består av diskursanalys samt av fenomenologi. Jag gör både en diskursanalys av informanternas berättelser och sedan en fenomenologisk analys av kläderna de berättat om samt de kläder de valt att visa upp. Jag har vidare valt att fokusera mer på diskursanalys och fenomenologi utifrån ett metodologiskt perspektiv och inte ett teoretiskt.

1.4.1 Diskursanalys

10 kunskap och sanning vilket därefter resulterar i uppfattningen om att det finns flera sanningar och inte endast en enda objektiv sanning. De beskriver vidare hur diskursanalysens syfte är ”… att kartlägga de processer där vi kämpar om hur tecknens betydelse ska fastställas och där vissa betydelsefixeringar blir så konvensionaliserade att vi uppfattar dem som naturliga” (Jørgensen & Phillip 2000, 32). De menar alltså att diskursanalysen hjälper oss att se det som vi annars uppfattar som naturligt och hur vi därefter kan utröna det normala och normativa i vardagen. Därefter beskriver Jørgensen och Phillips flera nyckelpremisser inom diskursteorin som har en kritisk inställning till den kunskap som vi uppfattar som självklar. De menar även att den kunskap vi innehar om världen bottnar i och konstrueras genom den uppfattning vi själva har skapat. De förtydligar att det sätt vi förstår världen inte är en direkt spegling av verkligheten utan att det istället är konstruerade uppfattningar av den. Fortsättningsvis beskriver dem hur diskurser är formade av historien men att de är i ständig förändring på grund av att samhället och dess klimat ständigt utvecklas och avanceras (Jørgensen & Phillip 2000, 11-12). Jørgensen & Phillip beskriver vidare hur Laclau och Mouffes menar att språket är en essentiell del av hur diskurser skapas samt hur språket hjälper diskurserna att fortgå genom sociala processer vilket i sin tur resulterar i gemensamma sanningar etableras (Jørgensen & Phillips 2000, 12). Diskursanalysen hjälper mig att se hur mina informanter uppfattar och förstår de samhällsklimat de lever i samt hur diskursen kring kläder och uttryck ser ut kopplat till uppfattningar om kroppar kön, sexualitet.

1.4.2 Fenomenologi

11

1.5 Teoretiska utgångspunkter

Till att börja med kommer min uppsats att utgå till stor del av Raewyn Connells bok

Maskuliniteter (1999) och hennes begrepp som jag kommer att använda mig av för att urskilja

12 Vidare kommer jag att använda mig av Michael Foucaults teorier om makt. Jag använder mig av hans bok Sexualitetens historia (1976) där han bland annat skriver om hur talet och hur vi talar om kroppar, sexualitet och kön är en maktskapande handling. Han menar att vi individer är delaktiga i själva skapandet av de uppfattningar och föreställningar som kretsar kring kroppar och hur de bör se ut, röra sig och föra sig i det offentliga rummet. Han beskriver makten i talet och hur vi talar där: ”Talet innehåller och producerar makt; det stärker makten men undergräver den också, blottställer den, gör den bräcklig och bygger fördämningar för den”. (Foucault 2002, 110). Makten finns enligt honom i allt där göranden, återupprepningar och föreställningar är ett resultat av maktskapande processer. Han menar att: ”Makten är överallt; inte därför att den omsluter allt, utan därför att den kommer överallt ifrån.” (Foucault 2002, 103).

Jag kommer ytterligare att använda mig av Foucaults begrepp ”Disciplinering” som syftar på hur kroppar och dess genus formas av talet och diskurser i samhället. Uppfattningar och föreställningar om kroppar, kön och sexualitet som uppkommit genom den makt som talet och diskurserna har format individen att bete sig på ett visst sätt inom de ramar normerna tillåter. Normerna och de förväntningarna som läggs på individen tvingar denne att vara ’foglig’ som på engelska kallas ’docile’ för att vara på ett visst typ av sätt för att inte mötas påtryckningar från dess omgivning (Foucault, 2002, 142-146). Foucaults maktbegrepp kommer att nyttjas för att urskilja både hur talet kring kroppar ser ut hos männen men även för att se hur makt skapas och gestaltas i diskursen hos informanterna. Talet om kroppar, kön, sexualitet och kläder kan bidra med att se vilka identitetsskapande processer som ses som mer normativt lagda respektive normbrytande.

13 en social uppfattning om att heterosexualitet är den givna sexualiteten hos individer vilket präglat samhället att formas utifrån detta. Detta använder jag för att titta på hur den heterosexuella matrisen har format synen på individen och vilka kläder en individ förväntas bära. Som tidigare nämnt finns det en möjlighet att uppfattningen om kläder skapar förutfattade meningar hos individer genom socialt kända stereotyper där kläder till och med skulle kunna få oss att skapa en uppfattning om vilken sexualitet en individ innehar. Judith Butlers teorier om kön och genus skulle även kunna bidra till att ytterligare kritiskt se på hur genus etableras genom kläder som uttryck. Kroppens utseende samt de kläder som en individ bär på har en möjlighet att skapa en uppfattning om vilket kön eller genus en person har eftersom kläder är så djupt rotade i normer kring antingen femininet eller maskulinitet. Butler menar att ifall en koherens kan uppnås mellan t.ex. kön, genus, begär och sexuell åtrå samt ifall dessa upprätthålls hos individer resulterar det i ett begripligt genus där omgivningen och individer enklare kan kategorisera individen i fråga (Butler 1990, 23-24). Därför skulle en viss typ av kläder på en person kunna skapa en uppfattning hos de observerande individerna vilket kön eller genus den specifika personen innehar.

Till sist kommer jag även att använda mig av begreppet ”Metrosexualitet” som beskrivs av Matthew Hall och Brendan Gough i deras artikel ”Magazine and reader constructions of ’metrosexuality’ and masculinity: a membership categorisation analysis” (2011). De beskriver begreppet metrosexualitet som en ny typ av maskulinitet där aktiviteter som traditionellt setts som feminina har börjat ses som något maskulint på grund av ett socialt och kulturellt skifte i synen på maskulinitet. Denna maskulinitet är ofta tätt sammanlänkad med män i storstäder där intressen för bland annat kläder, matlagning, inredning, kultur, skönhet är närvarande. Detta begrepp kommer jag att använda för att utröna ifall det finns metrosexuella tendenser i mina informanters berättelser eftersom alla mina informanter är bosatta i storstäder samt att utröna ifall maskuliniteten har genomgått en förändring i vad som idag ses som maskulint.

1.6 Tidigare forskning

14 utröna hur unga män resonerar kring deras användande och syn på kläder samt hur en maskulin identitet skapas och upprätthålls genom de kläder och materiella ting som tillförs kroppen. Jacobson konstaterar och påvisar hur kläderna fungerar som en fundamental komponent i männens identitetsskapande som möjliggör ett särskiljande av olika gruppidentiteter. Kläderna kan indikera på t.ex. vilka intressen, subkulturer och politiska ställningstaganden individen vill associeras med. Fortsättningsvis redogör hon hur kläderna innehar en ickeverbal kommunikation i samhället där bland annat grupptillhörighet kan förmedlas. Jacobsons studie ger mig en grundlig inblick i hur materiella uttryck som appliceras på kroppen som kläder och smycken kan förmedla värderingar och uppfattningar samt hur kläderna kan indikera på en persons intressen, politiska ställningstaganden och musiksmak. Kläder öppnar även upp möjligheten för individen att själv kunna välja hur den vill uppfattas av sin omgivning där man själv kan styra vilka budskap man vill förmedla och därigenom skapa sin egen identitet. Hennes teoretiska ramverk utgår ifrån en kritisk mansforskning och hänvisar bland annat till Raewyn Connells teorier om Hegemoni samt Yvonne hirdmans teorier om genussystemet.

För att ytterligare se hur kläder och mode anspelar och förenas med genusvetenskap kommer jag använda mig av artikeln ”Maskulinitet och mode som genusvetenskaplig och etnografisk

utmaning” (2007) av Marie Nordberg och Magnus Mörck. I den artikeln beskrivs det hur

maskulinitet, kroppar och makt formas av mode och kläder och vill problematisera och utforska görandet av det normativa och normaliserade kring maskulinitet och manlighet. De talar om hur kön ses som något som performativt och hur deras artikel kan bidra med kunskap om diskurser och diskursflöden. Ytterligare beskriver de ’modesystemet’ dvs. ’The fashion system’ vilket är ett aktörsnätverk som är ankrade i design, mode, media och marknaden kring detta som möjliggör och återupphåller görandet av maskulinitet och femininitet (Nordberg & Mörck 2007, 119-120) Nordberg och Mörck bevisar hur man genom etnografi kan ”skriva kroppar i rörelse” där de genom intervjuer, observationer och analyser av bild och textanalyser har brukat en intermedial analysmetod i ett transnationellt sammanhang där de bland annat observerat bolagsstämmor i Sverige, Italien och Grekland samt frisörsalonger med endast manliga kunder i Turkiet, Estland, Lettland och Sverige (Nordberg & Mörck 2007, 130-131). De har även besökt herrklädesbutiker och dokumenterat mäns klädstil och frisyrer på en rad offentliga platser.

Jag har även läst artikeln ”Young men’s endorsement and pursuit of apperance ideals: The

15 Frisén. I artikeln redogör och diskuterar dem hur diskursen kring maskulina kroppsideal formas och skapas samt hur den påverkar den enskilda individen. De tar upp flera faktorer om hur olika typer av investeringar i utseende och identitet leder till en mer framträdande maskulin identitet. Artikeln lägger stor vikt på hur kroppsideal formas och internaliseras hos individerna genom bland annat media och sociala föreställningar där en muskulös kropp är eftersträvansvärd. Artikeln redogör vidare även hur kläder är en viktig roll i en mans maskulina uttryck och hur det tidigare har upptafatts som något feminint att syssla med utseende och uttryck för män men att det idag har blivit en viktig del i det maskulina identitetsskapandet.

1.7 Reflexivitet och Forskningsetik

16 Vidare har jag valt att anonymisera alla informanter för att säkerställa att den information som de delat med sig av inte ska kunna kopplas till individen i fråga. Detta tydliggjordes också innan intervjun så att informanterna skulle känna sig bekväma med att delge information.

1.8 Uppsats disposition

17

2. Kläder som identitetsskapande medel

2.1 Hegemoni och makt

I alla intervjuer berättar samtliga informanter att de har ett stort intresse för kläder och utseende. Det varierar dock mellan informanterna där vissa är lite mer intresserade än andra. När jag i början av intervjun ställde frågan om vad de gör till vardags och på fritiden nämnde samtliga att de hade ett intresse för kläder och klädstil. Vissa nämnde att de var något som präglar eller som har präglat deras vardag någon gång under deras liv. Ett flertal informanter berättade även att de tidigare sett kläder och kroppsligt uttryck med hjälp av materiella ting som något som präglat sin vardag så mycket att de skulle skämmas över att gå ut i kläder de kanske inte var helt nöjda med. Vidar beskriver det på följande vis:

… men jag skulle inte säga att jag lägger så mycket mer tid på det nu än vad jag gjorde då, får då kunde jag skämmas för vad jag hade på mig när jag gick ut typ. Så på ett sätt tog det mer energi då än vad det gör nu om man skulle säga så. (Vidar 2020)

18 kände att normerna och kläderna som koncept begränsade och disciplinerade honom att vara på ett visst sätt eller att eftersträva att vara på ett sätt (Foucault, 2002, 142-146). Han fortsätter att beskriva sin relation till kläder:

Jag bryr mig väl ändå om vad jag har på mig så, men jag har inte så mycket problem att visa mig i kläder som jag inte kanske tar på mig när jag ska bry mig om vad jag klär på mig, att jag kan glida ut i typ vad som helst utan att skämmas… (Vidar 2020)

Här förtydligar Vidar hur han inte längre känner samma press som förut och där han själv menar att han idag skulle kunna ha på sig vad som helst utan att skämmas. I Vidars fall skulle man kunna tolka det som att han inte längre har ett behov av att inte passa in i klädnormerna och på så sätt inte känner att han behöver vara foglig och hålla sig inom de ramar som normen kan begränsa en i. I ett ytterligare citat beskriver Vidar hur han gärna går ifrån det normativt manliga gällande kläder då han säger:

… sen har jag väl medvetet försökt att klä mig i kvinnligt kodade kläder för att jag tycker det är, inte för att det är ett statement utan mest för att jag tycker det är snyggt och kan vara, eller det kanske blir ett statement, att inte väcka uppmärksamhet men att ändå göra något lite oväntat för att det är roligt, det är liksom ingen aktivistisk handling utan det är bara en rolig grej mer för att det ändå finns någon typ av normbrytande i det fast det är en ganska liten personlig uppoffring för mig, och att jag trivs i det har jag märkt när jag gjort det… (Vidar 2020)

19 normativt bör gestaltas. Den disciplinering som annars kan uppstå i mötet mellan normer och individen existerar inte på samma sätt hos Vidar då han själv inte bryr sig om vad andra tycker om hans val av kläder samt att han själv inte känner någon större press att följa de normer kring kläder. Ifall vi även ser detta utifrån Judith Butlers teorier om hur kön ses som en socialt skapad konstruktion skulle Vidars användning av kläder resultera i att traditionella maskulina stereotyper och uppfattningar inte reproduceras (Butler 1990, 6-7). Vidar tänjer därmed på normerna för vad som kan anses vara kvinnligt respektive manligt trots att han själv inte hävdar att det är ett ’statement’ att han använder sig av feminint kodade kläder.

Ifall vi ser Vidars brukande av kläder utifrån en fenomenologisk synvinkel kan hans brukande av kläder som är feminint kodade fungera som att det adderar en ytterligare dimension till hans uttryck i klädesväg. Han beskriver att de feminint kodade kläderna öppnar möjligheten för honom att kunna ”göra något lite oväntat” vilket han kanske inte känner att han kan göra med endast manligt kodade kläder. Den dimension som öppnas genom användandet av feminint kodade kläder gör att han kan uttrycka sig mer men att han då måste bryta mot normer som i sin tur kan leda till sociala konsekvenser för honom då han t.ex. skulle kunna tilldelas en underordnad maskulinitet. Vidar betonar dock att han inte endast använder sig av feminint kodade kläder, utan också maskulint kodade kläder, men att han skapar en identitet genom att just kunna använda både maskulint och feminint kodade kläder. Vidar har därmed antagligen en öppen och bild av kläder och vem som kan bära dem där han själv känner att det är en ”ganska liten uppoffring” för sig själv att avvika från normen, och att han själv skapar en identitet genom denna blandade kodning av kläder.

Vidar var den enda informanten som själv uttalade sig om att själv aktivt använda feminint kodade kläder. De andra informanterna uttryckte aldrig att de aktivt använde feminint kodade kläder i sin vardag. Dock fanns det flera som hade en avslappnad bild till kläder, Elliot ser kläder som något utbytbart då han beskriver följande:

…eller allting är bara materiella ting egentligen. Skulle det gå hål i skorna eller om någon skulle sno dem på fest så skulle det inte vara hela världen för jag har andra skor och jag har andra jackor, och visst så kostar de pengar och visst jag tyckte de var snygga men det är ändå bara kläder at the end of the day. (Elliot 2020)

20 pengar på. Ifall ett plagg går sönder finns det möjlighet att byta ut och oftast kunna hitta ett nytt likadant plagg vilket i sin tur möjliggör ett upprätthållande av individens identitet. Han beskriver fortsättningsvis hur hans arbete även präglar hans sätt att klä sig på där en klädkod begränsat honom i sin klädstil. Elliots stil som han vanligtvis vill visa upp till vardags gick inte längre att visa upp på jobbet där han istället var tvungen att följa klädkoder. Han berättar om hur han haft en jobbklädstil som präglats mycket av den klädkod som funnits där han efter jobbtid bytt tillbaka till sin vanliga stil som möjliggjorde att han istället fritt kan uttrycka sin identitet med smärre begränsningar.

…sen på mitt jobb är jag ganska begränsad, men det är just eftersom att jag har en dresscode på jobbet vilket är majoriteten av mina veckor så har jag liksom, när jag väl klär mig som jag vill så känner jag mig ännu mer avslappnad och ba fan nu kan jag typ ha på mig vad som helst som inte är bara en vanlig jobboutfit kanske, sen har jag ändå lyckats sätta ihop jobboutfits som jag känner mig bekväm i att ha utanför jobbet, under en läng tid så var det så att jag inte hade hittat skjortor som jag kanske tyckte var snygga själv så det kunde till och med vara så att jag jobbade och sen när jag slutade kl sex på kvällen så bytte jag om jag skulle träffa någon polare efter jobbet, från den här kontorsskjortan till någonting som jag är. (Elliot 2020)

Här kan vi tydligt se hur Elliots identitet som han vill uttrycka offentligt inte stämmer överens med den identitet som tillkommer med hans arbete. Hans arbetsplats kräver en klädkod antagligen för att uppehålla en viss professionalitet och kontinuitet. Detta betyder antagligen inte att han inte tycker om sitt arbete och att han inte vill associeras med sitt yrke, han vill bara förmedla en annan identitet utanför arbetstid. Detta eftersom han känner att ifall han behöver ha samma kläder som på arbetet som på fritiden skulle han vara begränsad i sitt uttryck som eventuellt annars skulle vara direkt kopplat till hans yrke. Vidare kan jag avläsa i intervjun med Elliot att han aktivt uttryckt sig expressivt till vad han själv säger är utöver det vanliga. Han berättar att han inte aktivt haft på sig feminint kodade kläder men att han expressivt har använt sig av kläder och kanske brutit mot normer gällande andra klädnormer. Elliot beskriver vidare hur kläder också tidigare fungerat som ett medel för att få bekräftelse av folk där han kunnat påverka och ändra sin stil för att höja sin status. Dock hävdar han att detta bottnade i en osäkerhet då han skriver:

21

själv och jag tycker att jag är cool så då är inte kläderna lika viktiga, så det har både varit en frigörelse men också ett sätt att gömma sig. Både en frigörelse och ett sätt att gömma sig. (Elliot 2020)

Här kan vi avläsa att kläderna tidigare varit en viktig byggsten i för Elliot att känna att han passar in och som ett sätt at få status vilket tidigare var en viktig komponent i hans identitet. Han klädde sig i kläder som ses som speciella och som är uppseendeväckande på grund av att de tydligt visar att det är märkeskläder. Det har dock skett en förändring i hans identitet att gick från att vara osäker i sig själv och använde kläder som ofta var märkeskläder för att gömma sin osäkerhet och för att försöka vara någon annan genom kläderna. Genom märkeskläderna kunde han då tilldelas en högre maskulin position då hans kläder eventuellt signalerade att han hade stora ekonomiska tillgångar, vilket ses som något eftersträvansvärt inom den hegemoniska maskulina hierarkin. Men idag så menar Elliot att han att han själv har fått en bättre självkänsla och självinsikt vilket gjort honom tryggare i sig själv. Detta har resulterat i att hans identitet inte är lika styrd av de kläder han en gång kände att han var tvungen att bära och att hans identitet han skapar genom användandet av kläder idag är mer avslappnad och inte lika styrd av märkeskläder.

Vidar beskriver liknande erfarenheter där hans arbete styrt hans användning av kläder och uttryck, då han bland annat undervisar och jobbar som underläkare så har han inte kunnat använda smycken som t.ex. ringar eller armband i arbetet pga. hygienrisk. Detta har präglat hans användande av smycken som ett uttryck då det varit svårt att hitta rutiner i att använda dem eftersom så fort han är på jobbet behöver han ta av sig dem. Den allmänna formalitet som övrigt existerar kring den akademiska världen eller andra formella sammanhang beskriver Vidar som något som styrt hans klädval men att han trotts denna formalitet valt att bryta mot klädnormerna och ha på sig feminina kläder i högtidliga sammanhang. T.ex. när han haft muntliga examinationer och arbetsintervjuer har han valt att ha på sig feminint kodade kläder. Han beskriver följande:

22 Här tolkar jag det som att Vidar tänjer på de klädnormer som existerar i dessa formella sammanhang och skapar en identitet genom att bruka sig av normbrytande och feminint kodade kläder. Han är medveten om sitt normbrytande beteende och vet att han subtilt bryter mot de könsnormer som omfattar kläder. Detta skulle vi vidare kunna ses som en självsäkerhet då han har en inställning till kläder där han inte bryr sig om vad andra känner då han tar på sig de kläder han känner sig bekväm i. Jag tolkar detta som att Vidar bryter mot den hegemoniska maskuliniteten gällande kläder vilket ur ett hegemoniskt maskulint perspektiv skulle ge honom en lägre hegemonisk position gentemot andra män som kanske följer de normer som existerar. Dessa mer formella tillfällen t.ex. i den akademiska världen är hårt präglade av seriositet och professionalitet som dessutom är väldigt traditionsbunden, detta gör det ännu svårare att bryta mot de normer som existerar kring kläder då normerna är så djupt rotade och risken för att möta påtryckningar från allmänheten är stor. Detta hindrar dock inte Vidar att bryta mot normerna och vilket ytterligare löser upp de föreställningar som existerar kring kläder och kön.

Kim beskriver hur han alltid varit intresserad av vilka kläder och att han i nuläget klär sig mycket i formella kläder, han beskriver följande:

…sen har jag väl typ mer nu efter universitetet eller efter universitetet har jag börjat klä mig lite mer formellt, Blazers, frontveckade byxor så jag tror att den röda tråden har alltid varit att jag tänkt och varit intresserad av vilka kläder jag köper och vad jag har på mig men stilen har liksom varit i förändring.” (Kim 2020)

23

2.3 Sexualitet och foglighet

Under samtliga intervjuer kom det även på tal om hur kläder som uttryck kan resultera i förutfattade meningar om personer där en viss typ av kläder kan ses som mer feminina respektive maskulina. Alla informanter kunde känna igen sig i hur det finns en uppfattning om män som ägnar mycket tid åt kläder och utseende, att de männen ses som feminina då mode, kläder och vårdandet om utseendet ses som ett feminint intresse som endast kvinnor sysslar med. Ett brinnande intresse av mode och en utstickande klädstil utöver det vanliga skulle kunna skapa en uppfattning om en persons sexualitet, detta då intresset av kläder och utseende normativt och socialt sett skulle kunna kopplas till underordnad maskulinitet och därigenom en homosexuell sexualitet. Det bör vidare tilläggas att jag i mina intervjuer inte frågade efter informanternas sexualitet och vet därför inte vad deras sexuella läggning är.

Connell skriver om den ”reproduktiva arenan” vilket syftar på de strukturer och processer kring den kroppsliga och mänskliga reproduktionen. Med detta inräknas bland annat åtrå, barnafödande, samlag, genuslikheter och kroppsliga genusskillnader (Connell 1996, 109). Ifall en individ ska vara delaktig i den reproduktiva arenan och bör denna följa de sociala normerna angående kön och sexualitet. Den reproduktiva arenan är så starkt kopplad till normer om åtrå och om hur kön och sexualitet bör utövas så blir de personer som frångår normen om hur kön ska göras och utövas uteslutna och exkluderade från den reproduktiva arenan. Den reproduktiva arenan är kopplad till bland annat heterosexualitet och därmed en djupt rotad heteronormativitet. I detta fall skulle ett användande av feminina kläder ses som något som något som inte platsar i den reproduktiva arenan då en man som bär feminina kläder skulle kunna ses som feminint kodad, och därmed frångå den reproduktiva arenan och därmed eventuellt tilldelas en homosexuell kodning. Connell menar att underordnad maskulinitet är den maskulinitet som inte följer de traditionellt maskulint hegemoniska normerna där t.ex. homosexualitet ses som ett avvikande från den hegemoniska maskuliniteten (Connell 1996, 109-111). Heteronormativiteten skapar som ett motsatspar i det sociala där homosexualitet blir en dikotomi mot det normativa heterosexuella där en man som utövar en feminin handling uppfattas och ses som homosexuell (Connell 1996, 116).

24 med kläder och gått mer eller mindre utanför normen. Men vissa informanter uttrycker även en rädsla för vad som kan ske ifall man bryter mot de normer som kring kläder där det finns en oro att uppfattas för feminin. Adam berättar:

… men det jag har är faktiskt tofsar nu när jag blivit långhårig så känner jag att det är liksom en ursäkt, jag vet inte om jag tycker det är pinsamt typ att ha på sig armband, ringar och halsband återigen kanske feminint jag är lite rädd för att klä mig feminint för att jag är så liksom, jag är inte macho alls på något sätt tror jag i övrigt och den liksom, dom få aspekter av någon-stereotyp som jag har är jag väldigt rädd att kliva ur med en fruktan om vad som eventuellt kommer att hända, det här var wow, jag har aldrig sagt det här högt förut.” (Adam 2020)

25 Adam förtydligar vidare om hur han inte ser sin stil som så typiskt manlig utan snarare unisex:

Ja min stil är faktiskt inte så typiskt manlig, den är väldigt basic så den skulle nästan kunna ses som unisex men annars så är den på intet sett kvinnlig, så snarare inte kvinnlig än stereotyp manlig. (Adam 2020)

Adam uttrycker som sagt att han inte är ”macho” vilket jag tolkar som att han själv finner en identitet i och som skulle kunna uttryckas i hur han klär sig då han själv säger att han klär sig unisex och inte så typiskt manligt. Han har därigenom en självuppfattning och självbild om att inte sammanlänkas med att vara macho och försöker därmed antagligen att inte delta i praktiker som skulle kunna ses som macho och som traditionellt maskulina. Jag tolkar det vidare som att han undviker och försöker gå emot de utövandet som tilldelar honom en högre hegemonisk makt. Men trots att Adam eventuellt skulle tilldelas en lägre hegemonisk position så finns det fortfarande möjlighet att han kan ta del av den hegemoniska maskuliniteten och gynnas av den då samhället fortfarande präglas och styrs av patriarkala strukturer som upprätthålls av den djupt rotade hegemoniska maskuliniteten (Connell 1996, 115).

Elliot beskriver sin tidigare upplevda oro över att tolkas på ett visst sätt beroende på kläder han haft på sig eller kläder han tänkt att ha på sig. Han beskriver följande:

…att jag tidigare har känt såhär kommer folk tänka på mig på ett visst sätt om jag kommer lägga upp den här klädbilden på sociala medier eller kommer folk tro att jag har, eller anta att jag har den här sexuella läggningen för att jag klär mig på det här sättet och gjort saker jag inte velat tidigare, bangat att göra grejor tidigare för att jag är orolig att folk ska tycka och tänka på ett visst sätt, och det är också en stor del i ens personliga utveckling och på den tiden var jag mycket mindre självsäker på mig själv och hade mindre självälskan och självförtroende och då var det mycket enklare att falla in i det här, vad tycker normen och vad tycker trenden och hur uppfattas det här utåt, men idag så bryr jag mig inte så mycket. (Elliot 2020)

26 koppling till heteronormativitet och heterosexuella matrisen eftersom en person som bryter mot klädnormerna och klär sig för expressivt eller som har på sig feminint kodade kläder automatiskt innehar en normativt avvikande sexualitet. Trotts att personen kanske har en kropp som är biologiskt manlig som i sin enskildhet utan kläder automatiskt enligt den heterosexuella matrisen skulle anta att denna man antagligen åtrår kvinnor och därmed har en heterosexuell läggning. Men så fort vi tillför kroppen en viss typ av kläder som bryter mot de klädnormer om vad en man skall bära eller om han ägnar sig extra mycket åt sitt utseende så ses genast mannen som queer och avvikande. Ur en annan synvinkel skulle denna bekvämlighet av att inte bry sig om normer kring kläder och hur man uppfattas av allmänheten kunna bottna i en trygghet eller en typ av säker maskulinitet.

I intervjun med Kim kunde även han berätta att han begränsats mycket av de normer och uppfattningar som är kopplade till kön och kläder. Han berättar hur han begränsats och hållits tillbaka i sitt intresse för kläder för att inte uppfattas som feminin och därmed bli tilldelad en underordnad maskulinitet. Han beskriver följande:

Ja inte med den klädstilen jag har, asså man begränsas ju alltid, det finns ju alltid en osynlig barriär, den finns ju inte där men den upplevs att den finns där. Just kanske inte i liksom till det vi nu pratade om med typ såhär feminina normer kontra maskulina normer och homosexualitet har jag känt mig avgränsad för att det inte ska tolkas fel så, däremot kanske man såhär påverkas lite då man hålls tillbaks lite i sitt intresse då det inte ingår i den maskulina normen att vara så intresserad av någonting eller liksom satsa så mycket på en look eller en outfit, men man hålls ju tillbaka hela tiden så är det ju svårt att veta hur mycket. (Kim 2020)

27 Det sker alltså en ambivalens i hur han skulle kunna uppfattas där hans användning av kläder skulle kunna ge honom både mer eller mindre makt där han antingen skulle kunna ses som mer maskulin eller som mer feminin.

2.4 Metrosexualitet

Det finns även beskrivningar av informanterna där de talar om hur bilden av maskulinitet hos unga vuxna män i storstäderna har genomgått en förändring. En förändring där det ses som mer accepterat för män att ägna sig åt kläder och att vara allmänt modeintresserade. Noah beskriver det som följande:

…i t.ex. Stockholms innerstad där de flesta av mina vänner är ifrån, och där har det varit ganska normativt att nästan alla killar har ett visst intresse för hur de klär sig lite i alla fall. Jag känner mer och mer att den normen som jag upplevde i Stockholm har börjat utökas, folk som kanske är lite mer grabbiga och känner sig bekväma i den maskuliniteten och även de har de senaste fem åren intresserats sig mer och mer för mode. Det var så när jag var ung, jag skulle säga att det mer och mer har planats ut, och sen kan det nästan bli lite av ett, ”kulturkrock” i killar som växt upp i där det setts som normativt homosexuellt eller killar som har växt upp där det känns som det mest maskulina, att det är maskulint eller feminint, det perspektivet syns kanske inte ens idag, de flesta är modeintresserade… (Noah 2020)

28 normer existerar fortfarande i andra delar av samhället och som präglar hur vi tolkar och uppfattar någon baserat på vad de bär för kläder.

Ytterligare metrosexuella tendenser går det att urskilja i intervjun med Felix som beskriver hur han sedan sin flytt till Uppsala börjat lägga mer pengar på kläder samt hur han mer går efter kläders utseende än kläders bekvämlighet. Han berättar följande:

Och jag väljer sällan kläder efter bekvämlighet då jag istället väljer nästan alltid kläder efter utseende. Det är någonting som jag tycker för den stunden är lite utstickande och coolt eller snyggt, i och med att jag handlar mest secondhand så är det ju ingen större summa av mitt CSN, vilket är min enda inkomst som går åt men däremot kan jag säga att när jag flyttade till Uppsala så spenderade jag väldigt mycket mer pengar på kläder och då var det oftast nya plagg. (Felix 2020)

Här tolkar jag det som att när Felix flyttade till Uppsala som är en betydligt större stad än vad hans hemort är, fick han en tillgång till ett större utbud av kläder och började lägga mer pengar på kläder. En ökad klädkonsumtion skulle kunna ses som ett metrosexuellt uttryck där Felix uttrycker en ny typ av maskulinitet just kopplad till hur han flyttat från en liten stad till en större. Detta stämmer vidare överens med metrosexualitet fenomenet som just uppkommit bland män i storstäder som genom en ökad acceptans av normbrytande beteenden samt att nya trender sprids snabbare i metropoler så har mer feminint kodade handlingar och uttryck accepterats. Hans stora fokus på hur kläderna ser ut istället för bekvämlighet skulle även det kunna ses som något metrosexuellt då han mer ser kläder som något för att uttrycka identitet och för att själv göra sig fin istället för att fokusera på klädernas bekvämlighet vilket män kanske mer traditionellt hade fokuserat på istället. Jennifer Craik skriver i sin bok The Face of Fashion:

Cultural Studies in Fashion (1994) hur det är kvinnor som är dem som är fashionabla, medan

29 utseende och inte bekvämlighet. Detta skulle fortsättningsvis kunna ses som att mäns kläder och mode har genomgått en förändring där metrosexualiteten börjar ta fart där fler män klär sig efter utseende och inte bara för bekvämlighet. Jag ser det som att klädernas funktion i Felix fall blir att uttrycka en identitet där han lägger mycket fokus på utseende och använder kläderna för att visa sig respektabel i sin omgivning. Han förtydligar dock hur konsumerandet av nya och kanske dyrare plagg var något han gjorde i början av hans tid i Uppsala och att han i nuläget handlar alltmer secondhand.

Ifall vi även återgår till Vidars berättelser där han beskrev att han aktivt bar kläder som ses som traditionellt feminina kan man även där se metrosexuella tendenser då han är delaktig i denna nya typ av maskulinitet samt är bosatt i en storstad. Han brukar de kläder han använder för att han tycker de är snygga och är medveten om att han aktivt väljer att ha på sig feminint kodade kläder. Här kan vi återigen se hur de traditionellt binära konnotationer som vissa typer av kläder har börjar luckras upp av att diskurser och normer förändras som underlättar för individen att tänja på gränserna gällande kläder och uttryck.

30

3. Avslutande diskussion

32

4. Litteraturförteckning

Otryckta källor

Intervjuer: 1. Felix (Pseudonym) Yrke: Student Födelseår: 1996 Kön: Man Intervjudatum: 9/11-2020 Intervjuns längd: 60 minuter Intervjun utförd av författaren. Intervjun förvaras hos författaren.

2. Elliot (Pseudonym)

Yrke: Arbetar inom telefonförsäljning Födelseår: 1996

Kön: Man

Intervjudatum: 11/11-2020 Intervjuns längd: 55 minuter Intervjun utförd av författaren. Intervjun förvaras hos författaren.

33 4. Kim (Pseudonym) Yrke: Student Födelseår: 1992 Kön: Man Intervjudatum: 13/11-2020 Intervjuns längd: 50 minuter Intervjun utförd av författaren. Intervjun förvaras hos författaren.

5. Noah (Pseudonym) Yrke: Student Födelseår: 1997 Kön: Man Intervjudatum: 13/11-2020 Intervjuns längd: 55 minuter Intervjun utförd av författaren. Intervjun förvaras hos författaren.

34

Litteratur:

Berg, Martin. 2015. Netnografi – Att forska om internet. Lund: Studentlitteratur AB

Butler, Judith. 1990. Gender Trouble – Feminism and the Subversion of Identity. Routledge, Chapman & Hall, Inc: New York.

Connell, Raewyn. (1996) 2015. Maskuliniteter. Göteborg: Daidalos AB

Craik, Jennifer. (1994). The Face of Fashion: Cultural Studies in Fashion. London: Routledge

Foucault, Michel. (1976) 2002. Sexualitetens historia 1: Viljan att veta. Daidalos: Göteborg.

Frisén, Ann, Johanna Kling & Rachel F. Rogers (2016). Young men’s endorsement and

pursuit of apperance ideals: The prospective role of apperance investment. Göteborgs

universitet, Gothenburg University, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Psykologiska

institutionen, Department of Psychology & Faculty of Social Sciences. Body Image, 16, 10-16. DOI:10.1016/j.bodyim.2015.10.001

Gunnarsson, Payne, Jenny & Öhlander, Magnus (red.) (2017). Tillämpad kulturteori -

Introduktion för etnologer och andra kulturvetare. Studentlitteratur AB

Hall, Matthew & Brendan Gough. 2011. Magazine reader constructions of ’metrosexuality’ and masculinity: a membership catagorisation of analysis. Journal of Gender Studies. 20:01, 67-86, DOI: 10.1080/09589236.2011.542023

Länk: https://doi.org/10.1080/09589236.2011.542023

Jacobson, Maja. 1998. Gör kläderna mannen? : Om maskulinitet och femininitet i unga mäns

bruk av kläder, smycken och dofter. Stockholm: Carlsson, cop

Marander-Eklund, Lena & Ruth Illman, & Blanka Henriksson 2004. Metodkompassen:

35 Mörck, Magnus & Marie Nordberg (2007). Maskulinitet och mode som genusvetenskaplig

och etnografisk utmaning. Göteborgs Universitet, Göteborg: Tidsskrift för Genusvetenskap

Phillips, Louise & Marianne Winther Jørgensen. (2000) 2017. Diskursanalys, som teori och