Examensarbete, 15 hp Examensarbete i Farmaci, 15 hp
Rapporten godkänd: VT 2021
Handledare: Eva Sönnerstam, Maria Gustafsson. Examinator: Sofia Mattsson
Sammanfattning
Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste formen av demenssjukdom. Det är en neurodegenerativ sjukdom som oftast kommer vid ålderdom. De första symptomen som märks är ett sviktande minne och svårigheter med att orientera sig. Efter en tids gången sjukdom är det vanligt med beteendemässiga och psykiska symptom så som ångest, depression och förvirring. I dagens läge finns inga farmakologiska behandlingar som stoppar det utdragna sjukdomsförloppet. Medicinska behandlingar består idag utav symptomlindring av kognitiva svårigheter. På senare tid har ett antal olika
icke-farmakologiska behandlingar prövats i hopp om att förbättra vardagen för personer med olika grader av AD. Studier pågår för att testa effekten av musikterapi, men än så länge har det inte kunnat bevisats om effekten varit tillräcklig, eller hur långt effekten håller i sig.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka vilken effekt på det psykiska välmåendet som musikterapi har på individer med AD.
Metod
Detta är en litteraturstudie baserad på åtta originalartiklar framsökta via mesh-termer från Pubmed med nyckelsökord som Alzheimers Disease, music therapy, brain,
pathology.
Resultat
Resultaten har inte kunnat påvisat en säker förbättring på varken kort och lång sikt, för patienter med olika grader av AD, med avseende på psykiskt välmående som depression, ångest och även kognitiva funktioner, personliga relationer och mindre behov av
vårdgivare.
Diskussion
Trots att det inte visats tydliga positiva resultat på det psykiska välmåendet, så finns det inget som säger att musikterapi har några negativa effekter. De studier som har tagits med här har alla gjorts på olika sätt. Det kan egentligen konstateras att det inte finns nog med vetenskapliga bevis på att musikterapi har en lång eller kortsiktig effekt på patienters psykiska välmående. Med vissa resultat som visat ge positiva effekter och vissa som inte gett några resultat alls, så finns det inga signifikanta försämringar under studietiderna som tyder på att det heller skulle vara något dåligt att utöva som daglig aktivitet.
Slutsats
Introduktion
Vad är Alzheimers sjukdom?
AD är en neurodegenerativ sjukdom som utgör 60% av alla demenssjukdomar. De första symptomen är minnesproblem som är mest tydliga inom det episodiska minnet
dvs. närminnet (1) som vid tidigt skede är diffusa och smygande symptom. Sjukdomen har ett långt och utdraget sjukdomsförlopp som kan variera mellan något år och upp till tio år (1, 2). Det är vanligt att minnesproblemen ger ångest och oro hos den drabbade personen. Yngre personer som är yrkesverksamma märker oftast att något inte riktigt står rätt till och att minnet inte fungerar som vanligt och noterar detta långt innan andra
märker av problemen (3).Koncentrationssvårigheter och uppmärksamhetsstörning
märks av först vid stressade situationer. Lätt afasi (talsvårigheter) är vanligt och
orienteringssvårigheter kan uppstå i pressade situationer. Den abstrakta tankeförmågan och tidsuppfattningen minskas. Afasi, dyspraxi (försämrad munmotorik, svårigheter att använda munnen till tal) och dysgnosi (svårigheter att känna igen sinnesuttryck) är också vanligt (1).
AD kan likna andra typer av demenssjukdomar som är svåra att särskilja och innefattas av en grupp med likartade sjukdomstillstånd med olika variationer som relateras till ålder, ärftliga faktorer och uppkomstmekanismer. Lewykroppsdemens är en variant där hallucinationer totalt kan dominera och sjukdomsbilden innefattar framförallt psykotiska symptom. Frontotemporal demens, med huvudsakliga symptom från frontalloberna är en primärdegenerativ demenssjukdom som ofta uppkommer innan det egentliga åldrandet, där symptom i första hand är personlighetsförändringar med minskat uttryck av känslor, minskad strukturerande och planerande förmåga samt ökad påverkad minnesförmåga. Vaskulär demens är den mest vanliga sekundära demenssjukdomen där tidigare studier med framställning av bilder av hjärnan har visat resultat att cerebrovaskulära sjukdomar, där till exempelvis stroke har stor betydelse för kognitiva beteenden (förmåga att minnas, orientera sig i tid/rum, lösa problem, använda siffror, språk, tänka, planera, komma ihåg saker m.m.) och utveckling av demenssjukdomen. Skillnaden är att den skiljer sig från sjukdomsbilden vid AD där tidiga symptom utgörs av nedsatt initiativförmåga, nedsatt förmåga att planera, nedsatt simultankapacitet, nedsatt psykomotorisk förmåga och nedsatt gångförmåga dominerar (1).
Alzheimers huvud-faser:
AD uppdelas i Sverige i tre olika huvud-faser, mild, medelsvår eller svår AD. Det finns ett antal olika test för att uppskatta den kognitiva förmågan hos individer med AD, som exempelvis Mini mental test (MMT) och klock-test. För mild AD utgör försämrat minnet ett handikapp och det är uppenbart för närstående. Upprepande frågor och problem med sitt eget tänkande är vanligt förekommande, samt att uppfatta och förstå komplexa resonemang. Kognitiva symptom så som svårigheter med att hantera mobiltelefoner, fjärrkontroller och afasi är vanligt i detta stadie (3).
kan oftast inte längre gå eller äta själv. I slutstadiet är personen oftast säng eller rullstolsbunden. Urin och avföringskontinens måste skötas helt och hållet. Andning försämras och födointag försvåras allt eftersom (3).
Under hela sjukdomsförloppet är det vanligt med beteendemässiga och psykiska symptom vid demens (BPSD). Depressiva symptom är vanligt förekommande och beteendemässiga förändringar som irritabilitet, aggressivitet, rastlöshet, skrikande, repetitiva handlingar och sexuellt ohämmat beteende förekommer. Det är mycket vanligt att individerna upplever förvirring (1).
Vad händer i hjärnan vid Alzheimers sjukdom?
Människans hjärna väger ca 1,2 – 1,4 kg och redan vid 45–50 års ålder börjar vikten att minska. Hjärnans duralhinna visar ålders-relaterande förändringar och tjocknar och den åldersrelaterade viktminskningen beror bland annat på ett minskade antal av neuroner som förtvinar och till slut dör, samt att volymen av vit substans minskar (4). För att ge en säker diagnostik av AD görs specifika specialmätningar av protein, fosforylerat tau-protein och amyloid-beta-tau-protein i cerebrospinalvätska. AD visar en typisk diagnostik av ökad halt tau-protein och fosfolyrerat tau-protein, tillsammans med en sänkt halt av
amyloid-beta-protein (AB-protein) (5, 6).30 års forskning har bevisat att det vid AD finns
aggregation av abnormt vikta proteiner i hjärnan, som ger upphov till förtvinade
neuroner vilket förklarar den neurodegenerativa processen som sker. Dessa kan förklaras
kort med följande hypoteser (5).Den så kallade amyloidkaskadhypotesen är en hypotes
som förklarar hur detta går till, där huvudkomponenterna är så kallade ”Senila plack” vilka består av AB-protein, som uppstår genom en proteolytisk process där proteinet Amyloid Precursor Protein (APP) spjälkas på ett felaktigt sätt på grund av en mutation (7). AB-proteinet aggregerar sedan i delar av hjärnan som spelar en väsentlig roll för kognition och minnen (8). Neurofibrillära nystan (NTS) – hypotesen, är en annan hypotes som kan förklara vad som sker i hjärnan. NTS hittas vanligtvis i flera olika regioner av hjärnan, där de blivit sammansatta till helikal-filament-par (PHF) av
fosforylerat tau-protein. Denna typ av tau-protein orsakar störningar i axon-transporten och mikrotubulis funktion, samt bryter ner cytoskelettet i nervceller, vilket är ännu en orsak till neuronernas degeneration. Idag finns inte nog med forskning som förklarar helt säkert hur strukturen av fosforylerat tau-protein skapas, men forskare tror det kan
möjligtvis bero på oxidativ stress och neuroinflammation att göra, samt att enzymer som påverkar kinas och fosfater har något att göra med orsaken (8).
Behandling och terapi:
Det finns idag ingen behandling som stoppar eller botar AD (9). Men det finns läkemedel som kan minska de kognitiva symptomen. Resultatet av behandlingen kan variera och anses oftast som måttligt givande. Här används idag acetylkolinesterashämmare som via kliniska prövningar har visat sig förbättra den kognitiva funktionen. Idag används även memantin som är en glutamatantagonist som möjligtvis kan minska degeneration av postsynaptiska neuron. Verkningsmekanismen är dock okänd men har effekt på den kognitiva förmågan (10). Additiv fördel har påvisats för dessa preparat. Långtidsstudier har även visat nytta med att fortsätta behandling även fast den kognitiva förmågan försämras. Forskning pågår för fullt för att försöka hitta ett läkemedel som stoppar sjukdomsförloppet, inriktad på utveckling av immunterapi mot AB-protein och tau-protein (11).
Den icke-farmakologiska betydelsen är av stor vikt för personer med AD (12). Symptom-kontroller, anhörighetsstöd, kommunikation och relationer, samt social miljö, rutiner, dagliga aktiviteter, omsorg och hjälpmedel har stor påverkan på personens
Det finns några olika metoder för icke-farmakologisk behandling, bland annat Dementia Care Mapping, som används för att ge en mer personlig vård genom att koppla personens upplevelse i samspel med vården vilket resulterar i en individuell demens-vård-karta som sjukvårdare då kan följa efter. Snozelenmetoden används för att stimulera personens sinnen utan krav till ansträngning. Taktil massage som till exempel frigör oxytocin, vilket kan ha positiv effekt på hälsan. Verklighetsorientering som till exempel kan vara terapi med sällskapsdjur där beröring och fysisk kontakt med djuren visat sig ge en lugnande och avslappnande effekt för individer med AD. Även dansterapi, högläsning eller musikterapi stimulerar funktioner i hjärnan (som fortfarande fungerar) och väcker minnen till liv. (11).
Musikterapi är något som idag används som icke-farmakologisk terapi till en mängd olika sjukdomar och används främst för att individer med AD ska kunna skapa kontakt och få motivation att kunna kommunicera med andra individer som exempelvis deras familjer eller andra typer av grupper som till exempel deras rumskompisar. Det är en mindre beprövad vetenskaplig terapiform som används tillsammans med medicinska
behandlingar där syftet är att eftersträva en förbättrad livskvalité och förbättra den sociala och fysiska förmågan, samt återfå eller förstärka patienters sociala relationer (13). I Sverige finns universitetsutbildningar inom pedagogiskt arbete med inriktning på musikterapi och det finns ca 5000 personer som idag jobbar som musikterapeuter ute i Europa där de jobbar brett med barn och vuxna med autism, beteendestörningar, meddepression, trauma eller ångest, Parkinsons sjukdom och demenssjukdom (14). Musik och den friska hjärnan
Musiken vi lyssnar på når vårat inneröra där vi har små cilia-celler som skapar vågor genom cochlea som är spiralformad. Dessa små celler sänder sedan kemiska
neurotransmittorer som aktiverar hörselnerven som skickar signaler till hörselbarken i hjärnans temporallob (15). Nätverk av nerver från olika delar av hjärnan avkodar sedan olika delar av musikens olika egenskaper (15-16). Exempelvis tonhöjd som utgör basen för melodier, ackord dvs flera tonhöjder som hörs samtidigt och harmoni vilket innebär två eller fler melodier som hörs samtidigt. Det finns ett annat centrum i hjärnan som avkodar klang vilket gör att hjärnan kan uppfatta vilket instrument som spelar samma toner. Lillhjärnan är ansvarig för att avkoda och bearbeta rytm och frontalloberna är ansvariga för att tolka musikens emotionella egenskaper (15). Det är inte 100% vad som får oss människor att må så bra utav att lyssna på musik, men en stor del av olika studier har bevisat att ett stort nätverk i hjärnans delar skapar ett belöningssystem. Typiska delar inkluderar dopaminerga hjärnstamskärnor som bla. ventrala tegmentala området,
amygdala, insula och striatum (16). Detta belöningssystem har utvecklats pga biologiskt viktiga faktorer, som exempelvis att vi ska få i oss föda och föröka oss (17).
Dopaminneuroner signalerar även potentiella kommande belöningar vilket gör att förväntningar på händelser skapar motivation för att få ett önskvärt resultat. Här stimuleras hjärnan som mest. Vissa belöningar kan ta mer abstrakta vägar, som exempelvis musik, dans eller konstskapande, vilket har ungefär samma effekt som kommande belöningar. Glädjen som människan känner av musik är en generering av förväntningar i hjärnans belöningssystem. En hypotes är att den dopaminerga-kodningen som sker vid kommande belöningar är den höga incitamentsorsaken vid den musikaliska upplevelsen. Det är alltså inte bara dopamin som frisätts, utan musikhändelser kan skapa en känsla av förväntan som leder till högt stimuli i hjärnans delar, som sedan leder till dopaminfrisättning när personer lyssnar på bekant musik (18). Musik engagerar inte bara det auditiva systemet utan även många andra delar av hjärnan som rörelse, språk,
uppmärksamhet, minne och känslor. Tidigare forskning tyder på att föredragen musik visar fördelaktiga effekter på bland annat stress och blodtryck, än om musiken är vald av någon annan. Musiken framkallar olika svar på grund av personlig kännedom,
Syfte
Syftet med det här arbetet är att ta reda på vilken effekt musikterapi, som icke-farmakologisk behandling har på det psykiska välmåendet hos individer med AD.
• Hur påverkas det psykiska välmåendet av musikterapi hos personer med Alzheimers sjukdom?
Metod
Detta är en kvantitativ litteraturstudie baserad på resultat från åtta orginalartiklar framsökta via databasen Pubmed.
Tabell 1. Visar sökord, begränsningar, antal träffar och valda referenser från databasen Pubmed.
Sökord [Mesh] Begränsningar Antal träffar Valda referenser
Alzheimers AND Music Clinical trials, 10 years 6 (20) Alzheimers Disease AND Music Therapy
Clinical trials, Randomized controlled trials, 10 years 10 (21, 23, 25) Alzheimers Disease AND Music Therapy
Clinical trials, humans
22 (19, 22)
Inne på referens 22 hittades flera referenser efter att ha sökt på liknande artiklar ”similar articles” (24, 26). Begränsningarna var 10 years, Humans, Clinical Trials, Randomized controlled trials. Antal sökträffar: 41
Inne på referens 26 hittades ytterligare en referens genom att söka på ”similar articles” (24). Begränsningarna var samma som ovan: 10 years, Humans, Clinical Trials,
Randomized controlled trials. Antal sökträffar: 13
Det fanns ytterligare fyra intressanta artiklar som även kunde användas i detta arbete, men pga. ogiltig åtkomst via Umeå Universitet så fick de väljas bort.
Samtliga sökningar resulterade i artiklar som fokuserade på AD och musikterapi. Exklusionkriterier för de 6, 10 och 22 träffarna var artiklar som via abstraktet innehöll meditation och deltagare som tidigare varit musikaliskt aktiva. Ytterligare exkluderades studier som pågått kortare tid än 12 veckor, då en allt för kort studietid kan ge ett osäkrare resultat. Därav resultatet på dessa åtta originalartiklar.
Inklusionskriterierna var studier vars abstrakt innehöll en studielängd på 12 eller fler veckor, studier som undersökte effekten på musikterapi på olika grader av AD (mild, medel och svår), där musikterapin skedde antingen med eller utan licenserad terapeut och studier som undersökte kort eller långsiktiga effekter av musikterapin på det psykiska välmåendet.
Det psykiska välmåendet definieras i detta arbete som förbättrad/minskad grad/effekt på på främst ångest och depression men även effekt på andra faktorer som initiativtagande, förbättring av sociala relationer, episodiskt minne och kognitionsförmågan.
Resultat
kognitiv förmåga och på patienters välmående då depression och ångest stundvis har förbättrats.
Nedan presenteras resultatet av de åtta olika analyserade studierna som använts. Studie 1 (19): Cognitive training in Alzheimer’s disease: a controlled randomized study
Detta är en randomiserad kontrollerad, enkel-blindad studie vars syfte var att undersökta effekten av kognitiv träning (CT) jämfört med musikterapi (AMT, active music therapy) och ”neuroeducation” (NE) på patienter med medelsvår till svår AD.
Metod:
39 patienter från ett AD-center sorterades randomiserat ut i olika grupper. Före
behandlingen (T0) utfördes en bedömning på deltagarnas neuropsykologiska beteende. Samma bedömning gjordes vid vecka 12 (T1) i slutet av behandlingen och vid vecka 24 (T2) tre månader efter avslutad behandling.) CT, AMT och NE varade i 12 veckor med två sessioner i veckan på 45 minuter var. Det primära utfallsmåttet var att undersöka hur CT påverkar patienten i jämförelse med AMT och NE. Det sekundära resultatet var Short Story-testet (SST) som bedömer långsiktigt episodiskt minne. Utöver detta testades effekten på de kognitiva funktionerna och deltagarnas psykosociala aspekter (depression och ångest). Även det verbala initiativet testades.
AMT utfördes av en musikterapeut. Ett icke-verbalt tillvägagångssätt med endast instrument som xylofoner, trianglar, vindsignaler, maracas m.m. användes. Patienterna uppmanades att välja ett instrument och uppmanades därefter att spela det fritt och ljudets produktion uppskattades genom varje rörelse. Det utlöste känslor och sociala relationer för deltagarna. Sessionerna filmades och patienternas beteende bedömdes med hjälp av en fyra-punktsskala som utvärderade uttrycksfulla kroppsliga hållningar och rörelser samt musikalisk emotionell interaktion mellan terapeut och deltagarna. Resultat:
Det verbala initiativet och det episodiska minnet visade ingen skillnad på förbättring för AMT under hela studietiden. För den kognitiva funktionen visades en minskning (dvs en förbättring) vid T1 i jämförelse med T0 (p=0,05) men ingen skillnad mellan T2 och T0. För depression och ångest visades en förbättring mellan To och T1 (p=0,017).
Slutsats:
På individuell nivå visade resultatet att AMT förbättrade initiativtagande och episodiskt minne för 23% av deltagarna (n=8). På gruppnivå visade AMT generellt förbättra humöret genom att visa en minskning av ångest och depression och de sociala
relationerna förbättrades direkt efter studiens slut. Det såg dock ingen förbättring för det episodiska minnet eller det verbala initiativet, men en förbättrad effekt på de kognitiva funktionerna fram till T1.
Studie 2 (20): Assessing the impact and social perception of self-regulated music stimulation with patients with Alzheimer’s disease
Detta är en mindre randomiserad kontrollerad, single-center-studie som baserades på endast sex deltagare. Syftet var att genom ett antal olika sessioner undersöka om
personerna reagerade med positivt och aktivt deltagande (sång, dans, leenden m.m.) vid musikterapi.
Metod:
Studien varade under 18 månader inklusive en uppföljningsperiod på sex månader. Deltagarna hade kontinuerliga besök av sina anhöriga som fick rekommendera tio personliga låtar som de trodde att deras anhöriga gillade.
och efter kontroller där kontrollerades deltagarnas positiva aktiva deltagande. De olika sessionerna som genomfördes var baslinjesessioner som gjordes för att bedöma
personernas positiva deltagande. Sedan genomfördes huvudfaserna där patienterna fick använda en mikrobrytare som användes för att aktivt välja om de ville lyssna på en låt i sessionerna. I FAS 1 - sessionerna användes endast aktiva stimuleringar av
mikrobrytaren, vilket gav ett säkerställt-svarsberoende stimuli. När svaret från deltagarna var tydliga påbörjades FAS 2 - sessionerna som utfördes på samma sätt som FAS 1, fast här sattes även passiva stimuleringssessioner in, vilket innebar att ingen aktiv stimulering användes, utan deltagarna fick endast sitta och lyssna på låtarna. FAS 1 och FAS 2 – sessionerna användes i syfte för att avgöra om sessionerna hade en positiv påverkan på deltagarnas positiva deltagande och om effekten fortsatte genom sessionernas gång. De passiva stimuleringssessionerna i FAS 2 inkluderades för att jämföra effekten med de aktiva sessionerna i FAS 1 respektive FAS 2.
Deltagarna delades in i två olika grupper, en grupp som genomförde sessioner på fem minuter och en grupp som genomförde sessioner på tio minuter.
Resultat:
I fem minuters gruppen ökade entusiasmen och det aktiva deltagandet med 50 – 70% under FAS 1 jämfört med baslinjesessionen. Under FAS 2 ökade entusiasmen och det aktiva deltagandet med 55% i jämförelse med baslinjesessionen. Enligt Kolmogorov-Smirnov-testet så visade skillnaderna mellan de passiva och aktiva sessionerna vara statistiskt signifikanta (p<0,01) där de passiva stimuleringssessionerna visade på mindre positivt deltagande, än vad de aktiva sessionerna visade. Vid starten av FAS 1 sessionerna visades ett aktivt deltagande på endast fem procent, men som ökade upp till 40% efter sessionernas slut och visade på en signifikant ökning (p<0,01).
Tio minuters gruppen visade ett liknande resultat för baslinjesessionerna som för dom i fem minuters gruppen., dvs ett sämre resultat än under FAS 1. Under FAS 1 visade det aktiva deltagandet per session mellan 40-50% i jämförelse med baslinjesessionerna. Det aktiva deltagandet varierade mellan 40-65% under FAS 2. För de passiva
stimuleringssessionerna var medelprocenten av positivt deltagande mellan 12-35%. Enligt Kolmogorov-Smirnow-test så visade skillnaden i deltagande mellan de aktiva och passiva sessionerna för patienterna som deltog i tio minuters gruppen signifikant (p = 0,01). Detta resultat visade även här att de aktiva sessionerna gav bättre resultat än de passiva sessionerna för tio-minuters gruppen.
Vid starten av FAS 1 visade resultatet att det positiva deltagandet var omkring endast fem procent för alla deltagare, men visade mellan 5-40%efter sessionernas slut. Skillnaden i ökning mellan deltagande i före och efter - kontrollerna var signifikant för tio minuters gruppen (p=0,01).
Slutsats:
Studien visade att de aktiva sessionerna gav en ökning av det positiva deltagandet, vilket även visade en ökning jämfört med resultaten för de passiva sessionerna, för fem av sex deltagare. Det positiva deltagandet varade upp till sex månader efter studien, vilket visar på en långvarig effekt för både fem och tio minuters grupperna.
Studie 3 (21): Efficacy of Musical Interventions in Dementia: Evidence from a randomized controlled trial
Detta är en randomiserad kontrollerad studie där syftet var att undersöka hur
patienternas emotionella ansiktsuttryck (EFE) och humör påverkades av musikterapi och matlagning som icke-farmakologisk behandling på ett boende med 37 patienter med medel eller svår AD. Alla deltagare fick stabila farmakologiska behandlingar med konstanta doser. Det emotionella, kognitiva och beteendemässiga området studerades. Metod:
handledare som inte hade någon utbildning i musikterapi utan musik från en CD-spelare användes. Bekanta låtar från 1950-1980 talet spelades. Samma spellista användes under samtliga sessioner. Deltagarna uppmanades att lyssna och delta genom att sjunga eller klappa händerna/handtrumma, samt att uttrycka sina känslor och återge självbiografiska minnen som framkallats. Deltagarnas känslomässiga tillstånd bedömdes genom deras emotionella ansiktsuttryck (EFE) och humör. Före, under och efter interventionerna utfördes utvärderingar för att bedöma korta och långsiktiga effekter, upp till fyra veckor efter interventionerna. Utvärderingarna skedde en vecka innan (BL0) och två veckor efter (BL1) den första sessionen. Kortsiktiga effekter utvärderades genom två olika test, en efter den fjärde sessionen (I MID) och en dagen efter den sista sessionen (I END). Två olika uppföljningar gjordes för att bedöma långsiktiga effekter. En uppföljning efter två veckor (POST + 2) och en uppföljning efter fyra veckor (POST + 4).
För att testa effekten av musikterapi utvärderades jämförelserna som gjordes under interventionen (I MID, I END, POST + 2, POST + 4) med basnivån (BL1, BL0) där användes BL0 som basmått för EFE och humör. Signifikansnivån sattes till 0,0125. Resultat:
Resultatet av EFE visade en förbättring av musikgruppen vid I MID (p = 0.01) men ingen skillnad vid I END (p = 0.1), vid POST + 2 (p = 0.02) eller vid POST + 4 (p = 0.2) jämfört med BL0. När resultaten jämfördes med BL0 så visades igen en signifikant skillnad när det gällde förbättrat humör vid någon av kategorierna för I MID (p=0,02), I END
(p=0,2), POST +2 (p=0,1) och POST +4 (p=0,2). Resultatet för den kognitiva funktionen visade inte på någon förbättring med jämförelse av BL0 vid I END (p=0,2) eller vid POST +4 (p=0,2). Beteendemässiga symptom minskade vid I MID (p=0,001) men vid POST + 2 (p=0,08) och POST + 4 (p=0,2) fanns inga signifikanta skillnader jämfört med BL0. Slutsats:
Resultatet visade att musikinterventioner ledde till positiva förändringar på EFE och minskade graden av deltagarnas beteendemässiga symptom. Individerna krävde därefter inte lika mycket hjälp utav vårdpersonal. Någon skillnad i patienternas kognitiva status sågs emellertid inte. Musikterapin visade dock ingen effekt på lång sikt, endast kortsiktigt resultat erhölls.
Studie 4 (22): Effect of music therapy on anxiety and depression in patients with Alzheimer´s type dementia: Randomised, Controlled study
Detta är en randomiserad kontrollerad, jämförande single-center-studie vars syfte var att utvärdera effekterna av kort och långtids musikterapi på ångestdrabbade patienter som har mild till måttligt svår AD. Det sekundära måttet var effekten av musikterapi på depressions och musikterapins hur länge effekten varade.
Metod:
Studien varade i 18 månader inklusive en sex månaders uppföljningsperiod. 30 patienter randomiserades till två olika grupper, en musikgrupp och en läsgrupp som även räknades som en kontrollgrupp. Musikgrupp och en läsgrupp. En gång i veckan utfördes
musikterapi mellan dag ett (D0) och vecka 16 (w16). Kontrollgruppen hade andra typer av sessioner som läsning och vila. Musikterapi metoden som användes, baserades på den individuella mottagliga musikterapimetoden, vilket innebar att musiken valdes efter patienters personliga smak utifrån intervju och frågeformulär. Att välja musik efter patientens personliga smak var av yttersta vikt. Här hjälpte ett datorprogram till med att göra det möjligt att från olika musikgenrer välja en 20-minuter lång sekvens som
passande patienten från olika musikgenrer. Musikterapins effekt på ångest mättes med hjälp av Hamilton-skalan. Depression mättes med hjälp av poäng erhållen från ett frågeformuläret Geriatric Depression Scale (GDS).
Resultat:
musikterapi hade en långvarig effekt på ångest, två månader efter den sista
interventionen, jämfördes resultaten mellan de två grupperna där musikgruppen visade en positiv förändring i jämförelse med kontrollgruppen, som visade en signifikant skillnad mellan D0-W24 (p=0,0001), samt visades även en signifikant skillnad mellan W16-W24 (p=0,002).
Effekten av musikterapi på depression utvärderades via GDS värdena som erhållits under besökens gång, som visade att depressionen minskade för musikterapigruppen vid W16 jämfört med D0 (p=0,002). Efter W16 visades en förbättring hos 47,1% av individerna i musikterapigruppen, jämfört med 1,7% av individerna i kontrollgruppen. För att avgöra om musikterapi hade en erhållen effekt på depression, 2 månader efter den sista
interventionen, jämfördes resultatet för W24 mellan de två grupperna där det visade en signifikant skillnad (p=0,006). Skillnaden i resultatet för GDS som erhållits mellan D0 och W24, samt mellan W16 och W24 var signifikant (p=0,03).
Slutsats:
De erhållna resultaten bekräftar en positiv effekt av musikterapi på ångest, jämfört med kontrollgruppen. En ihållande effekt erhölls upp till två månader efter att sessionerna avslutats, vilket demonstreras av den signifikanta skillnaden mellan D0 och W24. Gällande depressionen (GDS) visades en signifikant minskning av depressiva symptom mellan D0-W4 för musikgruppen. Den signifikanta skillnaden mellan D0-W24 visar att effekten av musikterapi på depression bibehålls upp till två månader efter avslutade sessioner.
Studie 5 (23): The effects of music therapy on cognition, phychiatric
symptoms and activities of daily living in patients with Alzheimer’s Disease Detta är en randomiserad kontrollerad studie vars syfte var att undersöka effekten av musikterapi på kognitiva funktioner och mentalt välbefinnande för patienter med AD, där det primära utfallsmåttet var hur musikterapi påverkar språkfunktionen. Det sekundära utfallsmåttet var att utvärdera förändringar i beteendemässiga och psykologiska symtom på demens (BPSD).
Metod:
Studien genomfördes mellan augusti 2014 och december 2016. 298 patienter från en specifik sjukhusavdelning, för kognitiv dysfunktion, i Kina deltog. Deltagarna delades randomiserat in i tre olika grupper, grupp A (musikgrupp), grupp B (läsnings grupp) och grupp C (kontrollgrupp). Samtliga tre grupper fick rutinmässig medicinsk behandling under hela studietiden.
I grupp A sjöng de välbekanta låtar som patienterna särskilt älskade under 20-30 års åldern. Deltagarna uppmuntrades att sjunga med. I grupp B lästes texterna utan melodin till deras välbekanta favoritlåtar från deras 20-30 års ålder. Musikgruppen och läsnings gruppen genomfördes 30-40 minuter, två gånger dagligen, en på morgonen och en på eftermiddagen, under tre månader. Efter tre månader gjordes en uppföljningsbedömning. Grupp C fungerade som kontrollgrupp och genomförde inga speciella aktiviteter.
Deltagarna utvärderades tre gånger med tre månaders intervall. T0 ägde rum före
påbörjandet av de olika interventionerna. T1 ägde rum tre månader efter påbörjandet. T2 ägde rum sex månader efter påbörjandet av interventionerna.
Lång- och korttidsminnet utvärderades genom att testa deltagarnas verbala förmåga med frågor som deltagarna skulle svara på omedelbart, respektive svara på med en fördröjning på 30 minuter. Sedan användes även det semantiskt verbalt flytande-testet som krävde att patienterna skulle säga så många namn på djur som möjligt inom 60 sekunder. BPSD utvärderades genom att mäta ett antal faktorer som vanföreställningar,
hallucinationer, aggression, ångest m.m. Det tittades även på hur deltagarna klarade av enklare uppgifter i vardagen som bland annat promenader, påklädning och ta sig upp för trappsteg.
Det verbala flyt-testet visade signifikanta skillnader för de 3 grupperna vid T1 och T2 (p=0,05). Både Grupp A och B fick högre poäng än grupp C (p=0,05), men det fanns ingen statistisk signifikans mellan Grupp A och B vid T1 (p=0,05). Endast grupp A fick högre poäng än grupp C (p=0,05). För BPSD visades vid T1 ingen signifikant skillnad mellan grupp A och B (p=0,05). Grupp A fick färre poäng än grupp B och C (p=0,05). Slutsats:
Studien visade att musikterapi har en positiv effekt på talförmågan vid omedelbart och fördröjt svar samt en positiv effekt på minnes och språkförmåga hos patienter med AD. Effekten varade inte längre än tre månader efter att interventionen slutfördes. Resultatet visade också att musikterapi kan vara effektivt för att förbättra BPSD symptom hos patienterna med AD.
Studie 6 (24): Feasibility of conducting nonpharmacological interventions to manage dementia symptoms in comunity-dwelling older adults: A cluster randomized controlled trial
Detta är en klusterrandomiserad kontrollerad, pilot-studie där syftet var att jämföra effekten av stol-yoga (CY) musik interventioner (MI) och stol-baserade övningar (CBE) samt att undersöka vad de primärt hade för effekt på deltagarnas livskvalité, quality of life (QoL) och den fysiska prestationsförmågan (balans och rörlighet). Sekundärt
undersöktes om psykologiska symptom (ångest, depression, aggression, agitation samt sömnproblem) minskade. 27 olika deltagare randomiserades 1:1:1 till de tre olika icke-farmakologiska interventionerna. Studien varade i 12 veckor med 45-minuters sessioner, två gånger i veckan.
Metod:
Musikterapin utfördes av en licenserad musikterapeut. Musiksessionen utformades utifrån fyra komponenter; välkomstsång, musikanpassanderörelser, kognitiv/sensorisk stimulering och adjösång. Musiksessionerna var utformade för att vara generella och inte specifikt personliga. Här utvärderade deltagarnas psykologiska och fysiska status vid studiens starttid, efter sex veckor och efter 12 veckor vid avslutad intervention. Vid utvärderingens start kontrollerades hälsoinformation som exempelvis mediciner, fysik, psykologiskt status, beteendemått, sömnmått. Den fysiska prestationsförmågan
utvärderades genom att testa deltagarnas balans, stigande från stol, plocka upp mynt från golvet, handgrepp och via tidsinställda promenader. Depression och ångest utvärderades via frågor som deltagarnas anhöriga svarade på. QoL användes för att mäta livskvalitén med avseende på kondition, minne och funktionella förmågor (förmåga att kunna medverka i aktiviteter m.m.) Sömnkvalitén mättes via Pittsburgh Sleep Quialty Index (PSQI).
Resultat:
Alla p-värden under 0,05 ansågs indikera statistisk signifikans. För den fysiska
funktionen visades en signifikant bättre skillnad i CY-gruppen än i MI-gruppen vid de tre tidpunkterna (före, under och efter interventionen). CBE visade ingen signifikant ökning jämfört med MI-gruppen. För de psykologiska symptomen visades inga signifikanta skillnader för ångest vid någon tidpunkt för de olika grupperna. CY och CBE-gruppen visade jämfört med MI-gruppen lägre depression över alla tre tidpunkter. Det fanns en statistisk signifikant skillnad i depression mellan MI och CY vid undersökningens
mittpunkt (vecka sex), där CY-gruppen hade signifikant lägre depression jämfört med MI. För de beteendemässiga symptomen visades ingen signifikant skillnad för MI och CBE-grupperna gällande agitationsnivå eller sömnkvalitet för någon av de tre tidpunkterna. Med avseende på QoL visades signifikant högre poäng för CY-gruppen jämfört med MI-gruppen vid interventionens mitt och början. CBE MI-gruppen hade signifikant högre poäng än MI-gruppen vid interventionens början.
Slutsats:
förbättring över tiden, där MI-gruppen visade ett resultat på nedsatt fysisk prestation. Depression minskade under studietiden för MI-gruppen.
Studie 7 (25): Combining drug and music therapy in patients with moderate Alzheimer’s disease: a randomized study
Detta är en randomiserad studie vars syfte var att undersökta om musikterapi (AMT) i kombination med farmakologisk behandling av memantin (M) kunde förbättra
kommunikationen, aktiviteter i dagliga vardagen, beteendemässiga symptom, kognitiva funktioner samt sociala relationer för personer med medelsvår AD som går på en stabil behandling av acetylcholinesterashämmare (AchEI).
Metod:
Studien varade under 24 veckors tid, där 45 personer randomiserades i två olika grupper som antingen fick AMT tillsammans med M 20mg/dag eller endast M 20mg/dag under 24 veckors tid. Deltagarna utvärderades vid start, efter 12 och efter 24 veckor. Det primära utfallsmåttet, under studiens tid (0-24 veckor), var hur den kommunikativa förmågan förändrades. Detta mättes med hjälp av ett test som mäter
namngivningseffektivitet, läsförståelse och repetitionstester. Sekundära utfallsmått var förändringarna i förmåga att utföra aktiviteter i den dagliga vardagen (ADL). Detta utvärderades genom att observera deltagarnas självständighet i vardagen, till exempel toalettbesök, duschning, påklädning m.m. De beteendemässiga symptomens grad, hallucinationer, depression, humör, ångest m.m. mättes med hjälp av en skala. Den kognitiva funktionen utvärderades via tester av orienteringsförmåga, språk,
uppmärksamhet m.m. Gruppen som inkluderade AMT fick två sessioner per vecka som varade i 40 min och dessa utfördes av en musikterapeut. Melodiska och rytmiska instrument användes. Sessionen involverade känslor och kognition. Sessionen började med att patienterna fick välja var sitt instrument och spela det hur de ville.
Resultat:
Det primära utfallsmåttet för den kommunikativa förmågan visade en signifikant försämring från starttiden till vecka 24 för båda grupperna (p=0,05). Det sekundära utfallsmåttet för de sociala interaktionerna visade en signifikant försämring från starttiden till vecka 24 för M-gruppen. (p=0,05) M-AMT-gruppen visade en mindre försämring än M-gruppen från starttiden till vecka 24 (p=0,05). Det sekundära utfallsmåttet för ADL visade för M-AMT-gruppen en signifikant försämring från starttiden till vecka 24 (p=0,039). Även resultatet för M-gruppen visade en försämring under samma period (p=0,001). De beteendemässiga symptomen visade ett signifikant förbättrat resultat från starttiden till vecka 24 för M-AMT-gruppen (p=0,039). Den kognitiva funktionen visade en minskning från starttiden till vecka 24 för M-AMT-gruppen (p=0,48).
Slutsats:
Den kommunikativa förmågan visades vara stabil över tid. De beteendemässiga symptomen förbättrades för M-AMT-gruppen med avseende på depression och aptitstörningar genom studiens tid. Efter 24 veckor visades en signifikant förbättring mellan grupperna med avseende på depression.
Ingen väsentlig försämring på ADL och de kognitiva funktionerna sågs i någon av grupperna under studietiden. M-AMT visade ett förbättrat resultat på beteendemässiga symptom jämfört med gruppen som endast fick läkemedelsbehandling och även en fördel visades på de sociala interaktionerna.
Studie 8, (26) Multisensory stimulation and individualized music sessions on adults with severe dementia: Effects on mood, behavior and biomedical parameters
intryck/aktiviteter) samt musikterapi specificerat på individuella musiksessioner, har på BPSD hos personer med AD.
Metod:
21 patienter med svår demenssjukdom deltog och randomiserades till antingen en Snoezelen grupp (n=10) eller en musikterapigrupp (n=11), där sessionerna utfördes två gånger i veckan. Sessionerna varade i 30 minuter och pågick under en 12 veckors period. Musiksessionen utövades efter patienternas musikaliska preferenser och skedde i ett lugnt rum. Musiken som användes togs fram med hjälp av bedömning av Personlig Musikpreferens (APMPQ). Båda sessionerna genomfördes av psykolog eller
arbetsterapeut med motsvarande kompetens. Deltagarnas humör och beteendemässiga symptom bedömdes före, under och efter sessionerna.
Resultat:
Resultat med ett p-värde mindre än 0,05 ansågs vara statistiskt signifikant.
Musikgruppen visade ett signifikant förbättrat humör efter sessionerna, jämfört med innan sessionernas började (p=0,013), bättre relationer (p=0,034) förbättrad
uppmärksamhet och fokus (p=0,007) visades även efter sessionerna ägt rum jämfört med innan sessionernas start. MSSE gruppen var mer observant (p=0,044) jämfört med musikgruppen som var mer avslappnade (p=0,003) än MMSE gruppen under interventionernas gång.
Slutsats:
Studien visar att individualiserade musikinterventioner är en effektiv icke-farmakologiskt verktyg för att hantera BPSD på kort sikt hos personer med svår AD.
Tabell 2: Sammanfattar resultatet för de olika studierna med avseende på olika typer av upplägg som använts i de olika studierna och utfallsmått som studierna visat ge resultat för. Låtval Referens Personliga favoriter 19, 20, 22 Generella låtar 21, 24, 25, 26 Övrigt 23 Utfallsmått Referens Episodiskt minne 23
Ångest och depression 19, 22, 24, 25
Humör 19, 20, 21, 26
Sociala relationer 19, 20, 25, 26
Verbalt initiativ 23
Beteendemässiga symptom 20, 21, 23, 25, 26
Tabell 3: Sammanfattar antal deltagare som medverkat i de olika studierna.
Referens Antal deltagare (n)
Diskussion
Detta arbete hade som syfte att med hjälp av evidensbaserade fakta ta reda på hur vilken effekt musikterapi, som icke-farmakologisk metod, har på det psykiska välmåendet hos personer med AD.
Studierna som använts i detta arbete har utförts i ett antal olika länder, bland annat Kina, Italien, USA, Spanien, Frankrike och Nederländerna. Dom olika faserna som AD delas in i är olika beroende på vilket land det rör sig om, vilket gör att resultatet för effekten på AD för dom olika faserna, som i Sverige kallas för mild, medelsvår och svår, är svåra att jämföra och en faktor som kunnat påverka resultatet. För att kunna besvara frågan hur välmåendet påverkats har åtta studier inkluderats och använts i arbetet som utformats till en litteraturstudie. Med tanke på studiens syfte ansågs det vara den enda rimliga
metoden att använda för detta arbete. Alla studier var randomiserade kontrollerade studier, där majoriteten var dubbelblindade. De dubbelblindade studierna minskar risken för bias. En av studierna (20) hade endast sex stycken deltagare, vilket bidrar till minskad statistisk styrka. Alla originalstudier hade dessutom olika utfallsmått och olika
utföranden, vilket ger svårigheter att på ett enkelt sätt jämföra resultaten med varandra. Olika antal deltagare i de olika studierna kanske också bidrog till svårigheter att dra några övergripande slutsatser från de olika studierna.
De studier som tagits upp i detta arbete har utförts med licenserad musikterapeut (19, 24, 25) eller utan licenserad musikterapeut (21). En studie kan anses som ett undantag, då den har utförts via ett musikprogram som spelat upp musikfrekvenser, där endast kompetens om programvaran har varit ett krav (20). Två andra studier har inte
specificerat om utförarna av sessionerna har varit licenserade musikterapeuter, utan bara nämnt en liknande kompetens (23, 26). Värt att poängtera är att för de studier som inte har haft en licenserad musikterapeut, så har utövningen skett via en CD-spelare/dator eller liknande (20, 21, 22, 26). En av studierna utövades endast med musik utan sång (25) och två studier har inkluderat musik med sång samt instrument (24, 23), samt en studie som har utförts med endast instrument (19). Variationen av personerna som har varit med och lett sessionerna, samt deras kompetens, är ganska stor, samt hur sessionerna har varit utformade har också varierat. En omständighet som kan ha påverkat resultatet i detta arbete kan vara att studier har tagits med där utövare som har lett sessionerna saknar licensens som musikterapeut, då endast dessa personer har en
hälso-sjukvårdsutbildning med en tilläggsutbildning för just musikterapi och har därmed en specifik utbildning för hur musikterapi påverkar människan. Detta skulle kunna leda till ett bättre utformande och anpassade sessioner för deltagarna och skulle kunna ge ett mer trovärdigt resultat. En annan omständighet som kan ha påverkat resultatet skulle kunna vara att utformningen på sessionerna har ganska stor variation. En mindre bredd på sessionernas utformning behöver dock inte betyda att trovärdigheten för resultatet minskar, utan variation kan också vara positivt. Men eftersom det egentligen inte är någon av studierna som har utformats på samma sätt med avseende på om det varit en licenserad musikterapeut eller ej, om sessionen genomförts med hjälp av en hårdvara, eller om de utförts med musikinstrument som spelats, sång eller både och, så hade mer lika studier gällande musikterapins upplägg gjort det lättare att jämföra studiernas resultat.
Vissa studier har inkluderat musik som har använts med hänsyn till deltagarnas personliga favoriter (19, 20, 22), medans vissa har använt musik utan hänsyn till deltagarnas personliga favoriter (21, 24, 25, 26). Värt att poängtera är att en studie har endast beskrivit att låtarna som använts ”älskats” av deltagarna under deras 20-30 år som unga, utan någon styrkande beskrivning hur de kommit fram till det resultatet (23), vilket skulle kunna anses som en svaghet då studien inte redogör om det är personliga favoriter eller ej.
betydelse för det här arbetes resultat, eftersom båda olika typerna av genomförande har gett en förbättring för positivt deltagande samt ett förbättrat resultat för ångest och depression, där två (19, 20) av tre (22) studier som använde låtar med deltagarnas personliga favoriter, visade ge en kortvarig effekt på förbättringen av ångest och depression.
Majoriteten av de åtta studier från resultatet har visat ge en kortvarig effekt. Detta är dock inget som säkert kan ge ett klart svar för att användning av låtar baserade på deltagares personliga favoriter skulle ge en kortvarig effekt på depression och ångest, då fler studier skulle behöva analyseras. Detta är dock något som skulle kunna undersökas i framtida studier. Det skulle kunna undersökas om skillnaden mellan användning av låtar med personliga favoriter eller en mer generell session spelar någon roll i musikterapins betydelse för välmåendet. Enligt en artikel från Harvard Health Publishing (15) borde effekten av personlig musik aktivera hjärnan på ett större plan än om musiken valts av någon annan, vilket hade varit en intressant faktor att ta hänsyn till i framtida studier och även undersöka hur effekten är jämfört med om det använts ett mer generellt musikval. Det har använts olika typer av utfallsmått som ska kunna ge ett trovärdigt svar av hur musikterapin har gett effekt på personernas livskvalité. I och med frågeställningen hur AD patienters psykologiska välmående påverkas, kan frågan besvaras genom att sammanställa vilka studier som tillsammans gett liknande resultat för dom olika
utfallsmåtten. Dessa redovisas i tabell 2. Med tanke på den breda variationen på de olika typerna av utfallsmått som predikterar huruvida musikterapin har haft god effekt eller inte, skulle ett tydligare svar kunna ges om alla studier hade använt sig av samma typ av utfallsmått. Främst så visas en positiv effekt ges på humör, ångest och depression, sociala relationer samt beteendemässiga symptom.
För att utvärdera musikterapins effekt, så har effekten jämförts med en andra typer av farmakologiska interventioner. Här har även de olika typerna av jämförande icke-farmakologiska terapier varierat stort. Det har varit allt från fysiska interventioner som stols-yoga och stol-stretchning (24), matlagningsgrupper (21), högläsningsgrupper (22, 23), kognitiv-träningsinterventioner (19), snoezelen-metod-grupper (26). Det är en studie som har undersökt skillnaden mellan ett specifikt läkemedel som memantin, med
kombination av musikterapi (25). I en annan studie har de använt sig av en mikrobrytare i interventionen (20). Av dessa studier är det endast ett fåtal som har använt en
kontrollgrupp som inte fått tilldelat någon intervention (22, 23, 25), vilket skulle kunna ge ett tydligare svar om musikinterventionerna gett ett positivt resultat eller ej. Det finns endast en studie som särskilt benämner vikten av att en placebo-grupp skulle ha varit relevant för ökad trovärdighet (21). Anledningen till att använda en placebogrupp skulle kunna vara ett trovärdigt sätt att säga om musikterapi har effekt eller inte, som dom även nämner i denna studie. Sammantaget gör detta också att det är svårt att uttala sig om musikterapins effekt på det psykiska välmåendet. Det finns andra icke-farmakologiska terapier som har visat ge bra effekt på AD-patienter välmående, bland annat djurterapi, där deltagarna håller i, klappar och umgås med sällskapsdjur. Detta har även visat ge en lugnande effekt på deltagarna, vilket kan vara ett tecken på att samma process i hjärnan sätts igång, som vid musikterapi (11). Studien som kombinerar memantin som
läkemedelsbehandling och musikterapi (25) rekommenderar att icke-farmakologiska terapier bör fortsätta tillsammans med farmakologisk behandling för att minska AD-symptomen.
Resultatet har varit varierat med avseende på om musikterapi haft en kortvarig (19, 23, 26) eller en långvarig effekt (20, 21, 22, 25), där en långvarigeffekt visat ge effekt efter studiernas slut, vilket varierar från två till sex månader för samtliga studier. Här skulle mer studier behöva utföras för att kunna ge något konkret svar. En studie (24) vars syfte var att främst bedöma säkerheten att utföra stol-yoga för AD-patienter kändes relevant att använda i resultat-delen eftersom den använde en musikterapigrupp som
kontrollgrupp, men just i detta avseende hur musikterapi har en kort eller långvarigeffekt, ger studien egentliga inga tydliga svar på, eftersom detta inte benämnts för just
just detta arbete inte var relevant. Syftet med en studie (19) var att jämföra CT med AMT och NE, där det sekundära utfallsmåttet var att ta reda på vilken effekten av de olika interventionerna gav på deltagarnas psykiska tillstånd, vilket innehöll mest fakta baserat på gruppen som utövade CT (cognitive training), vilket visade ett stort fokus just på CT och inte på AMT. Information saknas om vilka tidpunkterna är som resultaten mättes på. Vilket gör att den här studien verkar mer vinklad åt ett perspektiv som endast fokuserar på CT, vilket gör att resultatet för denna studie utesluts för detta avseende (Effekt över tiden).
Musikterapi har på senare år väckt mycket uppmärksamhet som icke-farmakologisk användning. Dess effekt har börjat testas via studier på en del olika sätt, men fortfarande finns inte nog mycket studier gjorda för att säkert kunna säga att det har en god effekt på psykiskt välbefinnande. Gemensamt för samtliga studier har varit att trots att
musikterapin inte gett några tydliga kortvariga eller långsiktiga effekter på det psykiska välbefinnandet, så har det åtminstone gett deltagarna ett förbättrat humör under tiden som musiksessionerna ägt rum. Detta resultat har även andra icke-farmakologiska terapier gett, till exempel djurterapi. Valet av just musikterapi har baserats på hur musikens stimuli av människans hjärna påverkat patienter med AD och hur de från ena stunden till den andra upplevs ”vakna upp”, då bland annat talförmågan, minnet, sociala relationerna eller rörelser aktiveras, vilket även har visats via samtliga studier. Alla studier rekommenderar fortsatta musikterapi-sessioner eftersom de inte har gett några negativa effekter och är väl passande från ett etiskt perspektiv.
Slutsats
Det finns för få och heterogena studier gjorda för att säkert kunna säga att musikterapi skulle ha en positivt kortvarig eller långvarig effekt på det psykiska välbefinnandet hos personer med AD. Förhoppningsvis så kommer det att forskas mer på detta område för att ge ett tydligare svar. Däremot är musikterapi något som kan uppmanas att utföras på grund av den givna effekten som musikterapi trots allt gett i form av fler leenden, i vissa fall ökat humör och minskad ångest samt depression och en förbättring för patienters personliga relationer samt beteendemässiga symptom. En effekt som detta än så länge påvisat, säger att det är en trevlig och positivt bemött aktivitet som med fördel kan användas som stimulans i vardagen för att aktivera både sinnen, belöningssystem och livsgnistan för personer drabbade av AD.
Tack
Referenser
1. Karlsson I, Wimo A. Demens. [Läkemedelsboken]. Bergsjö: Bergsjö Hälsocentral. [Uppdaterad 2019-01-24; läst 2021-02-05]. Tillgänglig via:
https://lakemedelsboken.se/kapitel/psykiatri/demens.html?search=alzheimers&i d=s7_6#s7_6
2. Johansson K. Alzheimers sjukdom. [1177 Vårdguiden]. Stockholm: Karolinska institutet. [uppdaterad 2020-11-04; läst 2021-02-05]
https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/hjarna-och-nerver/larande-forstaelse-och-minne/demens---alzheimers-sjukdom/
3. Anonym. Symptom och sjukdomsfaser. [Alzheimer fonden]. Stockholm: Alzheimerfonden. [läst 2021-02-05] Tillgänglig via:
https://www.alzheimerfonden.se/demenssjukdom/alzheimers-sjukdom/symptom-och-sjukdomsfaser
4. Sengoku R. Anging and Alzheimer’s disease pathology. Neuropathology. Februari 2020;40(1):22-29.
5. Bogdanovic N. Alzheimers sjukdom – diagnostik och behandling i dag och i framtiden. [Läkartidningen]. Stockholm: Karolinska universitetssjukhuset. [uppdaterad 2020-03-16; läst 2021-02-05]. Tillgänglig via:
https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar- 1/temaartikel/2020/03/alzheimers-sjukdom-diagnostik-och-behandling-i-dag-och-i-framtiden/
6. Gustavsson E, Juth N, Lärfars G, Sandman L. Nya Läkemedel vid Alzheimers sjukdom: Håll huvudet kallt. [Läkartidningen]. Stockholm: Karolinska institutet. [uppdaterad 2020-11-25; läst 2021-02-05] Tillgänglig via:
https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/11/nya-lakemedel-vid-alzheimers-sjukdom-hall-huvudet-kallt/
7. Heerema E. Amyloid Cascade-hypotesen av Alzheimers Sjukdom. [Amenajari]. [uppdaterad 2019-06-24; läst 2021-02-05]. Tillgänglig via:
https://sv.amenajari.org/articles/brain--nervous-system/the-amyloid-cascade-hypothesis-of-alzheimers-disease.html
8. Rabbito A, Dulewicz M, Kulzynska-Przybik A, Mroczko B. Biochemical Markers in Alzheimer´s Disease. Int J Mol Sci. Mars 2020;21(6):1989.
9. Johansson A. Demenssjukdomar. [1177 Vårdguiden]. Stockholm: Karolinska institutet. [uppdaterad 2020-11-04; läst 2021-02-05]. Tillgänglig via:
https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/hjarna-och-nerver/larande-forstaelse-och-minne/demenssjukdomar/
10. Segernäs-Kvitting A. Demens – utredning i primärvård. [Internmedicin] Linköping: Linköpings universitet. [uppdaterad 2019-01-01; läst 2021-02-05] Tillgänglig via:
https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/geriatrik/demens-utredning-i-primarvard/
12. Anonym. Demens (kognitiv sjukdom). [Janusinfo]. Stockholm. [uppdaterad 2021-01-08; läst 2021-02-05] Tillgänglig via:
https://janusinfo.se/behandling/expertgruppsutlatanden/aldreshalsa/aldreshalsa /kloklakemedelsbehandlingavdemestsjukaaldre/bakgrundsmaterial/demenskogni tivsjukdom.5.3da1c377162bd90d9ee7267.html
13. Anonym. Sveriges Musikterapeuter. Var används musikterapi i Sverige idag. [SAM Sveriges akademiska musikterapeuter]. Stockholm. [läst 2021-02-06]. Tillgänglig via: http://www.musikterapeut.se/index.php?page=om-sam 14. Paulander A. Musikterapi [KTH Kungliga musikhögskolan.] Stockholm.
[uppdaterad 2020-11-10; läst 2021-05-06] Tillgänglig via:
https://www.kmh.se/utbildningar/alla-utbildningar/master--och-magisterprogram/musikterapi.html
15. Anonym. Music and health. [Harvard Health Publishing]. [uppdaterad 2011-07-30; läst 2021-02-05]. Tillgänglig via: https://www.health.harvard.edu/staying-healthy/music-and-health
16. Belfi MA, Psyche L. Musical anhedonia and rewards of music listening: current advances and a proposed model. Ann N Y Acad Sci. Mars 2020;1454(1):99-114. 17. Zatorre JR. Musical pleasure and reward: mechanisms and dysfuncion. Ann N Y
Acad Sci. Mars 2015;1337:202-11
18. Salimpoor NV, Zald HD, Zatorre JR, Dagher A, Mcintosh RA. Predictions and the brain: how musical sounds become rewarding. Trends Cogn Sci. Februari
2015;19(2):86-91.
19. Giovagnoli AR, Manfredi V, Parente A, Shifano L, Oliver S, Avanzini G, Cognitive training in Alzheimer’s disease: a controlled randomized study. Neurol Sci. Augusti 2017;38(8):1485-1493.
20. Lancioni EG, O’Reily FM, Singh NN, Sigafoos J, Grumo G, Pinto K et al. Assessing the impact and social perception of self-regulated music stimulation with patients with Alzheimer’s disease. Res Dev Disabil. Januari 2013:24(1):139-46.
21. Narme P, Clément S, Ehrlé N, Schiaratura L, Vachez S, Courtaigne B et al. Efficacy of musical interventions in dementia: evidence from a randomized controlled trial. J Alzheimers Dis. 2014;38(2):359-69.
22. Guétin S, Portet F, Picot MC, Pommié, Messaoudi M, Djabelkir L, et al. Effect of music therapy on axiety and depression in patients with Alzheime’s type
dementia: randomized, controlled trial. Dement Geriatr Cogn Disord. Juli 2009;28(1):36-46.
23. Lyu J, Zhang J, Mu H, Li W, Champ M, Xiong Q, et al. The effects of music therapy on cognition, psychiatric symptoms and activities of daily living in patients with Alzheimer’s disease. J Alzheimer’s Dis. 2018;64(4):1347-1358 24. Park J, Tolea IM, Sherman D, Rosenfeld A, Arcay V, Lopes Y, et al. Feasibility of
conducting nonpharmacological interventions to manage dementia symptoms in community-dwelling older adults: A cluster randomized controlled trial. Am J Alzheimers Dis Other Demen. Januari-December 2020;35(1)1-12.
