byggnadsperioden iir frirmodligen fcirlagd till se-
nare delen av maj och juni. Frirdelningen av anta- let funna individer visar att C. cyanea iSverige har en generation per er.
I likhet med m6n ga andra Ceratina-arter (Friese 1896, Malyshev 1913, Grozdani6 1968, Sakagami
& Maeta 1977). <ivervintrar C. cyanea i Sverige som adult i viixtst?inglar. Parning sker troligen till
viss del redan under hdsten som hos C. megostig- mata (Sakagami & Maeta 1977 , Maeta & Kata- yama 1978), dar man funnit att 3(H0 7" av honor- na dr parade infor overvintringen och att honor kan dve intra tvi gAnger. Inget tyder dock pa att C. cyanealever sl ldnge i Sverige.
Observation av en hane i ett bo kan tyda pa par- ning under sjiilva bobyggnadsperioden eller att hanar stannar kvar hos honan efter parning fdr att bidra till skydd mot predatorer av boet di honan provianterar.
C. cyanea besrikcr i Sverige friimst blommor med lAttetkomlig pollen och nektar, t ex arter av familjerna Rosaccae och Asteraceae (Tab. l). Ett undantag iir tjiirblomster (Viscaria vulgaris).
Vi riktar virt varma tack till Bjorn Ccderberg, Per Douwes (Zoologiska Museet i Lund), Bengt Ehn- str<im (SLU), Stellan Erlandsson, Gunnar Hallin, L. Anders Nilsson, Lars Nor6n, Alpo Stirman och Jan Teng6 for viirdefulla upplysningar om C.
(yanea.
Trtibiet Ceratina cyanea i Sveige 23
Litteratur
Daly, H. 1983. Taxonomy and ecology of Ceratinini of Norrh Africa and the lberian Peninsula (Hymeno- ptera: Apoidea). Syst. Entomol. 8: 29-62.
Erlandsson, S. 1954. Ceratina cyanea Kirby. eine ther- mophile Art dcr fennoscandischcn Fauna (Hym.
Apidae). - Opusc. Entomol. 19:2ll-212.
Erlandsson, S. 1978. Bivargens (Philanthus triangulum F.) fairekomst i Sverige (Hym.. Sphecidae). - Ent.
Tidskr. 99: 131-134.
Friese, H. 1901. Die Bienen Europas'. [m Selbstverlag, druck von C. Lampe, Innsbruck. (pp.238-279).
Grozdani6, S. 1968. Biologische Beobachtungen an eini- gen Arten der Gattung Ceratina Latr. (Apoidea, Hy- menoptera). - Glas. Prir. muz. Bcogr., ser. B.. 23:
I l3_t23.
Lindroth, C. H. 1972. Changes in the Fennoscandian ground-beetle fauna (Coleoptera. Carabidae) during the twentieth century. Ann. Zool. Fennici9:49-64.
Malyshev, S. 1913. Life and instincts of some Ceratina- bees (Hymenoptcra, Apidae). - Horae Soc. Ent.
Rossicae 40: l--58 (pi ryska med cngelsk samman- fattning).
Maeta. Y. & Katayama. E. 1978. Life history and nes- ting habits of a small carpenter bee. Cerarina mega- stigmata (Hymenoptera, Anthophoridae). Bull.
Tohoku. Natl. Agric. Exp. Stn. 58: 231-260.
Pekkarinen, A., Teriis, I., Viramo. J. & Paatela, J.
1981. Distribution of bumblebees (Hymenoptera, Apidae: Bombus and Psithyrus) in Eastern Fenno- scandia. - Not. Entomol. 61:71-89.
Pris-Jones, O. E.. Olafsson, E. & Kristj6nsson, K.
1981. The lcelandic bumble bee fa|na (Bombus Latr., Apidae) and its distributiorral ecology- - J.
Apicult. Res. 20: 189-197.
Sakagami, S. F. & Maeta, Y. 1977. Somc presumably presocial habits of Japanese Ceratina bees, with noles on various social types in Hymenoptera. - [n-
sect. Soc. 2.1: 319-343.
Strand, E. 1898. Enumeratio Hymenopterorum Norve- gicorum. Ent. Tidskr. 9: 71-l12.
Recension
Hcie, Ole E'., 1980, 1982, 1986. The Aphidoidea (Hemiptera) of Fennoscandia and Denmark. I-
111. Fauna Entomologica Scandinavica. Volumes
9, 11, ll . E. J. Brill/Scandinavian Science Press Ltd. Leiden-Copenhagen.236, 176 och 314 sidor rcspcktive. Pris per volym ca 250 Skr.
Den skandinaviska bladlusfaunan, overfamiljen Aphidoidea, kommer att behandlas i 5 volymer av Fauna Entomologica Scandinavica. De tre forsta delarna frireligger nu i tryck. Den f<irsta delen, vo- lym 9, ger en introduktion till tiverfamiljen, be- stemningstabeller till familjer, underfamiljer och
tribus, samt en svstematisk bearbelning av famil- jerna Mindaridae, Hormaphididac, Thelaxidae, Anoeciidae och Pemphigidae. Den andra delen, volym 11, behandlar familjen Drepanosiphidae med underfamiljerna Drepanosiphinae, Phylla- phidinae och Chaitophorinae. Den tredje delen, volym 17, behandlar dclar av familjen Aphididae, nlrmare bestdmt underfamiljen Ptcrocommati- nae samt tribus Aphidini av underfamiljen Aphi- dinae. De tvi kommande volymerna kommer att behandla resterande delar av familjen Aphididae, dvs tribus Macrosiphini, samt familjen Lachnidae.
De i Skandinavicn pitriiffade arterna har f<ir-
24 Recension
setts med en lopande nummcrscric genom alla vo- lymerna, men varje volym har cgcn sidnumrering.
Dessutom har vissa arter- sorn forekommer i an- grdnsande geografiska omrdden och som kan fdr- vintas bli funna i Skandinavien, medtagits i be- sllmningstabcllcrna och bland artbeskrivningar- na. Varje dcl avslutas med cn utbredningskatalog ovcr de i volymcn behandlade arterna. En lista pi
litteraturretbrenser finns i slutet av varje volym, men en given referens upprepas inte iefterfdljan- de volymer. Varje volym har dessutom ett indcx
till i volymen behandlade vetenskapliga namn.
Den sista av de 5 volymerna kommer att avslutas med ett gemensamt index for alla volyme rna samt en forteckning over verdvaxter och de bladlus- arter som petriiffats pA dessa.
De inledande kapitlen borjar med en kort his- torik och en fOrteckning ovcr cntomologer, som publicerat arbeten om dcn skanrlinaviska bladlus- faunan. I kapillct om systematik gcr forfattaren en redogrirelse ftjr olika nvarc k lassificeringar av bladkjssen. samt de fylogenetiska och nomenkla- toriska motivcn fiir den nya familjeindelning, som foreslis i dctta arbete. De stora nyheterna med detta nya systcm ar uppdelningen av familjen The- laxidae (enligt llorners system) i5 separata famil-
jcr, Mindaridac. Hormaphididae. Phloeomyzi- dae. Thelaxidac och Anoeciidae. samt samman- slagningen av de morfologiskt niirstiende famil- jerna Callaphididae och Chaitophoridae til1 en fa-
milj. Drepanosiphidae. Inom famil.jen Aphididao upprittar Heie en nv underfamilj. Baltichaitopho- rinac. med ett fossilt bladlussliikte som typ, mcn till vilken han dven raknar ett recent slakte, rcprc- senterat av ett par arter i Ostasien. Borners under- familjer Anuraphidinae, Myzinae och Dactynoti- nae sles samman till ett enda lribus, Macrosiphini, inom familjen Aphididae. Jiimtc Shaposhnikov iir Heie den fnimste kinnaren av fossila bladloss och hans forslag till ny klassificcring av denna insek!
Brupp ar dirftir viil underbyggt. I en tabellarisk uppstellning islutet av kapitlet jamfors det nya systemet mctl motsvarande gruppnamn hos Bdr- ner (1952). Shaposhnikov (1964) och Eastop (1e72).
Bladk!ssens morfologi behandlas uttdrligt pe en 20-tal sidor. Srort utrymme agnas ocksa et bladlos- sens biologi och ckologi. Bladlossen anses ofta som en "svir" grupp, bAde taxonomiskt och biolo- giskt. En viil utvccklad polymorfi. huvudsakligcn partenogenetisk fortplantning och livscykler med mer ellcr mindre regelbunden viirdviixling gor
gruppen biologiskt mycket intressant. En bladlus- art har vanligen 5, ibland tiver l0 morfologiskt helt skilda adulta stadier. I dessa kapitel redogrirs frir den genetiska bakgrunden och de yttre faktorer som styr tlenna polymorfism liksom anpassningar
till olika virdvixter, ekonomisk betydelse, sprid- ningsbiologi. parasiter och predatorer samt fdr- hillandet till myror. Dessa inlcdande kapitel iir mycket l:isviirda for den biologiskt intresserade, aven om man intc sysslar dirckt med bladkiss.
Det djurgeografiska kapitlet behandlar kortfat- tat v6r bladlusfauna i jiimforelse med andra geo- grafiska omriden. Antalet arter i Skandinavien kommer med all sannolikhet att dka framover.
dven om vir bladlusfauna ar relativt vdl under- scikt. Nigra uppgifter i detta kapitel iir inaktuclla.
Pi utbredningskartan for Phyllaphis fagi (s. 66)
skall Smiland vara svart (publicerat av mig 1974 i ET); Macrosiphum funestum (karta s. 67) har jag funnit i Skine vid upprepade tillfiillen (opublice- rade fynd) liksom lricftoslp honaphis (Xenomy- zus) corticis, vilken jag faon pA Lonicera xyloste- am pi Kullaberg iSkine 1980.
De inledandc kapitlen avslutas med informa- tion om hur bladloss insamlas, prepareras och identifieras. Bladlcissen lampar sig inte fdr torr- preparering utan miste, efter behandling med ke- mikalier. montcras pi glasplattor i ett permanent medium for mikroskopiska preparat. Val av rett inbiiddn ingsnrcdium har alltid varit elr ston pro- blem, och nackdelarna med m&nga anvinda me- dier har visat sig forst efter en lAngre tids f<irvaring av preparaten. Den prepareringsmetod, som fdre- slis i volym 9 (s. 69) har visat sig mindre liimplig och tvi andra metoder redovisas i volym 17 (s. 9).
Bestlmningstabeller till alla hdgre taxa, som Ar representerade i Skandinavien, ges i del I (vol. 9).
Beskrivningen av varje familj fciljs av en nyckel till underfamiljer och eventuellt till tribus. Bestam- ningstabcllcr till tribus finns ibland under respek- tive underfamilj cller saknas helt om de skandina- Yiska arterna cndast tillhor ett och samma tribus.
Bestamningstabeller till sliikten och arter finns i anslutning till beskrivningen av narmast hogrc taxa. Bestemningstabeller ges till bade ovingade och vingade vivipara honor, sivida inte nAgon av dessa morfcr iir diligt kiinda eller saknas helt. Fle-
ra gruppcr inom familjen Drepanosiphidae har endast vingade vivipara honor. Den konliga gene- rationen med hanar och ovipara honor dr iregel daligt kand hos ett stort antal arter. Artbestem-
Forts. pd sid. 29
