• No results found

Ärkebiskop Feoktists sigill Arne, Ture J. Fornvännen 1932(27), s.381 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1932_381 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Ärkebiskop Feoktists sigill Arne, Ture J. Fornvännen 1932(27), s.381 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1932_381 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
2
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Ärkebiskop Feoktists sigill

Arne, Ture J.

Fornvännen 1932(27), s.381

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1932_381

Ingår i: samla.raa.se

(2)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 3 8 1

Jag vågar sålunda påstå att Kiviksgravens sten nr 7 föreställer den avlidne hälsande — fig. 197 längst ned t. v. — och förenande sig med de i procession framskridande avlidna förfäderna. Sten nr 8 utgör en fortsatt framställning av den avlidnos hädanfärd. Liksom Bing konstaterar utveckling från hingst-scenen å sten nr 7 till offerkaret å sten nr 8 så spåras även utvecklingen i det förhållandet, att den avlidne, som å sten nr 7 fortfarande har människo-gestalt, på sten nr 8 definitivt förenat sig med själsfåglarna. De åtta själs-fåglarna å sten nr 7 ha på sten nr 8 utökats till nio stycken, gruprjerando sig omkring offerkaret, väl därur hämtande kraft för den dåd- och kraftlösa skuggtillvaron. Ytterligare krafltillskott skänker eldborrningsscenen. Av stenens övriga sex skepnader kanske man törs identifiera den kjortelförsedda som kvinna och våga i henne och närmaste mansfigur se ett par som trots sin odeciderade framställning likväl representerar livskraftstanken. Det voro naturligt om framställningen i en grav icko präglades av samma djärvhet som präglar hällristningarnas årsväxts- ooh äringskult. De övriga fyra skepnaderna återfinnas såväl nedtill å sten nr 8 som å sten nr 7. Stymp-ningarna äro nog endast skenbara. Målning kan hava bättrat vad som brast i ristningen.

Vad är då huvudinnehållet av min hyjxites? Helt enkelt ett inrangerande av Kiviksgraven i den religiösa föreställningsvärld, till vilken babylonier, greker och väl även de nordiska bronsåldersmänniskorna bekant sig. För gravens ålder ger väl min utläsning inga bestämda data men om dess idé-innehåll behöver nog icke råda tvivel.

Bland litteratur, som icke direkt berör Kiviksgraven, vill jag hänvisa till F. Winter: "Die Typen der figiirlichen Terracotten"; E. Briem: "Baby-loniska myter och sagor"; Georg Weicker: "Der Seelenvogel"; Emil Smith:

"Hellas for Homer".

Vald. Severin.

Ä R K E B I S K O P F E O K T I S T S S I G I L L

Den framstående mynt- och sigillkännaren prof. A. V. Oreénikoff i Moskva har meddelat, att Ryska Vetenskapsakademien i sitt Institut för dokument, brev och böcker äger fyra exemplar av ärkebiskop Feoktists si-gill.1 Dessa ha tillhört N. P. Lichaceffs samling och finnas avbildade i en av denne färdigställd atlas, som dock ej utkommit efter L:s avlägsnande från akademien.

Det liknande sigill från Troitskaja, som omnämndes i Fornvännens notis, hänför sig ej till Troitskaja Ladra vid Moskva utan till Troitskij Sobor

(katedral) i Pskov.

T. J. A. i Fornvännen 1932, sid. 190.

References

Related documents

Hans spår- sinno och förmåga även av kvalitativ uppskattning har i Hudiksvall skapat ett av Norrlands främsta museer, som av allt att döma inom kort även torde erhålla en

Även den omständigheten, att flera nu förstörda skelettgravar befunnit sig i närheten av det tillvaratagna fyndet, talar för, att vi ha att göra med ett av de i Skåne icko

Tvä stora ryska samlingar av fornsaker ha åren 1909 och 1916 förvärvats till Finland, av vilka den ena redan tillhör Historiska Museet i Helsingfors, den andra sannolikt en gäng

Professor Gustafsson avled den 16 april 1915 utan att själv ha hunnit företaga mer än en viktig åtgärd för publikation av det högintressanta fyndet — han hade av stortinget

Tidigare voro några med bläck skrivna näverdokument från 1600- 1700- och 1800-talet bekanta, men i Novgorods fuktiga jord skulle sådana inskrifter icke ha kunnat bevaras.. I

Vid platsen för högra handen lågo fragment av en rak järnkniv (inv.-nr i Statens Hist.. 308 Smärre meddelanden. Tjockleken över ryggen 3 mm. Det är svårt att på grund av

Från senare delen av 500-talet eller förra delen av 600-talet härstamma de övriga gravarna; särskilt grav 21 synes höra till de yngre.. Av intresse är nu att iakttaga,

De vikter, som hittas med dessa vågar, (från Sverige känner jag omkring 170 stycken, frän Kurland, Lifland och Estland omkring 60, från Ostpreussen c:a 30) tillhöra enligt min