Går det att förbättra postural kontroll och ankelproprioception genom balansträning på stabilt respektive instabilt underlag hos friska unga vuxna? : En randomiserad kontrollerad pilotstudie

(1)

Går det att förbättra postural kontroll och

ankelproprioception genom balansträning

på stabilt respektive instabilt underlag hos

friska unga vuxna?

En randomiserad kontrollerad pilotstudie

Gustav Oscarsson

Patric Johansson

Fysioterapi, kandidat 2019

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

(2)

LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Fysioterapeutprogrammet, 180hp

Går det att förbättra postural kontroll och

ankelproprioception genom balansträning på stabilt

respektive instabilt underlag hos friska unga vuxna?

En randomiserad kontrollerad pilotstudie

Is it possible to improve postural control and ankle

proprioception in healthy young adults through

balance training on stable and unstable surfaces?

A randomized controlled pilot study

Patric Johansson Gustav Oscarsson

Examensarbete i fysioterapi Kurs: S0090H Termin: VT19

Handledare: Ulrik Röijezon Biträdande professor Examinator: Irene Vikman Universitetslektor

(3)

Luleå tekniska universitet Patric Johansson

Institutionen för hälsovetenskap Gustav Oscarsson

Fysioterapeutprogrammet 180 hp Kurskod: S0090H

Vi vill först och främst rikta ett stort tack till vår handledare Ulrik Röijezon för att han har bidragit med sitt stora engagemang och kunskap. Utan dig hade detta arbete inte varit möjligt.

Vi vill även passa på att tacka våra deltagare för att de tog sin tid att medverka och gjorde denna studie möjlig.

(4)

Abstrakt

Inledning: Balans eller postural kontroll är en fundamental sensomotorisk funktion för att kunna hålla sig upprätt. Ett viktigt sensoriskt system för den posturala kontrollen är proprioceptionen, vilken bidrar till god precision, ledstabilitet, koordination och balans vid rörelse. Den

mekanoreceptor som anses ha störst betydelse för proprioceptionen är muskelspolen, vilken har till uppgift att registrera och reglera längd och förändring av längd hos en muskel. Det går att träna upp sin balans genom träning på instabilt underlag men det är oklart huruvida

ankelproprioception påverkas. Syfte: Studiens syfte var att genomföra en initial pilotstudie för att undersöka eventuella indikationer på effekter på dels postural kontroll generellt och dels mer specifikt ankelproprioception. Detta mättes i stillastående balanstest efter balansträning på instabilt jämfört med stabilt underlag med och utan lokal muskelvibration på en grupp unga friska män och kvinnor. Metod: Nio deltagare rekryterades varav fyra stycken slumpades till den grupp som tränade på stabilt underlag (SG) och fem stycken till den grupp som tränade på

instabilt underlag (IG). Fyra balanstester utfördes innan och efter träningsperioden genom test av postural svaj mätt med Wii Balance Board (WBB). Resultat: För IG sågs en sänkning av

Velocity under och efter vibration av vaderna. Inga tydliga skillnader framkom gällande Anterio-Posterior amplitud inom eller mellan grupperna. Konklusion: Resultatet indikerar att träning på instabilt underlag kan ha påverkan på proprioceptionen i anklarna vad gäller att minska svajets hastighet under och efter vadmuskelvibration. Dessa resultat motiverar större studie med fler deltagare för statistiska analyser av eventuella skillnader inom och mellan grupperna.

(5)

Fysioterapeutprogrammet 180 hp Kurskod: S0090H Innehållsförteckning: Inledning ... 5 Postural kontroll: ... 5 Postural orientering: ... 5 Postural stabilitet: ... 6 Proprioception: ... 6 Muskelspole: ... 7

Träning på instabilt underlag: ... 7

Syfte ... 8 Frågeställning: ... 8 Hypotes: ... 8 Metod: ... 9 Vetenskaplig ansats: ... 9 Design: ... 9 Deltagare: ... 9 Inklusionskriterier:... 10 Exklusionskriterier: ... 10

Kodning och indelning: ... 10

Mätningar: ... 10

Formulär och skattning: ... 10

Utrustning: ... 11 Standardisering: ... 11 Testutförande: ... 12 Utfallsmått: ... 13 Intervention: ... 14 Etiska överväganden: ... 15 Resultat: ... 17 Deltagardemografi:... 17

(6)

Testresultat: ... 17

Testresultat från mätningarna Velocity vid vibration av ländrygg respektive vader: ... 18

Testresultat från mätningarna Velocity efter vibration av ländrygg respektive vader: ... 19

Testresultat från mätningarna AP amplitud vid vibration av ländrygg respektive vader: ... 20

Testresultat från mätningarna AP amplitud efter vibration av ländrygg respektive vader: ... 21

Testresultat från mätningarna innan vibration: ... 22

Velocity innan vibrationsstimulering på stabilt och instabilt underlag: ... 22

AP amplitud innan vibrationsstimulering på stabilt och instabilt underlag: ... 23

Deltagarnas upplevelse av träningen: ... 23

Diskussion: ... 25 Metoddiskussion: ... 25 Resultatdiskussion: ... 27 Hypotesdiskussion:... 30 Konklusion: ... 30 Referenslista: ... 31 Bilaga 1: ... Bilaga 2: ... Bilaga 3: ... Bilaga 4: ... Bilaga 5: ...

(7)

Inledning

Postural kontroll:

Balans eller postural kontroll är en fundamental sensomotorisk funktion för att kunna hålla sig upprätt; i varje fysisk aktivitet som man gör i livet är man helt beroende av stabilitet och balans (1). Vissa har bättre balans medan andra har sämre. Sämre balans kan exempelvis i olika idrotter leda till allvarliga skador (2). En studie visar att nästintill 77% av alla skador som sker bland idrottare är fotledsstukningar (3) vilket visar att denna typ av skada är väldigt vanlig och bör förebyggas. En annan studie har visat att det går att minska stukningar i foten genom

balansträning (4). Bland äldre däremot så kan försämrad balans bland annat leda till ökad fallrisk (5). Det finns studier som visar att man relativt enkelt kan träna upp sin balans hos både yngre (6) och äldre (7). Detta i enlighet med specificitetsprincipen, det vill säga man blir bättre på det man tränar på (8).

Posturala kontrollen innefattar en mängd olika sensoriska och motoriska system och processer som ska samordnas och regleras av centrala nervsystemet (CNS) (9). Begreppet postural kontroll kan i sin tur delas upp i två delar nämligen postural orientering och postural stabilitet.

Postural orientering:

Postural orientering innefattar begreppet alignment, det vill säga hur kroppsdelarna är positionerade relativt varandra för att skapa en hållning som är stabil och funktionell för uppgiften. God postural orientering skapar en välanpassad positionering med gynnsam belastning som kräver relativt sett lite energi (se figur 1) (9).

(8)

Figur 1. Alignment, bilderna visar på olika hållningsmönster där bilden till höger visar en gynnsam hållning där segmenten är staplade på varandra och har sin Center of Mass (COM) innanför Base of Support (BOS) vilket bidrar till bättre balans.

Postural stabilitet:

Postural stabilitet kallas även ibland för postural jämnvikt (10),vilket innefattar förmågan att hålla sin tyngdpunkt, Center of mass, (COM) innanför understödsytan, Base of support (BOS) för att hålla sig upprätt. Detta kontrolleras i såväl det vertikala, sagitella och horisontella planet (9). Reaktionskraften till COM anges ofta som center of pressure (COP) vilket är den beräknade mittpunkten av kraften från marken som en person behöver för att hålla sig upprätt. COP rör sig runt COM för att hålla COM innanför BOS (9). Ett viktigt sensoriskt system för posturala kontrollen utgörs av proprioceptionen.

Proprioception:

Proprioception är produkten av sensorisk information som levereras av nervändslut benämnda mekanoreceptorer (11). Mekanoreceptorerna som specifikt bidrar till proprioception kallas proprioceptorer och finns i muskel, sena, ledband, led och fascia. Receptorer i huden kan också bidra till proprioceptionen (11). Proprioceptionen har flera uppgifter i den sensomotoriska kontrollen. För att kunna planera rätta motoriska kommandon krävs att CNS har ett uppdaterat kroppsschema av kroppsdelarnas biomekaniska och spatiala egenskaper, vilket ges av

proprioceptorer (11).Vid rörelser har proprioceptionen betydelse för feedback (reaktiv) kontroll, feedforward (förberedande) kontroll samt att reglera muskelns längd och styvhet. Detta för att kunna uppnå specifika mål med rörelsen genom att skapa rörelser med precision, ledstabilitet, koordination och balans (11). Den mekanoreceptor som anses ha störst betydelse för

(9)

proprioceptionen, inte minst kring anklarna för att upprätthålla den postural kontrollen i stående, är muskelspolen.

Muskelspole:

Muskelspolarna har till uppgift att registrera och reglera längden och förändringar av längden hos en muskel. Genom tillexempel den monosynaptiska reflexen hjälper muskelspolarna till att finjustera muskellängden under rörelse, men muskelspolen bidrar även via polysynaptiska reflexer och andra medvetna och omedvetna justeringar (9). De intrafusala muskelfibrerna, dvs. muskelfibrerna inne i muskelspolarna, innerveras av sensoriska och motoriska neuron. Dels typ I och II afferenter som förmedlar sensorisk information om muskelns längd och längdförändring och dels gamma-motorneuron som reglerar muskelspolarnas längd genom aktivering av

intrafusala muskelfibrer (9). Muskelspolarna som finns i skelettmuskler ligger parallellt med de extrafusala muskelfibrerna, vilka har som huvudsyfte att reglera muskelns kontraktion och kraftutveckling (11). Muskelspolarna anses vara en av de viktigaste beståndsdelarna i

proprioceptionen (11). Det är troligtvis bland annat muskelspolarnas känslighet som förbättras när man tränar sin proprioception i anklarna. Studier har visat att det går att påverka

musklerspolarnas sensoriska inflöde genom att utsätta dem för vibrationer (12). Detta genom att vibratorerna stimulerar muskelspolarna att skicka afferenta signaler till CNS, varpå CNS

omedvetet tolkar denna stimulering som om att det sker en förlängning av den stimulerade muskeln (13). Denna mekanism kan användas vid specifik undersökning av omedveten proprioception vid test av postural kontroll (14).

Träning på instabilt underlag:

Träning på instabilt underlag innefattar träning där man står på ett mjukt eller rörligt underlag, exempelvis balansplatta, airexmatta med mera, jämfört med att stå på stabilt underlag. Att träna på instabilt underlag ställer högre krav på både balans och proprioception (15). Träning på instabilt underlag är en omdiskuterad träningsform när det gäller att förbättra

ankelproprioceptionen, Det finns studier som visar att man förbättrar sin balans med träning på instabilt underlag (6) (16) (17). En studie hävdar däremot att denna träningsform primärt inte inriktar sig på att förbättra ankelproprioceptionen utan det är i andra delar av kroppen som proprioceptionen förbättras vid träning på instabilt underlag (14). Ingen tidigare studie har ännu,

(10)

enligt författarnas kännedom, undersökt effekterna på ankelproprioception genom lokal vibration av muskelspolar vid balanstest efter en sammanhållen period av balansträning på instabilt

underlag i jämförelse med balansträning på stabilt underlag. Det har dock visat sig att

träningsprogram med protokoll för kombination av flertal olika övningar på stabilt och instabilt underlag har god effekt på såväl minskad skaderisk, förbättrad balans och förbättrad

ankelproprioception i form av förbättrat positionssinne (18).

Syfte

Studiens syfte var att genomföra en initial pilotstudie för att undersöka eventuella indikationer på effekter på dels postural kontroll generellt och dels mer specifikt ankelproprioception. Detta mättes i stillastående balanstest efter balansträning på instabilt jämfört med stabilt underlag med och utan lokal muskelvibration på en grupp unga friska män och kvinnor.

Frågeställning:

1. Påverkades den posturala kontrollen respektive ankelproprioceptionen efter fyra veckor balansträning på instabilt respektive stabilt underlag?

2. Fanns det några indikationer på skillnader i resultatet mellan deltagarna som tränade på instabilt i jämförelse med stabilt underlag?

Hypotes:

Författarnas hypotes var att fyra veckors träning på instabilt respektive stabilt underlag skulle ge indikationer på att posturalt svaj respektive ankelproprioceptionen har förbättrats hos båda grupperna. Dessutom var vår hypotes att denna förbättring skulle bli störst för de deltagare som tränat på instabilt underlag, i synnerhet vid test utförda på mjukt underlag i enlighet med

specificitetsprincipen. Då detta är en liten pilotstudie med få deltagare planerades inte någon hypotesprövning genom statistisk signifikansanalys eftersom att studien förväntades ha för dålig power för att detta skulle vara meningsfullt. Däremot kunde studien ge indikationer på om våra hypoteser stämde och hur det kan undersökas i en större studie med fler deltagare.

(11)

Metod:

Vetenskaplig ansats:

Studien utformades som experimentell pilotstudie med kvantitativ ansats genom objektiva mätningar vid stående balanstest före och efter träningsintervention (19). Detta gjordes för att undersöka eventuella skillnader i postural kontroll vid test på stabilt respektive instabilt underlag och med respektive utan vibration av lokala muskelgrupper före och efter träningsperioden som indikation på effekter av träningsinterventionen.

Design:

Studien var en randomiserad kontrollerad interventionsstudie, antalet deltagare i denna studie var begränsad, vilket gjorde detta till en pilotstudie (19). Det blev en kontrollerad interventionsstudie då författarna hade både kontroll- och experimentgrupp (19). Studien randomiserades genom att deltagarna blev slumpmässigt indelade i en av grupperna med hjälp av ett

randomiseringsprogram. Deltagarna tilldelades träning på stabilt- eller instabilt underlag. Det var skillnaden mellan inlednings- och sluttesterna som utvärderades. Detta för att huvudintresset i denna studie låg i att se om det var möjligt att förbättra ankelproprioceptionen genom träning på instabilt underlag och om det var någon skillnad beroende på vilket underlag träningen utfördes på.

Deltagare:

Urvalet av deltagare rekryterades genom studenter på Luleå tekniska universitet (LTU) där deltagarna efter en intresseanmälan fått ett informationsmejl (se bilaga 1) skickat till sig, där information om syfte och exakt vad studien skulle innefatta fanns beskrivet. Deltagarna som anmälde sitt intresse kallades till en träff i samband med första testtillfället där mer info om studien gavs och de som valde att delta genomförde testerna och slumpades därefter till en av de två interventionsgrupperna. Totalt rekryterades nio personer, fem kvinnor och fyra män.

(12)

Inklusionskriterier:

− Friska vuxna personer mellan 18–30 år.

Exklusionskriterier:

− Personer som regelbundet tränat sin balans eller hargenomfört balansträning två eller fler gånger i veckan under en sammanhållen period av fyra veckor eller mer senaste året.

− Neurologiska, reumatologiska eller ortopediska sjukdomar eller skador som har negativ påverkan på balanssystemet.

− Andra eventuella specifika eller ospecifika besvär som involverar nedre extremitet och på något sätt kan påverka balansen.

Kodning och indelning:

Först blev varje deltagare tilldelad en siffra från 1–9. Vilken siffra deltagarna fick var randomiserad. Denna siffra användes som namn på deltagarna under hela träningsperioden. För att bestämma vilken intervention, dvs. träning på stabilt eller instabilt underlag, deltagarna skulle tilldelas så användes programmet random.org. Deltagarna delades upp efter sitt kön, detta för att alla kvinnor eller alla män inte skulle få samma sorts träning. För att bestämma vilken grupp som deltagarna skulle tillhöra slumpades kvinnorna och männen var för sig in i stabil respektive instabil grupp med hjälp av randomlists.com.

Mätningar:

Formulär och skattning:

Innan testerna startades uppmanades deltagarna att fylla i två formulär där det första formuläret innefattade demografiskt data angående ålder, kön, längd och vikt samt en svarstalong där de fick ge sitt samtycke om deltagande i studien (se bilaga 1). Det andra formuläret var ett

modifierat Nordic Musculoskeletal Questionaires (se bilaga 2) där deltagarna fick svara på frågor om deras skadehistorik. Under träningsperioden skulle deltagarna föra dagbok och skatta

(13)

uppmanades deltagarna att fylla i en utvärderingsblankett över hur träningsperioden upplevts (se bilaga 4).

Utrustning:

Vid testmätningen användes en HP-dator, Wii Balance Board (WBB) (Nintendo, Japan), vibratorer vilka är specialtillverkade av Scott Dion, ingenjör vid University of Queensland, Austalien, en Airex matta (Airex, Schweiz), ett papper med en prick på samt mjukvarorna Julia Vibration Program och Vibration ANALYSIS kistler and WBB vilka är specialtillverkad av Ross Clark (se figur 2). Tidigare studier har visat att WBB har mycket god validitet och reliabilitet vid stående balanstest på vuxna personer (20) (21). WBB var kopplad via Bluetooth till en PC. Vibratorerna var specialbyggda för dessa testmetoder och sattes igång manuellt. Vibratorer var cylinderformade och hade en diameter på 4,2 centimeter (cm) och en höjd på 8,5 cm med en vikt på 250 gram. En av vibratorerna hade en tejpbit som markering på sig, vilken alltid placerades på deltagarens högra sida. Vibrationen som vibratorerna gav hade en frekvens på 70 Hertz (Hz). Denna hårdvara och mjukvara har använts i tidigare studier vid LTU (22) (23).

Figur 2. Bild 1 WBB och Airexmatta med tejpmarkeringar. Bild 2 Vibratorerna. Bild 3 Julia Vibration Program. Bild 4 Vibration ANALYSIS kistler and WBB.

Standardisering:

WBB placerades 100 cm från väggen. Tejpen sattes 4 cm och 11 cm från mittlinjen på WBB. Tejpen placerades på Airex mattan 4.25 cm och 11.25 cm från mittlinjen. Pricken deltagaren skulle titta på innan testet initierade var placerad på väggen 170 cm upp från golvet.

(14)

Testutförande:

Testerna gjordes i anslutning till studiens start, sluttesterna gjordes direkt efter träningsperiodens slut. Vibratorerna placerades på deltagarna innan de klev upp på WBB. Innan deltagaren klev upp på WBB berättade testledaren hur testet skulle genomföras. Deltagaren uppmanades att ställa sig på WBB enligt anvisningar i en avslappnad och bekväm position med armarna hängandes uteftersidorna av bålen och låren. Därefter uppmanades deltagaren att titta på en prick på väggen i fem sekunder innan de blundade. När deltagaren hade blundat i fem sekunder startade testet. Först stod deltagaren 30 sekunder utan vibration. Vibratorerna sattes igång manuellt via Putty Configuration (Tatham. S, Storbritannien) och vibrerade kontinuerligt i 15 sekunder. Efter detta stod deltagarna ytterligare 30 sekunder utan vibration. En av testledarna stod nära deltagaren under testet för att stötta deltagaren vid eventuell risk för fall. Samma procedur upprepades för varje deltagare.

Vid testtillfället upprepades testet fyra gånger på hårt respektive mjukt underlag och med vibration av vadmuskulatur respektive ryggmuskulatur enligt följande (se tabell 1 och figur 3):

Tabell 1. Testordningen

Test 1 Stabilt underlag med muskelvibration bilateralt på vadmuskulaturen. (SV)

Test 2 Stabilt underlag med muskelvibration bilateralt på paraspinal muskulatur i ländryggen. (SL)

Test 3 Instabilt underlag med muskelvibration bilateralt på vadmuskulaturen. (IV) Test 4 Instabilt underlag med muskelvibration bilateralt på paraspinal muskulatur i

(15)

Figur 3. Testerna i testordning

Utfallsmått:

Testerna gjordes för att kunna analysera förflyttningen av CoP. För att utvärdera detta beräknades följande utfallsvariabler:

• Medelhastigheten (path Velocity) vilket är den genomsnittliga hastigheten CoP förflyttas under mätningen. Enheten visas i centimeter/sekund (cm/s).

• Anterio-posteriora amplituden (AP amplitud) mäter sträckan från den mest anteriora till den mest posteriora punkten som CoP har befunnit sig under mätningen. Enheten visas i cm.

Samtliga utfallsmått mättes innan, under och efter vibration av vader och ländrygg på stabilt kontra instabilt underlag. För att få fram alla data som behövdes användes programmet Vibration ANALYSIS kistler and WBB, vilket utvecklades av Ross Clark. Utifrån variablerna som har beskrivits ovan gjordes beräkningar för att normalisera svajet under och efter vibration med svajet innan vibration enligt följande:

Genomsnittshastigheten under vibration delades med genomsnittshastigheten innan vibration enligt följande.

𝑃𝑎𝑡ℎ 𝑉𝑒𝑙𝑜𝑐𝑖𝑡𝑦 𝑑𝑢𝑟𝑖𝑛𝑔_{𝑏𝑒𝑓𝑜𝑟𝑒}

Genomsnittshastigheten efter vibration delades med genomsnittshastigheten innan vibration enligt följande.

(16)

𝑃𝑎𝑡ℎ 𝑉𝑒𝑙𝑜𝑐𝑖𝑡𝑦 _{𝑏𝑒𝑓𝑜𝑟𝑒}𝑎𝑓𝑡𝑒𝑟

AP amplitud under vibration delades med AP amplitud innan vibration enligt följande. 𝐴𝑃 amplitud 𝑑𝑢𝑟𝑖𝑛𝑔_{𝑏𝑒𝑓𝑜𝑟𝑒}

AP amplitud efter vibration delades med AP amplitud innan vibration enligt följande. 𝐴𝑃 amplitud _{𝑏𝑒𝑓𝑜𝑟𝑒}𝑎𝑓𝑡𝑒𝑟

Intervention:

Träningsperioden pågick under fyra veckor, deltagarna tränade fyra till fem gånger i veckan och varje träningspass skulle ta ca fem till tio minuter. Båda träningsgrupperna genomförde samma balansövningar, enda skillnaden var att stabil grupp (SG) utförde övningarna på stabilt underlag, instabil grupp (IG) utförde träningen på instabilt underlag. Träningens svårighetsgrad

progredierades varje vecka för att träningen skulle upplevas utmanande (se bilaga 5). Deltagarna uppmanades att föra dagbok (se bilaga 3) på den genomförda träningen. I dagboken skulle de beskriva hur träningen fortgått samt skatta sin ansträngningsgrad på Borgskalan direkt efter varje träningstillfälle (24). Deltagarna i den instabila gruppen tilldelades en Pure2Improve

träningsmatta vilken de uppmanades att vika beroende på svårighetsgrad. Första veckan ett lager, andra vecka två lager osv upp till fjärde veckan då det var fyra lager vilket motsvarade höjden på Airexmattan som användes vid testtillfället (se figur 4 och 5).

(17)

Figur 5. Jämförelse mellan instabila underlaget vecka 4 och Airexmattan

Etiska överväganden:

Studien genomfördes i enlighet med Helsingforsdeklarationen (25). Deltagandet i studien var helt frivilligt och deltagarna kunde närsomhelst avbryta studien. Datan förvarades elektroniskt på en lösenordsbaserad dator och endast testledarna hade tillgång till datorn. Efter att studien har godkänts och publicerats vid LTU:s hemsida kommer all data raderas. Resultatet presenterades på ett sätt så att deltagarnas anonymitet garanterades. En etisk ansökan skickades till etikgruppen Hälsovetenskap på LTU och godkändes 2019-03-05 med diarienummer LTU-836-2019.

Det fanns en fallrisk för deltagarna när de tränade balansövningarna och utförde testerna.

Fallrisken ökade när vibrationer lades till på triceps surae och de paraspinala musklerna i ryggen eftersom detta påverkade proprioceptionen. Ögonen var stängda under testerna vilket också bidrog till ökad fallrisk. För att säkerställa att deltagarna inte ramlade stod en av testledarna tätt intill personen. Skulle däremot deltagaren ha tappat balansen och fallit från plattan eller rört vid testledaren avslutades testet omedelbart och deltagaren fick 5 minuters paus innan testet startades om. Det fanns en risk att personerna i studien skulle kunde uppleva bieffekter av träningen exempelvis träningsvärk. Eventuella fördelar för deltagarna var att det var rimligt att anta (utifrån tidigare forskning, se bakgrund) att träningen, såväl på stabilt som instabilt underlag, skulle kunna ha positiva effekter på deras balanskontroll och proprioception.

Riskerna med studien ansågs vara väldigt små kontra fördelarna. Förhoppningen med denna studie var att kunna få en initial indikation på om träning på stabilt eller instabilt underlag kunde ha en påverkan på ankelproprioceptionen. Detta skulle kunna leda till att mer forskning inom

(18)

detta område kan bedrivas. Vilket skulle kunna leda till förbättrad kunskap om hur ankelproprioceptionen skulle kunna tränas upp.

(19)

Resultat:

Vid analys av data blev författarna tvungna att exkludera en deltagare. Därför blev det åtta deltagare som slutligen inkluderades i resultatet.

Deltagardemografi:

Demografisk data för samtliga deltagare redovisas i tabellen nedan (se tabell 2). Inga stora skillnader fanns mellan grupperna SG och IG vad gäller kön, längd, vikt och ålder.

Tabell 2. Demografisk data över grupperna,stabil grupp (SG) och instabil grupp (IG), vikt, ålder och längd anges som medelvärde± standardavvikelsen. SG (n=4) IG (n=4) Kön (kvinnor) 50% 50% Vikt 71,5 ± 10,0 71,75 ± 6,2 Ålder 24,5 ± 0,5 27 ± 2,9 Längd 176 ± 5,9 175,25 ± 6,4

Testresultat:

Balanstesterna genomfördes individuellt i anslutning till träningsperiodens start och slut. I diagrammen (se figur 6–9) presenteras resultat från mätningarna under och efter vibration där samtliga värden har dividerats med värdena före vibration.

(20)

Figur 6. Medelvärde och SD Velocity vid vibration. Velocity SL= Stabilt underlag vibration ländrygg. IL= instabilt underlag vibration ländrygg. SV = stabil underlag vibration vad. IV = Instabilt underlag vibration vad. 1 = baslinjetest före

träningsperioden och 2 = Posttest direkt efter träningsperioden. SG = gruppen som tränat på stabilt underlag, IG = gruppen som tränat på instabilt underlag

Testresultat från mätningarna Velocity vid vibration av ländrygg respektive vader:

För Velocity vid vibration av ländryggen på stabilt underlag såg man hos SG en viss ökning från testtillfälle 1 till 2, medan hos IG såg man istället en viss minskning mellan testtillfällena (se figur 6).

För Velocity vid vibration av ländrygg på instabilt underlag såg man hos SG en tydlig minskning och hos IG endast liten minskning från testtillfälle 1 till 2 (se figur 6).

För Velocity vid vibration av vader på stabilt underlag sågs hos SG en viss sänkning och hos IG en mycket stor minskning från testtillfälle 1 till 2 (se figur 6).

För Velocity vid vibration av vader på instabilt underlag sågs hos SG en ökning, medan det hos IG syntes en minskning från testtillfälle 1 till 2 (se figur 6)

0 0.25 0.5 0.75 1 1.25 1.5 1.75 2 2.25 2.5 SL 1 SL 2 IL 1 IL 2 SV 1 SV 2 IV 1 IV 2

Medelvärde och SD velocity vid vibration

(21)

Figur 7. Medelvärde och SD Velocity efter vibration. SL= Stabilt underlag vibration ländrygg. IL= instabilt underlag vibration ländrygg. SV = stabil underlag vibration vad. IV = Instabilt underlag vibration vad. 1 = baslinjetest före träningsperioden och 2 = Posttest direkt efter träningsperioden. SG = gruppen som tränat på stabilt underlag, IG = gruppen som tränat på instabilt underlag

Testresultat från mätningarna Velocity efter vibration av ländrygg respektive vader:

För Velocity efter vibration av ländryggen på stabilt underlag framkom ingen eller minimal skillnad för såväl SG som IG mellan testtillfälle 1 och 2 (se figur 7).

För Velocity efter vibration av ländryggen på instabilt underlag sågs hos SG ingen eller minimal förändring medan en mycket liten ökning syntes hos IG mellan testtillfälle 1 och 2 (se figur 7).

För Velocity efter vibration av vader på stabilt underlag sågs hos SG en liten ökning medan det hos IG syntes en mycket stor minskning från testtillfälle 1 till 2 (se figur 7).

För Velocity efter vibration av vader på instabilt underlag sågs en liten minskning hos SG och en något större minskning hos IG (se figur 7).

0 0.25 0.5 0.75 1 1.25 1.5 1.75 2 2.25 2.5 SL 1 SL 2 IL 1 IL 2 SV 1 SV 2 IV 1 IV 2

Medelvärde och SD velocity efter vibration

(22)

Figur 8. Medelvärde AP amplitud vid vibration. SL= Stabilt underlag vibration ländrygg. IL= instabilt underlag vibration ländrygg. SV = stabil underlag vibration vad. IV = Instabilt underlag vibration vad. 1 = baslinjetest före träningsperioden och 2 = Posttest direkt efter träningsperioden. SG = gruppen som tränat på stabilt underlag, IG = gruppen som tränat på instabilt underlag

Testresultat från mätningarna AP amplitud vid vibration av ländrygg respektive vader:

För AP amplitud vid vibration av ländryggen på stabilt underlag sågs hos såväl SG som IG en liten minskning från testtillfälle 1 till testtillfälle 2 (se figur 8).

För AP amplitud vid vibration av ländryggen på instabilt underlag sågs hos SG en minskning medan hos IG syntes en mycket lite ökning mellan testtillfälle 1 och 2 (se figur 8).

För AP amplitud vid vibration av vad på stabilt underlag sågs en sänkning hos SG och hos IG endast en liten sänkning från testtillfälle 1 till 2 (se figur 8).

För AP amplitud vid vibration av vad på instabilt underlag sågs hos SG ingen eller minimal förändring medan det hos IG syntes en viss sänkning från testtillfälle 1 till 2 (se figur 8).

0 0.25 0.5 0.75 1 1.25 1.5 1.75 2 2.25 2.5 2.75 3 SL 1 SL 2 IL 1 IL 2 SV 1 SV 2 IV 1 IV 2

Medelvärde och SD AP amplitud vid vibration

(23)

Figur 9. Medelvärde och SD AP amplitud efter vibration. Medelvärde och SD AP amplitud efter vibration. SL= Stabilt underlag vibration ländrygg. IL= instabilt underlag vibration ländrygg. SV = stabil underlag vibration vad. IV = Instabilt underlag

vibration vad. 1 = baslinjetest före träningsperioden och 2 = Posttest direkt efter träningsperioden. SG = gruppen som tränat på

stabilt underlag, IG = gruppen som tränat på instabilt underlag

Testresultat från mätningarna AP amplitud efter vibration av ländrygg respektive vader:

För AP amplitud efter vibration av ländrygg på stabilt underlag sågs ingen eller minimal förändring mellan testtillfälle 1 och 2 för såväl SG som IG (se figur 9).

För AP amplitud efter vibration av ländrygg på instabilt underlag sågs hos SG en klar ökning medan hos IG syntes endast en liten ökning från testtillfälle 1 till 2 (se figur 9).

För AP amplitud efter vibration av vad på stabilt underlag sågs en ökning hos både SG och IG mellan testtillfälle 1 och 2 (se figur 9).

För AP amplitud efter vibration av vad på instabilt underlag sågs ingen eller minimal förändring hos SG medan en viss sänkning syntes hos IG mellan testtillfälle 1 och 2 (se figur 9).

0 0.25 0.5 0.75 1 1.25 1.5 1.75 2 2.25 2.5 2.75 3 SL 1 SL 2 IL 1 IL 2 SV 1 SV 2 IV 1 IV 2

Medelvärde och SD AP amplitud efter vibration

(24)

Testresultat från mätningarna innan vibration:

I diagrammen nedan (se figur 10 och 11) presenteras resultat från mätningarna före vibrationsstimulering initierats, dvs de 30 första sekunderna av respektive test.

Figur 10. Medelvärde innan vibration. Där ST = stabila tester innan vibration. IT= instabila test innan vibration. 1 =

baslinjetest före träningsperioden och 2 = Posttest direkt efter träningsperioden. SG = gruppen som tränat på stabilt underlag, IG = gruppen som tränat på instabilt underlag

Velocity innan vibrationsstimulering på stabilt och instabilt underlag:

För Velocity på stabilt underlag innan stimulering sågs för SG ingen eller minimal förändring medan det hos IG syntes en viss ökning mellan testtillfälle 1 och 2 (se figur 10).

För Velocity på instabilt underlag innan stimulering sågs hos SG en tydlig sänkning medan ingen eller minimal förändring syntes för IG mellan testtillfälle 1 och 2 (se figur 10).

0 0.5 1 1.5 2 2.5 3 3.5 4 4.5 5 5.5 6 ST 1 ST 2 IT 1 IT 2

Medelvärde och SD innan vibration velocity

SG IG

(25)

Figur 11. Medelvärde before AP amplitude innan vibration. Där ST = stabila tester innan vibration. IT= instabila test innan vibration. 1 = baslinjetest före träningsperioden och 2 = Posttest direkt efter träningsperioden. SG = gruppen som tränat på stabilt underlag, IG = gruppen som tränat på instabilt underlagAP amplitud innan vibrationsstimulering på

stabilt och instabilt underlag:

För AP amplitud sågs hos SG en liten ökning medan det hos IG syntes en tydlig minskning från testtillfälle 1 till 2 (se figur 11).

För AP amplitud på instabilt underlag innan stimulering sågs en viss minskning hos SG men ingen eller minimal förändring för IG (se figur 11).

Deltagarnas upplevelse av träningen:

Tabell 3 beskriver resultatet av utvärderingsformuläret som deltagarna genomförde efter

träningsperiodens slut samt några exempel på positiva och negativa effekter av träningsperioden. Deltagarna kunde svara mellan – 5 till +5 på fråga 1 och mellan 0 till 10 på fråga 2, 3 och 4 om hur träningsperioden har varit.

Tabell 3. Resultatet från utvärderingsformuläret SG = gruppen som tränat på stabilt underlag, IG = gruppen som tränat på instabilt underlag. På fråga 1 där kunde deltagarna svara mellan -5 till 5 där: -5= inte tillräckligt utmanande, 0= lagom

0 0.5 1 1.5 2 2.5 3 3.5 4 4.5 5 5.5 6 ST 1 ST 2 IT 1 IT 2

Medelvärde och SD innan vibration AP amp

SG IG

(26)

utmanande och 5= för utmanande. Fråga 2 där kunde deltagarna svara från 0 till 10, där 0= mycket tråkig, 5= varken eller och 10= mycket rolig. Fråga 3 där kunde deltagarna svara från 0 till 10, där 0= mycket tidskrävande, 5= varken eller och 10= inte alls tidskrävande. Fråga 4 där kunde deltagarna svara från 0 till 10, där: 0= mycket platsberoende, 5= varken eller och 10= inte alls platsberoende

Frågor 1. Hur utmanande tyckte du att träningsperioden var? (-5 till 5) 2. Hur upplevdes träningsperioden? (0 till 10) 3. Hur tidskrävande var träningen? (0 till 10) 4. Var träningen platsberoende? (0 till 10) Medelvärde SG (SD) IG (SD) 0,25 (±1,92) 0,75 (±1,48) 6 (±0,71) 6,25 (±1,92) 7 (±1,41) 4,5 (±3,5) 9,75 (±0,43) 5 (±3,54)

SG:s deltagare tyckte att träningen var lagom utmanande samt att träningsperioden ansågs vara ganska rolig och inte speciellt tidskrävande eller platsberoende (se tabell 3).

IG:s deltagare tyckte att träningen varit ganska rolig och lagom utmanande. De tyckte däremot att träningen var mer tidskrävande och mer platsberoende jämfört med andra gruppen (se tabell 3).

Deltagarna fick även svara på om de upplevt några positiva effekter på träningen:

Det var två stycken deltagare i SG som uppgav att de förbättrat sin balans efter träningsperioden. I IG så var det tre stycken som upplevde bättre balans. En deltagare ifrån IG upplevde även mindre smärta i hallux valgus samt mindre smärta och låsningar i hälsenan.

De fick även svara på om de känt några negativa effekter av träningsperioden, där ingen från SG upplevde några negativa effekter av träningsperioden. Endast en i deltagare i IG upplevde några negativa konsekvenser av träningsperioden nämligen yrsel och illamående efter träning.

Vid utvärdering av Borgs skattningsskala och dagböckerna så var snittet för hur SG:s deltagare skattade varje träningspass 12 på Borgskalan samt tränade i genomsnitt 17,5 träningspass totalt. IG:s deltagare skattade även de i snitt 12 på Borgskalan och tränade i genomsnitt 17,3

(27)

Diskussion:

Metoddiskussion:

Rekryteringen av deltagare skedde genom att författarna frågade studenter på LTU om de ville medverka i studien. Vår tanke var att könsfördelningen skulle vara lika vilket uppnåddes. När deltagarna skulle rekryteras genomfördes den första överenskommelsen muntligt, detta gjordes för att få reda på ifall de var intresserade av att delta i studien. Den slutgiltiga rekryteringen skedde sedan i samband med första testtillfället. I anslutning till dessa test fick deltagarna en genomgång av inklusions- och exklusionskriterier samt annan info inför studien, efter detta fyllde de i en enkät och signerade en blankett för att bekräfta deras samtycke till att delta i studien. De blev även informerade om att de när som helst kunde avbryta studien utan att ange någon förklaring. Samtliga deltagare valde att fullfölja hela studien vilket antyder att upplägget var acceptabelt för deltagarna.

Antalet deltagare blev nio stycken varav åtta stycken inkluderades i resultatet. Anledningen till att endast nio deltagare rekryterades berodde på att det var begränsad tidsplan för studien och fler deltagare hade medfört svårigheter att genomföra studien inom givna tidsramar. Dessutom är syftet med en pilotstudie att inkludera ett begränsat antal deltagare för att se om studien är genomförbar och för att få initiala indikationer på om resultatet kan peka på något håll (19). I detta fall kan vi dra slutsatsen att studiedesignen som vi använt här är full genomförbar och de initiala resultaten pekar på att det kan vara stor anledning att studera detta i en framtida större studie.

Samtliga deltagare fyllde i Nordic Musculoskeletal Questionnaire innan de genomförde testerna. Ingen deltagare beskrev att de hade något problem som skulle påverka deltagandet i studien. Däremot skedde ingen ytterligare insamling av deltagarnas tidigare träningsvanor och träningsbakgrund vilket skulle kunna vara relevant vid tolkning av resultaten. Deltagarna i studien ombads att fortsätta med sin normala träning plus balansträningsinterventionen under studiens gång. Studien pågick under fyra veckor och genomsnittet av träningspassen var mer än fyra träningstillfällen per vecka vilket visar att deltagarna uppnådde önskat antal

(28)

träningstillfällen. Studien genomfördes i enlighet med grundplanen och inget oförutsägbart hände, bortsett från deltagaren som exkluderades. Detta visade på att träningsupplägget var bra anpassat för att få deltagarna motiverade till att genomföra träningspassen med god följsamhet (compliance). Med tanke på att deltagarna var friska unga studenter så kunde detta medföra att de redan innan träningsperioden start var aktiva med olika träningsprogram och idrotter, vilket kunde påverka resultatet. Möjligen kunde resultaten blivit annorlunda om urvalet av deltagare hade riktat sig mot fysiskt inaktiva personer eller personer med någon typ av skada eller besvär.

För att utföra testerna användes programmet WBB Vibration Program. Tyvärr fungerade inte den automatiska påslagningsfunktionen för vibratorerna på testdagen så författarna fick istället använda sig av Putty Configuration för att få vibratorerna att starta efter 30 sek. På grund av att påslagningen av vibratorerna gjordes manuellt finns den mänskliga faktorn som gör att det inte alltid blev exakt efter 30.0 sekunder. Däremot var vibratorerna hårdkodade till att automatiskt stängas av efter 15 sekunder vilket skedde varje gång. Detta kan eventuellt leda till missvisande resultat men vår bedömning är att påverkan på resultatet troligtvis är försumbar då hög

noggrannhet iakttagits vid start av vibratorerna och samma testledare utförde detta vid varje test. Vid tre tester blev det fel i programmet vilket ledde till att deltagarna var tvungna att göra om testet. De fick vila i 5 minuter innan testet gjordes om. I övrigt standardiserades testerna för att så bra som möjligt överensstämma med Kiers studie (14). För att få fram utfallsvariablerna från testerna användes programmet WBB - Vibration ANALYSIS kistler and WBB. Efter diskussion med handledare valdes sex variabler ut som analyserades, nämligen Velocity vid vibration och efter vibration. AP amplitud vid vibration och efter vibration samt Velocity innan vibration och AP amplitud innan vibration. Mätningarna vid vibration valdes för att se hur det posturala svajet förändrades mer specifikt när stimulering skedde av muskelspolarna via lokal muskelvibration för att få ett mått på reaktioner från den omedvetna proprioceptionen kring anklarna och ländryggen. Mätningarna efter vibration valdes för att undersöka reaktionen på det posturala svajet när vibrationsstimuleringen avbröts. För att mer specifikt kunna jämföra skillnaderna vad gäller just effekterna av vibrationsstimuleringen dividerades dessa värden med värdena för de 30 sekunderna innan vibrationsstimuleringen aktiverades för respektive test. Enligt vår kännedom är detta den första studie som undersöker specifika effekter på omedveten proprioception kring anklar respektive ländrygg efter träning på stabilt respektive instabilt underlag.

(29)

Velocity respektive AP amplitud innan vibrationsstimuleringen initierats inkluderades för få mått på hur deltagarnas posturala kontroll förändrades generellt från första till andra testtillfället. Eftersom det finns studier som visat på effekter på det posturala svajet generellt efter

balansträning på stabilt och instabilt underlag så var detta av intresse att undersöka även i denna studie. Detta för att det skulle ge ett mer globalt mått på den posturala kontrollen och inte enbart den specifika påverkan av proprioception.

Anledningen till att alla deltagare tränade med samma övningar var för att man skulle kunna jämföra gruppernas resultat. Resultatet hade kanske blivit annorlunda om övningarna hade anpassats beroende på om de skulle genomföras på stabilt underlag eller instabilt underlag. Övningarna till denna studie togs fram för att utmaningsmässigt passa båda grupperna, vilket man kunde se att deltagarna överlag tyckte att författarna lyckats med. En annan aspekt kan vara att progredieringen för de deltagare som tränat på instabilt underlag kan ha varit för utmanande och för snabb samt att de helt enkelt inte hunnit träna tillräckligt länge på en nivå innan de bytte till nästa. Detta kan ha påverkat resultatet och det kanske hade varit bättre om deltagarna i den instabila gruppen hela tiden hade tränat på samma instabila underlag och inte vikt mattan efter varje vecka. Detta var dock inget som deltagarna påpekade utan de tyckte att träningen varit bra anpassad och lagom utmanande.

Träningsperiodens längd samt träningspassens längd kan ha spelat roll för resultatet. Resultat kanske hade blivit annorlunda om träningsperioden pågått längre än fyra veckor och/eller att varje träningspass varit längre likt Zemková E et al. studie (6).

Resultatdiskussion:

Anledningen till att endast åtta deltagare inkluderades till resultatdelen var att vid testtillfällena upptäcktes att en av deltagarna blev rädd när vibratorerna startade. Detta ledde till att deltagaren hoppade till och fick missvisande siffror jämfört med resterande deltagare. Därför exkluderades deltagaren vid resultatanalysen.

(30)

Vid analys av testresultatet för deltagare som tränat på instabilt underlag syntes en tydlig minskning av Velocity både under och efter vibration av vad på stabilt underlag, trots att AP amplitud inte minskade under samma test. Detta kan eventuellt tyda på en minskad

styvhetsstrategi, dvs. att deltagarna efter träningsinterventionen inte spände sig lika mycket under testet när vibrationerna var aktiverade samt när de slagits av vid test med vibration av vad på stabilt underlag. För samma grupp sågs även en motsvarande men mindre förändring för motsvarande test på instabilt underlag, dvs minskad Velocity under och efter vibration efter träningsinterventionen. Denna minskning syntes dock inte på samma sätt för de deltagare som tränat på stabilt underlag. Detta kan indikera en faktisk påverkan på proprioceptionen kring anklar och vadmuskler efter balansträning på instabilt underlag. Detta liknar resultatet från en tidigare studie som också visat att balansträning på instabilt underlag kan ha en påverkan på muskelstyvheten (6).

Vid vibration av vaden på instabilt underlag visade dock deltagarna som tränat på instabilt underlag en tendens till minskad AP amplitud både under och efter vibration. Även om denna tendens är mycket liten så hade vi förväntat oss en ökad amplitud vid vibrationsstimulering av vaderna på mjukt underlag om proprioceptionen förbättrats av träningen på instabilt underlag. Detta eftersom centrala nervsystemet förväntas uppfatta illusionen av att muskeln förlängs vid vibration starkare vid förbättrad proprioception. Däremot syntes en ökning av AP amplituden både under och efter vibration av ländrygg på instabilt underlag. Dessa resultat kan därför peka på att träning på instabilt underlag inte primärt påverkar ankelproprioceptionen utan den

huvudsakliga förbättringen sker i andra kroppsdelar likt vad Kiers har kommit fram till (14). Liknande resultat har även en studie gjord av Brumagne et al visat på (26).

Resultaten för denna initiala pilotstudie är inte helt enhälliga vad gäller effekterna på ankelproprioception vid träning på stabilt respektive instabilt underlag. Det verkar som att träning på instabilt underlag påverkar ankelproprioceptionen vad gäller Velocity, dvs svajets hastighet, men att den har en liten eller ingen påverkan på svajets AP amplitud. En större studie med fler deltagare är därför mycket angeläget för att öka kunskaperna om mekanismerna kring proprioception och träning på instabilt underlag.

(31)

Vad gäller det posturala svajet innan vibratorerna aktiverades, dvs posturalt svaj generellt, syntes överlag inga stora skillnader. Vissa relativt små förbättringar kan ses som stödjer tidigare studier om att det går att förbättra sin balans genom träning (6) (7). Anmärkningsvärt är dock att

resultaten från vår pilotstudie antyder att de som tränat på stabilt underlag hade förbättrat sig på de instabila testerna i form av minskad Velocity och AP amplitud, medan de som tränat på instabilt underlag hade förbättrat sig på de stabila testerna i form av minska AP amplitud. Detta var oväntat och går emot vad specificitetsprinipen säger, nämligen att om du tränar specifikt på en färdighet så är det denna färdighet som du blir bra på (8). Däremot var skillnaderna inte jättestora och grupperna var få till antalet vilket mycket väl kan tyda på att detta bara beror på slumpen. Dock behövs även detta studeras vidare in i en framtida större studie. Åtta deltagare är dock för lite för att man ska kunna dra några generella slutsatser utan ger mer en fingervisning på vilket håll resultatet kan peka mot.

När vi jämförde vårt resultat med det som Kiers kom fram till i sin studie fanns det vissa likheter (14). Både vi och Kiers har kommit fram till att den största medelhastigheten och AP amplituden sågs vid vibration av vadmuskulatur på stabilt underlag (14). I vår studie kunde vi dock se en markant minskning av Velocity efter träning på instabilt underlag, något som inte framkom i samma utsträckning efter träning på stabilt underlag. Vid jämförelse mellan vår studie och Kiers så kan man se att i Kiers studie ökar deras svaj när vibration sker på ländrygg på instabilt

underlag till skillnad från stabilt underlag (14). Dessa tendenser syns även i vårt resultat, dock inte lika tydligt. Däremot kan man i vår studie se en betydligt mindre påverkan under och efter vibration av vader på instabilt underlag jämfört med stabilt, vilket stämmer bra överens med Kiers studie (14).

När deltagarna var klara med studien så tyckte de överlag att det hade varit en rolig och utmanande träningsintervention i båda grupperna. Som man kan se i tabell 3 så var de flesta positivt inställda till hur träningen hade gått till och att intensiteten hade legat på en bra nivå. Vissa av deltagarna tyckte sig känna en bättre balans och minskad smärta från sin hälsena och hallux valgus, vilket tyder på att träningen har givit subjektiva positiva resultat för deltagarna. En deltagare kände dock av bieffekter i form av yrsel och illamående efter träningspassen. Detta tyder på att träningen bör individanpassas bättre för att undvika oönskade effekter av träningen.

(32)

Hypotesdiskussion:

Resultaten från denna initiala pilotstudie stämmer delvis men inte helt med vår hypotes att träning på instabilt underlag kan bidra till förbättrad ankelproprioception. Även om en betydande förändring sågs i form av minskad Velocity vid vibration av vader på främst stabilt underlag efter träning på instabilt underlag framkom inga konsekventa tendenser vad gäller ökad AP amplitud vilket vi hade antagit. Resultaten tyder dock på att deltagarna som tränat på instabilt underlag inte behöver spänna sina muskler lika mycket för att hålla sin balans utan de har blivit mjukare i sina rörelser och därför fått en förminskad medelhastighet vid stimulering av

muskelspolarna i vadmuskulaturen. Detta behöver dock studeras vidare, dels genom mer avancerade analyser av posturala svajet men även med elektromygrafiska mätningar.

Konklusion:

I denna studie kom vi fram till att träning på instabilt underlag kan ha en påverkan på

proprioceptionen i anklarna vad gäller att minska svajets hastighet. Däremot syntes ingen stor påverkan på svajets AP amplitud. För de som tränat på stabilt underlag var resultaten inte lika tydliga. För att ta reda på om detta resultat stämmer eller bara beror på slumpen krävs det en större studie med mer avancerade analyser av posturala svajet men även med elektromygrafiska mätningar samt fler deltagare.

(33)

Referenslista:

(1) Ruhe A, Fejer R, Walker B. The test–retest reliability of centre of pressure measures in bipedal static task conditions – A systematic review of the literature. Gait & Posture 2010;32(4):436-445.

(2) McGuine T, Greene J, Best T, Leverson G. Balance As a Predictor of Ankle Injuries in High School Basketball Players. Clinical Journal of Sport Medicine 2000 Oct;10(4):239-244.

(3) Gabbe B, Finch C, Wajswelner H, Bennell K. Predictors of Lower Extremity Injuries at the Community Level of Australian Football. Clinical Journal of Sport Medicine 2004 Mar;14(2):56-63.

(4) Hrysomallis C. Relationship Between Balance Ability, Training and Sports Injury Risk. Sports Med 2007;37(6):547-556.

(5) I. Vikman. Falls, perceived fall risk and activity curtailment among older people receiving home-help service; 2011.

(6) Zemková E, Hamar D. The effect of 6-week combined agility-balance training on

neuromuscular performance in basketball players. The Journal of sports medicine and physical fitness 2010 Sep;50(3):262.

(7) Seidler RD, Martin PE. The effects of short term balance training on the postural control of older adults. Gait & Posture 1997;6(3):224-236.

(8) Thomeé R, Holl T, Dahlström A. Styrketräning. 1. uppl. ed. Stockholm: SISU idrottsböcker; 2008.

(9) Shumway-Cook A, Woollacott MH. Motor control. Fifth edition ed. Philadelphia: Wolters Kluwer; 2017.

(10) Fay B. Horak. Postural orientation and equilibrium: what do we need to know about neural control of balance to prevent falls? Age and Ageing 2006 Sep 1,;35(S2):ii11.

(34)

(11) Röijezon U, Clark NC, Treleaven J. Proprioception in musculoskeletal rehabilitation. Part 1: Basic science and principles of assessment and clinical interventions. Manual Therapy

2015;20(3):368-377.

(12) Kiers H, Brumagne S, van Dieen JH, Vanhees L. Test-retest reliability of muscle vibration effects on postural sway. Gait and Posture 2014;2014(40):166-171.

(13) Goodwin GM, McCloskey DI, Matthews PBC. Proprioceptive Illusions Induced by Muscle Vibration: Contribution by Muscle Spindles to Perception? Science 1972 Mar

24,;175(4028):1382-1384.

(14) Kiers H, Brumagne S, Dieen Jv, Wees, P. J. van der, Vanhees L. Ankle proprioception is not targeted by exercises on an unstable surface. Eur J Appl Physiol 2012;112(4):1577-1585. (15) Cressey E, West E, Tiberio D, Kraemer W, Maresh C. The effects of ten weeks of lower-body unstable surface training on markers of athletic performance. Journal of Strength and Conditioning Research 2007 May;21(2):561-567.

(16) Willardson JM, Drinkwater EJ, Cowley PM, Behm DG. The use of instability to train the core musculature. Applied Physiology, Nutrition, and Metabolism 2010 Feb;35(1):91-108. (17) Nepocatych S, Ketcham CJ, Vallabhajosula S, Balilionis G. The effects of unstable surface balance training on postural sway, stability, functional ability and flexibility in women. The Journal of sports medicine and physical fitness 2018 Jan;58(1-2):27.

(18) Eils E, Rosenbaum D. A multi-station proprioceptive exercise program in patients with ankle instability. Medicine and science in sports and exercise 2001 Dec;33(12):1991-1998. (19) Olsson H, Sörensen S. Forskningsprocessen. 3. uppl. ed. Stockholm: Liber; 2011.

(20) Scaglioni-Solano P, Aragón-Vargas L. Validity and reliability of the Nintendo Wii Balance Board to assess standing balance and sensory integration in highly functional older adults. International Journal of Rehabilitation Research 2014 Jun;37(2):138-143.

(35)

(21) Clark RA, Mentiplay BF, Pua Y, Bower KJ. Reliability and validity of the Wii Balance Board for assessment of standing balance: A systematic review. Gait & Posture 2018 Mar;61:40-54.

(22) Larsson K. Undersökning av test-retest reliabilitet hos posturalt svaj vid lokal muskelspolestimulering via vibration av nackmuskler och vadmuskler hos personer med nacksmärta.

(23) Hansson K. Posturalt svaj vid lokal muskelspolestimulering via vibration av nackmuskler och vadmuskler hos personer med nacksmärta: en tvärsnittsstudie.

(24) Borg G. Perceived exertion as an indicator of somatic stress. Scandinavian journal of rehabilitation medicine 1970;2(2):92.

(25) Anonymous. World Medical Association Declaration of Helsinki: Ethical Principles for Medical Research Involving Human Subjects. JAMA 2013 Nov 27,;310(20):2191-2194. (26) Brumagne S, Janssens L, Knapen S, Claeys K, Suuden-Johanson E. Persons with recurrent low back pain exhibit a rigid postural control strategy. Eur Spine J 2008 September;17(9):1177-1184.

(36)

Bilaga 1:

Informationsbrev angående deltagande i balansträningsstudie

Härmed blir ni tillfrågade om ni vill delta i en kontrollerad randomiserad pilotstudie för att undersöka om man kan förbättra sin ankelproprioception (dvs. uppfattningen om fotledens position och rörelse) genom träning på instabilt underlag jämfört med om man tränar på stabilt underlag.

Bakgrund och syfte:

Vi som genomför denna studie heter Patric Johansson och Gustav Oscarsson. Vi läser vårt tredje och sista år på Luleå tekniska universitet (LTU) och gör denna studie som en del av vårat

examensarbete och resultatet kommer att ligga till grund för vår uppsats.

Balans är fundamentalt för att hålla oss upprätta, utför fysiska aktiviteter och undvika fall och skador. Det finns studier som visar att det går att träna upp sin balans genom olika övningar, bland annat på instabilt underlag. Dock finns olika uppfattningar om vad som förbättras när man tränar sin balans, är det i ankeln eller är det i andra kroppsdelar och funktioner som den största förbättringen sker. Det är med denna bakgrund vi har tänkt att genomföra denna studie med syftet att undersöka om det går att förbättra ankelproprioceptionen genom balansträning på instabilt kontra stabilt underlag.

Deltagare:

För att delta i studien behöver du vara frisk och minst 18 år gammal.

Vi söker deltagare som inte har genomfört balansträning två eller fler gånger i veckan under en sammanhållen period av fyra veckor eller mer senaste året. Samt inga neurologiska sjukdomar eller skador som kan påverka balanssystemet negativt. Inte heller skador och sjukdomar som involverar fot eller ben. Eller utföra någon form av idrott på elitnivå.

Genomförande:

Att vara med i denna studie innebär att ni vid två testtillfällen kommer att få genomföra balanstest i stående både med och utan vibration av musklerna i vad- respektive

ryggmuskulaturen. Testerna kommer att genomföras på LTU där mätinstrumenten finns tillgängliga.

(37)

Testerna kommer utföras på instabilt underlag samt på stabilt underlag. Både med och utan vibration på muskulaturen. Testerna kommer att ta ca 30 min att genomföra. Mer information om testet kommer att ges på plats vid testtillfället.

Träning för dig som är med i studien:

Som deltagare innebär det att ni ska träna på instabilt eller stabilt underlag. Ni kommer att slumpmässigt bli tilldelade vilket underlag ni kommer att träna på. Träningen kommer att genomföras 4–5 gånger veckan och 5–10 minuter per tillfälle, efter varje träningstillfälle vill vi att ni för dagbok över hur passet har fungerat och skattar ansträngningsgrad på Borg-skalan Vi kommer att även att skicka med ett frågeformulär som ni får fylla i och ta med till testtillfället. I övrigt fortsätter ni med den träning ni brukar utföra.

Risker och fördelar

Det finns en fallrisk för er när ni balanstränar, fallrisken kommer även öka när vibrationer läggs till på vad- eller ryggmuskulaturen eftersom detta stör proprioceptionen. För att säkerställa att ni inte ramlar kommer en person stå vid sidan om er ifall ni skulle ramla. Under träningsperioden finns risken att ni kan känna av träningsvärk. Att delta i studien kan antas få positiva effekter på er balans.

Hantering av resultat och sekretess:

Den data som vi kommer att samla in kommer att förvaras elektroniskt på lösenordsbaserad dator. Svarstalongen och Nordic Muskuluskeletal Questionnarie kommer att skrivas ut och fyllas i av er deltagare. Därefter kommer dessa skannas in till datorn samt förvaras hemligt. Det är bara vi som genomför studien samt handledare som kommer att ha tillgång till materialet. Efter att studien godkänts och publicerats på LTU:s hemsida kommer alla data raderas. Studien kommer att publiceras i DIVA (http://ltu.diva-portal.org/smash/search.jsf?dswid=-9790)

Ditt deltagande är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta ditt deltagande. Om du har några frågor eller önskar mer information om studien så är du välkommen att kontakta oss studenter och handledare på följande mailadresser:

Patric Johansson Mail: johpat-4@student.ltu.se. Gustav Oscarsson Mail: gusosc-6@student.ltu.se.

(38)

Ulrik Röijezon, Biträdande professor ulrik.roijezon@ltu.se. Förfrågan om medverkan i examensarbete:

□ Jag godkänner medverkan i studentarbete

Underskrift:……… Datum och ort:……….

Namnförtydligande:……… Kön: □ Man □ Kvinna

Ålder: Längd: Vikt:

Underskrift av ansvariga för studien:

…... …... Patric Johansson Gustav Oscarsson

(39)

Bilaga 2:

På nästa sida följer en tabell där du anger om du har eller har haft smärta, värk eller obehag i olika kroppsdelar under de senaste 12 månaderna respektive 7 dagar. Områdena för de olika kroppsdelarna beskrivs av denna figur.

(40)

FRÅGOR OM BESVÄR FRÅN RÖRELSEORGANEN

Besvaras av alla Besvaras bara av den som uppgivit besvär Har du återkommande (mer än 1 gång) eller

sammanhängande i 1 vecka eller mer haft besvär (smärta, värk, obehag) någon gång underde senaste 12 månaderna i:

Har du någon gång under de senaste 12 månaderna varit förhindrad att utföra ditt dagliga arbete (i eller utanför

hemmet) på grund av besvären?

Har du haft besvär någon gång under de

senaste 7 dygnen?

Nacke Nej

Ja, på bägge sidorna av nacken Ja, i höger sida av nacken Ja, på vänster sida av nacken

Nej Ja Nej Ja Skuldror/axlar Nej

Ja, i höger skuldra/axel Ja, i vänster skuldra/axel Ja, i båda skuldrorna/axlarna

Nej Ja Nej Ja Armbågar Nej

Ja, i höger armbåge Ja, i vänster armbåge Ja, i båda armbågarna

Nej Ja Nej Ja Handleder/händer Nej

Ja, i båda händerna/handlederna Ja, i höger hand/handled

Ja, i vänster hand/handled

Nej Ja

Ryggens övre del (bröstryggen) Nej

(41)

Ja Ja

Ryggens nedre del (ländrygg, korsrygg) Nej

Ja Nej

Ja

Nej Ja Höft, Knä eller Fot (en eller båda sidor)

Nej

Ja Nej

Ja

Nej Ja

(42)

Bilaga 3:

Vänligen fyll i dagboken efter varje träningstillfälle.

(43)

Borgs RPE-skala

®

- en skattning av den egenupplevda fysiska ansträngningsgraden

6 Ingen ansträngning alls 7 Extremt lätt 8 9 Mycket lätt 10 11 Lätt 12 13 Något ansträngande 14 15 Ansträngande 16 17 Mycket ansträngande 18 19 Extremt ansträngande 20 Maximal ansträngning

Standardiserade instruktioner till testpersonen

Den här skalan, den så kallade Borgskalan, går från 6 ”Ingen ansträngning alls” till 20 ”Maximal

ansträngning”. Vi vill att du under arbetet uppskattar din känsla av ansträngning. Du ska då försöka skatta den allmänna ansträngningen i hela kroppen, det vill säga lägga ihop ansträngningen du känner i

musklerna i ben och armar med den du känner i bröstet i form av andfåddhet.

Försök att vara så uppriktig och spontan som möjligt och fundera inte på vad belastningen egentligen är. Försök att varken underskatta eller överskatta. Det viktiga är din egen känsla av ansträngning och inte vad

(44)

du tror att andra tycker. Titta på skalan och utgå från orden, men välj sedan en siffra. Använd vilka siffror du vill på skalan, inte bara de mitt för uttrycken.

Referens: Borg G. (1970). Perceived exertion as an indicator of somatic stress. Scand J Rehabil Med 2, 92-98.

(45)

Bilaga 4:

Utvärdering av träningsperioden:

1. Hur utmanande tyckte du att träningsperioden var? (-5= inte tillräckligt utmanande, 0= lagom utmanande och 5= för utmanande). Fetmarkera den siffran du tycker passar bäst. -5 -4 -3 -2 -1 0 1 2 3 4 5

Egen kommentar (valfri):

2. Hur upplevdes träningsperioden? (0= mycket tråkig, 5= varken eller och 10= mycket rolig). Fetmarkera den siffran du tycker passar bäst.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Egen kommentar (valfri):

3. Hur tidskrävande var träningen? (0= mycket tidskrävande, 5= varken eller och 10= inte alls tidskrävande). Fetmarkera den siffran du tycker passar bäst.

4. Var träningen platsberoende? (0= mycket platsberoende, 5= varken eller och 10= inte alls platsberoende). Fetmarkera den siffran du tycker passar bäst.

5. Några positiva effekter av träningen:

(46)