UPPSATSER:
Kulturgeografiska institutionen
Urban sprawl eller Smart Growth?
En studie av de amerikanska städernas framtida utformning
ABSTRACT
Berglind, F. 2016. Urban sprawl eller Smart Growth? En studie av de amerikanska städernas framtida utformning. Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.
Syftet med denna uppsats är att studera begreppen urban sprawl och Smart Growth utifrån ett hållbarhetsperspektiv, samt att undersöka vad dessa begrepp innebär för utvecklingen av den amerikanska stadsplaneringen och därmed också för de amerikanska städernas utformning. Urban sprawl innebär en utglesning av städer, något som i stor utsträckning har skett i USA sedan bilismens ökade framfart under 1950-talet. Smart Growth är ett ideal som förespråkar motsatsen till sprawl, det vill säga tätare städer där bilens roll blir mindre och mer utrymme ges åt gångare och cyklister. För idealet finns tio stycken principer som ska göra Smart Growth till verklighet.
Utifrån dessa principer har jag undersökt - med hjälp av en kvalitativ textanalys - översiktsplaner från fem stycken amerikanska städer. Målet med analysen var att se i vilken utsträckning Smart Growth redovisades inom den amerikanska stadsplaneringen. Resultatet visade att Smart Growth-principerna i bred utsträckning fanns med i fyra av de fem undersökta planerna. Detta gör att det finns goda skäl att tro att den amerikanska stadsplaneringen kommer att arbeta för att utveckla en tätare stadsbild. Trots detta så är det inte självklart att sprawl kommer att försvinna. Därför så kommer förmodligen både urban sprawl och Smart Growth att karaktärisera den amerikanska stadsutvecklingen under de kommande decennierna.
Keywords: urban sprawl, Smart Growth, hållbar utveckling, USA, comprehensive plans. Handledare: Peeter Maandi.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 4
1.1 Syfte och frågeställningar ... 4
1.2 Avgränsningar ... 5
1.3 Centrala begrepp ... 5
2. METOD ... 7
2.1 Bakgrund samt begrepps- och forskningsöversikt ... 7
2.2 Kvalitativ textanalys ... 7
2.3 Forskningsmöjligheter för framtida studier ... 9
3. DEN AMERIKANSKA STADSPLANERINGEN ... 11
3.1 Bilismen och suburbaniseringsprocesser ... 11
3.2 Reaktioner mot urban sprawl ... 11
3.3 Hållbarhetsdiskussionen som ett perspektiv på planering ... 12
4. HUR SKA EN HÅLLBAR STAD SE UT? ... 14
4.1 Den täta och blandade staden som ett planeringsideal ... 14
4.2 Leder täthet och en blandning av funktioner verkligen till mer hållbara städer? ... 15
4.3 Urban sprawl ur ett hållbarhetsperspektiv ... 15
5. SMART GROWTH SOM ETT PLANERINGSIDEAL ... 17
5.1 Principerna för Smart Growth ... 17
5.2 Motsättningar gentemot principernas genomförande ... 18
5.3 Kritik mot Smart Growth ... 19
5.4 Framställningen av Smart Growth i teorin respektive i praktiken ... 20
6. DEN AMERIKANSKA STADSPLANERINGEN I PRAKTIKEN ... 21
6.1 Om Smart Growth-principerna i de undersökta planbeskrivningarna ... 21
6.2 Om förhållandet mellan urban sprawl och en hållbar utveckling ... 22
6.3 Sammanfattat resultat av textanalys ... 23
7. DE AMERIKANSKA STÄDERNAS FRAMTID ... 24
8. SLUTSATS ... 26
REFERENSLISTA ... 28
Tryckta källor ... 28
1. INLEDNING
Att planera hur en stad ska se ut och fungera är en komplex process där många olika viljor, tankar och ideal ställs emot varandra. Städer kan därför vara utformade på olika sätt utifrån enskilda individers viljor, kollektiva tankar samt aktuella och historiska planeringsideal. Stadens form och utseende är på så sätt aldrig klar, utan ständigt föränderligt med en blandning av de ideal som tidigare funnits och de ideal som finns idag. Dessa planeringsideal kan variera mellan olika delar av världen, mellan länder och mellan olika städer inom samma land. För att förstå varför en stad ser ut som den gör behövs alltså kunskap om både planeringens historiska bakgrund och dagens aktuella stadsplanering, samt kunskap om hur samhället ser ut i stort (Ward, 2004, s.1-2).
Det är emellertid inte alltid komplexa planeringsprocesser eller ideal som avgör hur städer ska se ut. Ett tydligt exempel på att stadens utformning inte alltid är önskad eller planerad är fenomenet urban sprawl som innebär att städer, på ett relativt okontrollerat och oplanerat sätt, blir allt glesare och täcker en större landyta (Lapping och Savage, 2003, s.5-6). Urban sprawl är idag mycket vanligt förekommande i USA och med de amerikanska städernas växande yta följer problem som rör ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet (Talen 2012, s.122-3). Till följd av dessa problem så förespråkar många amerikanska planerare idag en mer traditionell stadsbild med en tätare bebyggelse i motsats till den stadsutglesning, det vill säga sprawl, som skett under många decennier (Frumkin, 2002, refererad i Tian, Ewing och Greene, 2015, s.446; Duany, Plater-Zyberk och Speck 2000, refererad i Song, 2012, s.418). För att förverkliga visionen om en tätare stad har idealet och verktyget Smart Growth utvecklats med målet att skapa socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara samhällen, där idealets tio principer ska leda städerna mot denna hållbarhet. I en hållbar stad ska, enligt Smart Growth-idealet, befolkningen koncentreras till mindre ytor närmare staden samtidigt som bilen får en allt mindre roll (Vicino, 2012, s.685). Samtidigt som Smart Growth-idealet sprids finns det de som anser att sprawl är positivt och att den täta staden utgör ett hot mot den amerikanska drömmen (Cox, 2003; Charles och Barton, 2003; Ridlington och Kellet 2003; O’Toole 2004; refererade i Litman, 2016, s.23-51). Motsättningarna mellan den verklighet som urban sprawl idag utgör och den verklighet som idealet Smart Growth stävar efter att uppnå blir därmed tydliga.
I den här uppsatsen kommer jag att undersöka översiktsplaner från fem stycken amerikanska städer för att studera hur tankar om hållbar utveckling, urban sprawl och Smart Growth redovisas. Målet är att få en förståelse om vilken betydelse begreppen har för utvecklingen av den amerikanska stadsplaneringen och därmed också hur de bidrar till att forma de amerikanska städerna.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att studera begreppen urban sprawl och Smart Growth utifrån ett hållbarhetsperspektiv, samt att undersöka vad dessa begrepp innebär för utvecklingen av den amerikanska stadsplaneringen och därmed också för de amerikanska städernas utformning.
I vilka avseenden motsvarar urban sprawl respektive Smart Growth en hållbar planering utifrån ett ekologiskt, ekonomiskt, och socialt perspektiv?
Hur framställs förhållandet mellan urban sprawl och en hållbar utveckling i de undersökta städernas planbeskrivningar?
Vilka effekter kan Smart Growth ha på framtida stadsbyggande i USA?
Är det möjligt att förhindra urban sprawl?
För att kunna svara på ovanstående frågeställningar ligger stor vikt vid uppsatsens forskningsöversikt, för att genom denna kunna belysa de för- och nackdelar som finns med urban sprawl respektive Smart Growth.
1.2 Avgränsningar
För att avgränsa studien så har enbart planbeskrivningar från fem utvalda amerikanska städer att studeras. Analysen utgår därmed från städerna Portland (Oregon), Raleigh (North Carolina), Austin (Texas), New Haven (Connecticut) och St. Louis (Missouri) vilka är valda utifrån ett bekvämlighetsurval (Bryman, 2011, s.194). De dokument som undersökts är utvalda delar från städernas comprehensive plans, det vill säga planer som fastställer en vision och en strategi som ska leda en stads utveckling under en viss period (Porter, 2008, s.38). I Sverige benämner vi ett sådant dokument som en översiktsplan. Mer om valet bakom denna avgränsning finns i uppsatsens metodkapitel.
1.3 Centrala begrepp
De centrala begrepp som studeras i uppsatsen definieras nedan för att ge läsaren en tydlig uppfattning om vad författaren menar med dem. Definitionerna som redovisas gäller genom hela uppsatsen om ingen annan definition anges.
1.3.1 Urban sprawl
Definitionen av urban sprawl varierar mellan olika författare gällande ordval och utformning. I den här uppsatsen kommer jag att utgå från Lapping och Savages (2003) definition av urban sprawl, vilken är utformad på följande sätt:
The territorial dimensions of urban sprawl can best be understood as those semi-rural lands and communities beyond the boundaries of traditional suburbs but still within the urban shadow or commuter-shed of metropolitan centers. Such places are hybrid regions no longer remote and yet with a lower density of population and development than a city or suburb. Sprawl has followed the introduction and diffusion of transportation systems - especially the private automobile on publicly funded and maintained roads - and the changing economies of land, housing subsidies, tax policies, and development cost across the American metropolitan landscape. It is a fragmented, piecemeal, uncoordinated, unplanned, and inefficient land use process (Lapping och Savage, 2003, s.5-6).
Urban sprawl ska därmed förstås som en utglesning av städer, en utglesning som skapar de halv-lantliga områdena utanför gränsen för de traditionella förorterna. Dessa områden påverkas fortfarande i hög grad av, eller ligger inom pendlingsavstånd från, ett närliggande storstadsområde. Sådana platser har blivit en blandning av det urbana och det lantliga då de inte längre är avlägsna
från storstadsområdet, men de har samtidigt en lägre befolkningstäthet än vad städer och förorter har. Fenomenet urban sprawl har utvecklats i takt med införandet och spridningen av transportsystem, där framförallt personbilen har varit i centrum, och förändringar inom markpriser, bostadssubventioner, skattepolitik samt utvecklingskostnader runtom i de amerikanska storstadsområdena. Urban sprawl innebär alltså en splittrad, gradvis, okoordinerad, oplanerad och ineffektiv markanvändningsprocess, där behovet av personbilen är stort.
1.3.2 Smart Growth
Organisationen Smart Growth America (2016) definierar Smart Growth på följande sätt:
Smart growth is an approach to development that encourages a mix of building types and uses, diverse housing and transportation options, development within existing neighborhoods, and community engagement. These ten principles are considered the foundation of a smart growth approach: 1. Mix land uses; 2. Take advantage of compact design; 3. Create a range of housing opportunities and choices; 4. Create walkable neighborhoods; 5. Foster distinctive, attractive communities with a strong sense of place; 6. Preserve open space, farmland, natural beauty, and critical environmental areas; 7. Direct development towards existing communities; 8. Provide a variety of transportation choices; 9. Make development decisions predictable, fair, and cost effective; and 10. Encourage community and stakeholder collaboration in development decisions (Smart Growth America, 2016).
Dessa principer kommer att förklaras och diskuteras närmre i ett senare kapitel. 1.3.3 Hållbar utveckling
Hållbar utveckling definieras enligt Berke och Manta-Conroy (2000, s.23) som a dynamic process in which communities anticipate and accommodate the needs of current and future generations in ways that reproduce and balance local social, economic and ecological systems, and link local actions to global concerns. Hållbar utveckling är alltså en dynamisk process där samhällen måste förutse och tillgodose behoven som både nuvarande och kommande generationer har för att kunna säkra lokala sociala, ekonomiska och ekologiska system. Det är centralt att sammankoppla det som sker lokalt med det som sker globalt.
2. METOD
Det här kapitlet kommer att redogöra för de val jag har gjort gällande de metoder som jag har använt mig av i genomförandet av min uppsats. Eftersom att mitt syfte har varit att studera begreppen urban sprawl och Smart Growth utifrån ett hållbarhetsperspektiv, samt att undersöka vad begreppen innebär för utvecklingen av den amerikanska stadsplaneringen och därmed också för de amerikanska städernas utformning, så valde jag att arbeta med en kvalitativ textanalys av amerikanska översiktsplaner. Denna metod, samt arbetet med uppsatsens begrepps- och forskningsöversikt, kommer nu att presenteras närmre.
2.1 Bakgrund samt b
egrepps- och forskningsöversikt
För att ge läsaren en bild av hur den amerikanska stadsplaneringen har sett ut under det senaste seklet så valde jag att inleda min uppsats med en bakgrund. Med denna bakgrund anser jag att läsaren får en grundläggande förståelse om varför de amerikanska städerna ser ut som de gör idag, en förståelse som är viktig att ha för att hänga med i uppsatsens senare kapitel.
Uppsatsen består även av en omfattande begrepps- och forskningsöversikt som syftar till att redogöra för hur begreppen Smart Growth respektive urban sprawl tolkas av olika forskare. Mitt huvudsakliga bidrag med uppsatsen är därmed inte enbart de kvalitativa textanalyserna av de valda översiktsplanerna, utan även denna begrepps- och forskningsöversikt.
2.2 Kvalitativ textanalys
Enligt Pär Widén (2014, s.178) syftar en kvalitativ textanalys till att välja ut och förhålla sig till olika texter och dess innehåll, samt att utifrån dessa texter skapa kunskap om deras innebörd utifrån ett väl avgränsat undersökningsområde. För att kunna göra detta presenterar han tre stycken analytiska dimensioner som ska hjälpa författaren med den tolkning som ska utföras. Den första dimensionen analyserar författaren till en text för att kunna ta reda på vilka innebörder som denna person själv har tillskrivit texten, den andra dimensionen fokuserar på textens faktiska innehåll, medan den tredje dimensionen fokuserar på en texts betydelse i förhållande till det omgivande samhället (Widén, 2014, s.178-9).
Utifrån denna indelning har jag valt att utföra en textanalys med ett huvudsakligt fokus på den andra dimensionen, det vill säga en analys med fokus på de undersökta texternas innehåll. Valet att fokusera på denna dimension togs då uppsatsens frågeställningar till största del handlar om att utläsa vad det faktiskt står i dokumenten. De andra två dimensionerna är emellertid inte oviktiga eftersom att de sätter planbeskrivningarnas innehåll i förhållande till både dess författare och det omgivande samhället och frågar sig varför planeringen ser ut som den gör i respektive stad. Alla människor som skriver olika dokument har sannolikt någon idé eller ståndpunkt som de vill förmedla. Därför måste man utgå från att dokumentet innehåller subjektiva, och inte objektiva, beskrivningar (Bryman, 2011, s.497). Med detta sagt har jag inte kunnat exkludera någon av dimensionerna i min analys, men det huvudsakliga fokuset har legat vid planernas faktiska innehåll. När det gäller en text och dess innehåll menar Esaiasson m.fl. (2012, s.221) att det finns både manifesta och latenta budskap som kan undersökas. De manifesta budskapen kan utläsas i princip direkt genom att läsa vad det faktiskt står, medan de latenta budskapen handlar om en sådan information som återfinns under ytan, det vill säga indirekta budskap (Esaiasson m.fl.,2012, s.221).
Fokus har legat vid både de manifesta och de latenta budskapen då jag anser att de två budskapen var lika viktiga för min analys.
2.2.1 Urval
De städer som har analyserats i den här uppsatsen representerar en mycket liten del av alla de städer som finns i USA, men de slutsatser som har kunnat dras utifrån de undersökta dokumenten får ses som generella för den amerikanska stadsplaneringen. Valet att analysera just de undersökta städernas - det vill säga Portland, Raleigh, Austin, New Haven och St. Louis - planbeskrivningar togs då jag ville studera städer som hade jämförbara dokument samt representerade olika delar av USA. Planerna som analyserats är utgivna mellan 2005-2016, vilket jag ansåg var ett rimligt tidspann för att kunna jämföra dokumenten med varandra. Utifrån detta valda kriterium sökte jag efter comprehensive plan och olika amerikanska städers namn på Google. De städer som jag sökte efter var utvalda utifrån sitt geografiska läge i USA och skulle inte vara för stora eller för små till befolkningsmängden. Planerna som jag hittade utefter denna sökning valdes därmed utifrån ett något målinriktad bekvämlighetsurval (Bryman, 2011, s.194).
För att avgränsa min studie ytterligare valde jag, efter några veckors arbete, att undersöka enbart ett avsnitt från respektive stads planbeskrivning. Med detta val har jag eventuellt missat relevant material som kan finnas i andra delar av dokumenten, men eftersom att de avsnitt som analyserats är de som i störst utsträckning behandlat städernas markanvändning - vilket urban sprawl och Smart Growth förenklat handlar om - så anser jag att det material som har undersökts var det mest relevanta för min uppsats.
Beslutet att använda mig av enbart ett avsnitt från respektive stads planbeskrivning togs eftersom att de dokument som skulle undersökas var mycket omfattade, med några hundratal sidor per dokument. Med denna avgränsning kände jag att det var nödvändigt att addera annat material till uppsatsen, vilket ledde till valet att analysera fem städers planbeskrivningar istället för tre som var den ursprungliga tanken. Valet att studera planbeskrivningar från fem städer gjorde att min undersökning blev mer representativ för USA i och med att de fem valda städerna täcker ett mer omfattande geografiskt område än de ursprungliga tre. Jag är medveten om de brister som finns med att dra generella slutsatser om den amerikanska stadsplaneringen utifrån så pass få som fem undersökningsobjekt, men då tiden inte räckte till att analysera fler - eller alla - amerikanska städer så fick jag dra gränsen vid fem. Om tiden hade varit mer omfattande hade alltså ett större urval varit att föredra. Jag är med detta sagt även medveten om att undersökningen hade kunnat få ett annorlunda resultat om det hade varit andra städer som studerats. Därför skulle en fortsatt studie kunna inkludera andra amerikanska städer som undersöks utifrån samma kriterier.
De städer som har undersökts kommer nu att kortfattat presenteras och diskuteras utifrån varför de utgör rimliga undersökningsobjekt. Portland - den största staden i delstaten Oregon på den amerikanska västkusten - är i USA ett känt exempel på en stad som förespråkar Smart Growth (Vicino, 2012, s.686-7). Eftersom att min uppsats bland annat syftar till att undersöka i vilken utsträckning Smart Growth-principerna visar sig i de olika planbeskrivningarna så kan det uppfattas som missvisande att ha med Portland i undersökningen, som då står för kanske det mest omfattade användandet av principerna i hela USA. Emellertid så ansåg jag att staden i förmåga av en känd förespråkare skulle utgöra en bra måttstock för att kunna mäta i vilken utsträckning de andra städerna använder sig av principerna. De övriga undersökningsobjekten har varit städerna Raleigh i delstaten North Carolina; Austin i Texas; New Haven i Connecticut; samt St. Louis i Missouri.
Dessa städer valdes utifrån sitt geografiska läge samt av det enkla skäl att städernas översiktsplaner var tillgängliga för mig att läsa.
2.2.2 Genomförande
Principerna för Smart Growth användes i den kvalitativa textanalysen som ett system för att sortera ut den information som var relevant för min uppsats. Det ska här klargöras att de två sista Smart Growth-principerna, princip nio respektive tio, inte beaktades i textanalysen. Detta val togs då dessa två principer handlar om processen bakom genomförandet av Smart Growth, något som uppsatsen inte syftar till att undersöka. Under uppsatsen presenteras emellertid samtliga principer, ett val som togs då jag anser att det är nödvändigt för att ge läsaren en bred förståelse av vad idealet faktiskt syftar till.
Med tanke på att vissa av de undersökta kapitlen i planbeskrivningarna var längre än andra så valde jag att inte räkna ut antalet gånger principerna för Smart Growth nämns i hela dokumentet, utan att istället se till antalet gånger som principerna nämns per sida. Ett snittantal räknades därför ut, där antalet gånger som principerna nämndes genom hela det undersökta dokumentet dividerades med antalet sidor. För Portland blev detta antal 5,38 gånger/sida, det vill säga 129 gånger på 24 sidor. För Austin blev samma antal 5 gånger/sida, för New Haven 3,65 gånger/sida, för Raleigh 3,1 gånger/sida och för St. Louis 0,71 gånger/sida. Hänsyn måste även tas till att de olika dokumenten ha en varierad storlek på texten, samt att vissa av dokumenten har betydligt fler bilder än andra, vilket gör att det totala antalet ord per dokument minskar. Detta är emellertid ingenting som jag anser kunde påverka resultatet. De sidor i dokumenten som enbart innehöll bilder eller kartor var av detta skäl inte med i uträkningen.
Själva textanalysen gick ut på att i de valda dokumenten leta efter ord och underliggande betydelser - det vill säga både manifesta och latenta budskap - som kunde kopplas samman med principerna för Smart Growth. Att den text som analyserades innehöll både manifesta och latenta budskap gjorde att det inte enbart var de ord som uttryckligen står i principerna som räknades in i analysen. Orden dense, concentration, pedestrian, protect, infill, och transit är samtliga synonymer till ord som uttryckligen utgör Smart Growth-principerna, vilket gör att även dessa räknades in i antalet gånger som principerna nämndes. Det som kan vara problematiskt med att uttolka latenta budskap ur en text är att dessa budskap inte är uttryckliga och därför är det upp till läsaren att välja hur de ska tolkas. Därmed skulle olika personer kunna läsa samma text och få ut olika resultat, vilket gör det svårt att efterlikna den utförda studien i ett fall då den skulle utföras av en annan person.
För att kunna svara på frågeställningen som syftar till att ta reda på hur relationen mellan urban sprawl och en hållbar utveckling framställs i de undersökta städernas planbeskrivningar så analyserades planerna ytterligare en gång, ur ett annat perspektiv. Genom att leta efter orden urban sprawl, automobile-dependence och sustainability så hittade jag avsnitt i flera av planerna som uttryckligen kretsade kring förhållandet mellan sprawl och en hållbar utveckling. I vissa fall var det underförstått att urban sprawl uppfattades som någonting negativt ur ett hållbarhetsperspektiv och i andra fall nämndes förhållandet inte alls.
2.3 Forskningsmöjligheter för framtida studier
För att kunna se de faktiskt konsekvenserna av Smart Growth så hade en observerande studie av de undersökta städerna varit att föredra. Då det inte var möjligt, rent ekonomiskt eller tidsmässigt, för
mig att befinna mig i USA för att utföra observationer så valde jag att utgå enbart från de översiktsplaner som städerna hade gällande den planerade markanvändningen. Vidare studier gällande de amerikanska städernas framtida utformning skulle med detta sagt kunna fokusera på att se till de praktiska förändringar som Smart Growth (potentiellt) medför på stadsbyggandet. En sådan studie skulle kunna utföras med hjälp av platsobservationer på ställen där både sprawl och Smart Growth finns. Därtill hade möjligheten att kunna intervjua lokala planerare för att höra deras åsikter om idealet bidragit till en ny dimension av uppsatsen. Jag ser därför en stor möjlighet att utveckla forskningen om urban sprawls respektive Smart Growths effekter på de amerikanska städernas utformning.
3. DEN AMERIKANSKA STADSPLANERINGEN
I det här kapitlet ges en inblick i hur den amerikanska stadsplaneringen har sett ut under 1900-talet. Detta görs för att kunna förklara hur fenomenet urban sprawl och idealet Smart Growth har vuxit fram. Även synen på hållbar utveckling som en komponent i planeringen kommer att redovisas för att ge läsaren vidare förståelse om varför den amerikanska stadsplaneringen idag ser ut som den gör.
3.1 Bilismen och suburbaniseringsprocesser
Under slutet av 1800-talet blommade industrin i USA vilket ledde till en snabb folkökning och en massiv inflyttning till de växande städerna. Staden blev fort en symbol för rikedom, men även en symbol för fattigdom genom att vara en plats där en mängd sociala, ekonomiska och ekologiska problem fanns. Problemen som uppstått i staden skulle lösas genom att eftersträva ordning och symmetri, vilket skulle åstadkommas genom noggrann planering med utgångspunkt i Ebenezer Howards idéer om den funktionsindelade trädgårdsstaden (Bartling och Lindstrom, 2003, s.xvi-xvii). Resultatet av denna rationella planering blev under 1920-talet zoning, där områden delades in utefter vilken funktion de skulle fylla (Ben-Joseph, 2012, s.360). Bostäder, företag, handel, industri och rekreationsområden separerades därmed från varandra i de nyutvecklade förorterna. Eftersom att allt som en människa behöver för att överleva i ett lönebaserat samhälle, såsom ett arbete och någonstans att köpa mat, inte låg i direkt anslutning till bostäderna växte ett stort behov av individuella transportmedel fram. Då behovet av individuell transport ökade, minskade bilens kostnad, vilket gjorde att fler hade råd att köpa och bruka den. Bilens storhetstid var därmed kommen (Bartling och Lindstrom, 2003, s.xiv-xviii).
Den amerikanska stadens utformning under 1950-talet kom att karaktäriseras av ett expansivt användande av mark som befolkningen enkelt kunde färdas över med sina nya personbilar. Den omfattande markanvändningen, i kombination det stora bilinnehavet hos städernas invånare, gjorde att de massiva suburbaniseringsprocesserna kunde fortlöpa. Stora mellanstatliga motorvägssystem byggdes för att möjliggöra för en vidare expansion och för en smidig transport mellan de olika funktionerna, det vill säga arbete, boende, handel och rekreation. Förorterna, där människorna bodde, blev fler och fler samtidigt som de (av naturliga skäl) hamnade längre ut från staden. Vid samma tid som motorvägarna byggdes började de kollektiva transportsystemen i städerna att avvecklas till följd av en minskad efterfrågan (Bartling och Lindstrom, 2003, s.xv-xvii). Den livfulla stad som industrin hade skapat - där invånarna levde, arbetade, handlade och roade sig - fanns inte längre kvar. Istället flydde en stor del av den vita medelklassen staden för att leva ”the American Dream” i förorten, med ett eget hus och en stor gräsmatta (Klingberg, 2006, s.22-3). De som blev kvar i staden fick bevittna dess förfall. Det påkostade mellanstatliga motorvägssystemet, bilen som minskade i pris, samt avvecklingen av de lokala kollektiva transportsystemen hade härmed lagt grunden för urban sprawl (Bartling och Lindstrom, 2003, s.xv-xvi).
3.2 Reaktioner mot urban sprawl
De utglesade städerna sågs tidigt som ett hot mot miljön i vissa amerikanska stater. Redan under 1960- och 70-talet antogs lagar av staterna Hawaii, Vermont, California respektive Oregon som alla var kopplade till frågor om markanvändning och miljöproblem (Vicino, 2012, s.685). En specifik policy som utvecklades under denna tid för att motverka urban sprawl var den om urban growth
boundaries, vilket innebär att en gräns dras runt ett urbant område för att separera det från den omgivande landsbygden. Området utanför gränsen är till enbart för lantligt bruk, medan området innanför gränsen är till för kommande stadsbyggande (Song, 2012, s.421).
I början av 1990-talet ökade medvetandet om de sociala, ekonomiska och ekologiska problem som utglesning innebar och Smart Growth-rörelsen växte fram som en reaktion mot sprawl. Förespråkarna av Smart Growth ville få fram mer hållbara, mer rättvisa och mer effektiva sätt för städer att växa på, vilket de planerade att åstadkomma genom att skapa en mer funktionsblandad, kompakt och fotgängarvänlig bebyggelse. Rörelsen förordade även en ökad tillgänglighet till kollektivtrafik samt en ökad användning av mark som redan blivit exploaterad, det vill säga att bygga nytt genom att förtäta bland redan befintlig bebyggelse (Delius, 2003, s.17).
Många av de grundläggande principerna som Smart Growth idag strävar mot att uppnå utvecklades av the Congress of New Urbanism. Organisationen, som vid sitt grundande bestod av planerare, arkitekter (såsom Andrés Duany, Peter Calthorpe och Elizabeth Plater-Zyberk), forskare, miljövänner samt beslutsfattare inom både offentlig och privat sektor, bildades år 1993 som en reaktion mot ett landskap karaktäriserat av sprawl (Klingberg, 2006, s.23). Som namnet avslöjar ville the Congress of New Urbanism utveckla nyurbanistiska samhällen, det vill säga traditionellt utformade städer med fotgängarvänliga kvarter och gator, där bostäder och handel är direkt anslutna till varandra istället för att vara separerade efter sin funktion (The Congress of New Urbanism [CNU], 2015). Det centrala för CNU är än idag en blandad markanvändning, det vill säga motsatsen till den zoning som förespråkats av amerikanska planerare under stora delar av 1900-talet (Vicino, 2012, s.686).
Det här avsnittet har gett en förenklad bild av de reaktioner som har väckts mot urban sprawl. En bredare introduktion till vad Smart Growth-principerna innebär kommer i kapitel fem.
3.3 Hållbarhetsdiskussionen som ett perspektiv på planering
För att förstå den förändring som skett gällande synen på den amerikanska planeringen måste framväxten av begreppet hållbar utveckling förklaras. Det här avsnittet ska kortfattat ge en bild av den debatt som förts gällande miljöfrågor från 1960-talet fram till idag.
Idag handlar hållbarhet i planering om sociala, ekonomiska och ekologiska faktorer, men dessa perspektiv har inte alltid funnits. Under 1960-talet började problem gällande miljön att behandlas, om än på andra sätt än genom dagens utveckling mot en hållbar utveckling. Perioden beskrivs som ett uppvaknande, då politiker och medborgare började bli medvetna om hur industrisamhället hade påverkat miljön. Ett ekologiskt perspektiv började därmed att växa fram som en reaktion mot människans hänsynslösa agerande mot naturen. Vid 1970-talets början var kritiken mot industrisamhällets konsekvenser omfattande vilket ledde till att motsatsen till industrins storskalighet, det vill säga det småskaliga och naturliga, förespråkades av många grupper och miljöorganisationer. Under det följande decenniet, på 1980-talet, väcktes frågor om människans grundläggande villkor på vår planet där en stark respekt för för naturen växte fram. Det politiska klimatet förändrades drastiskt under denna tid och ett ekologiskt perspektiv ansågs kunna vara en lösning på de problem som människan och industrin orsakat (Wärneryd, Hallin och Hultman, 2002, s.25-27).
År 1987 utfärdade FN, genom Brundtlandskommissionen, rapporten Our Common Future som i stora drag har kommit att definiera dagens hållbara utveckling. I rapporten definieras begreppet hållbar utveckling på följande sätt: Hållbar utveckling är en utveckling som möter dagens behov
utan att behöva kompromissa om möjligheterna för framtida generationer (United Nations World Commission on Environment and Development, 1987, s.8). Under 1980-talets slut blev således hållbar utveckling ett allmänt känt begrepp inom samhällsplaneringen. En bredare syn på vad begreppet egentligen kunde betyda infördes under 1990-talet, då fler perspektiv än det ekologiska framfördes. Resultatet av denna breddning blev att hållbar utveckling kunde omfatta även ekonomiska, sociala och kulturella dimensioner (Wärneryd, Hallin och Hultman, 2002, s.25).
De förändringar som har skett gällande synen på miljön under 1900-talets senare halva har på så sätt omvandlat stadsplaneringens förutsättningar vilket gör att den hållbara utvecklingen idag ständigt är i fokus. Vad dessa förändrade förutsättningar egentligen har inneburit kommer att behandlas i följande kapitel, där den täta och blandade staden samt dess för- och nackdelar diskuteras mer ingående.
4. HUR SKA EN HÅLLBAR STAD SE UT?
Strävan mot en social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet har kommit att bli idealet för en stor del av dagens stadsplanering. En stor debatt inom planeringsämnet handlar således om vad en hållbar stad innebär, hur den ska se ut samt hur den ska byggas (Wheeler, 2013, s.13, 18). I den här delen av uppsatsen ämnar jag att redogöra för de teorier som finns inom stadsplaneringen gällande vad den hållbara staden faktiskt är.
Emily Talen (2012, s.122) menar på att det inom planeringsdisciplinen inte finns några tvivel om hur en ohållbar stad ser ut, men att det bland planerare finns vissa skillnader i hur en hållbar stad ska uppfattas. Ohållbara städer karaktäriseras av en låg befolkningstäthet, utspridda områden och ett starkt behov av bilen som transportmedel. Detta beskriver urban sprawl, fenomenet som skapat många av de problem som det amerikanska samhället idag måste möta. Med Talens (2012) åsikter som bakgrund blir det tydligt att utglesning inte uppfattas som hållbart av de allra flesta planerare, men frågan om vad som är hållbart återstår att besvaras. Vad innebär egentligen den hållbara staden? Vilka ideal framhålls för att uppnå en ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet?
4.1 Den täta och blandade staden som ett planeringsideal
Rolf Lindell (2003, s.14) menar att en huvudfråga inom hållbarhetsdiskussionen har handlat om hur tätt vi bygger städer och samhällen. Den förbättrade boendestandarden och biltrafikens utveckling under efterkrigstiden bidrog till en allt glesare bebyggelse, där längre avstånd mellan olika funktioner ledde till ett ökat användande av bilien. Lindell (2003) anser att ett tätare byggande ger bättre förutsättningar för en bredare tillgänglighet till service, en god kollektivtrafikförsörjning och en mer effektiv energianvändning. Enligt Lindell (2003) talar alltså mycket för att ett kompakt stadsbyggande är det mest hållbara alternativet. Samtidigt som tätheten är idealet så får den kompakta staden emellertid inte motverka behovet av att bevara stadens karaktär, tillgången till parker och grönområden eller hänsynen till natur- och kulturvärden (Lindell, 2003, s.15).
Även stadsplaneringskritikern och författaren Jane Jacobs (1961, s.229) nämnde, redan under 1960-talet, behovet av täthet som en förutsättning för mångfald i staden. Hon menade att denna mångfald måste finnas bland människor, byggnader och funktioner för att generera fungerande och livfulla kvarter eller stadsdelar, vilket idag kan tolkas som en strävan efter social hållbarhet. Jacobs (1961, s.176) förordade därmed inte bara täthet utan även en blandning av funktioner, i motsats till den funktionsindelning som var idealet under hennes samtid.
Hållbara platser ska enligt Talen (2012, s.123), i likhet med Lindell (2003) och Jacobs (1961) åsikter, vara kompakta, ha en blandning av funktioner och boendeformer samt vara fotgängarvänliga. Talen (2012) menar vidare att det finns vissa huvudprinciper för att uppnå hållbara platser utifrån ett ekologisk, ekonomiskt och socialt perspektiv, med den täta staden som en övergripande utgångspunkt. Gällande de ekologiska aspekterna för att uppnå en hållbar stad så måste antalet vehicle miles traveled minska, vilket skulle leda till mindre utsläpp av fossila bränslen och därmed en mindre påverkan på naturen och den biologiska mångfalden. Med en tätare stadsbyggnad är det minskade behovet av bilen en naturlig följd (Talen, 2012, s.124). De ekonomiska aspekterna gäller en blandning av funktioner och en mångfald av socio-ekonomiska grupper i städer, vilket anses vara positivt för att få mer hållbara och motståndskraftiga samhällen vid ekonomiska nedgångar. En mångfald gällande socio-ekonomiska grupper i ett område är även positivt i det avseendet att invånarnas inkomst och utbildningsnivå då varierar. Detta leder till att ett
områdes invånare omfattar bland annat servitriser, läkare, lärare, poliser, affärsmän och affärsbiträden vilket i sin tur leder till kortare pendlingsavstånd och mindre trafikstockningar då betydligt färre behöver pendla till sina arbetsplatser (Talen, 2012, s.124-5). Även de sociala aspekterna för en hållbar stad omfattar en mångfald bland de invånare som lever i ett område. Denna mångfald är enligt Talen (2012, s.125) viktig för samhällens välmående, dess motståndskraft och en social jämlikhet. Platser som har mer mångfald bland sina invånare har större möjligheter att skapa stora och fungerande sociala nätverk, vilka är viktiga för den sociala hållbarheten.
Både täthet och en blandning av funktioner kan därmed ses som övergripande principer som bör användas för att uppnå hållbara städer som bidrar till både människors och miljöns välmående (Lindell, 2003; Jacobs, 1961; Talen, 2012).
4.2 Leder täthet och en blandning av funktioner verkligen till mer hållbara
städer?
Alla forskare framhåller emellertid inte täthet och en blandning av funktioner som svaret på vad den hållbara staden innebär. Gentemot idealet som den täta och blandade staden utgör finns en utbredd kritik som omfattar synpunkter gällande hållbarhet. Genererar en tät och funktionsblandad stadsbild verkligen mer hållbara städer än vad dagens sprawl gör?
I artikeln The Compact City Fallacy undersöker Michael Neuman (2005) den täta staden och dess förhållande till en hållbar utveckling. Neuman (2005, s.21) anser att det finns fördelar med tätheten, vilka visar sig genom bland annat en lägre grad av markanvändning samt en billigare infrastruktur och samhällsservice då avstånden mellan delar av staden blir kortare. Samtidigt som det finns fördelar med en kompakt stadsbild så finns det emellertid även aspekter som inte är lika bra ur ett hållbarhetsperspektiv. Dessa aspekter handlar om att många täta utvecklingsområden enbart består av bostäder samt att de täta områdena fortfarande ligger avlägset från stadens kärna. Det som tätheten är tänkt att leda till, det vill säga ett minskat behov av bilen och kortare pendlingsavstånd, blir därmed inte verklighet om tätheten finns i områden med separerade funktioner som dessutom ligger långt bort från staden. Med detta vill Neuman (2005, s.20-1) mena på att även kompakta utvecklingsområden bidrar till sprawl. Enligt honom är den täta staden därför varken tillräcklig eller nödvändig för att en stad ska kunna vara hållbar (Neuman, 2005, s.23).
Även Danielsen, Lang och Fulton (1999) menar på att det finns flera oavsiktliga problem som kan orsakas av en högre täthet i städer. Dessa problem inkluderar en ökad trafikstockning inne i städerna, dyrare huspriser, samt en ny slags segregation då de med mindre pengar inte har råd att köpa det nya som byggs i närhet till stadens kärna (Danielsen, Lang och Fulton, 1999, s.519). Den ekologiska, ekonomiska och sociala hållbara utveckling som tätheten syftar till att åstadkomma blir på så sätt inte verklighet.
4.3 Urban sprawl ur ett hållbarhetsperspektiv
I motsats till de som betraktar den täta staden som ett ideal för en hållbar utveckling så finns det alltså de som anser att en gles stad är att föredra ur ett hållbarhetsperspektiv. De fördelar som kommer med en gles stad är enligt Edward L. Glaeser och Matthew E. Kahn (2004) främst ekonomiska och sociala, då de anser att sprawl leder till en ökad möjlighet till välfärd för de med mindre pengar. Med en fortsatt utglesad stad, där marken blir billigare ju längre bort från stadens kärna det byggs, skulle fler ta del av den amerikanska drömmen med ett eget hus och en stor tomt. Detta kräver dock att bilen blir billigare genom subventioner (Glaeser och Kahn, 2004, s.2518).
Vidare så anser Glaeser och Kahn (2004, s.2520) att sprawl möjliggjordes på grund av bilen och så länge som bilen är det dominerande transportmedlet så kommer staden att präglas av urban sprawl. En fortsatt gles stadsbyggnad är därför, enligt Glaeser och Kahn (2004), idag är det enda rimliga och hållbara alternativet.
5. SMART GROWTH SOM ETT PLANERINGSIDEAL
Smart Growth nämndes i tidigare kapitel som en reaktion mot urban sprawl. Rörelsen förespråkar därmed motsatsen till den utglesning som sprawl innebär, men vad står Smart Growth-idealen egentligen för?
Enligt organisationen the American Planning Association utgörs Smart Growth-idealen av ett flertal principer som tillsammans med lokala och regionala förutsättningar samverkar för att kunna uppnå ett bättre utvecklingsmönster med en social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet i fokus. Smart Growth erbjuder alternativ inom bostäder, transport, arbete och offentliga förmåner genom att använda översiktsplanering (The American Planning Association [APA], 2012). Olika definitioner av begreppet förekommer, men enligt Delius (2003, s.17) har alla definitioner gemensamt att Smart Growth inte är en specifik policy, utan en blandning av olika principer som tillsammans genererar en ”smartare” utveckling. Det finns tio stycken principer som anses utgöra Smart Growth-idealets grunder (Smart Growth America, 2016). Eftersom dessa principer är grundläggande för förståelsen av Smart Growth-idealet kommer jag nu att redogöra för varje enskild princip och dess betydelse för en smartare utveckling av amerikanska städer.
5.1 Principerna för Smart Growth
1. Den första principen för Smart Growth är en blandning av funktioner, vilket innebär att bostäder, arbete, handel, skolor, rekreationsytor och andra typer av bebyggelse inte är separerade från varandra. Funktionsblandningen gör så att avstånden mellan platserna där människor lever, arbetar och utövar sin fritid minskar, vilket leder till att behovet av att använda bilen för att transportera sig mellan de olika funktionerna blir mindre. Med en blandning av funktioner blir grannskapet livligare under fler timmar på dygnet, vilket bidrar till en större trygghet för de som vistas där. Även de olika företag som finns i området gynnas av den närhet som funktionsblandningen skapar (Smart Growth America, 2016).
2. Kompakt bebyggelse är den andra principen för en smartare utveckling, vilket betyder att en mer effektiv markanvändning förespråkas. För att kunna utnyttja marken så effektivt som möjligt förordas det att bygga på höjden, istället för att bygga en- eller tvåfamiljshus längre och längre ut från stadens kärna. Mark som redan har utvecklats kan byggas mer kompakt med hjälp av förtätning. Den täthet som ett mer kompakt byggande leder till bidrar till ett mer effektivt användande av de offentliga förnödenheter som redan finns, såsom vatten och avlopp, vägar och tillgången till akut service (Smart Growth America, 2016).
3. Ett blandat utbud av bostäder, den tredje principen, innebär att bra bostäder ska byggas för alla människor i ett samhälle oberoende av inkomst och sysselsättning. Blandningen av bostäder leder till att fler har möjlighet att välja i vilket område de vill bo i, vilket i sin tur leder till att fler människor har möjlighet att bo närmare sitt arbete. Pendlingsavstånden och den tid som spenderas i bilen kan därmed minska (Smart Growth America, 2016).
4. Fotgängarvänliga stadsdelar är en princip som förespråkas starkt av Smart Growth-rörelsen. Att promenera är hälsosamt, bra för ekonomin och smidigt, så länge som det finns bra trottoarer att ta sig fram på. Dessa promenadvänliga områden skapas av en kompakt stadsbild med en blandning av funktioner (Smart Growth America, 2016).
5. Att skapa attraktiva samhälle, med en egen karaktär och en stark platskänsla, är en princip som leder till liv och rörelse i staden. Detta gör att invånarna som bor i sådana områden gärna stannar kvar, samt att nya invånare lockas dit (Smart Growth America, 2016).
6. Smart Growth-rörelsen förespråkar vidare ett skydd av öppna landskap, jordbruksmarker samt natursköna och ekologiskt känsliga områden. Detta skydd är bra ur både ett ekonomiskt och ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv, där de ekonomiska fördelarna inkluderar att natursköna platser genererar en ökad efterfrågan av hus i dess närhet, vilket i sin tur leder till att fler arbetstillfällen uppkommer i närheten. Att inte exploatera dessa områden kan därmed gynna stadens framtida utveckling (Smart Growth America, 2016).
7. Att förstärka och utveckla befintliga samhällen är den sjunde Smart Growth-principen, vilken innebär att det är fördelaktigt att bygga inom områden där det redan finns en fungerande infrastruktur (Smart Growth America, 2016).
8. Vidare så är ett varierat transportutbud viktigt för förespråkarna av Smart Growth. Med en utbredd kollektivtrafik, trygga och omfattande gång- och cykelvägar, samt välskötta broar och vägar attraheras nya invånare till ett samhälle samtidigt som de som redan bor där får en förenklad vardag (Smart Growth America, 2016).
9. Den nionde principen för Smart Growth innebär förutsägbara, rättvisa och kostnadseffektiva beslut angående ny bebyggelses utveckling (Smart Growth America, 2016).
10. Slutligen så förordas ett samarbete mellan samhälle och särintressen när det gäller utvecklingsfrågor. Alla städer, stadsdelar och områden har olika behov, vilket gör att en mängd olika tillvägagångssätts krävs när det gäller hur dessa kan utvecklas. Förespråkarna av Smart Growth menar därför att det är de människor som lever och arbetar i samhällena som bäst vet hur deras samhällen kan utvecklas, vilket gör att de idéer och åsikter som invånarna ger är ovärderliga (Smart Growth America, 2016).
5.2 Motsättningar gentemot principernas genomförande
Tillsammans utgör dessa principer grunden för Smart Growth-idealet. Det är emellertid inte alla som är övertygade om att Smart Growth leder till en smartare utveckling av städer. Därför uppkommer problem med genomförandet av dess principer, vilket gör att arbetet med Smart Growth inte alltid genererar den effekt som önskats (Smart Growth America, 2016). Det finns i USA restriktiva regelverk och komplexa antagningsprocesser av planer som motverkar och begränsar arbetet med att förverkliga genomförandet av Smart Growth-principerna. Även om många byggherrar och exploatörer, vilka har en viktig roll i arbetet med hur städer byggs, vill utveckla tätare och promenadvänliga områden så är detta alltså inte alltid en möjlighet. En viktig förutsättning för genomförandet av Smart Growth är därför att de städer som är intresserade av den utveckling som principerna syftar till att generera ser över deras regelverk för att kunna främja idealet (Smart Growth America, 2016).
Anthony Downs (2005, s.369) menar på att genomförandet av Smart Growth-principerna är komplicerat då dess implementerande kräver att ytterligare principer antas. En utav de principer som han framhåller som viktig för att kunna driva igenom Smart Growth är att den beslutsfattande makten över planeringen måste skifta från en lokal nivå av bestämmande till en regional nivå. Endast med en mer omfattande makt på regional nivå kan enligt Downs (2005, s.369-70) tillräckliga åtgärder tas för att kunna genomföra Smart Growth-principerna och sätta fungerande gränser för städernas fortsatta utbyggande.
Angående genomförandet av den täthet och funktionsblandning som ingår i Smart Growth-principerna, vilket även gäller för genomförandet av all planering, så finns det enligt Downs (2005, s.370) ännu en viktig aspekt som inte går att bortse från. Denna viktiga aspekt är de åsikter som städers invånare har angående ny planering. Utan invånarnas samtycke om den planering som utförs där de bor kommer staden eller området inte att fungera på ett hållbart sätt, vilket gör att en sådan planering inte anses vara önskvärd. Downs (2005, 370-1) menar att den generella trenden bland USAs invånare är en negativ syn på täthet och dess konsekvenser, vilket innebär att många människor är motvilliga till förtätningar av deras egna bostadsområden. Den täta stadsbilden är förknippad med en blandning av boendeformer vilket leder till en större socio-ekonomisk mångfald bland områdets invånare, något som många av invånarna i förorternas villor inte vill se. Denna mångfald kommer enligt Downs (2005, s.370) att få stora mängder av villaägare att protestera då mångfalden kan leda till att priset på deras hus sjunker, att säkerheten i bostadsområdet minskar, samt att det väcker frågor om hur mångfalden påverkar det sociala livet och utbildningsnivån i området. Med andra ord så uppfattar den amerikanska befolkningen rent generellt täthet som något negativt, vilket leder till problem med genomförandet av Smart Growth-principerna (Downs, 2005, s.370).
Även Robert Bruegmann (2005, s.224-5) menar att städernas invånare har en stor påverkan gällande hur staden ska se ut. Detta innebär, enligt Bruegmann (2005), att en stads utformning och funktion till en viss grad bestäms av dess invånare, eftersom att planeringen av städer måste möta behoven som dess invånare har. Att implementera Smart Growth-principerna i en stad där invånarna motverkar det är därför inte hållbart ur ett socialt perspektiv (Bruegmann, 2005, s.225).
Tian, Ewing och Greene (2015) har i sin artikel Desire for Smart Growth: A Survey of Residential Preferences in the Salt Lake Region of Utah undersökt invånares åsikter gällande Smart Growth i den amerikanska delstaten Utah. Det resultat som författarna kom fram till var att de respondenter som svarade på undersökningen i vissa fall var positiva till Smart Growth-idealet, men att de själva i stor utsträckning föredrog att bo i villaområden med stora tomter och egna, kostnadsfria parkeringsplatser med stora garage att förvara sina bilar i. Resultatet redovisade också att respondenter i olika skeden av livet generellt sett uppfattade fördelarna med Smart Growth på olika sätt. Att bo i närhet till sitt arbete var viktigt för unga vuxna utan barn, medan unga vuxna med barn föredrog bo i separata villaområden. Äldre generationer förordade i högre utsträckning en blandning av boendeformer. Något som inte kan förbises är att författarna påpekar att Utah är en konservativ stat, vilket de anser bidrar till att respondenterna generellt sett är mer positiva till bilen som färdmedel än i andra delar av USA (Tian, Ewing och Greene, 2015, s.446, 457-462). Undersökningen redogör, trots denna aspekt, för bilens, den egna tomtens och villans betydelse för en stor del av den amerikanska befolkningen.
5.3 Kritik mot Smart Growth
Todd Litman (2016) har i sin rapport Evaluating Criticism of Smart Growth analyserat mycket av den kritik som riktats mot Smart Growth-idealet. Kritiken som han beskriver omfattar bland annat att Smart Growth-principerna inte respekterar konsumenternas önskningar om vart de vill bo, att de inkräktar på den amerikanska befolkningens friheter och rättigheter, att de tvingar människor att sluta köra bil, samt att de leder till högre kostnader för den offentliga servicen (Cox, 2003; Charles och Barton, 2003; Ridlington och Kellet 2003; O’Toole 2004; refererade i Litman, 2016, s.23-51). Mycket av den kritik som Litman (2016, s.82) redovisar gentemot Smart Growth anser han vara
obefogad, men det finns även viss kritik som anses vara legitim. Denna legitima kritik handlar om att Smart Growth kan ha oanade konsekvenser samt att vissa samhälleliga kostnader kan öka med dess genomförande. Litman (2016, s.3, 82-3) menar emellertid att ingen av de potentiella nackdelarna som finns med Smart Growth är tillräckliga för att inte längre arbeta mot att implementera dess principer.
5.4 Framställningen av Smart Growth i teorin respektive i praktiken
Det blir mot denna teoretiska bakgrund tydligt att genomförandet av Smart Growth-principerna inte är helt enkelt eller smärtfritt. Frågan om dess implementerande samt dess för- och nackdelar delar både forskares och den amerikanska befolkningens åsikter. Det är emellertid inte forskarna, utan de amerikanska städernas invånare, politiker och planerare som bestämmer över Smart Growth-idealets öde (Danielsen, Lang och Fulton, 1999, s.516). För att kunna studera hur förhållandet till Smart Growth ser ut i praktiken ska jag i följande kapitel analysera fem stycken amerikanska översiktsplaner. Resultatet av analysen kommer sedan att kopplas till frågor om hur planerna beskriver relationen mellan en hållbar planering och urban sprawl, samt om i vilken utsträckning tankar om att planera utefter Smart Growth-principerna redovisas.
6. DEN AMERIKANSKA STADSPLANERINGEN I PRAKTIKEN
I den här delen av uppsatsen presenteras innehållet i de undersökta planbeskrivningarna från städerna Portland, Raleigh, Austin, New Haven och St. Louis. Med hjälp av resultaten från den kvalitativa textanalys som genomförts ska jag redogöra för de tankar som finns gällande att planera utefter Smart Growth-principerna inom den amerikanska stadsplaneringen, samt redogöra för hur förhållandet mellan urban sprawl och en hållbar utveckling framställs i de undersökta städernas planbeskrivningar.
6.1 Om Smart Growth-principerna i de undersökta planbeskrivningarna
Att principerna för Smart Growth finns med i de undersökta städernas respektive planbeskrivningar tar för läsaren inte lång tid att upptäcka. Det som varierar mellan städerna är i vilken utsträckning principerna framhålls och redovisas.
En kompakt och funktionsblandad stad ses som ett utpekat mål för framtida samhällsutveckling i både Portland och Austin, vilket blir tydligt direkt vid läsandet av de aktuella översiktsplanerna. De två planerna strävar efter att städernas invånare med hjälp av en utbredd kollektivtrafik, samt med bättre möjligheter för en ökad och välfungerande gång- och cykeltrafik, snabbt och enkelt ska kunna transportera sig mellan sitt hem, sitt arbete och sin fritid. Områden där funktioner som affärer, skolor, arbetsplatser, bostäder och rekreationsytor finns tillsammans är därför starkt förespråkade. För att uppnå en blandning av de människor som bor i städernas många områden så framhålls ett brett utbud av olika boendeformer, såsom stora och små lägenheter, radhus och villor (The City of Portland, 2016; The City of Austin, 2012).
I planbeskrivningarna för Portland och Austin förespråkas även ett användande av redan existerande infrastruktur vilket leder till möjligheter för en mer utbredd och effektiv samhällsservice. Användandet av mark inom befintliga områden ska ske genom förtätning. Vid förtätningar av redan befintliga stadsdelar framhålls att de lokala säregenheterna ska understrykas och utvecklas för att förstärka platskänslan. Vidare så ska den mark som är till för jordbruk även i framtiden att vara till för detta syfte och inte för att bygga nya villaområden i stadens utkant (The City of Portland, 2016; The City of Austin, 2012).
Dessa planbeskrivningar förordar genomgående en tät bebyggelse, en blandning av funktioner, ett blandat utbud av bostäder, fotgängarvänliga stadsdelar, en stark platskänsla, ett skydd av öppna landskap och jordbruksmark, ett utvecklande av redan befintliga områden samt ett varierat transportutbud (The City of Portland, 2016; The City of Austin, 2012). Dessa anses vara viktiga aspekter för städernas nuvarande och framtida identitet, ett tydligt bevis på att Smart Growth-principerna i allra högsta grad är tänkta att vara en del av Portlands och Austins kommande stadsutveckling.
Även i planbeskrivningarna för New Haven och Raleigh redovisas samtliga principer för Smart Growth, om än i en mindre utsträckning än i planerna för Portland och Austin. Det centrala även i dessa planer är att bygga täta och funktionsblandade städer. I New Havens plan läggs det stor vikt vid att utveckla staden utefter invånarnas preferenser, vilket anses vara att planera områden med en blandning av funktioner. Denna funktionsblandning framhålls då den leder till kortare avstånd mellan bostäder, arbete, handel och service, något som gör att behovet av bilen minskar. Därmed förespråkas fler fotgängarvänliga områden och ett utökat transportutbud (City of New Haven, 2015). Centralt i Raleighs planbeskrivning är att bryta mot den utglesning som har varit grunden för
stadens utveckling under de senaste 60 åren, vilket gör att fokus även här ligger vid att utveckla en tät stad med ett utvecklat gång- och cykelnät samt ett utökat transportutbud. Närheten mellan de funktioner som stadens invånare behöver ha tillgång till är därför starkt förespråkat (The City of Raleigh, 2009).
Till skillnad från Portland, Austin, New Haven och Raleighs relativt omfattande omnämnanden av Smart Growth-principerna så är St. Louis planbeskrivning betydligt mer återhållsam i sitt förhållande till idealet. De principer som nämns i stadens planbeskrivning är en blandning av funktioner, en kompakt bebyggelse, att skapa attraktiva samhällen med en egen karaktär och en stark platskänsla, samt att förstärka och utveckla befintliga samhällen (The City of St. Louis, 2005). Även om dessa principer är viktiga för Smart Growth-idealet så gör avsaknaden av de övriga principerna - ett blandat utbud av bostäder, fotgängarvänliga stadsdelar, ett skydd av öppna landskap, jordbruksmarker, natursköna och ekologiskt känsliga områden, samt ett varierat transportutbud - att den hållbarhet som idealet eftersträvar kommer att bli svår att uppnå. Vad avsaknaden av dessa principer betyder kommer att diskuteras i följande kapitel.
6.2 Om förhållandet mellan urban sprawl och en hållbar utveckling
I tidigare kapitel har jag behandlat relationen mellan urban sprawl och hållbar utveckling genom att presentera de teorier som finns angående hur en hållbar stad ska se ut och fungera. Många forskare är kritiska till urban sprawl sett ur ett hållbarhetsperspektiv, medan andra ser glesa städer som det mer hållbara alternativet. Vilka åsikter har de undersökta städernas planförfattare om förhållandet mellan urban sprawl och en hållbar utveckling?
Relationen mellan urban sprawl och en hållbar utveckling är ett ämne som flertalet av de undersökta planbeskrivningarna behandlar. Planen för Raleigh tar upp att de senaste decennierna av utglesning har lett till stora problem gällande stadens framtida markanvändning. Problemen handlar om att staden har haft gamla regelverk för zoning, vilket har gjort en omfattande funktionsblandning omöjlig, att avsaknaden av samverkan mellan markanvändning och trafikplanering har lett till ett utbrett och kraftigt behov av bilen, samt att de flesta områden inte har haft tillräckliga gång- och cykelvägar. Detta gör det svårt för människor att till fots eller cykel färdas på ett smidigt och tryggt sätt (The City of Raleigh, 2009). Sprawl har med andra ord utvecklat en ohållbar stadsbild.
I planbeskrivningen för Portland nämns att den täta och blandade staden underlättar för ett liv utan bilen, då den utökade kollektivtrafiken gör att behovet av personlig transport inte finns i samma utsträckning. Ett reducerat behov av bilen leder till bättre förutsättningar både för en ekologisk hållbarhet och för invånarnas hälsa (The City of Portland, 2016). Detta är ett tydligt tecken på att den utglesade staden med det utbreda behovet av bilen som inte ses som hållbar.
Även i planen för Austin framhålls det att användandet av bilen har skapat en gles stadsbild som anses vara ohållbar (The City of Austin, 2012). Citatet nedan visar på att transportutbudet anses vara avgörande för hur Austins framtida utveckling kommer att se ut:
The range of transportation options available can profoundly affect the development of a city. For example, a new high-speed road may spur low-density commercial and residential development, which does not support high-quality public transit. This is what happened during the last decades of the 20th century as the extension of the city’s freeway and highway system allowed development to spread north and south of Austin’s city limits.
[...] A retooled transportation system will lead to the compact and walkable places envisioned in this plan (The City of Austin, 2012, s.115).
Därmed uppfattas Austins utglesade stadsbild, samt det stora behovet av bilen, som ohållbart av planbeskrivningens författare (The City of Austin, 2012).
Till skillnad från planerna för Portland, Raleigh och Austin nämns inte urban sprawl uttryckligen i planbeskrivningarna för New Haven respektive St. Louis. Dessa två planer behandlar istället relationen mellan urban sprawl och en hållbar utveckling indirekt genom att förespråka en tätare stadsbild. Det blir emellertid inte uppenbart varför New Haven och St. Louis förespråkar denna täthet, något som gör det svårt att säga mycket mer om hur relationen mellan sprawl och en hållbar utveckling uppfattas av respektive stads planförfattare (The City of New Haven, 2015; The City of St. Louis, 2005). Även om det inte uttryckligen skrivs så kan det tolkas som att den täta staden är det mest hållbara alternativet, vilket gör att sprawl uppfattas som ohållbart. Mer om vad detta kan betyda för de amerikanska städernas utveckling kommer att diskuteras i följande kapitel.
6.3 Sammanfattat resultat av textanalys
Det här kapitlet har behandlat hur den amerikanska stadsplaneringen ser ut i praktiken. För att kunna studera i vilken utsträckning Smart Growth-principerna faktiskt används så har fem stycken planbeskrivningar granskats. Sammanfattningsvis så framhåller planbeskrivningarna för Portland, Raleigh, Austin och New Haven principerna för Smart Growth som ett tydligt ideal för framtida planering. Genom att bryta mot det glesa mönster som varit ledande för den amerikanska stadsplaneringen under de senaste decennierna så hoppas planförfattarna i dessa städer på att kunna utveckla mer hållbara samhällen. Med en blandning av funktioner, en kompakt bebyggelse, ett blandat utbud av bostäder, fotgängarvänliga stadsdelar, en stark platskänsla, ett skydd av natursköna och ekologiskt känsliga områden, ett utvecklande av redan befintliga områden, samt ett varierat transportutbud ska detta bli verklighet. I motsats till detta uppvisar St. Louis planbeskrivning inte alls på samma entusiasm gentemot Smart Growth-principerna. Även om en tätare och mer blandad stad förespråkas så nämns principerna i en betydligt mindre utsträckning, samt att bara fyra av åtta undersökta principer tas upp.
Gällande relationen mellan urban sprawl och en hållbar utveckling så skrivs det uttryckligen i planerna för Portland, Raleigh och Austin att de glesa städerna och det stora behovet av bilen har utvecklat ohållbara samhällen. Till skillnad från detta så nämns inte sprawl i planen för varken New Haven eller St. Louis. Det är emellertid den täta staden som förespråkas, vilket gör att tätheten även i dessa städer kan tolkas som att vara det mest hållbara alternativet (The City of Portland, 2016; The City of Austin, 2012; The City of Raleigh, 2009; The City of New Haven, 2015; The City of St. Louis, 2005).
Med denna information blir det tydligt att Smart Growth är ett ideal som i bred utsträckning förespråkas av de undersökta amerikanska städerna. Frågorna som jag kommer att diskutera i följande kapitel rör därför vilka effekter Smart Growth kan ha på framtida stadsbyggande i USA, samt om det faktiskt är möjligt att förhindra urban sprawl.
7. DE AMERIKANSKA STÄDERNAS FRAMTID
Som tidigare nämnt så är syftet med denna uppsats att studera begreppen urban sprawl och Smart Growth utifrån ett hållbarhetsperspektiv, samt att undersöka vad dessa begrepp innebär för utvecklingen av den amerikanska stadsplaneringen och därmed också för de amerikanska städernas utformning. I detta kapitel ska jag därför diskutera vilka effekter Smart Growth kan ha på framtida stadsbyggande i USA, samt om det faktiskt är möjligt att förhindra urban sprawl.
Utifrån de planbeskrivningar som jag har undersökt blir det tydligt att Smart Growth är ett ideal som används i bred utsträckning inom den amerikanska stadsplaneringen. Planerna från städerna Portland, Raleigh, Austin och New Haven tar alla upp samtliga av de undersökta principerna för Smart Growth, det vill säga en tät bebyggelse, en blandning av funktioner, ett blandat utbud av bostäder, fotgängarvänliga stadsdelar, en stark platskänsla, ett skydd av öppna landskap och jordbruksmark, ett utvecklande av redan befintliga områden samt ett varierat transportutbud. Detta breda omnämnande av Smart Growth-principerna visar på att idealet faktiskt förespråkas och används av lokala planerare för att kunna utveckla en tätare och mer funktionsblandad stadsbild, i motsats till dagens sprawl.
Även i planen för St. Louis - där hälften av Smart Growth-principerna behandlas - är täthet och en blandning av funktioner ledorden för den framtida stadsutvecklingen. I denna plan saknas emellertid omnämnandet av principerna för ett blandat utbud av bostäder, fotgängarvänliga stadsdelar, ett skydd av öppna landskap och jordbruksmarker, samt ett varierat transportutbud. Precis som Delius (2003) menar på så anser jag att Smart Growth är en blandning av olika principer som tillsammans genererar en smartare utveckling. Om hälften av principerna för Smart Growth utelämnas ur en översiktsplan så blir hela idealet därför inte uppfyllt. Trots att St. Louis plan strävar mot en mer tät och funktionsblandad stadsbild så går det alltså inte egentligen att tala om Smart Growth, då samtliga principer för idealet inte finns omnämnda. Trots avsaknaden av dessa principer så framhålls i St. Louis den täta staden före den glesa, vilket tydligt visar på att urban sprawl ses som något som måste motverkas. Därmed kan slutsatsen att alla de undersökta planerna strävar mot en tätare stadsbild dras, men att detta mål inte nödvändigtvis måste uppnås genom ett implementerande av just Smart Growth.
Om vi antar - i likhet med det som Talen (2012) anser - att all planering strävar efter att uppnå en ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet så visar det sig alltså att samtliga av de undersökta städernas planbeskrivningar förespråkar täthet som det medel som ska uppnå denna hållbarhet. Med denna vetskap - vetskapen om att den täta staden framställs som idealet - så är det enkelt att dra slutsatsen att de amerikanska städerna i framtiden kommer att utvecklas utefter ett annat mönster än vad som har varit tradition under de senaste decennierna, det vill säga urban sprawl. När det gäller planering av städer så kan emellertid mycket förändras från ett planförslag till den faktiska verkligheten, där något som förordas i en översiktsplan inte nödvändigtvis kommer att visa sig i den byggda miljön. Frågorna som jag ställer mig är därför: kommer utvecklingen mot mer täta städer verkligen att ske i praktiken? Är det möjligt att förhindra urban sprawl?
För att kunna svara på dessa frågor så måste jag uppmärksamma de motsättningar som finns gentemot Smart Growth-principernas genomförande. Motsättningarna omfattar de restriktiva regelverk och komplexa antagningsprocesser av planer som finns i många amerikanska stater. Dessa regler och processer motverkar och begränsar arbetet med att förverkliga genomförandet av principerna för Smart Growth och för att se till att principerna går att genomföra så krävs det nya
