”Ett public service för alla”
En kvalitativ studie om hur journalisterna på public service, i Sverige och Norge, upplever utbudet på de samiska språken samt deras möjligheter att leva upp till sändningstillstånden.
Av: Bim Jacobsson & Hannah Fornmark
Handledare: Astrid Haugland
Södertörns högskola | Institutionen för journalistik Kandidat/Magisteruppsats 15 hp
Ämne | vårterminen 2020
Abstract
Den här studien undersöker hur journalister som arbetar på NRK Sápmi, SVT Sápmi och SR med inriktning på samiskt utbud upplever sina möjligheter att arbeta utifrån
sändningstillstånd. Genom semistrukturerade intervjuer visar uppsatsen att det finns ekonomiska skillnader mellan redaktionerna som påverkar utbudet samt hur journalisterna arbetar med språket. Materialet från intervjuerna analyseras sedan utifrån kulturperspektivet, systemperspektivet och offentlighetsteorin. Studien undersöker även hur journalisterna arbetar med de samiska språken på respektive redaktion. Utifrån resultatet går det att se att det råder skillnader i journalisters möjligheter att arbeta med de samiska språken. Men det finns också likheter i hur journalisterna ser på sin roll gentemot samer vilket är något som upptäcktes under arbetets gång. Baserat på resultatet framgår det att de svenska och norska journalisterna ifrågasätter resursfördelningen för de samiska redaktionerna i Sverige. Den huvudsakliga slutsatsen som dras är att de olika redaktionerna har en gemensam agenda där journalisterna vill främja de samiska språken, kulturen och samhället.
Keywords: semistrukturerade intervjuer, samiska språken, sändningstillstånd, kulturperspektivet, offentlighetsteorin, systemperspektivet.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Inledning & problemformulering ... 5
1.2 Syfte ... 7
1.3 Frågeställningar ... 8
1.4 Begreppsdefinitioner ... 8
2. Bakgrund ... 8
2.1 Samer ... 8
2.2 De samiska språken ... 9
2.3 Sverige och Norges sändningsvillkor i public service ... 10
2.5 Sveriges Radio och SVT sändningsvillkor ... 12
2.6 Sverige - Sameradio och SVT Sápmi ... 13
2.7 Norge - NRK Sápmi ... 14
3. Teoretisk utgångspunkt ... 14
3.1 Kulturperspektivet ... 16
Perspektiv 1: Institutionella roller ... 16
Perspektiv 2: Epistemologier ... 17
Perspektiv 3: Etisk grundsyn ... 17
3.2 Systemperspektivet ... 18
3.3 Offentlighetsteorin ... 20
4. Tidigare forskning ... 21
4.1 Att representera och representeras ... 21
4.2 Publik sökes ... 22
4.3 Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige ... 23
4.4 Sami Media – Identity Projects in a changing society ... 23
5. Metod och material ... 24
5.1 Kvalitativ innehållsanalys ... 24
5.2 Datainsamling ... 25
5.4 Etiska riktlinjer ... 27
5.5 Reliabilitet & Validitet ... 27
5.6 Metodkritik ... 28
6. Resultat och analys ... 29
6.1 Presentation av informanterna ... 29
6.2 Resultat - Det samiska utbudet på public service ... 30
6.3 Analys - det samiska utbudet ... 34
6.4 Resultat - Journalisternas roll ... 36
6.5 Analys - Journalistrollen ... 38
6.6 Resultat - Sändningstillstånden i respektive land ... 40
6.7 Analys - sändningstillstånd ... 43
7. Slutdiskussion & Slutsats ... 45
7.1 Slutdiskussion ... 45
7.2 Slutsats ... 47
8. Förslag på vidare forskning ... 48
9. Referenser ... 49
9.1 Bilaga ... 53
1. Inledning
1.1 Inledning & problemformulering
Den 10 juni 2019 lade regeringen fram en proposition (Prop. 2018/19:136) med förslag på villkor och riktlinjer till Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges
Utbildningsradio AB. Regeringen ansåg i sitt beslut att public service skulle följa detta. I regeringsbeslutet står det, enligt 4 kap. 12 § i Radio och TV lag (SFS 2010:696) att SVT:s förstasändningar ska ske på “de nationella minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch samt på teckenspråk ska öka under tillståndsperioden jämfört med 2019 års nivåer”. Regeringen vill se en förändring. Men vad tycker journalisterna själva om sina möjligheter att förhålla sig till sändningstillstånden och de riktlinjer regeringen tar fram?
Nord och Strömbäck (2012) skriver att journalistiken bidrar till att informera och granska samhället. Journalistiken ser till att människor fritt och självständigt kan ta ställning i
samhällsfrågor. Journalistiken strävar efter att spegla verkligheten genom att vara allsidig och sanningsenlig (Nord & Strömbäck, 2012).
Public Service i Sverige inkluderar programföretagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion. De tre företagen har en särställning på medieområdet och därmed ett särskilt samhällsansvar. Public Service syfte är att radio och TV ska stå till samhället och allmänhetens tjänst där deras uppdrag är att nå ut till så många som möjligt. Det ska finnas en mångfald genom ett mångsidigt utbud, spegling av förhållanden i hela landet och en variation i produktionsformer. Public service ska särskilt tillgodose behov hos vissa målgrupper och det är bland annat minoritetsspråksgrupper (Myndigheten för press, radio och TV u.å).
I Norge är motsvarigheten Norsk Rikstingskasting, NRK. NRK har som uppgift att stärka den norska identiteten och kulturen. Utöver detta ska NRK stärka den samiska identiteten och det samiska språket (NRK, 2018). För att kunna jämföra Sveriges och Norges journalister som arbetar med ett samiskt utbud tar uppsatsen upp hur Norge arbetar med sitt sändningstillstånd samt hur journalisterna på NRK ser på sin roll gentemot sitt urfolk samer.
År 2005 tog den svenska regeringen upp i sin proposition att ursprungsfolket samerna ska inneha en särställning i public service-företagens programutbud, inte minst för spridning av kunskap om inhemska minoriteter hos den breda allmänheten (Prop. 2005/06:112).
Sametinget i Sverige anser att det samiska utbudet inte är tillräckligt och det går att påpeka att det finns skilda meningar om utbudet. I Sametingets skuggrapport från 2019 anser de att sändningstillstånden för public service-företagen inte tar “hänsyn till samernas särställning som urfolk, utan utgår från att samer är definierade som en av de fem nationella minoriteterna samt att samiska ses som ett språk, inte fem” (Sametinget skuggrapport, 2019, s.5).
Sametinget i Sverige anser att utbudet borde öka och att företaget inte borde fördela ansvaret mellan sig, utan att de borde få ta egna och enskilda beslut och ansvar (Prop. 2018/19:136).
Det svenska Sametinget skriver i sin skuggrapport från 2019 om de sändningstillstånd som finns. Det som inte framkommer i tillstånden är att det finns fem olika samiska språk.
Följden av detta blir att de program som sänds knappt förekommer på alla språk (Sametinget skuggrapport, 2019). De samiska språken är små och hotade vilken innebär att media har en viktig funktion för att återge deras kulturella mångfald (Sametinget skuggrapport, 2019).
Under 2018 sändes det totalt 1418 timmar på samiska på Sveriges Radio (Sametingets skuggrapport, 2019). Detta inkluderade alla de fem samiska språken tillsammans och kan jämföras med andra minoritetsspråk, utöver samiska, som fick ca 8600 timmar under 2018 (Sametinget skuggrapport, 2019). Sametinget anser att public service måste öka med både sändningstid och resurser på alla språken för att kunna spegla det samiska samhället
(Sametinget skuggrapport, 2019). I det svenska Sametingets skuggrapport beskrivs problemet på följande sätt.
Produktion av samisk media, filmer och dokumentärer är relativt liten och fördelad över flera länder. Sametinget har vid åtskilliga tillfällen påpekat problematiken kring att konsumenterna som är få och spridda i flera länder inte har tillgång till det som produceras. För att samisktalande användare ska få tillgång till samiskspråkig
produktion, behöver regelverken för gränsöverskridande sändningar anpassas efter de samiska språkens behov och önskemål. (Sametinget skuggrapport, 2019, s.17)
Sametinget vill att media ska spegla det samiska samhället på ett korrekt sätt samt att det ska utvecklas och bidra till demokratin. Public service ska visa den bredd som finns i det samiska samhället (Samisk mediepolitik, 2013).
I vårt researcharbete kring samer och medier har vi insett att det finns brist på forskning inom ämnet. Därför är det ännu viktigare att vi undersöker ämnet samer och public service. I forskningsrapporten “Samisk kulturpolitik i ett nordiskt perspektiv” skriver Mannela Gaup (2007) att det råder brist på kunskap om samiska förhållanden. Enligt Mannela Gaup (2007) framgår det att det saknas ett nätverk för forskningen. Mannela Gaup (2007) anser att den norska forskningen har kommit längre än den svenska. Den svenska forskningen har inte lyckats åstadkomma en liknande struktur och koordination som den forskning som finns i Norge och Finland (Mannela Gaup, 2007).
Vi har valt att göra semistrukturerade intervjuer med journalister som arbetar inom public service. Journalisterna arbetar på redaktioner i Sverige och Norge. Redaktionen som
journalisterna arbetar på riktar sitt innehåll till samer. För att studien ska få tyngd och relevans kommer vi intervjua minst sex personer. Vi har valt att avgränsa studien genom att välja etermedia och väljer då att inte analysera journalister som arbetar på tryckta tidningar.
1.2 Syfte
Syftet med denna C-uppsats är att genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer undersöka hur journalister inom public service i Sverige och Norge förhåller sig till rapporteringen kring samer och deras olika språk. Studien kommer även undersöka hur journalisterna upplever, betraktar och hanterar sitt arbete och i vilken grad förhållningssättet eventuellt skiljer sig, samt hur samarbetet ser ut mellan Sverige och Norge. Därefter följer en analys av de sammanställda intervjuerna med utgångspunkt i offentlighetsteorin, systemperspektivet och kulturperspektivet.
Perspektivet i denna studie kommer främst utgå från hur reportrar, programledare och
redaktörer, hur de tänker när de ska rapportera om samiska ämnen och hur de förhåller sig till de riktlinjer som finns när det handlar om minoritetsgrupper. Vi kommer undersöka public service i Sverige och Norge och vi kommer utgå från SVT Sápmi, Sameradion och NRK Sápmi.
1.3 Frågeställningar
• Hur upplever journalister inom public service, i Sverige och Norge, programutbudet för de samiska språken?
• Finns det likheter och skillnader i hur journalisterna, inom public service på NRK Sápmi, SVT Sápmi och sameradion, ser på sina möjligheter att leva upp till public service-uppdraget gentemot samer i respektive land?
Vilka i så fall?
• Finns det likheter och skillnader i hur journalisterna, inom public service på NRK Sápmi, SVT Sápmi och sameradion, ser på sitt journalistiska uppdrag gentemot samerna och deras attityd mot samer?
Vilka i så fall?
1.4 Begreppsdefinitioner
Sametinget - Det politiska styret bland samer i Sverige och Norge NRK-plakaten – NRK:s sändningsvillkor
Stortinget - Norges riksdag
Sändningstillstånd - Som ger public service-bolagen rätt att sända.
2. Bakgrund
Startpunkten för denna uppsats är att berätta om samerna och de samiska språken.
2.1 Samer
Samerna lever i fyra olika länder - Norge, Finland, Sverige och Ryssland. Områdena där samerna bor kallas för Sápmi. Sápmi breder ut sig över hela den norra delen av Nordkalotten, från ryska Kolahalvön i öster till svenska landskapet Dalarna i söder. Sápmi som begrepp innefattar både landet Sápmi och folket samerna (Samiskt informationscentrum u.å.). Det finns varierande uppgifter för hur många samer som finns i Norden. Det finns cirka 20 000 samer i Sverige. Totalt ska det finnas cirka 80 000 samer. Majoriteten av samerna bor i Norge och det är 40 000. I Finland bor det 6 000 och i Ryssland 2000.
Det politiska styret bland samer är sametinget. I Sverige, Norge och Finland finns det ett sameting per land. Enligt Utsi Erling, Lindén Ivarsson, Wanger och Marakatt (2004) håller ett ursprungsfolk ihop genom sin identitet, uttrycket för kulturen, språket och traditionen. Om en person tillhör ett ursprungsfolk betyder inte det att personen lever på landet och livnär sig på
samma sätt som förfäderna utan många lever i städer precis som andra människor. 1997 medgav den svenska riksdagen att samerna är ett ursprungsfolk i Sverige (Utsi Erling et al.
2004). Den samiska samhället och kulturens framtid ser osäker ut, men i dagens samhälle finns det positiva faktorer (Norberg, 2015). Regeringarna i respektive land har i dag erkänt att de har ett ansvar gentemot samebefolkningen och respekterar de konventioner som finns angående ursprungsfolk (Norberg, 2015).
2.2 De samiska språken
Samiska inte är ett språk utan det är åtminstone tre olika huvudspråk - centralsamiska, sydsamiska och östsamiska. Dessa språk delas sedan in i olika dialekter där centralsamiskan innefattar lule- och nordsamiska som talas i Sverige där även sydsamiska talas. I Norge ser det likadant ut språkmässigt. På grund av de olika dialekterna inom språken så skapas fem olika språk inom samiskan. Då samiskan är olika språk så skapar det språkbarriärer där följden blir att alla samer inte förstår varandra. Det politiska styret Sametinget påpekar därför vikten av innehåll på de fem olika språken. Sápmi är ett stort område där det talas olika språk, vilket gör att människor har svårt att förstå varandra (Utsi Erling et al. 2004). Cirka 85
procent av alla som talar det samiska språket talar nordsamiska. Så här ser det ut:
• Ca 700 personer talar kildinsamiska, de bor på Kolahalvön i Ryssland
• Ca 500 personer talar skoltsamiska de flesta bor i Finland.
• Ca 500 personer talar enaresamiska. Det är alla i Finland.
• Ca 17 000 personer talar nordsamiska varav ca 6000 bor i Sverige och övriga i Norge och Finland.
• Ca 600–800 personer talar lulesamiska i Sverige och Norge.
• Ca 700 personer talar sydsamiska i Sverige och Norge.
Karta över Sápmi. (Sunesson, 2014).
Sedan 2010 lämnar samiskt språkcentrum årligen en lägesrapport om de samiska språkens situation i Sverige. I lägesrapporten (2019) står det att nordsamiska är det mest talade samiska språket (Samiskt språkcentrum lägesrapport, 2019). De samiska språkgränserna sträcker sig genom landsgränserna och alla de samiska språken som finns på den svenska sidan talas även i Finland och Norge. Sametinget påpekar att eftersom språken talas i Sverige, Norge, Finland och Ryssland och är så utbrett är det extra viktigt att de nordiska länderna tar ansvar var för sig så det finns en jämlik status bland språken och att det finns utvecklingsmöjligheter för de samiska språken (Sametingets språkpolitiska handlingsprogram, 2016). En viktig språkdomän för de samiska språken är media. I lägesrapporten står det att:
Media fyller en viktig funktion och har en stor roll för att producera och återge omvärldsbevakning, information och samhällsdebatt på de samiska språken. (Samiskt språkcentrums lägesrapport, 2019, s.35)
Samiskt språkcentrum anser att produktionen av samisk media, filmer och dokumentärer är relativt liten. Produktionen är även fördelad över flera länder vilket gör att utbudet inte är tillräckligt (Samiskt språkcentrums lägesrapport, 2019).
2.3 Sverige och Norges sändningsvillkor i public service
Här förklaras riktlinjerna för public service och deras förhållningssätt gentemot minoritetsgrupper. Riktlinjer inom public service är grundprinciper och regler som journalisterna ska följa och uppnå.
2.4 NRK-plakaten
I Samisk mediepolitik - Handlingsprogram skriver Sametinget om de skillnader som finns mellan Sverige och Norge. Sametinget anser att svenska Public Service-företagen ska ta ett större ansvar för det samiska språket och den samiska kulturen (Samisk mediepolitik, 2013). I Norges sändningstillstånd står det om att främja de samiska språken, till skillnad från Sverige.
Sametinget anser att det finns en brist i Sverige i samband med samisk språkvård, men i Norge så uttrycks ett ansvar i NRK-plakat, NRK-stadgar och NRK-mål (Samisk mediepolitik, 2013). Till följd av detta bedömer Sametinget att det bör finnas ett språkvårdande ansvar gentemot de samiska språken och att de nordiska länderna bör samarbeta om detta (Samisk mediepolitik, 2013). Studien kommer utgå från sändningsvillkoren kring minoritetsgruppen samer och hur journalisterna förhåller sig till de. NRK-plakaten, är Norges sändningsvillkor från Stortinget. Enligt NRK-plakaten kap 2 16 § skrivs det på följande sätt:
§ 16 NRK ska stärka de norska och de samiska språken och stärka norsk och samisk identitet och kultur. En stor del av utbudet ska ha norsk förankring och återspegla den kulturella mångfalden. NRK ska ha dagliga sändningar för den samiska befolkningen.
NRK ska ha program för nationella och språkliga minoriteter. (NRK-plakaten, 2018)
NRK kommer att förmedla innehåll från de nordiska länderna och bidra till kunskap om samhälleliga förhållanden, kultur och språk” (NRK-plakaten, 2018). NRK har en plikt att stärka det samiska språket och samisk identitet. Det framgår att det är hög prioritet gentemot dagliga sändningar för den samiska befolkningen. Det skiljer sig mellan Sverige och Norge angående sändningstillstånden. Norge väljer att ha egna paragrafer som endast är riktade mot de samiska språken och det samiska samhället varpå Sveriges paragraf riktar sig mot alla minoritetsgrupper utöver den samiska befolkningen.
I NRK-plakaten kap 2 31 § skriver de om NRK:s uppgift att sprida kunskap.
NRK ska sprida kunskap om olika grupper och om det norska samhällets mångfald.
NRK kommer att skapa arenor för debatt och information om Norge som ett multikulturellt samhälle. (NRK-plakaten, 2018)
NRK ska sprida kunskap om olika samhällsgrupper i Norge. Den norska regeringen har definierat dessa språk som minoritetsspråk: sydsamiska, lulesamiska, nordsamiska, kvänska, romanes och romani (Kommunal- og moderniseringsdepartementet, 2020).
I rapporten från 2016 ”Eit moderne og framtidsretta NRK” från Kulturdepartementet i Norge står det att samefolket i Norge skyddas av lagar och konventioner och har därför samma rättigheter som icke-samiska norrmän (Det Kongelige Kulturdepartement, 2016–2017).
Kulturdepartementet vill ha det norska Sametingets syn på rapportens innehåll. I och med att det finns representerade personer från Sametinget i norska riksdagen är det viktigt för
kulturdepartementet att få en åsikt om vad de tycker. Enligt rapporten stöder Sametinget innehållet i rapporten och betonar att det är viktigt att NRK skapar ett fullständigt samiskt utbud och det ska vara på samma villkor som på det norska (Det Kongelige
Kulturdepartement, 2017). Rapporten ledde fram till att NRK-plakaten ändrades och NRK skrev in att de skulle stärka de samiska språken.
2.5 Sveriges Radio och SVT sändningsvillkor
Med stöd av 3 § i de svenska sändningsvillkoren så ska SR utforma sändningarna på sådant sätt att de inte bara kan tas emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet (Prop. 2018/19:136). Enligt 11 §
Ska förstasändningar på vart och ett av de nationella minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch öka under tillståndsperioden jämfört med 2019 års nivåer. SR:s samlade programutbud på samiska, finska, meänkieli och romani chib ska, sammantaget med SVT:s och UR:s utbud, uppgå till minst 2019 års nivå. (Prop. 2018/19:136)
I regeringens proposition Ett modernt public service nära publiken – Prop. villkor 2020–2025 beskriver de problemet som framförts av Sametinget på följande sätt.
Sametinget anser att det behövs särskilda målskrivningar om att public service har förpliktelser mot samerna som urfolk och att företagen borde tydliggöra att det finns flera olika samiska språk som alla måste synliggöras och ges utrymme vart och ett för sig. (Prop. 2018/19:136)
I propositionen tillkommer det att det råder en skillnad i vad regeringen anser bör göras och vad SVT och SR tycker. Regeringen bedömer att kravet på utbud på minoritetsspråk bör tydliggöras (Prop. 2018/19:136). Det framkommer en konflikt mellan vad Sametinget vill att public service ska göra och vad de själva anser att de redan gör. Det är tydligt att även
regeringen tycker att kraven på public service är något diffusa och att public service-företagen bör konkretisera hur de förhåller sig till Sametingets begäran (Prop. 2018/19:136). I
Sametingets skuggrapport (2019) står det att sametinget i Sverige är kritiska till regeringen och public service. I skuggrapporten anser de att regeringen och public service inte tar tillräckligt med hänsyn till de samiska språken och deras ställning som ett urfolk i Sverige (Sametinget skuggrapport, 2019).
Samiskan ses som ett språk, inte fem. Genom att urfolksperspektivet utelämnats i propositionen är det ytterligare en anledning för Sametinget att sträva efter en samisk språklag. (Sametinget skuggrapport, 2019, s.16)
Det leder till delade meningar i Sverige, att samiskan är ett enda språk. Det vi kan se utifrån sändningsvillkoren är att Norge inte skriver samiskan som ett enda språk som Sverige gör.
Det finns en tydlig konflikt mellan Sametinget och public service i Sverige i uppfattningen om hur det bör vara och hur det är.
2.6 Sverige - Sameradio och SVT Sápmi
Sameradion och SVT Sápmi är en del av den svenska public service-verksamheten. De producerar program för den samiska befolkningen på de samiska språken i Sverige (Sveriges Radio, 2010). Sameradions uppgift är att sända nyheter, kultur, sport och underhållning för både vuxna och barn samt ge utrymme för debatt (Sveriges Radio, 2010). De strävar efter att ge en rättvis bild av det samiska samhället och är det ledande mediet i Sverige när det
kommer till samiska ämnen. Verksamheten sänder främst för Sápmi-regionen. Sveriges Television har ett särskilt ansvar gentemot minoriteter och det är en viktig grund för public service-verksamheten. Minoritetsansvaret är i högsta grad ett politiskt krav som hänger samman med allmänna strävanden efter jämlikhet och rättvisa. Enligt statsmakterna måste SVT erbjuda en programservice som riktar sig direkt till minoritetsgrupper och det innebär program på olika minoritetsspråk (Edin & Widestedt, 2002). Från Sveriges Televisions årsredovisning.
SVT har ett stort ansvar när det gäller den samiska kulturens överlevnad och har en viktig roll när det gäller att vårda och utveckla det samiska språket. (Sveriges Television, 2019)
I årsredovisningen (2019) står det att det samiska programutbudet har två huvudmål. För det första nå ut till ett rikstäckande och brett samiskt utbud för alla samiska målgrupper. Sedan ska Sveriges television vara den ledande leverantören och förmedlare av samiskt och urfolksrelaterat programinnehåll.
2.7 Norge - NRK Sápmi
NRK är ett statligt ägt företag som styrs av en styrelse vald av Kulturdepartementet. Det är Stortinget som sätter de ramar och riktlinjer som NRK ska följa för att uppnå sitt uppdrag (NRK, 2019). Det ramverk som ska följas är från NRK-plakaten som är mål som definierar Stortingets krav och förväntningar på NRK. Riktlinjerna sätter upp ramar för NRK:s verksamhet och samhällsuppdrag. Det står så här i NRK-plakaten:
NRK ska stärka norska och samiska språk och stärka norsk och samisk identitet och kultur. En stor del av erbjudandet är att ha norska rötter och återspegla människors kulturella mångfald. NRK ska ha dagliga sändningar för den samiska befolkningen.
NRK ska ha program för nationella och språkliga minoriteter. NRK kommer att sprida innehåll från de nordiska länderna och bidra till kunskap om nordiska sociala
förhållanden, kultur och språk. (NRK-plakaten, 2018)
NRK Sápmi ansvarar främst för att producera samiskt innehåll på NRK:s olika
medieplattformar. NRK vill att samers verklighet ska synliggöras för majoritetsbefolkningen som en del av den norska mångfalden. Det innebär att de satsar dagligen på nyhetssändningar och andra tv-program på samiska men som också är textade på norska (NRK årsrapport, 2011).
3. Teoretisk utgångspunkt
Vår studie baseras på tre teorier - journalistiskt kulturperspektiv, systemperspektiv och offentlighetsteorin. Kulturperspektivet grundar sig utifrån journalisternas egna upplevelser och inom systemperspektivet ses journalistiken som en del i ett större mediesystem där
journalistiken formas utifrån det politiska systemet. Offentlighetsteorin kommer ta avstamp ur
Habermas teori om borgerlig offentlighet där fokus ligger på det offentliga rummet. Dessa tre perspektiv kommer hjälpa oss att förstå likheter och skillnader på länders medieprocesser och journalistik samt det offentliga rummet där de samiska journalisterna verkar.
Studien utgår från journalisternas uppdrag gentemot Sveriges och Norges urfolk, samerna.
Genom att studera public services sändningstillstånd i respektive land och deras
minoritetspolitik skapar det en bild av hur respektive land förhåller sig till sitt urfolk. Syfte är att ta reda på hur journalisterna upplever programutbudet för samer på de samiska språken och ifall de anser att det finns möjligheter för att öka omfattningen.
Stycket efter kommer vi att diskutera tidigare forskning. Vi kommer att använda oss av Anna Lill Drugges forskning från 2012 på området där hon diskuterar hur samiska kvinnor blivit representerade i media samt förklarar hur viktig journalisternas roll är att spegla det samiska samhället. Hennes forskning utgår från de journalistiska idealen och det har stor relevans för våra frågeställningar. Hon skriver om att de journalistiska idealen har stor inverkan på hur journalister i olika sammanhang talar om sin yrkesroll eller skapar mening i sin vardag. Vi kommer även jämföra med tidigare forskning från “Publik sökes”, “Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige” och “Sami Media – Identity Projects in a changing society”.
Området “Public Service och samer” är ett outforskat ämne vilket innebär att kapitlet
“tidigare forskning” inte blir lika brett som önskat.
Internationell journalistikforskning ger stöd för den ökade globaliseringen i världen.
Forskningen överensstämmer med en konvergens i journalistiska principer och normer
(Hanitzsch, 2007). De traditionella idealen inom journalistikens objektivitet och opartiskhet är framträdande i nyhetslokaler i hela världen. Utifrån detta går det att hitta likheter mellan länder inom redaktionella rutiner, tillvägagångssätt och sociala processer (Hanitzsch, 2007).
Forskningen stödjer de universella principerna inom kulturperspektivet men också systemperspektivet och public service. Nicklas Håkansson (2019) skriver om den
internationella forskningen som finns angående public service. Forskningen handlar främst om de ekonomiska, politiska och juridiska förutsättningarna för public service med
utgångspunkter från det normativa (Håkansson, 2019). Det normativa utgångspunkterna diskuterar de olika föreställningar angående public service-medier samt deras sätt att arbeta och fungera (Håkansson, 2019). Det resultat som framkommer angående public service- effekterna, är att de varierar mellan länder (Soroka, Andrew, Aalberg, Iyenger, Curran, Coen,
Hayashi, Jones, Mazzoleni, Rhee, Rowe & Tiffen, 2013 se Håkansson, 2019, s.356). Soroka et. al (2013) hänvisar till vissa länder där public service har en stark ställning och
självständighet gentemot den politiska makten, i detta fall NRK. Det framkommer att public service-medier påverkas av hur de är organiserade samt vilken ställning det har i respektive land till det politiska styret (Håkansson, 2019). Det normativa utgångspunkterna återkommer i kapitlet om systemperspektivet.
3.1 Kulturperspektivet
I vår redogörelse för Drugges (2012) forskning i kapitlet efter etablerar vi att hon analyserar och diskuterar de journalistiska idealen och detta går att kopplas till
kulturteoretiska perspektivet “universella” koder och principer inom den journalistiska kulturen. Det hon skriver i sin avhandling från 2012 är relevant för oss. Låt oss nu i detta kapitel om teoretiska utgångspunkter närmare beskriva vad detta går ut på.
I studien kommer det att studeras skillnader och likheter i hur journalister i olika länder ser på sitt yrke. Det journalistiska samhällsuppdraget. Vi kommer använda oss av teorin om
kulturperspektivet på journalistiken (Örnebring & Nygren, 2019). Kulturperspektivet används för att fokusera på hur journalisterna ser på sin roll och sitt yrke samt hur de förhåller sig till journalistikens samhällsuppdrag. Kulturen inom journalistik är något som journalisten själv förhåller sig till omedvetet men också medvetet, vilket bidrar till att deras roll i samhället legitimeras och deras arbete blir mer värdefullt för alla, journalisten inkluderat (Hanitzsch, 2007). Hanitzsch (2007) skildrar journalistiken som en egen kultur utifrån tre skilda
perspektiv. Det är institutionella roller, epistemologier och etisk grundsyn. Tillsammans delas dessa upp i sju olika dimensioner som formar en professionell journalistik kultur (Hanitzsch, 2007).
Perspektiv 1: Institutionella roller
Institutionella roller inom kulturperspektivet hänvisar till journalistens normer och hur deras roll fungerar i samhället. Här väger journalistens ansvar och funktion in. Dimensionerna som ingår i institutionella roller är: interventionism, maktdistans och marknadsorientering.
Journalistikens institutionella roller kan analyseras utifrån graden av interventionism. Vilket innebär om journalistiken ska ingripa i samhället eller observera det. Det diskuteras ifall journalisten ska utöva en viss agenda eller uppdrag (Hanitzsch, 2007). Den andra
dimensionen är maktdistans som betyder ifall journalistiken ska tjäna makten i samhället eller granska den (Hanitzsch, 2007). Den tredje dimensionen är marknadsorientering, ifall
journalistiken är en vara bland alla andra eller inte (Hanitzsch, 2007). Detta ses utifrån två synvinklar där journalisten ger information till publiken för att visas självständiga i samhället eller ett mer kommersiellt fokus där journalisten ger efter utifrån vad publiken vill ha
(Hanitzsch, 2007). Sammanfattningsvis kan det första perspektivet handla om journalisters relationer till makthavare och beslutfattare. Utifrån detta delas den journalistiska kulturen.
Ena sidan utmanar makten och den andra tjänar den (Hanitzsch, 2007).
Perspektiv 2: Epistemologier
Epistemologier är ett perspektiv som kan analyseras utifrån graden av objektivism (Hanitzsch, 2007). Detta innebär att journalisten själv ska tyda ifall det finns en verklighet som går att skildra utifrån ett objektivt öga där det ska spegla journalistens arbete samt den sanna verkligheten (Hanitzsch, 2007). Utöver objektivism ska journalisten även utgå från empirism som låter journalisten se ifall kunskapsgrunden utgår från empiriska data eller rationella data där journalisten måste motivera sin utgångspunkt och sanning i det som skrivs (Hanitzsch, 2007).
Perspektiv 3: Etisk grundsyn
Det sista och tredje perspektivet är etisk grundsyn och analyseras utifrån relativism och idealismen (Hanitzsch, 2007). Frågan ställs då: finns det etiska principer eller inte? Etisk grundsyn beskriver skillnaden mellan moraliska värden och etisk ideologi. Detta undersöks för att se om ett journalistiskt verk kan vara etiskt (Hanitzsch, 2007). I kontexten och det kulturella sammanhang som journalistiken är, går det att utgå från moraliska värden. Vissa delar kan ses som etiskt “universella” koder och principer inom den journalistiska kulturen, vilket innebär en etisk syn/ideologi som är central hos alla journalister oavsett om dessa principer härstammar, i stor del, från västerländsk kultur (Hanitzsch, 2007). Relativismens fokuserar för att se i vilken utsträckning som journalister utgår från sina moraliska principer gentemot de etiskt universella principerna. Detta utgör den första dimensionen inom etisk grundsyn (Hanitzsch, 2007). Den andra dimensionen idealism fokuserar på etiska problem och vilka svar de får. Det finns två synsätt inom idealismen - idealistiska individer anses exemplariska och väljer det rätta svaret. Sedan finns det något mindre idealistiska individer som anser att något måste skadas för att bli bra (Hanitzsch, 2007). Till följd av detta blir det
tredje perspektivet av journalistisk kultur att undersöka journalisternas etik och moral (Hanitzsch, 2007).
Sammantaget utgår kulturperspektivet från tre olika perspektiv som beskriver journalistiken som ett eget perspektiv. Det handlar om journalisternas roll i samhället och journalistikens vilja att granska och utmana makthavare. Det handlar även om journalistikens etik och moral.
Detta är en viktig infallsvinkel för vår studie där vi vill se hur journalisterna upplever sin roll i samhället.
3.2 Systemperspektivet
Systemperspektivet utgör de skillnader som finns i olika mediesystem inom journalistiken (Örnebring & Nygren, 2019). Perspektivet grundar sig i hur det politiska styret ser ut i olika länder, men också hur samhällsorganisationer är organiserade samt hur de bildats (Örnebring
& Nygren, 2019). Detta innebär att länders politiska struktur är en viktig del i detta
perspektiv. Författarna hänvisar perspektivets start utifrån boken Four Theories of the Press från 1956 skriven av Siebert, Peterson och Schramms (Örnebring & Nygren, 2019). Dessa författare introducerade en förklaringsmodell som redogör varför pressen såg ut på olika sätt i olika länder och vad det politiska styret hade för betydelse (Örnebring & Nygren, 2019). Det framgick att journalistiken formades utifrån det politiska systemet och inte tvärtom. Enligt modellen menar författarna att journalistiken ansågs passa in i något av de fyra normativa systemen beroende på vilken politisk roll som medierna skulle spela (Örnebring & Nygren, 2019). De fyra normativa systemen är: auktoritär teori, sovjetkommunistisk teori, liberal teori och social ansvarsteori. Författarna för Four Theories of the Press fick dock kritik för sina utgångspunkter i det kalla krigets politik och världssyn, men de har i nutid fortfarande varit relevanta med sin teori (Örnebring & Nygren, 2019). Normativa idéer och det politiska systemet styr hur journalistiken ser ut samt tydliggör varför det ser olika ut i olika länder (Örnebring & Nygren, 2019).
Några som också skriver om mediesystemet är Hallin och Mancini (2004). De har liknande tankar som Siebert med flera (1956) - att nyhetsmedier formas efter nationens politiska system. Dock skriver Hallin och Mancini (2004) i boken Comparing Media Systems: Three Models of Media and Politics att mediesystemet kan förklaras enklare och har då utvecklat en egen modell men haft Four Theories of the Press som utgångspunkt och inspiration.
Författarna menar att Siebert, Peterson och Schramms (1956) modell är för generaliserande
och att det krävs mer än att förklara mediesystemet utifrån ett politiskt system. Detta leder till att teorin kan missa viktiga faktorer. Hallin och Mancini (2004) menar att det går att förklara mediesystemet ytterligare genom journalisternas strävan efter självstyre. Det innebär att de ska vara politiskt oberoende. I boken definierar Hallin och Mancini (2004) tre idealtyper som diskuteras utifrån frågan “varför är pressen som den är?”. Detta delas då in i tre stycken mediesystem som går att applicera på västvärlden. De tre mediesystemen finns i Sydeuropa, den anglosaxiska världen (Nordamerika och de brittiska öarna) och ett i norra/centrala Europa. Norges och Sveriges mediesystem finns under modellen demokratisk korporatism (Hallin & Mancini, 2004). De tre mediesystemen fokuserar på fyra olika områden som journalistiken verkar i. De fyra områdena som de analyserar utifrån är:
Hur medieanvändningen varierar mellan olika länder ur ett genus-och historisktperspektiv.
Politisk parallellism som förklarar i vilken ut utsträckning medier och det politiska systemet är integrerade. Statens inflytande på medier, hur ekonomiska stöd, ägarstrukturer och public service varierar mellan länder och det fjärde området som förklarar i vilken utsträckning journalistiken kan ses som professionell med fokus på dimensioner av självstyre, yrkesnormer samt deras verkan för allmänhetens tjänst (Hallin & Mancini, 2004).
Hallin och Mancini (2004) förklarar att den demokratiska korporatismmodellen kännetecknas av pressfrihetens utveckling och tidningsbranschen, samt att den har en historia av starka partitidningar och medier som är kopplade till organiserade sociala grupper. I denna modell är journalistiken professionalism hög och ses från graden av en formell organisation. Här ses media som en social institution som staten ansvarar för där pressfriheten existerar tillsammans med relativ starkt statligt stöd och reglering av media (Hallin & Mancini, 2004).
Detta präglas i sin tur av hur marknadsorienterade medier och public service existerar tillsammans. Hallin och Mancini (2004) modeller används för att hjälpa oss att beskriva ett lands medieprocess och hur deras mediesystem ser ut. I vårt fall är det korporatismmodellen som kan hjälpa studien att analysera materialet från intervjuerna.
För att komplettera systemperspektivet kommer studien också utgå från vissa delar av
Habermas offentlighetsteori där det går att koppla ihop med att journalisten på public service har en möjlighet att få in alla människor i det offentliga rummet och i detta fall handlar det om journalisterna på samiska redaktioner. I och med att journalisterna har ett uppdrag att både rapportera nyheter och bidra med sändningar utifrån ett samiskt perspektiv arbetar de även för
att berätta om det samiska samhällen för den övriga befolkningen som i sin tur kan ta del av det offentliga rummet.
3.3 Offentlighetsteorin
Genom att försöka förstå offentlighetsteorin har vi läst om Habermas teori om borgerlig offentlighet. Det är viktig att påpeka att hans teorier har som grund från ett samhälle som växte fram under 1700-talets Europa. Dock ser inte samhället ut så idag. Habermas diskuterar också en typ av offentlighet utifrån en idealtyp som exkluderar kvinnor. Vi är noga medvetna om att det krävs stor uppmärksamhet av oss att använda Habermas teori och det hade
underlättat om hans studie kunde appliceras på ett svenskt samhälle, hur det faktiskt ser ut idag.
Enligt Habermas (2003) fungerar demokratin om det har en fungerande offentlighet. Hans grundtankar finns i den offentliga sfären. I sitt alster Borgerlig offentlighet, menar han att under antiken fanns det en skarp gräns mellan den ekonomiska verksamheten i samhället och statens makt över det. Habermas (2003) skriver att den offentliga verksamheten styrdes av staten medan den privata sfären var fristående från statlig inblandning. Habermas (2003) menar att den offentliga sfären växte fram i det tidiga Europa bland caféer och salonger. Där diskuterades det flitigt och den som hade bäst argument vann. De som träffades hade en annan status i samhället vilket kunde vara bildade personer och adeln som ifred kunde diskutera samhällsfrågor (Habermas, 2003). Det som spelade en stor roll för den borgerliga
offentlighetens framväxt och att diskussionerna pågick var boktryckarkonsten och den periodiska pressen. Genom att diskutera samhällsfrågor skapades ett bättre samhälle på människans villkor som utgav grunden för en demokratimodell. Den allmänna opinionen bildades och därför anser Habermas att offentligheten är en viktig del i det demokratiska samhället (Habermas, 2003). Habermas (2003) anser att media spelar en avgörande roll i förmedlingen av det offentliga samtalet. Medierna verkar på marknadens villkor och att staten mer och mer bestämmer över ekonomin vilket har lett till att offentlighetens sfär minskat.
Utifrån Habermas definition av det offentliga rummet som handlar om ett socialt område som består av sociala institutioner där privata människor kan föra en diskussion och kritisera samt konstatera en allmän opinion. Den borgerliga offentligheten kan kännetecknas utifrån tre grundläggande principer. Den första principen är att inkludera, det ska vara möjligt för alla som är intresserade att delta. Sedan har vi deltagarnas jämlikhet vilket handlar om när de deltar så ska rang och social status bortses ifrån samtalet eftersom det är själva argumenten
som är betydelsefulla. Den sista principen är ämnesval. Alla ämnen ska få tas upp (Habermas, 1997). Det är dock viktigt att påpeka att Habermas offentlighetsteori ofta får kritik på grund av att den åsidosätter stora grupper av befolkningen på grund av deras kön, klasstillhörighet och analfabetism (Thompson, 2001). Thompson (2001) påpekar också att den borgerliga offentligheten tycks ha tillhört männen. Vilket innebär att också kvinnor var en utestängd grupp som placerades i hemmet, i den privata sfären (Thompson, 2001).
Sammantaget är de exkluderande faktorerna i teorin fler än de inkluderande. Att alla ska delta i det offentliga är motsägelsefullt mot de ideal som beskrivs i originaltexten. Detta går att konstatera att Habermas teori är till för de som har en ekonomisk och intellektuell status samt är män.
4. Tidigare forskning
4.1 Att representera och representeras
Anna Lill Drugge är doktor i historia och arbetar som universitetslektor i samiska studier på Umeås universitet. I sin avhandling från 2012 undersöker hon hur samiska kvinnor har framställts i svensk och samisk press under perioden 1966–2006. Drugge (2012) skriver att många påpekar att det finns en stor brist på kunskap kring samiska frågor. Det är en
historielöshet menar hon. Därför är historisk forskning om ursprungsfolk viktigt eftersom det skapar en ökad förståelse för hur relationer inom det samiska samhället skapats och
utvecklats. Oftast behövs det kunskaper i historia för att för att bedöma, förstå och tolka nutida förhållanden. Drugge (2012) menar att det speciellt gäller det samiska ämnesområdet.
På grund av historielösheten skapar det svårigheter att förstå, tolka och bedöma en samtida kontext. Hon anser att behovet av uppdaterad forskning kring samiska frågor är stort men trots detta är det inte ett outforskat fält (Drugge, 2012). I sin avhandling gör Drugge (2012) en kartläggning och kategoriserar utifrån etnicitet. Genom pressen berättas vad som är normalt och som inte är enligt normen. Hon menar att journalistiska berättelser ser till att skapa ordning i mottagandet av information som människan hela tiden får i sin vardag. Alltså det människan läser från pressen har stor betydelse för hur hen uppfattar samer. Hon menar att människans attityder och normer skapas utifrån pressen och det spelar stor roll för hur vi betraktar samer och samiskhet men även svenskar och svenskhet (Drugge, 2012).
4.2 Publik sökes
I boken Publik Sökes skriver författarna Edin och Widestedt (2002) att propositionen (pro s 39) menar att SVT har ett ansvar att “spegla” olika kulturer som finns i Sverige (Edin &
Widestedt 2002, s.48). Edin är professor inom medie- och kommunikationsvetenskap och Widestedt är fil Dr i journalistik. I boken diskuterar och analyserar författarna SVT:s public service-uppdrag. Edin och Widestedt (2002) skriver att sedan 1998 har SVT varje år fått redovisa om uppdragen uppfylls. Anledningen till detta, enligt författarna, är att skapa ett strukturerat underlag för den offentliga debatten om public service-television. Men syftet är också till för att allmänheten ska få insyn i journalisterna yrkesutövning i public service. Edin och Widestedt (2002) anser att det är SVT:s skyldighet att det ska finns ett utbud till svenska folket, där det ska vara rätt information och värderingar. Det innebär att det finns program för alla människor oavsett vilken bildningsnivå, politiskt, social eller kulturell tillhörighet.
Edin och Widestedt (2002) skriver att programpolitiken för public service i Sverige är framstående för att vissa grundläggande moraliska principer och värderingar som egentligen ligger utanför ett medieföretags verksamhetsområdet. I sökes Publik sökes påpekar författarna att SVT:s uppgift att producera program även för svenska minoriteter. Ett exempel är samer.
De menar att detta inte bara är ett public service-uppdrag utan att det handlar också om en politisk koppling där verksamheten ska sträva efter jämlikhet och rättvisa (Edin & Widestedt, 2002).
Det finns två begrepp som ofta förekommer som är centrala för SVT:s programinnehåll. Det är kvalitet och mångfald (Edin & Widestedt, 2002). I programinnehållet använder sig SVT av två begrepp och det är “underefterfrågan” och “överefterfrågan”. Det är för att skildra
programmens innehåll och syfte. Program som har många tittare och som ska underhålla publiken, alltså underhållningsprogram finns under “överefterfrågan”. “Underefterfrågan” är tvärtom och har inte lika mycket tittare och har en mindre publik. Ett exempel är
faktaprogram. Edin och Widestedt (2002) fastslår att SVT kan använda dessa begrepp för att styrka antal tittare.
Som en slutsats kommer Edin och Widestedt (2002) fram till att det är betydelsefullt att SVT ser till att det finns ett mångfaldsutbud för alla människor i samhället och att alla människor från samhället ska representeras på TV för att TV speglar hur samhället ser ut. SVT ska se till att alla människor, bland annat minoritetsgrupper ska få en betydande roll i samhället och ta
plats. Dock är det diffust i deras sändningstillstånd och det står inte hur SVT ska gå tillväga (Edin & Widestedt, 2002).
4.3 Minoritetsmedier och minoritetsmediepolitik i Sverige
Leonor Camauër, fil dr. i medie- och kommunikationsvetenskap skriver om minoriteter i svensk media. Hon skriver i styrelsen för psykologiskt försvars utredning. Camauër (2005) kartlägger alla minoritetsmedier som produceras i Sverige. Hon kartlägger även deras produktions- och institutionella villkor. I sin analys kommer hon fram till att TV-utbudet har ökat för samer. Dock har debattprogram och fakta minskat för samer.
Den minoritetsmediepolitik som finns i studien beskrivs som osammanhållen och saknar ett helhetsgrepp (Camauër, 2005). Den kartläggning som Leonor Camauër har gjort visar att de stöd som finns är ojämnt fördelade mellan de olika medietyperna. Studien visar att det är mer stöd för de tryckta medierna (Camauër, 2005). Hennes kartläggning visar även att olika minoritetsgrupper prioriteras olika i medier.
Camauër (2005) skriver att det finns ett bredare mediealternativ för samerna i Norge och det påstås att program och tidningar nås av samer även i Sverige. Studien menar däremot att de som tar del av utbudet är främst ledande personer och de som är mer intresserade, vilket inte innefattar alla samer (Camauër, 2005). Kartläggningen uppmärksammar att minoritetsmedier i Sverige bildar en del av demokratin i Sverige, dock påpekas det att det inte bara handlar om rätten till ett samiskt innehåll utan även som ett verktyg inom demokratin som kan resultera i en möjlighet till självständighet inom det samiska samhället.
4.4 Sami Media – Identity Projects in a changing society
Eli Skogerbø (2001) som är professor inom media och kommunikation på universitet i Oslo skriver att området Sápmi har stor landyta som sträcker sig över flera länder och det skapar problem på grund av att media skiljer sig. Samer har olika språk och dialekter vilket försvårar medieproduktionen eftersom journalisterna måste skapa innehåll på fler språk. Norge, Finland och Sverige har många likheter. Skogerbø (2001) undersökte de samiska medierna mellan år 1999–2000 och studerade även användandet av medier och hur det gick för medierna. Hon påpekade att många samer inte kan skriva, tala eller läsa samiska och anledningen grundar sig i hur Norges samepolitik sett ut och att alla utbildningar var helt på norska. Men Skogerbø (2001) ser ändå en positiv utveckling. Som i Sverige pågår det en diskussion i medierna om
språkfrågor och det är relevant eftersom samerna inte har ett språk utan fler. Det framgår att NRK har haft andra ekonomiska resurser än Sverige och Finland. NRK har gett NRK Sápmi Radio mer pengar och stöd. Men Skogerbø drar ändå slutsatsen att mediesituationen för samer har blivit bättre (Skogerbø, 2001).
5. Metod och material 5.1 Kvalitativ innehållsanalys
I denna studie har vi har valt att göra semistrukturerade intervjuer vilket kategoriseras som en kvalitativ metod. Frågorna i intervjuerna kommer att vara specificerade inom vårt ämne, men det kommer också ge utrymme för journalisterna att analysera och ge djupare svar. När man studerar människors upplevelser och erfarenheter är kvalitativa intervjuer en bra metod (Ekström & Larsson, 2019). Utifrån intervjuerna kan vi få kunskap om hur den intervjuade, i detta fall journalisten inom public service, upplever sina möjligheter gentemot respektive lands sändningstillstånd. Kvalitativa intervjuer består och formas i dialog mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad. Inom semistrukturerade intervjuer prövas olika frågor och svaren kan i sin tur leda till följdfrågor som kan ge en mer kunskap och en djupare förståelse (Ekström & Larsson, 2019).
Kvalitativ betyder att någon är intresserad av hur något är utformat, vilket innebär vilken natur eller vilka egenskaper något har (Hartman, 2004). Kvalitativa undersökningar har som objekt den värld vi människor lever i och hur människorna i den världen ser sig själva och sin situation. Sedan karakteriseras kvalitativa undersökningar av att en person försöker komma fram till en förståelse för den världen hos en individ eller en grupp individer (Hartman, 2004).
Metoden som vi valt är relevant för att höra deras åsikter, tankar och journalistens uppfattning kring sin egen roll på ett public service-företag. Valet av halvt strukturerade intervjuer beror på grund av att vi använder frågor som är öppna samt för att få med svaren vi behöver.
Intervjupersonerna leds vidare med följdfrågor. Samma frågor har ställts till alla intervjuade.
Alla intervjuer har ungefär samma intervjutid (Gillham, 2008). Intervjuerna var baserade på vår intervjuguide vi skapat för att få fram korrekt material till vår uppsats.
Analytisk induktion innebär att vi undviker teoretiserande under tiden vi samlar in data.
Anledningen till detta är att vi inte vill påverka de människor som intervjuats. Det innebär att
vi först samlar in all data, i form av intervjuer. Vi transkriberar och tar med den information som har relevans för vår problemställning. När all data är insamlat väljer vi att analysera det material som vi samlat in (Hartman, 2004).
Vi har valt att intervjua journalister som arbetar på public service i Norge och Sverige.
Journalisterna arbetar antingen som redaktör, reporter, programledare eller redaktionschef.
Redaktionerna har enbart ett innehåll som riktar sig till samer och allt innehåll på redaktionen har någon koppling till den samiska kulturen. Vi har genomfört intervjuer med sju
journalister, fyra från Norge och tre från Sverige. Vi har varit noggrant förberedda inför våra intervjuer genom att ta del av intervjuguiden och vid behov ställt följdfrågor.
5.2 Datainsamling
Innehållsanalysens material utgörs av intervjuer från journalister som arbetar på public service i Norge och Sverige. Vi har valt journalister som arbetar utifrån ett sändningstillstånd där det finns riktlinjer som verksamheten ska följa. Valet grundar sig utifrån de pressetiska reglerna där det inte står att det ska finnas ett utbud på olika språk eller att det ska finnas ett innehåll enbart för en viss minoritet. Tiden för intervjuerna varierade från cirka 20 till cirka 30 minuter och de utfördes mellan den 6 maj och 15 maj 2020. Intervjun skedde på Skype eller Facetime. Vi tog kontakt med våra deltagare via mail. I mailet var vi tydliga med vad vår uppsats skulle handla om, att de fick vara anonyma och varför vi valde detta ämne. Detta bidrog till att deltagarna blev mer öppna och avslappnade under intervjun. Frågorna skickades till intervjupersonen i förväg så hen fick se vilka frågor vi tänkte ställa. Utifrån de etiska aspekterna var vi noga med att förklara att deltagarna fick vara anonyma, de fick ändra sin medverkan när de ville och att materialet kommer endas användas till vår studie. Våra
deltagare är anonyma på grund av att vi ville få fram djupa och subjektiva svar. Detta leder till att deltagarna känner att de kan anförtro sig och känna sig mindre benägna att ljuga. Detta i sin tur handlar om konfidentialitetskravet som innebär att i största möjliga mån ge
respondenterna anonymitet i publiceringen av materialet (Vetenskapsrådet, 2002). Dock har vi tagit med deras arbetsroll eftersom det spelar stor roll för studien för att kunna få ett övergripande perspektiv hur det ser ut på respektive redaktion. Detta metodval är relevant för att på ett konkret sätt kunna ta reda på vad journalisterna själva tycker om sin roll.
Intervjuerna spelades in för att vi skulle vara säkra på vad som sades. Inspelningar var ett måste för att vi skulle kunna transkribera intervjuerna och gav en grund för vår analys.
5.3 Urval och avgränsningar
För att välja ut våra respondenter så var vår utgångspunkt ett variationsurval (Ekström &
Johansson, 2019). Det centrala för studiens resultat är att intervjupersonerna kan representera det innehåll vi vill åt. Personer med varierande erfarenhet, från olika yrkesgrupper i en organisation har varit ett centralt fokus för denna forskning. Ett variationsurval innebär att man för samman en intervjugrupp. Personerna som deltar representerar en bredd och en variation utifrån de förhållanden som studeras. Till följd av detta har vi har valt att intervjua olika positioner inom verksamheten. De har olika roller, erfarenheter och arbetar på olika sätt på redaktionen. Detta gav en bred kunskap om hur de arbetar med det samiska utbudet och hur de enskilt ser på sin roll, därför är det viktigt att intervjua olika roller (Rapley 2013, se Ekström & Johansson 2019, s. 113). Som ett komplement till detta har vi också använt oss av typurval där vi vänder oss till personer med erfarenhet av att arbeta med ett samiskt utbud på public service.
Innehållsmässigt har studien avgränsats till;
1. Journalister på public service.
2. Journalister som arbetar med ett samiskt utbud.
3. Journalister som arbetar på NRK Sápmi.
4. Journalister som arbetar på SVT Sápmi.
5. Journalister som arbetar på Sveriges Radio Sápmi.
6. Journalister som arbetar som reporter eller programledare.
7. Journalister som arbetar som redaktör eller liknande chefsposition.
Skälet till detta urval är för att studiens syfte enbart ska fokusera på journalister som arbetar efter specifika riktlinjer. En viktig del i urvalet är att intervjua minst en redaktör eller någon som har en liknande position från NRK och SVT eller Sveriges Radio. I och med att
redaktören har ett större ansvar och har en chefsposition är det viktigt för att studien att få ett större övergripande perspektiv hur redaktionen fungerar. Intervjuer med reportrar, från respektive land, är viktigt för att få en inblick i det dagliga arbetet av innehållet för samer.
Frilansande journalister har plockats bort från urvalet då det inte är relevant för denna studie.
Detta är för att studien kräver att journalisterna arbetar på public service. Dock kan
journalisten arbeta både på radion och SVT-redaktionen samt på NRK, så länge journalisten arbetar med det samiska utbudet.
5.4 Etiska riktlinjer
När vi har tagit kontakt med våra intervjupersoner har vi alltid presenterat oss och vad vårt syfte har varit med denna uppsats. Det är en viktig del i etiken att presentera sig och klargöra sin forskningsroll. Det etiskt säkraste förhållningssättet till sin intervjugrupp är att vara öppen med vad vi undersöker. Utifrån detta har vi alltid varit noggranna med att presentera oss genom att berätta vad vi heter, vilken roll vi har, samt var vi studerar. När människor deltar och går med på att vara med i en studie är det viktigt de också ger en personlig information (Gillham, 2008). Av både etiska och rättsliga skäl måste personerna samtycka i hur
informationen kommer förvaras, och i vilket syfte den kommer att användas (Gillham, 2008).
Det finns en del huvudpunkter som ska klargöras innan. Konfidentialitet innebär att det finns tydliga restriktioner i vem som kommer få ta del av studien och arbetet, samt vilka
anledningar (Gillham, 2008). Anonymitet betyder att personen i fråga inte behöver eller vill synas i text, av personliga skäl. Detta kan ses som ett problem i vissa fall, då en identitet ibland kan ge ett starkare uttryck i en rapport (Gillham, 2008). Publicering ska tydligt framföras av de som gör studien, ifall den ska publiceras eller inte (Gillham, 2008).
5.5 Reliabilitet & Validitet
Reliabilitet och validitet är ett slags mått på hur tillförlitligt ens forskningsresultat är men de två begreppen passar bättre in i en kvantitativ forskning. Men vi anser ändå att det är viktigt att diskutera hur vi gjort för att stärka uppsatsens kvalité. Validiteten i forskningsrapporten eller intervjun är hur väl forskaren återger vad som sades i intervjun (Gillham, 2008). I studiens fall handlar det om våra frågor är relevanta. Gillham (2008) skriver att intervjun blir mer tillförlitlig genom en redigerad version av vad intervjupersonen faktiskt sade än om forskaren sammanfattade med egna ord. Författaren anser att validiteten i en
forskningsintervju och dess redogörelse handlar om att det är en balanserad redogörelse av intervjun än om den ger en “sann” bild av personen. Vi har valt att transkribera våra intervjuer ordagrant så ingen information går förlorad (Gillham, 2008). I vår studie är det svårt att uppnå en extern reliabilitet eftersom det handlar om ett unikt möte med vår intervjuperson och att det är svårt att få exakt samma svar om en annan forskare skulle använda sig utav våra frågor.
Extern reliabilitet handlar om att studien upprepas med samma resultat vilket kan resultera i att reliabiliteten faller eftersom det kräver stabilitet och replikerbarhet. I kvalitativa studier kan forskaren ändra frågor och anpassa studien efterhand om det skulle uppkomma nya uppgifter (Eksell & Thelander, 2014).
Genom vår intervjuguide har vi strävat efter att få intervjuerna så lika som möjligt. Även om intervjuerna har gjorts en- och- en. I vår undersöknings validitet handlar det om att studera det som den faktiskt är avsedd att studera. Vilket innebär att göra rätt val av
intervjupersoner, kategori och rätt frågeställningar som kan ge oss de svar vi vill få ut av studien. Till planeringen hör också att bestämma principerna för urvalet av de personer vi väljer att intervjua och sedan görs det ett försök att kontakta rätt personer. Det har varit viktigt för oss att få kontakt med rätt personer som kan svara på våra frågor (Ekström &
Larsson, 2019). Eftersom kvalitativa studier ofta bygger på relativt få intervjuer är det avgörande att få till intervjuer med rätt personer (Rapley 2013, se Ekström & Larsson 2019, s.113). Därför har vi på ett systematiskt sätt genom att tänka utifrån olika kriterier som är strategiska och teoretiskt definierade valt ut våra intervjupersoner. Vi har då noggrant identifierat en ändamålsenlig grupp som har den kunskap som vi behöver för att kunna svara på våra frågor. Detta har lett till att våra intervjupersoner representerar olika arbetsroller och erfarenheter (Ekström & Larsson, 2019).
5.6 Metodkritik
Det finns en del svårigheter när det kommer till att ha intervjuer som sin valda metod. I detta fall har det varit att komma i kontakt med relevanta personer för studiens syfte, men också att komma i kontakt med journalister generellt. På grund av den rådande situationen med Covid- 19 (Folkhälsomyndigheten, 2019) har intervjuerna skett via Skype eller Facetime, vilket också kan ha påverkat utgångspunkten för att kunna få till intervjuer. Journalister har haft mycket att göra vilket har lett till att de inte alltid haft tid att ge för en intervju. Vi nämnde att videosamtalen skulle vara lika långa men videosamtalens längd skiljde sig åt och detta kan bero på att journalisterna vara stressade och inte hade så mycket tid för oss. Detta kan göra att viktig information går förlorad i och med att videosamtalen inte var lika långa och att
journalisterna inte hann säga allt de hade velat. Gillham (2008) påpekar risken med
videointervjuer och menar att det finns en risk att intervjupersonerna inte beter sig likadant som de hade gjort om intervjun skett öga mot öga. Eftersom resultatet baseras enbart på intervjupersonernas egna upplevelser och tankar så har de varit av stor vikt för att denna studie ska kunna bli av.
En osäkerhet med kvalitativa intervjuer kan vara att den som intervjuar influerar eller förvrider intervjuarens svar, intervjuer handlar också mycket personkemi mellan den som intervjuar och den som blir intervjuad vilket i sin tur kan påverka resultatet. Målet med
undersökningen är att ta del av personens tankar och åsikter och inte framför sina egna (Trost, 2010). För att stärka vår reliabilitet har vi spelat in och transkriberat våra intervjuer.
Missförstånd kan ske på grund av de skillnader som finns mellan svenska och norska men för att undvika detta har vi formulerat om frågan på engelska.
6. Resultat och analys
I detta kapitel kommer vi redogöra studiens resultat utifrån kvalitativa intervjuer med journalister från Sverige och Norge inom public service. Utgångspunkten för
forskningsstudiens empiri är ett antal frågor kopplade till våra frågeställningar. Analysen återkopplar till den teoretiska utgångspunkten som vi nämnt i tidigare kapitel för att analysera utifrån kulturperspektivet, systemperspektivet och offentlighetsteorin.
Vi har valt att dela in vårt resultat i tre kategorier - Det samiska utbudet på public service, den journalistiska rollen och sändningstillstånd.
6.1 Presentation av informanterna
Våra informanter är anonyma vilket innebär att de kommer benämnas som bokstäverna A, B, C, D, E, F, G. Vissa informanter från Sameradion, i Sverige och Norge, har även ett förflutet från att ha arbetat på SVT Sápmi och NRK TV.
“A” arbetar på Sameradion i Sverige och har olika arbetsroller på redaktionen - reporter, producent och programledare. “A” pratar nordsamiska men förstår sydsamiska, pitesamiska, umesamiska och lulesamiska.
“B” arbetar på sameradion i Sverige som dagproducent. “B” kan inte något av de samiska språken.
“C” är nyhetschef på sameradion i Sverige och det ingår i arbetet att planera och arbetsleda inom nyhetsproduktion. Språket som “C” talar är nordsamiska men kan förstå lulesamiska.
“C” bor i Sverige.
“D” är reporter/researcher på NRK radio och talar nordsamiska.
“E” arbetar i Norge som programledare/reporter på sameradion. I sitt arbete gör E också nyheter på Nordsamiska och E pratar nordsamiska.
“F” är dagproducent på sameradion i Norge och talar nordsamiska.
“G” har en hög chefsposition för hela NRK Sápmi.
6.2 Resultat - Det samiska utbudet på public service
Det var tydligt att alla informanter, både i Sverige och Norge, var överens om att det språk som förekommer mest, inom det samiska utbudet, är nordsamiska. Intervjuperson “A”, SR, tydliggör att det ofta beror på vilket språk som journalisten själv talar i förhållande till vilket språk som programmet/sändningen görs på. Hen säger:
“Det kan också vara inslag på sydsamiska eller lulesamiska för att vi har en reporter som pratar det språket, men säg om det är 80 procent på nordsamiska inslag i programmen, och att dom andra procenten är dom andra samiska varieteterna”
(A, SR, 2020).
Hen menar att journalisten/reportern själv styr vilket språk som kommer användas.
Intervjuperson “B”, SR, berättar att språket också beror på vilket språk som den intervjuade talar, och att det är också något som styr, men att det i regel är nordsamiska som talas.
Informanterna från Sverige är överens om att de är tvåspråkiga, detta innebär att de både har program och nyheter på samiska men också på svenska. “B”, SR, sa att själva nyheten också är det som styr vilket språk det ska vara på. Hen berättade:
“Det är många samer i Sverige som inte talar samiska överhuvudtaget, precis som jag.
Det är svenska som gäller för att få ut det till så många som möjligt” (B, 2020).
Intervjuperson “B”, SR, förklarade “...för att nå ut med nyheter till en stor publik måste de prioritera det språk som flest människor förstår, i detta fall är det svenska”. Hen fortsätter berätta att dessa nyheter sedan blir översatta, i mån om tid. “A”, SR, tydliggör att det råder en skillnad mellan att sända ut nyheter och att göra program, utifrån vilket språk som ska
användas. Hen förklarade att nyhetsrapporteringen sker enligt en jämn fördelning mellan svenska och samiska, men när det kommer till program och underhållning så finns ett annat fokus. “A” menar att när “vi jobbar med programmen så är det ett större fokus på samiskt producerat material”. Hen fortsatte berätta att det är svårt att veta exakt vilket språk som förekommer mest under en timmes programsändning och sade att “vad som helst kan hända”.
“A”, SR, tillägger att hen tror att merparten av de intervjuer som görs under programmen är på samiska. De flesta informanter från Sverige svarade enhälligt ifall de vet hur mycket som produceras på samiska inom redaktionerna. Intervjuperson “C”, SR, berättade att
produktionen sker, i stora drag på samiska varje dag.
“Vi har alltså två timmar och 25 minuter per vardag som vi producerar, och det som är på samiska är allt utom 15 minuter.” (C, 2020)
Informant “B”, SR, tydliggjorde att det även varierar från dag till dag i hur mycket samiskt producerat material det är. Hen menar att det ibland tillkommer ämnen som ingen av deras reportrar kan rapportera om på något av de samiska språken och då blir det istället på svenska.
Intervjuperson “E”, NRK, från Norge, förklarade att eftersom hen är nordsame så blir de inslag och program hen gör på nordsamiska. Hen tydliggjorde att hen har kollegor som är sydsamiska och lulesamiska vilket innebär att deras program blir på det språk som de pratar.
Det framkom att det även är viktigt att rapportera på norska. Hen menar att innehållet styrs av det språk som pratas av journalisten, vilket är överensstämmer med journalisterna från
Sverige.
Två av tre informanter från Sverige, var överens om att de vill ha mer sändningstid och resurser för det samiska innehållet och utbudet. Intervjuperson “C”, SR, förklarade att det finns en beställning och sändningstid som de måste förhålla sig till, dock finns webben och sociala medier med obegränsade möjligheter om man vill, ifall det funnits resurser till detta.
“Eftersom vi har ett antal begränsade resurser så är det de som vi har att förhålla oss vid. Såklart hade jag velat ha mer resurser för ett ännu bättre utbud.” (C, 2020)
Informant “A”, SR, svarar enhälligt med informant “C” och anser att det borde göras en stor satsning på samiskt utbud och innehåll.
“Självklart tycker jag vi borde få mer sändningstid. Absolut mycket mer på samiska och mycket mer på de andra samiska varieteterna och verkligen göra en satsning på det, det tycker jag absolut.” (A, 2020)
Informant “B”, SR, tillägger att journalistiken går före språket i Sverige. Hen jämförde den svenska public service med norsk och berättade att NRK har ett hårdare språkkrav, utifrån forskning som gjorts. “B”, SR, menar att rapporteringen i Sverige främst fokuserar på att det
