Anne Hammarströms föredrag på Görel Bohlin dagen 110907.
BAKGRUND
Mitt föredrag bygger på många foton och bilder som jag har funnit på nätet. Av upphovsrättsliga skäl kan dessa bilder inte delas ut/läggas ut på hemsidan.
Istället publicerar jag mitt föredrag – skrivet i talform. Litteraturtips för dig som vill läsa mer:
Hammarström A. Genusperspektiv på medicinen – 20 års utveckling av medvetenhet om kön och genus inom medicinen. Stockholm: Högskoleverket 2004.
Kontaktinformation: anne.hammarstrom@fammed.umu.se FÖREDRAG
Jag ska tala om medicinsk genusforskning – framåtblickar ur ett patientperspektiv
Föreställ er att det är år 2030 och jag ska berätta för mitt nästäldsta barnbarn Esmeralda – född 2011 – om varför den medicinska utbildning som hon just har påbörjat är genomsyrad av ett genusperspektiv.
Jag svarar på frågan genom att berätta i några punkter om mina erfarenheter som sträcker sig tillbaka till 1980-talet om den praktiska betydelsen av medicinsk genusforskning.
Först handlar det om
1. KVINNOSYNEN
SVBK – sved värk brännkärring- var ett begrepp som jag snabbt lärde mig som kandidat på läkarutbildningen under 1970 talet för att benämna vissa mycket besvärliga kvinnor – det användes för att med ett fniss och en axelryckning nonchalera kvinnliga patienters lidande.
Fortfarande på 2000-talet kände sig många kvinnor dåligt bemötta inom vården.
Kvinnor toppade ex anmälningsstatistiken till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (58% kvinnor jmf 42% män)
En orsak till kvinnors större missnöje var att kvinnor i högra utsträckning än män aldrig fick någon specifik diagnos utan kunde få höra ”det finns ingen sådan diagnos ..”. Att inte få en diagnos upplevs ofta som att inte bli trodd, inte tagen på allvar.
Den medicinska genusforskningen bidrog till ett ändrat förhållningssätt genom att ändra benämning från diffusa symtom till ”hittills oförklarade symtom”.
Därigenom visar vi patienterna och oss själva att huvudproblemet är att
medicinen saknar kunskap om symtomen. Istället för att psykologisera patienten lägger vi skulden på medicinen och dess brist på forskning om vad dessa
symtom betyder.
Orsaken till att kvinnor fick mer ospecifika diagnoser än män var dels att det saknades forskning om kvinnors hälsa, dels rådande föreställningar om kvinnor och män. Ännu i början av 2000-talet levde föreställningarna kvar om mäns och kvinnors olika egenskaper, där män sågs som själsligen friska dvs starka, aktiva och förnuftiga medan kvinnor sågs som männens motsats – som svaga, passiva och oförnuftiga. Denna syn fick också betydelse för hur kvinnor och män behandlades.
I en studie i slutet av 1900-talet fick AT-läkare bedöma två identiska
fallbeskrivningar av patienter med nackvärk respektive mag-tarm besvär där hälften av fallen var en man, hälften en kvinna.
Läkarna ville behandla mannen och kvinnan olika så att mannen fick mer undersökningar och lab prover medan kvinnan fick mer ospecifika diagnoser, fler psykosociala frågor och mer läkemedel. Ingen större skillnad mellan kvinnliga och manliga AT läkare. Männens besvär togs alltså på mer allvar.
Samtidigt fick de färre frågor om sin hemsituation.
Det finns många fler studier från denna period som visar att negativa
föreställningar om kvinnor ledde till att kvinnor fick sämre vård. Det gällde inte bara det välkända området hjärtkärlsjukdomar utan även Parkinson, knäartros, blodcancer, psoriasis mm.
Överlag fanns det en tendens att betrakta mäns symtom som organiska medan samma symtom hos kvinnor tolkades som psykologiska.
Kvinnors ohälsa psykologiserades alltså.
Den medicinska genusforskningen har betytt mycket för att förändra nedlåtande attityder gentemot kvinnor inom medicinen.
Slutsats nr 1
Synen på kvinnor har förbättrats inom vården
2. Mannen som norm
De stereotypa föreställningarna om kvinnor och män i samhället bidrog till att mannen blev norm i medicinsk forskning. Mannen som norm fick minst två följder:
I mitten av 1980-talet kunde fortfarande medicinska studier bedrivas på 100 000 tals män utan en enda kvinna. Männen dominerade studierna och forskningen ansågs kunna generaliseras till alla kvinnor.
Dessutom – som bilden antyder och jag återkommer till– var männen rätt lika varandra.
Ett exempel på konsekvenserna av den manligt dominerade forskning handlar om riskfaktorer för hjärtkärlsjukdomar där 100 000-tals män men inga kvinnor inkluderas i studier. Slutsatser om forskningen på unga vita män generaliserades till att gälla andra grupper män och hela gruppen kvinnor.
Genusforskningen har lett till att kvinnor har inkluderats i allt större omfattning i medicinsk forskning. Men det har gått trögt. Fortfarande år 2010 visade en
studie i Nature att framförallt hanar i användes i djurförsök: i neurovetenskapliga djurstudier gick 5,5 hanar på 1 hona.
Slutsats 2. Den medicinska genusforskningen bidrog till utvecklingen att en viss grupp män inte blev norm för andra män och för gruppen kvinnor
3.KVINNOR FICK SÄMRE VÅRD
När diskussionerna om felaktig behandling på grund av kön – sk genusbias- tog fart under 1990-talet utifrån studier utförda huvudsakligen i USA så menade många att någon liknande bias inte finns i vårt jämställda land. Men en
forskargrupp i Göteborg visade år 1993 att kvinnor i mindre utsträckning än män fick behandling med adekvata mediciner vid hjärtinfarkt (Dellborg & Svedberg 1993). Studien ledde till ändrade förhållningssätt och mer aktiv medicinering av kvinnor med infarkt. Några år senare visade det sig att könsskillnaderna var utplånade (Johanson o.a. 1999).
Det finns många fler exempel på att genusforskningen har lett till att vården av kvinnor har förbättrats! Oskäliga väntetider - särskilt för lågutbildade äldre kvinnor – försvann
Slutsats 3.
Den medicinska genusforskningen bidrog till att kvinnor fick bättre vård och att ojämlikheterna mellan könen i stort sett försvann
4.Olikheter mellan kvinnor och mellan män osynliggjordes
Men det räcker inte att skilja på kvinnor och män eftersom det finns stora skillnader mellan kvinnor och mellan män
beroende på ålder, utbildningsnivå, etnisk tillhörighet, sexualitet mm
Många gånger är exempelvis skillnader beroende på utbildningsnivå större än skillnader mellan könen
Exempelvis visade folkhälsorapporten 2009 att de sociala klyftorna i allmänt hälsotillstånd var mycket större än skillnaderna mellan kvinnor och män.
Dessutom försämrades hälsotillståndet mest bland kvinnor med
grundskoleutbildning så att de sociala skillnaderna bland kvinnor ökade under föregående tioårsperiod.
Samtidigt bidrog medicinsk genusforskning till att kritisera tendensen att överdriva skillnader mellan kvinnor och män.
Genusforskningen har medfört att olikheter inom gruppen kvinnor och inom gruppen män har uppmärksammats och åtgärdats.
Slutsats nr 4:
Därmed har vi fått en mer jämlik hälsa.5. Genusrelaterade livsvillkor osynliggjordes
Den medicinska genusforskningen har bidragit till att uppmärksamma betydelsen av sociala villkor för kvinnors och även för mäns hälsotillstånd.
De livsvillkor som framförallt har lyfts fram är fördelning mellan kvinnor och män av inflytande och beslutsfattande i samhället liksom i arbetet, familjen och i skolan
Liksom fördelningen av resurser
Och fördelning av arbete
– såväl förvärvsarbete som obetalt hemarbete
Vår forskning visade bland annat att både kvinnors och mäns hälsotillstånd förbättrades av ökad jämställdhet i parrelationen
En orsak var minskad stress med dubbelarbete bland kvinnor och minskat risktagande bland män. Detta risktagande hade tidigare lett till att unga män hade 4 ggr högre dödlighet än unga kvinnor – pga. skador, olycksfall och alkohol - jämfört med kvinnor ända in på 2000-talet
Samtidigt var mäns våld mot kvinnor ett omfattande och dolt folkhälsoproblem som ledde till både sjuklighet och dödlighet bland kvinnor
Genom att uppmärksamma betydelsen av ojämlika maktrelationer och
livsvillkor för hälsotillståndet har den medicinska genusforskningen bidragit till 5. Slutsats: mer jämlika livsvillkor
Den sista punkten
6. Överförskrivning av läkemedel till kvinnor
Det fanns länge en tendens att definiera ickemedicinska problem som medicinska, i behov av läkemedel
En annons för antidepressiva läkemedel visar ett foto av en deprimerad kvinna framför ett handfat där disken tornar upp sig. Här omtolkas sociala problem till depression och lösningen blir medicinering istället för ökad jämställdhet i parrelationen.
En studie av läkemedelsannonser för antidepressiva medel i läkartidningen år 2001 visade kvinnor på ALLA bilder av potentiella användare. I några fall fanns en man med, då oftast i bakgrunden.
Kvinnorna framställdes som fängslade, plågade av depressionen. Det är mannen/läkaren och läkemedlet var kvinnans räddare!
Annonserna skapar bilden av depression som en kvinnosjukdom. Vår forskning visade hur depression skapades som en kvinnosjukdom även inom medicinsk forskning och praktik.
Försäljningen av antidepressiva läkemedel tiodubblats från början av 1990-talet och 20 år framåt
OCH
2/3 av tabletterna skrevs ut till kvinnor.
Kvinnor fick alltså läkemedlet dubbelt så ofta som män
Frågan är hur mycket av denna skillnad beror på att kvinnor faktiskt var deprimerade dubbelt så ofta som män? Berodde den också på att kvinnors
sociala problem medikaliseras och på att vården missade depression bland män?
Slutsats 6:
Medicinsk genusforskning blev alltmer aktiv och bidrog till att medikaliseringen av kvinnor minskade.
1. Synen på kvinnor har ändrats och är inte längre lika nedlåtande 2. Kvinnor är i ökad utsträckning norm för kvinnor
3. Kvinnor har fått bättre vård 4. Mer jämlik hälsa
5. Mer jämlika livsvillkor
6. Medikaliseringen av kvinnor har minskat
