IRIS 14
Västerlånggatan 37, Prästgatan 36
GAMLA STAN
2
AB Stadsholmen är Stockholms stads bolag för förvalt
ning av äldre, kulturhistoriskt värdefulla fastigheter.
Vi äger och förvaltar merparten av bebyggelsen inom kulturreservatet östra Mariaberget, Skinnarviksberget, Åsöberget och Vita bergen samt området vid Katarina kyrka. Dessutom är Stadsholmen största fastighetsägare i Gamla stan, på Långholmen och i Djurgårdsstaden.
Vi äger och förvaltar även gårdar i ytterstaden – stam
fastigheter från vilka stadens moderna förorter vuxit fram. För närvarande omfattar beståndet 279 fastig
heter med drygt 700 byggnader, som inrymmer 1633 lägenheter och 804 lokaler. Stadsholmen är ett dotter
bolag till AB Svenska Bostäder.
Stadsholmen bildades 1936 av samfundet S:t Erik för att rusta upp några kvarter i Gamla stan. Stads
holmen är det äldre namnet på denna stadsdel. 1967 förvärvade Stockholms stad bolaget och överförde merparten av sitt äldsta bostadsbestånd till Stadsholmen.
Under åren har även Stadsholmen övertagit byggnader från andra fastighetsägare som byggnadsstyrelsen, kriminalvården och Gatu och fastighetskontoret i Stockholm.
Med tiden har ett synsätt vuxit fram där antikva
riska principer baserade på varje hus historia och förutsättningar blivit vägledande för hur byggnader och yttre miljö ska förvaltas och rustas. Flertalet av våra fastigheter har högsta klassificering (blå) vilket innebär att de har så stora kulturhistoriska värden att de motsvarar kraven för byggnadsminnen. För oss är byggnadsvård ett vardagsarbete och allt vi gör präglas av respekt för husen och deras historia.
FAKTABLAD
Byggnader och miljöer berättar ofta något om vår historia. Genom byggnaderna kan vi få veta hur staden och samhället förändrats. Husen ger oss också kunskap om hur människor har arbetat, bott och inrett sina hem och de speglar även olika gruppers livsvillkor.
Somliga hus är väldokumenterade och omskrivna medan andra är mer anonyma. Under några år har vi tillsam mans med Stadmuseet i Stockholm arbetat med att sammanställa en kortfattad information om alla våra fastigheter; information om när husen byggdes, hur de har förändrats och hur de har använts under åren.
För att kunna beskriva den enskilda fastighetens historia har vi dels besökt varje hus för att se vad som finns kvar från äldre tid och dels letat uppgifter i arkiv och litteratur. En del nya foton har tagits för att illustrera faktabladen.
För att hinna med alla fastigheter inom rimlig tid har arbetet byggt på lättåtkomliga uppgifter. Ingen fullständig arkivforskning har alltså gjorts och de historiska beskrivningarna är därför inte heltäck
ande. Ibland kan uppgifter i olika arkiv också vara motsägelsefulla och det har inte alltid funnits möjlighet att reda ut frågetecken. Faktabladen kan därför komma att fördjupas och förändras vid nya undersökningar i framtiden.
Faktabladen finns samlade på Stadsholmens webplats www.stadsholmen.se
Stadsholmen
4
Sin nuvarande höjd och takform fick byggnaden under 1700talet. Exteriören har, trots förändringar under 1900talet, ett ålderdomligt utseende som bidrar till Gamla stans särpräglade miljö.
Invändigt finns inredningsdetaljer bevarade främst från 1860 och 1940talens ombyggnader. Båda periodernas bidrag är typiska för sin tid och utförda med hög kvalitet. Huset fick redan på 1860talet avlopp samt gas och vattenledningar vilket var framsynt och modernt för sin tid. Detta gör byggna
den intressant även i ett kommunaltekniskt perspektiv.
Iris 14 är en del av Gamla stans unika och omistliga bebyggelse och speglar olika tiders byggnads och bostadsideal. Fastigheten är blåvärderad enligt
Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassifi
cering. Det innebär att den har ett synnerligen stort kulturhistoriskt värde.
OMRÅDESBESKRIVNING
Under flera hundra år var Gamla stan Stockholms centrum. Medeltidens bebyggelse bestod av hus i trä eller tegel, ofta med torvtak. Till husen fanns många gånger källare med väggar av natursten och tegelvalv eller bjälktak. Tegelhusens fasader var inte putsade och kunde ha dekor i form av blinderingar, formtegel eller mönstermurning. Den medeltida, oregelbundna stadsplanen är ännu i dag mycket väl bevarad och många hus har i hög utsträckning kvar medeltida
Byggnaden har anor från medeltiden, och en stor del medeltida murar finns kvar ännu i dag. Fastigheten ligger också där den äldsta stadsmuren en gång låg, vilket innebär att delar av denna kan finnas i huset.
FASADEN MOT VÄSTERLÅNGGATAN.
FOTO J. MALMBERG
murverk bakom senare tiders fasadutformningar och inredningar.
Det expansiva 1600talet, när Sverige utvecklades till en stormakt, gav en annan prägel åt staden med flera nybyggen men också modernisering av de äldre husen. Byggnaderna fick stora vindar i flera våningar med höga, branta tak och ofta en dekorativ fasadut
smyckning i natursten. Samtidigt anpassades de nybyggda husen längs framför allt Nygatorna i väster till en reglerad stadsplan.
Under 1700talets mitt och senare hälft byggdes husen ofta på med en våning. Vindarna var nu
Gamla stan hotas – och räddas
Under senare delen av 1800talet försköts stadens centrum till Norrmalm. Gamla stan började att successivt förslummas och många diskussioner fördes om stadsdelens sanitära förhållanden. Det kom till och med förslag om att riva stora delar och bygga helt nytt. När de nya stadsdelarna på malmarna växte fram omkring 1900 blev problemen i Gamla stan ännu mer uppenbara, men de enskilda fastig
hetsägarna var inte villiga att bekosta saneringarna.
Samfundet S:t Erik – som bildades 1901 och arbetade för att väcka intresse för stadens kulturhistoriskt värdefulla miljöer – oroades för stadsdelens framtid och tog på 1930talet initiativet till att bilda AB Stadsholmen. Det nya bolaget fick i uppdrag att förvärva, restaurera och modernisera bebyggelsen med hänsyn bland annat till kulturhistoriska värden.
De första åtgärderna i stor skala genomfördes i kvarteret Cepheus och flera av de genomförda renoveringarna har varit goda exempel, inte minst de allra första insatserna som gjordes.
I dag är Gamla stan med sina många bevarade tidslager och hus med en lång och omväxlande byggnadshistoria ett historiskt dokument av oersättligt värde.
HISTORIK
Det långsmala kvarteret Iris ligger mellan Väster
långgatan och Prästgatan. Höjdskillnaden mellan de båda gatorna är ca 6 meter, och kvarteret ligger längs det förmodade läget för den äldsta stadsmuren från 1200talet. Det är oklart när tomten ursprungligen uppläts och bebyggdes. Medeltida murverk upp till våning 2 trappor har dokumenterats både mot Prästgatan och Västerlånggatan, men närmare uppgifter om husets utseende saknas.
Huset under 1700-talet
Skriftliga uppgifter som berör byggnadens utseende finns från 1700talet. På 1720talet ägdes fastigheten av Johan Strandberg, aktuarie (tjänsteman som
FASADEN MOT PRÄSTGATAN. FOTO J. MALMBERG.
6
fyra våningar hög med källare, stomme av korsvirke samt tak av näver och torv. Alla de tolv rum huset innehöll anges ha målade tak. Om skicket nämns ingenting, men andra uppgifter gör gällande att huset 1757 var så förfallet att det saknade dörrar, fönster och kakelugnar.
Gertrud Ziegler avled 1759 och fastigheten köptes av vaktmästaren, sedermera tobakshandlaren, Eric Arkström som 1768 ansökte om byggnadslov för att byta torvtaket mot ett tegeltak. Den medföljande ritningen visar ett hus med fyra våningar mot Västerlånggatan men på grund av terrängens sluttning bara tre våningar mot Prästgatan. Taket var brutet och försett med takkupor. Byggnadsvolymen och det brutna taket motsvarar dagens byggnad.
Arkströms änka brandförsäkrade fastigheten 1787.
Huset anges här vara fem våningar högt – vilket innebär att även nedre delen av vinden var inredd –
med en stenlagd förstuga och ett stort rum i botten
våningen. Antalet rum på de övriga våningarna varierade mellan två, tre eller fem rum. Alla innertak uppges vara gipsade. Till de nedre våningarna ledde en stentrappa som högre upp i huset övergick till en trätrappa. Yttertaket hade takkupor och var lagt med tegel.
Familjen Richter tar över
Från 1790talet och fram till 1940 ägdes sedan fastigheten av släkten Richter. Den förste ägaren var löjtnanten Peter Fredrik Richter och därefter hans son, som var bokhållare. Dennes änka, Catharina Wilhelmina Richter, tycks ha gjort vissa förändringar i huset i slutet av 1830talet. I en brandförsäkring från 1839 nämns en salubod med kakelugn och
”förstärkningspelare” i bottenvåningen mot Väster
långgatan. Rummen i våningarna ovanför var
HELFRANSK DÖRR AV 1700-TALSTYP. FOTO J. MALMBERG.
FINT UTFORMAT DÖRRTRYCKE AV MÄSSING FRÅN 1940-TALET.
FOTO J. MALMBERG.
inredda med lim respektive oljefärgstapter, fotpaneler, mittelbandslister och kakelugnar. På våning 3
trappor var rummen dessutom inredda med fönster
och bröstpaneler.
Nästa större förändring skedde i slutet av 1860
talet. Samma Catharina Wilhelmina Richter ansökte 1866 om byggnadslov för en fullständig yttre och inre reparation av huset. Detta innebar en ny fasadutformning med putsdekorer som listverk och fönsteromfattningar. Invändigt ersattes den gamla trappan av sten och trä av en ny stentrappa i samma läge som tidigare. Planlösningarna förändrades något och flera av rummen försågs med stora, fasta garde
rober. Brandförsäkringen efter ombyggnaden beskriver rum med fönster och fotpaneler, pardörrar, tapeter samt kakelugnar med mässingsluckor.
Vindsvåningen var enklare inredd och saknade paneler. Alla taken var gipsade. Trapphus och förstugor var lagda med sten och hade målade bröstningar på väggarna. Trappan mellan nedre vinden och hanbjälksvinden var fortfarande av trä och högst upp fanns, förutom vindskontor, fyra avträden. Yttertaket av tegel hade ersatts av ett plåttak. Hela huset var dessutom försett med både avlopp och vattenledning samt gasledning i förstugor och kök. Ombyggnaden förefaller med andra ord ha varit tämligen påkostad med en för tiden hög standard.
Förändringar på 1900-talet
En större modernisering skedde också i mitten av 1940talet då nya badrum inreddes, rummen fick parkettgolv och kakelugnarna ersattes av öppna spisar. Fönstren byttes mot kopplade, inåtgående fönster med espagnolettlås. På hanbjälksvinden inreddes ett ateljérum och trapphuset fick ny kalksten på vilplan och i trappor samt nya, släta lägenhetsdörrar. Senare förändringar har bland annat omfattat butiksdelen mot Västerlånggatan där ett brett fönsterparti med två vinkelställda halvor satts in omkring 1950. Samtidigt sattes den äldre trapphu
BYGGNADSBESKRIVNING Exteriör
Byggnaden är mot Västerlånggatan fyra våningar hög och fyra fönsteraxlar bred. Fasaden är slätputsad med släta fönsteromfattningar av puts i avvikande färg och en gördelgesims. Uppåt avslutas fasaden av en utkragad taklist och taket är lagt med plåt. Fönstren är kopplade och inåtgående, i de två översta våningarna försedda med spröjs. Butiksfasaden i bottenvåningen har kvar sin utformning från omkring 1950 medan butiksinteriören har parkettgolv och en trappa till våningen ovanför från samma tid. I övrigt är inred
ningen i stort sett modern.
Mot Prästgatan har byggnaden tre fulla våningar och en bottenvåning som delvis ligger under marknivå. Huset är tre fönsteraxlar brett med slätputsad fasad och utkragad taklist. Trapphus
fönstren är breda och spröjsade medan övriga fönster är kopplade och inåtgående. Portalen är utförd i historiserande stil, sannolikt på 1940talet, med en mönsterhuggen omfattning av Roslags
sandsten samt en reliefmönstrad nummerskylt av sandsten från Gotland. Portbladet av ek är utfört i barockstil med kraftiga romber.
Interiör
Invändigt präglas huset framför allt av 1940talets modernisering. Trapphusets kalkstensgolv – i entrén lagt i mönster med historiserande motiv – och släta, fernissade lägenhetsdörrar är från denna tid. I lägenheterna finns vidare samtida parkettgolv, dörrar, foder, öppna spisar och badrumsinredningar med turkost kakel. Fönstren är kopplade och inåtgående med espagnolettlås. Fönsterbänkarna består i flera fall av kalkstensskivor.
En del äldre inredningsdetaljer är bevarade som fönstersmyg och fönsterbröstpaneler samt pardörrar från 1800talets andra hälft till exempel på våning 2 trappor. Vidare finns på våning 3 trappor bland annat en helfransk enkeldörr av 1700talstyp samt trefyllningsdörrar från 1800talets andra hälft. I
Byggnader och miljöer med stort kulturhistoriskt värde berättar alltid något väsentligt. Det kan handla om stadsutveckling, samhällsförändringar, arkitektur, stilideal eller hantverksmetoder, men också om hur människor har bott och inrett sina hem eller om de skilda livsvillkoren för olika sociala skikt. Att fastig
heterna byggts om och moderniserats under årens lopp är en del av historien.
Vi och våra hyresgäster är tillfälliga brukare i ett långvarigt historiskt skede. Vi har ett gemensamt ansvar för att aktivt och på ett varsamt vis bevara de värdefulla miljöerna till framtida generationer.
Varsamhet kan bland annat innebära att behålla äldre planlösningar och att vara rädd om inrednings
detaljer som paneler, dörrar, lister och kakelugnar.
Anpassningar och förändringar kan ske, men utan att vi förvanskar oersättliga värden. Individuella be
dömningar måste alltid göras från fall till fall. Vi ska inte glömma att stilar och behov skiftar över tiden.
Det vi idag kan tycka vara otidsenligt kan av kom
mande generationer upplevas positivt och värdefullt.
Att använda traditionella material som kalkputs eller oljefärg är också viktigt, liksom att utforma nya inredningsdetaljer så att de passar i miljön. Vid vanlig städning och rengöring måste vi ta hänsyn till att de material och ytskiktsbehandlingar som finns i husen – till exempel trä, kalksten, stuck, oljefärg, limfärg och linoleum – är ömtåliga och kräver särskild försiktighet. Även innergårdar och trädgårdar har sina särskilda förutsättningar och ska skötas och utvecklas så att karaktären bevaras.
Stadsholmen har samlat sina riktlinjer för fastig
hetsunderhåll i broschyren ”Ett stockholmskt kulturarv – att förvalta borgarhus och kåkar”. Alla hyresgäster har fått skriften, men den finns också på vår hemsida. Här finns också några konkreta råd om hur man som hyresgäst bäst vårdar de gamla husen och miljöerna. På Stockholms stadsmuseums hemsida finns allmän information om byggnadsvård, www.stadsmuseum.stockholm.se.
GEMENSAMT ANSVAR FÖR VÅR LEVANDE HISTORIA
stockholm 2011
