VTI notat 37-2005 Utgivningsår 2005
www.vti.se/publikationer
Kornform och mekaniska egenskaper hos grov
ballast enligt nya Europastandarder
Leif Viman Henrik Broms
Förord
Studien har utförts av VTI på uppdrag av Vägverket HK. Kontaktperson har Pereric Westergren varit. Laboratorieanalyserna har utförts av Andreas Waldemarsson, VTI.
Projektet har bedrivits tillsammans med konsulten Henrik Broms. Provmaterialen har tillhandahållits av NCC Roads.
Linköping juni 2005 Leif Viman
Innehållsförteckning
Sid1 Syfte och omfattning 5
2 Bakgrunden till nya Europastandarder för ballast 6
3 Bestämning av kornform 7
3.1 Definition av flisighetsparametrar 7
3.2 Samband mellan flisighetsparametrar 8
3.3 Jämförbara kravnivåer för flisighet i ATB VÄG 11 3.4 Jämförelse av olika krav på flisighetsindex 12 4 Bestämning av motstånd mot fragmentering (krossning) 13 4.1 Principiell jämförelse mellan metoderna 13 4.2 Samband mellan Los Angelesvärde och sprödhetstal 14 4.3 Jämförbara kravnivåer för motstånd mot fragmentering
i ATB VÄG 15
5 Bestämning av motstånd mot nötning 17
5.1 Samband mellan micro-Devalvärde och kulkvarnsvärde 18 5.2 Jämförbara kravnivåer för nötningsmotstånd i ATB VÄG 18 6 Franska krav på mekaniska egenskaper hos
grov ballast till vägar 20
6.1 Jämförelse mellan franska krav och kraven i ATB VÄG 2004 21 7 Tillgång på bra ballastmaterial för vägar i
Göteborgs- och Stockholmsregionerna 24
8 Mekanisk provning på olika fraktioner av grov ballast 26
8.1 Kulkvarnsmetoden 26
8.2 Los Angelesmetoden 27
8.3 Micro-Devalmetoden 27
8.4 Kommentar 28
9 Referenser 29
Bilaga 1 Kornform. Sammanställning av resultat
Bilaga 2 Micro-Deval och Los Angelesprovning på olika fraktioner (VTI 2004)
1
Syfte och omfattning
Detta projekt behandlar nya Europastandarder för provning av kornform och mekaniska egenskaper hos grov ballast. Följande europastandarder har studerats:
– Bestämning av kornform med flisighetsindex (SS-EN 933-3) – Bestämning av motstånd mot fragmentering (krossning)
med Los Angelesprovning (SS-EN 1097-2) – Bestämning av motstånd mot nötning med – micro-Devalprovning (SS-EN 1097-1)
– Bestämning av motstånd mot nötning från dubbdäck (Nordiska metoden) (SS-EN 1097-9).
Projektet består av flera delprojekt med följande syften:
– Att studera sambandet mellan SS-EN 933-3 (flisighetsindex) och den tidigare gällande provningsmetoden i ATB VÄG för denna egenskap (FAS Metod 209 -flisighetstal) och att jämföra kravnivåerna för ballast till olika överbyggnadsmaterial i ATB VÄG 2003 och 2004. I detta delprojekt har 8 olika ballastmaterial provats, men resultaten från tidigare undersökningar vid VTI 1995 (Höbeda, Chytla & Viman) och 1996 (Höbeda & Chytla) har också studerats.
– Att ersätta flisighetstalet med en kornsformsparameter som medger att andelen kubiska korn hos ett ballastmaterial kan bestämmas. I detta delprojekt föreslås en ny parameter, kubicitetsindex, för bestämning av denna egenskap.
– Att studera sambandet mellan SS-EN 1097-2 (Los Angelesmetoden och den tidigare gällande provningsmetoden i ATB VÄG för denna egenskap (FAS Metod 210 – sprödhetstal). I detta delprojekt har resultat från en omfattande SBUF-undersökning (Ref 3) analyserats.
– Att jämföra de mekaniska kraven på grov ballast till vägar i ATB VÄG 2004 med motsvarande franska krav (No 10 Janvier, 2005). I Frankrike har man lång erfarenhet av micro-Deval- och Los Angelesprovning.
– Att belysa tillgången på bra ballast för vägar i Stockholms- och Göteborgsregionerna med hjälp av SGUs bergkvalitetskartor (SGU, 1998– 2001).
– Att jämföra resultaten från micro-Deval- och Los Angelesprovning på olika fraktioner. Normalt provas på fraktion 10–14 mm, men fraktionerna 8–11,2 mm och 11,2–16 mm är bättre anpassade till de vanligaste svenska beläggningstyperna. I detta delprojekt har 4 olika ballastmaterial provats. Dessutom har resultaten från tre undersökningar av kulkvarnsprovning på fraktion 8–11,2 mm och 11,2–16 mm sammanställts (Jacobson, 1996; Persson, 2002; Johansson, 1996).
2
Bakgrunden till nya Europastandarder för ballast
EG:s byggproduktdirektiv av år 1989 syftar till att säkerställa fri rörlighet av alla byggprodukter inom EU genom harmonisering av den nationella lagstiftningen om väsentliga krav på byggprodukter. De väsentliga kraven är:
1. Bärförmåga, stadga och beständighet 2. Brandskydd
3. Hygien, hälsa och miljö 4. Säkerhet vid användning 5. Bullerskydd
6. Energihushållning.
EU-kommissionen har givit det europeiska standardiseringsorganet CEN (Comité Européen de Normalisation) mandat att utforma de tekniska specifikationerna eller produktstandarderna för olika byggprodukter och däribland ballast. Produkt-standarderna är s.k. harmoniserade standarder, i vilka en bilaga ZA definierar de krav som följer av byggproduktdirektivet. En ballastprodukt som uppfyller kraven i bilaga ZA för en viss användning får ett CE-märke, där CE står för ”Conformité Européenne”. CE-märket är dock ingen kvalitetsstämpel utan bara ett bevis på att produkten uppfyller de väsentliga kraven enligt ovan och att den därmed kan röra sig fritt på marknaden.
Att en ballastprodukt överensstämmer med de tekniska kraven kan bestyrkas på två olika sätt (system 2+ och system 4). System 4 baseras på producentens egenkontroll, varvid producenten intygar själv överensstämmelse med angivna krav. System 2+ är avsett för ballast vid användningsområden med höga säkerhetskrav och innebär att ett s.k. anmält organ certifierar produktions-kontrollen och utfärdar ett intyg och sedan fortlöpande övervakar produktionskontrollen. SWEDAC utser ”anmälda organ” i Sverige. Nordcert och VUC är exempel på sådana organ.
I juni 2004 infördes CE-märkning som enda möjliga grund för att visa att en ballastprodukt är en bestyrkt produkt. I Sverige har Boverket beslutat att ballast till asfaltbeläggningar, ballast till obundna bärlager till belagda vägar och Banverkets makadamballast klass I skall bestyrkas enligt system 2+, medan övriga ballastprodukter får bestyrkas enligt system 4.
Enligt EU:s upphandlingsdirektiv av år 1993 skall vid offentlig upphandling den tekniska beskrivningen utgå från gällande europeiska produktstandarder. För vägmaterial är följande produktstandarder aktuella:
SS-EN 13043 Ballast för asfaltmassor och tankbeläggningar för vägar, flygfält och andra trafikerade ytor.
SS-EN 13242 Ballast för obundna och hydrauliskt bundna material till väg- och anläggningsbyggande
SS-EN 13285 Obundna överbyggnadsmaterial -Specifikationer
För bestämning av egenskaperna i produktstandarderna har ett 30-tal provnings-standarder utarbetats. En förteckning över dessa europaprovnings-standarder ges i bilaga 3.
3
Bestämning av kornform
Kornformen hos ballast med grövre (≥5,6 mm) korn har i Sverige bestämts med flisighetstalet enligt FAS Metod 209 eller med LT-index enligt FAS Metod 244. I ATB VÄG 2003 anges kravnivåer på största tillåtet flisighetstal för ballast till olika typer av asfaltbeläggningar.
Europaharmoniseringen innebär att kornformen hos grov ballast skall bestämmas med flisighetsindex (SS-EN 933-3) eller LT-index (SS-EN 933-4). I ATB VÄG 2004 har därför krav på flisighetsindex ersatt tidigare gällande krav på flisighetstal.
3.1 Definition av flisighetsparametrar
I detta projekt har följande tre flisighetsparametrar undersökts: – Flisighetsindex, FI
– Flisighetstal, f – Kubicitetsindex, CI.
Flisighetsparametrarna definieras i figur 1.
0 50 100
D/2
d
D
Kornstorlek resp tjocklek
Pa
ss
e
ra
nde
mä
ng
d - %
FI
CI
t
mb
mFigur 1 Allmänna definitioner av olika parametrar för bestämning av flisighet,
där röd linje anger provfraktionens kornstorlek vid vanlig siktning och blå linje markerar provfraktionens tjockleksfördelning vid spaltsiktning (harpkurvan).
Flisighetsindex, FI
Flisighetsindex är ett mått på andelen mycket flisiga korn och definieras för en provfraktion d-D av den mängd i vikt-% som passerar spaltsikten D/2. Se figur 1.
Vid bestämning av flisighetsindex enligt SS-EN 933-3 delas provet upp i delfraktioner med kornstorlekskvoten D/d = 21/3 ≈ 1,26 (t.ex. delfraktionerna 8–10 mm, 10–12,5 mm och 12,5–16 mm). Varje delfraktion harpsiktas på spaltsikten D/2 och passerande mängd vid denna spaltsikt är delfraktionens flisighetsindex. Detta flisighetsindex ger ett mått på andelen korn med flisighet större än ca 1,6.
För en sortering, t.ex. 8/16, mm utgör flisighetsindex det viktade medelvärdet av de ingående delfraktionernas flisighetsindex. För en CE-märkt sortering skall
bara det sammanvägda flisighetsindexet deklareras, men enligt SS-EN 933-3 kan också de ingående delfraktionernas flisighetsindex rapporteras.
Reproducerbarheten anges i SS-EN 933-1 till R=5 för värden på det samman-vägda flisighetsindexet mellan 8 och 20. Vid CENs ringanalys 1996 (Ref 8) redovisades följande samband:
R = 1,0 + 0,23 FI (tre FI-nivåer 9, 29 och 51)
Vid VTIs ringanalys 2004 erhölls för flisighetsindex på nivån 7 reproducer-barheten R≈ 2,0 vilket överensstämmer väl med CEN:s ringanalys.
Flisightetstal, f
Flisighetstalet är ett mått på medianflisigheten hos en given provfraktion (d-D) och definieras av uttrycket
f = b50/t50
där b50 = medianbredden enligt figur 1;
t50 = mediantjockleken enligt figur 1.
Flisighetstalet enligt FAS Metod 209 kan bestämmas på fraktionerna 5,6–8 mm, 8–11,2 mm och 11,2–16 mm. Provfraktionens kornstorlekskvot D/d är alltså ca 1,4.
Vid VTI:s ringanalys 1998 erhölls för flisighetstal på nivån 1,30 reproducer-barheten R=0,07.
Kubicitetsindex, CI
Kubicitetsindex är ett mått på andelen kubiska korn och definieras för en provfraktion d/D av den mängd i vikt-% som ligger kvar på spaltsikten d. Se figur 1.
Vid bestämning av kubicitetsindex i denna undersökning (VTI 2004) har provfraktionens kornstorlekskvot varit D/d = 21/3 ≈ 1,26. Detta kubicitetsindex ger ett mått på andelen korn med flisighet mindre än 1,25.
Kubicitetsindex är en ny flisighetsparameter som introduceras i denna undersökning (VTI 2004). Tanken är att ett max krav på kubicitetsindex skall ersätta det tidigare kravet i ATB VÄG på ett minsta flisighetstal av 1,25. Det finns i dag ingen provningsstandard för bestämning av kubicitetsindex.
3.2 Samband mellan flisighetsparametrar
Undersökning vid VTI 1995 och 1996Sambandet mellan flisighetsindex och flisighetstal har tidigare studerats vid VTI 1995 (Höbeda, Chytla & Viman) och 1996 (Höbeda & Chytla). Undersökningen 1995 omfattade 7 ballasttyper (sortering 8/16). Undersökningen 1996 omfattade tre ballasttyper och ingick i en europeisk ringanalys, initierad av CEN-kommittén TC 154/SC 6 ”Aggregate/Test methods” (Mishellany, Collins, Ballman & Sym, 1996). Resultaten har sammanställts i bilaga 1.
Flisighetstalet bestämdes enligt FAS Metod 209 och flisighetsindex enligt SS-EN 933-3. Bestämningen av flisighetsindex avvek dock från SS-EN 933-3 på några punkter.
1. Vid framsiktning av provfraktionerna användes vanliga trådsiktar i stället för stansade siktar
2. Spaltsiktarnas ribbtjocklek var 2,8–3,8 mm. I SS-EN 933-3 anges att tjockleken skall vara 5–15 mm.
Undersökning vid VTI 2004
Vid denna undersökning studerades 8 olika ballasttyper, uttagna från upplag med sortering 8–16 mm vid olika krossanläggningar i produktion. Förutom flisighets-index enligt SS-EN 933-3 och flisighetstal enligt FAS Metod 209 bestämdes även kubicitetsindex.
Korrigering för provfraktioner med olika kornstorlekskvot
Flisigheten hos kornen i en ballastsortering varierar mer eller mindre med kornstorleken. Jämförbara FI, CI- och f-värden bör därför avse samma prov-fraktion. Vid dessa undersökningar har jämförbara FI-värden beräknats för provfraktionerna 8–11,2 mm och 11,2–16 mm på följande sätt:
För provfraktion 8–11,2 mm har ett sammanvägt flisighetsindex beräknats genom proportionering av 67 % av FI-värdet för den dominerande fraktionen 8–10 mm och 33 % av FI-värdet för fraktionen 10–12,5 mm. På motsvarande sätt har ett sammanvägt flisighetsindex beräknats för provfraktion 11,2–16 mm (5,6–8 mm) genom proportionering av 37 % av FI-värdet för delfraktion 10–12,5 mm (5,6–6,3 mm) och 63 % av FI-värdet för delfraktion 12,5–16 mm (6,3–8 mm).
CI-värdena har korrigerats på motsvarande sätt. Resultat
Resultaten från alla tre undersökningarna redovisas i bilaga 1.
0 10 20 30 40 50 1 1,2 1,4 1,6 1,8 Flisighetstal, f F lis ig h e ts in d e x , F I VTI 1995 VTI 1996 VTI 2004
Figur 2 Samband mellan flisighetsindex och flisighetstal enligt data från
I figur 2 visas sambandet mellan flisighetsindex och flisighetstal. Dessutom har den teoretiskt beräknade datapunkten (f =1,78 och FI = 50) lagts in i diagrammet. Spridningen hos data från undersökningen 1995 är stor. Dessa data baseras emellertid på flera ballastprov som ”manipulerats” på laboratoriet genom harpsiktning och kubisering. Flisigheten hos dessa prov avspeglar därmed inte den flisighet som kan förväntas vid verklig produktion.
I figur 3 har ett linjärt regressionssamband beräknas ur data från undersökningarna 1995 och 1996. Spridningen minskar avsevärt. Detta regressionssamband mellan FI och f har använts för beräkning av jämförbara kravnivåer i ATB VÄG.
VTI 1996 (CEN) och VTI 2004
Provfraktioner 8-11,2 och 11,2-16 mm FI = 88,8 f - 108,9 0 10 20 30 40 50 1 1,2 1,4 1,6 1,8 Flisighetstal, f Fl is ighet s index, FI Teoretisk punkt
Figur 3 Samband mellan flisighetsindex och flisighetstal enligt resultat från
VTI-undersökningarna 1996 och 2004.
Samband mellan kubicitetsindex och flisighetstal
Kubicitetsindex har bara bestämts vid undersökningen 2004. Resultaten visas i figur 4. Dessutom har den teoretiskt beräknade datapunkten (f =1,12 och CI =50) lagts in i diagrammet.
VTI 2004 CI = 87 f - 5,0 0 10 20 30 40 50 1 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 1,6 1,7 1,8 Flisighetstal, f K u b ici te ts in d ex, C I f = 1,25 CI = 28,5 Teoretisk punkt
Figur 4 Samband mellan kubicitetsindex och flisighetstal enligt resultat från
VTI- undersökningen 2004.
3.3 Jämförbara kravnivåer för flisighet i ATB VÄG
Vägverket har i ATB VÄG 2003 och tidigare utgåvor angett krav gällande både största tillåtet flisighetstal och minsta tillåtet flisighetstal.
Kravet på ett största tillåtet flisighetstal måste 2004 ersättas med ett motsvarande krav på ett största tillåtet FI-värde. Krav på ett minsta tillåtet flisighetstal kan däremot inte ställas. Därför föreslås i denna utredning att detta krav på ett minsta tillåtet flisighetstal ersätts med ett motsvarande krav på kubicitetsindex.
Flisighetsindex
I produktstandarderna för asfaltballast och obunden ballast kan krav ställas på flisighetsindex enligt tabell 1.
Tabell 1 Möjliga kravnivåer på flisighetsindex i två produktstandarder för
ballast.
SS-EN 13043 Ballast till asfalt
SS-EN 13242 Obunden ballast 10 15 20 25 30 35 50 – – 20 – – 35 50
I tabell 2 har kravnivåerna på flisighetstalet i ATB Väg 2003 omräknats till motsvarande FI-värden på basis av regressionssambandet i figur 3. Dessutom har motsvarande FI-kategorier enligt SS-EN 13043 angetts. Då en kravnivå för
flisighetstalet ger ett jämförbart FI-värde som inte överensstämmer med en given kategorigräns för FI, har närmast övre och undre kategorigräns för FI angetts.
Valet av kategorigräns bör baseras på en bedömning av
– osäkerheten hos sambandet mellan flisighetsparametrarna (begränsat underlag!)
– metodernas relevans för beläggningens funktion (har metoderna olika relevans?)
– metodernas precision (är reproducerbarheten hos metoderna olika?) – inverkan av ökade flisighetskrav på produktionskostnaden.
Tabell 2 Jämförbara värden mellan flisighetsíndex och flisighetstal. Största tillåtet flisighetstal enligt ATB VÄG 2003 Motsvarande flisighetsindex enligt FIm= 88,8f-108,9
Motsvarande FI-kategori enligt SS-EN 13043 1,35 1,40 1,45 1,50 1,55 11,0 15,4 19,9 24,3 28,7 10 eller 15 15 20 20 eller 25 25 eller 30 Kubicitetsindex
Enligt regressionssambandet mellan kubicitetsindex och flisighetstal i figur 4 motsvaras ett minsta tillåtet flisighetstal på 1,25 av ett kubicitetsindex på ca 28.
3.4 Jämförelse av olika krav på flisighetsindex
I Frankrike, där tillåten last på en enkelaxel är 13 ton (i Sverige 10 ton), har kornformen under lång tid bestämts enligt SS-EN 933-3 (flisighetsindex) (No 10 Janvier, 2005). För ballast till några vanligen förekommande svenska beläggningstyper redovisas i tabell 3 de franska kraven tillsammans med kraven i ATB VÄG 2003 och 2004.
Tabell 3 Jämförelse av olika krav på flisighetsindex. ATB VÄG 2003 Belägg-nings- typ Största tillåtet flisighetstal Motsvarande FI-kategori enligt tabell 2 ATB VÄG 2004 Franska krav ABT ABS ABD AG Y1B Y2B IM 1,40; 1,45; 1,50 1,40; 1,45 1,40; 1,45 1,45; 1,50 1,35; 1,40; 1,45 1,45; 1,50 1,45 15; 20; 20/25; 15; 20 15; 20 20; 20/25 10/15; 15; 20 20; 20/25 20 20 15; 20 15; 20 20 15; 20 20 20 25 – 20 25 15; 20; 25 – –
Av tabell 3 framgår att differentieringen av kornformskraven i ATB VÄG 2004 har minskats med en kategori jämfört med ATB VÄG 2003 utom för
beläggningstyperna ABS, ABD och IM. Jämfört med de franska kraven är kraven i ATB VÄG 2004 en FI-kategori strängare för typerna ABT och AG. För typerna ABD och Y1B överensstämmer kraven nästan med varandra. I Frankrike tillämpas bara FI-kategori 15 på pågrus med D≥ 8 mm.
4 Bestämning av motstånd mot fragmentering
(krossning)
Motståndet mot krossning hos ballast med grövre (≥5,6 mm) ballastkorn har i Sverige bestämts med sprödhetstalet enligt FAS Metod 210 (fallhammar-provning). I ATB VÄG 2003 anges kravnivåer för sprödhetstal för ballast till olika typer av asfaltbeläggningar.
Europaharmoniseringen innebär att motståndet mot krossning hos grov ballast skall bestämmas med Los Angelesprovning enligt SS-EN 1097-2. I ATB VÄG 2004 har därför krav på Los Angelesvärde ersatt tidigare gällande krav på sprödhetstal.
4.1 Principiell jämförelse mellan metoderna
I tabell 4 redovisas provningskarakteristika för de båda fragmenteringsmetoderna.
Tabell 4 Jämförelse mellan provningsmetoderna för fragmentering.
Metod SS-EN 1097-2
(Los Angelesvärde, LA)
FAS Metod 209 (sprödhetstal, s) Analysprov, kg Provfraktion, d-D mm 5 10–14 0,5 5,6–8; 8–11,2; 11,2–16
Provningsprincip Kornen krossas av stålkulor i
en roterande trumma med lyftbalk.
Provet, placerat i en stålmortel med en över liggande
stålstämpel, krossas genom att en fallhammare slår på stålstämpeln.
Inverkan av kornform Ringa vid normal flisighet hos
provet.
Stor – en ökning av
flisighetstalet från 1,30 till 1,40 ökar sprödhetstalet med ca 7 enheter. Belastning Provningstid, min Utvärderingssikt, mm Reproducerbarhet 11 stålkulor á 4,5 kg 15 1,6 R = 0,17 LA (Bilaga D i standarden) 14 kg fallvikt 1 d (undre fraktiongräns) R=0,19 s (Beräknat ur Ref 6)
Vid Los Angelesprovning utsätts i princip varje korn i analysprovet för likartad belastning. Vid fallhammarprovning krossas däremot kornen i provet olika mycket beroende på deras läge i morteln. Kornen i botten på morteln krossas i mindre grad. Ju sprödare ballastprovet är desto mer finmaterial bildas som skyddar omgivande ballastkorn, dvs. krossningseffekten avtar med ökande sprödhet hos provet.
Vid Los Angelesprovning sker utvärderingen vid 1,6 mm-sikten där analysprovets krosskurva är ganska flack. Vid fallhammarprovningen sker
däremot utvärderingen vid d-sikten, där krosskurvan är betydligt brantare med större osäkerhet som följd. Om sprödhetstalet hade bestämts vid samma sikt som LA-värdet, dvs. 1,6 mm-sikten, skulle sambandet blivit betydligt bättre. Vid Stenlids undersökning 1996 (Stenlid, 1996) ökade förklaringsgraden R2 från 0,71 till 0,92 (fraktion 8–11,2 mm).
Reproducerbarheten hos Los Angelesmetoden är något bättre än reproducerbarheten hos fallhammarmetoden enligt tabell 4. Los Angelesvärdet påverkas också betydligt mindre av flisigheten än sprödhetstalet.
4.2 Samband mellan Los Angelesvärde och sprödhetstal
Lars Stenlid utförde 1996 en omfattande undersökning av 51 olika ballasttyper, där bl.a. Los Angelesvärdet på fraktion 10–14 mm och sprödhetstalet på fraktionerna 8–11,2 mm och 11,2–16 mm bestämdes. Proverna bereddes genom framsiktning ur producerade sorteringar eller genom laboratoriekrossning av losstagna bergstycken. Provfraktionerna sammansattes så att en likartad harpkurva erhölls inom provfraktionerna och så att flisighetstalet blev drygt 1,3. Flisighetstalet för 3-stegskrossade sorteringar i Sverige ligger normalt mellan 1,30 och 1,35. Resultaten har sammanställts i figur 5 och 6.LA = 0,76s - 13,4 R2 = 0,61 0 10 20 30 40 50 60 0 10 20 30 40 50 60 70 Sprödhetstal 11,2-16 mm Lo s A ngel e svär de 10-14 m m
LA = 0,86s - 15,9 R2 = 0,71 0 10 20 30 40 50 60 0 10 20 30 40 50 60 70 Sprödhetstal 8-11,2 mm Los A nge le s v ä rde 1 0 -1 4 m m
Figur 6 Samband mellan LA-värde och sprödhetstal för fraktion 8–11,2 mm.
4.3 Jämförbara kravnivåer för motstånd mot fragmentering
i ATB VÄG
Vägverket har i ATB VÄG 2003 och tidigare utgåvor angett krav på största tillåtet sprödhetstal. I ATB VÄG 2003 kap F för bitumenbundna lager anges bara två kravnivåer för sprödhetstalet, 45 och 50, där sprödhetstalet 45 skall tillämpas på beläggningstyperna ABS och ABD, utsatta för mycket stark trafik.
Dessa krav på sprödhetstalet måste 2004 ersättas med motsvarande krav på Los Angelesvärdet. I produktstandarderna för asfaltballast och obunden ballast kan krav ställas på Los Angelesvärdet enligt tabell 5.
Tabell 5 Möjliga kravnivåer på Los Angelesvärde i två produktstandarder för
ballast.
SS-EN 13043 Ballast till asfalt
SS-EN 13242 Obunden ballast 15 20 25 30 – 40 50 – – 20 25 30 35 40 50 60
I tabell 6 har de båda sprödhetstalen 45 och 50 omräknats till motsvarande LA-värden på basis av de båda regressionssambanden i figur 5 och 6. Då en kravnivå för sprödhetstalet ger ett jämförbart LA-värde som inte överensstämmer med en given kategorigräns för LA, har närmast övre och undre kategorigräns angetts.
Tabell 6 Jämförbara kravnivåer för LA-värden. Största tillåtet sprödhetstal (= s) i ATB VÄG 2003 Provfraktion (mm) Motsvarande LA-värde enligt LAm = 0,86s-15,9 LAm = 0,76s-13,4 Motsvarande LA-kategorier enligt SS-EN 13043 och SS-EN 13242 45 45 50 50 8–11,2 11,2–16 8–11,2 11,2–16 22,8 20,8 27,1 24,6 20 eller 25 20 eller 25 25 eller 30 25
Valet av kategorigräns bör baseras på en bedömning av
– den stora osäkerheten hos sambandet mellan hållfasthetsparametrarna
– metodernas relevans för beläggningens funktion (har metoderna olika relevans?)
– metodernas precision (är reproducerbarheten hos metoderna olika?) – inverkan av ökade hållfasthetskrav på produktionskostnaden
– tillgången på bra ballastmaterial.
4.4 Jämförelse av kraven på krossningsmotstånd i ATB
VÄG 2003 och 2004
I tabell 7 och 8 jämförs kraven på krossningsmotstånd i ATB VÄG 2003 (omräknade sprödhetstalskrav enligt tabell 6) med kraven i ATB VÄG 2004 för olika överbyggnadslager. I ATB VÄG 2004 har nya krav på Los Angelesvärdet införts på obundet bärlager till belagda vägar. För förstärkningslager saknas fortfarande krav på krossningsmotstånd i ATB VÄG.
Tabell 7 LA-krav på ballast till olika överbyggnadslager för belagda vägar –
jämförelse mellan kraven i ATB VÄG 2003 och 2004.
AG Obundet bärlager Förstärkningslager
ÅDTk, tung ATB VÄG 2003 ATB VÄG 2004 ATB VÄG 2003 ATB VÄG 2004 ATB VÄG 2003 ATB VÄG 2004 < 100 100–500 500–1 000 > 1000 25/30 25/30 25/30 25/30 25 25 25 25 – – – – 40 40 40 40 – – – – – – – –
Tabell 8 LA-krav på ballast till asfaltslitlager – jämförelse mellan kraven i ATB
VÄG 2003 och 2004.
ABT ABS ABD Y1B
ÅDTk,just ATB VÄG 2003 ATB VÄG 2004 ATB VÄG 2003 ATB VÄG 2004 ATB VÄG 2003 ATB VÄG 2004 ATB VÄG 2003 ATB VÄG 2004 < 500 500-1500 1500-3500 3500-7000 > 7000 25/30 25/30 25/30 25/30 20/25 25 25 25 25 – – 25/30 25/30 25/30 20/25 – 25 25 25 20 – 25/30 25/30 25/30 20/25 – 25 25 20 20 25/30 25/30 20/25 – – 25 25 20 – –
5
Bestämning av motstånd mot nötning
Motståndet mot nötning hos ballast med grövre (≥ 8 mm) ballastkorn har i Sverige bestämts med kulkvarnsmetoden enligt FAS Metod 259. I ATB VÄG 2003 anges kravnivåer på största tillåtet kulkvarnsvärde för ballast till olika typer av bitumenbundna och obundna överbyggnadslager.
Europaharmoniseringen innebär att motståndet mot nötning hos grov ballast skall bestämmas med micro-Devalmetoden (SS-EN 1097-1) utom vid bestämning av motståndet mot dubbdäckens nötning hos ballast till slitlager, då den nordiska kulkvarnsmetoden (SS-EN 1097-9) skall tillämpas. SS-EN 1097-9 är identisk med FAS Metod 259. I ATB VÄG 2004 har därför krav på micro-Devalvärde ersatt tidigare gällande krav på kulkvarnsvärde för alla typer av överbyggnadslager utom för slitlager.
Micro-Devalmetoden och den nordiska kulkvarnsmetoden baseras på samma provningsprincip. Ballastkorn och stålkulor med ungefär samma storlek som ballastkornen får rotera i en ståltrumma i vått tillstånd. Efter provningen bestäms bortnött material vid 1,6 mm resp. 2,0 mm-sikten. En viktig skillnad mellan metoderna är att kulkvarnsmetodens trumma utrustats med tre ribbor för att nötningen och omblandningen av analysprovet skall bli effektivare.
Reproducerbarheten, R, har bestämts för Micro-Devalmetoden i CENs regi i mitten på 1990-talet (Mishellany, Collins, Ballman & Sym, 1996) och för kulkvarnsmetoden vid en svensk ringanalys 1994 (Schouenborg & Viman, 1994:21). Reproducerbarheten för de båda metoderna blev densamma eller
5.1 Samband mellan micro-Devalvärde och kulkvarnsvärde
MDm = 0,34AN1,2 R2 = 0,92 0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 5 10 15 20 25 30 35 40 Kulkvarnsvärde, AN Mi cro-Deval värde, M DEFigur 7 Samband mellan MD-värden för fraktion 10–14 mm och AN-värden för fraktion 11,2–16 mm enligt Stenlid (Ref 4).
Stenlid utförde 2002 en kompletterande micro-Devalprovning av de 51 ballasttyperna som ingick i undersökningen 1996. Resultaten redovisas i figur 7. Sambandet är som väntat starkt men spridningen kring regressionslinjen är ändå förvånansvärt stor. AN-värdena blir på grund av den effektivare nötningen
något större än MD-värdena men effekten avtar med minskande nötnings-motstånd. Regressionssambandet i figur 7 bör därför vara konkavt uppåt och utgå från origo. Det linjära regressionssambandet har likvärdig förklaringsgrad (R2 = 0,95).
5.2 Jämförbara kravnivåer för nötningsmotstånd i ATB
VÄG
I ATB VÄG 2003 och tidigare utgåvor har krav angivits på största tillåtet kulkvarnsvärde för ballast till olika överbyggnadslager. Dessa maximikrav på kulkvarnsvärdet måste 2004 ersättas med motsvarande krav på micro-Devalvärdet.
För grusslitlager har dessutom angivits ett minsta tillåtet kulkvarnsvärde på grund av risken för ”rullgrus”. Ett motsvarande minimikrav på MD-värdet kan man inte ställa i produktstandarden för obunden ballast SS-EN 13242.
I produktstandarderna för asfaltballast och obunden ballast kan maximikrav ställas på micro-Devalvärdet enligt tabell 9.
Tabell 9 Möjliga kravnivåer för största tillåtna micro-Devalvärden i två
produktstandarder för ballast.
SS-EN 13043 Ballast till asfalt
SS-EN 13242 Obunden ballast 10 15 20 25 30 35 – – – – – 20 25 – 35 – – 50
I tabell 10 har jämförbara MD- och AN-värden beräknats på basis av
regressions-sambandet i figur 7. Dessutom redovisas jämförbara kravvärden enligt ATB VÄG 2003, kap E (obundna överbyggnadslager).
Tabell 10 Jämförbara micro-Deval- och kulkvarnsvärden.
Motsvarande MD-värde enligt MD-kategori enligt
AN ATB VÄG
2003 Kap E MDm=0,34AN1,24 SS-EN 13242 SS-EN 13043
7 10 11 14 19 30 37 – 7 – 14 – 30 3,8 5,9 6,6 9,0 13,1 23,1 29,9 – – – – 20 25 35 – – 10 10 15 – –
6 Franska krav på mekaniska egenskaper hos
grov ballast till vägar
0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 Los Angelesvärde Mi cr o -D e va lvär d e E C D A : P S V > 5 6 B : P S V > 5 0
Figur 8 Klassificering av grov ballast för vägar i Frankrike.
I Frankrike, där både Los Angeles- och micro-Devalmetoden använts under lång tid, har man infört fem kvalitetsklasser A–E som baseras på båda dessa metoder. Se figur 8 och tabell 11. För ballast till asfaltslitlager (kvalitetsklass A och B) gäller också krav på poleringsmotstånd (poleringsvärde, PSV). På grund av det milda vinterklimatet i Frankrike används sällan dubbdäck. Kraven på nötningsmotstånd hos ballast till slitlager är också betydligt liberalare i Frankrike.
Klassningen utgår från kategorigränserna i produktstandarderna, men man har dessutom infört en ”regional” tilläggsbestämmelse som medger att kategorigränserna enligt produktstandarderna i kolumn 2 och 3 i tabell 11 får överskridas med maximalt 5 enheter, om summan av MD- och LA-värdena är mindre än det angivna värdet i kolumn 4. Ett ballastmaterial med något för hög sprödhet (LA-värdet för högt) får alltså användas, om dess MD-värde är motsvarande bättre än det största tillåtna MD-värdet.
Tabell 11 Klassificering av grov ballast för vägar i Frankrike.
Kvalitetsklass MD LA MD+LA PSV A B C D E 15 15 20 25 35 20 20 25 30 40 35 35 45 55 75 56 50 – –
I ett nyligen publicerat vägledningsdokument (Ref 14) ges exempel på tillämpning enligt tabell 12. Som tungt fordon räknas ett fordon med bruttovikt större än 3,5 ton, dvs. samma definition som anges i ATB VÄG. Största tillåten last på en enkelaxel är 13 ton i Frankrike och 10 ton i Sverige.
Tabell 12 Franska krav på ballast till olika överbyggnadslager.
Fransk beläggningstyp motsvarande Obundna lager
Trafikklass
ÅDTk, tung1) ABT ABD AG Y1B Bärlager
Förstärk-ningslager <25 25–50 50–150 150–300 300–750 750–2 000 >2 000 C C C B B B B B B B B B B B D D D D D C C C C B B B – – E D C – – – – E E D C C – –
1) Ett tungt fordon har bruttovikt större än 3,5 ton.
6.1 Jämförelse mellan franska krav och kraven i ATB VÄG
2004
I figur 9–14 illustreras hur kraven i ATB VÄG 2004 förhåller sig till de franska kraven för olika överbyggnadslager.
Förstärkningslager till belagda vägar
0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 Los Angelesvärde M icr o -D e val vär d e E C D ATB VÄG 2004 Ej trafikerat Trafikerat
Figur 9 Kravgränser för ballast till trafikerat förstärkningslager enligt ATB VÄG 2004 och franska krav (klass C-E).
Obundet bärlager till belagda vägar 0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 Los Angelesvärde M icr o -D e val vär d e E C D ATB VÄG 2004 Ej trafikerat Trafikerat
Figur 10 Kravgränser för ballast till trafikerat obundet bärlager enligt ATB
VÄG 2004 och franska krav (klass C–E).
Ballast till trafikerad AG
0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 Los Angelesvärde Mi cro-Deval vär de C D ÅDTk, tung < 750 ATB VÄG 2004
Figur 10 Kravgränser för ballast till trafikerad AG enligt kraven i ATB VÄG
Ballast till slitlager - ABT 0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 Los Angelesvärde M icro-Deval värde C A: PSV > 56 B: PSV > 50 ÅDTk, tung < 150 ATB VÄG 2004
Figur 11 Kravgränser för ballast till ABT enligt ATB VÄG 2004 och franska
krav (klass B och C).
Ballast till slitlager - ABD
0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 Los Angelesvärde M icr o-D e va lvär de A: PSV > 56 B: PSV > 50 ÅDTk j ust> 3 500
Figur 12 Kravgränser för ballast till ABD enligt kraven i ATB VÄG 2004 och
Pågrus till ytbehandling Y1B 0 5 10 15 20 25 30 35 40 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 Los Angelesvärde Micro-Devalvärde C B: PSV > 50 ÅDTk, just = 1500 - 3500 ÅDTk, tung < 50 ATB VÄG 2004
Figur 13 Kravgränser för pågrus till Y1B enligt ATB VÄG 2004 och franska
krav (klass B och C).
7 Tillgång på bra ballastmaterial för vägar i
Göteborgs- och Stockholmsregionerna
SGU (Svensk Geologisk Undersökning) prospekterar Sveriges berggrund och redovisar bl.a. sina resultat på bergkvalitetskartor. De ger en översiktlig bild av den kvalitet som kan förväntas på bergmaterial i linjen inom olika områden av Sverige vid byggande av vägar och järnvägar. Framställningen av kartorna baseras på en okulär ”fältkontroll av de huvudsakliga bergartsenheterna”. Bergproven tas ut från ”lossprängd sten eller friska blottningar” med slägga och spett. Efter laboratoriekrossning av proven siktas provfraktioner fram för bestämning av kulkvarnsvärdet enligt SS-EN 1097-9 och Los Angelesvärdet
enligt SS-EN 1097-2.
I figur 14 och 15 redovisas fördelningen av SGUs resultat från den mekaniska provningen i Göteborgs- och Stockholmsregionerna (SGU, 1998–2001) i förhållande till kategorigränserna i SS-EN 13043. Dessutom redovisas fördelningen för de ballastmaterial som ingick i Stenlids undersökning 1996 (Stenlid, 1996).
Kulkvarnsvärde 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
AN7 AN10 AN14 AN19 AN30
Kategorigränser enligt SS-EN 13043
P ro cen ta n d el p ro ver Göteborg (64 prov) Stockholm (226 prov) SBUF Ref 3 (51 prov)
Figur 14 Kulkvarnsvärde. Andel prov i procent som klarar olika
kategori-gränser enligt SS-EN 13043 enligt SGU:s och Stenlids data.
Los Angelesvärde 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
LA20 LA25 LA30 LA40 LA50
Kategorigränser enligt SS-EN 13043
P ro c e n ta n d el p ro ver Göteborg (53 prov) Stockholm (135 prov) SBUF Ref 3 (51 prov)
Figur 15 Los Angelesvärde. Andel prov i procent som klarar olika
kategorigränser enligt SS-EN 13043 enligt SGU:s och Stenlids data.
Av figur 14 och 15 framgår att tillgången på bra ballastmaterial är betydligt bättre i Stockholmsregionen än i Göteborgsregionen. Kvaliteten hos de utvalda ballasttyperna i Stenlids undersökning ligger ungefär mitt emellan bergkvaliteten för de två regionerna när det gäller LA-värde medan kulkvarnsvärdet tyder på både bättre och sämre material än de båda storstadsregionerna.
8 Mekanisk provning på olika fraktioner av grov
ballast
Enligt de nya europastandarderna SS-EN 1097-1 (micro-Deval) och SS-EN 1097-2 (Los Angeles) skall provningen ske på fraktion 10–14 mm. Kulkvarns-värdet enligt SS-EN 1097-9 (kulkvarnsmetoden) skall däremot bestämmas på fraktion 11,2–16 mm. Det är dessa värden som producenten skall deklarera. Det finns dock ett stort behov av att prova andra fraktioner, som är bättre anpassade till den ballast som ingår i asfaltbeläggningen. I Sverige utförs ofta asfalt-beläggningar med en största nominell kornstorlek på 8 eller 11 mm.
För att resultaten från provning på andra fraktioner skall ligga på ungefär samma nivå som resultaten från referensprovningen, modifieras kullasten vid provningen enligt aktuell standard. Vid Los Angeles- och micro-Devalprovning ändras sålunda antalet stålkulor eller den totala kullasten (oförändrad kulstorlek), medan kulstorleken ändras vid kulkvarnsprovning (oförändrad total kullast).
8.1 Kulkvarnsmetoden
I FAS Metod 259 ingår en bilaga som behandlar provning på den alternativa provfraktionen 8–11,2 mm. Denna bilaga är planerad att ingå i SS-EN 1097-9. I figur 18 redovisas data från tre svenska undersökningar under 90-talet (Jacobson, 1996; Persson, 2002; Johansson, 1996). Regressionssambandet har som synes ganska stor spridning.
SS-EN 1097-9 Kulkvarnsmetoden
y = 0,93x R2 = 0,83 0 5 10 15 20 0 5 10 15 20 AN (11,2-16 mm) AN (8 -1 1, 2 mm ) y = xFigur 20 Samband mellan AN-värdena för den alternativa provfraktionen 8–11,2 mm och referensfraktionen 11,2–16 mm enligt tre undersökningar (Jacobson, 1996; Persson, 2002; Johansson, 1996).
8.2 Los Angelesmetoden
I SS-EN 1097-2 (Los Angeles) finns en informativ bilaga för provning på de alternativa fraktionerna 4–8 mm, 6,3–10 mm, 8–11,2 mm och 11,2–16 mm.
Vid VTI provades 2004 fyra olika ballasttyper av relativt god kvalitet (LA<25). Provningen utfördes på referensfraktionen 10–14 mm och på de alternativa fraktionerna 8–11,2 mm och 11,2–16 mm. Resultaten från provningen har sammanställts i bilaga 2 och redovisas i figur 16. Överensstämmelsen är mycket god. Los Angelesvärde 0 5 10 15 20 25
Diabas Granit Naturgrus Vittrad granit
8-11,2 10-14 11,2-16
Figur 16 Jämförelse av LA-värden för olika provfraktioner.
8.3 Micro-Devalmetoden
I SS-EN 1097-1 (micro-Devalprovning) finns en informativ bilaga vilken kulbelastning skall användas vid provning av de alternativa provfraktionerna 4–6,3 mm, 6,3–10 mm, 8–11,2 mm, 11,2–16 mm.
Vid VTI provades 2004 fyra olika ballasttyper av relativt god kvalitet (MD<11). Provningen utfördes på referensfraktionen 10–14 mm och på de alternativa fraktionerna 8–11,2 mm och 11,2–16 mm. Resultaten från provningen har sammanställts i bilaga 2 och redovisas i figur 17. Överensstämmelsen är god, men finare provfraktionen (8–11,2 mm) ger genomgående något högre värden (större nötning) än den grövre (11,2–16 mm).
Micro-Deval 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Granit Naturgrus Vittrad granit Diabas
8-11,2 10-14 11,2-16
Figur 18 Jämförelse av LA-värden för olika provfraktioner.
8.4 Kommentar
LA- och MDE-värdena för de alternativa provfraktionerna 8–11,2 mm och 11,2–16 mm korrelerar väl med referensvärdena för fraktion 10–14 mm. Underlaget är dock ytterst begränsat och en ökad spridning kan förväntas i linje med resultaten från kulkvarnsprovningen.
Referenser
Höbeda, P., Chytla, J. och Viman, L: En jämförelse av flisighetstal med föreslagna europastandarder: Flakiness index och Shape index. VTI notat 64-1995.
Höbeda, P. och Chytla, J: Samband mellan Flakiness och Shape Index samt flisighetstal: resultat från VTI:s deltagande i europeisk M & T ringanalys. VTI notat 42-1996.
Stenlid, L: Klassificering av bergarter med Los Angeles-trumma. SBUF projekt nr 2135, 1996.
Stenlid, L: Utvärdering av micro-Devalmetoden. SBUF projekt nr 5002, 2000. Stenlid, L: Los Angelestalets beroende av kornform på makadamballast.
SBUF projekt nr 7079, 2002.
Svensson, C.; Eriksson, L. och Viman, L: Ringanalys 1998 – Stenmaterial-analyser. VTI notat 55-1998.
Sym, R: The proposed CEN method for the Los Angeles test: Results of the 1993/4 Cross-testing experiments. Technical Report, Contract No MAT 1 – CT 93-0040, Project No 134.
Mishellany, A., Collins, R., Ballman, P. and Sym, R: The proposed CEN method for the determination of the Flakiness Index: Results of the 1994/5 cross-testing experiment. Testing of Industrial Products Aggregates for Construction, Contract No Mat 1-CT 93-0040, Project No 134, 1996.
Mishellany, A., Collins, R., Ballman, P. and Sym, R: The proposed CEN method for the micro-Deval test: Results of the 1994/5 cross-testing experiment. Testing of Industrial Products Aggregates for Construction, Contract No Mat 1-CT 93-0040, Project No 134, 1996.
Schouenborg, B. and Viman, L: Studded Tyre Test. Precision Trials. SP Report 1994:21.
Jacobson, T: Undersökning av slitlagerbeläggningars resistens mot dubbade däck. Försök i VTIs provvägsmaskin-PVM 13. VTI notat 15-1996.
Persson, K: Bestämning av kulkvarnsvärde 5,6–8 mm:s stenfraktion. SBUF Projekt nr 1107, 2002.
Johansson, Svante: Bestämning av kulkvarnsvärde på 8–11,2 mm:s stenfraktion. Provningen utförd på Vägverkets laboratorium i Brunflo. Brev daterat 1996-02-08.
Comité francais pour les techniques routiéres: Aide au choix des granulats pour chausses basee sur les norms europeennes, Cftr – info, No 10 Janvier 2005. Beskrivning till berggrundskartan och bergkvalitetskartan. Delarna
Bilaga 1 Sid 1 (1)
Kornform – Sammanställning av resultat
VTI 1995 Provfraktion 8–11,2 mm Provfraktion 11,2–16 mm Ballast-prov f FI f FI 1 1a 2 3 4 5 5a 5b 6 7 1,37 1,77 1,27 1,24 1,38 1,35 1,77 1,44 1,26 1,35 22,9 45,8 5,5 5,9 19,3 20,0 33,9 19,8 7,8 16,0 1,34 1,62 1,16 1,22 1,34 1,31 1,52 1,49 1,28 1,30 19,4 29,3 7,0 6,0 14,2 21,6 18,6 21,8 6,3 10,5 VTI 1996 (CEN) Prov (sortering) Ballast- typProvning vid Prov-fraktion (mm) Flisighetstal, f (FAS metod 209) Flisighetsindex, FI (SS-EN 933-3) X (4/25 mm) Krossad kalksten VTI VTI VTI CEN (medel) 11,2–16 8–11,2 4–25 4–25 1,27 1,26 – – 6,6 7,6 7,7 8,8 Y (4/16 mm) Krossad tät vulkanit VTI VTI VTI CEN (medel) 8–11,2 5,6–8 4–16 4–16 1,54 1,56 – – 24,4 29,2 26,9 26,9 Z (4/12,5 mm) Krossat naturgrus VTI VTI CEN (medel) 5,6–8 4–12,5 4–12,5 1,74 – – 49,9 49,0 51,1 VTI 2004 Provfraktion (mm) 8–11,2 11,2–16 Prov Ballasttyp Antal krossnings-steg f FI CI f FI CI A B C D E F Vittrad granit Krossat naturgrus Granit Diabas Gnejsig granit Diorit/granodiorit 2 2 3 3 3 3 1,30 1,30 1,28 1,37 1,39 1,40 6,8 6,1 5,4 13,3 15,2 15,9 23,0 21,8 22,8 17,1 17,2 14,3 1,32 1,32 1,34 1,30 1,41 1,43 6,6 6,4 5,2 6,5 15,6 18,9 23,0 20,7 21,8 26,1 20,2 13,3
Bilaga 2 Sid 1 (1)
Micro-Deval- och Los Angelesprovning på olika fraktioner
(VTI 2004)
Prov Ballasttyp Fraktion (mm) MDE LA
A Vittrad granit 10–14 8–11,2 11,2–16 8,8 9,6 8,9 22,6 23,3 23,4 B Krossat naturgrus 10–14 8–11,2 11,2–16 6,0 6,4 5,4 17,5 17,5 17,8 C Granit 10–14 8–11,2 11,2–16 4,6 5,3 4,8 16,9 17,3 16,8 D Diabas 10–14 8–11,2 11,2–16 10,6 10,7 9,8 9,9 10,9 9,9
Bilaga 3 Sid 1 (1)
Europastandarder för provning av ballast
Europastandard - provningsmetod 5-årsöversyn ATB VÄG
Beteckning Egenskap
Rat-år Genom-förd Plane-rad Kap E Obund Kap F Asfalt EN 932-1 EN 932-2 EN 932-3 EN 932-4 EN 933-5 Provtagning Neddelning Petrografi Utrustning Precision 1996 1998 1996 1999 1999 2002 2002 2005 2005 2005 X X X X – X X X X – EN 933-1 EN 933-2 EN 933-3 EN 933-4 EN 933-5 EN 933-6 EN 933-7 EN 933-8 EN 933-9 Siktning Hål till siktar Flisighetsindex LT-index ”Krossytegrad” Flödestid Skalinnehåll Sandekvivalentvärde Metylenblåvärde 1997 1995 1996 1999 1997 2001 1998 1999 2001 2003 2001 2002 2003 2003 2005 2006 2005 2005 X X – – X – – X – X X X – X – – – X EN 1097-1 EN 1097-2 EN 1097-3 EN 1097-4 EN 1097-5 EN 1097-6 EN 1097-7 EN 1097-8 EN 1097-9 EN 1097-10 Micro-Devalvärde Los Angelesvärde Lös skrymdensitet Rigdenhålrum Vattenkvot Korndensitet Fillerdensitet Poleringsmotstånd Kulkvarnsvärde Kapillär stighöjd 1996 1998 1998 1999 1999 2000 1999 1999 1998 2002 2001 2003 2003 2003 2005 2005 2005 2005 2005 2007 X X – – X X – – – – X X – – – X – – X – EN 1367-1 EN 1367-2 EN 1367-3 EN 1367-4 EN 1367-5 Frys-tömotstånd Magnesiumsalt ”Sonnenbrand” Krympning–torkning Stark upphettning 1999 1998 2001 1998 2002 2005 2005 2006 2005 2007 – – – – – – – – – – EN 1744-1 EN 1744-3 Kemiska egenskaper Beredning av lakprov 1998 2002 2005 2007 X – – – EN 12697 Vidhäftning 2003 2008 – – EN 13179-1 EN 13179-2 Mjukpunktsförhöjning Bitumental 2000 2000 2005 2005 – – – – EN 13286-2 Proctor-opt vattenkvot 2004 2009 X – X = åberopas i ATB VÄG
www.vti.se vti@vti.se
VTI är ett oberoende och internationellt framstående forskningsinstitut som arbetar med forskning och utveckling inom transportsektorn. Vi arbetar med samtliga trafikslag och kärnkompetensen finns inom områdena säkerhet, ekonomi, miljö, trafik- och transportanalys, beteende och samspel mellan människa-fordon-transportsystem samt inom vägkonstruktion, drift och underhåll. VTI är världsledande inom ett flertal områden, till exempel simulatorteknik. VTI har tjänster som sträcker sig från förstudier, oberoende kvalificerade utredningar och expertutlåtanden till projektledning samt forskning och utveckling. Vår tekniska utrustning består bland annat av körsimulatorer för väg- och järnvägstrafik, väglaboratorium, däckprovnings-anläggning, krockbanor och mycket mer. Vi kan även erbjuda ett brett utbud av kurser och seminarier inom transportområdet.
VTI is an independent, internationally outstanding research institute which is engaged on research and development in the transport sector. Our work covers all modes, and our core competence is in the fields of safety, economy, environment, traffic and transport analysis, behaviour and the man-vehicle-transport system interaction, and in road design, operation and maintenance. VTI is a world leader in several areas, for instance in simulator technology. VTI provides services ranging from preliminary studies, highlevel independent investigations and expert statements to project management, research and development. Our technical equipment includes driving simulators for road and rail traffic, a road laboratory, a tyre testing facility, crash tracks and a lot more. We can also offer a broad selection of courses and seminars in the field of transport.
