1
Avdelningen för idrottsmedicin, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering Umeå universitet, 901 87 Umeå
Telefonapplikationen My Jump2 som
mätverktyg vid utförandet av unilateralt Drop Jump. Klinisk funktionell bedömning av
triceps surae hos aktiva motionärer.
Using the smartphoneapplication My Jump2 during unilateral Drop Jumps. A clinical functional assessment of
triceps surae in an active recreational population.
Johanna Sjödin
Examensarbete, 30 hp
Magisterprogram i Idrottsmedicin, 60 hp Vt 2019
1 Extra information om uppsatsen
Extern samverkan med:
Denna uppsats har utformats och genomförts i samverkan med externa intressenter.
I samarbete med Arla Gym i Sollefteå kunde datainsamling planeras och utföras i gymmiljö.
2 Abstract
Introduction: The smartphoneapplication My Jump2 has been assessed in rescent research for its validity and reliability. In comparison to golden standard devices, My Jump2 shows great- perfect correlation measuring jump height. Eventhough former results indicate usability of the smarthphoneapplication, further research is needed in order to evaluate clinical usefulness in a more expanded population.
Aim: The aim of this study was to analyse the relationship and correlations between
measured values from My Jump2 and clinical testing of lower extremity performance. This in an active and recreational population, both male and females.
Method: A total of 26 males and females were tested individually in a gym-location. 3rep MAX, lunge-test, heel-rises to exhaustion and best of three drop jumps were analysed on the dominat leg. Pearsons correlation was used to evaluate the relationship between My Jump2 and clinical tests and ANCOVA to analyse diffrences within the testgroup.
Results: Analysis showed two significant correlations between functional values for the men and one for women when comparing My Jump2 and clinical tests. A significant difference in RSI-value was found between the covariate (sex) (95% CI; 0,01-0,19, p = 0,03) considering 3rep MAX (factor). No significant difference was found in stiffness between the covariate (sex) considering ROM (factor).
Conclusion: This study indicate that further research is needed. Analysis shows few significant correlations between My Jump2 and clinical tests. My Jump2 results shows significant values regarding RSI-values considering sex and musclestrenght. This study can not confirm the relationship and correlations between measured values from My Jump2 and clinical testing of lower extremity performance.
Keywords: vertical jump, assessment tool, RSI, stiffness, jump height
3 Sammanfattning
Introduktion: Smartphoneapplikationen My Jump2 har bedömts att ha större tillgänglighet och inte vara beroende av labbutrustning vid vertikala hopptester. I jämförelse med
kraftplatta (golden standard) har applikationen visat sig valid och reliabel. My Jump2 har uppvisat mycket bra- perfekt korrelation mot övrig kraftutrustning. Jämförelse mellan My Jump2 och kliniska tester är ännu inte beprövat på detta område.
Syfte: Syftet med denna kliniska studie var att analysera samband och korrelationer mellan värden från My Jump2 och kliniska tester gällande funktionell bedömning av underbenets muskulatur. Därför jämfördes värden hos aktiva, icke skadade män och kvinnor.
Metod: Totalt 26st kvinnor och män testades vid ett indivduellt testtilfälle i gymmiljö. 3rep MAX, lunge-test, antal tåhävningar och bäst av tre drop jump analyserades på dominanta benet. Pearsons korrelation användes för att undersöka samband mellan My Jump2 och kliniska tester och ANCOVA för att undersöka skillnader mellan deltagare.
Resultat: Huvudfynden var att MyJump2 uppvisade två signifikanta korrelationssamband för männen och ett för kvinnorna vid jämförelse med kliniska tester. Signifikanta skillnader gällande RSI-värde med hänsyn till muskelstyrka 3rep MAX (95% CI; 0,01-0,19, p = 0,03) fanns mellan könen. Ingen signifikant skillnad i stiffness med hänsyn till ROM (95% CI; -0,11- 0,55, p = 0,18) justerat mot kön (95% CI; -0,78-2,03, p = 0,37) återfanns.
Konklusion: Resultaten indikerar på att vidare forskning är nödvändig. Endast få signifikanta korrelationssamband återfanns mellan värden från My Jump2 och kliniska tester. My Jump2 visar signifikanta nivåer för RSI-värdet med hänsyn till muskelstyrka och kön. Studien kan inte bekräfta förväntade samband mellan My Jump2 och kliniska tester för underbenet.
Nyckelord: vertikala hopp, mätverktyg, RSI, stiffness, hopphöjd
4
Innehållsförteckning
Abstract ... 2
Sammanfattning………....3
Innehållsförteckning ... 4
Introduktion ... 5
Metod ... 9
Problemets experimentella ansats……… 9
Forskningspersoner ... ..9
Apparatur ... 10
Procedurer ... 10
Statistiska metoder ... 13
Resultat ... 13
Diskussion ... 18
Etisk och samhällelig reflektion ... 20
Metodologisk reflektion ... 21
Praktisk tillämpning ... 23
Konklusion……… 24
Referenser ... 25
Tabeller och figurer ... 10-17 Bilagor ... 28
5
Introduktion
Dagens teknik utvecklas i allt snabbare takt där bland annat möjligheterna till olika kliniska tester växer inom områden som idrott, hälsa och sjukvård. Smartphoneapplikationen My Jump2 är ett nytt och tillgängligt verktyg som använder telefonkameran för att registrera och beräkna explosiva variabler för testning av underbenets muskulära prestation (1).
Framförallt vid mätning av hopphöjd under vertikala hopp har verktyget visat sig valid och reliabel i jämförelse med kraftplatteutrustning (golden standard) (2, 3). Mätmetoden är fortfarande ganska ny och obeprövad som hittills testats främst hos sportatleter (1). Några nya studier indikerar att telefonapplikationen kan användas för att registrera hopphöjd hos en population bestående av äldre (73 ± 6 år) (4). Resultaten uppvisade att
telefonapplikationen är ett reliabelt och validerat verktyg med hög agreement, i jämförelse med kraftutrustning (r = 0.99 och ICC = 0.95) (4) och även kapabelt till att detektera
skillnader över tid gällande funktionella variabler för underbenet hos aktiva motionärer (3).
Vertikala hopptester används ofta för att testa funktion kring nedre extremiteter (1, 2, 5) och testerna har utvärderats hos idrottare, motionärer och icke tränade inom ett brett
åldersspann (20-60 år) där ungdomar och barn också ingår (4, 6). Vertikala hopp är en indikator som ger mått på neuromuskulär prestation där man vanligtvis mäter variabler som beskriver muskulär kraftutveckling och explosivitet gällande underbenet. Variabler som tid-i- luft (sek) och hur högt (cm) personen hoppar kan beskriva en persons muskulära prestation (1, 4). Dessa variabler korrelerar starkt med muskulär prestation som krävs vid löp-, gång- och hopp-moment (7). Ofta mäts detta genom Squat Jump (SJ), Countermovement Jump (CMJ) och Drop Jump (DJ) som är validerade och reliabla vertikala hopptester där
hoppförmåga används för att registrera funktionella variabler framförallt kring underbenets muskulatur (8). Explosiva variabler är något som framförallt mäts vid utförande av DJ (5). DJ är en variant av Counter Movement Jump som är ett av de vanligaste kliniska testerna för att utvärdera prestation i underbenet. Det unilaterala testet har visat sig vara mer specifikt på grund av observerade sidodskillnader i underbensstyrka och belastning hos individer (test- restest ICC > 0.91) (9). När det gäller analys och mätning av vertikal hopp-prestation och funktionella variabler krävs ofta kraftutrustning i labbmiljö (1, 2, 4, 5, 8). Vertikala hopp är alltså användbara för att mäta muskulär prestation och hur bra en person är på att hoppa
6 men de kan även vara av nytta vid träningsupplägg, korrigera teknik vid hopp och indikera individuella faktorer som kroppssammansättning och motorik (7). I klinik återfinns redan en rad etablerade tester för att mäta muskulär funktion och prestation i nedre extremiteter och som inte kräver utrustning i labbmiljö. Några av de mest populära kliniska testerna är att mäta underbenets muskelstyrka genom styrketester med viktutrsutning där det
rekommenderade utfallsmåttet muskelstyrka uttalar sig om en individs muskulära prestation över tid eller för att notera sidoskillnader (9-11). Genom mätning av ledrörlighet med
goniometer eller lunge-test kring fotled har man kliniskt utvärderat patienter med
muskelskador och dokumenterat förändringar av rörlighet (Range of Motion - ROM) under och efter en rehabiliteringsfas (12, 13). Också utvärdering av vadmuskulaturens uthållighet och kapacitet under rehabiliteringsfas hos bland annat patienter med skador som
akillestendinopati har länge rekommenderats. Här används upprepade excentriska- koncentriska tåhävningar till utmattning (10, 14, 15). Utöver detta kan dessa mätvärden uppmätta med kliniska tester i sin tur vara påverkat av och ha ett samband till individens explosiva förmåga.
Faktorer som påverkar den explosiva förmågan i våra muskler vid plyometriska aktiviteter förklaras mycket genom kroppens biomekanik och hur våra extremiteter samverkar. Vid ett hopp interagerar flera muskelgrupper men underbensmuskulaturen som korsar knä och fotled anses vara viktigast när det gäller utförande, prestation och kraftutveckling vid vertikala hopp (16). Mekanismerna som ligger bakom vertikala hopp kopplas ofta ihop med den elastiska funktionen i våra muskler, stretch shortening cycle (SSC) (17, 18). SSC
karakteriseras genom upprepad växling mellan excentrisk och konsenrisk kontraktion som sker både snabbt och successivt i muskel och sena under rörelse (19, 20). Stiffness är en inneboende egenskap i kroppens olika strukturer (muskler, senor, ligament, brosk och skelett) som kan förklaras som ett slags naturligt motstånd mot applicerad kraft (21).
Underbenets globala stiffness (en slags generell stiffness) har visat sig vara direkt korrelerat med atletiska övningar som innebär hopp eller löpmoment (21). Kraftutvecklingen vid rörelse är beroende av de naturliga egenskaperna i muskeln där
muskelfibersammansättningen (snabba och kraftfulla fibrer) samt kapacitet av
neuromuskulär aktivering har betydelse (18, 19, 22). För att utnyttja maximal effekt av SSC är det viktigt med rörelser där muskeln når maximal styrka på så kort tid som möjligt (detta
7 värde kan mätas genom Reactive Strenght Index – RSI). Om rörelsen utförs långsamt vid exempelvis ett hopp kan inte den elastiska energin omvandlas till kraft (19, 22).
Elastisk energi bildas i våra kroppar vid plyometriska rörelser som hopp, gång, löpning och snabba skiftningar i rörelseriktning när utvecklad kraft framförallt appliceras mot
muskelsenan (18). Kraftökningen som sker i muskel-sen-komplexet förklaras genom att elastisk energi lagras i muskelsenan under den excentriska fasen och omvandlas sedan till kraft under koncentrisk fas (20). Här pekar också evidensen på att större kraft kan överföras direkt till övriga stukturer när muskelsenan har förmåga till högre stiffness under excentrisk kontraktionsfas (16, 18). Men i och med detta appliceras också en större kraft mot muskel- sen-komplexet som kan öka risken för skada (16). Balansen mellan collagen-typer (den naturliga elastisiteten) påverkar senans stiffness men även typ av rörelse eller träning personen är van att utföra (20, 23). Där har senans stiffness påvisats öka efter perioder med tung motståndsträning eller plyometriska övningar (20). Mått på det globala muskel-sen- komplexets stiffness mäts ofta med en formel där ground reaction force (F), markkontakt-tid (sek), vikt (kg) och tid-i-luft spelar roll vid ett hopp (19). Resultatet blir ett generellt
kraftvärde/spänningsvärde för underbenets stiffness där kN/m= F / ∆com (com= centre of mass displacement), baserat på Hooke’s lag om elastisk energi (21). Detta värde kan därför uttala sig kring underbenets struktur och prestation.
Genom att mäta RSI (hopphöjd/ markkontakt-tid) normaliseras hopp-höjden mot
markkontakten vid ett hopp (24). Genom värden på RSI i kombination med hopphöjd och underbenets stiffness har mätningar visats uppnå ett bättre anpassat mått vid hopp-
prestation där variablerna tillsammans ger ett indirekt mått på elastisk kapacitet via SSC (6, 24). Det finns redan kända samband mellan underbensmuskulaturens variabler som
påverkar vid ett hopp, där man vet att bland annat muskelsammansättningen mellan könen ser olika ut. Män har i genomsnitt större muskelfibrer och större känslighet för
muskelhypertrofi jämfört med ett genomsnitt för kvinnor. Medelmannen har en större andel av sin kroppsvikt i muskler än vad medelkvinnan har (25). Detta orsakar även en skillnad i muskelstyrka framförallt när styrkan sätts i relation till vikt som vid ett hopp (26). Andra könsskillnader har upptäckts där den neuromuskulära aktiveringen vid utförande av SCC- övningar har också visat sig vara signifikant snabbare hos medelmannen jämfört med
8 medelkvinnan (26). Detta talar därför för separata mätningar för män och kvinnor där
värdena skall jämföras med varandra. Förutom skillnader mellan könen har det också visat sig att den muskulära kapaciteten att utveckla kraft i skiljer sig mellan individer (26). Detta kan bero på arvsmassa och/eller anpassning utifrån personens vanor och
rörelsemönster(26). Observationer antyder också på att underbensmuskulaturens styrka och rörlighets kan ha samband med explosiv förmåga. Exempelvis har studier pekat på att
personer med starkare plantarflexorer (större muskelstyrka) uppvisar snabbare och högre hopphöjd vid vertikala hopp (större RSI-värde och högre hopphöjd) (5, 16). Stiffness tros även vara påverkat av rörlighet ROM där statisk stretching (isometrisk stretch) kan påverka både mekaniska och neurologiska faktorer som förhindrar hög stiffness i muskel-sen- komplexet och minskar risken för mjukdelsskada (20, 27).
Samband mellan variabler som rör underbenet och muskelprestation vid gång-, löp- och hoppmoment är hos tidigare studier kända. Att funktionella varibler påverkar varandra är något som denna studie utgick ifrån. My Jump2 är programerad till att mäta funktionella variabler som stiffness, RSI och hopphöjd vid utförande av vertikala hopptester. Dock är antalet studier som undersökt applikationen få där ingen tidigare studie har undersökt eller jämfört My Jump2 och kliniska tester samtidigt (3, 6). Tidigare har ofta telefonapplikationen istället jämförts med annan utrustning som mäter samma variabler. Applikationen är heller inte ett etablerat kliniskt mätverktyg ännu, varför också denna studie vill bidra till mer kunskap kring verktyget. Nyttan med att vidare undersöka verktyget skulle kunna vara att effektivisera klinisk testning med ett och samma verktyg som kan uttala sig om flera funktionella variabler samtidigt, där flera olika tester ofta tidigare krävts för att beskriva muskulär prestation. Men också att tillgängliggöra vertikala hopp som tester i klinik och inte enbart i idrottslabb med labbutrustning (3, 6). På så sätt kan en större population också få tillgång till ett mätverktyg som kan screena av muskulär prestaionsförmåga. Om värden från My Jump2 skulle uppvisa samband med värden från kliniska tester gällande underbenets muskler, skulle telefonapplikationen kunna vara ett kompletterande eller fristående verktyg när det gäller planering av träningsupplägg, rehabilitering och även bedöma risken för muskel- och senskada hos en bredare population. Däribland målgruppen med aktiva
motionärer som påverkas i hög grad av explosiv funktion i musklerna för att kunna använda kroppen optimalt vid gång-, löp och hoppmoment. Denna målgrupp träffar också
9 kliniker/tränare i större utsräckning för rehabilitering eller träning som påverkar gång-, löp och hoppförmåga(4, 14, 28).
Syfte
Syftet med denna kliniska studie var därför att undersöka mätvärden från My Jump2 genom att analysera sambanden mellan mätvärden från telefonapplikationen och kliniska tester.
Detta vid ett testtillfälle med de vanligaste kliniskt testade funktionella variablerna för underbensmuskulatur i fokus hos aktiva män och kvinnor. Utöver korrelationssamband undersöktes sambanden mellan mätvärden från My Jump2 och kliniska tester utifrån
ytterligare påverkande faktorer så som kön, muskelstyrka, uthållighet och rörlighet, detta för att få en bredare och tydligare förklaring av eventuella samband.
Det sekundära syftet var därför att undersöka om mätvärden uppmätta i klinik kunde uppvisa redan tidigare kända samband. Detta involverade RSI-värde och Stiffness (kN/m) uppmätt med My Jump2 jämfört mot muskelstyrka (3rep MAX) och ROM (cm) uppmätt med kliniska tester.
H0= Ingen signifikant skillnad gällande RSI med hänsyn till muskelstyrka 3rep MAX (kg) finns med kön som kategoriserad faktor. P > 0.05.
H1= En signifikant skillnad gällande RSI med hänsyn till muskelstyrka 3rep MAX (kg) finns med kön som kategoriserad faktor. P < 0.05.
H0= Ingen signifikant skillnad gällande Stiffness (kN/m) med hänsyn till rörlighet (ROM cm) finns med kön som kategoriserad faktor. P > 0.05.
H1= En signifikant skillnad gällande Stiffness (kN/m) med hänsyn till rörlighet (ROM cm) finns med kön som kategoriserad faktor. P < 0.05.
10
Metod
Problemets experimentella ansats
En tvärsnittsstudie användes som upplägg med ett individuellt mättillfälle för deltagarna.
Testning utfördes genom att mäta funktionella variabler vid unilateralt DJ med My Jump2 samt unilateral muskelstyrka, rörlighet och uthållighet via manuella kliniska tester. Detta i syfte att undersöka korrelationssambanden mellan värden från My Jump2 och klinisk testning. Samband via korrelationer där oberoende variabler uppmätt med My Jump2 och beroende variabler uppmätt genom manuell testning presenterades och jämfördes (24).
Uppmätta värden med My Jump2 jämfördes med redan kända fysiologiska samband (uppmätta med manuell testning). Enligt tidigare studier jämfördes variablerna RSI och Stiffness med redan kända samband kopplade till muskelstyrka 3rep max och ROM i en ANCOVA där kön var en påverkande faktor (27, 29).
Forskningspersoner
Deltagare i studien rekryterades under Februari-April månad 2019 via anslag/planscher på två gymanläggningar. Annonsering skedde via gymmets hemsida/konto eller förfrågan på sociala medier till gymmets medlemmar (Facebook och Instagram). Muntlig upplysning om studiens existens spreds via instruktörer på respektive gym. För att minimera risk för spridning av personuppgifter kodades deltagarnas data enligt ordningen de anmälde sitt intresse. Inklusionskriterierna var personer mellan 18-60 år och minst aktiv genom
träning/motion tre ggr/v. Exklusionskriterierna var personer <18 år, skadad de senaste sex månaderna eller något som hindrade utförandet av gång, löpning och/eller hopp. Testdata förvarades i en datafil som endast testledaren hade tillgång till och kodlistan förvarades i ett låst utrymme. Alla deltagare fick muntlig och skriftlig information kring studiens upplägg och syfte (Bilaga 1-2). Skriftligt samtycke inhämtades från samtliga deltagare innan testning (Bilaga 1). Totalt 31st deltagare anmälde sitt intresse till studien. Efter inklusion/exklusion var det en person som inte uppfyllde inklusionskriterierna och fyra personer som inte
genomförde testtillfället av okänd anledning. Testningstillfället genomfördes av 60% kvinnor och 40% män med en medelålder på 35 ± 9 år (Tabell 1).
11
Tabell 1. Egenskaper hos forkningsdeltagare vid testtillfället. Variablerna presenteras med medelvärde ± standardavvikelse om inget annat anges.
Variabel Totalt Kvinnor Män
Antal deltagare 26 15 11
Ålder (år) 35 ± 9 38 ± 10 32 ± 4
Längd (cm) 174 ± 8 169 ± 5 181 ± 8
Vikt (kg) 78 ± 15 69 ± 11 89 ± 11
Power
Powerberäkningar från tidigare studier användes som utgångspunkt, där ett testtillfälle och likanande tester tillämpats på en och samma grupp (3, 29, 30). Variabler som uppmättes var muskelstyrka (33.06 ± 2.76N/kg) och RSI-värde för män (0.41 ± 0.09) och kvinnor (0.29 ± 0.08) vid utförande av vertikala hopptest (29, 31). Statistiska metoder som användes var Pearsons Correlation och ANCOVA-analyser (29, 31). Utifrån detta resulterade
poweranalysen i en gruppstorlek på minst 14st deltagare för att uppnå en power på 0.80, när alpha (α) antas vara = 0.05. Eftersom denna studie tittade på två grupper i form av män och kvinnor var målet att nå dubbelt deltagande (30st) för att kunna urskilja eventuella samband och nå statistisk signifikans i respektive grupp.
Apparatur
Samtliga tester utfördes i gymmiljö vid två etablerade gymanläggningar. På respektive gym fanns en digital våg (kg) som användes för insamling av persondata. Gymmets egna
utrustning i form av smithmaskin och fria viktplattor (1.5-, 2.5-,5-,10- och 20kg) användes som belastning där utgångsvikten utgick från skivstångens grundvikt (20kg). Motionscykel (Monark) på respektive gym, step-up bräda (Reebook, 20cm hög) och egen kroppsvikt användes också som utrustning/belastning. Måttband togs med till testtillfället av testledaren. Videoinspelningen vid vertikala hopp skedde via telefonapplikationen My Jump2 installerad på enHuawei p20 EML-L29 Dual Camera. Telefonen placerades i statisk mobilhållare med ett avstånd på 1,5m från landningsområdet. Step-up brädan användes som startposition vid utförande av DJ, brädan placerades 10cm från landningsområdet (50x50cm).
12 Procedurer
En testledare utförde rekrytering, information, instruktioner och tester med deltagare.
Testerna utfördes unilateralt på dominant sida underben vid ett individuellt testtillfälle planerat till sammanlagt ca 45min (Tabell 2). Deltagarnas vikt och längd mättes innan funktionella tester utfördes, detta med träningsskor och lättare träningsklädsel för att representra personens dagsaktuella värden vid utförandet. Benlängd hos deltagarna mättes ryggliggande (passiv position) avståndet mellan trochanter major-stortå vid maximal
plantarflexion och i stående (aktiv position) avståndet mellan trochanter major-golv vid stående med 90gr knäflexion. Individuella värden för benlängd och aktuell vikt matades in i programvaran för MyJump2 för vidare videoanalys vid utförande av DJ. Innan testning utfördes en uppvärmning på motioncykel i åtta minuter med standardisering till att inte överstiga 13 (= något ansträngande) på Borgs ansträngningsskala (Rating of Perceived Exertion RPE 6-20). Totalt fyra funktionella tester med två-tre minuter vila mellan varje test genomfördes. Testerna utfördes med fokus på triceps surae på dominant sida vid
utförandet. Testprotokoll fylldes i vid testtillfället av testledaren (Bilaga 2). Via ett
flödesschema presenteras ordning och utförande av samtliga tester som användes i studien (Tabell 2).
Tester
My Jump2 har visat sig valid och reliabel tidigare när det gäller att mäta prestation kring nedre extremitet och utvärdering av hopp framförallt hopphöjd (cm) jämfört med kraftutrustning där My Jump2 har uppvisat nästa perfekt intrarater-reliabilitet och ICC = 0.97 (3). Beprövade, vanliga kliniska tester valdes i denna studie för att mäta prestation och funktion kring nedre extremitet och underben som används i vardagen av kliniker bland patienter eller tränare för idrottare. För ett mått på underbensstyrka och
funktionallitet/uthållighet har tåhävningar med och utan viktutrustning validerats i klinisk miljö (test-retest reliabilitet, ICC > 0.84 höger och vänster ben) (9-11). Testet bedöms vara ett bra, lätttillgängligt utvärderingsmått för att testa individers progression över tid (10). Det viktbärande lunge-testet är också ett av det vanligaste rörlighetstesterna som kliniker använt sig av för att utvärdera patienter med nedsatt rörlighet eller skador kring fotled/akillessena
13 (12, 13). Lunge-testet är reliabelt, validerat och jämförbart med incliniometer och
goniometer (ICC > 0.90) (12, 13).
Tabell 2. Flödesschema över de tester som genomfördes, vilka instruktioner som gavs och vilken mätvariabel som samlades in vid individuellt testtillfälle i gymmiljö.
Test Instruktioner Mätvariabel
1. Tåhävningar 3rep max Deltagaren ombeddes utföra stående excentriska-koncentriska tåhävningar med observation av 3rep max på dominanta benet.
Rakt knä, utan flexion i höft och maximal höjning av hälen bedömdes som korrekt utförande. Detta med hjälp av viktutrustning (smith-maskin) och fria vikter. Skivstången placerades på axlarna. Utgångsvikten var 20kg vilket är skivstångens standard-/grundvikt på smithmaskin. Maximal vikt vid tre korrekta repetitioner av tåhävning noterades (9, 32, 33).
Tidigare studier påvisar en signifikant skillnad av muskelstyrka vid ±5-7kg vid 3rep MAX-test (29).
(Kg)
2. Lunge-test Deltagaren fick instruktioner att ställa sig i utfallssteg-position med dominant ben utan skor, längs en uppmätt rak linje på golvet.
Deltagaren uppmanades att med hela foten kvar i golvet flektera knä,fotled och höft så att främre knäskålen nuddar vid väggen utan att hälen lyfts. Det maximala avståndet mellan stortå-vägg (cm) på dominant sida noterades (12, 13, 34, 35). I tidigare studier framkommer att en signifikant skillnad finns i rörlighet (ROM) vid ±1cm i avstånd från vägg vid lunge-test.
Med +1cm från vägg ökar fotledens dorsalflexion med +2-3grader (12).
(cm)
14
3. Upprepade tåhävningar Deltagaren ombeddes att stå på dominanta benet på golvet med sträckt knä och hålla balansen genom att placera fingertopparna mot en vägg. Deltagaren uppmanades att utföra så många korrekta tåhävningar som muskeln tillåter till uttmattning. Detta med sträckt knä och en frekvens på ca en tåhävning/två sek där framåtböjning av överkropp inte accepterades.
Antal korrekta tåhävningar till utmattning på dominant sida noterades (9, 14, 32). I tidigare studier räknades en signifikant skillnad av underbenets prestation vid ±8st tåhävningar (9, 14, 32).
(antal tåhävningar)
4. One-leg-Drop Jump(DJ) Deltagaren började i startposition ståendes höftbrett med båda fötterna på en step-up bräda placerad på golvet 10cm från landningsområdet. Deltagaren stod med sträckta knän och händerna på höfterna.
Deltagaren uppmanades sedan att kliva ned med ett ben inom markerat landningsområde för att sedan med samma ben försöka hoppa så högt och så snabbt som möjligt. Fri böjning i höft och knä tilläts vid landningsfas. Deltagaren instruerades att hålla benet rakt under
svävfasen. Det högsta hoppet av tre med dominant ben (hopphöjd cm) valdes att analyseras i denna studie. Utifrån högsta hoppet beräknades stiffness och RSI. Tidigare studier påvisar en klinisk signifikant skillnad vid
±1.5cm, där RSI och stiffness är direkt påverkat av hopphöjden (9, 16, 30, 36).
(Hopp-höjd cm, RSI och Stiffness kN/m)
15 Statistiska metoder
Dataanalyser utfördes i statistikprogrammet JMP 13.1.0. 2016, SAS Institute Inc., Cary, NC, USA och Microsoft Excell 2010, Microsoft corporation, Redmond, WA, USA. Deskriptiv statistik användes för att rapportera deltagarnas prestation i de fyra funktionella testerna (Tabell 3). Normalfördelningstest utfördes på de olika variablernas residualer med Shapiro Wilk test, normalfördelningskurva och Q-Q plottar. Därefter valdes analys med parametrisk statistik. Alphanivån som användes var α = 0.05 med 95% CI. Pearsons Correlation (Pearsons r) användes för att undersöka huruvida variabler uppmätt med My Jump2 korrelerar med variabler uppmätt med manuella tester (Tabell 4). Signifikansnivån av Pearsons korrelation bedömdes enligt Pearson's correlation coefficient critical values vid α = 0.05 (r > 0.388) (37, 38). Korrelationsnivån jämfördes också med tidigare studier där värdet bedömdes r = 0.1- 0.3 (låg), r = 0.3-0.5 (medel), r = 0.5-0.7 (bra), r = 0.7-0.9 (väldigt bra) och r = 0.9-1.0 (perfekt korrelation) (29). Det statistiska verktyget ANCOVA användes för att i första hand analysera skillnader mellan deltagarna gällande RSI-värde (oberoende variabel) justerat mot
kontinuerligt kovariat muskelstyrka (3rep MAX) och stiffness (kN/m) (oberoende variabel) justerat mot kontinuerligt kovariat ROM (cm). Detta med kön som kategoriserad faktor i båda fallen av analys för att kontrollera mot redan kända samband (Tabell 5).
Resultat
Efter totalt fyra kliniska tester analyserades de funktionella värdena med deskriptiv statistik.
Sammanfattningsvis visas testernas medelvärden för samtliga deltagare i Tabell 3.
Tabell 3. Testdeltagarnas prestation i de fyra funktionella testerna där DJ-hopphöjd, RSI och stiffness bedömdes vid unilateralt DJ. Variablerna presenteras med medelvärde ± standardavvikelse.
Variabel Totalt
(N=26)
Kvinnor (N=15)
Män (N=11)
3rep MAX (kg) 48 ± 12 44 ± 13 52 ± 9
ROM (cm) 13 ± 4 13 ± 3 13 ± 6
Antal tåhävn. 42 ± 27 50 ± 32 32 ± 5
DJ-hopphöjd (cm) 12 ± 6 8 ± 2 17 ± 5
RSI 0.6 ± 0.2 0.5 ± 0.2 0.7 ± 0.2
Stiffness (kN/m) 6 ± 3 5 ± 3 7 ± 4
16 Residualer analyserades och insamlad data bedömdes som normalfördelat efter justering mot outliers. Data för RSI-residualer (p=0.02) bedömdes som normalfördelat där 95% CI; - 0.08-0.08 där data ej avviker markant från det förväntade. Data för stiffness (kN/m)-
residualer (p=0.09) pekade på normalfördelning där 95% CI; -1.33-1.33 indikerar att data ej avviker markant från det förväntade. Sambanden mellan My Jump2 och klinisk testning analyserades vidare med Pearsons correlation (Pearsons r) mellan oberoende och beroende variabler samt p-värden, dessa presenteras i Tabell 4.
Tabell 4. Korrelationsanalyser enligt Pearsons r mellan oberoende variabler (uppmätt med My Jump2) och beroende variabler (uppmätt genom manuella tester). Signifikanta samband *enligt Pearsons correlation coefficient ( r > 0.388) och (p<0.05).
Oberoende variabel / Beroende variabel
Pearsons r (kvinnor) =
Korrelations- nivå
P-värde = Pearsons r (män) =
Korrelations- nivå
P-värde=
RSI / 3rep MAX (kg) 0.107 0.1-0.3 (låg) 0.70 0.363 0.3-0.5 (medel) 0.27
RSI / ROM (cm) 0.275 0.1-0.3 (låg) 0.32 0.416* 0.3-0.5 (medel) 0.20
RSI / tåhävningar (antal) 0.026 0.1-0.3 (låg) 0.93 0.718* 0.5-0.7 (bra) 0.01*
Stiffness (kN/m) / 3rep MAX (kg)
0.217 0.1-0.3 (låg) 0.44 0.562* 0.5-0.7 (bra) 0.07
Stiffness (kN/m) / ROM (cm)
-0.104 0.1-0.3 (låg) 0.71 0.499* 0.3-0.5 (medel) 0.12
Stiffness (kN/m) / tåhävningar (antal)
0.047 0.1-0.3 (låg) 0.87 0.761* 0.5-0.7 (bra) 0.01*
Hopphöjd (cm) / 3rep MAX (kg)
0.022 0.1-0.3 (låg) 0.94 0.452* 0.3-0.5 (medel) 0.16
Hopphöjd (cm) / ROM (cm) 0.717* 0.5-0.7 (stor) 0.003* -0.352 0.3-0.5 (medel) 0.29
Hopphöjd (cm) / tåhävningar (antal)
-0.164 0.1-0.3 (låg) 0.56 -0.203 0.1-0.3 (låg) 0.55
Figur 1-2 är resultat som presenterades och visade alla deltagarnas prestationer vid vertikalt hopptest och kliniska tester där redan kända samband tidigare observerats mellan utvalda variabler.
17
Figur 1. Prestation gällande RSI vid unilateralt DJ test och 3rep MAX (kg) styrketest för samtliga deltagare (N = 26). Ingen signifikant korrelation gällande RSI-värde med avseende 3rep MAX (kg) återfanns mellan männen (p
= 0.3) eller kvinnorna (p=0.7). Dessa värden analyserades vidare i en ANCOVA.
Figur 2. Prestation gällande Stiffness (kN/m) vid unilateralt DJ test och ROM (cm) vid lunge-test för samtliga deltagare (N = 26). Ingen signifikant korrelation gällande stiffness (kN/m) med avseende ROM (cm) återfanns mellan männen (p=0.12) eller kvinnorna (p=0.71). Dessa värden analyserades vidare i en ANCOVA.
0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2
0 10 20 30 40 50 60 70 80
RSI
3rep MAX (kg)
Män Kvinnor r = 0,325
0 2 4 6 8 10 12 14 16
0 5 10 15 20 25
Stiffness (kN/m)
ROM (cm)
Män Kvinnor r = 0,276
18 Figur 3-5 visar spridningen och jämförelse mellan värden uppmätt med My Jump2 och
kliniska tester. Spridningen av samtliga deltagares resultat vid testning åskådliggör huruvida respektive variabels storlek påverkar sambandet mellan variabler.
Figur 3. Prestation vid unilateralt DJ och muskelstyrka 3rep MAX för samtliga deltagare N = 26. (där RSI och Stiffness påverkas direkt av hopphöjd).
Figur 4. Prestation vid unilateral DJ (hopphöjd) och lunge-test (ROM) för samtliga deltagare N = 26. (där RSI och Stiffness påverkas direkt av hopphöjd).
0 10 20 30 40 50 60 70 80
0 5 10 15 20 25 30
3rep MAX (kg)
DJ-hopphöjd (cm).
r = 0,142
0 5 10 15 20 25
0 5 10 15 20 25 30
ROM (cm)
DJ-hopphöjd (cm).
r = 0,07
19
Figur 5. Prestation vid unilateralt DJ (hopphöjd) och upprepade tåhävningar till utmattning (antal) för samtliga deltagare N = 26 (där RSI och Stiffness påverkas direkt av hopphöjd).
ANCOVA-analysen (Tabell 5) visade på en signifikant skillnad gällande RSI-värde med hänsyn till styrka 3rep MAX (kg) med kön som kategoriserad faktor. ANCOVA-resultaten tolkades där RSI-värdet uppskattades skilja sig med +0.1 RSI enheter för en man jämfört med en kvinna med samma styrka 3rep MAX (kg) (95% CI; 0.01-0.19, p = 0.03). För varje kilo (styrka 3rep MAX) uppskattades RSI-värdet skilja sig med +0.003 RSI enheter (95% CI -0.004-0.010, p = 0.37). Ingen signifikant skillnad gällande stiffness (kN/m) med hänsyn till rörlighet (ROM cm) återfanns med kön som kategoriserad faktor (Tabell 5). Stiffness uppskattades skilja sig med +0.62kN/m för en man jämfört med en kvinna med samma rörlighet (ROM cm) (95% CI; - 0.78-2.03, p = 0.37). För varje centimeter (ROM) uppskattades stiffnes (kN/m)-värdet skilja sig med +0,22kN/m (95% CI; -0.11-0.55, p = 0.18).
0 20 40 60 80 100 120 140 160
0 5 10 15 20 25 30
Antal tåhävn.
DJ-hopphöjd (cm).
r = 0,318
20
Tabell 5. ANCOVA-analyser för samtliga variabler vid unilaterala kliniska tester för att analysera skillnader mellan deltagarna. Signifikanta skillnader = *.
ANCOVA variabler Intercept. Kontinuerligt kovariat Kategoriserad faktor (kön)
RSI / 3rep MAX Estimate: 0.424 P-värde: 0.02*
95% CI: 0.06-0.79
Estimate: 0.003 P-värde: 0.367 95% CI: -0.004-0.01
Estimate: 0.1 (män) P-värde: 0.03*
95% CI: 0.01-0.19
RSI/ ROM cm Estimate: 0.37
P-värde: 0.01*
95% CI: 0.12-0.63
Estimate: 0.01 P-värde: 0.09 95% CI: -0.003-0.03
Estimate: 0.11 (män) P-värde: 0.01*
95% CI: 0.03-0.19 RSI/ antal tåhävn. Estimate: 0.55
P-värde: 0.001*
95% CI: 0.39-0.72
Estimate: 0.000 P-värde: 0.68 95% CI: -0.002-0.004
Estimate: 0.12 (män) P-värde: 0.01*
95% CI: 0.03-0.21 Stiffness/ 3rep MAX Estimate: 1.35
P-värde: 0.65 95% CI: -4.63-7.32
Estimate: 0.09 P-värde: 0.11 95% CI: -0.02-0.22
Estimate: 0.22 (män) P-värde: 0.76 95% CI: -1.26-1.69
Stiffness/ ROM cm Estimate: 3.16 P-värde: 0.16 95% CI: -0.34-7.67
Estimate: 0.22 P-värde: 0.18 95% CI: -0.11-0.55
Estimate: 0.62 (män) P-värde: 0.37 95% CI: -0.78-2.03 Stiffness/ antal tåhävn. Estimate: 5.46
P-värde: 0.0001*
95% CI: 2.66-8.25
Estimate: 0.014 P-värde: 0.61 95% CI: -0.04-0.07
Estimate: 0.76 (män) P-värde: 0.32 95% CI: -0.78-2.32 Hopphöjd/ 3rep MAX Estimate: 15,2
P-värde: 0.0002*
95% CI: 8.17-22.23
Estimate: 0.06 P-värde: 0.37 95% CI: -0.20-0.08
Estimate: 4.6 (män) P-värde: 0.0001*
95% CI: 2.85-6.33 Hopphöjd/ ROM cm Estimate: 13.53
P-värde: 0.0001*
95% CI: 8.26-18.8
Estimate: -0.10 P-värde: 0.58 95% CI: -0.49-0.28
Estimate: 4.33 (män) P-värde: 0.0001*
95% CI: 2.68-5.98 Hopphöjd/ antal tåhävn. Estimate: 12.84
P-värde: 0.0001*
95% CI: 9.68-16
Estimate: -0.02 P-värde: 0.62 95% CI: -0.08-0.05
Estimate: 4.18 (män) P-värde: 0.001*
95% CI: 2.43-5.93
21
Diskussion
Studien visade på två statistiskt signifikanta korrelationssamband mellan värden från My Jump2 och kliniska tester för männen och ett signifikant korrelationssamband för kvinnorna i testgruppen vid unilateralt muskelstyrketest, rörlighetstest, uthållighetstest och hopptest (Tabell 4). Eftersom redan kända samband visar att muskelstyrka påverkar RSI-värdet och ledrörlighet (ROM) påverkar underbenets globala stiffness var sekundära syftet att
undersöka hur mätvärden från My Jump2 kunde visa eller inte visa ett samband med kliniska tester. My Jump2 visade på statistiskt signifikanta skillnader för RSI-värdet med hänsyn till muskelstyrka mellan aktiva män och kvinnor men inte för stiffness med hänsyn till rörlighet.
Huvudfynden i denna studie hittar ej generellt några tydliga samband mellan mätvärden från My Jump2 och kliniska tester.
Resultatet av korrelationsanalyser (Tabell 4) för att undersöka studiens huvudsyfte återspeglar ett generellt lågt samband mellan My Jump2 och kliniska tester för kvinnorna och ett generellt medel-bra samband för männen. Statistiskt signifikanta korrelationer uppvisades endast mellan My Jump2 och kliniska tester gällande stiffness och RSI jämfört med uthållighetstestet hos männen men även mellan hopphöjd och ROM hos kvinnorna (Tabell 4). Huruvida uthållighet skulle kunna vara en påverkande faktor i sammanhanget kan man ana men detta eventuella samband har inte kommenterats i tidigare studier kopplat till explosivitet och prestation vid vertikala hopp (21). Så detta resultat kring uthållighet kan därför i denhär studien inte jämföras med tidigare studier. I sammanhanget är däremot RSI ett mått som studier tidigare kommit fram till korrelerar med underbenets globala stiffness, där högre stiffness visat förmåga till större kraftutveckling på kortare tid (24). RSI uttalar sig alltså om rörelsen utförs snabbt eller långsamt och hur mycket kraft som kan genereras på den tiden. RSI-värdet kan förklaras genom räkneexempel: (2m / 0.5sek = 4 RSI) där (1m / 1sek = 1RSI) ju högre RSI-värde desto mer kraftutveckling där en ökning av hopphöjd eller minskning av makkontakt-tid förbättra RSI-värdet (24). Man menar också att förmågan till större global stiffness resulterar i större koncentrisk kraft vid frånskjut-fasen vilket kan öka löphastighet, acceleration och hopphöjd även uttala sig om skaderisk (16, 21, 24).
Resultaten kopplat till det sekundära syftet visar att männen i testgruppen skiljde sig i RSI- värde med hänsyn till muskelstyrka jämfört med kvinnorna med upp till +0.2 vilket är kliniskt
22 relevanta värden (klinisk relevans ≥ 0.1) utifrån mätverktyget My Jump2. Dessa RSI-resultat uppmätt med My Jump2 bekräftar därmed tidigare forskning gällande könsskillnader för muskelstyrka och neuromuskulär aktivering i nedre extremiteter där samband med RSI- värde finns vid vertikala hopp (31). Dock är det endast ett resultat som stämmer överens med det förväntade i ANCOVA-analysen och generellt så visar männen på signifiakant högre resultat än kvinnorna med hänsyn till flera variabler vid mätning (Tabell 5). Resultatet i denna studie skulle också kunna diskuteras utifrån vilken population (män eller kvinnor) som dessa tidigare kända muskulära samband kan appliceras på. Också hurvida dessa äldre etablerade kliniska testerna i grunden är framtagna och/eller beprövande och anpassade hos män och kvinnors prestationsförmåga och uppbyggnad. Ett högt signifikant
korrelationssamband återfanns mellan hopphöjd (cm) – ROM (cm) för kvinnorna ( r = 0.717) där männen istället hade medel icke signifikant korrelation (Tabell 4). Detta skulle kunna förklaras med att männen hade generellt högre stiffness = lägre ROM och därmed högre kraftutveckling och kvinnorna lägre stiffness = större ROM. Här är det värt att notera att männen skiljde sig upp till +2.03kN/m i stiffness med hänsyn till ROM (cm) jämfört med kvinnorna (Tabell 5). Vilket har klinisk relevans i jämförelse med tidigare studier där lägsta differensnivå satts vid ≥ 0.5 kN/m (39). Detta skulle kunna förklaras genom tidigare teorier där högre stiffness kan generera högre hopphöjd vid vertikala hopp (26). En sena som har förmåga till större stiffness överför istället direkt-energi som gynnar explosiviteten i rörelsen(26). Dock uppvisar kvinnorna i denna studie en högre hopphöjd med samtidigt större ROM (cm), här behöver vidare studier undersöka vilken som är den ”optimala”
rörligheten kring underbenet för att kunna prestera bra eller bättre vid explosiva moment då detta var okänt i denna studie. Även om detta värde för optimal rörlighet skulle skilja sig för män och kvinnor bör det ha det betydelse för att kunna tolka resultaten.
Etisk och samhällelig reflektion
Uppmätta värden för underbenets prestation med My Jump2 berättar något om hur personens förmåga är att snabbt skifta mellan excentrisk-koncentrisk fas (utan tidsfördröjning), kraftutveckling och neuromuskulär aktivering under plyometriska
aktiviteter som hopp (19). Tidigare studier har inkluderat grundaren för applikationen My Jump där positiva fynd och korrelationer kring mätmetoden jämfört med övrig
kraftutrustning presenterats vilket skulle kunna bidra till bias. Dock finns oberoende testning
23 av mätutrustningen som stödjer My Jump2’s användbarhet som har presenterats senaste åren (1, 8). Denna studie utformades för att representera undersökning och testning i klinisk miljö. Detta för att efterlikna en miljö, där ofta en person/terapeut/tränare träffar deltagare för instruktioner och tester. Testerna som användes valdes för att de är applicerbara i en klinisk miljö utan utrustning som endast finns tillgänglig i labbmiljö. Testerna är redan kliniskt beprövade och validerade genom tidigare studier (Tabell 2) (12, 13, 40). Det vertikala
hopptestet DJ har redan analyserats hos en bredare population som sträcker sig från barn/ungdomar till äldre, därför användes testet på ett bredare åldersspann också i denna studie (19). Eftersom testerna redan är etablerade bedömdes även skaderisken vara låg vid utförande. Testerna utfördes på dominant sida i syfte att få mer specifika värden enligt tidigare forskning (32, 36). Alla forskningsdeltagare var försäkrade och blev muntligt och skriftligt informerade om studien innan testning (Bilaga 1). Personuppgifter förvarades via kodlista under studiens gång och raderades när projektet var godkänt via Umeå Universitet.
Inklusion- och exklusionskriterier valdes på grund av att säkerställa god hoppförmåga och prestation vid testning. På grund av testning i gymmiljö kunde deltagarna inte vara helt anonyma då gymmet var öppet för övriga gymbesökare. Videoinspelningarna via
applikationen My Jump2 sparades inte och utfördes på ett sådant sätt att identifiering ej var möjlig då endast underkropp filmades. Endast numerisk data för att presentera
hopprestation lagrades för analys. Trots att testgruppen i denna studie ej var homogen utifrån aktivitetsnivå och typ av träning så användes My Jump2 vid klinisk testning av underbents prestation. Telefonapplikationen är kompatibel med IOS och Andriod- telefoner och finns tillgänglig där övriga telefonapplikationer finns (2, 4). Detta skulle kunna vara ett verktyg applicerbart och behjälpligt i klinik, på gymmet, i idrottslaget eller i hemmiljö för att utvärdera nedre extremiteter men behöver ytterligare forskning för att kunna bekräfta hur verktygen bör användas.
Metodologisk reflektion
Eftersom deltagarna i denna studie ej var kartlagda kring vilken typ av träning de vanligtvis utför kan detta vara något att diskutera när det gäller forskningsresultatet. Genom att olika explosiva variabler berör muskel-senkomplexet och är beroende av olika komponenter skulle resultaten i studien också kunna förklaras via kopplingen mellan individuell förmåga till
24 neuromuskulär aktivering och explosiv kraft (29, 41). Neuromuskulär aktivering innebär att muskelspolar (sensoriska receptorer) kan kontrollera spänning och anpassa muskelstiffness genom att skicka snabba signaler via motorneuron mellan muskel och centrala nervsystemet (CNS) vid muskeloskeletal rörelse (18, 19). Resultaten skulle också kunna bero på att männen i testgruppen kunde varit mer explosivt tränade än kvinnorna då en screening av typ av träning personerna var vana inte utfördes. Kvinnorna skulle då ha varit mer otränade eller spretiga i sin prestation och därav uppvisa lägre samband mellan mätverktygen. Generellt visar framförallt analyserna på en stor spridning av data för samtliga deltagare (Figur 3-5).
Detta skulle kunna vara kopplat till individuella skillnader eller små testgrupper känsliga för extremvärden (27). I och med att deltagarna i studien hade olika hög aktivitetsnivå bör det också finnas olika förmåga till neuromuskulär aktivering beroende på vilken träningsform personen regelbundet utför. Tidigare studier har påpekat att framförallt stiffnes i
muskelsena påverkas av typ av träning där även de neurologiska signalerna och motorik tränas upp vid olika träningsupplägg som styrketräning eller plyometrisk träning (20).
En mer homogen grupp skulle därför vara önskvärt i framtida studier för att kunna uppvisa tydligare samband eller icke samband bland insamlad data och analysera resultat hos kvinnor och män (29).
Att göra mätningar över en längre tid eller utföra upprepade mätningar för jämförelse mellan två instrument som mäter samma variabler skulle kunna få mer jämförbara resultat med tidigare stuider (1, 4-6). Dock så på grund av tidsplaneringen i denna studie kunde ej upprepade tester över tid genomföras. Denna studie är därmed inte helt utan
begränsningar. Testning av deltagare utfördes vid två olika gym med olika utrustning gällande smithmaskin och digital våg. Detta var för att kunna testa så många deltagare som möjligt. Dock så användes samma typ av fria vikter på skivstången vid 3rep MAX och
utgångsvikt på 20kg för att uppnå standardisering vilket bör jämna ut eventuella skillnader i utrustning. Benlängdsmätningar och vikt är något som applikationen My Jump2 efterfrågar för att kunna analysera och beräkna varje deltagares hopprestation och videoinspelning.
Dessa värden mättes manuellt av testledare, förekomsten av mätfel och den männskliga faktorn kan därför ha påverkat. Dessa kan jämnas ut med större deltagarantal i testgruppen.
My Jump2 applikationen har ekvationer inbäddade i mjukvaran för att kunna kalkylera hopphöjd, RSI och stiffness-värden baserat på videoinspelning när en person utför
25 hopptester. Hur My Jump2 använder sig av videodata är till viss del oklart. Tidigare studier har utvärderat applikationen med olika märken av mobiltelefoner med olika kameror och har konstaterat att mätverktyget är tillfölitligt vid mätningar av hopphöjd jämfört med kraftutrustning (2-4). Något som är ovisst är hur applikationen vid landningsfas använder mätningen avståndet trochanter major-golv vid 90gr flexion (som mäts innan hoppet utförs).
Hur applikationen använder denna mätning trots att hoppet instrueras med fri böjning av höft och knä under landningsfasen är oklart. Även hur detta kan påverka mjukvarans ekvationer och uträkningar. Videoinspelningen standardiserades enligt tidigare studier genom step-up brädans och telefonenes placering i förhållande till landningsområdet för att få så identiska mätningar som möjligt (5). Hopp-höjden vid utförande av unilateralt DJ
baserades på tidigare forskning. Där har man jämfört DJ utfört bilateralt och unilateralt i och med att det finns en skillnad i muskulär belastning vid de olika utförandena (9, 36). De unilaterala hopptesterna har därmed visat sig känsligare än de bilaterala som utfallsmått för funktion kring underbenet på grund av muskuloskeletala sidoskillnader hos individer (9).
Unilateralt DJ från 20-30cm höjd har visat sig motsvara samma intensitet som den rekommenderade höjden på 40cm vid bilateralt DJ (36). RSI-värde och värde för
underbenets stiffness förändrades även inte signifikant på individuell nivå vid hopptester från olika DJ-höjder (30). Här pekar mätningar istället på att DJ-test som utförs från en och samma höjd ger tillräcklig information kring den muskulära profilen för att fastställa RSI och stiffness på individeull nivå (29, 30). För att få standardiserade mätningar är det önskvärt att placera kamerautrustningen på ett bestämt uppmätt avstånd. Att utföra videoinspelningen i det sagittala planet istället för det frontala har tidigare studier utvärderat i syfte
standardisering (5). Detta har att göra med den manuella videoanalysen som utförs av testledaren där landning och take-off segmenten i hoppet skall identifieras av personen ansvarig för videoinspelningen innan applikationen räknar ut sina data. I det sagittala planet blir det tydligare när foten tar i marken och när den lämnar marken under ett hopp därför användes denna filmvinkel även i denna studie (5). Samtliga tester utfördes av en testledare, därmed ska alltid den mänskliga faktorn tas i åtanke vid tolkning av analysen.
Som en möjlig felkälla kan även utförande och teknik vid DJ vara en svår utmaning trots instruktioner. Ingen av deltagarna i denna studie hade tidigare erfarenhet av olika vertikala hopp-tester. I en klinisk miljö kan det därmed vara fördelaktigt att låta personen bekanta sig
26 med övningen en tid innan testning. Men på grund begränsad tidsplanering vid testning kunde detta inte ingå i denna studie. Vid denna mätning så fick deltagarna utföra bäst av tre hopp (hopphöjd) vilket skapade lite marginal till att få känsla för teknik och utförande. Dock fick några av deltagarna utföra hoppet fler gånger eftersom testledaren bedömde hoppet som icke korrekt utfört. Önskvärt i framtida studie är att planera in tid för att öva på teknik och utförande vid vertikalt hopptest. Telefonapplikationen är ett mer lättillgängligt verktyg som kan hanteras både av kliniker, tränare och motinärer/aktiva för att bedöma prestation vid hopp i jämförelse med kraftutrustning enligt tidigare studier (2, 6). Vid utförandet av hopptestet krävs lite eller ingen övrig utrustning vilket var en av orsakerna till valet av mätmetod.
Praktisk tillämpning
Stiffness, hopphöjd och RSI är värden som tillsammans skulle kunna kartlägga underbenets funktion vid rehabilitring efter skada, screening för träningsupplägg eller bedöma risken för skada. Stiffness och ROM är tidigare sammankopplat med risken för skada, absorbtion av energi (= lägre stiffness) kan minska skaderisk i muskel-sen-komplexet där strukturer utsätts för mindre direkt kraft (21, 27). Aktiv rörlighet kring underbenets strukturer framförallt gällande fotens dorsalflexion har visat sig utgöra en påverkande faktor för risken att drabbas av mjukdelsskador under moment och rörelser som involverar löp-, gång- eller hopp (21).
Detta skulle därmed kunna innebära att mått på rörlighet samverkar med mått på stiffness som kan utsätta vävnaderna för större direkt kraft. En kombination av att kartlägga
hopphöjd, stiffness och RSI är därför något som ger mycket information kring personens muskuloskeletala explosiva förmåga (19). Denna studie ville vid jämförelse med kliniska etablerade tester undersöka mätvärden från mätutrustningen My Jump2 i klinik. Nyttan med studien var att bredda forskningsområdet kring funktionella rörelsetester med hjälp av telefonapplikation där mätvärdena jämfördes med kliniska tester vilket tidigare aldrig utförts. Detta var för att se huruvida kliniska tester och My Jump2 har ett tydligt samband eller inte. Sambanden skulle kunna beskriva något om hur applikationen kan användas fristående från eller parallelt med kliniska tester. Uppmätta värden från My Jump2 skulle därmed kunna vara till nytta och effektivisera klinisk testning för
tränare/kliniker/motionären själv med en utrustning som uttalar sig om flera mätvaribler vid
27 samma test. Tidigare studier har framförallt vid analyser av mätverktyget My Jump bekräftat överensstämmelse med kraftutrustning framförallt för att mäta värdet på hopphöjd (cm) (1, 4). DJ-testet är ett relativt snabbt vertikalt hopp och tidigare studier har observerat att My Jump-utrustningen beroende på telefonkamerans kvalitet kan ha svårt att uppfatta landning och take-off-fas (5). Därför har My Jump tidigare uppvisat en viss systematisk bias i resultat vid mätningar över tid jämfört med kraftutrustning (5). Dock med planerad och
standardiserad mätning och metod vid testtillfället minskar bias och risk för mätfel (5). Men frågeställningen som diskuteras i denna studie berör hurvida My Jump-verktyget ”räcker”
som enskilt mätverktyg i klinik eller vid idrottsutövande. Något som diskuteras i tidigare studier är att resultat vid upprepade mätningar av vertikala hopp och dess variabler pekar på att My Jump eller kraftutrustning bör användas enskilt och inte parallelt för att få specifika och tydliga värden för hopphöjd och peak power (2). Däremot framgår det inte i tidigare studier om verktyget My Jump bör ingå som en del av ett testbatteri för att få en större helhetsbild och fler värden av en persons prestation kring underbenet vid vertikala hopp eller inte.
Denna studie kunde inte generellt finna några tydliga tecken på samband mellan My Jump2 värden och kliniska testvärden och detta skulle kunna tolkas på olika sätt. En teori skulle kunna vara att mätningar med hjälp av My Jump2 är mest beskrivande vid fristående användning från övriga kliniska test-värden likt övriga studier påvisar, där också testning med utrustningen tidigare utförts över tid (2, 3). En kombination av mätvärden från kliniska tester och telefonapplikationen skulle istället kunna vara missvisande i denna studie på grund av många påverkande faktorer samtidigt. Tidigare studier har också vid analys av My Jump2 ofta jämfört applikationen med ett verktyg som mäter samma variabler (21). Utifrån att resultaten i denna studie ej visar några tydliga samband mellan My Jump2 och kliniska tester för underbenet så kan denna studie vidare peka på att My Jump2 bör undersökas som enskilt verktyg eller jämföras med liknande mätutrustning. Önskvärt i denhär studiedesignen skulle vara tidsaspekten, att istället för ett mättillfälle mäta samma deltagare över tid. Detta skulle då minska eventuella mätfel som kan ha uppstått vid endast ett mättillfälle och kunna jämföras tydligare med tidigare studier (6). Begränsningar i studien bör därför tas med i tolkning av resultaten där mätvärden från My Jump2 fortsatt behöver undersökas ytterligare för att säkerställa att värden för hopphöjd, RSI och stiffness är tillförlitliga för en bredare population och brukare i klinik. Denna studies resultat kan därför inte bekräfta
28 användningen av My Jump2 i klinik tillsammans med kliniska tester eftersom få och inga korrelationssamband uppvisades för män och kvinnor vid vertikalt hopptest och klinisk testning av underbenet. Istället bör övervägas mätningar med My Jump2 som enskilt mätverktyg i framtida studier.
Konklusion
Studien har via My Jump2 och testning av explosiva variabler för underbenet undersökt en bredare population (aktiva män och kvinnor i blandade åldrar) och tillsammans/ parallellt med kliniska tester vilket tidigare inte undersökts. Resultatet i denna studie i jämförelse med tidigare analyser av My Jump2 uppvisar ett lågt/svagt korrelationssamband mellan värden från applikationen och kliniska tester. Detta skulle kunna indikera att telefonapplikationen är bättre lämpad som fristående mätverktyg gällande klinisk testning av underbenet. My Jump2 uppvisar förväntade skillnader mellan könen och med flera beroende faktorer. Dock så utgör spridningen av datat ej tydliga samband mellan My Jump2 och kliniska tester för underbenet och resultaten kan därför inte bekräfta hypoteser om ett samband. De funktionella
variablerna uppmätt med My Jump2 är av vikt vid klinisk bedömning gällande rehabilitering, träningsupplägg eller bedöma skaderisk enligt tidigare evidens. Trots detta behöver
ytterligare undersökningar stärka den kliniska användbarheten av mätvärden från det relativt nya mätverktyget My Jump2 och önskvärt är att undersöka en mer homogen grupp med tester applicerbara hos både män och kvinnor i åtanke och mätningar över tid.
Resultatet i denna studie bör tolkas med hänsyn till begränsningar där individuella skillnader och neuromuskulär aktivering kopplat till träningsbakgrund också kan påverka.
29
Referenser
1. Gallardo-Fuentes F, Gallardo-Fuentes J, Ramirez-Campillo R, Balsalobre-Fernandez C, Martinez C, Caniuqueo A, et al. Intersession and Intrasession Reliability and Validity of the My Jump App for Measuring Different Jump Actions in Trained Male and Female Athletes. J Strength Cond Res. 2016;30(7):2049-56.
2. Yingling VR, Castro DA, Duong JT, Malpartida FJ, Usher JR, O J. The reliability of vertical jump tests between the Vertec and My Jump phone application. PeerJ.
2018;6:e4669.
3. Brooks ER, Benson AC, Bruce LM. Novel Technologies Found to be Valid and Reliable for the Measurement of Vertical Jump Height With Jump-and-Reach Testing. J Strength Cond Res. 2018;32(10):2838-45.
4. Cruvinel-Cabral RM, Oliveira-Silva I, Medeiros AR, Claudino JG, Jimenez-Reyes P, Boullosa DA. The validity and reliability of the "My Jump App" for measuring jump height of the elderly. PeerJ. 2018;6:e5804.
5. Stanton R, Wintour SA, Kean CO. Validity and intra-rater reliability of MyJump app on iPhone 6s in jump performance. J Sci Med Sport. 2017;20(5):518-23.
6. Haynes T, Bishop C, Antrobus M, Brazier J. The validity and reliability of the My Jump 2 app for measuring the reactive strength index and drop jump performance. J Sports Med Phys Fitness. 2019;59(2):253-8.
7. Hackett D, Davies T, Soomro N, Halaki M. Olympic weightlifting training improves vertical jump height in sportspeople: a systematic review with meta-analysis. Br J Sports Med. 2016;50(14):865-72.
8. Balsalobre-Fernández C, Glaister M, Lockey RA. The validity and reliability of an iPhone app for measuring vertical jump performance. Journal of Sports Sciences.
2015;33(15):1574-9.
9. Murphy M, Rio E, Debenham J, Docking S, Travers M, Gibson W. EVALUATING THE PROGRESS OF MID-PORTION ACHILLES TENDINOPATHY DURING REHABILITATION: A REVIEW OF OUTCOME MEASURES FOR MUSCLE STRUCTURE AND FUNCTION, TENDON STRUCTURE, AND NEURAL AND PAIN ASSOCIATED MECHANISMS.
International Journal of Sports Physical Therapy. 2018;13(3):537-51.
10. Hebert-Losier K, Wessman C, Alricsson M, Svantesson U. Updated reliability and normative values for the standing heel-rise test in healthy adults. Physiotherapy.
2017;103(4):446-52.
11. Frizziero A, Trainito S, Oliva F, Nicoli Aldini N, Masiero S, Maffulli N. The role of eccentric exercise in sport injuries rehabilitation. Br Med Bull. 2014;110(1):47-75.
12. Hall EA, Docherty CL. Validity of clinical outcome measures to evaluate ankle range of motion during the weight-bearing lunge test. J Sci Med Sport. 2017;20(7):618-21.
13. Langarika-Rocafort A, Emparanza JI, Aramendi JF, Castellano J, Calleja-Gonzalez J.
Intra-rater reliability and agreement of various methods of measurement to assess
30 dorsiflexion in the Weight Bearing Dorsiflexion Lunge Test (WBLT) among female athletes. Phys Ther Sport. 2017;23:37-44.
14. Habets B, van Cingel REH, Backx FJG, Huisstede BMA. Alfredson versus Silbernagel exercise therapy in chronic midportion Achilles tendinopathy: study protocol for a randomized controlled trial. BMC Musculoskelet Disord. 2017;18(1):296.
15. Jayaseelan DJ, Kecman M, Alcorn D, Sault JD. Manual therapy and eccentric exercise in the management of Achilles tendinopathy. J Man Manip Ther. 2017;25(2):106-14.
16. Abdelsattar M, Konrad A, Tilp M. Relationship between Achilles Tendon Stiffness and Ground Contact Time during Drop Jumps. J Sports Sci Med. 2018;17(2):223-8.
17. O'Neill S, Watson PJ, Barry S. WHY ARE ECCENTRIC EXERCISES EFFECTIVE FOR ACHILLES TENDINOPATHY? Int J Sports Phys Ther. 2015;10(4):552-62.
18. Verrall GM, Dolman BK, Best TM. Applying physical science principles to mid- substance Achilles tendinopathy and the relationship to eccentric lengthening exercises. Scand J Med Sci Sports. 2018;28(3):1159-65.
19. Laffaye G, Choukou MA, Benguigui N, Padulo J. Age- and gender-related development of stretch shortening cycle during a sub-maximal hopping task. Biol Sport.
2016;33(1):29-35.
20. Kubo K, Morimoto M, Komuro T, Yata H, Tsunoda N, Kanehisa H, et al. Effects of plyometric and weight training on muscle-tendon complex and jump performance.
Med Sci Sports Exerc. 2007;39(10):1801-10.
21. Brazier J, Maloney S, Bishop C, Read PJ, Turner AN. Lower Extremity Stiffness:
Considerations for Testing, Performance Enhancement, and Injury Risk. J Strength Cond Res. 2019;33(4):1156-66.
22. Cook JL, Rio E, Purdam CR, Docking SI. Revisiting the continuum model of tendon pathology: what is its merit in clinical practice and research? Br J Sports Med.
2016;50(19):1187-91.
23. Young JL, Rhon DI, de Zoete RMJ, Cleland JA, Snodgrass SJ. The influence of dosing on effect size of exercise therapy for musculoskeletal foot and ankle disorders: a
systematic review. Braz J Phys Ther. 2018;22(1):20-32.
24. Barker LA, Harry JR, Mercer JA. Relationships Between Countermovement Jump Ground Reaction Forces and Jump Height, Reactive Strength Index, and Jump Time. J Strength Cond Res. 2018;32(1):248-54.
25. A. Bredella M. Sex Differences in Body Composition. 10432017. p. 9-27.
26. Rubio-Arias JA, Ramos-Campo DJ, Pena Amaro J, Esteban P, Mendizabal S, Jimenez JF.
Gender variability in electromyographic activity, in vivo behaviour of the human gastrocnemius and mechanical capacity during the take-off phase of a
countermovement jump. Clin Physiol Funct Imaging. 2017;37(6):741-9.
27. Mizuno T. Changes in joint range of motion and muscle-tendon unit stiffness after varying amounts of dynamic stretching. J Sports Sci. 2017;35(21):2157-63.
28. Stojanovic E, Ristic V, McMaster DT, Milanovic Z. Effect of Plyometric Training on Vertical Jump Performance in Female Athletes: A Systematic Review and Meta- Analysis. Sports Med. 2017;47(5):975-86.
29. Beattie K, Carson BP, Lyons M, Kenny IC. The Relationship Between Maximal Strength and Reactive Strength. Int J Sports Physiol Perform. 2017;12(4):548-53.
30. Kipp K, Kiely MT, Giordanelli MD, Malloy PJ, Geiser CF. Biomechanical Determinants of the Reactive Strength Index During Drop Jumps. Int J Sports Physiol Perform.
2018;13(1):44-9.
