Expertmedborgare som vägledare?
En studie om hur expertmedborgare påverkar stadsplanering
Björn Cronqvist
Samhällskunskap D: Statsvetenskap C Kandidatuppsats
Uppsala Universitet. VT-20 Handledare: Markus Gossas Antal ord: 11428
Antal sidor: 33
1 Innehåll
1. Inledning ... 2
2. Syfte och frågeställning ... 3
2.1 Design ... 4
3. Tidigare forskning ... 4
3.1 Bygget av Slussen i Stockholm ... 4
3.2 Kommunikationen bakom stadsplanering i Västerås ... 5
3.3 Medborgardialog om konfliktfyllda samhällsfrågor ... 5
3.4 Sammanfattning av tidigare forskning ... 6
4. Teori ... 7
5. Metod ... 8
5.1 Analysverktyg ... 9
5.2 Material ... 10
6. Val av fall: Varför spårvägen i Lund? ... 11
6.1 Bakgrund till spårvägsbygget i Lund ... 12
6.2 Expertmedborgare i Lund: Förnyalund ... 14
7. Analys ... 15
7.1 2010 ... 15
7.2 2011 ... 16
7.3 2013 ... 17
7.4 2014 ... 19
7.5 2015 ... 21
7.6 2016 ... 24
7.7 2017 ... 25
7.8 2018/2019 ... 26
8. Resultat ... 27
9. Slutsats ... 29
9.1 Diskussion ... 30
10. Referenser ... 32
2
1. Inledning
Runt om i Sverige försöker kommuner engagera sina medborgare i de politiska processer som sker på den lokala nivån. 1940 började staten göra utredningar av kommunernas
medborgarinflytande och hur medborgarnas roll inom kommunpolitiken kunde utvecklas.
1940 ansågs det att medborgarna bör medverka som förtroendevalda. Vidare har
utredningarna visat att medborgarna bör ta mer plats inom kommunpolitiken, medborgarna i 2000-talet bör medverka i flertal sammanhang och former inom politiken. Kommunerna har därför försökts genomgå förnyelseprojekt under åren för att inkludera medbogarna i politiken för att undvika konfliker (Montin 2007, s 152). Samtidigt som den statliga utredningen pekar på att medborgarna bör ta mer plats visar undersökningar att medborgare blir allt mer negativt inställda till den representativa demokratin. Medborgare vill ta mer plats inom politiken och är mer ansvarutkrävande än tidigare. Därför visar undersökningar att bland annat
folkomröstningar och ökat medborgarinflytande blir populärare i representativa demokratier (Hadenius 2009, s 79).
I kommuner uppstår det ofta konflikter gällande stadsplanering. Vid stadsplanering är det framförallt tillväxt för kommunen som är det huvudsakliga målet. Medborgare har svårt att följa processen bakom stadsplaneringen eftersom den ofta förs av många olika aktörer och att de inte känner att de kan påverka processen (Granberg 2004, s 219). Stadsplanering anses vara viktigt för många medborgare och därför blir det ofta en fråga som berör dem. Politiker tenderar också att ignorera allmänhetens åsikter gällande stadsplanering vilket leder till konflikter. Dessa konflikter riskerar att leda till att medborgarna förlorar sitt förtroende för politikerna (Micheletti 2007, s 466).
Det är därför lätt att det uppstår konflikt mellan medborgare och politiker i dessa frågor. Då lokalpolitiken utvecklas blir det svårt för politiker att anpassa sig till medborgarnas nya roll.
Samtidigt som politikerna vill fokusera på tillväxt och att styra effektivt. Det är två intressen som går rakt emot varandra. Politiker som ska representera medborgares åsikter inom demokratin blir därför allt mer kritiserade av medborgarna.
Stadsplaneringsprocesser har även tendensen att locka till sig en grupp av medborgare som kalls expertmedborgare. Denna grupp anses vara en grupp med människor med lång erfarenhet inom exempelvis politik eller stadsplanering. Detta är en grupp som visade sig negativa till bygget av Slussen i Stockholm. Gruppen utnyttjade där sin erfarenhet och media för att påverka politiker under planeringsprocessen. Det hela slutade med att bygget av
3
Slussen röstades igenom av en knapp majoritet, men expertmedborgare såg inte processen som en legitim demokratisk process (Micheletti 2017, s 490). Frågor som uppstod efter expertmedborgarnas inblandande i bygget av Slussen var, vilken roll de hade i
stadsplaneringsprocessen och hur denna grupp såg på en legitim stadsplaneringsprocess.
(Micheletti 2017, s 492). Det har visat sig att expertmedborgare tenderar att ta en viktig roll i stadsplaneringsprocesser men det är ännu oklart hur denna grupp påverkar processen och hur de gör detta.
2. Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att studera stadsplaneringsprocessen och se hur expertmedborgare påverkar denna process. Utifrån tidigare forskning har det visat sig att medborgare blir mer angelägna om lokalpolitikens utveckling (Montin 2007, s 152). Samtidigt är
stadsplaneringsprocesser ofta invecklade för den vanliga medborgaren på grund av ofta röriga processer (Granberg 2004, s 219). Expertmedborgare blir därför en drivande kraft i processen som anser sig och försöker representera medborgarna eftersom politikerna inte anses lyssna till den vanlige medborgaren. Expertmedborgarna har därför en nyckelroll som aktör i stadsplaneringsprocessen. Gruppens inflytande och syn på en legitim stadsplaneringsprocess är därför ännu oklar (Micheletti 2007, s 492).
Studien kommer utgå ifrån tidigare forskning om stadsplaneringsprojektet Slussen i
Stockholm (Micheletti 2017). I denna studie visade sig att en grupp av expertmedborgare var med som aktörer i processen men ingen fördjupning gjordes för att förstå denna grupp och dess roll. Några av dessa frågetecken kring expertmedborgare var hur deras inflytande påverkade stadsplaneringsprocessen. Även hur denna grupp såg på en legitim process bakom statsplanering (Micheletti 2017, s 492). Detta leder in till följande frågeställning för denna studie:
1. Vad anser expertmedborgarna är en legitim process för stadsplanering?
2. Vilka är expertmedborgarnas främsta argument för att en stadsplaneringsprocess inte är legitim?
3. Kan expertmedborgare påverka en stadsplaneringsprocess utifrån sin argumentation?
4
2.1 Design
I detta stycke presenteras studiens, val av metod, undersökningsmaterial och den teoretiska utgångspunkten för att göra det möjligt att svara på frågeställningen.
Den teoretiska utgångspunkten utgår ifrån studier av Michelle Micheletti som har tagit fram en teori över hur samhällsförändringar påverkar aktörer i kommuner och städer. Aktörer som medborgare, politiker och tjänstemän får alla nya roller utifrån den förändring som sker i kommunerna där bland annat medborgare tar större plats än tidigare. Dessa nya utmaningar menar Micheletti leder till konflikter där processer inom stadsplanering rikserar att inte uppfattas som legitima av medborgarna. Där aktörer har möjlighet att bilda en grogrund för legitima beslut utifrån deras argumentation och deltagande (Micheletti 2017,s 475).
Materialet för studien baserar sig på artiklar om ett stadsplaneringsprojekt i Lund där kommunen vill bygga spårväg men där expertmedborgare spelar en betydande roll i processen. Syftet med materialet är att kunna utläsa de argument som förs av
expertmedborgare och politiker för i en stadsplaneringsprocess. Argumentationsanalys används för att analysera vilka argument expertmedborgarna för emot politikerna. Utifrån dessa argument analyseras även om expertmedborgarna förändrar stadsplaneringsprocessen genom att de påverkar beslut under processens gång.
3. Tidigare forskning
3.1 Bygget av Slussen i Stockholm
Micheletti har studerat bygget av Slussen i Stockholm. Ett bygge som visade sig vara kontroversiellt och som fick kritik för att inte kommunicera med medborgarna och andra aktörer innan och under processen som det byggdes. Slussen var precis som i liknande fall av stadsplanering kritiserad för sin brist i medborgardialog. Det ansågs dock att processen runt projektet hade goda grunder för att genomgå god medborgardialog men att detta inte skedde.
Även expertmedborgare tog stor plats inom processen och hade starka åsikter om projektet, dessa medborgare hade tidigare haft höga roller inom politiken och ansåg sig nu relevanta för att påverka processen av Slussen. (Micheletti 2017, s 466)
Micheletti kommer i sin studie av Slussen fram till att i planeringsprocessen saknas det förmåga att lyssna på kritik och försöka ompröva egna och andras uppfattningar av den kritik som har tillkommit. Politiker har inte ställt upp på att diskutera med motståndare gällande projektet när dessa har begärt ansvarsutkrävande och dialog. Politikerna har även inte lärt sig
5
av tidigare liknande konflikter, detta är alltså ett återkommande fenomen. Det framstår även att dialog med medborgare är extra viktigt när det finns en känslomässig koppling till platsen som ska utsättas för förnyelse (Micheletti 2017, s 491)
Frågor som uppstod ifrån Michelettis studie är det denna studie bygger på. Micheletti menar att det behövs en fördjupad studie i hur expertmedborgare ställer sig kritiska till
stadsplaneringsprocesser och vad de skulle acceptera som en legitim process. Vad dessa expertmedborgare ser som legitimt i stadsplaneringsprocessen och deras argument är vad som intresserade Michelatti för framtida studier. Moståndarnas främsta argument gällande
projektet Slussen röstades igenom med en knapp majoritet och det fanns starka åsikter emot bygget redan i planeringsprocessen. Genom göra en fördjupning av expertmedborgarans argument skulle detta öka förståelsen för gruppens betydelse i stadsplaneringprocessen.
3.2 Kommunikationen bakom stadsplanering i Västerås
Mikael Granberg har studerat den kommunikativa processen bakom stadsplanering och menar att deliberativa samtal är en av grunderna till legitima beslut. Detta eftersom planerandet av nya stadsmiljöer ska vara rättvis och det blir även lättare att genomföra byggandet om det förs en dialog innan själva bygget startar (Granberg 2004, s 62). Granberg kommer även fram till att vid stadsplanering förs det ofta in nya aktörer för att få ekonomiska bidrag eller i utbyte av resurser. När tillväxten ligger i fokus får dessa aktörer makt över politiken vilket påverkar demokratin i kommunen. Aktörerna och politikerna vill arbeta effektivt och utbyter ofta resurser för att få det de vill. Detta påverkar i sin tur transparansen i stadsplaneringsprocessen, vilket leder till att politikernas beslut inte uppfattas som legitima av medborgaren (Granberg 2004, s 225). Enligt Granberg är det en utmaning för politikerna att föra ett effektivt styre där fokus ligger på tillväxt, samtidigt som politikerna måste förhålla sig till medborgarna. I jakt efter effektiva och gynnsamma beslut rikserar därför medborgarnas åsikter bli
bortprioriterade. Detta trots kommunikationens stora betydelse i beslut bakom stadsplaneringsprocesser.
3.3 Medborgardialog om konfliktfyllda samhällsfrågor
Swedesd vid Uppsala Universitet har tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting bedrivit forskning om hur medborgardialog kan motverka konflikter i kommuner. I detta projekt har tio kommuner studerats och hur dessa hanterar komplexa frågor, vilket innefattar stadsplanering, integration och skolnedläggningar. Kommunerna fick möjligheten att
förbereda medborgardialog gällande sina komplexa frågor utifrån en särkskild modell som togs fram för studien. Denna modell grundade sig i tre olika teorier om demokrati för att vara
6
anpassningsbar för kommunerna. Kommunerna fick sedan möjlighet att bedriva sina frågor på valfritt sätt, vissa av dem använde modellen andra inte. Resultatet av de kommuner som genomförde någon form av dialog var att det ledde till större förståelse för samtliga aktörer som var inblandade. Medborgardialog ansågs därför fungera som en lösning på en konflikt mellan medborgare och politiker. Framtida förbättringar för medborgardialoger innebär att kommunerna måste vara tydliga med dialogens mål och mening. Det kvarstår även hur
konflikter inom medborgardialogen kan hanteras på ett legitimt sätt (Hellquist, Westin 2019, s 1).
Medborgardialoger kan därför förbättra förståelsen för alla aktörer som är inblandade. Dock kvarstår det hur konflikten i dialogen ska hanteras och hur denna kan uppstå. Alla kommuner i studien nådde aldrig en medborgardialog. Exempel på situationer där medborgardialog aldrig nåddes är frågor som anses vara för komplexa för medborgare att påverka. Detta kan vara frågor om brottslighet där rättsväsendet bör vara de som hanterar frågan. (Hellquist, Westin 2019, s 19)
Det framstod även att det är svårt för medborgardialog att blanda sig i frågor som redan är debatterade inom kommunpolitiken. Rapporten menar att det är viktigt för att en dialog ska vara givande och uppnå sitt syfte bör den föras så tidigt som möjligt. Innan det blir en för komplex fråga uppe i kommunpolitiken där medborgarna har svårt att delta. Här är även resurser viktiga för att detta ska vara möjligt. Kommuner kan tycka att det inte är värt risken att lägga pengar på en medborgardialog, eftersom det riskerar att bli en opraktisk lösning på ett problem (Hellquist, Westin 2019, s 19).
3.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Tidigare forskning pekar på att kommunikation vid stadsplaneringsprocesser är viktigt för alla inblandade aktörer. Trots detta saknas det medborgardialog i stadsplaneringsprocesser. Detta för att politiker vill utföra effektiva beslut med motiveringen att det bidrar till en god
utveckling för staden, där tillväxt är det främsta argumentet. Medborgarnas åsikter blir därför bortprioriterade trots diskussioner med denna grupp skulle leda till bättre legitima beslut.
Ur detta skapas en grupp av expertmedborgare som har lätt att få uppmärksamhet och förstår den politiska processen bättre än vanliga medborgare. Expertmedborgarna blir därför en grupp som anser sig förespråka medborgarna. Studien av Slussen i Stockholm visade att expertmedborgare vill påverka stadsplaneringsprocessen men det finns ännu ingen fördjupad studie om denna grupp och dess påverkan. Hur denna grupp påverkar är intressant att veta
7
eftersom tidigare forskning även visar på att medborgardialog hjälper både politiker och medborgare i en stadsplaneringsprocess. Forskning visar även att politiker trotsar detta utifrån att de prioriterar annat före medborgardialog. Expertmedborgarna kan därför få en avgörande roll i medborgardialogen eftersom denna grupp ser sig som medborgarnas röst. Denna grupp kan möjligtvis vara en grupp som skapar en ny trend av medborgardialog, där politiker därför blir tvungna att försöka skapa en god medborgardialog inom lokalpolitiken.
4. Teori
Denna studie kommer grunda sig på Michelettis teori om hur samhällsförändringars dynamiska inverkan på städer styrs.
Denna teori har tre aspekter som leder fram till hur planeringsprocessen gällande stadsplanering påverkas och dess resultat. Den första delen innebär stora
samhällsförändringar, dessa är globalisering, nyliberalisering och individualisering. Dessa tre aspekter påverkar i sin tur de som är aktiva inom lokalpolitiken som Micheletti kallar
nyckelaktörer i stadsplaneringsprocessen. De tre nyckelaktörerna utgörs av medborgare, politiker och tjänstepersoner. Samspelet mellan dessa fungerar på följande sätt: Medborgare blir allt mer ifrågasättande av politiker och tjänstemän. Utifrån medborgarnas nya position blir de allt mer kritiska och kräver de att få delta i stadsplaneringsprocessen för att göra sina röster hörda. Politikerna får i sin tur sämre stöd eftersom medborgarna blir allt mer kritiska till deras handlingar, detta skapar en osäker beslutsprocess för politikerna. Tjänstepersonerna får minskad kontroll över policyimplementering och får anpassa sig till de försvagade politikerna (Micheletti 2017, s 475).
De tre nyckelaktörers förändrade roller påverkar den lokala styrningen. De nya utmaningarna som uppstår för den lokala styrningen är att intressekonflikten måste hanteras och det måste finnas en balans mellan globaliserade intressen, kunskap och resurser. För den lokala
styrningen krävs det därför nya innovativa sätt att balansera alla dessa intressen och nya roller för aktörerna, vilket påverkar stadsplaneringsprocessen (Micheletti 2017, s 475).
Planeringsprocessen måste sedan accepteras utifrån demokratiska grunder som Micheletti beskriver som deltagandemöjligheter, aktörers agerande och grogrund för legitimitet. Det är dessa tre steg som avgör om stadsplaneringsprocessen är legitim utifrån de nya utmaningar som lokala styrningen står inför. Deltagandemöjlighet innefattar hur politikerna och
kommunen gör det möjligt för medbogarna att delta i beslutsprocessen. Detta bedöms i hur
8
ofta kommunerna bjuder in medborgarna till dialog och vilken kvalitet dessa möten har (Micheletti 2017, s 475).
Aktörernas agerande syftar på hur de olika aktörerna påverkar varandra utifrån förvätningar, vilka strategier de använder för att framföra sina argument och hur anpassningsbara de är för att påverka situationen. Även hur aktörerna lär sig från liknande händelser och deras förmåga att sammarbeta och lyssna på sin motståndare ingår i denna kategori. Utmaningarna skapar därefter en grogrund för legitimitet där den lokala styrningen har möjligheten att göra legitima beslut. Denna grogrund skapas främst av medborgarna som är de som tillslut bör vara de som godkänner stadsplaneringen utifrån en legitim stadsplaneringsprocess (Micheletti 2017, s 475).
Expertmedborgare anses vara medborgare som har en högre utbildning, välkända inom media eller före detta politiker. Michelle Micheletti beskriver expertmedborgare som; arkitekter, stadsplaneringshistoriker, civilingenjörer, advokater, framgångsrika företagare,
förvaltningschefer, tidigare politiker och lokala politiker, ministrar och generaldirektörer, journalister, publicister universitetsprofessorer och populärkulturella kändisar. Det de alla har gemensamt är att de lätt kan få till sig uppmärksamhet från media, vilket gör att deras röster ofta hörs högre än andra medborgares (Micheletti 2017, s 482).
5. Metod
Analysmaterialet som används för att besvara denna studies frågeställning grundar sig på normativa åsikter och argument gällande stadsplaneringsprocessen i Lund. Det som ska analyseras är expertmedborgarnas och politikernas argument gällande spårvägsbygget i Lund..
Utgångspunkten i argumentationsanalys är hur en aktör agerar mot en annan utifrån de förutsättningar som finns dem emellan (Esaiasson 2017, s 211). Detta är för att klargöra de argument och tankar som finns på de båda sidorna och kritiskt granska dessa (Esaiasson 2017, s 214). För att besvara frågeställningen kommer expertmedborgarnas agerande och argument analyseras emot politikernas agerande och argument under planeringsprocessen.
Det material som ska analyseras är i grunden åsikter och argument gällande stadsplanering.
Materialet ska tolkas och det är därför värt att nämna att denna tolkning kan variera beroende på vem som gör den. Denna analys kommer grunda sig i mest manifesta budskap och inte latenta, det är inte mellanliggande budskap mellan raderna som kommer analyseras utan vad
9
de olika parterna utrycker direkt (Esaiasson 2017,s 227). För att göra tolkningen tydlig kommer denna utgå ifrån ett analysverktyg.
5.1 Analysverktyg
Denna studie kommer behandla manifesta budskap i form av argument gällande
stadsplanering. Representation syftar på att ord, begrepp och symboler används för hur vi förstår våran omvärld (Esaiasson 2017, s 217). Centralt för en studie om representation är fokus på hur problem representeras och för vilka detta representerar ett problem. Vilka aktörer representeras och hur dessa aktörer agerar utifrån sin representation. Även hur orsaken till problemet representeras är centralt vid en analys av representation (Esaiasson 2017, s 217).
Analysverktyget utgår ifrån teorin om hur en god grogrund för legitimitet i en
stadsplaneringsprocess skapas på lokal nivå. Micheletti nämner framförallt två centrala punkter för att det ska bildas en grogrund för legitimitet i en sådan process. Om en grogrund för legitimitet skapas kan processen anses som legitim och det som skapar en sådan är deltagandemöjligheter och hur aktörerna påverkar varandra (Micheltetti 2017, s 475).
Analysen ska därför analysera om en grogrund för legitimitet utifrån den argumentation som sker mellan politiker och expertmedborgare skapas. I argumentationen går det att se hur aktörerna påverkar varandra utifrån det samspel som finns dem emellan, och därför se om de lyssnar på varandras kritik för möjligheten till en grogrund för legitimitet.
Deltagandemöjligheter är den andra punkten som anses bilda en grogrund för legitimitet.
Detta analyseras utifrån politikernas argument och hur de försöker bjuda in andra aktörer i stadsplaneringsprocessen för att utrycka sig. Analysen kommer utföras i kronologisk ordning och presenteras utifrån denna ordning. Anledningen till detta är att det enkelt ska gå att följa hela processen igenom analysen från början till slut.
10
Figur 1 visar analysschemat som analysen kommer utgå ifrån. Samspelet mellan aktörerna utgår ifrån hur de olika aktörerna ställer sig mot varandras argument. Samspelet analyseras framförallt utifrån hur expertmedborgarna och politikerna lägger fram sina argument och sedan hur de båda aktörerna agerar utifrån dessa argument. Exempel på detta är om expertmedborgare t.ex. får till en försening eller granskning av projektet utifrån sin argumentation, då har politikerna blivit övertygade och lyssnat på argumentationen från expertmedborgarna.
Deltagandemöjligheter analyseras utifrån hur mycket plats som ges till expertmedborgarna utan att dessa behöver ta till eget initiativ och vilka argument politikerna har för att utestänga eller inkludera övriga aktörer i processen. Deltagandemöjligheter baseras därför på det initiativ som politikerna tar för att inkludera expertmedborgare, exempel på detta kan vara möten där medborgarna får komma och diskutera med politikerna om
stadsplaneringsprocessen.
5.2 Material
Det material som kommer ligga som grund för analysen är artiklar ur Sydsvenskan mellan åren 2010 till 2019. Denna tidning är vald eftersom den har följt utvecklingen av
spårvagnsbygget i Lund under en längre period, vilket ger en god grund för analysen. Här
Analyspunkter Operationalisering
Samspelet mellan aktörerna
Hur påverkas stadsplaneringsprocessen av aktörernas argument?
Är aktörerna beredda att ändra sin åsikt utifrån motargument?
Deltagandemöjligheter
Bjuder politiker in expertmedborgare i diskussionen om stadsplaneringsprocessen?
Måste expertmedborgarna själva ta initiativ för att vara en del av
stadsplaneringsprocessen?
Figur 1. Analysschema för hur samspelet mellan aktörerna och deltagandemöjlighet kommer analyseras i analysen.
11
finns åsikter från både expertmedborgare och politiker. Tidningen beskriver sig själv som oberoende liberal där deras arbetsordning beskrivs på följande sätt i deras bolagsordning:
[ - - -]Bolagets medier skall i sin nyhetsförmedling sträva efter opartiskhet och saklighet. De skall i sin region – Malmö/Lund samt övriga Skåne – rikta sig till en vid läsekrets och därvid verka för en positiv regional utveckling” – (Sydsvenskan 2009).
Annat material och metod för denna undersökning som har övervägs är intervjustudier.
Micheletti menade i sin studie att intervjua expertmedborgare, medborgare och politiker kunde öka förståelsen om konflikter kring stadsplanering. Artiklarna som används i denna studie kan inte sägas att de motsvarar en samtalsintervju även fast artiklarna bygger på intervjuer med nyckelaktörer. Risken vid intervjustudier kan dock vara att personen som intervjuas kan påverkas av intervjueffekter. Effekter i det här fallet hade kunnat vara att aktörerna har hunnit ändra sina svar utifrån hur situationen har spelats ut i verkligheten, vilket både kan vara medvetet och omedvetet (Esaiasson 2017, s 243). Artiklarna som är materialet för denna studie ger därför fördelen att det inte finns någon intervjueffekt som kan påverka analysen. En brist är dock att det inte går att veta om personerna som har intervjuats har påverkats av en intervjueffekt i de intervjuer som finns med i materialet.
6. Val av fall: Varför spårvägen i Lund?
Spårvägsbygget är en process som har tagit flera år för Lunds kommun att förverkliga. Likt Slussen i Stockholm har spårvägsbygget lett till konflikter. Det har varit en lång process där finansieringen av projektet har varit oklar. Politiker i Lund har lovat medborgardialog men när planen inte gick som det var tänkt har medborgarna antytt på att dialogen har varit bristfällig. Planerna med spårvägen fortsatte trots detta men som motstånd bildades en grupp med välkända ansikten i Lund med viljan att försöka representera medborgarna (Sydsvenskan 2017).
Processen har gått igenom många faser för att tillsslut röstas igenom. Politiker har samarbetat över blockgränser men sedan skiljts åt i frågan. Det har bildats ett nytt parti som kom in i kommunfullmäktige som enfrågeparti (Sydsvenskan 2017).
Stadsplaneringsprocessen i Lund har därför valts eftersom den liknar den långa och utdragna processen kring Slussen i Stockholm. Expertmedborgarna tar även i Lund en större roll
genom att de tillsslut kommer in i kommunfullmäktige och kan påverka utifrån en ny position, vilket ger händelserna i Lund bra förutsättningar för att svara på frågan hur expertmedborgare
12
ser på stadsplanering och påverkar processen. Fallet Lund är även valt eftersom det förväntas att expertmedborgarna kan ha en avgörande roll i stadsplaneringsprocessen. Detta eftersom Lund är en universitetsstad dit många väljer att flytta för att studera och stanna kvar efter sina studier. Staden har därför potentiellt många expertmedborgare som bryr sig om staden och vågar ställa sig emot politiker eftersom de har kunskapen till att göra det. Lund kan därför ses som avvikande ifrån andra städer eftersom staden har en större möjlighet att producera
expertmedborgare. Expertmedborgarna kan därför ses som att de spelar på hemmaplan eftersom Lund just är en universitetsstad, vilket ger gruppen en fördel och större möjlighet att påverka i stadsplaneringsfrågor.
6.1 Bakgrund till spårvägsbygget i Lund
Redan under 1990-talet började planeringen för spårväg i Lund. Staden stod då inför en utmaning att förbättra sin kollektivtrafik och underlätta trafiken genom staden. Planerna om spårväg blev dock aldrig av utan planeringsgruppen beslutade att det skulle byggas en väg som skulle kallas Lundalänken mot den nordöstra delen av staden. Denna var främst planerad för busstrafik men byggdes med syftet att den skulle kunna omvandlas till spårväg i framtiden om önskan fanns. Lundalänken ses som betydelsefull eftersom denna effektivt skulle binda ihop centrum med sjukhuset och även Lunds tekniska högskola. Efter ett bidrag på 15 miljoner kronor startar bygget och Lundalänken står klar 2003. Resandet på denna sträcka fördubblas redan under samma år. (Sydsvenskan 2017).
2007 börjar en utredning om spårvagnstrafik i Skåne. Det är region Skåne som står bakom denna och kommuner från västra Skåne där spårväg är aktuellt. Denna utredning leder till att ett par förslag där spårvagn skulle vara lämpligt tas fram, Lund är ett av dessa förslag. I fokus är spårvagn från centrum av staden ut till nya bostadsområden, men med möjlighet att
spårvagnen kan byggas ut till närliggande byar. 2010 bildas även föreningen ”Spårvagnar i Skåne”. Denna förening ska vidare undersöka möjligheten för spårvagn i västra Skåne, med fokus på Lund, Helsingborg och Malmö. Föreningen ansöker 2011 om bidrag från EU och beviljas detta och samma år är förstudien om Spårväg i Lund klar (Sydsvenskan 2017).
Förstudien har målet att spårvägen ska vara klar 2015. Kommunen som står bakom förstudien pekar ut de positiva effekterna av spårväg i Lund. Spårvägen som skulle gå från centrum till den nya stadsdelen Brunnshög innefattar cirka 45000 arbetsplatser. Samtidigt menar
kommunen att Brunnshög kommer innefatta 50000 sysselsatta, boende och studenter. Dock framgår det att spårväg mellan Brunnshög och Dalby utanför Lund hade varit bättre men
13
kommunen hoppas på att de förutsättningar som finns för spårvagn i centrum kommer ändras.
Det som främst är negativt med förstudien är finansieringen av spårvägen, som anses ligga mellan 650-907 miljoner kr, och kommunen ska inte enbart stå för finansieringen. Vidare arbete med spårvägen är att medborgare, organisationer och myndigheter få göra sina röster hörda om spårvägen innan kommunen ska ta beslut om spårvägens framtid (Sydsvenskan 2011).
2013 bildas Aktion för ett spårvägsfritt Lund. Detta är en grupp som ställer sig kritiska till spårvägsbygget i staden. Deras huvudargument är att planerna med spårvägen är förhastade, det är för dyrt och tekniken anses vara omodern. Främst anser de att kommunen har brustit i sin dialog med medborgarna i staden om spårvägsplanerna. Samma år visar det sig att Trafikverket inte tänker ge bidrag till Spårvagnsplanerna i Lund, detta eftersom de anser sig inte ha nog med underlag om trafiksituationen i området. Trots detta antar
kommunfullmäktige en översiktsplan för Brunnshög där spårvagnen anses vara av en betydelsefull roll för den nya stadsdelen (Sydsvenskan 2017).
2014 börjar spårvagnmotståndarna organisera sig i ett nytt parti, detta parti kallar de för:
Förnyalund. Partiets ledning är inga okända ansikten för lundaborna. Som ordförande väljs Sverker Oredsson, som har varit historieprofessor och universitetsdirektör och även toppnamn inom Folkpartiet i Lund. Som viceordförande väljs Anne Landin som är professor vid Lunds tekniska högskola. Partiet kommer i valet 2014 in i kommunfullmäktige och börjar
sammarbeta med partier som har blivit allt mer skeptiska till spårvägen. Feministiskt initiativ kommer även de in i kommunfullmäktige och även de är skeptiska till spårvägen. Samtidigt har Sverigedemokraterna innan varit positiva till spårvägen men har ändrat sig och ställer sig nu emot bygget. Samma år får kommunen reda på att staten inte kommer ge bidrag till spårvägen och därför måste kommunen hitta ett nytt sätt att finansiera bygget (Sydsvenskan 2017). Kommunen hade hoppats på att staten skulle finansiera hälften av kostnaden för bygget, vilket 2013 hade uppskattats till 720 miljoner kr, där region Skåne skulle stå för spårvagnsdepå och vagnar för en kostnad på 180 miljoner kr (Sydsvenskan 2013). FNL börjar sammarbeta med allianspartierna i kommunen för att få fram en ny utredning om
kollektivtrafik i Lund, detta med motiveringen att majoriteten av medborgarna är negativa till spårvagnsplanerna efter statens besked (Sydsvenskan 2017).
Kommunstyrelsen avgör 2015 att det ska ske en ny utredning om kollektivtrafiken i Lund, detta utifrån kritik av Förnyalund och Sverigedemokraterna. Denna utredning som ska vara
14
oberoende kommer fram till att spårvägen är nödvändig för kommunen om den ska möta den ökade tillväxten i staden men att den förväntade konstaden för spårvägen har beräknats fel.
Utredningen menar att spårvägen kommer kosta cirka 100-200 miljoner kr mer än förväntat.
Ett alternativ till spårväg skulle vara ökad busstrafik om kommunen skulle vara beredda att minska på sina mål om tillväxt i kommunen (Sydsvenskan 2017).
Kommunen är fortfarande positivt inställd till spårvägen och får under 2015 reda på att staten är beredda att ge bidrag till bygget, staten ger ett bidrag på 298 miljoner kr, vilket anses som något positivt men negativt enligt kritiker. Utifrån detta kräver Förnyalund att det ska ske en folkomröstning om kollektivtrafikens framtid i Lund. Det hela slutar med att i december 2015 beslutar kommunen om att spårvägen ska byggas i Lund. Det som avgör beslutet är
Liberalerna som väljer att rösta ja till spårvägen. Förnyalund väljer dock att direkt överklaga beslutet (Sydsvenskan 2017).
Under 2016 avslås Förnyalunds försök till en folkomröstning av kommunfullmäktige. Staten och även företag går under samma år med på att ge mer bidrag till bygget. Det hela slutar med att den 15 februari 2017 tas det första spadtaget för att bygga spårvägen i Lund. Ett projekt som förväntas vara klart till början av 2019 och där spårvägslinjen ska vara i full gång vid september samma år (Sydsvenskan 2017).
6.2 Expertmedborgare i Lund: Förnyalund
Förnyalund har sin grund i en grupp som kallade sig: Aktion för ett spårvagnsfritt Lund.
Denna grupp bildades främst för spårvägsbygget, där de var kritiska till Lunds nya planer och ville hellre arbeta för andra former av kollektivtrafik. Denna grupp bestående av 28 personer leddes av bland annat av professorer, en tidigare stadsbyggnadschef och en doktorand i transportteknik (Sydsvenskan 2013).
2014 får Aktion för ett spårvägsfritt Lund en ny politisk gren, vilket är partiet Förnyalund . Partiets syfte är att jobba mellan blocken för att få igenom sin politik och sätta press på de etablerade partierna. Kollektivtrafiken är huvudfrågan men deras partiprogram är ännu inte helt satt. I partiet sitter vid början personer som har varit aktiva inom både Miljöpartiet och Folkpartiet. Även personer som haft chefsjobb inom kulturbranschen i Lunds kommun.
(Sydsvenskan 2014).
Partiets styrelse utgörs framförallt av personer som har yrken som stämmer överrens med vad Micheletti kallar expertmedborgare. Förnyalunds styrelse består av: Doktorander, professorer,
15
psykologer, civilekonomer, ingenjörer, socionomer, arkitekter och lokalföretagare (Förnya Lund, våra politiker). Utifrån medlemmarna i partiets bakgrund kommer detta parti
tillsammans med gruppen som de skapades från att utgöra gruppen expertmedborgare i denna studie. De har även starka åsikter kring stadsplaneringsprocessen vilket gör att de kvalificerar som en expertmedborargrupp som försöker påverka en statsplaneringsprocess
7. Analys
I detta avsnitt kommer analysverktyget tillämpas på materialet. För att följa processen
kommer avsnittet delas in utifrån kronologisk ordning, där materialet börjar 2010 och går upp till 2019. I avsnittet kommer det vara argumenten som tas upp av aktörerna och vilken aktör som representerar detta som kommer analyseras. I slutet av avsnittet kommer det finnas en summering av aktörernas åsikt kring vilken förändring de skulle vilja se i processen.
7.1 2010
2010 var året då bygget av Spårväg började organiseras. Förstudier och utredningar kring bygget började för att se om staden kunde möjliggöra satsningen på spårväg. De argument som förekom i debatten var främst från politiker. Dessa var mestadels överrens om spårväg i Lund. De ville alla ha spårväg men de var framförallt oense om hur stor satsningen skulle vara och vilken takt spårvägen borde byggas.
Argument som att Lund stad expanderade och att förhindra den ökade biltrafiken som kom med stadens tillväxt kom från miljöpartiet:
”Hela östra delen av Lund expanderar enormt, vi måste omgående knyta ihop Dalby med staden mycket tidigare än vad som är planerat.” – (Sydsvenskan 2010).
”Annars ökar bilpendlandet kraftigt och det är ingen önskvärd utveckling.” (Sydsvenskan 2010).
Lund behöver förnyas, staden behöver ta vara på dess möjligheter och ligga i framkant med stadsutvecklingen. Anders Almgren från Socialdemokraterna menar att Lund bör ta chansen till ett lyft:
”Vi måste fundera på hur vi ska lyfta stan. Spårvagnarna är inget hot mot Lunds centrum utan det finns jättebra lösningar[…] – (Sydsvenskan 2010).
16
Även Mats Helmfrid från Moderaterna menar att spårväg är en bra framtidssatsning för Lund eftersom det är fler kommuner än Lund som har funderingar på spårväg:
”Det är bra att spårvagnen framstår som ett modernt transportalternativ för allt fler. Hade det bara varit vi som velat ha det så kanske man hade tyckt "ja ja, de där tosiga Lundabor som ska ha någonting bara för att Lund ska ha nått" – (Sydsvenskan 2010).
Samma politiker menar också att Lund är förberett för spårväg i och med att Lundalänken som färdigställdes i början av 2000 är byggd för en eventuell utveckling av spårväg.
(Sydsvenskan 2010).
Expertmedborgarna har ännu ingen roll i stadsplaneringsprocessen. Intressant att veta är att Mats Helmfrid utryckte sig följande om medborgarnas roll när han fick frågan om när de skulle få utrycka sig i frågan:
”Senast när detaljplanerna ska ändras. Men man kan också fundera på om man ska bjuda in alla att tycka till om utbyggnadsplanerna som vi gjorde under centrumutredningen. Annars får man ju vänta till ett val eller en folkomröstning och jag tycker spårvagnsutbyggnaden är en för svår fråga för att ta upp på det sättet. Det är väldigt lätt att enas om var man inte ska ha trafik, men det är svårt att enas om var den ska gå.” – (Sydsvenskan 2010)
Än så länge är det bara etablerade politiker som representeras i stadsplaneringsprocessen.
Argumenten för att Lund ska bygga spårväg är framförallt att det behövs utifrån stadens utveckling. Spårväg skulle vara en framtidssatsning som skulle ge en miljövänlig och effektiv kollektivtrafik, samtidigt som det skulle lyfta upp stadens utseende.
7.2 2011
2011 fortsätter kommunen arbetet med spårvagnen. Förstudien står klar under året och för första gången får medborgarna i Lund ta del av förstudien. Studiens syfte var att utreda Lunds framtid gällande kollektivtrafik. Sammanfattningsvis om studien kan sägas att den pekar ut brister i Lunds kollektivtrafik, där spårväg hade varit en möjlig lösning för ett Lund som är under utveckling (Lunds kommun, Förstudie spårväg).
I juni fick medborgarna möjlighet att diskutera förstudien med politikerna. Det visade sig att åsikterna var blandade men mestadels skeptiska till förstudien, där medborgare menade att förstudien hade brister. Professor emeritus Sverker Oredsson poängterade:
17
”Varför binda upp sig till spårvagn, vore det inte rimlig att titta på alternativ eller klart förbättrad busstrafik.” – (Sydsvenskan 2011).
Det var inte bara Oredsson som var skeptisk till spårvägen och ville se en utredning om elbussar. Även Lunds universitets rektor Per Eriksson bjöd in till diskussion om
kollektivtrafiken i Lund. Tidigare hade han och en professor vid universitetet riktat kritik till förstudien och spårvägsbygget:
”Den planerade satsningen på en spårvagnslösning mellan Lunds järnvägsstation och forskningsanläggningarna Max IV och ESS uppe på Brunnshög kan visa sig bli ett förhastat, dyrt och teknikföråldrat initiativ.” – (Sydsvenskan 2011).
Samtidigt har medborgarna i Lund kunnat läsa förstudien på kommunens hemsida och komma med åsikter. Där är det totalt 39 politiska nämnder och 22 medborgare som har lämnat åsikter kring spårvägen. De åsikter som har kommit in handlar främst om hur spårvägen ska
finansieras och om att spårväg är en orealistisk och en klumpig lösning på stadens problem kring kollektivtrafik (Sydsvenskan 2011).
2011 fick medborgarna ta del av förstudien kring spårvägen. Expertmedborgarna fick möjlighet att yttra sig. Rektorn för Lunds Universitet bjöd in till diskussion kring stadens framtid vilket kan ses som en symbolisk händelse för expertmedborgarna. Den främsta kritiken från expertmedborgarna var att förstudien aldrig hade analyserat elbussar ordentligt, utan denna hade bara fokuserat på spårväg.
7.3 2013
Politikerna i Lund har beslutat att högst en tredjedel av alla transporter från den nybyggda stadsdelen Brunnshög ska ske med bil. Därför har spårvägen en viktig roll för Lunds framtid eftersom denna kommer göra detta möjligt. Samtidigt bör Spårvägen vara på plats före den nya stadsdelen är färdigbyggd (Sydsvenskan 2013).
Kommunalråden Mats Helmfrid och Anders Almgren anordnade 2013 en chatt där
medborgare fick ställa frågor till politikerna. Medborgarna var bland annat negativa till att spårvägen skulle gå över Clemenstorget i Lund som många ansåg vara tråkigt. Flera var oroliga över finansieringen av projektet som ännu inte var färdigställt. En medborgare frågade om skatten skulle ökas för medborgarna och vilka indragningar som medborgarna kunde vänta sig om staten ej hjälpte till med finansiering. Anders Almgren svarade följande:
18
”Du har alldeles rätt i att kommunens ekonomi är ansträngd. Regeringens förslag om att Lund ska avstå 145 Mkr per år till andra kommuner är inte rimligt. Men Spårvagn i Lund är en långsiktig investering som behövs för att klara en hållbar utbyggnad vad gäller bostäder och nya jobb. Det kommer att skapa arbeten för många som inte bor i kommunen och därför är det viktigt att staten tar på sig en stor del av kostnaden.” – (Sydsvenskan 2013).
Det går även rykten om att motståndarna mot spårvägen kommer organisera sig för att påverka spårvägen och besluten bakom den. Mats Helmfrid menade att det var då en grupp som var emot Lunds utveckling och att de inte kunde tas seriöst eftersom det förmodligen skulle vara ett enfrågeparti:
”Då måste de ju redovisa sina synpunkter även i andra frågor. Hur vill de prioritera när det gäller skola, vård och omsorg och allt annat? Och vi kommer ju att pressa dem: vad är deras alternativ? Är det att säga nej till utveckling? Är det att säga att Lund inte ska växa? Att Lund inte ska satsa på forskning och utveckling? Att vi ska be Universitetet utvecklas på annan plats? De måste ju också svara på de frågorna. Vi bygger ju inte en spårväg för spårvägens skull utan det är ju för att det finns ett behov för människor att transportera sig (Sydsvenskan 2013).
Samma år bildas gruppen: Aktion för ett spårvägsfritt Lund. Denna grupp har som huvudsyfte att medborgarna i Lund ska få säga sitt och anser att beslutet om att spårväg ska byggas aldrig har diskuterats. Börje Hed har doktorerat i transportteknik och är en av skaparna till gruppen, han ställer sig kritisk till förstudien:
”Själva huvudfrågan om huruvida spåret ska bli till har egentligen aldrig diskuterats. För ett par år sedan konstaterade man bara att buss var omöjligt. Men så klart finns det flera
alternativ. För det kan väl inte vara så att Brunnshög aldrig byggts om spårväg inte funnits.”- (Sydsvenskan 2013).
Finansieringen av spårvägen menar gruppen kan riskera att gå ut över medborgarna i Lund.
Projektet behöver därför inte stressas fram och politikernas envishet och Börje Hed (AFSL) menar att spårvägen kan riskera att gå ut över medborgarna i Lund:
”I vanliga fall är det regionen som står för kollektivtrafiken, men här ska Lunds
skattebetalare vara med och betala, fast det är många resenärer som inte är Lundabor.” – (Sydsvenskan 2013).
19
Gruppen lämnar samma år in ett öppet brev till kommunfullmäktige där de menar att förstudien har brustit och att denna inte tar upp andra alternativ än spårväg. Brevet nämner även att det inte skett någon konsekvensbeskrivning av spårvägen, belastning på framtida budget och att det bör ske en folkomröstning om spårvägen. Deras mål är att samla alla medborgare i Lund för att ge en ny bild av spårvägen och beskrev detta i ett öppet brev:
”VI VILL SAMLA alla goda krafter och kritiska röstet mot spårvägsetableringen. Ambitionen är att belysa frågan så brett som möjligt. Att motståndet nu organiseras är en reaktion på hur projektet hanteras och ett sätt att ge uttryck för den starka opinion som finns. Politikernas strategi har hittills varit att tiga ihjäl kritiken. Vi, i likhet med ett växande antal Lundabor, efterlyser en mer seriös dialog med politikerna än vad som hittills har planerats.” – (Sydsvenskan 2013).
2013 har varit året där medborgarna har börjat organisera sig mot stadsplaneringsprocessen i Lund. Gruppen Aktion för ett spårvägsfritt Lund då de ansåg att det fanns brister i förstudien och politikernas agerande. Det har även bildats tydlig kritik mot spårvägen, kritiken har framförallt bestått av att förstudien visade sig innehålla brister, envisa politiker, finansiering och otydlig information.
7.4 2014
I början av 2014 blir en rapport klar som har tagits fram av Lunds kommun och Region Skåne där samhällsekonomiska nytta analyseras. Utifrån önskemål har spårvägen jämförts med superbussar för sträckan upp till den nya stadsdelen Brunnshög. Spårväg visar sig vara det bättre valet utifrån att en tredjedel av alla transporter mellan Lunds centrum och Brunnshög går via spårvägen (Sydsvenskan 2014).
Rapporten får kritik av Aktion för ett spårvägsfritt Lund där de menar att deras synpunkter inte har tagits med i åtanke. Kritik ges till att kommunen överskattar antalet resande mellan Brunnshög och Lunds centrum. Även att analysen av superbussar inte har skett utifrån det förslag som gruppen har lämnat fram till politikerna. Gruppen menar att superbussarna hade varit effektivare än spårvägen om gruppens förslag hade används istället för det kommunen tagit fram. Därför vill de att ytterligare ny samhällsekonomisk analys av sträckan ska göras utifrån deras förslag (Sydsvenskan 2014).
Finansieringen som tidigare har varit ett frågetecken och som även har fått kritik av
medborgare och den nya gruppen Aktion för ett spårvägsfritt Lund, är fortfarande otydlig. När
20
regeringen inte presenterar några pengar i bidrag till kommunens spårvägsplaner går
politikern Mats Helmfrid och försäkrar medborgarna att de inte enbart ska stå för kostnaden:
[…] Men om staten säger nej kommer vi inte säga: ”fine, låt oss då ha upp de här 720 miljonerna från Lunds skattebetalare.” ”– (Sydsvenskan 2014).
Anders Almgren menar precis som Mats Helmfrid att medborgarna inte ska behöva stå för hela kostnaden av spårvägen om staten inte ger kommunen bidrag. Samtidigt är politikerna sams över spårvägsbygget och har enats om hur bostäder ska byggas längs spåret och hur lång sträckan ska vara, Almgren menar de olika blocken har samma syn på spårvägen:
”Så den blocköverskridande samsynen som Mats Helmfrid pratar om finns ju nu i och med att de säger ja till att bygga längs spåret och att vi redan tidigare i huvudsak varit överens om Brunnshög, även om de inte har velat bygga riktigt lika mycket som vi, säger han. ” – (Sydsvenskan 2014).
Politikerna är trots regeringens nej till spårvägsbidrag positiva till spårvägen. Genom att dra in alternativ finansiering och att Region Skåne ska omprioritera sina satsningar på
infrastruktur i kommunen ska spårvägen lyckas byggas. Helmfrid och Almgren är överrens om detta och att pengarna som regeringen skulle bidra med ska komma fram på något sätt och Almgren utrycker sig följande:
”Man får vända och vrida och titta vad det är för pengar som återstår. Jag tror inte att det är rimligt att finansiera det fullt ut genom att kommunen går upp och täcker mellanskillnaden.
Detta är ett viktigt nationellt och regionalt projekt och då måste det också finnas ett nationellt och regionalt engagemang i frågan. Den tillväxt och de mervärden för samhället som kommer att skapas av den här spårvägslinjen kommer i väsentliga delar att hamna långt utanför Lunds kommun.” – (Sydsvenskan 2014).
Aktion för ett spårvägsfritt Lund bildar 2014 partiet Förnyalund. Sverker Oredsson som är partiets ordförande utrycker sig att det har skett ett demokratiskt underskott i
planeringsprocessen:
”Självfallet kommer frågan: varför ska vi bilda ett parti? Ett svar på detta är att vi menar att det finns ett demokratisk underskott. Vi har de nu existerande partierna och allesammans vill ha en spårväg i Lund. Samtidigt märker vi i hög grad att det finns en växande opinion mot detta och då är frågan vad dessa människor ska rösta på. Om man, som vi, tycker att detta är
21
en viktig fråga ska man ha möjlighet att rösta på detta parti som nu har bildats” – (Sydsvenskan 2014).
Partiet ska därför försöka lyfta debatten om spårvägen bland medborgarna men även hos politikerna. De menar att det finns de som är kritiska till spårvägen men de vågar inte utrycka sig på grund av att toppolitiker i partierna vill bygga spårväg. Johan Augustsson menar att det finns politiker i partier som är kritiska:
”Vi vet ju dessutom att det inom de övriga partierna finns de som är kritiska mot spårvägar och vill ha alternativ. Det är bara det att partipiskorna viner mycket effektivt och att de inte vågar komma till tals offentligt. Men de uttalar sig mycket tydligt inom partierna[...] – (Sydsvenskan 2014).
Trots oklarheter kring finansieringen är politikerna positiva till spårvägsprojektet. Bara för planerna med bidrag från staten är inte planerna förstörda. Detta menar dock partiet Förnya Lund som anser att finansieringen och den samhällsekonomiska analysen som gjordes inte är tillräckligt tydliga.
7.5 2015
Partiet Förnya Lund lyckas övertala de övriga partierna i kommunstyrelsen att genomföra en granskning av spårvagnen i Lund. Motiveringen till studien är möjligheten till finansiering som fortfarande är oklar. (Sydsvenskan 2015). Denna granskning ska göras av en neutral expertgrupp med erfarenhet i ämnet. Expertgruppens syfte är att granska de förstudier och dokument som har motiverat valet spårväg. Resultatet blir att det behövs spårväg till den nya stadsdelen Brunnshög om en tredjedel av transporterna ska gå via kollektivtrafik. Dock visar rapporten som experterna har tagit fram att spårvägsprojektets kostnad har underskattats med 100-200 miljoner kronor. Socialdemokraten Anders Almgren menar att detta är ett bra resultat för spårvägen:
”Experterna är tydliga när de säger att för att åstadkomma stadsutvecklingen som vi eftersträvar på Brunnshög och i Kunskapsstråket – ja, då krävs spårväg.” (Sydsvenskan 2015.
Anne Landin från Förnyalund menar att resultatet från rapporten borde visa att kommunen inte ska fortsätta med spårvägen:
22
”Där fick Lunds kommun bakläxa. Investeringsbedömningen är fel och därmed menar jag att hela projektet faller” – (Sydsvenskan 2015).
Anders Almgren menar dock att detta inte alls är fallet. De kostnader som expertgruppen har beräknat kan vara felaktiga nu vill han att det ska ske ytterligare uträkningar på kostnaderna:
”Projektet är noga och professionellt genomlyst och vi väljer en entreprenadform som stärker kostnadskontrollen ytterligare. Men givetvis ska alla siffror granskas ytterligare och det arbetet pågår just nu.” – (Sydsvenskan 2015).
Börje Hed från Förnyalund anser dock att det är främst ursäkter som Almgren kommer med:
”Expertgruppen underkänner kommunens kalkyl och du underkänner expertgruppen – och det är experter som du själv har varit med om att tillsätta. För oss i fullmäktige och för Lundaborna gäller det att ta ställning till vem vi litar mest på när det gäller
investeringskalkylering: är det expertgruppen eller är det Anders Almgren? För mig är svaret ganska självklart.” – (Sydsvenskan 2015).
Det sker en till uträkning av spårvägen då politikerna anser att expertgruppens beräkning har brister. Denna uträkning visar att kommunen har räknat fel på 42 miljoner kronor och att spårvägen blir dyrare än vad det var tänkt men lika stor felräkning som expertgruppen pekade ut. Politiker från både Moderaterna och Socialdemokraterna ser det som ett positivt resultat och att denna felräkning är helt i ordning med vad de förväntade sig (Sydsvenskan 2015).
Anne Landin Från Förnyalund anser att det är farligt att en rapport från en expertgrupp och en rapport från en politisk styrgrupp för spårvägsprojektet skiljer sig åt i resultatet:
”Vi ligger fortfarande lågt när man jämför med referensobjekt, säger hon och anser också att det är en varningsklocka att kommunens uppräkning är så mycket lägre än den experterna presenterade i somras.” – (Sydsvenskan 2015).
Förnyalund fortsätter sitt motstånd mot spårvägen genom att försöka ta till en folkomröstning, med sig har de Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna men dessa tre partier har inte tillsammans tillräckligt många mandat att få fram en folkomröstning. Vidare hänvisar de som de tidigare gjorde till att partipiskan påverkar politiker och att det finns motståndare i partier som har utryckt sig positiva till spårvägen (Sydsvenskan 2015). De andra partierna är dock inte lika intresserade av en folkomröstning som Förnyalund, Anders Almgren menar att det inte behövs någon folkomröstning eftersom spårvägen har varit en lång process långt tillbaka:
23
”Partier har gått till val flera år i rad och det finns ett stort stöd. Frågan har prövats i
allmänna val, så lundaborna har fått tycka till i frågan och redan tagit ställning. Jag ser inget behov av en folkomröstning.” – (Sydsvenskan 2015).
Även Philip Sandberg från Folkpartiet menar att det är slöseri med tid för alla att starta en folkomröstning om spårvägen:
”Det är orimligt att ha den här typen av omröstning. De är förenade med en hög kostnad och ger lågt valdeltagande” – (Sydsvenskan 2015).
Mot slutet av 2015 meddelar staten att Lund ska få bidrag till spårvägen. Bidraget kommer bestå av 298 miljoner kronor, detta är 90 miljoner kronor mindre än vad kommunen hade hoppats på. Detta sågs som en vinst för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Tidigare har de flesta partierna varit positiva till spårvägen men eftersom finansieringsfrågan inte har fått ett tydligt svar beslöt sig Kristdemokraterna, Moderaterna och Centern att rösta nej till spårvägen. Feministiskt initiativ, Sverigedemokraterna och Förnyalund har hela tiden varit emot spårvägen och röstade därför också nej. Det som avgjorde var att Liberalerna valde att rösta för spårvägen (Sydsvenskan 2015). Börje Hed från Förnyalund menade att processen var stressad och att spårvägen inte behövdes för tillfället:
”Jag vågar påstå att en majoritet av Lundaborna är emot spårvägen och vi vill gärna att Lundaborna ska få säga sitt i en folkomröstning[…] (Sydsvenskan 2015).
Andra politiker menade att det inte fanns någon stress men att det var en möjlighet som kommunen inte kunde undvika att gå miste om. Emma Berginger från Miljöpartiet menade att politikerna var redo att ta risken för de saknade 90 miljonerna kronor om det inte blev så att de hittade medfinansiering för summan:
”Det är nu vi har chansen. Det är nu vi har fått 300 miljoner kronor. Ska vi bara tacka nej till det?” - (Sydsvenskan 2015)
Liberalernas åsikt stämde överrens med Börje Heds men de röstade trots detta ja för spårvägen med följande motivering:
”Det är möjligt att spårvägen inte behövs nu direkt. Där har Börje Hed rätt. Men vi tror att spårvägen sänder en viktig signal att vi satsar på Brunnshög och därmed hela Lund, sa Christer Wallström” – (Sydsvenskan 2015).
24
Moderaterna som tidigare har varit ett av de mer drivande partierna i spårvägsprojektet röstade även de nej till spårvägen. Christer Wallin från moderaterna menade att det finns en risk att spårvägen kommer kosta välfärden för mycket pengar (Sydsvenskan 2015). Samtidigt menade han att det fortfarande fanns ett intresse för spårvägen:
”Jag är intresserad av spårvägen av den anledningen att jag tror att den är viktig för
Brunnshögs utbyggnad. Och Brunnshög är viktigt för Lunds utveckling. Så på det sättet är det ett korrekt beslut.”- (Sydsvenskan 2015).
Dagen efter lämnade två politiker från Förnyalund in en överklagan om beslutet, de ansåg att beslutet bröt emot kommunallagen eftersom det hade skett ett beslut utan att det fanns tillräckligt med pengar att finansiera projektet (Sydsvenskan 2015).
Det visar sig att granskningen som gjordes under 2015 ledde till att fler blev skeptiska till spårvägen. Även fast en uppföljning av denna granskning visade att det inte var ett räknefel på 100-200 miljoner kronor utan 42 miljoner kronor blev allt fler kritiska till spårvägen.
Diskussionen om det statliga bidraget skulle ses som en vinst eller förlust är av stor betydelse för processen. Tidigare hade politiker förväntat sig bidrag men inte fått något, nu fick de plötsligt ett bidrag och ville därför ta chansen. Andra politiker hade hoppats på mer och såg därför samma bidrag som en förlust.
7.6 2016
Överklagandet från Förnyalund avslogs i början av 2016. Partiet fortsatte dock sitt arbete emot spårvägen genom att försöka få igenom en folkomröstning. Förslaget om
folkomröstning dock blev även detta nedröstat, som kunde väntas av politikernas tidigare åsikter kring frågan. Ulf Nymark från miljöpartiet menar att det redan har skett en
medborgardialog över flera år:
”Under minst två val har diskussionerna om spårvägen varit mycket heta och mycket ingående. Och det visar sig att i senaste valet röstade i runda tal 83 procent av Lundaborna på partier som vill ha spårväg.” – (Sydsvenskan 2016).
Anne Landin från Förnyalund anser att Ulf Nymark har fel och argumenterar att partierna inte har varit tydliga i sina beslut om spårvägen i Lund:
”Ulf Nymark menar att det här har diskuterats under många år. Men nej – det har det inte.
Medborgardialogen har varit undermålig, det är det flera partier som har erkänt. Tekniken
25
har sprungit förbi spårvägen och pratar vi stadsbyggnad så kan man mycket väl bibehålla visionerna man har för Brunnshög. Man måste bestämma kapacitet, men inte trafikslag.” – (Sydsvenkan 2016).
Ulf Nymark menar även att det inte går att göra en folkomröstning i frågan eftersom det är en djupare fråga än bara ett ja eller nej till spårväg i staden:
”En folkomröstning bör rimligen ha två klara alternativ. Men det går inte att få fram två klara alternativ i en folkomröstning om spårväg. För det handlar inte om ett enkelt ja eller nej till spårväg. Det handlar om vilken stad vi vill bygga, vilket Brunnshög vi vill bygga.” – (Sydsvenskan 2016).
Under samma år går staten in med ytterligare 74,5 miljoner kronor till spårvägsprojektet. De politiker som tidigare röstade nej till spårvägen på grund av oklarheter kring finansieringen ställer sig nu bakom projektet (Sydsvenskan 2016).
Inför ett kommunfullmäktigemöte i december 2016 ställer sig ungefär ett hundratal medborgare utanför stadshuset för att demonstrera mot spårvägen. Argumenten är att spårvägen är en dålig framtidssatsning för kommunen med omodern teknik och att det fortfarande finns frågetecken kring bygget (Sydsvenskan 2016).
7.7 2017
2017 fortsätter moståndare till spårvägen demonstrera utanför stadshuset i Lund (Sydsvenskan 2017). Samtidigt har Förnyalund gjort en undersökning tillsammans med Sifo om
inställningen till spårväg i staden där 1000 medborgare har tillfrågats. Resultatet från denna visar att hälften av de som svarade föredrar laddningsbara bussar över spårvägen. Anne Landin från Förnyalund menar att detta är ett resultat som politikerna bör ta till vara på eftersom de nu har ställt frågan vad medborgarna tycker om spårvagn i Lund snarare än attityden till spårväg:
”Det är ganska slående resultat som visar att Lundaborna inte är riktigt förtjusta i den här idén. Den frågan har inte tagits upp tillräckligt. De undersökningar som har gjorts handlar mer om inställning till spårvagnar i största allmänhet.” – (Sydsvenskan).
Anders Almgren från Socialdemokraterna anser alltid att det har funnits kritiker till spårvägen bland medborgarna men att de kommer ändra sina åsikter när spårvägen är färdigbyggd:
26
”Jag vet inte om den tillför något nytt, men en sak som den beskriver är ju att långt ifrån alla Lundabor är övertygade om att spårväg är rätt. Det har vi vetat sedan tidigare och det bekräftar den här undersökningen, oavsett hur frågorna är ställda. Men jag är helt övertygad om att när vi har en fungerande spårvagnslinje på plats och ser vad det innebär så kommer åsikterna om spårvägen att förändras väsentligt till det positiva.” – Anders Almgren
Förnyalund fortsätter att argumentera att spårvägsprojektet kommer bli för dyrt för
kommunen och hänvisar till att det inte finns en säkerhetsmarginal inräknad i den slutgiltiga kostnaden (Sydsvenskan 2017). Samtidigt menar Anders Almgren att Förnyalund försöker blockera bidragspengar som ska gå till spårvägsprojektet:
”Avtalsförslaget är också enligt principerna med samverkansentreprenad. Samtidigt som FNL framför detta så försöker de stoppa fastighetsägarnas bidrag med nära 85 miljoner kronor och de säger nej till Sverigeförhandlingens statsbidrag på 75 miljoner kronor. De försöker således fördyra projektet för skattebetalarna med hela 160 miljoner. Det är inte seriöst.” – (Sydsvenskan 2017).
Trots Förnyalunds försök att påverka spårvägsprojektet blir det klart i slutet av januari 2017 att spårvägen ska byggas. Detta efter tekniska nämnden har godkänt planerna och den slutgiltiga kostnaden är beräknad till 867 miljoner kronor. Utanför kommunhuset stod det spårvägsmotståndare och demonstrerade (Sydsvenskan 2017). Förnyalund försökte få med att en kontrollgrupp ska granska spårvägsbygget varje månad:
”Samtliga spårvägsprojekt i Sverige och utomlands har under senare år blivit mycket dyrare än beräknat. Risken är stor att också detta projekt kommer att spränga budget och
kostnadsramar.” – Anne Landin (Sydsvenskan 2017).
Efter kommunens beslut om att bygga spårvägen meddelar Förnyalund att de ger upp i frågan om spårvägen (Sydsvenskan 2017). 15 februari 2017 togs det första symboliska spadtaget till spårvägen i Lund (Sydsvenskan 2017).
7.8 2018/2019
2018 är det val och Förnyalund bildar majoritet med Liberalerna, Moderaterna, Centerpartiet och kristdemokraterna, tillsammans kallar de sig: Lundakvintetten. (Sydsvenskan 2018). Jan Annerstedt från Förnyalund blir utsedd till ordförande i tekniske nämnden i Lund.
Tillsammans är partierna överrens om att det inte ska ske vidare utbyggnad av spårvägen
27
under deras mandatperiod (Sydsvenskan 2018). Annerstedt menar dock att de måste göra det bästa av situationen gällande spårvägen:
”Vi vill inte att alla pengarna som investerats från kommunens, regionens och statens sida ska rinna ut i sanden. Och vi tror att vi kan integrera spårvägen med ett mer effektivt kollektivtrafiksystem, där bussarna spelar en större roll, i första hand elbussar.”- (Sydsvenskan 2019).
Spårvägen blir av, men en expertmedborgare från partiet Förnyalund blir ordförande över nämnden som ska styra bygget. Därför får expertmedborgarna kontroll över processen och möjlighet att påverka stadsplaneringsprocessen. De lyckas dock inte stoppa processen som de hade som huvudmål.
8. Resultat
I detta stycke kommer analysen att tolkas utifrån de argument som fördes fram i analysen. I slutet av stycket kommer denna tolkning kopplas till analysverktyget.
Utifrån analysen blir det tydligt att politikernas främsta argument i början av processen var att Lund som stad behövde ett lyft. Samtidigt var argumentet att Lundalänken som redan var anpassad till spårväg ett av de argument som lyftes mest. Dessa argument grundade sig i argumentet att Lund har ett problem med kollektivtrafik på grund av de nya stadsdelar som planeras i ytterkanten av staden. Därför behövs spårväg för att möta den ökade efterfrågan inom kollektivtrafiken och staden har alltid varit redo för spårväg. Politikerna menar att det är nu dags att ta till vara på situationen och utnyttja de grunder som finns för spårvägen,
samtidigt som kommunen visar att de vill ge staden ett lyft. Politikerna visar ännu ingen vilja att fråga medborgarna om deras åsikter kring spårvägsbygget. Denna argumentation liknar den slutsats Granberg kom fram till enligt hur politiker prioriterar kring projekt i kommuner.
Likt Granbergs studie visade, riskerar politiker att bortprioritera medborgardialog vid projekt som anses ge kommunen möjlighet till tillväxt.
När förstudien kring projektet blir klar riktas det kritik mot denna och det är då
expertmedborgarna kommer in i diskussionen. Expertmedborgarna menar att förstudien inte har fokuserat på andra typer av kollektivtrafik, främst elbussar som de anser skulle vara en bättre lösning. Argumentet från expertmedborgarna är därför att förstudien bör göras om från början och jämföra de två alternativen. Detta för att spårväg anses vara en utdaterad teknologi
28
som inte är en flexibel lösning för kollektivtrafiken. Expertmedborgarna menar även att spårvägen är för dyr.
Expertmedborgarna väljer att forma Aktion för ett spårvägsfritt Lund med syfte att påverka spårvägsbygget. Argumentet är att de anser att kommunikationen från politikerna har brustit och medborgarna behöver informeras. Expertmedborgarna är rädda för att spårvägen kommer bli ett dyrt projekt som riskerar gå ut över medborgarna i Lund.
Frågan kring hur spårvägen ska finansieras visar sig vara en av de viktigare frågorna då den även splittrar politiker som tidigare har varit enade om spårvägen. Vissa vill ta en säker väg och vänta tills kommunen har de bidragspengar de har sökt. Andra politiker menar att
planerna för spårvägen bör fortsätta och att finansiering kommer lösa sig. Expertmedborgarna bildar därefter partiet Förnyalund för att belysa spårvägsfrågan ännu mer, med argumentet att medborgarna inte har fått reda på allt om spårvägen. De menar att det finns ett starkt motstånd mot spårvägen bland medborgare och politiker men att dessa inte är informerade om
situationen.
Expertmedborgarna forsätter trycka på punkten med finansiering, speciellt efter
expertgruppens resultat visade att kommunen har räknat fel på kostnaderna. Argumentet verkar vara att Förnyalund anser att politikerna inte tar ansvar för situationen och riskerar därför att utsätta kommunen för onödiga kostnader. Att genomföra ett projekt utan säker finansiering anses inte vara önskvärt av Förnyalund, utifrån dessa argument anser de att det bör ske en folkomröstning. Det blir aldrig någon folkomröstning då de övriga partierna argumenterar för att det är onödigt, spårvägsbygget har varit aktuellt länge och medborgarna har haft möjlighet att säga ifrån.
Det är tydligt i argumenten från expertmedborgarna i Förnyalund att medborgarna inte har fått säga sitt i frågan och att de anser att medborgarna just ska få göra detta. Detta utifrån
argumenten att medborgarna har fått för lite information, främst om finansieringen av spårvägen. Förnyalund forsätter under hela processen kritisera politikerna för att dialogen med medborgarna har varit dålig. Under processen återkommer dessa argument även fast kommunen lyckas få bidrag av staten. Det är inte bara Förnyalund som är skeptiska, även spårvägspositiva partier tvekar när finansieringen är oklar. Dessa partier menar dock att de är för en spårväg i Lund men att finansieringen av projektet måste vara klart innan bygget startas.
