Strategisk retoriker eller bara bitter och arg?: - en retorisk analys av krönikören Linda Skugge

Uppsala Universitet

Institutionen för Informationsvetenskap Medie- och Kommunikationsvetenskap D

Strategisk retoriker eller bara bitter och arg?

- en retorisk analys av krönikören Linda Skugge

D-uppsats i Medie- och

Kommunikationsvetenskap

Framlagd Vt 2005

Författare: Magdalena Casteryd

Handledare: Amelie Hössjer

Abstract

Title: “Strategical rhetor or just bitter and angry? – a study of the columnist Linda Skugge”

Author: Magdalena Casteryd

Aim: The aim of the study is to analyze ten different columns written by Linda Skugge, in order to see what kind of rhetorical means she uses to get her message across. It is also to examine if, and to what extent, these means are of female nature, and to see what kind of persona Skugge uses in order to be trustworthy.

Method: Rhetorical analysis of ten columns written by Linda Skugge

Main results: The study has shown that Skugge´s rhetorical strategies differ from the ones recommended in theories about female speech. Skugge writes with a lot of character and emotionally based arguments, which, according to the theories, is more of a male way of speaking.

Skugge gives an impression of being strong, competitive and offen- sive in her character, but also reveals that her role is consciously cho- sen in order to receive respect and to gain power.

Number of pages: 42

Course: Media- and Communication studies D

University: Department of Information science, University of Uppsala

Period: Spring 2005

Tutor: Amelie Hössjer

Keywords: rhetoric, rhetorical analysis, feminist studies, persona, Linda Skugge

SAMMANFATTNING ... 5

1 INTRODUKTION ... 6

1.1 PROBLEMBAKGRUND... 6

1.2 SYFTE... 7

1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR... 7

1.4 AVGRÄNSNINGAR... 7

1.5 BEGREPPSAPPARAT... 8

1.5.1 GENUS... 8

1.5.2 TAL OCH TEXT... 8

1.6 DISPOSITION... 8

2 BAKGRUND... 10

2.1 RETORIK IDAG... 10

2.2 TIDIGARE FORSKNING... 11

2.3 LINDA SKUGGE... 12

3 TEORI... 14

3.1 RETORIK I TEORIN... 14

3.1.1 KONTEXT... 14

3.1.2 GRUNDLÄGGANDE MEDEL FÖR ATT ÖVERTYGA... 15

3.1.2.1 ETHOS... 15

3.1.2.2 LOGOS... 16

3.1.2.3 PATHOS... 16

3.1.3 STIL... 16

3.2 KVINNORS RETORIK... 18

3.2.1 KVINNLIGA STRATEGIER... 19

3.2.2 ATT VÄLJA RÄTT MASK... 20

4 METOD ... 22

4.1 KVALITATIV METOD... 22

4.2 RETORISK ANALYS... 22

4.3 URVAL... 23

4.4 METODREFLEKTION... 24

5 MATERIALREDOVISNING OCH ANALYS ... 25

5.1 KRÖNIKORNA... 25

5.2 KONTEXT... 28

5.3 ETHOS... 29

5.4 LOGOS... 31

5.5 PATHOS... 33

5.6 STIL... 35

5.7 KVINNLIG RETORIK? ... 37

5.8 SKUGGES PERSONA... 38

6 AVSLUTANDE DISKUSSION... 40 7 LITTERATUR... 42

Sammanfattning

Syftet med detta arbete är att analysera Linda Skugges krönikor ur ett retoriskt perspektiv, för att se vilka retoriska strategier hon använder sig av för att nå fram med sitt budskap. Det är också att undersöka huruvida Skugge tillämpar specifikt kvinnliga strategier i sina texter eller ej, samt att ge en bild av hennes roll som krönikör, det vill säga vilken mask eller vilken persona hon tar på sig för att bli stark i sin trovärdighet.

För att nå kunskap om detta har en retorisk analys genomförts på tio utvalda krönikor.

Denna har visat att Skugge i hög grad använder sig av känslomässig och karaktärsskapande argu-

mentation, och att hon i många avseenden utelämnar en logiskt resonerande sådan. Analysen har

även tydliggjort Skugges språkliga stil, som visat sig vara ovanlig sett ur ett kvinnligt retoriskt per-

spektiv. Hennes självsäkra och hårda texter stämmer helt enkelt inte överens med de retoriska

strategier som kvinnor rekommenderas att använda för att bli framgångsrika. Vid en närmare

analys av Skugges persona kan man dock se att dessa val troligtvis är ett medvetet drag från för-

fattaren, då hon uppenbarligen vill provocera, synas och uppröra i så stor utsträckning som möj-

ligt.

1 Introduktion

Är det okej att strunta i vems tår man trampar på för att göra sin röst hörd? Är det okej att strunta i alla konventioner för att så effektivt som möjligt få fram sina åsikter? Är det kanske till och med okej att gå till personangrepp bara för att själv framstå som lite bättre? Men framförallt, är det verkligen okej att göra det i egenskap av kvinna? Strider inte det mot gängse normer för hur kvinnor bör och till och med skall tala för att bli framgångsrika?

En kvinna som har lyckats etablera sig som ”tyckare” i media utan att anpassa sig nämnvärt mycket efter normer och regler är Linda Skugge, krönikör i kvällstidningen Expressen. Hennes vassa texter och bitska attacker mot allt och alla har kommit att få stor genomslagskraft, och varit upphov till ett par bittra konflikter inom kultureliten. Hennes språk och sätt att skriva på är kon- troversiellt, och hon har utan tvekan kommit att skapa en egen karaktäristisk stil som krönikör. I egenskap av kvinna borde det rent logiskt dessutom vara omöjligt att nå en status av hennes kaliber, då det finns en hel del teorier om hur kvinnor bör tala och skriva för att överhuvudtaget nå fram i media. Faktum kvarstår dock att hon är mycket framgångsrik i sin ambition att göra sin röst hörd, och att anhängarna till henne och hennes texter är många. Frågan är bara hur hon lyckas med konceptet, vad för typ av retorik hon använder sig av för att övertyga sina läsare, och vad det är i hennes stil som gör att hon är framgångsrik utan att anpassa sig efter samhällets för- väntningar på hur saker och ting skall se ut?

1.1 Problembakgrund

En av retorikens gyllene regler är att man för att vara framgångsrik och för att lyckas väl med sitt framförande bör anpassa sig till den retoriska situationen. Särskilda situationer påkallar särskilda strategier, likväl som särskilda roller kräver särskilda taktiker. Det gäller helt enkelt att se till pu- bliken och dess förväntningar, för att på så sätt bli så effektiv som möjligt i sin strävan att nå fram med ett budskap.

Enkelt kan tyckas i teorin, men kanske inte lika självklart i praktiken. Den klassiska retoriken

och dess riktlinjer utformades nämligen i antikens Grekland, där männen var de enda som hade

tillgång till talarstolen och där kvinnornas röster ekade i det tysta. Rollen som talare var tillägnad

mannen, vilket också färgade hur den retoriska vetenskapen tog sin form. Det klassiska regelver-

ket, som lever kvar än idag, utgår ifrån att talaren är naturlig i sin roll som just talare, och bortser

från det faktum att många kvinnor än idag inte har en självklar plats i offentligheten. Faktorer

som kön, status och plats i den sociala kontexten problematiseras helt enkelt inte – istället förut-

sätts att vissa retoriska strategier är lyckosamma oavsett hur personens individuella och samhälle- liga status ser ut.

Genom tiderna har därför kvinnliga talare, sedan de överhuvudtaget fick en plats i den of- fentliga debatten, i hög grad rekommenderats att anpassa sig till den normsättande retorik som just kommit att betecknas som manlig. I många fall talar man om vilka retoriska strategier kvin- nor bör ta till för att bli så effektiva som möjligt, men ofta handlar det just som sagt om att an- passa sig efter männen, efter på vilket sätt de hörs och syns. Frågan är bara om anpassningens melodi även är den bästa lösningen idag, tusentals år efter retorikens födelse?

1.2 Syfte

Syftet med arbetet är att analysera Linda Skugges krönikor ur ett retoriskt perspektiv, för att se vilka retoriska strategier hon använder sig av för att nå fram med sitt budskap. Syftet är också att undersöka huruvida Skugge tillämpar specifikt kvinnliga strategier i sina krönikor eller ej, samt att ge en bild av hennes roll som krönikör, det vill säga vilken mask, eller med andra ord vilken per-

1.3 Frågeställningar

Vilka retoriska medel använder sig Linda Skugge av för att föra fram sitt budskap? Utmanar Linda Skugge traditionellt ”kvinnliga” retoriska strategier för att föra fram sitt budskap? Vilken persona använder hon sig av i sina texter?

1.4 Avgränsningar

Mitt intresse för Linda Skugges retorik har väckts av flera orsaker. Till att börja med har Skugge redan från början av sin offentliga karriär väckt starka reaktioner och fått stor uppmärksamhet genom sina uttalanden och åsikter. Hon har följaktligen också fått stor betydelse för hur debatten kring många aktuella ämnen har förts i media. Dessutom verkar Skugges skrifter i stor utsträck- ning skilja sig från vad som traditionellt förknippas med ”kvinnligt” språk (något som kommer diskuteras i större utsträckning senare), vilket gör att man kan se hennes alternativa språkstrate- gier som ett nyskapande sätt att skaffa sig makt på.

Man kan tänka sig att både andra och fler kvinnor än just Linda Skugge skulle kunna vara objekt för en undersökning med ett liknande syfte. Mitt mål är dock inte att ge en övergripande bild över kvinnlig retorik som fenomen, utan att ge ett exempel på en stark kvinnas retoriska val i ett par konkreta situationer.

Jag kommer därför heller inte att inta ett jämförande perspektiv på så sätt att jag kommer att

jämföra Linda Skugges krönikor med någon annan, varken kvinnlig eller manlig, mediepersonlig-

hets verk. Visserligen skulle ett jämförande synsätt kunna ge ett bredare perspektiv åt undersök- ningen, men då jag inte ser att det finns någon självklar jämlike eller motbild till Skugge undviker jag att göra en sådan undersökningsdesign. Fokus ligger helt enkelt inte på att se hur Skugges retorik skiljer sig från andra idag framgångsrika och mäktiga kvinnors språk, utan snarare att få en bild av vad det är i hennes retorik som ger henne en stark röst i media. Upplägget kommer dock i viss mån att vara av jämförande art på så sätt att de utvalda krönikorna kommer att ställas mot teorier om kvinnlig retorik. Detta gör att en komparativ aspekt ändå kommer med i bilden.

1.5 Begreppsapparat

Nedan förklaras och förtydligas några av de begrepp som förekommer i arbetet. Dessa utvalda begrepp är inte helt oproblematiska att använda, varför en definition av deras betydelse i denna uppsats är nödvändig.

1.5.1 Genus

När man talar om genusforskning kan man ha olika utgångspunkter, beroende på vilken uppfatt- ning man har om kvinnors ställning i samhället idag. Jag kommer dock att utgå ifrån antagandet att kvinnor fortfarande inte har en lika självklar plats i offentliga sammanhang som män, och att den offentliga makten fortfarande i hög grad är tillägnad mannen. Detta antagande betyder dock, precis som Mral uttrycker det, ”vare sig att det är bra, evigt eller att kvinnor ses som sämre varel- ser, men det är ett faktum som ger ramen för inte minst en bedömning av retorikens domäner och utformning, som även den genomsyras av ett patriarkalt tänkande”

1.5.2 Tal och text

Inom retorisk analys skiljer man inte nödvändigtvis på tal och text, utan analyserar objektet utifrån andra premisser som kommer att redovisas mer i detalj nedan. I de avsnitt jag diskuterar generellt kring teori och metod kommer jag därför inte att skilja mellan dessa begrepp, utan behandla dem som om de vore likvärdiga. Detta innebär att begrepp nära sammankopplade till dessa två, så som

1.6 Disposition

I följande kapitel ges en bakgrundsbeskrivning dels till retoriken som vetenskap, dels till Linda Skugge som person och krönikör. I kapitel 3 beskrivs sedan de teorier som kommer att behandlas i undersökningen, det vill säga retoriska begrepp och tankar kring kvinnlig retorik och persona.

1 Mral 2003 s. 39

Därefter följer i kapitel 4 en beskrivning av retorisk analys som metod, samt en diskussion kring metodgenomförande och urval.

I kapitel 5 redovisas sedan analysen, där materialet från krönikorna får exemplifiera de analy-

tiska resonemangen. Här diskuteras även materialet utifrån teorierna kring kvinnlig retorik. I ka-

pitel 6 avslutas och sammanfattas resultaten, och återkopplas till syftet som beskrivits i det inle-

dande avsnittet.

2 Bakgrund

I följande avsnitt redogörs kortfattat för retorikens historia och roll i dagens samhälle, samt vad retoriken kan bidra med inom den vetenskapliga forskningen idag. Vidare ges en bakgrundsbe- skrivning av Linda Skugge, vars krönikor står i fokus för detta arbete. Dels ges en bild av hennes arbete genom åren, dels av hennes bakgrund och roll i media idag.

2.1 Retorik idag

Retorikens historia sträcker sig så långt tillbaka som till Aristoteles dagar, ca 350 år f. Kr. Där utvecklades retoriken till att bli en framträdande vetenskap och ett färdighetsämne dels för de lärde, dels för folk i allmänhet, då den offentliga debatten i stor utsträckning fördes i folkförsam- lingarna. Retoriken har dock inte haft en lika stark ställning genom alla årtusenden sedan dess – istället har den som vetenskap under många hundra år förkastats och betraktats som omoralisk, oetisk och manipulerande.

Sedan andra världskriget har dock intresset återigen ökat för retoriken och dess ideal, till stor del på grund av de konsekvenser man såg att ordets makt fick under krigstiden. Under slutet av 1900-talet har retoriken på nytt fått ett fäste i samhällets olika institutioner, och lyckats återeta- blera sitt goda rykte och status inom den vetenskapliga världen.

Idag har retorik kommit att bli något av ett modeord, ett begrepp som politiker, företagsle- dare och inte minst mediepersonligheter blivit tvungna att bekanta sig med. I allt det informa- tionsöverflöd vi omges av har det blivit nödvändigt för den som vill höras och synas att hitta enkla men effektiva sätt att nå fram, vilket retoriken, trots sin flertusenåriga historia, än idag kan hjälpa till med.

Retorik, som helt enkelt betyder ”talandets konst”

, tillhandahåller enkla och metodiska regler och tips för hur man som talare eller skribent bör göra för att bli framgångsrik. Regelverket inne- fattar allt från förberedelser och disposition till argumentation, stilnivå och fysiskt framträdande.

Det handlar om medel för att lyckas övertyga, vare sig det gäller på ett känslomässigt, logiskt eller förtroendeingivande sätt. Retorikens två grundpelare kan sägas vara ”att tala väl och lyssna kri- tiskt”

. Genom att tala väl lyckas man förstås övertyga andra, men genom att lyssna väl förbere- der man sig också på hur man själv kan bemöta eventuell kritik, men även genom andras goda resultat lära sig hur man bäst gör för att själv bli framgångsrik i sitt tal.

Många kopplar samman retoriken med just det talade ordet, och hur man som talare skall yttra sig för att verka så övertygande och förtroendeingivande som möjligt. Detta är dock bara en

2 Johannesson, 1998, s. 8

3 Ibid, s. 10

del av den retoriska vetenskapens intresseområden. Retoriker intresserar sig idag i lika stor ut- sträckning för det skrivna ordet och dess makt, och menar att man genom att analysera medie- texter, reklam, böcker och musik med retoriska ögon, kan få en förståelse för hur och varför människor påverkas så mycket av omgivningen som de gör.

Kort sagt kan man helt enkelt säga att varje text som är tänkt att vara övertygande är ett reto- riskt budskap.

Från att i antikens Grekland ha handlat om just talets makt och påverkan har retorikens riktlinjer idag med andra ord kommit att utvecklas till att innefatta i princip allt som omgärdar oss, och till och med bilder och byggnader kan analyseras retoriskt. Inom retorisk analys tittar man således inte på hur man skall förbereda sig inför ett tal, utan koncentrerar sig istället på exempelvis en färdig text eller bild, och ser vad för retoriska finesser den har och vad den skulle kunna få för effekt och för betydelse om den framförs i ett visst sammanhang och inför en viss publik.

Karlberg och Mral menar i sin bok ”Heder och påverkan – att analysera modern retorik” att det finns tre huvudsakliga aspekter av retorik. Till att börja med är det en självklar del i vår mänskliga kommunikation eftersom många av samtalen som förs mellan människor handlar just om övertalning i någon mening. Det kan handla om att övertyga någon att tycka som en själv, övertyga någon om att just han eller hon är bra, eller helt enkelt att övertyga någon om att han eller hon skall ha roligt, vara glad eller arg. Dessutom är retoriken en konst och ett hantverk som människor i olika positioner och olika situationer kan ha användning för, och lära ut och öva på.

Den är en hjälp för dem som i något sammanhang är beroende av att kunna formulera sig väl, och övertyga på ett effektivt sätt. Till slut är retoriken även ett vetenskapligt ämne med metoder för att analysera och tolka budskap, och med teorier som beskriver och förklarar olika fenomen.

2.2 Tidigare forskning

Retorik som modernt forskningsämne är relativt nytt, åtminstone med historiska mått mätt.

Forskning kring kvinnlig retorik är ännu nyare, och än idag sällsynt. En av dem som dock lagt ner mycket tid på ämnet är Brigitte Mral, professor i retorik vid Örebro Universitet. Hennes studier kring kvinnliga talare genom historien har gjort att förståelsen och acceptansen för att överhu- vudtaget använda begrepp som ”kvinnlig” retorik har ökat. Hon har även försökt teoretisera kring kvinnlig retorik, och kommit en bra bit på vägen med sina artiklar om ”Motståndets reto- rik”.

4 Karlberg & Mral, 1998, s. 10

Mral skriver själv i antologin ”Retoriska frågor” att studier kring kvinnliga talare i Sverige är sällsynta,

och att ökade studier kring kvinnors retorik kan hjälpa till att modernisera och ytterli- gare aktualisera retoriken. Mral anses idag vara en av de främsta forskarna kring detta ämne, var- för hennes verk och artiklar kommer att hänvisas till i hög utsträckning i detta arbete.

Det finns dock en del studier inom lingvistiken kring kvinnors och mäns språk. Även om dessa inte är direkt kopplade till retoriska teorier ger de en bild av, och ytterligare konstaterar, att det finns tydliga skillnader mellan manligt och kvinnligt språk. Exempelvis har Deborah Tannen gjort flera undersökningar på temat kvinnligt och manligt språkbruk, och kommit fram till resul- tat som ger ett kulturellt perspektiv på frågan om hur språkmässiga skillnader överhuvudtaget har uppstått. Dessutom har hon gjort ett försök att göra en typologi över kvinnliga och manliga språkegenskaper.

Viveka Adelswärd, språkforskare vid Linköpings universitet, har gjort flera studier kring hur kvinnor och män samtalar, och konstaterar i en av dessa ”Att män och kvinnor talar och kom- municerar på olika sätt är något som många av oss har en känsla av. Däremot kanske vi har svå- rare att komma överens om hur skillnaderna ska beskrivas och framförallt hur de ska värderas.”

Även Cecilia Almlöv har bidragit till denna typ av forskning genom att undersöka hur språkbru- ket skiljer sig mellan kvinnor och män under forskarseminarier, och ger en vidare inblick i på vilket sätt och under vilka förutsättningar kvinnor talar och tar plats i ett mansdominerat sam- manhang.

2.3 Linda Skugge

Linda Skugge skapade sig ett namn i media under början av nittiotalet, på den tiden som Linda Norrman, då hon började skriva fredagskrönikor i Expressen. Hon var då bara tjugo år men re- dan en erfaren journalist med examen från Poppius journalistskola och med ett par år som frilan- sare på ungdomstidningen ”Ultra Magazine” på nacken.

Redan från början skapade hon

bokstavligt talat stora rubriker med sina recensioner och krönikor, och med sina starka påhopp och tankar om allt och alla skaffade hon sig snabbt många fiender inom den svenska kultureliten.

Heta diskussioner har blivit följden av hennes framfart – ”Fittstimsdebatten” har säkerligen ingen kunnat undgå, liksom den senare ”Ranelid-fejden”, som utlöstes när Skugge recenserade den svenske författaren Björn Ranelids bok ”Kvinnan är första könet”. Hennes åsikter har utan tve- kan överlag fått stor genomslagskraft i kulturdebatten, och även om hon i sina krönikor inte säger

5 Åsberg, 1995, s. 102

6 Jfr Tannen, 1993, Du begriper ju ingenting – samtal mellan män och kvinnor

7 Adelswärd Viveka, citerad av Wennberg L, 1997, s. 178

8 Jfr Almlöv, 1995, Kvinnor och män i forskarseminarier – en studie av interaktionen på tre institutioner vid Uppsala universitet

9 www.svd.se 2005-04-26

sig vilja syssla med politik så ventilerar hon ofta och gärna sina synpunkter på hur politiken bör, och till och med skall, skötas.

Linda Skugge har också kommit att bli en förebild för många unga tjejer, då hon på ett radi- kalt och nästintill rabiat sätt tagit ståndpunkt för dessa, på ett sätt som inte liknar mycket annat.

Hennes texter handlar ofta om hur tjejer måste stå upp för sin sak och ta plats i samhället, och inte anpassa sig efter de manliga normer som Skugge anser styr hur saker och ting är organise- rade. Skugge är feminist ut i fingerspetsarna och diskuterar ofta kvinnors lågstatusposition i sam- hället i sina krönikor.

Skugge har även skrivit ett antal böcker, samt varit redaktör för ett par antologier. ”Fittstim”

(1999), ”Det här är inte en bok” (2001), ”Akta er killar här kommer Gud! Och hon är jävligt för- bannad” (2003) och ”Men mest av allt vill jag hångla med någon” (2004) är troligtvis de mest kända av dessa. Hon har dessutom varit programledare på ZTV och haft ett eget skivbolag under ett par år.

Som krönikör på Expressen är Linda Skugge idag en mediepersonlighet med betydligt större makt än många av sina kollegor. Hennes provocerande sätt att synas och höras på har gjort henne till en person man antingen älskar eller hatar, och åsikterna kring henne är verkligen delade. Ex- empelvis har hon blivit både hyllad och rejält sågad för att hon sommaren 2004 gjorde ett så kal- lat omvänt utvik, det vill säga lät sig fotograferas helt osminkad i bara underkläderna, och publi- cerade bilderna helt oretuscherade i magasinet ”Bon”. Lindas egen förklaring till utviket var att hon helt enkelt ville skapa en seriös debatt kring hur vi i samhället ser på kvinnokroppen. Dess- utom menar hon att bilderna fungerade som ett komplement till den själsliga blottning hon gör i sin senaste bok ”Men mest av allt vill jag hångla med någon”, där alla hennes privata dagboksan- teckningar mellan åren 1991 och 1993 publiceras. ”Jag gör det i samband med att min dagbok kommer ut. I den blottar jag hela mitt inre. På bilderna blottar jag mitt yttre.”

10 www.lindaskugge.se, 2005-04-26

11 www.expressen.se, 2005-04-26

3 Teori

Nedan redovisas de teoretiska begrepp som kommer att ligga till grund för analysarbetet. Till att börja med introduceras relevanta retoriska termer enligt Maria Karlberg och Brigitte Mrals modell för retorisk analys. Därefter riktas fokus mot kvinnlig retorik, där en diskussion förs kring såväl forskning som talstrategier och -tekniker.

3.1 Retorik i teorin

Maria Karlberg och Brigitte Mral tillhandahåller i redan nämnda bok ”Heder och påverkan – att analysera modern retorik” en uppställning av de grundläggande moment som ingår i en retorik- analys. Modellen är i retoriska sammanhang inte unik, men Karlberg och Mrals sammanfattningar och modernisering av vissa klassiska begrepp gör att boken passar mycket bra som referensram i detta sammanhang.

Som tidigare nämnts så betonar Karlberg och Mral vikten av att retorikanalys inte syftar till att se hur man bäst disponerar eller lägger upp ett tal eller en text, utan att man snarare ställer frågor om hur och varför en befintlig text är konstruerad som den är.

Analysmodellen bygger på den klassiska retorikens regelverk, men är något anpassad till dagens moderna samhälle. Karlberg och Mral förbehåller sig rätten att laborera med och diskutera kring de klassiska begreppen ut- ifrån ett nyskapande synsätt, och menar att de snarare än att uppmana till att analysera retorik på

jekt. Det är nämligen omöjligt att på förhand bestämma exakt vad det är man kommer att under- söka i ett tal eller en text, varför det är viktigt att ha förmågan att välja ut de delar som bäst lyfter fram svaren på forskningsfrågan. Jag har därför koncentrerat mig på de delar av analysmodellen som jag anser bäst lyfter fram mitt syfte och mina frågeställningar, vilket innebär att alla delar av Karlberg och Mrals analysmodell inte kommer att presenteras här.

3.1.1 Kontext

Författarna menar till att börja med att all text måste tolkas som en del av ett större sammanhang, och att det därför är viktigt att även analysera omgivande faktorer till själva talet eller texten, det vill säga hela den retoriska situationen. Texterna måste förstås i förhållande till sin bakgrund och aktualitet, men även analyseras utifrån de förutsättningar som de har att nå fram till en viss pu- blik.

12 Karlberg & Mral, 1998, s. 19

Olika faktorer kan komma att bli aktuella då fokus ligger på den retoriska situationen. Sociala, politiska och ekonomiska aspekter påverkar naturligtvis presentationen i viss mån, vilket gör att varje text också styrs av uttalade eller outtalade regler och normer för hur en text skall framläggas.

Förutom att vara anpassad efter formella och informella regler bör texten också vara anpas- sad efter sin målgrupp, vilket innebär att det kan vara givande att se i vilket sammanhang och i vilket forum den förekommer. Här talar man med retoriska termer om aptum eller decorum, som Kurt Johannesson beskriver som ”det ’passande’ eller de allmänt accepterade normer, konventio- ner och ideal som en talare måste anpassa sig efter i sitt eget tal och uppträdande för att inte väcka åhörarnas ovilja och anstöt och förlora sitt medborgerliga anseende”

. Analyseras detta kan man även få en bild av hur texten kan mottas av den avsedda publiken.

3.1.2 Grundläggande medel för att övertyga

Inom retorik talar man om tre grundläggande medel för att övertyga. Dessa tre, ethos, logos och

En text består oftast av alla dessa delar, men domineras i vissa fall av det ena eller andra.

3.1.2.1 Ethos

Ethos hänger ihop med talarens person och karaktär, och visar i vilken utsträckning texten bygger på argumentation utifrån talarens personlighet. Karlberg och Mral skriver att ”studera ethos handlar om att ta reda på hur talaren, författaren, företaget – den som står bakom texten – fram- ställer sin identitet både i texten och i framförandet”

Ytterst syftar ethosargumentation till att skapa förtroende hos läsaren eller publiken, vilket naturligtvis kan göras på en rad olika sätt. Främst handlar det som nämnts om att framhäva sin karaktär, för att på så vis skapa ett igenkännande hos läsaren och få denne att lita på författaren.

Använder sig författaren av referenser till sin egen person, bakgrund eller sitt förhållande till äm- net,

skapar han eller hon en känsla av ärlighet och pålitlighet, vilket hjälper till i ambitionen att framstå som en hedervärd individ.

Att hänvisa till sin auktoritet är också ett sätt att skapa ethos hos publiken, liksom att sträva efter att skapa en ”vi-känsla” i texten. Genom att exempelvis referera till gemensamma värde- ringar och intressen kan man uppnå en form av samhörighet med publiken, som gör att den blir välvilligt inställd och litar på författarens ord.

13 Johannesson, 1998, s. 279

14 Karlberg & Mral, 1998, s. 31

15 Ibid, s. 32

3.1.2.2 Logos

Logosargumentation utgår ifrån logiska och förnuftiga argument, och riktas således till publikens omdöme och kritiska tänkande. Argumentationen baseras ofta på ren fakta och sakliga slutled- ningar, och syftar till att så konkret som möjligt föra fram bevis i en eller annan fråga. Karlberg och Mral skriver att ”i textens logos undervisar, upplyser och informerar talaren sin publik”

. Logos utgör därför i många sammanhang den grundläggande argumentationen i en text, och vid en retorisk analys frågar man sig ofta om argumenten är relevanta eller ovidkommande, samt i vilken utsträckning de räcker till för att ge en rättvis bild av den aktuella frågan. Man vill helt en- kelt ta reda på huruvida de fakta som presenteras är tillräckliga eller ej för att ge publiken tillräck- lig kunskap eller för att ta ställning.

3.1.2.3 Pathos

Pathosargumentation handlar istället om känslor, och på vilket sätt både författaren och läsaren påverkas av den retoriska situationen. För att författaren skall lyckas nå fram med sitt budskap måste han eller hon nämligen väcka någon form av känslor hos publiken, för om denna skall bli övertygad måste den också vara berörd. Kanske är pathosanvändningen författarens viktigaste uppgift, för även om den logiska argumentationen står som grundpelare för framställningen kommer han eller hon inte att lyckas om läsaren inte blir engagerad och entusiasmerad.

Fokus ligger således på vilka känslor textförfattaren kan tänkas vilja väcka hos läsaren, och i vilket syfte. Karlberg och Mral nämner upprördhet, engagemang, medlidande, hopp, förtvivlan och längtan som några av de vanligaste känslorna en text kan frambringa,

och menar att det finns en rad sätt olika tillvägagångssätt för att uppnå detta. Att som författare själv visa starka känslor inför en fråga kan vara lyckosamt, liksom att försöka måla upp en så klar och engage- rande bild som möjligt av problemet, för att läsaren verkligen ska få en känsla för hur saker och ting ligger till. Påpekas skall dock att frånvaro av känslor i en text kan framkalla precis lika starka känslor som en känslomässig utläggning. I dessa fall blir dock effekten snarare att författaren framstår som känslokall, nonchalant och med brist på engagemang, vilket inte desto mindre kan få läsaren känslomässigt påverkad.

3.1.3 Stil

Det som inom retoriken kallas elocutio, eller den språkliga stilen, är nästa steg i Karlberg och Mrals analysmodell. När de talar om stil syftar de dels på språkets stilnivå, men också på konkreta ord- val, och hur författaren gått tillväga för att smycka texten med välvalda formuleringar.

16 Karlberg & Mral, 1998, s. 34

17 Ibid

Stilnivån till att börja med, kan generellt sägas ligga på tre nivåer, nämligen hög-, mellan-, och lågstil.

Definitionen av hur stilarna tar sig uttryck säger i mångt och mycket sig självt – medan högstil förekommer inom exempelvis rättsväsendet och politiken ser man mellanstil inom exem- pelvis nyhetsförmedling och lågstil där det handlar om talspråk med mycket jargong och svordo- mar.

Karlberg och Mral skriver att ”för att bedöma en texts stilnivå är det viktigt att ha klart för sig vilken kontext den förekommer i, stilnivå och kontext är [nämligen] oftast beroende av var- andra”

. Detta gör att man även kan se om en text är passande i sitt sammanhang eller ej, det vill säga om den följer gängse normer för hur språket i en viss text i ett visst sammanhang skall se ut.

Om det finns stilbrott bör man fundera över vilken effekt detta kan tänkas ha, och dessutom försöka se om det är ett avsiktligt drag från författaren eller ej. Stilbrott kan i vissa fall nämligen väcka uppmärksamhet på ett sätt som gör att läsaren blir mer aktiv. Det kan dock lika gärna minska trovärdigheten för författaren, och göra att han eller hon framstår som inställsam, löje- väckande, eller tvärtom alldeles för högtravande.

Den andra delen av stilanalysen koncentrerar sig som sagt på den språkliga utformningen, ordval och formuleringar. Dessa formuleringar kallas inom retoriken för stilfigurer, och beskrivs av Karlberg och Mral som ”estetik med retoriskt syfte”

. Dessa används för att skapa variation och dynamik i texten, men är även medel för att förklara, förtydliga och framhäva.

Stilfigurerna kan delas upp i troper, det vill säga språkliga omskrivningar för eller associationer till ett fenomen, och ornament, som bygger på olika typer av mönster, strukturer och scheman som ger texten variation och rytm.

Exempel på troper är bildliga beskrivningar så som metaforer,

typer av texter är allitteration (bokstavsrim), antites (motsats) och hopning (upprepning med eller utan variation).

En fullständig förteckning över alla troper och ornament är omöjlig att ge i detta sammanhang, variationen och mängden av dem är nämligen för stor. De stilfigurer som blir aktu- ella i analysen kommer istället att förklaras kortfattat i sitt sammanhang, och diskuteras utifrån vilken effekt de kan tänkas ha på texten och på publiken.

18 Karlberg & Mral, 1998, s. 34

19 Ibid, s. 45

20 Ibid, s. 46

21 Ibid

22 Ibid, s. 47

23 Ibid

3.2 Kvinnors retorik

När man talar om kvinnlig retorik är det en del som omedelbart sätter sig på tvären och på en gång förnekar att det ens skulle finnas något som kallas för kvinnligt, och med det också manligt, språk. Det tycks finnas en allmän uppfattning om att det inte finns några betydande skillnader att tala om vad det gäller de olika könens språkbruk, eller åtminstone att det inte borde finnas några skillnader.

Intressant är att se att man ofta finner motståndet kring detta resonemang just hos kvinnor, vilket i och för sig har sina naturliga skäl. Genom att som kvinna acceptera att det finns skillnader mellan mäns och kvinnors sätt att tala tror man sig nämligen i samma stund erkänna att det ena språket skulle vara underlägset det andra, det vill säga i de flesta fall att det manliga språ- ket skulle vara normen och det kvinnliga avvikelsen.

Forskare idag är dock i hög utsträckning överens om att det finns tydliga skillnader mellan hur kvinnor och män faktiskt talar, men försöker för den skull inte värdera vilket av dessa sätt som i grunden skulle vara mest effektivt eller mest framgångsrikt.

Vad skillnaderna beror på finns det däremot en rad skilda teorier kring, och här är forskarna inte lika överens. Vissa menar att biologiska skillnader ger upphov till särskilda sätt att tala, men vanligast är ändå uppfattningen att sociala och kulturella mönster har skapat olika förutsättningar för män och kvinnor att föra fram och uttrycka sin åsikt.

Deborah Tannen utgår just ifrån denna uppfattning, att kvinnligt och manligt språk skapas vid interkulturell kommunikation och framkallas genom uppfostran och social interaktion.

Hen- nes kartläggning av kvinnligt och manligt språk har resulterat i en kategorisering av på vilket sätt och med vilka medel könsskillnaderna tar sig uttryck genom talet. Män, menar hon, ger intryck av att vara oberoende, beslutsamma, maktlystna och med en vilja att lösa problem, medan kvinnor i högre utsträckning vill diskutera, skapa samförstånd, närhet och förstå problem.

Tannen försöker dock istället för att undervärdera dessa ”typiskt kvinnliga” drag i språkbruket upphöja desamma, och framställa de kvinnliga strategierna som minst lika effektiva som männens.

Det är dock ett faktum att kvinnor än idag har helt andra villkor för sina framträdanden än män

. Retoriken har som vetenskap genom tiderna varit tillägnad männen, varför också den reto- riska analysen i mångt och mycket utgår ifrån ett manligt sätt att tala. Kvinnor har således fått utveckla ibland avancerade tekniker för att lyckas med att göra sina röster hörda, vilket har gjort

24 Mral, 1999, s. 11

25 Ibid

26 Ibid

27 Ibid, s. 12

28 Ibid, s. 13

29 Ibid, s. 10

att man idag i viss mån kan se att specifikt kvinnliga retoriska strategier finns att identifiera. Frågan är dock bara om man i och med detta även kan se mönster som skulle kunna föras samman till teorier om hur kvinnor i allmänhet talar? Brigitte Mral menar att svaret inte är självklart: ”Går det att urskilja en specifik kvinnlig retorik eller bör allt kvinnligt tal tolkas som ett resultat av och en reaktion på komplicerade mönster av eftersträvad makt och faktisk samhällelig underlägsenhet?”

Enda sättet att komma närmare svaret är att undersöka hur och varför kvinnor talar som de gör.

Genom att studera kvinnliga talare kan man nämligen, med Mrals ord, ”vidga retorikens teore- tiska horisont”

.

3.2.1 Kvinnliga strategier

”För att kunna förstå det specifika med kvinnors argument bör man ta hänsyn till det som ligger före och runt talet, det som är själva förutsättningen för att överhuvudtaget kunna yttra sig med viss förhoppning om att bli hörd, kort sagt kvinnors status.”³²

Retoriken utgår i mångt och mycket från att alla talare har samma förutsättningar, det vill säga samma primära ethos, inför talsituationen. Men eftersom det genom tiderna inte har varit accep- tabelt för kvinnor att hävda sin rätt och ta sin plats i samhället på samma sätt som för männen, har det för kvinnorna varit nödvändigt att utveckla en form av ”motståndets retorik”

, som rent generellt kan sägas bestå av strategier och rekommenderade medel för att anpassa sig till den manliga retoriska traditionen. Det har blivit nödvändigt för kvinnor, som fortfarande i stor ut- sträckning har en lågstatusposition i samhället, att ta till särskilda metoder för att framgångsrikt få fram sitt budskap.

Kvinnor hamnar ofta i positioner där det är tryggast att följa den kvinnliga normen, det vill säga att vara lågmäld, medlande och diskret.

Ibland måste dock kvinnor bryta detta mönster för att göra sig hörda, och då finns olika vägar att gå. Mral menar att man som kvinna antingen kan rätta sig efter de manliga normerna, vilket som tidigare konstaterats i hög utsträckning innebär att tillämpa konkurrensmässigt, hierarkiskt och självhävdande språk. Hon menar dock att det i och med detta finns en stor risk att kvinnan förlorar sin kvinnliga identitet, och att hon, snarare än stark, betraktas som hårdnackad och okänslig. Det andra alternativet, som Mral ser det, är att som

30 Åsberg, 1995, s. 105

31 Mral, 2003, s. 40

32 Ibid, s. 40 f

33 Ibid, s. 34

34 Mral, 1999, s. 15

kvinna vägra acceptera de manliga normerna, vilket dock innefattar en omedelbar risk att inte bli förstådd eller ens tagen på allvar.

Mral har dock kunnat konstatera att anpassning genom tiderna har varit, och än idag är, den klart dominerande strategin för kvinnliga talare. Hon har kommit fram till slutsatsen att ”det dia- logiska, det indirekta, lågmälda, icke-aggressiva alltid har varit en lämplig ’kvinnlig’ lågstatusstra- tegi. Eller enkelt uttryckt: befinner man sig i underläge bör man göra annat än att sticka upp.”

3.2.2 Att välja rätt mask

Mral skriver att ”för att kunna ge orden genomslag i en situation av maktlöshet måste kvinnor välja roller, identiteter och attityder, som är acceptabla för kvinnor, eller åtminstone begripliga för respektive publik”

. Detta innebär att kvinnor ibland kanske måste frångå sina principer i syftet att lyckas nå fram till publiken. Det handlar helt enkelt om att ta på sig en mask som främjar själva framförandet, och som gör att argumentationen blir så tydlig som möjligt.

Denna mask kallas i retoriska, såväl som psykologiska, sammanhang för persona, och kan defi- nieras som ”en yttre karaktär som, i en komplicerad process, å ena sidan i viss mån påtvingats individen av omgivningen men som å andra sidan lika mycket beror på dennes eget val”

. Denna persona utgår ifrån kvinnans egen person, men skapas således i mötet mellan denna och vilka samhälleliga förväntningar kvinnan har på sig. Mral menar att vissa kvinnor har klarat att skapa sig en plats i offentligheten genom att ”mer eller mindre konsekvent tala bakom masker, genom att ta på sig tillfälliga förklädnader för att skapa sig ett handlingsutrymme”

. Argumentationen måste helt enkelt utgå från talarens position, men sammanföras med en roll som förutsätts vara mest framgångsrik i sammanhanget.

Detta ger också en ny dimension till den retoriska analysen. Med teorin om persona följer nämligen tanken om att man utifrån en text egentligen inte kan säga något om aktören bakom verket, åtminstone inte i psykologiska termer. Visst kan man få en bild av, och i viss mån analy- sera, personen bakom texten, men det är viktigt att vara medveten om att det inte nödvändigtvis är den sanna personligheten som visas för läsaren, utan att det likväl kan vara en roll som talaren eller skribenten tagit på sig. Hart skriver att ”the good critic never presumes that a text faithfully reflects the unique mind and personality of the author”

. Som forskare måste man helt enkelt vara mycket medveten om detta, och inte tro att man kan dra för långtgående slutsatser om tala-

35 Mral, 1999, s. 15

36 Mral, 2003, s. 47

37 Åsberg, 1995, s. 106

38 Mral, 1999, s. 16

39 Ibid, s. 17 f

40 Hart, 1997, s. 212

ren. Istället skall fokus ligga på att analysera dennes persona, det vill säga den person publiken blir inbjuden att se.

Hart menar också att en väl utvecklad persona kan ge ett starkt ethos åt talaren, genom att skapa en karaktär och identitet åt denna.

Man kan nämligen tänka sig att en specifik stil eller metod kan hjälpa till att skapa ett igenkännande hos publiken, och på så sätt förankra talarens roll eller persona. Genom att ta på sig en viss roll kan man också ”låna” ethos från någon annan auktoritet. Utger man sig exempelvis för att representera en viss grupp av människor i samhället kan karaktären få större trovärdighet, förutsatt förstås att gruppens trovärdighet är relevant i sammanhanget. Effekten kan förstås annars bli den rakt motsatta.

41 Hart, 1997, s. 212

42 Ibid, s. 213

4 Metod

I följande avsnitt redovisas de metodologiska aspekterna av arbetet. Dels diskuteras kvalitativ metod i övergripande termer, dels diskuteras den retoriska analysen utifrån ett metodologiskt perspektiv. Därefter görs en beskrivning av urval och material, varefter en reflektion kring den retoriska analysen och dess för- och nackdelar tar vid.

4.1 Kvalitativ metod

Valet av metod är naturligtvis beroende av vilket resultat man som forskare vill få fram. Kvalita- tiva metoder syftar i första hand till att beskriva ett fenomen och dess egenskaper så grundligt som möjligt, till skillnad från kvantitativa metoder som först och främst syftar till att beskriva fenomenets utbredning.

Vill man belysa vissa aspekter av ett utvalt objekt eller ämne är det där- för mera fördelaktigt att använda sig av en kvalitativ metod, som i större utsträckning söker visa förståelse för ett specifikt fall eller händelse, och ge information av mer djupgående karaktär.

Kvalitativa metoder väljs med fördel också då det handlar om att exemplifiera istället för att generalisera eller statistiskt beräkna och kalkylera. Inom samhällsvetenskapliga ämnen använder man sig därför oftast av kvalitativa metoder, även om kvantitativa undersökningar kan vara till stor hjälp i en förberedande fas av arbetet, inför en mer specificerad och djuplodande analys.

4.2 Retorisk analys

Retorisk analys är som framkommit en form av textanalys, som syftar till att se hur texter eller tal är uppbyggda och utformade för att verka på ett övertygande sätt. Utgångspunkten för den reto- riska analysen ligger i att allt språk är påverkan, att den som talar eller skriver alltid, på ett eller annat sätt, vill styra och forma andras tankar och känslor.

Kurt Johannesson menar att ”vi måste vara kritiska och medvetna om den makt man kan utöva genom språket, så att vi kan värja oss som individer och välja det liv vi själva vill leva”

. Det gäller helt enkelt att inte underskatta språ- kets makt eller möjligheter när det gäller att få fram ett budskap, och att inse att man genom reto- risk analys kan komma närmare svaret om hur och varför vissa lyckas nå fram igenom det infor- mationsbrus som vi individer ständigt omges av.

Den retoriska analysen försöker i så stor utsträckning som möjligt att inte värdera på vilket sätt informationen förs fram, om den så att säga följer vissa etiska normer för hur saker och ting bör presenteras. Istället vill man då man jobbar med retorisk analys undersöka vad det är för

43 Kjaer Jensen, 1995, s 6

44 Johannesson, 1998, s 8

45 Ibid

strategier eller metoder som verkar framgångsrika, oavsett vilken moralisk ståndpunkt man som forskare har. Däremot görs en värdering om huruvida texten fyller sin funktion eller inte, det vill säga hur väl eller dåligt den faktiskt fungerar.

Man kan dock inte säga att den retoriska analysen är en renodlad form av textanalys, då den även som tidigare nämnts lyfter blicken från själva texten, och försöker kontextualisera den på ett sätt som gör att man får en ökad förståelse genom att se i vilket sammanhang och under vilka omständigheter den är presenterad. Karlberg och Mral menar att man inom retorisk analys intar ett helhetsperspektiv, vilket innebär att det inte enbart är isolerade delar av kommunikationspro- cessen som analyseras.

4.3 Urval

Urvalsprocessen kan naturligtvis gå till på en mängd olika sätt, beroende på vilket syftet med ar- betet har, och vilka frågor man ställer sig i undersökningen. Varför Linda Skugge valts ut som undersökningsobjekt i detta arbete har redan diskuterats, men ytterligare kommentarer kring hennes krönikor som analysobjekt kan göras.

I en undersökning av detta slag, där kontroversiellt kvinnligt språk står i fokus, utgör Skugge ett ”extremfall”

, det vill säga ett typexempel som tydligt exemplifierar, definierar och konkretise- rar ett visst fenomen. Vid retorisk analys intresserar man sig ofta för ett specifikt analysobjekt, det vill säga en viss talare eller författare, för att se vilka retoriska strategier han eller hon tar till, istäl- let för att direkt jämföra objektet med ett annat. Ett jämförande perspektiv på ett sådant sätt an- ses nämligen inte vara nödvändigt för att uppnå syftet med en retorisk analys, vilket är att se vilka mönster och vilket språk en viss person i ett visst sammanhang konkret använder sig av i syfte att övertyga en publik.

Linda Skugges krönikor har publicerats under snart femton år i Expressen, och har dessutom getts ut i bokform, i ”Akta er killar här kommer Gud! Och hon är jävligt förbannad”. Ur denna digra mängd av krönikor har jag valt att koncentrera mig på de senaste åren av Skugges arbete, över en period om ungefär ett och ett halvt år. Från denna period har ett tiotal krönikor valts ut, vilka i min mening på ett bra sätt exemplifierar Skugges retoriska stil och argumentation. Dess- utom har jag försökt att utgå ifrån krönikor som tydligt speglar hennes jag i texten, samt i viss mån texter som blivit särskilt uppmärksammade och omdebatterade. Den första krönikan av de utvalda är daterad den sjuttonde oktober 2003, och den sista den trettionde april 2005. En utför- ligare beskrivning av krönikorna görs senare i arbetet.

46 Karlberg & Mral, 1998, s 13

47 Ibid, s. 11

48 Kjaer Jensen, 1995, s. 51

4.4 Metodreflektion

Den retoriska analysen riktar som framkommit fokus på hur en text är uppbyggd, och vilka stra- tegier en författare eller talare använder sig av för att verka övertygande. Detta gör att metoden passar bra för att svara på denna undersöknings syfte, som kortfattat är att se vad för medel Linda Skugge använder sig av för att bli så stark som möjligt i sin trovärdighet. Det finns dock vissa brister i den retoriska analysen som kan vara värda att nämna och diskutera, för att på så sätt eliminera att missförstånd kring dess användning uppstår.

Ofta vill man då man analyserar en text få en bild av vad den får för effekt i ett visst sam- manhang och under vissa förutsättningar. Den retoriska analysen tillhandahåller visserligen medel för att se vad för slags effekt som skulle kunna uppstå, men man bör vara noga med att påpeka att man genom retorisk analys aldrig kan uttala sig om ett faktiskt resultat. En retorisk analys är således inte en måttstock på hur framgångsrik en text är, utan en mall och metod för att utläsa vilka strategier en författare använder sig av, för att se vilka avsikter denne skulle kunna tänkas ha med texten, eller vilka effekter texten skulle kunna tänkas få hos en publik.

En analys av detta slag är naturligtvis också påverkad av forskarens förförståelse inför ämnet.

Detta kan ställa till problem redan i valet av ämne, men även under själva arbetets gång. Det är

därför viktigt att hela tiden reflektera över sin egen roll som forskare, och ständigt ifrågasätta sina

egna resonemang och analysresultat. När en känd person som Linda Skugge står i fokus för ar-

betet är det än viktigare att forskningsprocessen hela tiden är självreflekterande utifrån mitt per-

spektiv som forskare. Onekligen har jag nämligen haft en bild både av Skugge som person och

hennes texter innan analysen påbörjats, vilket är enormt viktigt att vara medveten om för att ana-

lysen inte skall bli för subjektiv och ensidig. Förhoppningsvis har min erfarenhet av Skugges tex-

ter varit till hjälp vid analysarbetet snarare än en belastning.

5 Materialredovisning och analys

Nedan presenteras till att börja med materialet som jag har valt att arbeta med i denna uppsats, det vill säga de tio utvalda krönikor som Linda Skugge presenterat i Expressen under en tidspe- riod från oktober 2003 till april 2005. En kort sammanfattning om texternas innehåll presenteras tillsammans med titel och publiceringsdatum. Sedan tar analysen vid, till att börja med utifrån ett retoriskt perspektiv, för att så småningom avslutas med en diskussion kring texterna utifrån teo- rier om kvinnlig retorik och persona. Utvalda citat från krönikorna kommer med jämna mellan- rum att exemplifiera och underbygga analysen.

5.1 Krönikorna

Titel Publiceringsdatum Innehåll

”Ranerliderligt” 2003-10-17 Recension av Björn Ranelids

bok ”Kvinnan är första kö- net”. Skugge går till skarp at- tack mot boken, men mest av allt mot författaren själv, som hon anser vara vulgär, ego- centrisk och utseendefixerad.

”Menlöst att vara snäll” 2003-11-08 Replik på den kritik som in- kommit mot recensionen

”Ranerliderligt”. Skugge be- svarar kritiken om att hon är

”taskig” genom att ta upp en tidigare debatterad fråga mel- lan henne och Anita Gold- man, där Goldman haft en, enligt Skugge, ”taskig” syn på småbarnsföräldrar och deras chanser att klara av all press som barnafödandet och för- äldrarollen innebär.

”När man hatar tjejer så…” 2004-05-08 Kritisk krönika mot Susanna Popovas bok ”Elitfeminis- terna”. Skugge diskuterar Po- povas snedvridna syn på fe- minister, och menar att det är bisarrt att man blir mer fram- gångsrik genom att kritisera tjejer än att ifrågasätta killar.

Anklagar Popova för att vara en feg författare som rättar sig för mycket efter normer, och menar att hon själv tvärtom har insett hur betydelsefullt ett feministiskt synsätt är.

”Fantastiskt med tuttdebatt” 2004-08-14 Diskussion kring de uttalan- den ledarskribenten Maria Abrahamsson gjort kring bi- ologiska könsskillnader mellan män och kvinnor. Attack mot Abrahamssons åsikter och förslag om reglerad lagstift- ning utifrån dessa könsskillna- der, men även mot Abrahams- son som person, hennes ar- bete och hela uppenbarelse.

”Öppet brev till Linda Ro-

sing” 2004-10-16 Brev direkt riktat till den tidi-

gare Big Brother-deltagaren Linda Rosing. Skugge sågar Rosings naivitet och dumhet inför hur medierna fungerar, och ifrågasätter djupt hennes beteende, medverkanden och uttalanden i kvällspressen.

”Jag är en Östermalmstant” 2004-11-13 En delvis mycket ironisk be-

traktelse över Skugges relation

till stadsdelen Östermalm och

de människor som bor och

lever där.

”Förlåt mig alla duktiga män!” 2004-12-18 En rakt igenom mycket ironisk betraktelse över kvinnors hjälplöshet och mäns färdig- heter. En självrelaterande, bitter och arg text om hur svårt det är att vara kvinna och samtidigt klara av allt praktiskt i vardagen.

”Pengakåt?” 2005-01-15 Skugge diskuterar den, enligt

henne, krassa verkligheten med sitt arbete, det vill säga det faktum att hon helt enkelt jobbar för pengarnas skull och inte nödvändigtvis funderar över sina utfall i media.

”Jag hatar nidbilden av den

tråkiga frun i förorten” 2005-02-12 Diskussion kring hemmafruns roll i dagens samhälle, ur ett stundom självförsvarande perspektiv. Ilsken och upp- rörd text om samhällets ned- värderande syn på kvinnor och familjer i förorten, och en känga till alla ”fördomsfulla citymänniskor”.

”Vecko-Revyn är småporr” 2005-04-30 Skugge ger en cynisk bild av medias utnyttjande av unga tjejer, och vilken tolkning av verkligheten veckomagasinen förmedlar till dessa. Ansvaret ger hon dock inte till media i stort, utan till hela den vuxna världen, som Skugge menar har misslyckats med att skapa en trygghet för unga männi- skor idag.

5.2 Kontext

För att få en uppfattning om hur en text kan tänkas mottas hos en avsedd målgrupp är det viktigt att se i vilket sammanhang och under vilka förutsättningar den presenteras. Skugges krönikor presenteras en gång i veckan både i pappersbilagan och nätbilagan av kvällstidningen Expressen. I detta forum är Skugge en välkänd krönikor, som kan tänkas ha en fast läsekrets varje vecka.

Skugge skriver själv att hon kan få upp till åttahundra e-mail med klagomål efter en riktigt provo- cerande krönika, vilket tydligt visar vilken genomslagskraft hennes texter har.

Vilken målgrupp texterna riktar sig till är dock inte lika enkelt att konstatera. I texterna adres- serar Skugge ofta småbarnsmammor och unga tjejer, men lika ofta går hon till angrepp mot me- delålders män och killar som utnyttjar sina tjejer. Skugge använder sig ofta av ett direkt tilltal även mot dessa män, vilket gör att målgruppen för hennes krönikor kan tyckas vara något svårbe- stämd. Naturligtvis finns det möjlighet att variera sin avsedda målgrupp som krönikör, vilket Skugge utnyttjar på så sätt att hon vänder sig till olika läsare i olika grad beroende på vilket ämne hon ventilerar och diskuterar. Detta fungerar troligtvis mycket bra, eftersom Expressen som kvällstidning troligtvis har en mycket varierad läsekrets, och köps av många olika typer av männi- skor.

Nästa steg blir att se hur väl texterna passar in i sitt sammanhang i kvällstidningen, det vill säga i den genre av media de publiceras i. Kvällstidningar har som regel en helt annan diskurs än dagspress, vilket gör att språket och stilen på texterna som presenteras där inte nödvändigtvis följer regler och normer för hur journalistik i allmänhet bör bedrivas. Journalistiken i kvällspres- sen är nämligen mycket mera kommersiellt styrd och sensationsinriktad, vilket gör att även ny- hetstexterna får en speciell form och accepteras på ett sätt som i ett annat sammanhang skulle ha varit omöjligt.

Som krönikör i kvällspressen har Skugge således ännu mindre krav på sig att följa etiska och moraliska riktlinjer och regler för acceptabelt journalistiskt skrivande. Naturligtvis definieras hen- nes texter som journalistiskt arbete, men snarare utifrån ett underhållande än ett undersökande perspektiv. Troligtvis är det tack vare att Skugges texter presenteras i detta sammanhang som de anses vara okej, då hennes stil och argumentation, som kommer diskuteras mer ingående senare, helt uppenbart kan väcka anstöt och reaktioner som en chefredaktör inte självklart skulle vilja ta på sig ansvaret för.

Skugge själv skulle däremot kanske påstå att hennes krönikor oftast är allt annat än under- hållning, vilket självklart stämmer om man ser till de allvarliga ämnen som emellanåt kommer upp till diskussion. Däremot är hennes jag hela tiden närvarande i texterna, vilket gör att det blir en

49 Skugge, 2005, Pengakåt?

uppenbart subjektiv bild av verkligheten hon återger. Detta gör att texterna troligtvis inte skulle passa i ett mer seriöst sammanhang än det redan givna.

5.3 Ethos

Skugges krönikor är rakt igenom mycket självutlämnande, med referenser både till hennes person och till hennes liv och omgivning. Antalet ”jag” i texterna är oändligt, och inte i någon text låter hon bli att relatera till sitt eget liv och sin egen situation:

”Jag är skribent, jag vill underhålla, jag är feminist, jag är mamma, jag är köttätare, jag är smal, jag är ofta trött, jag är tidningsälskare…”⁵⁰

Eftersom ethos ytterst handlar om att skapa förtroende hos läsarna, är det förstås viktigt för för- fattaren att visa sin närvaro i texten, för att visa sin ståndpunkt och åsikt, men framförallt också för att visa att han eller hon är pålitlig. Skugge låter utan tvekan läsarna känna av hennes medver- kan, och låter så också läsarna direkt ta ställning till om de håller med henne eller inte. Skugge löper dock stor risk att framstå som egocentrisk och alltför självupptagen, då hon utan undantag relaterar allt till sin egen livssituation:

”Vem menar hon? Sen inser jag att det nog är mig hon menar. Jag brukar ha mössa på vintern…”⁵¹

Skugge framhäver dessutom ofta sin egen erfarenhet då hon diskuterar olika ämnen, vilket är ett känt retoriskt medel i strävan att framstå som en trovärdig talare. I texterna ger Skugge en bild av att hon vet vad hon talar om, att hon helt enkelt har upplevt saker och ting som hon därför har belägg för att diskutera, debattera och överhuvudtaget ha en åsikt om:

”Du var en jättesöt och snäll tjej. Men så naiv att jag som luttrad kvällstidningstjej får moderskänslor för dig. Jag har i stort sett växt upp på Expressen. Jag har skrivit krönikor i hela mitt vuxna liv. Du kan fråga mig om allt du vill veta om hur tidningar fungerar.”⁵²

Skugge påstår sig med andra ord veta vad hon pratar om, och ger således läsaren ett intryck av att hon är pålitlig i frågan.

Ett annat retoriskt grepp Skugge frekvent använder sig av är den så kallade ”vi-skapande” ar- gumentationen. Denna syftar till att skapa ett band mellan författaren och läsaren, för att på så

50 Skugge, 2005, Pengakåt?

51 Skugge, 2004, När man hatar tjejer så…

52 Skugge, 2004, Öppet brev till Linda Rosing

sätt ge ett intryck av att de värderingar som ventileras är gemensamma för dem båda. Skugge vill helt enkelt att läsaren skall kunna identifiera sig med henne, för att denne på så sätt ska få en ökad förståelse för argumentationen och resonemangen:

”… hur taskig är inte Anita själv när hon skriver att vi unga kvinnor med förlossningsrädsla inte vågar föda våra barn? Hur mycket sätter hon sig inte över våran rädsla? Hur mycket förringar hon inte oss, skiter i oss?”⁵³

Genom att lägga upp argumentationen som att den gäller och berör både författaren och läsaren själv ger Skugge således intryck av att åsikterna och värderingarna är gemensamma, och att hon har ett genuint intresse och engagemang i läsarnas liv.

Inom retorisk analys tittar man inte bara på hur författaren gör för att skapa förtroende hos sina läsare, utan även på hur denne gör för att framhäva sin egen person, vare sig det är på ett positivt sätt eller ej. Skugge använder varierande medel för att framhäva sig själv i texterna, mest uppenbart kanske genom den argumentation som används för att nedvärdera och trycka ner andra människor, till största del kända människor som henne själv:

”Jag var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans.”⁵⁴

”Och Maria Abrahamsson är ju oerhört manlig. Smal och kantig och med en jätteunderlig manlig frisyr (heter din styling gel ultra hold? Den ska vara bra har jag hört) Enligt de senaste rönen så har hon små bröst.”⁵⁵

Att framhäva sig själv i en text kan nämligen likväl handla om att raljera kring andra, då det ger ett intryck av att man själv står för något annat, och att man själv är bättre än personen man talar om. Som nämnts är denna typ av argumentation karaktäristisk för Skugge, och fler exempel ut- över dessa är inte svåra att finna. Snarare är det regel än undantag att Skugge tar till personan- grepp för att få fart på sina krönikor, vilket också innebär att hon vinner uppmärksamhet på andras bekostnad.

Samtidigt som hon attackerar andra är hon dock emellanåt mycket kritisk mot sig själv, och ironiserar över sin egen okunskap i vissa frågor, även om det ofta är på ett ironiskt och skämt- samt sätt. Skugge är stundom mycket självkritiskt på ett allvarligt sätt, på ett nästintill självöm-

53 Skugge, 2003, Menlöst att vara snäll

54 Skugge, 2003, Ranerliderligt

55 Skugge, 2004, Fantastiskt med tuttdebatt

kande sätt. Detta kan tydas som ett tecken på en vilja att få ökade sympatier och medlidande, vilket skulle kunna hjälpa till i strävan att få med sig läsarna på sin sida:

”Jag är 31 år och osjälvständig som en 5-åring. Det är ingen skillnad på mig och min snart 5-åriga dotter.

Jag är en usel usel usel förebild för mina barn. Mamma kan ingenting. Mamma kan jobba hårt och dra in pengar. Men vad är det mamma skriver om: tja, de senaste veckorna har jag skrivit och pratat i teve om:

tuttar, bantning, utvik, rattar, Gwyneth, Agneta Sjödins bajsproblem. Härlig mamma. Jättebra mamma.

Fuck it. Hej då.”⁵⁶

Skugge vill troligtvis framstå som mer mänsklig, även om det blir i en stark kontrast till de själv- säkra uttalanden hon gör om andra, och de emellanåt kaxiga uppläxningar hon baserar på egen erfarenhet. Rent generellt kan man säga att hon försöker framstå som att hon kan och vet bäst om det mesta, men att hon för att verka mänsklig också ironiserar över sin egen person och okunskap i vissa frågor. Detta visar att Skugge om inte annat har en distans till sig själv och sitt eget liv.

Kanske mest karaktäristiskt för Skugge rent generellt är dock den självutlämnande stilen, den blottande diskursen som gör att man som läsare verkligen får känslan att av man lär känna henne inte bara som skribent utan också som person. Inget ämne verkar främmande för Skugge att de- battera, och många läsare känner säkert igen sig i hennes problematik, vardagsliv och bekymmer.

Detta är ett radikalt men mycket effektivt grepp i strävan att skapa ett ethos hos läsarna, och gör att Skugge skapar sig en stabil karaktär som är lätt för läsarna att känna igen, vilket också det är ett viktigt mål med ethosargumentationen.

5.4 Logos

Skugges logosargumenation är inte alls lika utvecklad som exempelvis ethosargumentationen, och ligger heller inte till grund för på vilket sätt hon framför sina åsikter. Istället lägger Skugge det mesta av krutet på karaktärsfrämjande och känslomässiga argument, vilket således också färgar de delar av texten som faktiskt kan analyseras som logos. Skugge viker nämligen inte heller i dessa avsnitt undan för sitt tuffa språk och ibland hårda stil, vilket gör att det emellanåt är svårt, om ens nödvändigt, att skilja logosargumenten från vad som skulle kunna tolkas som ethosargument och framförallt pathosargument:

”Pengakåt? Ja det är jag. Alla gubbar är det och de får vara i fred. Självklart jobbar jag för pengarnas skull. Sitter man i kundtjänst på banken är det ingen som frågar vad man vill förmedla till andra eller vad det är för syfte man hade med valet av jobb. Om man skriver får man inte jobba för pengarna, för att

56 Skugge, 2004, Förlåt mig alla duktiga män