Framsidan:
Hela 254 exemplar av den sällsynta tistelsnyltroten Orobanche reticulata har nyligen upp- täckts i Uppland (se sidan 242). Foto:
Joakim Ekman.
nsk Botanisk Tidskrift 101(5): 241–304 (2007)
Svensk Botanisk Tidskrift
101(5): 241–304
ISSN 0039-646X, Uppsala 2007
INNEHÅLL
241 Ordföranden har ordet: Vad händer i Europa?
242 Ekman, J, Hammar, G & Zachrisson, E: Tistelsnyltrot funnen i Uppland!
(Orobanche reticulata discovered in Uppland, SE Sweden)
247 Swenson, U, Martinsson, K & Eiderbrant, K: Eric Ragnar Sventenius – arbetarsonen som blev trädgårdsdirektör på Gran Canaria (Eric Ragnar Sventenius – from Småland to Gran Canaria)
267 Lindman, G: Ett blomsterrike på Latorpsplatån (Flowers reveal former land-use)
276 Botanisk litteratur: Šattut Sámis, en samisk fotoflora
277 Slotte, H: Majviva och älväxing på slåttermark
(The decline of Primula farinosa and Sesleria uliginosa in semi-natural meadows)
281 Wanntorp, L: Porslinsblommornas evolution – gamla och nya metoder löser gåtan
(Old and new methods help us understand the evolution of Hoya)
287 Niordson, N: Luddvårlök återfunnen i Blekinge – efter 130 år!
(Gagea villosa found in Blekinge, SE Sweden)
289 Wedén, C. & Danell, E: Den första odlade tryffeln i Norden funnen på Gotland
(The first cultivated truffle in Scandinavia produced on Gotland)
292 Grafström, E: Peloria på norra Alnön Nilsson, E: Angående monstren på Alnön
294 Albinsson, C: Äventyr på Island
297 Thulin, H: Botanikdagarna på Gotland
301 Föreningsnytt: Fototävlingen är avgjord!
De vilda blommornas dag 2007 Rättelse
Svenska
Botaniska
Föreningen
100 år Volym 101 • Häfte 5 • 2007Volym 101 • Häfte 5 • 2007
292 Linnés
287 Long time 289 Svampodlarens
Kansli Svenska Botaniska Föreningen, c/o Avd. för växtekologi, Uppsala universitet, Villavägen 14, 752 36 Uppsala.
Intendent tjänsten är f.n. under tillsättning Telefon: 018-471 28 91
Fax: 018-55 34 19 E-post: sbf@sbf.c.se Webbplats www.sbf.c.se
Medlemskap 2007 (inkl. tidskriften) 295 kr inom Sverige (under 25 år 100 kr), 435 kr inom Norden och övriga Europa, och 535 kr i resten av världen. Familjemedlemskap utan tidskrift 50 kr.
Styrelse
Ordförande Margareta Edqvist Syrengatan 19, 571 39 Nässjö Tel: 0380-106 29
E-post: margareta.edqvist@telia.com Vice ordförande Göran Mattiasson Torkel Höges gränd 15, 224 75 Lund Tel: 046-12 99 35
Sekreterare Evastina Blomgren Dalgatan 7–9, 456 32 Kungshamn Tel: 0523-320 22
E-post: evastina.blomgren@swipnet.se Kassör
Lars-Åke Pettersson
Irisdalsgatan 26, 621 42 Visby Tel: 0498-21 83 87
Övriga ledamöter
Leif Andersson, Töreboda Ulla-Britt Andersson,
Färjestaden
Anders Bohlin, Trollhättan Mats Hjertson, Uppsala Anders Jacobson, Vellinge Olof Janson, Götene Per Milberg, Rimforsa Kjell-Arne Olsson,
Åhus
Svensk Botanisk Tidskrift publicerar original- arbeten och översiktsartiklar om botanik på svenska. I första hand trycks kortare artiklar av nationellt och nordiskt intresse. Tidskriften utkommer fem gånger om året och omfattar totalt cirka 400 sidor.
Ägare Svenska Botaniska Föreningen.
© Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikel- författare och fotograf har upphovsrätterna.
Publicerade fotografier kan komma att åter- användas i tidskriften eller på webbplatsen.
Ansvarig utgivare Ordföranden i Svenska Botaniska Föreningen, Margareta Edqvist, se Svenska Botaniska Föreningen.
Redaktör Bengt Carlsson, c/o Avd. för växt- ekologi, Uppsala universitet, Villavägen 14, 752 36 Uppsala. Tel: 018-471 28 91, 070-958 10 90. Fax: 018-55 34 19.
E-post: bengt.carlsson@sbf.c.se
Instruktioner till författare finns på fören- ingens webbplats och på bakpärmens insida i första numret av varje årgång. Kan även fås från redaktören.
Priser Prenumeration på tidskriften ingår för privatpersoner i medlemsavgiften. Prenu- merationspris för institutioner och företag är detsamma som medlemsavgiften för privat- personer. Se vidare under medlemskap. En- staka häften 50 kr, äldre volymer 155 kr. Vid köp av fler än 25 häften är priset 30 kr styck, vid köp av fler än 50 är priset 25 kr styck.
Generalregister för 1967–86: 60 kr.
Beställningar av prenumerationer och tid- skrifter görs från föreningskansliet.
Postgiro 48 79 11-0.
Tryck och distribution Grafiska Punkten, Växjö.
Svenska Botaniska
Föreningen MILJÖMÄRKT Trycksak 341 362
Adress samt en kontaktperson för varje förening.
Föreningen Blekinges flora Bengt Nilsson, Trestenavägen 5 A, 294 35 Sölvesborg.
Tel: 0456-127 48.
Hallands Botaniska Förening
Kjell Georgson, Fruängsvägen 29, 302 41 Halmstad. Tel:
035-356 07. E-post: kjell.
georgson@swipnet.se Föreningen Smålands flora Allan Karlsson, Liljeholms- vägen 6, 575 39 Eksjö. Tel:
0381-104 16. E-post: allan.
karlsson@adress.eksjo.com Vetlanda botaniska sällskap Helen Höijer, Sävsjövägen 23, 570 12 Korsberga. Tel:
0383-607 68. E-post: helen.
larsake@telia.com Botaniska sällskapet i Jönköping
Martin Sjödahl, Nedre Bergsgatan 5, 553 33
Jönköping. Tel: 036-30 77 38.
E-post: lottamartin@telia.com Ölands botaniska förening Ulla-Britt Andersson, Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden. Tel: 0485-332 24.
Hemsida: www.botanist.se Gotlands botaniska förening Jörgen Petersson, Humle- gårdsvägen 18, 621 46 Visby.
Tel: 0498-21 45 59.
Västergötlands botaniska förening
Anders Bohlin, Halltorps- gatan 14, 461 41 Trollhättan.
Tel: 0520-350 40. E-post:
anders.bohlin@telia.com
Östergötlands natural
historiska förenings botanikgrupp
Bo Antberg, Hoffstedtsgatan 12, 586 63 Linköping.
Tel: 013-29 88 45.
Botaniska Föreningen i Göteborg
Erik Ljungstrand, c/o Bota- niska inst., Box 461, 405 30 Göteborg. E-post: botaniska.
foreningen@dpes.gu.se Föreningen Bohusläns flora Evastina Blomgren, Dalgatan 7–9, 456 32 Kungshamn. Tel:
0523-320 22. E-post: evastina.
blomgren@swipnet.se Uddevalla botaniska förening
Göran Johansson, Röane 119, 451 94 Uddevalla.
Tel: 0522-870 43.
Dalslands botaniska förening
Torsten Örtenblad, Eriksbyn, Pl 6686, 464 94 Mellerud.
Tel: 0530-301 45.
Örebro läns botaniska sällskap
Per Erik Persson, Gamla Viker 217, 713 92 Gyttorp. Tel:
0587-704 06. E-post:
pererikpersson@spray.se Värmlands Botaniska Förening
Owe Nilsson, Utterbäcks- vägen 10, 691 52 Karlskoga.
Tel: 0586-72 84 78. E-post:
owe.kga@telia.com Botaniska sällskapet i Stockholm
Ida Trift, Nybrog. 66 A, 114 41 Stockholm. Tel: 08- 667 66 85. E-post: ida.trift@
nrm.se
Botaniska sektionen i Uppsala
Saskia Sandring, Flogstav.
47 F, 752 73 Uppsala.
Tel: 018-46 27 97.
E-post: botaniska.sektionen@
gmail.com
Dalarnas botaniska sällskap Staffan Jansson, S. Kyrkog. 4, 783 30 Säter.
Tel: 0225-534 56.
E-post: staffan.jansson@snf.se Gävleborgs Botaniska Sällskap
Peter Ståhl, Majvägen 30, 806 32 Gävle.
E-post: peter.stahl@
gavlenet.se
Medelpads Botaniska Förening
Olof Svensson, Kaprifolvägen 8, 860 35 Söråker. Tel:
060-57 94 44. E-post: olof.
l.svensson@telia.com Jämtlands Botaniska Sällskap
Bengt Petterson, Trollsåsen 2920, 830 44 Nälden.
Tel: 0640-208 45. E-post:
varglav@telia.com Västerbottens läns Botaniska Förening Katarina Winka,
Godemansvägen 4, 903 55 Umeå. Tel: 090-304 42.
E-post: katarina.winka@
umemail.se
Föreningen Norrbottens flora
Ulf Zethraeus, Görjängsv. 22, 944 32 Hortlax.
Tel: 070-345 96 85.
E-post: ulf.allis@telia.com
Vad händer i Europa?
Sedan några år är vår förening med i nätverket Planta Europa. Den 5–9 september var jag på deras femte konferens i Cluj-Napoca i Rumänien.
Ungefär 150 deltagare fanns på plats.
Många korta föredrag och postrar visade vad som sker i de olika länderna. Från Norden presenterades De vilda blommornas dag (se bild), och ArtDatabanken visade sin EU-rapport om hur man bör definiera gynn- sam bevarandestatus.
Något som har kommit långt i många länder, och som vi i Sverige nu måste börja arbeta med, är att ta fram s.k. Important plant areas (IPA), ett globalt nätverk av de mest värdefulla områdena för växter och svampar.
IPA-områdena har ingen rättslig status som Natura 2000-områdena, utan ska fungera som kunskapsunder- lag och påtryckningshjälpmedel i bevarandearbetet.
Flera länder presenterade sitt arbete kring invasiva arter, som ses som ett av de största naturvårdsproble- men framöver, tillsammans med klimatförändringarna.
I exempelvis Bulgarien betraktar man följande arter som invasiva: Malörtsambrosia, vattenpest, hybridslide, parkslide, jordärtskocka, robinia, kanadensiskt gullris,
höstgullris, gudaträd, segelbuske, fläderskära och jättebalsamin. I veckan kom det en länsstyrelserapport, ”Invasiva kärlväxtarter i Skåne”, där man känner igen flera av dessa arter. Även norrmännen har gett ut sin egen ”svarteliste” (www.artsdatabanken.no).
Mycket tid ägnades åt att diskutera hur floravården i Europa ska möta klimatförändringarna. Hur ska insatserna prioriteras? Ska arter kanske flyttas för att bevaras på andra platser än där de nu växer?
Problemen med att få fram en europeisk rödlista för kärlväxter diskuterades också. Om man jämför med vad som gjorts när det gäller mossor och svampar, så är det närmast pinsamt att vi inte kommit längre med en europeisk rödlista för kärlväxter.
Några länder har följt Sveriges exempel när det gäller floraväkteri, bland annat Nederländerna (runt tusen personer, där ligger vi långt efter) och Storbritannien. Vi arbetar dock inte på riktigt samma sätt.
I Norge har man däremot börjat en verksamhet som liknar vår.
Storbritannien har sedan många år en ideell floravårdsförening, Plantlife (www.plantlife.org.uk), skild från den botaniska fören- ingen. De jobbar både nationellt och internationellt med allt från att sköta enstaka växtlokaler till att försöka påverka EU-kommissionen.
MARGARETA EDQVIST
margareta.edqvist@telia.com
Gunnar Hammar har hittat den första lokalen för tistelsnyltrot i Uppland, en förekomst som kan vara den största i Sverige och den nordli
gaste i världen.
JOAKIM EKMAN, GUNNAR HAMMAR &
EBBE ZACHRISSON 1
Tistelsnyltrot Orobanche reticulata är i Sverige funnen på fyra lokaler i Skåne, tretton lokaler i Västergötland och 2003 upptäcktes den på en lokal i Småland. Ett myck- et oväntat fynd har nu gjorts i västra delen av Edebo socken i östra Uppland. Första iakttagel- sen gjordes redan i september 2006 av Gunnar Hammar, och i augusti och september 2007 har flera nya bestånd påträffats.
Upprinnelsen till fyndet var ett tillsynsbesök till ett av de många naturskogsreservaten i nordöstra Uppland. Därvid noterades en grupp överblommade stjälkar av en art som prelimi- närt bestämdes till en snyltrot. Vid hemkomsten studerades litteraturen, men den preliminära bestämningen kom att kännas mycket osäker, inte minst på grund av det långa avståndet till kända förekomster. Därför inväntades årets säsong för att slutgiltigt avgöra vilken art det kunde vara fråga om.
Lokalen besöktes återigen den 29 juli 2007 av Gunnar Hammar. Det visade sig vara en grupp av arten tistelsnyltrot, som översiktligt bedöm- des hysa åtminstone ett 30-tal individer. Denna förekomst ligger endast ett tiotal meter utanför reservatsgränsen. Senare besöktes området av Ebbe Zachrisson och Joakim Ekman, som vid en mer noggrann genomsökning av området hit- tade ytterligare sju lokaler. Det är inte osanno- likt att det kan finnas fler lokaler att upptäcka.
1 GH påträffade tistelsnyltroten 2006. EZ tog initia- tiv till artikeln genom ett första textutkast. JE och EZ fann ytterligare sju lokaler och samlade biotop- och artinformation. JE genomförde litteraturstudier.
Förekomsterna är belägna på det ekonomiska kartbladet 12I 1j Österbyggeby. Inom ett cirka 15 hektar stort område har åtta lokaler påträf-
fats, med 100–500 meters avstånd från varandra.
Mellan de yttersta individerna är avståndet 800 meter. Det sammanlagda antalet blommande exemplar uppgick 2007 till 254. På tre av loka- lerna påträffades fjolårsexemplar, totalt 6 stäng- lar. Denna förekomst av tistelsnyltrot är därmed en av de största i landet.
Tistelsnyltrot funnen i Uppland!
Tistelsnyltroten har en utsträckt blomningstid.
Fräscha exemplar kan påträffas under både juli och augusti. Foto: Joakim Ekman.
Orobanche reticulata has an extended anthesis.
Artbeskrivning
Tistelsnyltrot tillhör familjen snyltrotsväxter Orobanchaceae. Släktet Orobanche har omkring 150 arter i världen (Anderberg & Anderberg 2007). Av dessa har femton påträffats i landet varav åtta är bofasta (Karlsson 1998).
Liksom de övriga arterna i släktet är tistel- snyltroten helt parasitisk och saknar klorofyll.
All näring kommer från andra växters rötter. Den kan nå en höjd av 90 centimeter med blad som är reducerade till ett fåtal fjäll. Stjälken är gulbrun till violett med talrika blommor i ett ax. Den parasiterar på olika Cirsium-arter, i Sverige före- trädesvis brudborste Cirsium helenioides och kål- tistel C. oleraceum. I England är däremot åker- tistel C. arvense den främsta värdväxten (Foley 1993). I Mellaneuropa uppges den även kunna växa på andra tistelsläkten samt väddväxter Dip- sacaceae (Kraft 1979). Tistelsnyltrot tycks trivas i öppna, fuktiga och friska naturliga gräsmarker i områden med kalkpåverkan. Den dyker även upp på mer kulturpåverkade lokaler som vägrenar (Bertilsson m.fl. 2002, Tyler m.fl. 2007). Antalet individer på en växtplats kan variera mycket mel- lan olika år och ibland uteblir blomningen helt.
I Sverige upptäcktes tistelsnyltrot första gång- en 1841 på Mösseberg i Västergötland. På Ålle- berg i samma landskap noterades den först 1872.
Detta var länge de enda kända lokalerna i landet.
Så sent som 1974 påträffades arten i Skåne, och där finns den nu som förmodat spontan på två lokaler samt insådd på ytterligare två. En upp- gift om spontant inkommen tistelsnyltrot väx- ande på kardvädd Dipsacus i Lunds botaniska trädgård 1937–1938 föreligger även. Sannolikt har den inkommit med Dipsacus-frö (Hjelmqvist 1939). I Västergötland har under de senaste årti-
ondena ytterligare åtta lokaler upptäckts; flera av dessa misstänks dock vara insådda (Nihlgård 1974, Bertilsson m.fl. 2002, Brunet 2006, Sah-
lin 2006, Tyler m.fl. 2007, A. Bertilsson muntl.
medd.). I Virserum i Småland påträffades några få ex 2003 och den har noterats där även 2004, 2006 och 2007. Förekomsten uppges inte vara insådd på denna lokal, utan det är snarare en spontan nyetablering (Karlsson 2004, M.
Edqvist muntl. medd.)
Utanför Sverige finns tistelsnyltroten på en lokal på Fyn i Danmark, men saknas i övriga Norden. I de baltiska länderna finns flera före- komster. I västra Ryssland når den som nordli- gast till S:t Petersburg, vilket är något sydligare än Upplandsfyndet (Hultén 1971).
Världsutbredningen omfattar Europa, norra Afrika och västra Asien österut till Altaibergen,
med centrum i östra Centraleuropa och norra Kaukasus (Hultén & Fries 1986). Fynden i Upp- land är således de nordligaste kända i världen.
Tistelsnyltrot är rödlistad som starkt hotad (EN) och fridlyst i hela landet.
Lokalbeskrivning
De uppländska växtplatserna ligger i småkupe- rad skogsmark med inslag av kärrpartier. Områ- det ligger långt från befintlig bebyggelse och allmänna vägar i relativt oländig terräng. Alla åtta lokalerna påträffades i nära anslutning till kärrpartier som mestadels domineras av tagel- starr Carex appropinquata, bunkestarr C. elata och grenrör Calamagrostis canescens. Myrmar- ken är i regel glest trädbevuxen med tall Pinus sylvestris, glasbjörk Betula pubescens och klibbal Alnus glutinosa. Öppna partier förekommer med
en mer varierad flora.
Skogen i området har avverkats vid skilda tillfällen under de senaste decennierna. Någon regelmässig återplantering tycks inte alltid ha skett. Bestånden är därför fortfarande relativt glesa med gran Picea abies, tall, björk Betula och asp Populus tremula. Alla förekomster med tistelsnyltrot ligger nära övergången mellan kärr och fastmark och alltid i gläntor eller andra öppna partier. Arten förefaller växa på mine-
0
0 200
400 200 400 600 800 1000 m
1 8
7 6 5
3 4
2
De åtta lokalerna för tistelnyltrot 2007.
Eight localities for O. reticulata have been found.
raljord, obetydligt eller några meter högre än angränsande kärryta. Ett rörligt grundvatten passerar således växtplatserna.
Moränen i området är kalkförande. Flertalet av de spontana svenska förekomsterna såväl som de flesta europeiska, växer i områden med kalk- påverkan.
Växtplatserna i Uppland ligger ungefär 19 meter över havet på mark som för 3000 år sedan höjde sig ur havet. Detta skedde under den värmeperiod som inföll under svensk bronsålder.
Lokal 1
Denna förekomst upptäcktes av Gunnar Hammar den 15 september 2006. Plantorna växer i en liten glänta i ett 25–30-årigt hygge. Omgivande gles träd- vegetation domineras av glasbjörk, tall och klibbal.
Buskvegetationen är sparsam. I fältskiktet utgör pip- rör Calamagrostis arundinacea, skogsfräken Equisetum sylvaticum, rödven Agrostis capillaris och brudborste den huvudsakliga marktäckningen. Tistelsnyltrot- beståndet har en bredd på 4–5 m och sträcker sig ca 15 m utmed den närliggande kärrkanten. Totalt räknades 42 exemplar den 2 augusti 2007, det största med en höjd av 77 cm. Två fjolårsstänglar återfanns.
Lokal 2
Cirka 100 m längre åt VNV påträffades av Joakim Ekman den 2 augusti 2007 ytterligare en förekomst i likartad biotop. Den öppna, nästan helt gräsbe- vuxna gläntan täcks av ett tätt bestånd av grenrör
med endast några enstaka tuvor av piprör, några hallonplantor Rubus idaeus och i kanten rikligt med örnbräken Pteridium aquilinum. Brudborste finns genomgående men ej så rikligt som på föregående lokal. Lokalen ligger inom ett ca 50 m långt stråk strax ovanför myrkanten. 91 blommande exemplar och tre fjolårsstänglar inräknades.
Lokal 3
Denna lokal är belägen ytterligare ca 150 m längre mot norr och uppmärksammades av Ebbe Zachrisson vid besöket den 2 augusti 2007. Förekomsten ligger i kanten av ett äldre, minst 15-årigt, icke återplanterat hygge, i sluttningen ned mot en kärrmark med myck- et imponerande tuvor av tagelstarr. Växtplatsen är helt öppen. Glesa tuvor av piprör ingår i en varierad hyggesflora. Brudborste är lokalt den dominerande arten. Här noterades 62 exemplar på ett ca 3 × 10 m stort område.
Lokal 4
Lokalen, som är den västligaste i området, påträffades av Ebbe Zachrisson i mitten av augusti 2007. Förhål- landena på växtplatsen är nästan identiska med före- gående lokaler, men beståndet är mycket litet, endast 5 exemplar.
Lokal 5
Den 30 augusti 2007 upptäckte Ebbe Zachrisson ytterligare en lokal, längre åt NO i förhållande till tidigare fyndplatser. Biotopen utgörs av en ca 20-årig gles skog på tidigare hyggesmark. Markvegetationen domineras av bergrör Calamagrostis epigejos, piprör
Den resligaste tistel- snyltroten (till höger på bilden) mätte hela 77 centimeter. Foto:
Joakim Ekman.
The tallest speci- men (on the right) reached 77 cm.
och grenrör. Totalt 13 årsexemplar och 1 fjolårsexem- plar noterades vid detta besök och ett senare besök av Joakim Ekman.
Lokal 6
Drygt en halv kilometer öster om lokal 5 påträf- fade Joakim Ekman den 2 september 2007 ännu ett bestånd. Biotopen liknar mycket föregående lokal;
gles ca 20-årig skog av gran och glasbjörk på ett före detta hygge i nära anslutning till kärrmark; piprör och örnbräken dominerar i fältskiktet. Beståndet är ca 80 m långt med sammanlagt 13 exemplar som blommat i år. Noterbart var att ett exemplar stod i ett område som ej påverkats av nutida skogsbruk.
Lokal 7
I samma typ av biotop som föregående lokal påträf- fade Joakim Ekman den 2 september 2007 en något större grupp på 21 årsexemplar. Piprör och bergrör dominerar i fältskiktet. Spår av misstänkt mark- beredning finns här, liksom på föregående lokal.
Lokal 8
I en piprörsdominerad slänt på tidigare hyggesmark med glesa tallar och granar fann Joakim Ekman samma dag ytterligare 7 exemplar, som blommat tidigare detta år. Förekomsten ligger i mycket nära anslutning till en på 1950-talet brukad åker, som numera är granplanterad.
Diskussion
Brudborste är vanligt förekommande i hela Skandinavien, medan kåltistel enbart finns i de södra delarna av Norge, Sverige och Fin- land. I Uppland är brudborste mycket vanlig i de nordvästra, norra och nordöstra delarna av landskapet, men relativt sällsynt i de centrala och södra delarna. Kåltistel har under landskaps- florainventeringen 1991–2003 endast påträffats på tre lokaler.
Förekomst av tistelsnyltrot sätts i regel i samband med vissa former av markanvändning.
Det aktuella området hyser inga synliga spår av bebyggelse, åkerbruk eller dylikt, förutom ingrepp av modernt skogsbruk. På såväl gene- ralstabskartan (1878), geologiska kartan (1895), häradskartan (1901–06) som ekonomiska kartan (1953) saknas bebyggelse i angränsande område.
Den sistnämnda kartan visar dock att det för lite mer än 50 år sedan fanns en åker i nära anslutning till den sydostligaste förekomsten.
Det är sannolikt att myrmarken har nyttjats som slåttermark längre tillbaka i tiden, vilket också kan ha påverkat omgivande fastmark, där tistelsnyltroten återfinns idag. På detta tyder en lantmäterikarta från 1909 över ägorna till ett båtmanstorp, där ett skifte kallas Båtmansängen och utgjordes av den myrmark kring vilken tis- telsnyltroten växer. Det är mycket troligt att hela myrmarken nyttjats som slåtterkärr. Kanske har också den angränsande fastmarken använts till slåtter eller möjligen utmarksbete.
Noterbart är att samtliga förekomster är belägna i kanten av det som på den drygt hund- ra år gamla häradskartan markerats som ett och samma vidsträckta kärrkomplex.
Vilken betydelse denna tidigare markanvänd- ning har för dagens snyltrotbestånd är svårt att spekulera i. Kan det vara så att arten har funnits här redan i äldre tider? Eller har den tagit sig hit helt nyligen? Åtminstone en del öppna ytor med tistelsnyltrot saknar stubbar. Det är mycket möjligt att dessa ytor varit öppna ända sedan slåtterepoken, vilket har möjliggjort antingen en sentida invandring eller att arten klarat sig kvar sedan marken lämnats ohävdad. Områdets belä- genhet medför att det inte vore anmärkningsvärt att även en så stor och uppseendeväckande växt skulle kunna ha undgått upptäckt under en längre tid. Sist men inte minst bör nämnas att arten producerar en stor mängd små frön, vilka har potential att spridas med vindens hjälp över långa sträckor. Att den kommit till platsen genom aktiv mänsklig hjälp genom inplantering, är mycket osannolikt. Området besöks av få människor och ligger avlägset.
Alla lokaler har ett mycket likartat utseende:
i 20–30-årig, luckig ungskog, som regel på före detta hyggen, belägna i nära anslutning till kärr- mark. Dominerande i fältskiktet är olika Cala- magrostis-arter som piprör, grenrör och bergrör.
Hotbild
Främsta hotet mot tistelsnyltroten anses vara igenväxning med träd, buskar och högvuxna örter. Andra hot, förutom insamling, är dikning, gödsling och minskad hävd. När det gäller de nu upptäckta bestånden är det uppenbart att
igenväxning utgör ett långsiktigt hot mot arten.
De yngre träd som har fått fotfäste i och intill lokalerna kommer att breda ut sig och de idag öppna ytorna därigenom slutas. Även om detta inte utgör ett akut hot, bör en genomtänkt stra- tegi för lokalernas skötsel tas fram, och någon typ av skydd av växtplatserna etableras. Först och främst bör markägarna kontaktas för att undvika att lokalerna skadas av misstag.
• Tack till Gabriel Ekman för värdefulla syn- punkter på manuskriptet.
Citerad litteratur
Anderberg, A. & Anderberg, A.-L. 2007. Den virtuel- la floran. – Internet: <http://linnaeus.nrm.se/flora>.
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002.
Västergötlands flora. – SBT-förlaget, Lund.
Brunet, J. 2006. Tistelsnyltrot på ny lokal i Skåne.
– Svensk Bot. Tidskr. 100: 301.
Foley, M. J. Y. 1993. Orobanche reticulata Wallr.
populations in Yorkshire (north-east England).
– Watsonia 19: 247–257.
Hjelmqvist, H. 1939. Notiser från Lunds Botaniska Trädgård. – Bot. Notiser 1939: 731–741.
Hultén, E. 1971. Atlas över växternas utbredning i Norden, 2 uppl. – GLA, Stockholm.
Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North Europe- an vascular plants: north of the Tropic of Cancer I–III. – Koeltz, Königstein.
Karlsson, T. 1998. Förteckning över svenska kärlväx- ter. – Svensk Bot. Tidskr. 91: 241–560.
Karlsson, T. 2004. Två fantastiska fynd 2003. – Par- nassia 17(1): 6–9.
Kraft, J. 1979. Översikt över Orobanche, snyltrotsläk- tet, i Sverige. – Svensk Bot. Tidskr. 73: 27–37.
Nihlgård, B. 1974. Orobanche reticulata, tistelsnyltrot, funnen i Skåne. – Lunds Bot. För. Medlemsblad 1974(2): 5–7.
Sahlin, E. 2006. Floraväktarverksamheten i Väster- götland 2005. – Calluna 23(2): 4–31.
Tyler, T., Olsson, K.-A., Johansson, H. & Sonesson, M. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. – Lunds Botaniska Förening, Lund.
ABSTRACT
Ekman, J., Hammar, G. & Zachrisson, E. 2007.
Tistelsnyltrot funnen i Uppland! [Orobanche reticula- ta discovered in Uppland, SE Sweden.] – Svensk Bot.
Tidskr. 101: 242–246. Uppsala. ISSN 0039-646X.
Orobanche reticulata is a threatened species in Swe- den, hitherto found only in the provinces of Skåne,
Västergötland and Småland. In 2006 it was unex- pectedly discovered also in NE Uppland. In 2007, seven more, nearby localities were found; in all 254 individuals. The occurrences are situated in remote woodland and are probably spontaneous. The spe- cies grows on Cirsium helenioides along edges of fens that might have been used for haymaking in older times. The new localities are the northernmost known in the world.
Joakim Ekman är biolog och läkare. Arbetar till vardags som distriktsläkare.
Joakim ingår som distrikts- ledare för Norrtäljedistrik- tet i ledningsgruppen för Projekt Upplands flora.
Han är även med i redak- tionskommittén för den kommande floran.
Adress: Kampementsgatan 8, 115 38 Stockholm E-post: joakim.ekman@swipnet.se
Gunnar Hammar är agro- nom, naturvårdare och konsult i egna företaget Euphrasia HB. Han tar sig an det mesta som har med naturvård att göra, som olika typer av utredningar och praktiska skötselåtgär- der, inte minst i naturreservat.
Adress: Darsgärde 5780, 762 92 Rimbo E-post: gunnar@euphrasia.se
Ebbe Zachrisson har varit yrkesverksam som berg- grunds- och malmgeolog vid Sveriges geologiska undersökning. Ebbe ingår i ledningsgruppen och redaktionskommittén för Upplands flora.
Adress: Frodegatan 38, 753 27 Uppsala.
Tel.: 018-71 48 41
Eric Sventenius namn stöter man på om man besöker den vackra botaniska trädgården utan
för Las Palmas på Gran Canaria. Men vem var han och var kom han ifrån?
ULF SWENSON, KARIN MARTINSSON
& KARLERIC EIDERBRANT
Många solälskande svenskar som till- bringat semestern på Kanarieön Gran Canaria har säkert också besökt den vackert belägna botaniska trädgården Jardín Canario, 7 km sydväst om Las Palmas. Det för- sta en besökare får lära sig är att denna välpla- nerade, välskötta och innehållsrika trädgård en gång anlagts av en svensk – Eric Ragnar Sven- tenius (figur 1). Vid hemkomsten till Sverige letar man dock förgäves efter information om Sventenius i uppslagsverk eller floror, för att slut- ligen tvingas konstatera att denne botanist tycks vara helt okänd i sitt fädernesland. Frågorna hopar sig: Vem var Eric Ragnar Sventenius? Hur hamnade han på Kanarieöarna? Vilka botaniska upptäckter förknippas han med? Och varför är han så okänd i Sverige? Vi har försökt spåra hans levnadsbana, från barndomen i Småland till det plötsliga slutet framför en bil på gatan utanför Jardín Canario (tabell 1).
Barndom och skolgång i Skirö
Eric Sventenius föddes som Erik Ragnar Svens- son i den lilla småländska socknen Skirö. Hans pappa, Sven Alfred Svensson, var född den 22 mars 1876 i Alseda församling och sågverks- arbetare till yrket. Alfred kom troligen inte från ett välbärgat hem eftersom hans far ska ha bott på Vetlanda fattiggård år 1890. Sent i april 1909 gifte sig den då 33-årige Alfred med Signe Agda
Maria Karlsdotter, född 27 april 1884 i Skirö.
Troligen brådskade giftermålet för redan den 29 maj samma år föddes deras första barn, Anna Maria Viola. Lite drygt ett år senare föddes Erik, den 10 oktober 1910. Syskonskaran utvidgades så småningom med ytterligare två barn, Sven Göte Lennart, född 1915, och Elly Ingegärd Margareta, född 1920. Erik och hans två äldsta syskon skulle senare i livet ta sig efternamnet Sventenius och i samma veva ändrade Erik också tilltalsnamnets stavning till Eric.
Eric Ragnar Sventenius –
arbetarsonen som blev trädgårds- direktör på Gran Canaria
Figur 1. Eric Ragnar Sventenius (1910–1973), bota- nist, trädgårdsanläggare och växtjägare från Små- land. Främst känd för sina insatser i Makaronesiens övärld där han 1952 anlade Jardín Canario på Gran Canaria.
Eric Ragnar Sventenius (1910–1973), botanist, gar- dener and plant hunter from Småland. He is best known for his work in Macaronesia, where he 1952 founded the Jardín Canario on Gran Canaria.
Väcktes Eriks trädgårdsintresse redan i barndomen? Familjen bodde till en början i gårdsmejeriet vid Gölberga gård men flyttade 1918 till Liljesberg under Lillarps Mellangård,
båda platserna belägna i Skirö socken. Hemmet i Gölberga ska ha saknat egentlig trädgård men omgavs av böljande natur- och kulturmarker.
Skirö socken är idylliskt belägen runt Skirösjön och Övrasjön mellan Vetlanda och Målilla på det småländska höglandet. Det backiga, små- brutna landskapet karakteriseras av en lummig grönska av ädla lövträd, blandad med friska smörbollsängar. Än idag betas hagarna runt Gölberga, om än markerna har växt igen en aning och gårdsmejeriet sedan länge är rivet (figur 2). Liljesberg beboddes av Eriks föräldrar fram till 1948, då hans mor flyttade till Björk- äng, fastigheten tvärs över vägen. Planteringarna kring den lilla gården skvallrar idag inte om att där bott någon med ett utpräglat intresse för hortikultur.
Skolgången på denna tid omfattade sex år i små- och folkskola med start vid sju års ålder.
Redan i andra klass i Skirö skola utmärkte sig Erik genom ovanligt höga betyg, bland annat AB i teckning, välskrivning och kristendoms-
kunskap. Vårterminen 1923, då han var 12 år, gick han ut sjätte årskursen med klassens bästa betyg. Han hade bland annat erhållit lilla a i läs- ning, muntlig framställning, svenskaskrivning, välskrivning, historia och geografi. Det är helt klart att han hade läshuvud, inte minst när det gällde språk. Hans sämsta betyg (ironiskt nog) var i trädgårdsskötsel, ett ämne i vilket han fick nöja sig med Ba. Å andra sidan hade nog läraren höga krav, eftersom Eriks betyg var klassens högsta även i detta ämne!
Adelsnäs trädgårdsskola
Åren 1924 och 1925 gick Erik i den fortsätt- ningsskola som varje år gavs i form av en sam- manhängande sexveckorskurs. Fortsättnings- skola var i Sverige obligatorisk från 1918 till 1962 och inriktade sig på ämnen som jordbruk,
skogsbruk och trädgårdsskötsel. Skolan i Skirö, där kantor Nils Göteling undervisade, var av Eriks betyg att döma inriktad på trädgårds- Tabell 1. Viktiga tidpunkter i Eric Ragnar
Sventenius liv. Frågetecknen indikerar osäkra uppgifter.
Important years in the life of Eric Ragnar Sven- tenius. Question marks indicate dubious infor- mation.
1910 Föddes den 10 oktober i Skirö, Småland Born in Skirö, Småland, Sweden
1928 Flyttade från Skirö för trädgårdspraktik Left Skirö for his first experience as a gar-
dener
1930 Praktiserade i handelsträdgård(?) i Erfurt, Tyskland
Possibly worked at a nursery(?) in Erfurt, Germany
1931 Studerade(?) samt anlade trädgård och/
eller herbarium(?) i Lugano, Schweiz Studied(?) and designed a garden and/or a
herbarium(?) in Lugano, Switzerland 1935 Blev chef för Marimurtra botaniska träd-
gård i Blanes, nordöstra Spanien Became the director of the Marimurtra
Botanical Garden, Spain
1940 Tog sin tillflykt till klostret Montserrat, nordöstra Spanien, lär sig latin
Withdrew almost three years at the Span- ish monastry Montserrat, Catalonia 1942 Antog namnet Eric Ragnar Sventenius
Took the name Eric Ragnar Sventenius 1943 Fick en botanisttjänst och flyttade till
Teneriffa, Kanarieöarna
Appointed a botanist’s position and moves to Tenerife, Canary Islands 1952 Grundade Jardín Canario i Tafira, Gran
Canaria
Established the Jardín Canario in Tafira, Gran Canaria
1953 Utflyttade enligt församlingsboken den 10 december permanent till Kanarie- öarna
Moved permanently from Sweden the 10 December to the Canary Islands 1970 Bosatte sig permanent på Gran Canaria
Moved permanently from Tenerife to Gran Canaria
1973 Omkom den 23 juni i Las Palmas till följd av en bilolycka utanför Jardín Canario Killed in a car accident the 23 June just
outside the gate of the Jardín Canario
skötsel. Han ska redan nu ha varit begåvad i ämnet och gjorde bland annat ritningar till planteringar (Hultén 1972). Slutbetyget var utmärkt med nästan bara stora A och förmodli- gen uppmuntrades han av Göteling att fortsätta sina studier i trädgårdskonsten. Erik var nu 15 år gammal och tog sig fram som dräng, bland annat på gården Skönberga i Skirö. Enligt upp- gift ska han år 1927, som 17-åring, ha sökt sig till trädgårdsmästarutbildningen vid Adelsnäs trädgårdsskola utanför Åtvidaberg (Hultén 1972, Rodrigo 1990).
Utbildningen vid Adelsnäs trädgårdsskola var vid denna tid tvåårig och för att bli antagen krävdes dels fullgjord värnplikt (eller frisedel), dels tre års praktik inom yrket (Anonym 1925).
Medelåldern för studenterna vid antagningstill- fället var därför omkring 24 år, vilket gör att det förefaller osannolikt att den 17-årige Erik antagits till den längre utbildningen. Möjligen kan han ha gått någon av de kortare kurser som gavs för bland annat kvinnliga trädgårdsmästare innan han började samla på sig den trädgårds- praktik han behövde för att kunna söka sig till Adelsnäs.
I S:t Johannes församlingsbok (Norrköping) står inskrivet att Erik Svensson inflyttade den 7 november 1928 och tog anställning hos träd- gårdsmästare Axel Fredrik Källqvist i Mellerud.
Detta kan ha varit en del av den obligatoriska praktiken inför trädgårdsskolan, vilket antyds av
Hultén (1972). Sex månader senare, den 14 maj 1929, flyttar Erik till nästa praktikplats i Fel-
lingsbro utanför Örebro. Där måste han ha fått kontakt med trädgårdsmästare Robert Karlsson, tidigare trädgårdsmästare på Ekebyhammars herrgård i Fellingsbro, som stod i färd med att starta egen firma. Denna byggdes upp under åren 1929 och 1930 och fick namnet Solhems Handelsträdgård. Kanske fick Erik i uppgift att hjälpa till med anläggningen av handelsträdgår- den. Tre månader senare, den 2 augusti 1929, skriver han sig åter i föräldrahemmet i Liljesberg i Skirö socken.
Erik var följaktligen hemifrån i två år, under vilka han arbetade eller praktiserade i minst nio månader och kan därför inte ha genomgått den tvååriga utbildningen vid Adelsnäs trädgårds- skola. Skolans egen dokumentation kring åren 1927–1930 är sparsam och det tycks inte finnas
kvar inskrivningslängder, betyg eller omdömen (R. Andersson och N. Sandström, pers. komm.).
Vi har därför inte kunnat styrka att Erik fick någon trädgårdsutbildning vid Adelsnäs.
Ut i Europa
Under första hälften av 1900-talet var det van- ligt att svenska trädgårdsmästare praktiserade runt om i Europa. Det finns uppgifter om att Erik Svensson redan 1930, endast 20 år gammal, studerade taxonomi och växtsociologi under Dr.
Wilhelm von Roeder i Erfurt i Tyskland (Hultén Figur 2. Betesbackar intill det
numera rivna (1945) Gölberga gårdsmejeri i Skirö socken försommaren 2006. Här bodde Erik Svensson sina för- sta åtta år. Foto: Ulf Swenson.
Pastureland in summer 2006 at Gölberga, where Erik Svens- son spent his first eight years in the parish of Skirö in north- eastern Småland.
1972, Rodrigo 1990). Erik skulle 1930 ha inställt sig för mönstring i Sverige men uteblev, en från- varo han motiverade med studier vid en träd- gårdsskola i Erfurt (B. Kvist, i brev). Erfurt ligger i sydvästra delen av det forna Östtyskland och blev tidigt en centralort för den tyska trädgårds- näringen med flera mycket stora och betydelse- fulla handelsträdgårdar med postorderförsäljning, exempelvis Ernst Benary, Haage & Schmidt och kaktusspecialisten Friedrich Adolph Haage jun.
(numera Kakteen-Haage).
Det är mycket möjligt att Erik praktiserade vid en eller flera av dessa firmor men vi har inte lyckats identifiera vilken. Någon trädgårdsskola fanns inte vid denna tid i Erfurt men däremot i Bad Köstritz, ungefär 80 km väster om Erfurt.
Utbildningen inriktade sig både på teori och praktik och var tvåårig, vilket skulle kunna överensstämma med Eriks vistelsetid i Tyskland.
Någon lärare vid namn von Roeder har emel- lertid aldrig undervisat vid skolan i Bad Köstritz och Erik har inte heller varit inskriven där (E.
Czekalla, i e-brev). Wilhelm von Roeder var i själva verket inte botanist utan läkare och agro- nom, men med ett brett intresse för kaktusar (M. Klingel, D. Supthut, i e-brev) och han har skrivit flera böcker om kaktus- och suckulent- odling. Han var 1933 redaktör för den tidskrift som gavs ut av Deutschen Kakteen-Gesellschaft.
Under en period kan han ha varit verksam i Erfurt, för att senare vara baserad i Pullach, i närheten av München. Kanske lärde Erik känna
von Roeder i Erfurt, en bekantskap som bidrog till att Erik utvecklade ett intresse för sucku- lenta växter.
Efter avslutad praktik (eller studier) i Tysk- land ska Erik ha fortsatt sin trädgårdskarriär år 1931 i Lugano, en mindre stad i södra Schweiz
på gränsen till Italien. Han stannade där under tre år och studerade bland annat geobotanik (Rodrigo 1990) och försörjde sig genom att anlägga en trädgård för tropiska växter (Hultén 1972). Någon gång, troligen våren 1934, läm-
nade Erik Lugano tillsammans med en vän eller kollega för att samla medelhavsväxter i syfte att grunda ett herbarium.
Uppgifterna om Erik Ragnar Svenssons verksamhet i Tyskland och Schweiz är till stor del hämtade ur en intervju med honom i Vet- landaposten vid hans sista besök till Sverige (Hultén 1972). Dessa har varit svåra för oss att belägga och är delvis motstridiga. Varken uppgiften om hans studier, engagemang att anlägga en trädgård eller starta ett herbarium har vi kunnat styrka. Herbariet i Lugano (LUG) grundades 1853 och hyser inga insamlingar av Erik R. Svensson (P. Giorgetti, i e-brev). Inte heller fanns (eller finns) där någon skola för akademiska studier i naturvetenskap. Enligt de knapphändiga uppgifterna ska insamlingsresan ha varit Eriks sista uppdrag innan han avsåg att återvända till Sverige, kanske för att göra sin värnplikt eller för att med nyvunnen praktik från Europa bli antagen vid Adelsnäs trädgårds-
Figur 3. Handelsträdgården Haage
& Schmidt i Erfurt i Tyskland under 1930-talet, en av flera trädgårdar där Erik Svensson kan ha praktiserat under åren 1930 och 1931.
The garden firm Haage & Schmidt in Erfurt, Germany, one of several places Erik Svensson may have worked as a gardener during 1930 and 1931.
skola. Ödet ville dock annorlunda och Erik Ragnar Svensson uppmanades att kontakta en botanisk anläggning i Blanes på Spaniens nord- västkust, strax norr om Barcelona (Hultén 1972).
Tiden på Iberiska halvön
Från och med 1934, då Erik anlände till Spa- nien, är kunskaperna om hans verksamhet något bättre. Vi har kunnat stödja oss dels på kvarläm- nad korrespondens vid trädgården i Blanes och dels på en biografi av Antonio González (2001) med titeln (fritt översatt) ”Botaniken, Svente- nius och jag”. González var växtkemist, verksam vid universitetet i La Laguna på Teneriffa. Till- sammans med Erik besökte han flera öar i den makaronesiska arkipelagen för att samla växt- material. Uppenbarligen var de två mycket goda vänner men trots det berör González inte Eriks förehavanden innan tiden i Spanien.
Det lilla samhället Blanes ligger vid den katalanska kusten, nordost om Barcelona. Runt 1920 hade en förmögen tysk, Karl Faust, föräls-
kat sig i byn och kuststräckan känd som Costa Brava. Blanes, som numera har stadskaraktär, har gamla anor och kallades Blandae av romar- na. Där föddes Antonio Palau y Verdera (1734–
1793) som var professor vid botaniska trädgår- den i Madrid och också anlade en botanisk träd- gård i Blanes. Trädgården förföll efter Verderas död men av okänd anledning inspirerades Karl Faust att i samma samhälle bygga upp en ny botanisk trädgård – Jardí Botànic Marimurtra
eller Hortus Botanicus Marimurtra (figur 4). För att anlägga trädgården sammankallade han år 1934 dåtidens ledande spanska botanister, bland
annat Pius Font i Quer, Carlos Pau Español och José Cuatrecasas Arumí (www.jbotanicma- rimurtra.org). Pius Font i Quer (1888–1964) var chef vid Barcelona universitets botaniska institution och professor José Cuatrecasas Arumí (1903–1996) tillhörde en väletablerad
krets botanister. Cuatrecasas var vid tidpunkten professor i systematisk botanik i Madrid med framtida uppdrag i USA och Colombia (Stafleu
& Mennega 1997) och blev före sin död Spa- niens kanske främste botanist med mer än 3300 beskrivna arter och underarter (Diazgranados &
Funk 2006). Till denna skara anslöt sig den 24- årige trädgårdsmästaren Erik Ragnar Svensson från Skirö i Småland.
Liksom Karl Faust kände sig Erik hemma i Spanien, fattade sympati för landet, spanjorerna och det spanska språket (González 2001). Språk- begåvad som han var med engelska, tyska och italienska i bagaget blev nu spanska en ny utma- ning. Erik erbjöds 2 januari 1935 jobbet som chef över Marimurtra botaniska trädgård med dess lilla herbarium, en post han innehade till 10 september 1940. Han startade den vetenskap-
liga tidskiften Acta Mar y Murtra som inriktade sig på tropiska växters biologi och taxonomi.
Den utgavs i två häften innan Karl Faust ströp finansieringen. Vid trädgården kom Erik för första gången i kontakt med den makaronesiska Figur 4. Hortus Botanicus Marimurtra i
Blanes i Spanien. Erik Svensson anli- tades 1934 av trädgårdens grundare, Karl Faust, för att anlägga trädgår- dens suckulentplanteringar. Foto: Ulf Swenson.
Hortus Botanicus Marimurtra in Blanes, Spain, where the founder, Karl Faust, called Erik Svensson in 1934 to plan the garden and work as his gardener of succulent plants.
floran, växter han började drömma om att få studera på deras naturliga växtplatser. Men spanska inbördeskriget bröt ut i juli 1936 och oroligheterna fortgick till 1939, då andra världs- kriget tog vid. Planerna på en resa till Kanarie- öarna fick skjutas på framtiden.
År 1936 ska Erik Svensson ha rest till Prag, då huvudstad i Tjeckoslovakien, och enligt Rodrigo (1990) studerat botanik, växtgenetik och hybridisering vid Karlsuniversitetet under professor Alberto Vojtech Frič. Rodrigo nämner också att Erik ska ha assisterat Frič under en kurs i växtsystematik. Vi har dock varken kun- nat styrka att Erik varit inskriven, tagit några universitetspoäng eller arbetat som assistent vid Karlsuniversitetet i Prag (J. Ratajova, pers.
komm.). Alberto Vojtech Frič (1882–1944) var inte professor och arbetade inte heller som lärare vid Karlsuniversitetet. Frič framstår istället som en ekonomiskt oberoende, excentrisk kaktus- jägare, som drev en kaktusfirma i Tjeckoslova- kien (Zázvorka & Sedivy 1993, M. Hjertson, pers. komm.). På 1920-talet reste han i Syd- och Nordamerika för att samla kaktusar som bland annat vidarebefordrades till Kakteen-Haage i Erfurt, en av de firmor där Erik Svensson kan ha praktiserat (Neduchal 2005, Anonym 2006). Frič publicerade ett stort antal nya namn på kaktusar, bland annat i sina kaktuslistor, men vägrade anpassa sig till de internationella
nomenklaturreglerna och ”bannlystes” därför 1936 av andra kaktusforskare (Neduchal 2005).
Karl Faust övervintrade spanska inbördes- kriget i Frankrike (1936), Schweiz (1937) och Monaco (1938) men återvände till Blanes efter kriget. Erik hade under hela denna svåra period, känd i Katalonien som ”den röda tiden”, för- valtat trädgården till Fausts fulla belåtenhet (K.
Faust i brev till E. Svensson). Därför var det oväntat att Erik blev tvungen att lämna trädgår- den i september 1940 efter en dispyt med Faust.
Flera förklaringar till det inträffade ges. Kanske avskedades Erik för att han farit utomlands och inte skött trädgården under inbördeskriget (J.
M. Montserrat, i e-brev) men inget i de kvar- lämnade breven tyder på detta. En annan för- klaring är att han efter eget huvud planterat ett område med piprankeväxter (Aristolochiaceae), vilket inte alls gillades av Faust (de Bolòs 1976).
Troligast är dock att en ekonomisk tvist låg till grund för Eriks avsked (J. Pedrola-Monfort, i e- brev), vilket också styrks av de efterlämnade bre- ven. Trädgårdens kassör, Juan Llatas, ska under ett års tid (1938–39) underlåtit att betala ut någon lön till Erik samtidigt som denne gjorde flera utlägg ur egen ficka för trädgårdens räk- ning. I september 1940 ville Erik ha ersättning för lön och utlägg i den valuta som bestämts av staten. Faust vägrade! Till sist tog Erik hjälp av den svenske konsuln Emil Beckman, som
Figur 5. Klostret Montser- rat, grundat år 1025 och beläget 50 km nordväst om Barcelona. Här tillbringade Erik Svensson nästan tre år (1940–1943), studerade latin, ordnade herbariet och kon- verterade till katolicismen.
Foto: Johannes Lundberg.
The monastery Montserrat was founded in 1025 and is located 50 km northwest of Barcelona. Erik Svensson spent almost three years here (1940–1943), studied Latin, worked in the herbarium, and converted to Catholicism.
bönföll Faust att dra ett streck över ärendet sam- tidigt som Erik donerade skiljepenningen till trädgården. Han var fattig och utan hem när två mycket goda vänner i Blanes, María Teresa och Antonio Bedós, förbarmade sig och lät honom få en fristad hos dem. Samtidigt hade andra världskriget intensifierats varför Erik inte ville återvända till Sverige där han riskerade tjänstgö- ring i armén. Med hjälp av makarna Bedós sökte han sig istället till klostret Montserrat mot slutet av 1940.
Montserrat är Spaniens kanske mest berömda kloster och ligger i ett isolerat bergsområde bara 50 km nordväst om Barcelona. Det är beläget på 720 meters höjd över havet i ett bergsområde uppbyggt av sandsten och konglomerat från tertiär (figur 5). Här kom Erik att övervintra oroligheterna i nästan tre år och under tiden förkovrade han sig i latin. Kriget med allt sitt lidande gick honom inte obemärkt förbi, men han försökte finna själslig ro innanför klostrets murar. Särskild lycka fann han i klostrets bib- liotek och i de många vandringar han gjorde utmed bergsstigarna i omgivningarna. Han kom att lära känna och anförtro sig till en munk, Adeodato F. Marcet (1875–1964), som själv var intresserad av botanik och ofta gjorde Erik säll- skap i bergen (González 2001; J. M. Montser- rat, i e-brev). Än idag är Eriks arbete i klostrets bibliotek, herbarium och trädgård mycket upp- skattat men det är numera få som minns honom.
En munk vid namn Alexandro, 96 år gammal, mindes honom väl då en av oss (US) och Johan- nes Lundberg besökte klostret i juli 2006. Alex- andro karakteriserade honom som intelligent, allvarlig och mystisk. De talade alltid tyska med varandra.
Klosterlivet gjorde ett djupt intryck på Erik och ledde till att han konverterade till katoli- cismen (J. M. Montserrat, i e-brev). Han fasci- nerades av det latinska språket som inspirerade honom att ändra sitt namn. År 1942 ställde han en begäran till hans Kungliga Majestät i Sverige om att få ändra Erik Ragnar Svensson till Eric Ragnar Sventenius. Ändringen bifölls den 28 augusti 1942 och snart ändrade även brodern Göte sitt namn till Sventenius (B. Kvist, i brev).
Intresset för latin skulle med tiden även komma till uttryck i hela publikationer på språket (Sven- tenius 1960).
Trots brinnande krig i Europa vistades Eric 1941–1942 utanför Sverige med laga förfall, kan-
ske med motiveringen att han hade gått i kloster.
Det finns en uppgift om att han under kriget blev kallad till Svenska ambassaden för att tolka (J. M. Montserrat, i e-brev) samt att han för sina insatser under kriget dekorerades med Vasa- orden (Hultén 1972). Den senare uppgiften är hämtad ur Vetlandaposten, där Eric intervjuades under ett av de få besök han gjorde till släkt, vänner och barndomstrakter i Sverige (figur 6).
Vi har varit i kontakt med Sveriges ambassad i Madrid, Utrikesdepartementets arkiv och Kung- liga Majestäts Orden för att styrka dekorationen utan att finna belägg för att uppgiften är riktig.
Figur 6. Eric Sventenius (till höger) med sin bror Göte Sventenius fångade av Vetlandapostens foto- graf utanför Nyelund i Skirö i augusti 1972. Detta var det sista av de få besök Eric gjorde i Sverige efter det att han lämnade landet 1930.
Eric Sventenius (right) and his brother Göte Sven- tenius, photographed for the newspaper Vetlanda- posten in August 1972. This call to Sweden was one of very few and the last one Eric did after he had left in 1930.
