Vollmoen och Island Stenberger, Mårten
Fornvännen 1943(38), s. 169-173 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1943_169 Ingår i: samla.raa.se
AV
M Å R T E N S T E N B E R G E R
I»Naturen» 1942 lämnar Harald Egenses Lund en kortfattad redo- görelse för undersökningen av den märkliga husgrundssamlingen på Vollmoen, Engeloya i Steigen, Nordland, en nordlig parallell till de bekanta sydvästnorska byggnadsgrupperingar från yngre järnålder, vilka äro kända under namnen Leksaren, Klauhaugane, Dysjane och Oygarden.1 Liksom dessa sistnämnda karakteriseras Vollmoen av en radiell gruppering av ett antal husgrunder kring en öppen plats i mitten. Egenaes Lund framkastar tanken, att minnes- märket på Vollmoen utgör rudera efter en central kultplats i Håloga- lands nordnorska järnåldersrike.
Anläggningen på Vollmoen innefattar 16 husgrunder kring en oval plats av c:a 30 X 60 m:s storlek; husfundamenten ligga i två grupper om 8 grunder i vardera gruppen utmed platsens långsidor. Samtliga hus ha bildat ett långsträckt ovalt rum med en längd av 12—14 m;
bredden har uppgått till 4,5—5,5 m. Husens långsidor synas ha varit uppförda av idel grästorv. Inga spår funnos efter väggar i gavlarna, vilket tolkats såsom bevis för att gavlarna bestått av trävirke. Husens ingång har legat på de mot mittplatsen vettande gavelfronterna. Det centrala i byggnadernas inre har varit eldstaden, vilken haft karak- tären av en långeld av c:a 1 m:s bredd och ända till 6 m:s längd.
Taken ha burits av stolpar i två rader, en rad ett stycke från vardera långväggens insida. Stolpraderna ha följt långsidorna i en vackert svängd linje.
Här skall ej ordas om denna nordnorska bebyggelselämning som helhet betraktad, om dess samhälleliga innebörd och med Leksaren et konsortes ägda samhörighet. Det sistnämnda är odiskutabelt och har ' H . E g e n s e s L u n d , En sentralhelligdom for det gamle håleygske riket?, Naturen, Nr 3, Oslo 1942.
170 M Å R T E N S T E N B E R G E R
Fig. 1.
Hallen vid Skallakot, ]>jörsärdalur, södra Island. T. h. stenläggning innanför byggnadens ena ingångsöppning, mitt pä golvet eldstaden. Aa. Roussell foto.
The hall at Skallakot, ]jjörsärdalur, South Iceland. On the right the stone pavement inside one of the entranecs of the building, in the centre ot the floor the hearth. Photo
Aa. Roussell.
klart formulerats av Egenaes Lund. Avsikten med detta korta med- delande är endast att fästa uppmärksamheten vid gemensamma drag i planlösning och byggnadsskick mellan Vollmoen och sagatidens isländska hall.
Det som främst faller i ögonen beträffande Vollmoengrunderna är deras regelbundet ovala figur. I detta avseende äga de visserligen en del motsvarigheter bland byggnadslämningar från förhistorisk tid inom det skandinaviska området, men om dessa sålunda någon gång visa tendens till oval planform, är denna likväl aldrig tillnärmelsevis så klart uttryckt som på Vollmoen. Den ovala planen hos ifråga- varande skandinaviska huslämningar verkar i allmänhet tillfälligt betingad, ej medvetet eftersträvad.
Bästa exemplet på hus med oval planform utgöra de välkända, syn- nerligen välproportionerade husbottnarna i vikingatidsborgen Trcl-
leborg på Själland.2 T r e l l e b o r g s h u s e n s ovala plan måste vara för- knippad med ett viktigt k o n s t r u k t i v t k r a v , nämligen att i den jord- g r ä v d a resvirkesväggen få till stånd ö n s k v ä r d s p ä n n i n g och fasthet mellan stav och fjäder.
Det h a r u n d e r h ä n v i s n i n g till s i s t n ä m n d a h u s l ä m n i n g a r samt före- kommande äldre avbildningar framhållits som sannolikt att den egen- a r t a d e h u s t y p , som de ovala T r e l l e b o r g s h u s e n från vikingatid före- träda, varit h e m m a h ö r a n d e i både D a n m a r k och Norge liksom i de av nordiskt folk bebyggda d e l a r n a av Nordengland och Sydskottland, troligtvis även i Sverige.3 F ö r Sveriges vidkommande ä r såsom Schultz framhåller det f ö r h a n d e n v a r a n d e bevismaterialet rätt magert.
Det b e k a n t a B o t k y r k a m o n u m e n t e t från S ö d e r m a n l a n d återger bilden av en långsträckt, oval b y g g n a d med r a k , s å l u n d a ej svängd taklinje som T r e l l e b o r g s h u s e n torde ha ägt, men övertygande m a r k f y n d ha ej blivit gjorda i Sverige även om en och a n n a n av Gotland-Ölands k ä m p g r a v a r och n å g o n e n s t a k a fastlandshiisgruml t e n d e r a r åt oval planform. Genom de s e n a r e å r e n s u n d e r s ö k n i n g a r h a r emellertid ty- pen erhållit förträffliga företrädare på n o r s k botten i g r ä s t o r v s g r u n - d e r n a från Vollmoen.4 Don förefaller framför allt h a hört hemma i Nordsjöområdet och som b o n i n g s h u s h a r den även nyligen blivit påvisad i den n o r d i s k a k u l t u r e n s utpost i nordväst, på Island.
Vid de u t g r ä v n i n g a r i P j ö r s å r d a l u r och BorgarfjarSardistriktet på Island, vilka 1939 utfördes i s a m v e r k a n av arkeologer från de s k i l d a n o r d i s k a l ä n d e r n a , frilades på n å g r a platser h a l l b y g g n a d e r från sagatid. D e s s a b y g g n a d s l ä m n i n g a r exemplifierade med avseende på planformen samma u t p r ä g l a d e h u s t y p som T r e l l e b o r g s h u s e n och Voll- moenhusen (denna ä r dock tidigare k ä n d på I s l a n d genom den som tempelgrund säkerligen felaktigt tolkade b y g g n a d s l ä m n i n g e n vid Hofstaoir på N o r d i s l a n d ) : en l å n g s t r ä c k t b y g g n a d med s v ä n g d a lång- sidor och största bredden s å l u n d a förlagd till mitten, två i n r e stolp- h å l s r a d e r , vilka a n s l u t a till v ä g g a r n a s b u k t a d e linjer, i n g å n g eller i n g å n g a r på ena långväggen, l å n g s t r ä c k t eldstad i b y g g n a d e n s mitt.
' Se senast C. G. S c h u l t z , Vikingetidshuset paa Trelleborg. Fra Na- tionalmuseets Arbejdsraark 1942. Köbenhavn 1942.
5 C. G. S c h u 11 z, a. a.
* Bland de sydvästnorska stengrunderna från yngre järnålder upp- träda såsom framhållits av Aa. Roussell ovalbetonade hus. Se härom A a. R o u s s e l l m. fl., Forntida gårdar i Island, Uppsala 1943.
172 M Å R T E N S T E N B E R G E R
Överensstämmelsen med Trelleborgshusen skarpes ytterligare genom omständigheten att smärre rum funnits i vardera ändan, medan mitt- partiet upptagit det väsentliga av utrymmet och bildat en långsträckt, öppen hall. Husens omramning har på vanligt isländskt maner, och
iilfihfflL-v^ci
™ * * H n w w ^ ^
3EBEEE T
0 1 2 3 «, 5 t 7 5 3 10 fl IZ 13 » /S 16 17 IB I i 2 0 M
Fig. 2.
Plan av hallen vid Isleifsstadir, BorgarfjariJardistriktct, västra Island.
Uppmätn. av förf.
Plan of the hall at isleifsstaölr, BorgarfjarSar district, West Iccland.
Measurements by the author.
härutinnan erinrande om Vollmocngrunderna, bestått av mer än me- lertjocka grästorvsvallar.
Fig. 1 visar från ena gavelsidan en dylik 1939 utgrävd byggnads- lämning, benämnd Skallakot och belägen bland höjderna ovanför AsölfsstaSir i Pjörsårdalur på södra Island. Den har buktade långsidor, långsidosingångar samt eldstad mitt på golvet mellan längsgående stolphålsrader. Vardera kortändan har inneslutit ett mindre rum. Fig. 2 återger planen av den i Landnämabök omtalade landnamnsgården IsleifsstaSir i BorgarfjarSarsysla på västra Island,
h o s vilken den symmetriskt utbildade ovala planformen kommer än tydligare till uttryck. D e s s a b y g g n a d s l ä m n i n g a r förskriva sig från b o n i n g s h u s och k u n n a d a t e r a s till sagatid.
P å detta sätt var uppenbarligen sagatidens i s l ä n d s k a hall i allmän- het gestaltad. Av allt att döma h a r typen haft relativt k o r t livslängd på Island — hallen h a r u n d e r tidig medeltid givits s t r ä n g t r e g u l j ä r plan men med bibehållande av den gamla långsidesorienteringen och do dubbla t a k b ä r a n d e s t o l p a r n a i det inre. O r s a k e n till denna jämfö- relsevis s n a b b a f ö r ä n d r i n g torde bl. a. h a varit att f ö r u t s ä t t n i n g a r n a för h u s t y p e n s tillkomst, resvirkestekniken, aldrig förelegat på Island.
D e ovala I s l a n d s h u s e n och V o l l m o e n g r u n d e r n a torde b å d a r o t a i s a m m a bebyggelse- och k u l t u r o m r å d e , nämligen v ä s t r a och s y d v ä s t r a Norge. N å g r a belägg från förhistorisk tid för att s t a v v e r k s b y g g n a d e r av renodlad T r e l l e b o r g s t y p förefunnits i dessa jämförelsevis skogfat- tiga t r a k t e r ä r o visserligen ej för handen, men e n b a r t konstaterandet av de r e g e l b u n d e t o v a l f o r m a d e h u s e n i N o r d n o r g e och p å I s l a n d be- rättiga till antagandet, att s å d a n a funnits där. De hittills gjorda m a r k - fynden s y n a s ange att det till sen förhistorisk tid h ä n f ö r b a r a ovala huset av u t p r ä g l a d typ o r g a n i s k t h ö r s a m m a n med stavverket som byggnadsskick oeh väsentligen varit en i de v ä s t r a d e l a r n a av Nor- den förekommande byggnadsform för b o s t a d s ä n d a m å l .
S U M M A R Y
M Å R T E N S T E N B E R G E R : Vollmoen a n d Iceland.
Referring to a short account in »Naturen» 1942 by Harald Egen»s Lund of the remarkable remains of a settlement at Vollmoen, Steigen, Nordland, which comprises 16 definitely oval house foundations round a courtyard c.
30 X 60 metres in size, the author reports the occurrence of a similar style ot building in Iceland from the oldest Icelandic building phase — the Saga period. A number of oval house foundations of the same type as the houses at Vollmoen were uncovered in Southern and Western Iceland in the summcr of 1939, by archaeologists from the different northern countries (tigs. 1—2).
As far as can be judged, the oval house with the entrance on one of the long sides was, however, short-lived in Iceland. Already during the earlier Middle Ages, the Icelandic hall had a strictly rectangular plan. Like the foundations at Vollmoen, the Icelandic oval-shaped houses have their closest counterparts in the oval house foundations in Trelleborg Castle on Zealand from the Viking period. The author raaintains tbat the oval house from late prehistoric times is organically connected with the stave-technique, and was a type of house met with prindpally in the western parts of Seandinavia
