Runinskrifter, ortnamn och bebyggelse – gotländska och andra exempel

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Helmer Gustavson

Title Runinskrifter, ortnamn och bebyggelse – gotländska och andra exempel

Issue 11

Year of Publication 1986

Pages 202–211

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Runinskrifter, ortnamn och bebyggelse ^— gotländska och andra exempel

av Helmer Gustavson

Det äregentligen en truismattpåpeka attinskrif¬

terna på våra runstenar och runhällar är viktiga språkliga primärkällortillkunskapen omsamhäl¬

let underenkortmenblomstrande och vitalperiod

avvårhistoria, 1000-talet,enperiodsombildaren

brygga mellan förhistoria och medeltid. Mindre känt är väl att vi också har ett stort antal runin¬

skrifter från medeltiden, av värde vid studiet av denperioden.

Dessa runmonument kan studeras med olika metoder. Enutgångspunktärdenspråkvetenskap¬

liga. Inskriftensjälvärdå det primära, och arbets¬

sättetblirattförsöka fastställa^ensäkerläsningav inskriften och därefter tolka den utifrån ett stu¬

diumavljud- och formhistoria, ordbildning, bety¬

delselära och syntaxsamt att gedenendjupdimen¬

sion utifrån vad vivetomsakförhållandenoch kul¬

turella företeelser i det forntida samhället.

Men dessaminnesmärken kanju ocksåses med

enarkeologs ellerannanbebyggelseforskaresögon och blir då ett bland de många objekt ^som dessa forskare arbetar med. Runstenen vid vägen kan

t ex vara ettelement bland andra i studiet av hur kommunikationerna inom ettområdefungeratel- ler-av hur ett juridiskt eller administrativt system satt sinaspår i landskapet.

Ofta _ger själva inskriften upplysningar om det kulturlandskap därrunstenenstår. 1många fallbe¬

rättas att den som svarat för att runstenen restes också låtitgöraenbro till den dödes minne, något

som vanligen skall förstås så att en vägbank an¬

lagts, eller låtit röja^envägeller ställa iordning^en tingsplats. De två sistnämnda prestationerna är dock ganska sällanomnämnda i runinskrifterna.

Ortnamn

på runstenar

Intemindreviktiga ärdeortnamn somvi möteri inskrifterna. Iendel fallärdetnamnpåstörreom¬

råden, oftare namn på byar eller gårdar. Vi har

bortåt 200inhemskaortnamnbelagda i de vikinga¬

tida och medeltida runinskrifterna. På en sörm¬

ländsk runsten nära Rönö hundares tingsplats (Jansson 1948 s2860 uppträder det frånvästnor- disklitteratur välkändanamnetSvitjod formulerat

istenstil: vamrikiRaRauningiok sniallastiR i Sve- t}iut)u, ”De ^voromäktiga i ’Rauningi’ (en av Sö¬

dermanlandsgamlahuvudbygder ?)ochde raskas¬

te i Svitjod”. Andra sådanaområdes- eller land- skapsnamnsomåterfinns pårunstenarärGotland (a:kut: lanti),Jämtland (e^tal^nt), Skåne(o ska- nu).Finnveden (< Finnheden;ofinhi|)i, jfr Jorda-

nes: 500-taletsfinnaithae ’inbyggare i Finnveden’;

JosefSvennung 1967s62)m fl. Men de flestaort¬

namnen i runinskrifterna är namn på byar eller gårdar. I dessa fall kan ^man genomgående räkna

med bådenamn-ochbebyggelsekontinuitet;^nam¬

netavserän idagsamma bebyggelsesomdå runin¬

skriften ristades in.RunstenenSö 214iÖverselöär rest till minne av Viger, som bodde i

Årby.

Ӂrby

giärdet emellan byyn och Skogzbacken een stoor Steen finnes upreest, på honom een Chrono öfwerst och ibreddernebookstäfwer, gambla och

med mycken moosa öfwerdragne.” Trots omild behandling under århundradena finns runstenen kvar strax intill

Årby

(iaR :buki: hat)ista|)um; Gustavson 1975s 175 0i

Ågerstastenen

stam; Elmevik 1971 s27ff) och Lövhamrastenen

U 371vid dennuutdikadesjön Hederviken meden

gångi tiden klart ochfintvatten,belägen några mil

nordost om Arlanda (ulf x i x lukobri; förleden Lög-, senare omtytt till Löv-, är enligt Otto von Friesen [1930 ^s 101 f] fsv logh ’bad, badvatten’, medan efterleden -hamraofta_{anger en}berg- eller moränbacke,vanligen skogbevuxen ochgärnabe¬

lägen vidensjö).

Det rörsig härompunktnedslagbåde i frågaom tid och rum. Vi möter inhemskaortnamn (områ¬

des-, bebyggelse- och naturnamn) i ett sextiotal

runinskrifter från Uppland, i ett åttiofemtal från Gotland och i 10till 15 inskrifter i varderaÖster¬

götland, Södermanland och Småland, medan in¬

skrifterna med sådana ortnamn i Västergötland och Skånenästankanräknaspåenahandensfing¬

rar. Enstakaruninskrifter medortnamnåterfinns i Hälsingland, Jämtland, Närke och Västmanland

samt på Öland. Undantagsvis nämns mer än ett

ortnamni sammainskrift. I inskriften på den be¬

römda Malstastenen i Hälsinglandmöter vi nam¬

nenBalsten, LönnångerochFärdsjö, det första^en klippanäraMalsta, de tvåandra byar i socknen.

Likasårör det sig om ett vitt tidsspann. På en skånskrunstenDR 280från årtiondenaomkringår 1000 uppges att Tumme ägde Gusnave (ku|)is x

snaba).Enligt öle Worms Danicorum Monumen-

torum(1643s 184)fanns den”inpratointer Skor¬

by &Gusnabe” och med namnetavses alltså byn

Gusnave iSkårby socken. AvBotkyrkamonumen¬

tetSö 286^—det berömda runristadegravminnes¬

märket frånmitten av 1100-taletöver Björn, bror

till helgonet Botvid —framgår det att Björns fä¬

dernegårdvarHammarby (haimarbu).EnligtBot- vidslegenden byggde Björn på deras fädernegård (in patrimonio ipsorum)enkyrkaavträ,helgadåt Botvid. Samtidigt torde han av egendomen ha

skänktjord tillenprästgård; denna bar ända in på 1900-talet fastighetsbeteckningen Hammarby.

Frånslutetav 1100-taletellerettstycke in på1200- talet är belägget pådet runskrivnaortnamn, som

tycks ingå i stenmästarsignaturenFinnvidpå Dju- raberg och somenligt EvertSalberger (1978 s 197 ff) kanvaraattsöka i trakten avJönköping. 1 de gotländska runinskrifterna från 1200-talet och in på 1500-talet är påfallande många gårdar namn¬

givna.Äveni den speciellatypavruninskriftersom vi känner frånÖversiljanfrån 1500-talet ochsena¬

re är ortnamnrikligt förekommande.

Genom att förknippa uppgifter i runinskrifter,

sompåettellerannatsätthörsammanoch därort¬

namnelleruppgiftom enviss plats ingår, medvar¬

andrakan vi ibland få klarhet iägoförhållandenin¬

om ensläkt ochomvilkajordegendomardeninne¬

hade. Vid sidan av att vara ett minnesmärke är runsteneni dessafall ocksåettjuridiskt dokument,

en åtkomsthandling. En intressant sådan inskrift återfinns på HillersjöhällenU 29 på Svartsjölan¬

det. På den och fem andra runinskrifter i Stock¬

holmsområdet (Färentuna kyrka samt Snottsta

och Vretai Vallentunakommun)beskrivsen arvs- ochsläkthistoria medenkvinnaInga,gift blamed Ragnfasti Snottsta (i ^• snutastalrum),somhuvud¬

person. Runhällen U 130 vid Nora i Danderydan¬

gerattgården där, dvs Nora,ärderas odaljord och ättearv, FinnvidssönernapåÄlgesta. Det Älgesta

som avsesär,avinskriftenpårunstenenU 433vid Husby-Ärlinghundrakyrkaattdöma,enbyÄlge¬

sta,belägentremilnorr om NoraiHusby-Ärling¬

hundra iSigtuna kommun.

Inågra fall^{anar man} möjligen själva tillblivel¬

seprocessenförett ortnamngenomde upplysning¬

arruninskriften_ger. PåensmåländskrunstenSm

144 från 800-taIet berättas att en man vid namn

Guda-Skägge (eller Guda-Skage, Guda-Skacke) ristatstenen. Denförstakomponenteninamnetär

en genitivform avettmansnamn Guöi ellerav ett substantiv goSi ’präst’. Stenen har stått vid Gur-

sten i Lofta, en plats som 1536 skrivs Godhasten (SRP 1936), senare gudestenn (1544), guderstenn (1575) och Guerstenn (1590) och som kan ha fått

namn av runstenen mentroligare ^{av en} fornborg

vid gården. Likaså finns möjligen ett samband

mellan den man Skinnljuv (Ski<n>J)aleubaR)

som nämnspå den östgötskaSkärkindsstenenÖg

171 från 500-talet ochgården Skinnstad i samma socken. I Rökstenens inskrift från omkring 800 finns möjligenendirekt eller indirekt anknytning

till tvåortnamnitraktenavRök,nämligen mellan

inskriftens i<n>goldi<n>ga ’Ingvaldsättling-

arna’ och sibu uiauari’Sibbe från Vi’ochbyn Ing- valdstorpstrax söderomRöks kyrkaresp, omän mindre troligt, byn (socknen) Väversunda någon halvmil västerut.

Källor till

gotländska gårdnamn

Idenöversiktliga redovisningen^avförekomstenav

ortnamni runinskrifterna ärdegotländska beläg¬

genöverraskandemånga. Ipraktiskttagetsamtli¬

gafallärdetinskrifterpå medeltida gravhällar från 1100—1500-talet. Påfallande i dessa gotländska beläggärdennärasyntaktiska kopplingenmellan personnamnet och ortnamnet, mestadels ettgård¬

namn;gårdnamnetfungerarsomettslagsbinamn.

Det tycks i äldre tid ha funnits ett nära samband mellanpersonbinamnochvissa gårdnamn på Got¬

land. Det gäller mellan personbinamnen på -arvi

och gårdnamn på -arva (Siglaiksarfi ’Siglaiks ar¬

vinge’, ’Siglaiksson’ och Siglaifsarfa ’Siglaiks ar¬

vinges gård’) och ifrågaomde på Gotlandsåtypis¬

kagenitiviska gårdnamnen.

Åtminstone

naregällerattenstormängdavde gårdnamnsom harpersonnamn somgrundord i äldre tidmåste ha kunnatuppfattassomgenitivformeravkändaper¬

sonnamnelleräldstsom tillhörandekända_perso¬

ner. Det nära sambandet mellan _person och gård framgår ocksåavdetpå Gotlandvanligasättetatt bilda personnamn genomavledning till gårdnamn (s k husbondenamn). Smissen till Smiss osv. Det ingående studium Evert Melefors ägnat dessa be¬

teckningar på Gotland (1983 s 107 ff) visar att dessanamnharkunnat bildaspå många olikasätt.

Igravhällarnas runinskriftermötervienstor grupp

av typen Johan i Gräne (G 178) osv, som svarar motdenpå fastlandet vanligatypenMåns i Berga ochsomkompletterartypenHägvaldsLars(’Lars

sombrukargården Hägvalds’)och Jakob Kaupar-

ve.

Ortnamnen i det gotländska inskriftmaterialet

ärvärdefullamedhänsyn till det rådande källäget.

Det skriftliga källmaterialet för Gotlands bebyg¬

gelsehistoria i äldre tidärknapphändigtoch delvis kvalitativt otillfredsställande. Det består i huvud¬

sak av Sävesamlingen från 1800-talet i Uppsala universitetsbibliotek (se efterskriften i Gotländsk ordbok och Bjersby 1964), skattläggningskartor i skala 1:8 000jämte beskrivningen från 1693-1706 (se Moberg 1938), jordeboken 1653-54 medupp¬

gifterom ca1 540gårdsenheters besuttenheti hem- mansdelar Gämför Melefors 1983 s 154 n 170), markelejstaxering,åkerns storlek, ängens omfatt¬

ning,ägarensocheventuellunderlydandebrukares

namn m m. 1jordeboken1646är1 948 bönderan¬

givna med namnochgårdnamn, medan jordebo¬

ken 1610 ärofullständig(material för fem ting sak¬

nasnästanhelt). Den äldstajordebokenmed upp¬

gifter för helaön ärfrån 1608.1 denmötervi 1 541 bönder och 1 470 gårdar. Dessa uppgifter torde egentligen avspegla förhållandena vid mitten ^av 1570-talet(Körner 1979s139).Till 1600-talskällor-

nahörockså landboken 1646 meduppgift^omgår¬

dar ifrågaommantal och taxering (imarkelej)och mantalsregistren för 1614 och 1634. 15(X)-talskäl- lornaär betydligtmer sparsamma. Denviktigaste

kamerala källan är den skatteuppbördsbok, som fördes för Sören Norrby 1523-1524 och där drygt 600 bönder, oftast med tillagt gårdnamn, räknas upp (Körner 1979s 138).

Detmedeltida urkundsmaterialetärytterligt be¬

gränsat ävenom manräknar med detsomavfattats på latinochlågtyska. Vid sidanavdetknappa dip¬

lommaterialetärtvåhandskriftervärdaattnämna.

Denenaärdenpådanska skrivna äldstakamerala översikten av skatteintäkter ochutgifter, upprät¬

tad för Ivar Axelsson Thott åren 1485-1487 (C 9 i RA;seFabricius 1905) med bl ^auppgifterom210 bönder(namnoch gårdnamn),samtden i kamera¬

lasammanhangmindre intressantahandskriften B 99 (i KB) med Visbyfranciskanernas nekrologier

ochkalendarium från 1300-talet.

Motdennabakgrund blir inskrifterna på de rela¬

tivt talrikagravhällarna på den gotländska lands¬

bygden med det nära sambandet mellan person¬

namnochgårdnamnenviktig källa förattfaststäl¬

la den medeltidabebyggelsen.Detgäller bådedepå latin avfattade inskrifterna med latinskt alfabet och de forngutniska inskrifterna med runor. De förraärpublicerade, om änmedvissa läsningsfel,

avGustafLindström 1895, de senareärunderut¬

givning i serieverket Gotlands runinskrifter (1962 ff).

Källkritiska

aspekter

Ortnamnsmaterialets knapphändighet medför att ortnamnen måste användas med stor försiktighet

och medgod källkritik.Under desenasteårtionde¬

naharstortintresseägnatsåtregressionsperioder-

na i nordisk bebyggelsehistoria; arkeologer och kulturgeografer har belyst utvecklingen under järnåldernochtidigmedeltid, historiker har stude¬

rattillbakagångsskedenunder medeltiden bl ai de nordiska ödegårdsprojekten. Ortnamnsmaterial har därvid inte sällan kommit tillanvändning.

För Gotlands del har bebyggelseutvecklingen

och regressionen studerats av Per-Göran Ersson

(1974) vadgäller tiden frånbörjan avmedeltiden

fram till mittenav 1600-taletochavDanCarlsson (1979), Sven-Olof Lindquist (1981) och Anders

Carlsson (1983) i ett större tidsperspektiv. Den

förstnämnde har utnyttjat ortnamnen i avsevärd omfattning i sinundersökning. Det kanvaravärt

att dröja något vid hans undersökning, eftersom

han använder ortnamnsuppgifterfrån gotländska runinskrifter ocheftersom undersökningen illust¬

rerarriskernaför andradiscipliner vid arbete med ortnamnsmaterial.

Enligt Per-Göran Ersson har enicke obetydlig ödeläggelse av en viss typ av bebyggelse ägt rum undermedeltiden, kanske harentiondelavgårdar¬

nablivit ödeunder denna tid.Ödesmålenberäknar han till 15%avsamtliga kända gårdarefter järnål¬

dernoch framtill 1653(Ersson 1974s57). Han räk¬

narockså medattenbebyggelseexpansion skerpe¬

riodvis underdenna tid. Hypotesen ärattGotland upplevt^enperiodav kolonisation under tidigme¬

deltid ochhögmedeltid, avbrutenavettödeläggel-

seskedeundersenmedeltid(1350-1450),varefteren ny period av expansion följt. 1 sin bebyggelsebild

räknar han med i detnärmasteen fördubblingav

enkelgårdar under medeltidens första århundra¬

den och attett bebyggelsemaximum uppnåtts vid högmedeltidens slut. Vid utgången av medeltiden

beräknasantalet brukadegårdarvaraungefär lika

stort som tidigare, men en ganska stor grupp av

ödegårdar har ackumulerats (ca 10% av antalet gårdar). Därefterbörjadeen ny bebyggelseexpan¬

sion fram till mitten av 1500-talet (med inslag av enstaka ödesmål, ej över 4%). 1500-talets sista tredjedel medförenstagnation (ca 7%).Vid 1600-

talets mittärgårdsantalet praktiskttagetoföränd¬

rat.Nuinträffar dockenkraftig expansion i form

av partklyvning. Uppgifter i olika källor visaratt antaletgårdar inte harförändratsväsentligt under

historisk tid. Per-Göran Ersson angerantalet går¬

dar vid mittenav 1200-talet till 1 519-1 513 ochen¬

ligt revisionsboken 1613ärde 1 540. Somettindi¬

cium kan anföras,att runinskriftenG 119i Anga kyrkanämner14 sockenmän^—varavtvå tycks ha

hört tillsammabebyggelse—somi slutetav 1200-

talet hargjort dagsverken med häst vid arbeten i kyrkan och att revisionsboken 1613 redovisar 12 gårdar försammasocken.

Per-Göran Erssons beskrivning av bebyggel¬

seutvecklingen under senmedeltiden och nyaretid

tycksvaraallmäntaccepterad. Meromdiskuterad

ärhanshypotesattenkraftig kolonisationägtrum undervikingatid och ibörjanavmedeltiden, i reali¬

teten en fördubbling av bebyggelsen, som också

skulle hasprängtramenförentidigareadministra¬

tivindelning. Deninnebärenfördubbling från 765 gårdar på 1000-taletunderenperiodav200år fram

tillhögmedeltiden. Han bygger här pådetaljstudi¬

er avbebyggelsen iettbegränsatantal socknar och på en schematiserad ortnamnskronologi. De

nämnda forskarna har anfört skäl somtalar mot dennauppfattningochsomtalar förattdet förelig¬

ger en kontinuitet mellan äldre järnålderns och

1700-taletsgårdar.Detarkeologiskamaterialetty¬

dersnarastpåettbetydligt störreantal gårdarun¬

der 1000-taletän vad Per-Göran Ersson kommer framtill. Iexemplet Angaskulle det (Ersson 1974

s 88) ha funnits mellantre och fem gårdar under övergången mellan vikingatid och medeltid. Dan

Carlsson(1979s139ff) räknar mednio gårdarun¬

der 500-talet och anför vikingatida fynd inom gårdsterritorier för minstsexgårdari dennajämfö¬

relsevisfyndfattiga socken.

1bristpå pålitliga källorför utvecklingen under

medeltidenprövarErssonenradolikavägarföratt upprätta en relativ kronologisk skiktning av be¬

byggelsen. En värdering utifrån strandförskjut¬

ning ochtopografigerettganskanedslåenderesul¬

tat, likasåbebyggelsens lägei förhållandetill fasta fornlämningar. Den senaremetoden kan dockge

rimliga indicier för förkristenrespektivemedeltida bebyggelse, omden kombinerasmed andrameto¬

der. Ensådanärdengeometriska, sombedömsge

godaresultat på sockennivåombebyggelseninteär förgles. Denkamerala metodenmed bearbetning¬

ar av bl a utifrån olika ortnamnstyper bestämda bebyggelseenheter bedöms därförsom den lämp- ligste i kombination med de nämnda metoderna.

Detta innebären omfattande användning av ort¬

namn, vilket motiveras avatt ortnamnsforskning-

enkan bidra medattupprättaåtminstoneenrelativ kronologi för gårdnamnen ochavatt ortnamnsty- perna, placeradeigrupper, kan användassom in¬

strument för klassifikation, nödvändigvid statis¬

tiskabearbetningaro dyl. Dettaärensårbarpunkt

iundersökningen, då handärigenom måste arbeta med material som inteprimärt hör hemma ihans

egen disciplin.

Undersenaretidharortnamnsforskarefästupp-

märksamheten på ortnamnens begränsning som

dateringsinstrument (t ex Andersson 1973 s 6 f, Dalberg-Sorensen 1979s 16ff,Brink 1983s18-66), någotsomredan betonades iettprincipiellt viktigt

avsnitt i Östergötland ”Västanstång” (Helmfrid

1962 s 54-68). Där påpekas att svagheten i ort- namnskronologin framför allt ligger iattmaninte förnågon ortnamnsgrupp lyckatsfixera desspro¬

duktiva tid i frågaomdessbörjanoch slut (1962s 52). De påvisade riskerna röjersig vid den kvanti- fiering Per-Göran Erssongör^avdemedeltida och förmedeltida gårdarna. Utifrån en av Lars Hell¬

berg (1958 s 80 ff) framförd uppfattning, att de gotländskagenitiviskagårdnamnen på^-arvetillhör medeltiden och företrädesvis dess förradel, räknar Erssonmedenkraftig bebyggelseexpansion under högmedeltiden.LarsHellberghar dockintepreste¬

ratnågon hållbargrund för denna uppfattning och

fören påståddpartklyvning under äldre medeltid

— somskullevara enmotsvarighet till 1600-talets.

Detta har betonatsav Evert Melefors (1983 s 168 ff), somunderstrykeratt det inte finns någonting

somhindrarattenkärntruppavarve-namnkanva¬

ra betydligt äldre än medeltidens två första år¬

hundraden.

Inteheller degenitiviska gårdnamnen kandate¬

rasmedsäkerhet,ävenomnågramedeltidainskrif¬

tertyder påenpågåendeprocess. Deäldsta beläg¬

genpå sådana gårdnamn tycksvaraBryungsi Valls socken, belagt i dennaform 1373(Lindström 1895

s 109, nr 199), ochAtlingbelagt i formen

la|tliks

runinskriftenG201 från 1300-talet iAtlingbo kyr¬

ka. Från sammaårhundradeärrunbeläggeti Väs- terhedje kyrka G 210 kairualtri berhi,som senare skrivsBJärs{niels biers 1523skb G). Dateringenav degenitiviska gårdnamnen försvåras^avderas olika bildningssätt; i det sistnämndafalletrördetsigom

enanalogisk genitivisering. Trots genomförda^un¬

dersökningar bedömsendateringavgårdnamnav typenHäglajvs, Botinunde och Jaksarve fortfaran¬

desom komplicerad (Melefors 1983s 1540- Man bör därför överväga, om man skall arbeta med schematiserade ortnamnskronologiska metoder i

studiet av dengotländska bebyggelsen under me¬

deltid och vikingatid, innan vissa namngrupper, framför alltarve-namnen, har ägnatsettmeringå¬

ende studium.

Ortnamnen har därmed inte förlorat i värde i dengotländskabebyggelseforskningen. 1 detsam¬

manhanget kan den värdefulla egenskapen i ort¬

namnens dubbla funktion nämnas, nämligen dels

attidentifiera, dvs lokaliseraoch fastställaenplats identitet, dels attkaraktärisera, dvs geett seman¬

tiskt innehåll åt den. Ettexempel på^enundersök¬

ningav envissnamngruppdärbådaegenskaperna beaktasärPer-GöranErssons fastställandeavvis¬

sagotländska ödesmålgenomattstuderaägonam¬

netEbn/igörcf (Ersson 1975),somärsammansattav

forn’gammal’ och gard ’gård’. Hanhar påträffat 31 sådananamnochdessutom några närbesläkta¬

de,t exFonsarve, ochnågra osäkra. Efter fältstu¬

dier och fosfatkarteringframgårattdetrörsig^om lokaler med avhyst bebyggelse, företrädesvis på södrahalvanavön,dels frånmedeltiden(inklusive 1500-talet), dels från järnåldern, med ensannolik dominans för medeltiden. Själva namnets upp¬

komst _{är senare,} från medeltidens ^senare del och fram till 1600-taletsbörjan. En betydelse ’plats för försvunnen bebyggelse’, ’husgrund’, ’ödegård’

har ocksåkunnatfastställas förbeteckningentomt i äldre register och i ortnamn med detta element (Hellberg 1967 s 196-207, Ersson 1974s56 f, Ols¬

son 1984s 125), framföralltpå norradelenavön (Ersson 1975 s 17).

Ortnamnsundersökningar har visat att bebyg¬

gelsenamn varit livskraftigaoch attnamndöd och namnbyte vid t ex en ödeläggelse varit relativt ovanliga. Bebyggelsenamnen har i sådana fall många gånger levat kvar som ägobeteckningar (Brink 1982 s 27). Enligt Evert Melefors (1983 s 167) har vissagotländskaägonamntvivelsutanbe¬

varat namnenpåödeblivna gårdar. Sådana borde bl akunnapåvisas^genom studieriödegårdslistan från 1580-talet ochav lantmäteriakter i kombina¬

tion med fältstudier och undersökningar av den presumtiva lokalen.

En

ödegård på

runhäll

Det borde alltså finnas vissamöjligheterattidenti¬

fiera nu ödelagda bebyggelser genom att studera gårdnamn i det medeltida inskriftsmaterialet och

attkombineradessauppgiftermeduppgifter i lant¬

mäteriakter och på den ekonomiska kartan samt med materialet iRiksantikvarieämbetets fornläm- ningsregister förattdärefter studera och undersö¬

ka de förmodadeödegårdarnai fält. Bland de in¬

skrifter som Gustaf Lindström 1895 publicerade finnsetttiotal, där gårdnamnet inte alls eller endast

med stor osäkerhet kan identifieras med någon känd gård. Motsvarande antal ifråga ^om runin¬

skrifter är tjugo. Se närmare noten i uppsatsens slut. Värdetavdettainskriftsmaterial kombinerat medarkeologiskaochkulturgeografiskauppgifter

kanbelysasmedhjälpavruninskriften påen grav¬

häll i Halls kyrka pånorraGotland (fig 1).

Inskriften lyder translittererad med latinska bokstäver ochöversatttillnusvenska;

+ gu|): na|)i: iuans: sial: af: hiernum:haz:dytrir

litu : mik gera

”Gud vare nådig Johans från Hjärne själ. Hans döttrarlätgöramig.”

Inskriften hörrunografiskt och språkhistoriskt

snarast hemma i 1300-talet. Runföljden hiernum

avser en nu försvunnengård *Hjärne i Hallssoc¬

ken. Ienlantmäteriaktfrån 1695 (VLA, Hallssn,

Fig /, Runristad gravhäll, sannoliki från 1300-talet, i Halls kyrka pånorraGotland. Gravhällenhar Johan iHjärnes döttrar låtitgöra över sinfar. Han har bott påen nuförsvunnengård i Halls socken. Avinskriften ochavannatkällmaterialframgårdetattgården buritnamnet Hjärneoch legat knappt två kilometer västsydvästomHalts huk. Foto HelmerGustavson 1980(Runverket).

Fig2. UtdragurskattläggningskartaöverHallfrän 1695avMatthias Schilder. Lokaliseringenavåker ochängsmark(deskrafferadepartier¬

na)tillsammansmednamngivningenavdeskilda ägorna—observeranamnetpämyren:Medebys och Jen=Myr—talarentydigtföratt

det här harfunnitsengärd Hjärne,somförmodligen ödelagts under medeltiden.Jämförlokaliseringpäfig 3.

akt 1, s 10)angesJenneEngesomettänge. Detär identiskt med den nuvarandefastighetenHall 1:39 omkring 1,5 km västsydväst om kapellet i Halls-

huk. Påsjälvakartan (1695; VLA, Hallssn,akt2)

har lantmätarenbl amarkeratettåkerstyckestrax söderomdettaängesomJennåker. På kartanåter¬

finns också _myren Medebys och Jen=Myr samt JennKlint(fig 2). Det sistnämndanamnetleverän¬

nu. På den ekonomiska kartan (7J 5e Hallshuk)

finns ettklintparti mednamnet Jännklinten invid vägenmellanHallskyrka och Hallshuks fiskeläge.

I själva klintstupet åt nordväst ligger en grotta,

som möjligheten innehåller kulturlager (fornläm- ningnr 126), och ett hundratal meteråt söder på

sammaklint finnsenfornlämning(nr43),sombe¬

ståravettröseoch tvåstensättningar. Degerinte

underlag för någonprecisare datering.

Inför en fältbesiktning av platsen i november

1985konstateradeDanCarlsson videngenomgång

avkartmaterialetpåLantmäteriet i Visby,attåker¬

markens och ängsmarkens rumsliga lokalisering tillsammans med namngivningen av de enskilda ägorna entydigt talade förattdet hade funnitsen

gård i området, sannolikt ödelagdunderloppetav medeltiden. Vidbesiktningen på platsen kunde han inte se några konkreta spår av bebyggelse. Där¬

emotframträdde denöst-västgåendevägensom en markeradhålvägi sluttningen.Detsannolika läget

förbebyggelsen har markerats på utdraget urden ekonomiska kartan(fig 3). En fosfatkartering jäm¬

teenprovgropsgrävning torde enligtDanCarlsson

mera exakt kunna lokalisera en eventuell gårds- plats. Gården *Hjärne torde alltsåhalegat i anslut¬

ning till själva klinten, somsannolikt varit orsak till att bebyggelsen fåttnamnet *Hjärne. Namnet torde innehålla ett med appellativet hjärna sam-

Fig 3. Utdragurden ekonomiska kartan med detenligt Dan Carlssonmesttroliga lägetför gården Hjärne markerat medencirkel. Den åker- ochängsmark påskattläggningskartan(fig 2)somlegatnärmastdetförmodade gårdslägethar markerats med skraffering på utdraget. Copy¬

right LMV.

manhörandeordmedenbetydelse ’huvud’, ’hjäs¬

sa’, ’kulle’,använtiterrängbeteckningar. Namnet kanjämföras med Härna söcken i Västergötland (Haernom1386) och Härna {herneem 1344, dvsur¬

sprungligen ett hem-namn) i närheten av Vreta kloster i

Östergötland,

Tack vareen runinskrift på engravhäll i Halls kyrka har vialltså fåttnågrasparsamma menvikti¬

gauppgifterom engård pånorraGotland ochom

någrapersonersomlevde där förmeränfemhund¬

raår sedan. Ettmeringåendestudium i arkiv och

ute i fält utifrån uppgifterom människor och be¬

byggelse i andra gotländska steninskrifter kan möjligengelivåtytterligare ödegårdar.

HelmerGustavson, f 1938, fil kand, runolog. Av¬

delningsdirektör vid Riksantikvarieämbetets do-

kumentationsbyrå, sektionen för runor och ort¬

namn (Runverket).

Noter

1 På Runverket inom Riksantikvarieämbetet finns språkligt korrektauppteckningarmedvissakommentareravsamtliga medeltidagravhällar på Gotland medortnamnsbeläggpånu försvunnagårdar, 10 med latinskt alfabetoch 20irunskrift.

Avdeförstnämndaärflertaletpublicerade i Lindström 1895, och de sistnämndakommerattpubliceras i sin helhet i Got¬

lands runinskrifter. Fleraav namnenärejsäkertidentifierade ibefintliga bebyggelser.

I latinskt alfabet finnsföljande gårdnamn: Bardlinge i Bar- lingbosn,Buters (?) i Hablingbosn(?), Bälske i Väskindesn, Dans(?) i Hogränsn,Fole i Folesn,Flajdes (?) i Väskindesn,

Flägvalds (?) i Burssn(?),Sigrajvs(?) i Flamrasn(?), Wi- derkvrkvv(?) i Dalhemssn(?) ochVätlings(?) iStenkyrkasn (?).

1 runskrift återfinnsföljande gårdnamn: annuhanenkium i Guldrupesn (?), Atlings i Atlingbosn, a-lu-u i Lärbrosn,

Bingels i Gothemsn(?), Burge i Sprogesn(?),Bällingaboi Sandasn.Ekebysi Ganthemssn(?), Flagnestäde i Ronesn,hi- miinafi iVallssn(?), Flinsarve (?) iÖjasn(?), Hjärne i Halls

sn,Lunde i Norrlandasn,Lyei Lyesn(?), mar|)a i Sundresn

(?), Mangsarve (?) i Lyesn(?), oaboi iÖjasn(?),Rangsarve

i Silte_sn, Ridanäs i Klintesn(?),skablii Lärbrosn(?) och uetabrhuiniGrötlingbosn(?).

2 För diskussionom och hjälp med lokaliseringen avgården Hjärne tackas vänligen Dan Carlsson.

Referenser

Andersson, T. 1973.Ortnamnskronologiochbebyggelse. Upp- sala-symposiet1973.Ekologi, kulturlandskapulvecklingoch bebyggelsehistoria.

Bjersby, R. 1964. Traditionsbärare pä Gotland vid 1800-talets mitt.Skrifter utg.genomLandsmåls-ochfolkminnesarki-

vetiUppsala SerB:11.

Brink, S. 1984. Absolut dateringavbebyggelsenamti.Norna¬

rapporter26.BebyggelsersogBebyggelsenavnesAlder.Upp¬

sala.

Carlsson, A. 1983.Djurhuvudformigaspännenoch gotländsk vi¬

kingatid. Stockholm Studies inArcheology5.

Carlsson, D. 1979. Kulturlandskapets utveckling på Gotland.

Visby.

Dalberg, V. och Sorensen,J., 1979.Stednavneforskning2. Ud- nyttelseinuligheder. Kobenhavn.

Elmevik, L. 1979.Agerstaoch Agersta. Ortnamnssällskapeti Uppsalaårsskrift,s27—32.

Ersson, P.-G. 1974. Kolonisation ochödeläggelsepå Gotland.

Meddelanden från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet.B27.

—, 1975.Ägonamnet "Fonngård” och dessålder. Gotländska studier. 4.Utg.avS:t Knuts Gille iVisby.

Fabricius, K. 1905. Gotländske forhold under Iver Akselsön Tot.AntikvariskTidskrift förSverige 17,nr5.

vonFriesen, O. 1930. Bynamn på de uppländskarunstenarna.

NamnochBygds.87—109.

Gustavson, H. 1975. Runfynd1974. Fornvännens166—177.

Hellberg, L. 1958. Degotländskaortnamnenpä-städe och-stä¬

dar. Namn ochBygds1 —144.

—, 1961.Kumlabygdensortnamnoch äldre bebyggelse. Kumla- bygden,Forntid—nutid^—framtid, 3. Kumla.

Helmfrid, S. 1962.Östergötland "Västanstång”. Studien iiber die ältereAgrarlandschaftund ihre Genese.Geografiskaan¬

naler 1962:1—2. Stockholm.

Jansson, S. B. F. 1948. Sörmländskarunstensfynd.Fornvännen

s282—314.

Körner, S. (m.fl.), 1979.Arkivforskning på Gotland. Gotlandi-

ca 16.Visby.

Lindquist, S.-O. 1981. Sockenbildningen på Gotland. Got¬

ländskt Arkivs45—64.

Lindström, G. 1895. Anteckningarom Gotlands medeltid 2.

Stockholm.

Melefors, E. 1983. Byngen, Smissen och Listar.Inbyggarbeteck- ningar och husbondenamn på Gotland. Skrifter utg. av

Kungl. Gustav Adolfs akademien. Studier tillensvenskort- namnsatlas 13.Uppsala.

Moberg,1. 1938. Gotlandum dasJahr 1700.Geografiskaanna¬

ler 20. Stockholm.

Olsson, 1. 1984. Ortnamn påGotland. Stockholm.

Salberger, E. 1978. Runsvenska namnstudier. Stockholm Stu¬

dies in ScandinavianPhilology.N. S. 13.

Svennung, J. 1967. Jordanes und Scandia. Skrifter utg. av

Kungl. Hum. Vetenskapssamfundet i Uppsala, band 44.

Stockholm.

Worms,Ole, 1643. Danicorum Monumentorum.

Förkortningar

DR = Danmarks Runeindskrifter. Kobenhavn 1941—42.

Rannsakningar 1667 = Rannsakningar efter antikvileter 1.

Utg. under red.avC.l.Ståhle. Stockholm 1960.

Sm = Smålands runinskrifter. Stockholm1935—61.

SRP = Svenska Riks-archivets pergamentsbref från och med år 1351(—1400). Stockholm 1866—72.

Sö = Södermanlands runinskrifter. Stockholm 1924—36.

U = Upplands runinskrifter. Stockholm 1940ff.

Ög ⁼ Östergötlandsruninskrifter. Stockholm 1911 —18.

Summary: Runic Inscriptions,

Place Names and Settlements ^—

some

Examples from Gotland and

elsewhere

by Helmer Gustavson

Runic inscriptions on stones and on outcrops of

natural rockareimportantprimarylinguisticsour¬

cesofknowledge aboutVikingAgesociety. Inthe

sameway, the large numberofmedievalrunic in¬

scriptionsarevaluablesourcesofknowledgeabout the MiddleAges.

The place names we meet in these inscriptions

areequally important.Atotalofca200nativepla¬

ce names are recorded in runic inscriptions from the Viking Age and Middle Ages. Inafew cases, thenamesrefertolarger geographicalareasorpro¬

vinces although the majority of names refer to

villagesorfarms. Native placenames arerecorded insome60inscriptions from Uppland and inmore than80inscriptions fromGotland.

Anunusually large number of farms^arementio¬

ned in theinscriptions from Gotland, which mainly date fromthe 1100stothebeginningof the 1500s.

Inspiteofits limitations,this material isimportant

since written sources related to Gotland’s earlier settlementhistory^aresporadicand ofpartiallyun¬

satisfactory quality. The latin inscriptionswritten with latin lettersand theancient Gotlandicinscrip¬

tionswritten in runic letters are,because of the clo¬

se relationship betweenpersonal namesand farm

names, animportantsourceof informationonthe establishment of medieval settlementsonGotland.

Owingtoits sporadicnature,place^namemateri¬

almustbe used withcaution,and careful criticism of thesourcesis_necessarywhenusing thismaterial in studying settlement development on Gotland.

This is especially important when the material is usedby non-philological researchers, for example archaeologists andhumangeographers. The risks involved inutilizing placenames maybe illustrated by Per-GöranErsson’sinvestigationfrom 1974of settlement expansion and regression on Gotland

fromthebeginningof the MiddleAgesupuntil the mid-1600s. His hypothesis is that Gotland experi¬

encedaperiodof colonization from the beginning ofthe MiddleAgesupto 1350.Thisperiod^wasin¬

terrupted byaperiod of regression duringthe late

MiddleAges (1350—1450), after which timea new

period of expansion took place.

The interpretation of a pronounced settlement expansion during the earlyMiddleAgesis partially

based upon the misconception that the Gotlandic farmnamesending in^-arvebelongprimarilytothe earlier partof this period. However,nosound ba¬

sis for thisassumption has been presented. Sche¬

matic methods ofplace ^namechronologies ought therefore be used cautiously when studying Got¬

landic settlement priorto moredetailed review of certainnamegroups as, for example, the-arve na¬

mes.

However,placenames are veryvaluable in sett¬

lement research onGotland, not least because of their double function of simultaneously identify¬

ing and characterizing a place. Settlement names oftenhaveastrongtraditionanddisappearanceof

a name in connection withtheabandonment ofa

settlement, forexample, is relativelyunusual. Thus thereare certain possibilitiesofidentifying a pre¬

sently abandoned settlementby studying farmna¬

mes in medieval inscriptionsand comparing them with information on cadastral _maps along with their writtendescriptionsand with informationon

prehistoricmonumentsrecorded in theRegister of

Ancient Monuments at the Central Board of Na¬

tional Antiquities. This may be exemplified by a medieval runic inscription, where the runes hier-

num refer to a farm which has disappeared,

*Hjarne in Hall parish. Its location canbe found by using theabove mentioned ^sources.