Implementeringen av IFRS 4 och IAS 39 hos försäkringsföretaget Länsförsäkringar

Implementeringen av IFRS 4 och IAS 39 hos försäkringsföretaget Länsförsäkringar

Göteborg och Bohuslän

Kandidatuppsats/Bachelor Thesis VT-06 Externredovisning och företagsanalys Handelshögskolan vid Göteborgs universitet

Författad av:

Christoffer Gennerud 83 Fredrik Jeppsson 82 Niklas Johansson 83

Handledare: Jan Marton och Pernilla Lundqvist

1

Sammanfattning

Kandidatuppsats/Bachelor Thesis i extern redovisning och företagsanalys vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, VT 2006

Uppsatsens titel: Implementeringen av IFRS 4 och IAS 39 hos försäkringsföretaget Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän

Författare: Christoffer Gennerud, Fredrik Jeppsson och Niklas Johansson Handledare: Jan Marton och Pernilla Lundqvist

Seminariedatum: 5 juni, 2006

Bakgrund och problem: Inom EU har det länge förts en diskussion angående förbättrade och harmoniserade för redovisningsregler för både noterade och onoterade företag.

Europaparlamentet och rådet beslutade att noterade företag skall upprätta sina årsredovisningar enligt IAS/IFRS-principer och tillämpa de internationella redovisningsreglerna från och med årsskiftet 2004/2005. För onoterade företag, som i Länsförsäkringars fall, gäller de nya reglerna från och med 1 januari 2007. Genom IAS-förordningen krävs det att företagen allt mer värderar tillgångar och skulder till verkligt värde. Om företagen använder sig av olika värderingsmetoder, då tillgångar och skulder värderas olika så uppstår en så kallad missmatch.

Syfte: Huvudsyftet med uppsatsen är att undersöka hur definitionen av försäkringsavtal i IFRS 4 kommer att påverka Länsförsäkringars balansräkning. Vi vill veta om de försäkringskontrakt som Länsförsäkringar innehar, efter implementeringen av IFRS, kommer att regleras av IFRS 4 eller IAS 39. Vidare vill vi också undersöka om klassificeringen av finansiella instrument i IAS 39 och valmöjligheten av värderingsmetod i IFRS 4 har någon påverkan på om det uppstår någon mismatch.

Avgränsningar: Studien är avgränsad till att behandla och analysera hur Länsförsäkringar kommer att påverkas vid införandet av IFRS 4 samt IAS 39 i deras redovisning. Vi har endast beaktat de delar av standarderna som varit relevanta för studien. Vidare har det har inte gjorts någon jämförelse med försäkringsbolag i liknande situation på grund av tidsaspekten.

Metod: Vi har valt att beskriva hur Länsförsäkringars situation är och vilka möjliga effekter implementeringen av IFRS 4 och IAS 39 kan komma att medföra. Detta innebär att studien är baserad på den deskriptiva ansatsen. Vi har genom den kvalitativa metoden försökt att besvara vår frågeställning genom att samla information i form av intervjuer vilket är uppsatsens primärdata. Studiens sekundärdata utgörs i form av litteratur, artiklar och avhandlingar.

Slutsats: Länsförsäkringar har inte kommit så långt i sitt arbete med implementeringen av

lagbegränsad IFRS. Den verksamhet som företaget bedriver gör att övergången blir mindre

komplex. Den nya definitionen av försäkringskontrakt innebär inte någon förändring för

Länsförsäkringars försäkringskontrakt. I och med att Länsförsäkringar har mindre komplexa

försäkringskontrakt gör detta att mismatch inte ses som något större problem.

2

Förord

D et har varit en väldigt intressant och lärorik tid under dessa tio veckor som vi har skrivit denna uppsats. Vi vill härmed tacka Jenny Bengtsson, Lotta Andersson och Patrik Ryssnäs på Länsförsäkringar för den tid de avsatt för intervjuer och frågor som har gjort denna studie möjlig.

Dessutom vill vi tacka våra handledare Jan Marton och Pernilla Lundqvist för deras stöd, engagemang och vägledning under uppsatsskrivandets gång.

Göteborg den 1 juni 2006

Christoffer Gennerud Fredrik Jeppsson Niklas Johansson

3

Förkortningar

IAS International Accounting Standards IASB International Accounting Standards Board IASC International Accounting Standards Committee IFRS International Financial Reporting Standards ÅRL Årsredovisningslagen

ÅRFL Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag FRL Försäkringsrörelselagen

FFFS Finansinspektionens föreskrift och allmänna råd FI Finansinspektionen

EFRAG European Financial Reporting Advisory Group

PWC Öhrlings Pricewaterhouse Coopers

4

Innehållsförteckning

Sammanfattning... 1

Förord ... 2

Förkortningar ... 3

Innehållsförteckning... 4

1. Inledning... 6

1.1 Motiv till ämnesval... 6

1.2 Bakgrund ... 6

1.3 Problemdiskussion... 7

1.4 Problemformulering... 8

1.5 Syfte... 8

1.6 Avgränsningar... 8

1.7 Uppsatsens fortsatta disposition... 9

2. Metod... 10

2.1 Angreppssätt... 10

2.2 Metodval... 10

2.3 Datainsamling... 10

2.3.1 Primärdata... 11

2.3.2 Intervjuer ... 11

2.3.3 Sekundärdata... 13

2.4 Metod för analys ... 13

2.5 Studiens tillförlitlighet ... 14

2.5.1 Validitet ... 14

2.5.2 Reliabilitet ... 14

2.5.3 Källkritik ... 15

3. Referensram ... 16

3.1 Grundläggande regler... 16

3.1.1 IFRS 4... 18

3.2 Definition av försäkringsavtal ... 20

3.3 IAS 39 ... 24

3.4 Fördelning av placeringstillgångar ... 27

3.5 Mismatch... 27

3.5.1 Begreppsförklaring... 27

3.5.2 IASB:s försök till eliminering av mismatch... 28

4. Empiri... 30

4.1 Företagspresentation av Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän... 30

4.2 Presentation av företagsrepresentanter... 31

4.3 Länsförsäkringar och IFRS ... 32

4.4 Länsförsäkringars försäkringsavtal ... 32

5

4.5 Uppdelning av Försäkringstekniska avsättningar ... 33

4.6 Värdering av försäkringstekniska avsättningar... 34

4.7 Värdeförändring av försäkringstekniska avsättningar... 34

4.8 Värdering av placeringstillgångar... 34

4.9 Värdeförändring av placeringstillgångar ... 35

4.10 Mismatch ... 35

5. Analys... 36

5.1 Länsförsäkringar och IFRS ... 36

5.2 Länsförsäkringars försäkringsavtal ... 37

5.3 Värdering av försäkringstekniska avsättningar... 38

5.4 Värdeförändring av försäkringstekniska avsättningar... 39

5.5 Värdering av placeringstillgångar... 39

5.6 Värdeförändring av placeringstillgångar ... 39

5.7 Mismatch... 40

6. Slutsats... 42

6.1 Slutsats... 42

6.2 Förslag till fortsatt forskning... 44

Källförteckning... 45

Litteratur ... 45

Artiklar och tidskrifter ... 45

Internetkällor... 46

Intervjuer ... 46

Regelverk... 47

Bilagor ... 48

Bilaga 1... 48

Bilaga 2... 49

Bilaga 3... 51

Bilaga 4... 52

6

1. Inledning

I detta inledande kapitel ges först en motivering till ämnesvalet. Därefter följer en problemdiskussion som mynnar ut i studiens problemformuleringar, syfte och avgränsningar. Slutligen ges en framställning av studiens fortsatta

disposition.

1.1 Motiv till ämnesval

I denna uppsats har vi valt att behandla det onoterade bank och försäkringsbolaget Länsförsäkringar Göteborg och Bohuslän

och studerat om förberedelserna inför implementeringen av de internationella redovisningsreglerna i International Financial Reporting Standards (IFRS) fått några konsekvenser. Då införandet av IFRS är ett aktuellt ämne och onoterade försäkringsföretag förväntas tillämpa de nya reglerna senast 1 januari 2007 föll valet på Länsförsäkringar, dels för att företaget skall införa lagbegränsad IFRS vid årsskiftet 2006/2007 och dels för att en av författarna till uppsatsen arbetar som sommarvikarie på företaget.

1.2 Bakgrund

Dagens finansiella redovisning styrs av ett stort antal regler, dessa ser olika ut beroende på var någonstans i världen företagen är lokaliserade. På grund av att globaliseringen har ökat avsevärt under de senare åren, innebär detta att företagens intressenter är utspridda över hela världen. Ur ett redovisningsperspektiv betyder denna utveckling att behovet att skapa en mer enhetlig redovisning har fått en betydande roll.

I juli 2002 antog Europaparlamentet och ministerrådet förordning nr 1602/2002/EG om tillämpning av internationella redovisningsprinciper, IAS-förordningen. Denna förordning, upprättad av EU, innebär att alla noterade företag inom EU skall tillämpa IFRS i sina koncernredovisningar. Det är således sedan den 1 januari 2005 obligatoriskt för noterade företag, både finansiella och icke-finansiella, att tillämpa IAS-förordningen i respektive koncernredovisning.

Syftet med de nya internationella redovisningsstandarderna är bland annat att minska olikheterna i varje lands redovisningspraxis. Ett gemensamt regelverk medför, oberoende av koncernens verksamhet eller placering i världen, en mer enhetlig tillämpning av valda redovisningsprinciper.

Redovisningen ska vidare utvecklas i en riktning så att investerare och andra intressenter känner sig säkra och har förtroende för affärsrelationer. IAS-förordningen, en av grundpelarna i EU:s strategi för en gemensam kapitalmarknad, ska öka jämförbarheten i koncerners finansiella rapporter och därmed göra det lättare för den ekonomiska och finansiella integrationen.

IFRS, som även är ett gemensamt och internationellt accepterat regelverk, medför vidare en enklare jämförande värdering av företagens finansiella rapporter då investerare fattar sina beslut.

1 Vidare i rapporten benämns företaget endast som Länsförsäkringar.

2 Finansinspektionen, (2006), Företagens tillämpning av internationella redovisningsregler

3 IASBs Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter

7

IAS-förordningen bidrar dock med vissa negativa aspekter. Implementeringen av denna i noterade företag år 2005, medförde exempelvis stora praktiska omställningar både för företag och dess intressenter

. Utveckling av redovisningssystem och inlärning av ny kunskap är exempel på omställningar som kostat företagen och myndigheter mycket tid och pengar. Trots att IAS- förordningen är tänkt att skapa finansiella rapporter som är lättare att jämföra blir det i vissa fall raka motsatsen. Detta kommer sig från att förordningen, inom ramen för olika standarder, ger företagen möjlighet att verksamhetsanpassa sina finansiella rapporter, vilket leder till att företagen väljer olika uppställningsformer och dess underliggande värderingsprinciper. Detta innebär att olika uppställningsformer ställer ännu högre krav på analytiker och intressenter att vara pålästa i regelverket.

1.3 Problemdiskussion

IAS-förordningen kräver allt mer att företagen värderar stora delar av dess tillgångar och skulder till verkligt värde. Detta görs för att uppnå ett så korrekt ekonomiskt värde som möjligt i företagets finansiella rapporter och att intressenter av redovisningen på så sätt får en mer rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning och dess risksituation. Värdering till verkligt värde kan dock medföra att resultat och eget kapital blir mer volatilt.

IFRS 4 – Försäkringsavtal, en standard som är av stor betydelse för försäkringsbolagens redovisning, tillåter dock värdering till både anskaffningsvärde respektive verkligt värde för företagets försäkringsskulder. Samtidigt kräver IAS 39 - Finansiella Instrument: Redovisning och värdering, att stora delar av placeringstillgångarna som ska täcka framtida utbetalningar, som uppkommer från försäkringsavtalen, värderas till verkligt värde.

Om ett företag använder sig av olika värderingsmetoder för tillgångar och skulder blir följden att tillgångarna inte matchas med skulderna i redovisningen. Detta brukar enligt engelskt språkbruk benämnas mismatch

. En mismatch i redovisningen uppstår även då förändringar i ekonomin påverkar tillgångar och skulder i samma utsträckning men de redovisade värdena av samma tillgångar och skulder inte redovisas likartat vid den ekonomiska förändringarna.

Sammanfattningsvis är mismatch ett resultat av inkonsekvens i värderingen av placeringstillgångar och försäkringsavsättningar och inkonsekvenser i redovisningen av värdeförändringar.

En annan påtaglig förändring som reglerna kommer att ge upphov till, är den nya definitionen av försäkringskontrakt som finns i IFRS 4 - Försäkringsavtal. Den nya definitionen av ett försäkringsavtal innebär att försäkringsgivaren accepterar en betydande risk från försäkringstagaren genom att gå med på att kompensera försäkringstagaren om en speciell och osäker händelse påverkar försäkringstagaren negativt.

Denna definition innebär att vissa instrument som tidigare klassificeras som ett försäkringsavtal, men som inte överför någon betydande risk, istället kommer att omklassificeras till ett derivatinstrument och därmed omfattas av IAS 39. Detta i sin tur kan tänkas påverka försäkringsbolagens bild som visas mot marknaden.

4 Finansinspektionen, (2006), Företagens tillämpning av internationella redovisningsregler

5 Ibid.

6 Mismatch kommer vi också att benämna det i studiens fortsättning då en adekvat översättning till svenska inte föreligger

7 IFRS 4 FAQ pt. 7

8 IFRS 4 Bilaga A

9 PWC, (2004), IFRS 4 Försäkringsrapporteringens framtid – som vi ser den idag

8

1.4 Problemformulering

Det har förts en omfattande diskussion angående införandet av IFRS 4 och IAS 39 i försäkringsföretagens redovisning. Vidare har kritik framförts om komplexiteten som implementeringen medfört. Det har utifrån denna diskussion om IASBs redovisningsstandarder uppkommit flera problemområden som vi anser vara intressanta att göra en djupare analys av. De problemområden vi har valt att analysera mer ingående är:

Hur påverkas de berörda posterna i Länsförsäkringars balansräkning av den nya definitionen av försäkringsavtal i IFRS 4?

På vilket sätt kan klassificeringen av placeringstillgångar enligt IAS 39 och valmöjligheten av värderingsmetoder för försäkringstekniska avsättningar i IFRS 4 bidra till att det uppstår mismatch?

1.5 Syfte

Vårt syfte med denna uppsats är att analysera hur definitionen av försäkringsavtal i IFRS 4 påverkar Länsförsäkringars balansräkning. Vidare vill vi också analysera vilken påverkan införandet av IAS 39 och IFRS 4 kommer att få på Länsförsäkringars mismatchproblematik.

1.6 Avgränsningar

Vi har valt att endast studera och analysera delar av IFRS 4 och IAS 39 som kommer att påverka

Länsförsäkringar vid införandet av IAS-förordningen. Studien utgår från Länsförsäkringars

perspektiv på problematiken kring implementeringen av IAS-förordningen. Tidsaspekten gör att

det inte finns utrymme för att jämföra med andra försäkringsbolag som är i samma situation.

9

1.7 Uppsatsens fortsatta disposition

Figur 1. Egen bearbetning av studiens fortsatta disposition

Kapitel 2 Metod

Kapitel 4 Empiri Kapitel 3 Referensram

Kapitel 5 Analys

Kapitel 6 Slutsats

Kapitel 2 – Metod

I detta kapitel redogörs för vårt tillvägagångssätt för att kunna angripa de frågeställningar som vi vill besvara.

Kapitel 3 – Referensram

I detta tredje kapitel presenteras den referensram som anses vara relevant för studien. Denna referensram skall utgöra en grund och ett verktyg för att kunna besvara vår frågeställning samt att kunna basera vårt analysavsnitt på.

Kapitel 4 – Empiri

I empiriavsnittet har de genomförda intervjuerna med företagsrepresentanterna sammanställts.

Kapitel 5 – Analys

I detta kapitel analyseras vad som framgick i empiriavsnittet med stöd utifrån referensramen.

Kapitel 6 – Slutsats

I detta kapitel besvaras studiens frågeställningar och

kommer med förslag på vidare forskning inom ämnet.

10

2. Metod

D etta kapitel redogör för det tillvägagångssätt vi använt oss av för att uppnå vårt syfte med uppsatsen. Först har vi beskrivit hur vi ska angripa problemet och det metodval som har gjorts. Vidare utvecklas hur data har samlats in, bearbetats och analyserats. Sedan beskrivs hur studien uppnår sin tillförlitlighet. Slutligen framställs hur vi

förhållits oss mot de källor som använts för studien.

2.1 Angreppssätt

Problemfrågeställningen kan besvaras på två på olika sätt. Om syftet är att visa på hur någonting är eller om några samband föreligger kan detta urskiljas genom en deskriptiv ansats. En normativ ansats används om syftet istället är att visa på hur någonting bör vara eller vad som är logiskt rätt.

Syftet med studien är att beskriva hur någonting är, vilket innebär att studien kommer att stödjas av den deskriptiva ansatsen. Syftet är således inte att beskriva hur IFRS-standarderna bör påverka Länsförsäkringar eller hur dessa generellt sett kommer att inverka på andra försäkringsbolag.

2.2 Metodval

Inom det samhällsvetenskapliga ämnet brukas två metoder nämnas vid forskningsstudier, den kvalitativa respektive den kvantitativa metoden.

Den kvalitativa metoden bygger på att försöka förstå och analysera ett unikt problem, erhålla ingående kunskap inom det valda problemområdet och inte försöka generalisera från det empiriska resultatet som framgått.

Genom den kvantitativa metoden vill undersökaren finna bakomliggande orsaker och försöka förklara och ge en beskrivning av orsakssambandet mellan objektet i studien och resultatet.

Målsättningen med studien är att få en ökad kunskap inom problemområdet och förstå påverkan som IFRS 4 och IAS 39 har på Länsförsäkringar. Vår avsikt med studien är inte att dra generella slutsatser om effekterna som IFRS kan tänkas ge. För att besvara vår frågeställning har vi därför valt att bearbeta problemen genom den kvalitativa metoden.

2.3 Datainsamling

Vi har efter insamlandet av befintlig data bearbetat och sammanställt denna noggrant för att på så sätt utveckla vår kunskap i det valda ämnet. Vår uppsats är baserad på sekundärdata i form av vetenskapliga artiklar, litteratur och aktuella publikationer samt primärdata där informationskällan utgörs av intervjuer.

10 Artsberg, K. (2003). Redovisningsteori – policy och – praxis. s 31

11 Holme, I. M., & Solvang, B. K. (1997). Forskningsmetodik – Om kvalitativa och kvantitativa Metoder. s 13

12Lindblad, I-B. (1998). Uppsatsarbete – En kreativ process. s 25

13 Andersen, I. (1998). Den uppenbara verkligheten – Val av samhällsvetenskaplig metod. s 31

11 2.3.1 Primärdata

Primärdata är framförallt observationer och intervjuer som ger specifik information för studiens syfte.

Denna information bearbetas och sammanställs av författarna och är studiens förstahandsdata. Primärdatans fördel ligger i att den kan adapteras efter studiens problemformulering. En nackdel med primärdata är att det är en relativt tidskrävande process att samla in all data och att den undersökande personen sedan tidigare måste besitta en viss kunskap inom problemområdet.

2.3.2 Intervjuer

Syftet med att genomföra intervjuer är att öka informationsvärdet och skapa en grund för mer en djupgående och mer fullständig uppfattning inom det valda problemområdet.

Vi har valt att använda oss av en kombination av den strukturerade och semistrukturerade intervjuformen.

Detta innebär att intervjuaren utgår från en intervjumall där det anges vilka aspekter som kommer att belysas och under intervjun utformas frågor efterhand beroende på respondentens svar och reaktioner.

Respondenten ges därmed större utrymme att utveckla sina tankar och idéer inom det valda ämnet. Vid skapandet av intervjumallen krävs det noggranna förberedelser därför att svaren sällan är bättre än frågorna. Under våra förberedelser studerade vi noggrant de valda problemområden som ämnet berör och utifrån de kunskaper vi erhållit från dessa studier baserade vi våra frågor till respondenterna.

I studiens inledande skede genomfördes en intervju hos Länsförsäkringar på cirka en timme där både ekonomichefen Lotta Andersson och redovisningsansvarige Jenny Bengtsson var närvarande. Genom denna intervju skapade vi oss en djupare inblick i ämnet och den bidrog vidare till att skapa en bild av tänkta problem som kan tänkas uppkomma hos Länsförsäkringar vid införandet av IFRS för verksamhetsåret som börjar 1 januari 2007. Då vi hade begränsad kunskap om den praktiska tillämpningen av de olika standarderna och effekterna av dessa under studiens inledningsskede, fann vi det svårt att ställa mer specifika frågor vilka behandlade ämnesområdet. Därmed föll valet på öppna diskussionsfrågor, vilket medförde att intervjun inte låstes upp till snävt uppställda frågor. Respondenterna fick även större utrymme för att uttrycka sina åsikter och kunskaper inom studiens problemområden.

Då redovisningsstandarder inte är beständiga utan uppdateras och för att i studiens inledningsskede få en bra överblick över det komplexa regelverket, ansåg vi det bästa alternativet var att intervjua lämplig person på någon revisionsbyrå med relevant kompetens inom studiens område. Vi fick kontakt med Jan Hanner, redovisningsspecialist på Öhrlings Price WaterhouseCoopers i Göteborg. Hanner arbetar på heltid med frågor som rör IFRS och besitter därmed en stor kunskap inom området. Valet av respondent baserades dels på den kunskap han besitter samt ett visat intresse från Hanners sida för studiens område. Inför det första intervjutillfället hade respondenten enligt överenskommelse studerat aktuell standard, för att uppdatera och fördjupa kunskapen inom området. Genom detta förfarande kunde en mer givande diskussion genomföras. Under denna intervju bollades det idéer om tänkbara angreppssätt på den studie vi påbörjat. Hanner gav oss även en mer övergripande bild av det aktuella problemområdet och vilka problem som kunde tänkas uppstå hos Länsförsäkringar i och med införandet av IFRS i deras redovisning. Vi ställde även ingående frågor angående mismatch,

14 Christensen, L. et al (2001). Marknadsundersökning – en handbok s. 69

15 Ibid. s. 105

16 Holme, I. M., & Solvang, B. K. (1997). Forskningsmetodik – Om kvalitativa och kvantitativa metoder. s. 101

17 Andersen, I. (1998). Den uppenbara verkligheten – Val av samhällsvetenskaplig metod. s. 162

12

vilket är ett ämne som är av stor vikt för en av studiens problemformuleringar. Inget av det material vi fick under denna intervju användes i den slutliga studien. Vi fick dock i och med intervjun en skjuts i rätt riktning för studiens framåtskridande.

Med utgångspunkt från de inledande intervjuerna kunde senare en problemställning formuleras.

Under studiens gång följdes intervjuerna med personerna på Länsförsäkringar upp med kompletterande individuella intervjuer, då mer konkreta frågor ställdes för att på så sätt bidra med mer specifik kunskap och information. Efter varje intervju har djupare förståelse för ämnesområdet skapats, vilket gjort att det framkommit nya funderingar efter varje intervjutillfälle.

Detta gjorde att frågor vid kommande intervjutillfällen blev mer specifika och djupgående.

De personer vi intervjuat på Länsförsäkringar innehar de positioner inom företaget som ansågs vara relevanta för studiens syfte. De positioner som respondenterna i fråga besitter gör att de antingen har egen kunskap eller förväntas kunna ta reda på relevant information. Ytterligare anledning till val av respondenter var att nämnda personer var väldigt positivt inställda till studien och dess övergripande ämne vid vår första kontakt innan studien påbörjats.

Intervjufrågorna som ställdes till respondenterna på Länsförsäkringar utformades på olika sätt beroende på vem det var som skulle intervjuas. Vi studerade grundligt det ämne som skulle belysas under intervjun och utformade frågorna därefter. Ett noggrant arbete gjordes med att inte utforma ledande frågor, detta för att behålla intervjuns objektivitet. Vid intervjuerna var frågorna utformade i syfte att ta reda på hur dessa hanterade troliga problem i samband med implementeringen av IFRS 4 och IAS 39 och bakomliggande tankar till varför ett visst handlingssätt användes. Då utvalda respondenter på Länsförsäkringar hade olika befattningar och ansvarsområden fokuserades frågorna till de områden där dessa kunde tänkas besitta specifik kunskap.

Vi besökte respondenterna på deras arbetsplatser och fick personliga intervjuer. Detta tillvägagångssätt är en fördel då det föreligger en större möjlighet till en mer djupgående diskussion och en större mängd relevant information kan erhållas från respondenterna. Vi använde oss till största delen av personliga intervjuer, vilket medförde att vi under dessa inte kände oss så bundna av de frågemallar vi framarbetat. Detta innebar att vi under intervjuerna kunde ställa relevanta följdfrågor om det framkom oklarheter.

Telefonintervjuer valdes till stor del bort på grund av den typen av frågor vi hade då denna intervjuform inte främjar diskussionen i den riktning vi ville ha den. Det gjordes dock ett undantag i studiens inledning för att få en övergripande bild av pågående arbete med föreskrifter och regler som berör det valda ämnesområdet och en telefonintervju genomfördes med Greta Wennerberg, redovisningsexpert på Finansinspektionen. Anledningen till att denna typ av intervjumetod användes vid detta tillfälle var på grund av den geografiska placeringen av Finansinspektionens kontor.

Till samtliga personliga intervjuer skickades i förväg en intervjumall ut via e-post för att respondenterna skulle kunna få en möjlighet att förbereda sig och sätta sig in i intervjuämnet som skulle diskuteras. Den risk som uppstår genom att skicka ut frågor i förväg, är att respondenten kan ge inövade svar på frågorna, men vi valde ändå detta tillvägagångssätt för att ämnet som berörs är av en mer oladdad karaktär.

Vid de personliga intervjuerna användes inte någon teknik för att spela in samtalet. Vi antecknade

istället ner nyckelfraser för att direkt efter intervjutillfället bearbeta informationen som

framkommit för att möjliggöra framställningen av en korrekt och utförlig version av samtalet.

13

Fördelen med denna metod är att respondenten slipper känna sig obekväm och stressad över att bli inspelad under intervjun. Nackdelen kan dock vara att intervjuaren tappar fokus under korta perioder då svaren skrivs ner och därigenom kan viktig information som framförs gå förlorad.

Detta scenario har undvikits genom att samtliga författare har medverkat och fört anteckningar under intervjuerna och på så sätt ökar förmågan att fånga upp den fullständiga information som gavs.

2.3.3 Sekundärdata

Sekundärdata är data som sedan innan är publicerad med ett annat ändamål än det för den aktuella studien.

Sekundärdata syftar till att få en bakgrund och förståelse inom det valda problemområdet.

Fördelen med sekundärdata är bland annat att den är lättillgänglig medan nackdelen ligger i att försäkra sig om hur hög graden av sanning är i informationen.

För att få en grundlig bakgrund, bred kunskap och vidare förståelse för problemområdet i vår studie har vi under studiens gång studerat litteratur, artiklar, årsredovisningar och aktuella hemsidor. Inhämtningen av artiklar skedde främst från databaserna Affärsdata och FAR Komplett, där sökord som ”IFRS 4”, ”mismatch”, ”IAS 39”, ”vägledning till IFRS”,

”försäkringsavtal” ”försäkringskontrakt” och ”värderingsprinciper” användes. Dessa sökord användes vidare, även i engelsk version, vid insamlandet av ytterligare information på aktuella Internetsidor. De Internetsidor som nyttjades var Finansinspektionen, IASB, IAS Plus, Försäkringsförbundet och de fyra stora revisionsbolagens hemsidor, det vill säga Deloitte, Ernst

& Young, KPMG och Öhrlings PWC. Nämnda hemsidor gav oss bred och djupgående information, dels om lagarna och rekommendationerna, men också kring olika problemområden inom IAS-förordningen. God information erhölls också om bakgrunden till IFRS och svårigheter kring dess implementering och utformning. Information och dokument som utnyttjats har inhämtats från branschorganisationer och dess hemsidor som anses allmänt tillförlitliga. Samtliga sekundära källor har dock noggrant beaktats, exempelvis vem som ursprungligen upprättat informationen och vilka incitament författaren kan tänkas haft åtanke vid skrivtillfället. Urvalet av information gjordes genom att, enligt författarna, relevant information filtrerades från den totala mängden.

2.4 Metod för analys

Vårt arbete med denna studie har gått ut på att samla in och sammanställa kvalitativ data för att sedan analysera denna. Vi har under studiens gång fått bättre kunskap om ämnet och har uppdaterat såväl metod som referensram löpande. För att göra vår analys har vi studerat de standarder som är aktuella för ämnet för att sedan ta fram intervjufrågor till våra respondenter.

Intervjuerna vi genomfört har gett oss svar men också nya frågor som vi har använt oss av för att komponera nya frågor till senare intervjuer. Baserat på de svar vi fått vid intervjuerna har vi strukturerat upp empirin. Rubrikerna vi valt att jobba efter är de olika problemområden vi vill belysa. Vi har analyserat de olika problemområdena utifrån vår referensram och de svar vi fått fram vid våra intervjuer. Slutligen har vi dragit en slutsats där vi besvarar våra problemställningar, vi har även givit förslag på vidare forskning inom ämnet.

18 Christensen, L. et al (2001). Marknadsundersökning – en handbok s. 69

19 Rienecker, L och Stray Jörgensen, P. (2002). Att skriva en bra uppsats. s 136

20 Jacobsen, D. I. (2002). Vad, hur och varför? – Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen s. 153

14

2.5 Studiens tillförlitlighet 2.5.1 Validitet

Ett av de väsentligaste kraven för en undersökning är validiteten. Om undersökningen skall ha en hög validitet så innebär detta att mätmetoden verkligen undersöker de egenskaper den avser att mäta. När undersökningen i ett visst sammanhang ger försumbara systematiska fel så anses undersökningen ha en hög validitet.

Med validitet menas vidare att överensstämmelse skall föreligga mellan språk och verklighet.

Det är viktigt att de frågor som ställs under intervjuerna avspeglar det som undersökningen är avsedd att mäta och att dessa frågor är relevanta för studien. Detta för att empirin i studien skall ha så hög validitet som möjligt. Vi har utformat vår intervjumall med ett syfte att kunna få svar på de frågor som utgör studiens problemformulering och genom diskussion kunna få fram uttömmande svar som ger en högre validitet. Ett problem som dock kan medföra sänkt validitet kan vara om respondenterna misstolkar en ställd frågas syfte och därigenom ge svar som inte överensstämmer med frågans syfte. Vi har undvikit detta scenario, genom att ställa enkla och strukturerade frågor och vid oklarheter lämnat förklaring till respondenterna och därmed bibehållit hög validitet i studien.

2.5.2 Reliabilitet

Reliabiliteten mäter hur hög tillförlitligheten är på en undersökning. För att en hög reliabilitet skall åstadkommas i en undersökning, skall samma resultat uppnås oberoende på vem som utför mätningen och om undersökningen utförts på samma sätt.

Det är viktigt att slumpens inflytande på studien skall vara så liten som möjligt.

Det är även ett krav att det finns tillit mellan respondenten och intervjuaren vid intervjutillfällena för att en hög reliabilitet av resultatet skall uppnås.

De personer som vi haft kontakt med besitter stor kunskap inom området och dessa personer skulle förmodligen svara på samma sätt om dessa frågor ställdes vid en annan tidpunkt. Vi har varit väl medvetna om att respondenternas svar kan ha påverkats i den mening att det alltid finns en risk att intervjupersonen vill framställa sig själv och företaget ”i god dager”. Vi har dock inte upplevt att svaren från respondenterna på Länsförsäkringar varit vinklade eller utformade på ett sådant sätt att de påverkats av deras eget intresse. Genom vår utvärdering av svaren anser vi att de har skildrat deras syn på implementeringen av IFRS och dess konsekvenser på ett trovärdigt sätt. Genom att samtliga författare har tolkat och analyserat den insamlade informationen som framkommit under intervjuerna, har undersökarnas påverkan på svaren i så stor utsträckning som möjligt undvikts.

21 Lantz, B. (2003). Operativ verksamhetsstyrning s. 57

22 Smith, D. (2000). Redovisningens språk. s. 27

23 Ibid. s. 26 f

24 Lantz, B. (2003). Operativ verksamhetsstyrning s. 58

25 Jacobsen, D. I. (2002). Vad, hur och varför? – Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen s. 189f

15

Vid insamlandet av information har vi försökt att använda oss av material som är så aktuellt, relevant och tillförlitligt som möjligt. De tidskrifter och publikationer som publicerats under de senaste åren har använts då dessa anses ha en hög grad av relevans för vår studie. Detta för att det löpande utges nya lagar och föreskrifter och standarder uppdateras.

2.5.3 Källkritik

En viktig aspekt att beakta vid undersökningar är det kritiska förhållningssättet som undersökaren har till de olika källor som använts i studien. Problemet som kan uppstå är att försöka uppskatta sambandet mellan källan och den verklighet som skall beskrivas. Generellt sett kan det sägas att desto närmre källan är kopplad till den aktuella situationen som hanteras, desto mer väsentlig blir den.

Det är viktigt att, som undersökare, ta stor hänsyn till vad utgivaren har för syfte med upprättandet av artiklar och publikationer. Vid analys av ett företags årsredovisning eller intern företagsinformation, finns en risk att den bild som visas av företagets verklighet har förskönats.

Det kan jämföras med media vars främsta syfte är att dra till sig läsare, genom just att uppförstora nyheten. Vi anser dock att det är stor skillnad på olika medier, då exempelvis branschtidningar och branschorganisationer förmodligen inte har i syfte att förvränga information.

Vid bedömning av tillförlitligheten hos sekundärmaterial bör källan granskas med ett kritiskt förhållningssätt.

Det syfte som källkritiken skall uppfylla är att bestämma om källan är valid, det vill säga att den mäter det den avser att mäta. Källan ska också vara relevant och pålitlig för studien, det vill säga att inga slumpfel förekommer. Det finns tre källkritiska kriterier som kan användas vid bedömningen av sekundärkällorna. Det första är samtidskravet vilket innebär att källan skall vara aktuell, det andra är kriteriet är tendenskritik och innebär att ett kritiskt förhållningssätt vid bedömning av informationen då denna kan vara snedvriden av upphovsmannen. Beroendekritik är det sista kriteriet och innebär att en granskning av informationen bör göras för att avgöra om källorna är beroende av varandra.

Vi har beaktat samtidskravet vid insamlingen av vår information. Då flertalet publikationer, från exempelvis revisionsföretagen, upprättades ett eller kanske två år innan införandet av IAS- förordningen 2005 i noterade företag, är det viktigt att beakta att flertalet förändringar har skett i aktuella standarder.

Då vi har nyttjat revisionsbolagens hemsidor och dess publicerade material har vi haft ett kritiskt förhållningssätt då materialet dels har som syfte att sälja företagets tjänster. De kan exempelvis framställa situationen med en viss standard som svårare än vad den egentligen är för att främja företagets tjänster. Stora mängder av materialet har också som syfte att ge information och anvisningar om redovisningen till producenter och användare av denna, vilket gör den väldigt användbar. Vi har dock, i så stor utsträckning som möjligt, försökt att utgå från den ursprungliga källa som i de flesta fall är de standarder som vi berör eller annan information från organisationer inom redovisningsbranschen eller försäkringsbranschen.

26 Holme, I. M., & Solvang, B. K. (1997). Forskningsmetodik – Om kvalitativa och kvantitativa metoder, s. 133

27 Christensen, L. et al (2001). Marknadsundersökning – en handbok s. 100

28 Eriksson, L-T, Wiedersheim-Paul, F. (1997). Att utreda, forska och rapportera s.151 f

16

3. Referensram

D etta kapitel inleds med en beskrivning av de grundläggande reglerna som berör försäkringsföretag. Vidare ges en övergripande beskrivning av de redovisningsstandarder som berör studien. Sedan presenteras mer detaljerade delar

av samma standarder.

3.1 Grundläggande regler

Finansinspektionen, som lyder under Finansdepartementet, är den myndighet som har till uppgift att övervaka företag som verkar på finansmarknaden, däribland banker och försäkringsföretag.

Finansinspektionen bildades 1991 då Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen slogs ihop och idag har inspektionen bland annat tillsyn över cirka 500 försäkringsföretag.

Denna tillsynsmyndighet kan när som helst gå in och granska försäkringsföretagens verksamhet och företagen är dessutom skyldiga att fortlöpande lämna uppgifter om sin ekonomiska ställning.

Finansinspektionens uppgift är att se till att det finansiella systemet fungerar på ett effektivt sätt.

För att reglera detta ger Finansinspektionen ut anvisningar, i form av författningssamlingar (FFFS).

Redovisning för försäkringsföretag regleras i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL). Denna lag hänvisar stora delar till Årsredovisningslagen (ÅRL). Både ÅRFL och ÅRL har förändrats på en rad punkter genom riksdagens antagande i december 2004 av en ny redovisningslagstiftning. Ändringarna har ägt rum för att anpassa sig till appliceringen av IAS- förordningen.

Finansinspektionen ger i sin tur ut kompletterande författningssamlingar som, för företag på finansmarknaden, är bindande. FFFS 2005:34 - Föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning i försäkringsföretag, reglerar hur försäkringsföretag ska framställa sina årsredovisningar, koncernredovisningar och delårsrapporter. Vid upprättande av denna föreskrift har anpassningar gjorts till IFRS i så stor utsträckning som möjligt och lämpligt enligt lag och EG-direktiv.

Detta benämns lagbegränsad IFRS och innebär att godkända internationella redovisningsregler bör tillämpas i årsredovisningen om inte annat krävs enligt lag eller annan författning, inte annat följer av Finansinspektionens föreskrifter eller övriga allmänna råd eller inte annat följer RR 32 – Redovisning för juridisk person.

Med detta menas att Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om exempelvis intagandet av EG-direktiv eller tolkningar av författningar gäller före godkända internationella standarder.

FFFS 2005:34 trädde ikraft 1 januari 2006 men Finansinspektionen har tidigare tagit ett beslut som innebär att försäkringsföretag, som inte obligatoriskt eller frivilligt tillämpar IAS- förordningen eller lagbegränsad IFRS i koncernredovisningen, får tillämpa äldre föreskrifter, nämligen FFFS 2003:13 för räkenskapsåret 2006. Alla försäkringsföretag som tillämpar IAS- förordningen i koncernredovisningen måste således tillämpa lagbegränsad IFRS i juridisk person.

29 www.forsakringsforbundet.com

30 Ibid.

31 http://www.fi.se

32 Finansinspektionen, (2004), Nya årsredovisningsföreskrifter för finansiella företag som tilllämpar lagbegränsad IFRS

33 Ibid.

34 FFFS 2005:34 pt.1

35 Finansinspektionen, (2004), Nya årsredovisningsföreskrifter för finansiella företag som tilllämpar lagbegränsad IFRS

17

Samma scenario gäller för de företag som tillämpar lagbegränsad IFRS i koncernredovisningen.

Att tillämpa äldre redovisningsregler, för räkenskapsåret 2006, är endast möjligt för de onoterade försäkringsföretag som i årsredovisningen och i koncernredovisningen fortsatt att tillämpa äldre redovisningsföreskrifter.

De företag som tillämpar äldre redovisningsregler ska dock följa några nya tvingande lagbestämmelser och redovisningsföreskrifter, så kallade tvingade tillägg.

Skäl som lagts fram till att godkänna användning av äldre föreskrifter är att Finansinspektionen ansåg det omöjligt att kräva en tillämpning av IFRS-redovisning av alla finansiella företag från och med den 1 januari 2005.

Finansinspektionen beslutade om en övergångsperiod till IFRS-anpassade redovisningsföreskrifter vilket innebär att årsredovisningen för räkenskapsår som börjar 1 januari 2007 ska upprättas efter FFFS 2005:34. Onoterade finansiella företag som tillämpar eller som vid årsskiftet 2006/2007 blir tvungna att tillämpa IFRS i den lagbegränsade formen får enligt gällande föreskrifter från Finansinspektionen tillämpa samma form i både koncernredovisning och redovisning i juridisk person.

De företag som går över till IFRS-redovisning för det räkenskapsår som börjar 1 januari 2007 bör dock i tidigare årsredovisningar ha gett upplysningar om planering, förberedelser och utvärdering av övergången. Vidare bör beskrivningar av identifierade och essentiella skillnader jämfört med rådande principer anges samt bör en penningmässig jämförelse mellan principerna uppges i den mån de finns tillgängliga.

Det kan dock tilläggas att aktuell föreskrift ger företagen ett visst spelrum för anpassningar i hur precisa och genomgripande dessa upplysningar kan vara.

Finansinspektionens syfte med införandet av IFRS i alla försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen likställt med det för noterade koncerner, bland annat att de ska vara internationellt jämförbara.

Som är nämnt ovan använder Finansinspektionen ordet ”bör” i de allmänna råden om tillämpning av internationella redovisningsstandarder i FFFS 2005:34. Detta kan skapa en viss oklarhet i vad som egentligen gäller, vilket Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) dessutom framfört.

I och med detta har Finansinspektionen försökt ge en klarhet i hur detta ska tolkas.

Det framförs således att föreskrifter är bindande regler medan allmänna råd om hur en författning kan eller bör appliceras i olika avseenden är generella rekommendationer.

Allmänna råd ses dock som regler, som ska gagna en enhetlig tillämpning av en särskild författning och som råd som ska främja utvecklingen att gå i en viss riktning av praxis. Då allmänna råd ska skiljas åt från föreskrifter används ordet ”bör” istället för ”ska”. Detta innebär dock inte att de allmänna råden saknar betydelse. Då ”god redovisningssed” ska följas bör allmänna råd beaktas vilket innebär att dessa råd indirekt är bindande på grund av att alla företag ska redovisa enligt ”god

36 Finansinspektionen, (2005), Tillämpning av lagbegränsad IFRS i finansiella företags års- och koncernredovisning för räkenskapsåret 2006

37 Finansinspektionen, (2004), Nya årsredovisningsföreskrifter för finansiella företag som tillämpar lagbegränsad IFRS

38 Ibid.

39 Finansinspektionen, (2005), Tillämpning av lagbegränsad IFRS i finansiella företags års- och koncernredovisning för räkenskapsåret 2006

40 FFFS 2005:34 Bilaga 5

41 Finansinspektionen, (2005), Tillämpning av lagbegränsad IFRS i finansiella företags års- och koncernredovisning för räkenskapsåret 2006

42 Telefonintervju med Greta Wennerberg på Finansinspektionen 2006-04-03

43 Finansinspektionen, (2004), Nya årsredovisningsföreskrifter för finansiella företag som tillämpar lagbegränsad IFRS

44 Ibid.

18

redovisningssed”. Det kan även påpekas att regeringsrätten ofta godtar Finansinspektionens allmänna råd i redovisningsfrågor.

För att få en klar uppfattning om den problemformulering vi ställt krävs en genomgripande förklaring av främst IFRS 4 men också vissa delar av IAS 39, framförallt de delar som behandlar kategorisering och klassificering av finansiella instrument.

3.1.1 IFRS 4

IASC och senare IASB har sedan 1997 arbetat med att upprätta en standard för försäkringskontrakt i syfte att harmonisera de skilda tillvägagångssätten i redovisningen inom försäkringsbranschen.

Innehållet i projektet för den tänkta standarden skapade starkt motstånd.

De utarbetade förslagen ansågs av redovisningsexperter, som fick komma till tals under utvecklingsarbetet, vara allt för komplexa att implementera på så kort tid som till det obligatoriska införandet 1 januari, 2005. Detta medförde att projektet delades in i två faser, fas 1 och fas 2, vilket möjliggjorde att delar av projektet (fas1) kunde implementeras i de noterade företagens redovisning vid införandet av IAS-förordningen år 2005.

Uppdelningen i faser berodde således på att IASB ville undvika en fördröjning av utvecklingen i redovisningen av försäkringsavtal.

IFRS 4 – Försäkringavtal, som är fas 1 av IASBs projekt om reglering av försäkringskontrakt, utfärdades den 31 Mars 2004. Förändringarna som följde i IFRS 4 ansågs milda jämfört med vad som planeras i fas 2. Företagen har nämligen ett visst utrymme att själva bestämma hur visar delar av redovisningen ska utformas, exempelvis får företagen välja om vissa delar av befintlig redovisningspraxis av försäkringskontrakt ska tillämpas även i fortsättningen, eller om diskontering till verkligt värde ska användas för att få en viss matchning av skulder och tillgångar.

Om försäkringsgivaren ska byta redovisningsprinciper så att de överensstämmer med IFRS 4 måste det påvisas att de finansiella rapporterna blir mer relevanta för användarna då dessa ska fatta ekonomiska beslut, samtidigt som samma grad av tillförlitlighet erhålls. Byte av redovisningsprinciper kan också motiveras då de finansiella rapporterna får högre tillförlitlighet och bibehåller samma relevans.

45 Finansinspektionen, (2004), Nya årsredovisningsföreskrifter för finansiella företag som tillämpar lagbegränsad IFRS

46 KPMG (2004) Insurance accounting under IFRS

47 KPMG (2004) IASB IFRS 4 and IAS 39 - Insurance and Investment Contracts

48 IFRS 4 FAQ pt. 2

49 PWC

50 IFRS 4 pt. 22

19

Källa: KPMG International, 2004

IFRS 4 reglerar enbart redovisningen av försäkringskontrakt och inte redovisning i allmänhet för försäkringsbolag.

Den gäller följaktligen inte för andra tillgångar och skulder som försäkringsgivaren har, såsom finansiella tillgångar och skulder som istället behandlas under IAS 39 – Finansiella tillgångar: Redovisning och Värdering. Meningen med IFRS 4 är bland annat att den ska ”lysa upp försäkringsredovisningen” då användare av försäkringsföretagens externa rapporter anser dessa vara en ”ogenomtränglig svart box”.

För att uppnå detta syfte ställer standarden exempelvis specifika upplysningskrav vid redovisning av försäkringskontrakt. De krav som ställs i IFRS 4 har ändrats för att överensstämma med den nya standarden IFRS 7 – Finansiella instrument: Upplysningar, som publicerades i september 2005. Denna standard ska tillämpas för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2007. Nya IFRS 4, som antogs av EU- kommissionen i januari 2006, inkluderar bland annat upplysningar som ska hjälpa användaren av försäkringsföretagens finansiella rapporter att bedöma karaktär och omfattning av de risker som härrör från försäkringskontrakt.

Vidare ska också upplysningar förekomma om principerna och metoderna för att hantera risker och även upplysningar om känsligheten för försäkringsrisk.

IFRS 4 ska följaktligen medföra att försäkringsredovisningen blir mer genomsynlig och jämförbarheten mellan liknande företag ska öka.

IFRS 4 innehåller även krav på att försäkringsgivaren skall pröva ifall värdena på de redovisade försäkringsskulderna är adekvata. Detta görs genom en uppskattning av framtida kassaflöden som härstammar från försäkringsavtalen. Om det visar sig att uppskattningen och det redovisade värdet inte överensstämmer ska det redovisade värdet direkt korrigeras och skillnaden ska föras direkt till resultaträkningen.

51 Ibid. pt. 3

52 IFRS 4 FAQ pt. 3

53 IFRS 4 pt. 38

54 Ibid. pt. 39

55 IFRS 4 pt. 15

Tillförlitlighet Relevans

Tillförlitlig och relevant

√

Tillförlitlig men mindre

relevant

X

Relevant men mindre tillförlitlig

X

Varken tillförlitlig eller relevant

X

20

IFRS 4 är inte utarbetat för att verka som en varaktig standard, utan anses vara ett steg i projektet för att underlätta för företagen att implementera fas 2.

För att framställa Fas 2 har IASB tillsatt en grupp med representanter från försäkringsbranschen som ska bistå med dess kunskap.

Projektet drivs vidare tillsammans med Financial Accounting Standard Board, FASB, den amerikanska motsvarigheten till IASB, således för att gör det möjligt att utveckla en global försäkringsstandard som är harmoniserad.

Fas 2 ska ge upphov till en mer omfattande standard som ska möta behoven från alla intressenter.

Det finns ingen bestämd tidpunkt då denna fas skall vara färdigställd men IASB räknar med att presentera en diskussionsrapport senare i år där inblandade får en chans yttra sig i projektet. En komplett standard beräknas att tidigast stå klar till 2008 med en tillämpning tidigast 2010.

3.2 Definition av försäkringsavtal

Svenskt regelverk har tidigare inte innehållit någon regel om hur klassificeringen av försäkringskontrakt skall ske. Innan IAS-förordningen antogs av EU, tillämpades i Sverige, principer som innebar att alla försäkringskontrakt redovisades på samma sätt. Vid klassificeringen togs även hänsyn till den juridiska formen som företaget hade till skillnad mot IFRS som inte tar hänsyn till företagsformen.

I och med att IASB utarbetade IFRS 4, innehållande en definition som möjliggjorde bättre bedömning av huruvida ett försäkringskontrakt utgjorde ett försäkringsavtal eller ej, utgick den indirekta definitionen som tidigare fanns i IAS 32. Syftet med definitionen i IFRS 4 är att skapa en gemensam definition på grund av att de rådande lokala definitionerna har varierat från land till land och skapat förvirring i vilken standard som ska följas vid redovisning av specifika kontrakt.

IASB vill således minska den osäkerhet som den tidigare definitionen skapat. Vidare ska definitionen hjälpa till att minska möjligheten att ändringar som krävs vid tillämpningen av IFRS 4 inte ska vara förgäves när den andra fasen slutförs.

Definitionen av försäkringsavtal lyder enligt IASB:

”Ett avtal enligt vilket den ena avtalsparten (försäkringsgivaren) accepterar betydande försäkringsrisk från en annan avtalspart (försäkringstagaren) genom att acceptera att kompensera försäkringstagaren

om en specificerad osäker framtida händelse negativ påverkar försäkringstagaren.”

För att förtydliga definitionen kan det vara av betydelse att utveckla vissa av begreppen. En försäkringsgivare är den parten i ett försäkringsavtal som har en skyldighet att kompensera en försäkringstagare om en försäkrad händelse infaller.

En försäkrad händelse är således en oviss händelse i framtiden som frambringar en försäkringsrisk och som täcks av ett försäkringsavtal.

Slutligen kan det konstateras att försäkringstagaren är den part i avtalet som har rätt till kompensation om den försäkrade händelsen inträffar.

56 KPMG (2004) IASB IFRS 4 and IAS 39 - Insurance and Investment Contracts

57 PWC Making sense of IFRS Analysts’ perspectives on insurance reporting

58 PWC, (2006), Standing up to scrutiny: Analysts’perspectives on insurance reporting

59 EFRAG (2004) Re: Adoption of IFRS 4 Insurance Contracts

60 PWC, (2006), Standing up to scrutiny: Analysts’perspectives on insurance reporting

61 Finansinspektionen, (2006), Företagens tillämpning av internationella redovisningsregler

62 IFRS 4 FAQ pt. 44

63 Ibid.

64IFRS 4 bilaga A

65 IFRS 4 bilaga A

66 Ibid.

67 Ibid.

21

Definitionen av försäkringskontrakt utgår från substans i kontraktet snarare än legal form, vilket innebär att ingen hänsyn tas till kontraktets juridiska definition utan istället vad innebörden i kontraktet är.

Detta är i enlighet med IASB´s framework som uttrycker att finansiella rapporter skall avspegla ekonomiskt substans istället för juridisk form.

När en bedömning ska göras huruvida ett kontrakt är ett försäkringsavtal ska i enlighet med definitionen två kriterier vara uppfyllda. Det ena är att kontraktet ska innehålla en försäkringsrisk och det andra är att denna försäkringsrisk skall vara betydande.

IASB har förtydligat definitionen av en betydande försäkringsrisk för att underlätta för försäkringsgivarna vid klassificering av mer komplexa försäkringskontrakt. Detta beskrivs nedan genom att illustrera en figur med medföljande förklaringar som ska klarlägga definitionen ytterligare.

68 KPMG (2004) Insurance accounting under IFRS

69 IASBs Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter

70 IFRS 4 bilaga B pt. 22

22

Vid jakande svar på följande påståenden om ett kontrakt, skall detta enligt IFRS 4 regleras som ett försäkringsavtal:

Figur 3. Definition av försäkringskontrakt

Källa: PWC, (2005), The implications of IFRS for general insurers

1. För att ett försäkringskontrakt ska klassificeras under IFRS 4 måste kontraktet bygga på en oviss framtida händelse. Denna ovissa händelse vid tecknandet av kontraktet kan antingen vara huruvida en försäkrad händelse kommer att inträffa, när den i så fall kommer att ske eller hur mycket försäkringsgivaren kommer att bli tvungen att betala ut.

Osäkerheten kring inträffandet av den ovissa händelsen kan skifta. Vissa händelser kan inträffa under den försäkrade perioden men upptäckten sker inte förrän efter utgången av den försäkrade tidsperioden. I andra fall kan det vara så att skadan upptäcks under avtalets löptid men skadan skedde redan innan kontraktet utfärdades.

Ovissheten kring tidpunkten för en händelse kan också variera. I livförsäkringar är det uppenbart att händelsen ska inträffa inom avtalets löptid men tidpunkten för händelsen är osäker. I andra försäkringar vet försäkringsgivaren varken om eller när händelsen ska inträffa.

Effektens omfattning av händelsen kan givetvis också skilja sig. Somliga försäkringsavtal täcker exempelvis händelser som redan inträffat men där de ekonomiska konsekvenserna är okända.

2. Vidare ska försäkringstagaren påverkas negativt av den ovissa händelsen för att risken ska utgöra en försäkringsrisk. Definitionen sätter heller inte en gräns för försäkringsgivarens utbetalningar till det belopp som svarar mot den negativa händelsens finansiella konsekvenser.

71 IFRS 4 bilaga B pt. 2

72 KPMG (2004) Insurance accounting under IFRS

73 Ibid.

74 IFRS 4 bilaga B pt. 13

Bygger kassaflödet från försäkringskontraktet på en oviss framtida händelse?

Orsakar den försäkrade risken försäkringsgivaren att betala avsevärda ersättningar i något scenario med kommersiell innebörd?

Påverkas försäkringstagaren ogynnsamt av den ovissa framtida händelsen?

Är det en befintlig risk, dvs. risken är inte skapad av försäkringskontraktet själv?

Har förlusthändelsen någon kommersiell innebörd i samband med kontraktet?

Försäkringskontrakt som regleras av IFRS 4

23

Detta innebär att försäkringsgivaren kan tänkas behöva ge sådan ersättning att försäkringstagaren har möjlighet att ersätta en gammal tillgång som skadats med en ny.

3. Som definitionen lyder ska risken överföras från försäkringstagaren till försäkringsgivaren för att kontraktet ska innehålla försäkringsrisk och regleras under IFRS 4. Denna risk ska även ha existerat innan kontraktet tecknades, den ska således inte framkallas genom kontraktet.

Dessutom måste försäkringstagare, om denne utgör ett företag, vara ett företag som är skiljt från utfärdaren för att försäkringsgivaren ska kunna acceptera en betydande försäkringsrisk.

Det föreligger även ingen överförd försäkringsrisk och likväl inget försäkringsavtal, då det finns en risk för förfall av avtalet eller risk för att försäkringstagaren ska säga upp avtalet tidigare eller senare än vad försäkringsgivaren hade räknat med vid prissättningen av avtalet.

Förlusten som försäkringsgivaren gör genom uteblivna framtida intäkter är ingen förlust där risken har överförts.

4. Kontraktet bedöms innehålla betydande försäkringsrisk och klassificeras som ett försäkringsavtal då den ovissa händelsen har en tillräcklig sannolikhet att inträffa. För att ha tillräcklig sannolikhet att inträffa skall det bland annat föreligga ett kommersiellt scenario i samband med den negativa förlusthändelsen.

Med ett scenario som har någon kommersiell innebörd avses det att transaktionen kommer att medföra en påtaglig ekonomisk effekt hos försäkringsgivaren. Försäkringstagaren anser alltså att händelsen utgör ett hot mot sin ekonomiska ställning och är beredd att betala för att täcka eventuella förluster.

5. Kontraktet ska leda till att försäkringsgivaren binder sig att betala betydande ekonomiska ersättningar om en försäkrad händelse inträffar för att det ska föreligga en betydande risk. För att urskilja om ett belopp är av betydande storlek måste företaget i praktiken göra en jämförelse mellan kassaflöden från situationer då den försäkrade händelsen infaller med andra situationer.

Det kan således i vissa fall ändå innebära att försäkringsrisken är betydande även då det är en minimal sannolikhet för betydande förluster för en hel grupp med avtal. Detta härstammar från att försäkringsgivaren ska bedöma försäkringsriskens grad av betydelse för varje enskilt kontrakt utan att ta hänsyn till riskexponeringen i hela kontraktsportföljen. Den individuella riskbedömningen medför vidare att det blir enklare att klassificera ett kontrakt som ett försäkringsavtal.

Passerar ett försäkringskontrakt genom de fem stegen ovan anses det inneha betydande försäkringsrisk och ska klassificeras som ett försäkringsavtal. Om definitionen tillämpas på ett korrekt sätt täcks stora delar in i IFRS 4 av de försäkringskontrakt som berör motor, resor, sjukdom, livförsäkring, egendom, ansvarsskador och återförsäkring.

I de fall då inte någon betydande försäkringsrisk överförs vid tecknande av försäkringsavtalet så klassificeras dessa avtal som finansiella instrument, exempelvis vissa spar- och pensionsprodukter.

Dessa så kallade investeringskontakt täcks således av IAS 39, som också tillämpas för avtal då finansiella risker överförs vid tecknandet av avtalet.

En finansiell risk definieras som en eventuell framtida förändring i en eller flera av exempelvis ränta, pris på

75 Ibid. pt. 12

76 Ibid. pt. 17

77 Ibid. pt. 15

78 Ibid. pt. 23

79 PWC, (2004), Försäkringsrapporteringens framtid – som vi ser den idag

80 IFRS 4 bilaga B pt. 25

81 PWC, (2004), Försäkringsrapporteringens framtid – som vi ser den idag

82 IFRS 4 bilaga B pt. 8

83 PWC, (2005), The implications of IFRS for general insurers

24

finansiellt instrument, råvarupris, valutakurs eller pris- eller ränteindex.

När det gäller icke- finansiella variabler, som ovannämnda variabler utgör, får dessa inte vara specifika för någon av avtalsparterna för att en finansiell risk ska föreligga. Exempel på variabler som är specifika för ena parten kan tänkas ett index för jordbävningsförluster i ett visst område.

3.3 IAS 39

IASBs föregångare IASC gav år 1995 ut IAS 32 och den innehåller krav på upplysningar om verkligt värde av finansiella instrument.

Det var endast upplysningar som krävdes vid denna tidpunkt för att möjliggöra en gradvis förändring till målet att införa värdering till verkligt värde av finansiella instrument i balansräkningen. Fyra år senare gav IASC ut IAS 39 – Finansiella Instrument: Redovisning och värdering, som ställer krav på företag att redovisa vissa finansiella instrument till verkligt värde.

Ett grundläggande syfte för standarden är att skapa en enklare situation för användarna av redovisningen vid bedömningar av företagets ekonomiska situation.

Innan standarden framställts hade användarna av redovisningen nämligen svårt att uppfatta vad som händer i företaget då historiska värden användes i redovisningen samtidigt som företagets finansiella strategier grundades på verkliga värden.

IAS 39 delar vidare in de finansiella instrumenten i olika kategorier. I standarden finns definierat fyra olika kategorier av finansiella instrument. Nedan visas en tabell som sammanfattar kategorierna, dess värderingsmetod och hur orealiserade vinster respektive förluster hanteras.

Tabell 1. Kategorisering och värdering av finansiella instrument Källa: Marton, Jan. IAS 39 - Finansiella Instrument: Redovisning och värdering

I kategorin Tillgångar och skulder till verkligt värde som tas via resultaträkningen placeras instrument, t.ex.

aktier och värdepapper, som är tänkta att säljas eller återköpas på kort sikt i syfte att generera vinst. I den andra kategorin Investeringar som hålles till förfall placeras bara instrument som företaget har förmåga och avsikt att hålla kvar till dess förfall, t.ex. räntebärande papper. Denna kategori är

84 IFRS 4 bilaga A

85 IFRS 4 bilaga B pt. 9

86 www.iasplus.com

87 Marton, J, (2006) IAS 32/39 Redovisning av finansiella instrument

88 Ibid.

Värdering i balansräkningen

Kategori Vinster/Förluster

Tillgångar och skulder till verkligt värde som tas via resultaträkningen Investeringar som hålles till förfall

Kundfordringar och lånefordringar

Finansiella tillgångar som kan säljas

Verkligt värde

Verkligt värde Upplupet anskaffningsvärde

Upplupet anskaffningsvärde

Orealiserade vinster och förluster redovisas direkt i EK och överförs till RR när de realiseras

Realiserade vinster och förluster redovisas i RR Realiserade vinster och förluster redovisas i RR

Via resultaträkning