on
C H R O M S K A R S E N I K F Ö R G I F T N I N G .
A k a d e m i s k A f'lia n d lln g
med vidterfarna Medicinska Faeultetens i Upsala tillstånd
under inseende af
»OCX.
O L O F
( •L A S
E . O. PRO FESSO R I PRACTISKA MEDICINEN
F ö r M e d i c i n s k a G r a d e n s e r h å l l a n d e
författad och utgifven af
ERI8T GEORG ÅBERG
af Stockholms Nation
och ti ll offentlig granskning framställd på Medicinska A u dit orium d. i Juni 1 8 ö 0
p. v. t. f. m.
U p s a l a
W a h l s t r ö m C.
JO
Om d iron isk Arsenikforgiftning#
Arsenisnius chronicus.
i f J I a n kan u n d e r benäm ningen chronisk arsenikförgiftning sa m m a n fa tta tvenne till sin uppkom st olika sjukdom stillstånd.
Det, e n a , c h r o n i s k f ö r g i f t n i n g i i n s k r ä n k t m e n i n g , ä r d et tillstå n d af m e r eller m indre ru bbad h ä lsa , som uppikom m er efter en genom gången a c u t förgiftning till följd a f en stö rre q v a n tite t på en gång i organism en inkom m et g if t; d et a n d r a , k anske r ä tta s t m ed Or f i l a k allad t l å n g s a m f ö r g i f t n i n g , ä r sam m anfattningen af alla de s y m - p to m e r, som u p p stå genom och e fte r inverkan u n d er någon lä n g re tid a f sm ärre a rse n ik q v an tite ter.
Som d e t saknas mig nog både egen erfaren h e t och m a te ria lie r, för a tt lenm a en fullständigare beskrifning ö f- v e r d e tta både sv å ra och af författarn e särdeles k napphän
d ig t b ehandlade ä m n e , h a r jag b lo tt v elat lem na e tt lite t b id r a g , u p p ly st af n åg ra fa ll, som jag dels funnit hos för
f a tta r n e , dels sjelf o b s e rv e ra t å S e ra p h im e r-L a z a re tte t, el
le r som blifvit mig b en ä g et m eddelade.
Bland alla m in e ralrik e ts p ro d u cte r kan m an väl med skäl! räk n a A r s e n i k 1 som en af de giftigaste. Ej b lott till d ju r r ik e t sträc k a sig dess skadliga v erkningar, u ta n äfv e n , om ej till a lla , dock till de flesta bland v ex tern a. Ja jg e r och Ma c a i r e 8 hafva h ärm e d a n ställt ta lrik a ex p erim en ter.
1 Följande åtskilliga författare har jag tillåtit mig att för korthetens sk u ll begagna benämningen Arsenik för sammanfattningen af alla d ess giftiga praeparater. Arsenik i metalliskt tillstånd tyckes ej hafva några giftiga egenskaper, och det är blott dess föreningar m ed S yre, V ä te, Svafvel etc. e tc ., som erhålla sådana.
2 Mém. de la Soc. de Phys. et d ’Hist. natur, ä Genéve.
2
Man h a r väl u p p g ifv it, a tt några alger v u x it i en lösning af a rse n ik sy rlig h e t, men de höra till undantagen. D erem ot v e rk a r den som e tt intensivt gift på alla djur u ta n u n d an ta g , h vilket en m ängd på alla d ju rk lasser an ställd a ex p e ri
m e n ter tydligen bevisat, M ärkvärdigt är, a tt m an ia k tta g it, d et dess v erk a n ä r på alla constant och an a lo g , b e
stå en d e i förökade afsöndringar från slem hinnorna och i convulsiva rörelser. F rivilliga rörelseförm ågan ä r derem ot m er eller m indre upphäfd. O ckså ty c k es in te n site te n af dess verkningar afta g a , i m ån som n erfsy ste m e t ä r m era utv eck lad t och således h ar stö rre förm åga a tt re sis te ra .
H vad nu arsen ik sy rlig h eten s inverkan p å m enskliga organism en beträffar, så m åste m an h ärv id sk ilja m ellan dess p r i m ä r a eller lokala v erk an och dess s e c u n d ä r a eller d e n , som upp k o m m er, sedan g iftet redan b lifv it a b s o r- beradt. D ess p rim ä ra v erk a n är, som h v ar o ch en v e t, corrosiv. Denna blir dock ofta i hög g rad m odifierad g e
nom de olika fö rh ållan d en , h v a ru n d e r giftet b ib rin g a s , stä l
le t, d er d et ap p lice ra s, fo rm e n , i hvilken d et ta g e s o. s. v.
Så finner man lä tt fö rk la rlig t, hvarför äfven en sto r q v a n - tite t m åste inverka på e tt sv a g are s ä tt på m agens slem hinna efter en nyligen fö rtärd m å ltid , än n ä r ven trik eln är tom ; äfvensom m an lika ty d lig t inser o rsa k e n , h v arför arseniksyrlighet i lösning fortare absorberas och således ge
nom sin allm änna och se cu n d ä ra in v erk an så h astig t gör slut på lifv e t, a t t , om jag så får u ttry c k a m ig , den ej gifver tid å t dess p rim ära v erk n in g a r a tt u p p tr ä d a , å t
m instone med tydliga efter döden ia k tta g b ara phaenomener.
Ju st d e ru ti, a tt de blott och b a rt fästa t sig v id arsen ik en s prim ä ra verkan eller corroderande förm åga, an ser ja g äld re fö rfattare hafva b eg å tt e tt fel, som vi ännu i någon m ån d e la , såvida vi uppföra arse n ik sy rlig h e ten bland de corro
siva gifterna. Jag tro r mig d o ck , på flera o c h , som d et sy n es m ig, goda g ru n d er befogad a tt b estrid a dess p lats bland de corrosiva g ifte rn a , så v id t som m an vid g ifte r—
nas och m edicam enternas indelning m era afser d era s för
näm sta och ej blott deras prim ära verkan. Så ä r förhål
la n d e t t. ex. m ed O p iu m , som räk n a s till de se d ativ a och ej till d e in citeran d e. T alrika och noggranna ob serv atö rer h a fv a an fö rt flera fall a f liköppningar efter m ed arsenik fö rg ifta d e p e rso n e r, hos h v ilk a döden in trä ffa t, u ta n a tt d e k u n n a t u p p tä ck a något sp å r a f lokal inflam m ation *, ä f - v e n so m O r f i l a sk a rp sin n ig t an m ärk er, a tt i de flesta fall a f a c u ta förgiftningar m ed A rsenik lifvet re d a n u p p h ö rt, in n a n ä n n u den lokala förstörelsen n å tt den h ö jd , a t t den kuinnat an ses som dödsorsak *. L ägger m an nu h ä r ti ll, a tt lik a s v å ra sym p to m er k unna uppkom m a från m age och ta r m k a n a l, äfven e fte r dess användande u tv ä rte s t. ex. på k r ä fts å r, eller vid försök på d ju r m edelst in sp ru tn in g i v e n e r n a , så ty c k es m ig , som skulle m an hafva sk äl a tt an m ä r k a , a t t för m y c k e t afseende blifvit fästa d t v id a rse n ik e n s p rim ä ra , co rro d eran d e v e rk a n , och a t t m an oegent
lig t h än fö rt den till de corrosiva gifterna.
Men hvilken är d å d e n n a , dess se c u n d ä ra , h u fv u d - sa.kliga v e rk a n ? H ärom h a r m an m y c k et tv is ta t , och äm n e t ä r ej ännu fullkom ligt u tre d t. N ästan h v a rje förfat
t a r e h a r sin egen åsigt om saken. Den äld sta åsigten el
le r d e n , a t t arse n ik en förorsakar döden genom den lokala in fla m m a tio n , den u p p v äc k er på d e t stä lle , d e r den a n b r in g a s , a n se r jag af d e t förutgående tillräck lig t vederlagd.
J a e g e r 3 an ser till följe af de m ångfaldiga e x p e rim e n te r o c h observationer, han an stä llt på djur, dess v e rk a n b estå i förm inskad eller upphäfd contractilitet. B r o d i e 4 tillskrifver d e n en specifik in v e rk a n på h je rn a n , hvilken d en förlam ar, o c h h je r ta t, h v a rs contractionsförm åga den upphäfver. S m i t h
1 O r f i l a med. Leg. p. 1 6 7 . F o d é r é , C h a u s s i e r , E t m u l l e r , B e l l o c ,
B r o d i e hafva alla iakttagit detsamma. Jag har äfven funnit dylikt
anfördt i protocoll vid med. legala obductioner, som blifvit insända till Kongl. Sundhets-Collagium.
* Döden inträffar ofta mycket hastigare efter förgiftningar med Ar
senik än efter sådana med mineralsyror, såsom Svafvelsyra, Sal
petersyra, hvilka den dock står långt efter i corroderande förmåga.
8 Dissertatio inauguralis de effectibus arsenici in varios organismos auctore G. F. Jaeger. Tubingae 1 8 0 8 .
4 Philosophical transactions, årgången 1 8 1 2 .
4
tr o r dess v erkan på h je rta t vara d et h u fvudsakliga och nog för a tt förklara döden. No v a t i, in repertorio delle s c i- en z e m edicalo del P iem o n te, fram ställde den å s ig te n , a tt arse n ik en h indrade blodets co ag u la tio n s-fö rm å g a, hvarigenom all nutrition blef om öjlig, hvilken åsigt se d e rm e ra äfven
Ja m e s b iträ d d e , sedan han genom ex p e rim en ter på djur
ö fv erty g at sig om sanningen häraf. Som likväl a n d ra för
sök v isa t, a tt arse n ik sy rlig h e t, som b lifvit blandad m ed ur v e n e rn a ta p p a d t blod, ej hindrade d e tta a tt co a g u le ra , an
såg Ro g n e t t a d e t v ara e tt v ita lt phaenomen och beroende p å nerfsystem et. Slutligen h a r O r f i l a genom chem isk ana
ly s fram ställt arsen ik hos en d erm e d förgiftad, och den h indrade likväl ej det aftappade blodet både a tt lem na kaka och inflam m ationscrusta. Ännu i e tt a n n a t afseende är denna O r f i l a s observation m ä rk v ä rd ig , en ä r h a n h ärig e
nom återfann arsenik i blodet hos en på 2 3 :d je d agen ef
te r förgiftningen åderlåten person.
Yill m an m ed stöd af sjukdom sföreteelserna och så
ledes efter pathologiska lagar förklara den a c u ta arse n ik förgiftningen, så sy n es d et m ig, som borde m an finna sig fö ran låten , a tt tillskrifva A rseniken en specifik in v erk an hufvudsakligen på ryggm ärgen. E tt talande b e v is h ärp å ty c k e s mig dess lyckliga användande i in te rm itte n ta feb rar och periodiska nerfsjukdom ar, såsom chorea och ep ilep sia, neu ralg ier och te ta n u s , vara. Men det stö rsta b e v ise t för d e tta antagande an ser jag v ara ju s t den ch ro n isk a for
m en af förgiftningen, hvilken m an u ta n e tt s å d a n t a n ta gande väl skulle få s v å rt a tt förklara. Ty a tt a n ta g a , a tt en bloddyscrasi skulle betinga en ofta p artiell p a ra ly s i, finner jag särdeles sv å rt. Men för a tt ja g ej m å fram ställa denna hypothes u ta n a tt a n fö ra , h v a rp å den är g r u n d a d , så vill jag litet n ärm a re taga de acu ta sy m p to m ern a i b e tra k ta n d e , för a tt se om de ej låta fö rk lara sig g e
nom e tt såd an t antagande.
De sönderfalla i de l o k a l a och de a l l m ä n n a . De lokala äro betingade af giftets corroderande v e r k a n , in
n an det ännu är a b s o rb e ra d t, och höra ej hi t , blott a tt
m a n h a r i m in n e t, a tt alla de inflam m atoriska sym ptom er, som u p p trä d a , k unna hänföras till g a s tro -e n te ritis , som h ä r ä r a tt b e tra k ta som en so rts com plication. Så t. ex.
d en sta rk a sm ä rta n i m a g e n , pulsens inflam m atoriska k a r a k te r i början o. s. v. Ju m e ra derem ot de a l l m ä n n a , som äro betingade af giftets absorption och inverkan på ry g g m ä rg e n , u tv e c k la s, d estom era trä d a de förra i b a k g ru n d e n för a t t lenm a rum å t de nu h e rrsk a n d e , och för a tt i e tt sednare sta d iu m , ifall n atu re n eller konsten b e s e g ra t de nervösa sy m p to m e m a , ånyo visa sig och u tsä tta d e n sjuke för en förnyad kam p, eller o ck så, i händelse af olycklig u tg a n g , blifva n ästan de e n d a , som fram kallat ef
te r döden ia k tta g b ara phaenomener och således än en gång v illa iakttagelsen.
Till de a l l m ä n n a kan m an hänföra:
J:o> p h a e n o m e n e r a f s t ö r d c i r c u l a t i o n . H it höra h je r t - v e rk sa m h e t, ibland y tte r s t s v a g , ibland tu m u ltu a risk , svim ningar, pulsens s v a g h e t, lite n h e t, ojem nhet och i r - re g u la rite t, livid hudfärg och cholerisk cyanos, re sp ira tions - s v å rig h e t, blodspottning. De ty ck as mig lä tta st k u n n a förklaras genom stö rd innervation, en ä r ju st d era s olikhet i olika fall och olika perioder ej gerna tillåter någon annan förklaring.
2:o G a s t r i s k a s y m p t o m e r . G iftets corrosiva in v erk an p å slem hinnan ä r väl a tt anse som tillräcklig förklarings
g ru n d för d em , så vida d et an b ra g ts i m agen. Man h a r dock ofta o b s e rv e ra t, a t t , äfven d e r giftet an v ä n d ts p å cellväfven och blifvit ab s o rb e ra d t, lik a rtad e sy m p to m e r uppkom m it från m agen och tarm kanalen. S kulle m a n ej också i dessa fall k unna förklara g a s tro -e n te rite n såsom uppkom m en genom consensuel re tn in g ? Se vi ej o f ta , ja nästan a lltid , en sp in a l-irrita tio n åtföljas af en ch ro n isk g astritis eller åtm instone dess b ö rja n , c a rd ia lg i?
H v a rfö r skulle n u ej en ac u t och specifik retn in g på ry g g m ärg en k unna fram kalla en a c u t g a s tro -e n te r itis ? S öka vi efter ännu flera analogier, så kan an fö ras, a tt
6
bland alla m edel in te t så h a stig t te m p o rä rt n ed stäm m er m uskelstyrkan som äckel af kräkm edel. H v a rp å beror nu denna n ed stäm n in g , om ej d e r p å , a t t retn in g en på m agens n erfv er consensuelt fortplantas till ryggm ärgen.
Man tillskrifver Ipecacuanha en antispasm odisk v e rk a n , m en denna delas äfven af k rä k sa lte t och alla ä c k e l- väckande m edel. Men vi å te rg å till ä m n e t och vi h a f - va då a tt b e tra k ta :
3:o D e n e r v ö s a s y m p t o m e r n a . De ä ro : köld och blek
h et i h u d e n , förändring af a n le ts d ra g e n , m a rk e ra n d e p r o - statio v iriu m , ja c ta tio , convulsioner, te ta n is k a sp än n in g a r, tris m u s , trem or, p artiella p a ra ly sie r och häm m ade secretio n er sä rd e les af u rin e n , som v anligen ä r y tte r s t sparsam och b le k , eh u ru v äl n åg ongång blodig.
D essa u tg å från den d ire c ta in v e rk a n p å ryggm ärgen.
A nm ärkas b ö r äfven d en vanligtvis to ta la b o rto v aro n af alla s v å ra re ce re b ra la ’ sym ptom er, så a t t m an finner i de flesta fall intelligensen orubbad ända till sista ögon
b lick et, någon gång in ställer sig e tt c o m atö st tillstån d eller d eliriu m ; de y ttr e sinnena äro äfv en v anligen o - rubbade.
4:o E n S y m p t o m - G r u p p , som jag sk u lle vilja kalla den C r i t i s k a , såsom v ara n d e e tt u ttr y c k af n atu re n s bem ödande a tt elim inera giftet. H it k a n rä k n a s : con
gestion å t huden m ed åtskilliga u tslag sfo rm er 1 åtföljda af k lå d a , ym nig s v e tt, svullnad af p a ro tid e rn a m ed för
ökad spottafsöndring. A f d e tta n atu re n s b e m ö d a n d e , a tt b efria sig från giftet genom de se ce rn e ra n d e o rg a n e rn a , k an äfven fö rk la ras, h varför giftet vid chem isk an a ly s fö reträd esv is återfinnes i se c re tio n e rn a , liksom efter dö
den särdeles i le fv e rn , m jelten och n ju rarn e.
1 G u il b e r t (Receuil period, des Observ. de m ej. Tom. IV. p. 3 5 3 ) berättar om en 36-årig man, som på en gång tog
\
lod arsenik.Efter vanliga symptomer af acut förgiftning, fick han efter stark svettning öfver hela kroppen ett utslag, hvarefter genast alla öf- riga symptomer upphörde.
A llt efter som nu vissa af dessa sy m p to m er i de speciella fallen af en acut förgiftning fra m trä d t m ed ö f- v c rv ä g a n d e ty d lig h e t, hafva författarne gjort h ä ra f åtskilliga fo rm e r; så a n ta g e r Ka i s e r 1 tre form er: nervös, in flam m a
to risk och nerv ö st-in flam m ato risk . S ådana indelningar kunna v a r a a f sto rt p ra k tisk t v ä rd e , såsom angifvande de för
n ä m sta indicationerna för den p rak tisk a lä k aren , m e n m an b ö r dock h ärv id ihågkom m a, a tt dessa form er sn a ra re b e te c k n a sjukdom ens sta d ie r, och ej låta förleda sig a tt t. ex.
v id i början u p p trä d a n d e sta rk a inflam m atoriska sym ptom er u ttö m m a den sju k e s k ra fte r genom en alltför kraftig a n t i- p h lo g o s, enär säk erlig en e tt så d an t förfarande skulle öka dett tillstå n d af c o llap su s, som in trä d e r efter skedd a b sorption.
F rå n denna ö fversigt af den acu ta förgiftningen, som jag a n s e tt nödvändig för a tt u tre d a uppkom sten och för
k la rin g en af de phaenom ener, som vi observera i den c h r o - n is k a , öfvergår ja g nu till äm net för denna afhandling.
H ä r vore d e t tillä fv e n ty rs på sin p la ts a tt a n m ärk a, a tt jem n fö relsev is få fall a f chronisk förgiftning uppkom m a e fte r på en gång ta g en stö rre dos, h v ilk et väl har sin g ru n d d e r u ti , a tt g anska lite t (om kring 2 gr.) behöfs för a tt o r
s a k a d ö d en , och a tt allm ä n h ete n , okunnig härom , t a g e r e lle r b i b r i n g a r vanligen e tt så d a n t q v an tu m , a tt döden h a s tig t d era f uppkom m er. I de fall å t e r , der den sjukes k r a f te r m o tstå tt d e t a c u ta an fa llet, h a r en så häftig o rg a
n ism e n s reaction derigenom fra m k a lla ts, a tt giftet då h elt o ch h å lle t blifv it elim in erad t och sedan ej fram bragt någ ra sk a d lig a v erk n in g a r. U tan allt tvifvel b ero r det äfven a f co n stitu tio n ella fö rh ållan d en , så a tt som liga lä tta re afficieras än a n d r a , h v ilk e t m an ofta se r redan i den acu ta form en, d å en kan tå la m y c k e t, en annan d u k a r under för en h e lt liten dos. Af s m å , ofta re p e te ra d e , eller u n d er en lä n g re tid fo rtsa tta doser u p p k o m m e n , chronisk eller k a n s k e rä tta re långsam förgiftning, h a r m an derem ot oftare
1 I He n k e s Zeitschrift fiir die Staatsarzneikunde. Tom. 1 4 . S. 7 5.
t i l l f ä l l e a tt o b se rv e ra , eh u ru sjukdom en då vanligen ej n å r d en utveck lin g , som i förra fa lle t, em edan de abnorm a p hee- nom enerna s n a rt väcka u p p m ärk sam h eten , och m edel a n v än d as derem ot sam t fram för allt orsaken undanrödjes.
I förra fallet ser m an vanligen de p a ra ly tisk a s y m - ptom erna u tv eck la sig under och s tra x t efter d e t a c u ta anfallet. S å, n ä r den förgiftade efter öfverståndne, h ä ftig a re lidanden blir å te r fullt red ig för a tt u p p fatta sitt tills tå n d , finner han sig p lågad af en dof v ärk i ry g g e n , som s t r å la r ut å t e x tre m ite te rn a , d arrn in g ar, form icationer, d y sse ste - s i, anaestesi, särd eles i de längst från c e n tra l-o rg a n e rn a belägna d e la rn e , således e x tre m ite te rn a , börjande i fin g rar och tå r sam t sm åningom stigande högre upp. S a m tid ig t härm ed aftager äfven rö relsefö rm åg an , så a t t u r m a tth e te n och svagheten u tv e c k la r s ig , om sjukdom en fo rtg år, en m e r eller m indre fullständig paralysi. Allt d e tta k an b e s tå , och likväl den sjukes hälsa någongång ej lida b e ty d lig t i öfrigt, dock åtföljes väl vanligen denna så kallade ta b e s m etallica af stö rd n u tritio n , h v arfö r den sjuke får e t t c a - chectiskt u tse en d e , m y c k et a fm a g ra r, lid er a f o o rdningar i digestionen, asth m a tisk a an fa ll, och slutligen kan äfven dö den inträda efter m ån ad er eller år.
Man h ar o b se rv e ra t h u d u tsla g , erysipelatösa och o e d e - m atösa ansv älln in g ar, u lc e ra , co n ju n ctiv itis, ökad s p o tta f- söndring, hvilket som ja g förut n ä m n t, m an väl k an anse som k ritiska bem ödanden af n a tu re n a t t elim inera giftet.
H vad nu D i a g n o s e n b eträ ffar, så ä r väl d en alltid vansklig, kanske i de flesta fall om öjlig, så vida lä k aren ej lyckas på e tt eller a n n a t s ä tt a tt u tle ta fö rhållandet in concreto, antingen genom P at:s b e rä tte lse eller på a n n a t vis.
Jag anser således de anförda sym ptom erna göra oss b e rättig ad e till a tt blo tt m is stä n k a , vissheten m å ste a n n o r- ledes förskaffas.
P r o g n o s e n rä tta r sig efter graden af sjukdom ens utveckling och kan väl i en lägre utvecklingsgrad ej all
tid sägas d ålig , men m å ste dock i fall, d e r sjukdom en ä r m era ro tfä sta d , u tfalla hö g st m issgynnande.
B e h a n d l i n g e n ses b ä s t af de häre fte r följande fal
len och r ä tta r sig efter th e ra p ie n s allm änna g ru n d satser.
N ågot specificum gifves ej. U tg år m an från den åsigten a t t giftet ännu finnes q v a r inom organism en, så b lir för
s ta indicationen a tt söka höja se c re tio n e rn a , sä rd e les h u d e n s , för a tt elim inera d e t fullständigt. H ärefte r an v än das re ta n d e in g n id n in g ar, a n tip a ra ly tic a , såsom a rn ic a , nux v o m ic a, op iu m , kall douche p å ryggen m. m.
Se h ä r d e t fall, jag sjelf h aft tillfälle följa; h v a re fte r ja g vill foga n åg ra a n d r a , som ja g funnit hos författarne.
E r i k s s o n , 24 å r g am m al, R ä tta rlä rlin g från W e s t- m anland. Intogs på S e ra p h im e r-L a z a re tte t den 2 1 O cto
b e r 4 8 4 9 .
Enligt egen uppgift hade Patienten på sin broders anmodan', som äfven lärer blifvit botad med samma m edel, ehuru på ett lyckligare sä tt, af en fru i Hedemora köpt ett pulver 1 för att dermed bota e n envis frossa a. Straxt efter intagandet häraf råkade han i häftig
1 Under Pat:s vistande på Lazarettet, skref Prof. Hess till D:r Al t ih
för att om möjligt af nämda fru erhålla ett pulver till analys. D:r A l t in sände äfven hälften af ett sådant, som vid af D:r Hamburg förrättad chemisk analys befanns innehålla
Acid, arsenicos. gr jvVa.
Oxid. ferr. ferros. gr xxx.
Således var den dos, han tagit, arseniksyrlighet g r jx och hammar
slagg ungefär en drachma. Det hela var mycket groft och vårds
löst pulveriseradt och beblandadt samt innehöll äfven mycket damm.
a Jag kan ej underlåta att i sammanhang härmed anföra ett annat fa ll, som äfven förekommit på Seraphimer-Lazarettet, i hvilket man kan ha all anledning att förmoda, det förhållandet varit dylikt.
Åtminstone tyda både sjukdomens uppkomst och symptomer derpå, ehuru förhållandet ej kundo konstateras som i det andra. Lä
saren må sjelf döma.
J o h a n s s o n , stadssoldat, 2 9 år gammal. Intogs på Lazarettet den 1 October 1 8 4 9 .
P a t., som på permission begifvit sig nedåt de södra orterna, fick frossan omkring Påsktiden, hvarför han ej sökte någon bot förrän i början af Augusti månad, då han åter borde inställa sig i Stock-
'lo
kräkning, som var, ehuru obetydligt, blodblandad och med få uppe
håll varade i halftannat dygn. Samtidigt härmed fick han äfven stark holm. Han intogs derföre på Jönköpings l ä n s h ä k t e den 3 Aug.
för en hvardagsfrossa och fick enligt egen uppgift dels hvita och rödgula pulver, dels en mixtur, hvaraf han tog theskedtals. Han blef nu utskrifven för att fortsätta vägen till Stockholm , m e n f i c k r e c e p t a f e n k a m r a t på e n f r o s s c u r s o m h a n ä f - v e n l e d e s t o g . Kort härefter anfölls han af våldsamma kräk- ningar, som ibland voro blodblandade, skärningar i magen samt yrsel. Sedan de våldsammare symptomerna saktat sig , uppkom värk i ryggen, hvarifrån den strålade ut åt extremiteterna, så ”att det liksom kröp från ryggen ned i händer och fötter.” Efterhand sällade sig spasmodiska ryckningar och sendrag härtill, rörelseför
mågan och känseln aftogo alltmera nedifrån och uppåt, så att Pat.
försattes i det tillstånd, han nu vid intagningen företer.
S t a t . P r a e s e n s : Hudfärgen cachectisk betäckt med eczema chronicum. Hullet dåligt. Tungan ren , blöt. Smärta och tyngd i maggropen. Öppningen ordentlig. Ingen synnerlig hufvudvärk, men skymmel vid upprätt ställning och då äfven stjernor för ögo
nen. Susning för öronen. Yid sittande ställning ryggraden hop
fallande. Någon ömhet för tryck öfver nedersta bröst och öfversta ländkotorna. Rörelseförmågan i händerna nästan upphäfd, likaså i fotterna och benen ända upp i knäleden. Känseln nästan all
deles borta ända upp till halfva framarmen samt upp till midten af låret, der den åter blir normal. Pat. klagar öfver någon ho
sta , men från respirationsorganerna intet abnormt.
Behandlades först med arnica infusion med bicarbonas kalicus.
Efter 3 veckor blef värken så svår, att infusionen utbyttes mot Opium g r j, som han tog hvarannan timme. När dosen minska
des återkom genast värken. D. 2 5 begynte han taga Tinct. The
baica x x x droppar hvarannan tim m e; efter några dagar minskades dosen till g u ttx x , hvarmed han fortfor till d. 2 0 Nov. Värken var nu stillad, och han började ånyo med arnica infusion. 3 da
gar derefter måste han ånyo dermed upphöra i anseende till upp
kommen värk. Han började nu att kunna med hjelp gå litet.
Återtager tinct. Thebaica gutt x x 4 ggr p. d. Under bruket häraf alltsedan d. 25 Nov. har tillståndet så förbättrats, att han numera d. i Febr. 1 8 5 0 kan gå några steg för sig sjelf utan tillhjelp af kryckor. Märkvärdigt är att s e , hvilken mängd opium han tagit utan yttringar af toxicos. Öppningar har han hela tiden haft hvarannan eller hvar tredje dag. Oaktadt allt bemödande har det ej lyckats att utreda, hvad för medicin den af kamraten erhållna frosscuren innehöll. Af sjukdomens snara uppkomst efter medlets begagnande, dess symptomer, förlopp o. s. v. tycker jag mig dock kunna hafva rätt i den förmodan, att det varit arsenik, hvilket vi veta, som frossmedel ej är i sällsynt bruk på landet.
14
hufvudvärk med yrsel, slitningar och brännande i m agen, outsläcklig törst, ångest och skoftals påkommande sendrag. Hans egna ord äro,
” att han kände sig , som om han skulle brunnit upp invärtes.” Då han efter några dagars förlopp återkom till ett klart uppfattande af sitt tillstånd, kände han en dof smärta i ryggen med ilningar utåt extrem iteterna, äfvensom en egen dufvenhet först i fingerspetsarne, småningom spridande sig uppåt händerna och armarne. Någon tid härefter märkte han äfven samma förhållande med tårna, fotterna och benen. Rörelseförmågan, särdeles i fingrarne, blef äfven för
svagad, så att han med svårighet kunde fatta tag i någonting, samt hans gång osäker, stapplande och svag. Hans mage har dock varit i temeligen godt stån d, då han kunnat äta, ehuru matlusten varit mindre än förut, samt då han haft ordentliga öppningar. Sömnen har varit temeligen god. Han uppgifver äfven, att han under sjuk
domen oftare än vanligt svettats och urinerat. Hurudan urinen varit, har han ej nogare gifvit akt till.
S t a t u s p r a e s e n s den 2 2 October. Ingen afmagring. Af ro
bust kroppsbyggnad. Ingen hufvudvärk. Pupillerna ej dilaterade.
Ingen värk i ryggen eller ömhet der för tryck. Känner en viss duf
venhet mest i fingrarne, som sträcker sig uppåt armen, dock ej öf- ver a r m b o g e n . Säger sig känna, liksom om händerna voro dom
n ad e, ehuru de äro känsliga för kraftigare retning. Handkraften för
m inskad, då patienten väl kan fatta tag i , men ej hålla qvar, något föremål. Med benen är samma förhållande, så att dufvenheten upp
hör ofvanom kn äet, och gången är mycket stapplande. Om qväl- larne säger sig patienten erfara krypningar i fingrar och tår. Tungan tjockt belagd, öppningen trög sedan några dagar, i öfrigt intet abnormt.
C u r a. Rec.: Solut. mur. ammon. unc. octo.
Sr: En matsked hvarannan timme.
Angspritbad.
d. 2 9 Oct. P atienten, som svettas af baden, känner sig något bät
tre. Tungan ren.
R ec.: Flor. arnicse drachmam.
Inf. p. hor. c.
aq. fervid, unc. octo.
Dr: Sr: En matsked hvarannan timme, d. 6 Nov. Något förbättrad. Går bättre.
Rec.: Lin. ammon. unciam.
Sr: Till ingnidning.
- 1 2 Tillståndet något bättre.
Rec.: Nuc. vomic. gr. duas.
Bicarb, kal. gr. decem.
Sr: 4 p. p. d.
- 2 2 — Betydligen förbättrad. Kall douche på ryggen.
4 2
d. 1 Dec. Efter en småningom skeende förbättring utskrefs p a tien - ten på egen begäran, med endast någon obetydlig q v a r- stående matthet i knäen och dufvenhet i fingerspetsarne.
Ib land handlingar inkom ne denna höst till K. S u n d - h e t s - C o l l e g i u m h a r jag funnit följande b e rä tte lse :
Extra Provincial-Läkaren i Ulricehamns distrikt hade af Dom haf- vanden i Kinds härad, till följe af de omständigheter, som förekom
mit under sistledna hösteting vid den ransakning, som anställts imed en bonde i Morsebo socken, och hvarunder han erkänt, att han nned arsenik sökt förgifva sin hustru, blifvit anmodad att anställa en undier- sökning, hvarigenom' kunde utrönas, huruvida och i hvad mån för
giftningen kunde medföra menlig följd i framtiden för bondhustrmns lif eller hälsa, och borde äfven undersökningen utsträckas till en s o l
dathustru och hennes 4 år gamla dotter, som äfvenledes fått gift.
Han anställde derför den 2 2 Nov. undersökningen och fann h on dh u- strun n ä s t a n la m i f ö t t e r o c h b e n , till följd af det förtäirda förgiftet, som lärer ha bibringats i lingonmos, m en soldathustrun <och hennes lilla flicka hade, troligen derför att de fått en mindre p o r
tio n , undgått alla menliga följder till lif och hälsa. Bondhustrun skudle afföras för att vårdas på Borås Lazarett. Beklagligen saknas i d en n a skrifvelse all uppgift på uppkomsten af denna lam het, de symptomier, som förutgått, och någon närmare beskrifning på dem , som ännu qv;ar- stå. Jag har dock trott mig böra anföra fallet som ett f a c t u m af efter förgiftning inträdd lamhet.
D et to rd e nu tillåtas mig anföra n åg ra fall på la m h e t , uppkom m en e fte r arsenikförgiftning m ed stö rre dos på en g å n g , som jag h e m ta t u r åtskilliga författare.
W ib m e r, i Die W irkung der Arzneimittel und Gifte im gesu.n-
den thierischen Körper, anför, att Fo r e s t u s observerat några fall hvair- est efter förgiftning lamhet i benen uppkom. En qvinna dog 2:ne år efter förgiftningen. Vidare att Mo n t a n u s observerat en qvinna, som 6kulle blifvit räddad genom förtärd mjölk, men blifvit lam i ena foten .
I C o m m e r c i u m l i t t. N o r i c u m 1 omtalas följande: En 2 0 - årig flicka tog 2:ne knifsuddar arseniksyrlighet och fick häraf de va.n- liga symptomerna af acut förgiftning. På tredje dagen fick hon kram p - aktiga sammandragningar i händerna och fingrarna, blef blind eitc.
Om dagarne voro symptomerna bättre, men förvärrades mot aftnarme.
Till sluts uppkom ett allmänt hudutslag, och allmän paralysis inträdde.
U tslaget affjällade och paralysien öfvergick i epilepsi, hvaraf h<on sedan led.
1 1 7 5 7 p. 2 1 8 .
13
Äfven omtalas en qvinna, som tog en mindre qvantitet arsenik och först fick en contractur i extrem iteterna, som qvarlemnade en stor svaghet.
De Ha e n 1 anför följande märkvärdiga casus: En stark och frisk
qvin na tog utaf förseelse en stor dosis arsenik-syrlighet. Straxt här
på fiick hon häftig colik , äckel och efter en halftimma kräkning. Ge
nom mjölk och olja stillades kräkningarna, som hade fortfarit några timmtar och hon kände sig bättre. På fjerde dagen fick hon kramp i fötfterna, och den tjocka epidermis under fotsålorna lossade af. Efter brukiet af ett svafvelbad inträdde fullkomlig lamhet i fotterna, äfven arma;rna och händerna förlorade sin rörlighet, och från hela kroppen med undantag af hufvudet föll epidermis af, under en förfärlig klåda på fotterna och benen. Alla öfriga functioner voro i ordning. Stär- kandte bad och läkemedel återställde henne.
I Pinels Nosographie philosophique Tom. II. finnes ett fall, der en F'ru, efter att hafva tagit arsenik och öfverstått den acuta förgift
n in g e n , under en längre tid efteråt led af ångest, feber, torr h u d, tu n ga och svalg, smärta i m agen, försvårad respiration, förstoppning och Ikrampaktiga sammandragningar af extremiteterna och flygande värk deri. Professor Huss meddelar i sin Alkoholismus chronicus ett fall, uppkom m et efter en af misstag intagen större dosis af Fowlers mixtur mot frossa, der, utom vanliga symptomer af chronisk förgiftning, äfven benägenhet för fantasier om nätterna förekommit. Detta är det enda fall, jag påträffat hos författarne, der något dylikt egt rum.
Ja g skall n u anföra några fall af l å n g s a m förgiftning då wi äfven skola finna sam m a sym ptom er.
Professor Huss i sin nyssnämda monographi öfver den chroniska Alkoholssjukdomen anför ett fall häraf pag. 1 8 1 , som blifvit honom meddieladt af Dr. Ma l m s t e n.
E n äldre man vårdades af honom för eczema chronicum med P il—
lulae asiaticae 1 piller om dagen, som höll Via gran arseniksyrlighet.
Dermied upphördes efter 1 4 dagars bruk, då patienten mycket för- bättraid började erfara operativ verkan. Efter någon tid anhöll pa
tientem att ånyo få börja med pillerna för att blifva fullkomligen åter
ställd , hvilket medgafs med tillsägelse, att han borde gifva noga akt på d*ess verkningar och fortfara med samma dosis. På eget bevåg tog h a n likväl 2:ne piller om dagen och fortsatte härmed tills han insjuknade, då han befanns i följande tillstånd: ryckningar i benen med smärtsamma ilningar från ryggen , allmän oro, krypningar och darrn.ing i hela kroppen, rysningar utefter ryggen åtföljande de om - nämdie ilningarne svaghet i m uskelsystem et, särdeles de nedre e x -
1 Ratio medendi Tom. IX cap. VI p. 2 4 9 . 1 7 6 4 .
u
tremiteterna, sä att gängen var stapplande och osSker. Dessa sym
ptomer hade smäningom utvecklat sig. Patienten återställdes fullkom
ligt efter bruk af laxativ, opium, china och syror och hafsbad vid Marstrand under 5 veckor.
Or f il a anför ett exempel p å långsam förgiftning med Arsenik-
syrlighet, hvari en gouvernant hade under en längre tid dagligen till
blandat smärre portioner af giftet till en sin kamrats måltider. Denne sednare led under hela tiden af kräkningar, som ej ville gifva sig för något medel, hufvudvärk och svindel, hvilka symptomer förvärrades efter hvarje måltid. Till sluts inställde sig äfven ryckningar och drag
ningar i benen med ilningar från ryggen och partiell lamhet. Brottet upptäcktes och verifierades genom den brottsligas egen bekännelse.
Den förgiftade återställdes sedan genom en passande behandling.
Fall af uppkom m en långsam förgiftning genom huden hafva äfven kom m it till min kännedom .
Tvenne naturforskare, som under en längre tid sysselsatt sig med conserverande af djur och foglar, hvartill brukades arseniksåpa,
fingo i armhålorna och på buken ett pustulöst utslag, äfvensom den ena fick krypningar i armarne. Dessa symptomer upphörde genom en
tids uppehåll i detta förehafvande.
Till slut vill jag anföra några fall af långsam förgift
ning genom A r s e n i k h a l t i g a ta p ete r. D et är först i sednaste tiden, som u p p m ä rk sa m h e ten h ärp å blifvit fästad. E h u ru man gått för långt i u tdöm andet a f alla so rters gröna ta p eter, äfven dem d e rib la n d , som innehålla a rs e n ik , m en bundet i sådan förening, som göra dem alldeles o sk ad lig a, så är det dock i e tt d y lik t fall b ä ttr e , a tt allm änheten sn a
rare är för försigtig än m otsatsen. Be r z e l i u s h a r till S u n d - hets-C ollegium afgifvit e tt u tlå ta n d e i afseende p å v ådan för hälsan af en del gröna ta p e te r, som u p p ta g its i all
männa tidn in g arn e, och h v a ru r jag m å anföra följande.
4:o A tt blott en grön färg finnes, som ä r v åd lig , nem ligen de n, som b e stå r af kopparoxid, ä ttik sy ra och a r s e n ik - sy rlig h e t, och hvilken i handel förekom m er u n d er flera olika namn såsom S c h w e i n f u r t e r g r t i n , M i t t i s g r u n eller K a y s e r g r i i n och med en nyans i färgtonen P a - p a g e y g r u n .
$:o Att vådan af denna m ålarefärg ej beror blott på A r -
senikens n ä rv a ro , u ta n också på ä ttik s y ra n s , h v ilka hafva en sä rd e les b en ä g en h e t a t t på h v ara n d ra in v e rk a och fram b rin g a flyktiga fö re n in g ar, hvilken ste g ra s af den f u k tig h e t, som a lltid m å ste finnas i ru m , d e r m enniskor stä n d ig t uppehålla s ig , sä rd e les då stö rsta delen a f ru m m ets in re y ta blir a fd u n stn in g sy ta för p ro d u k tern a.
3:o A tt såd an färg an b rin g ad m ed olja troligen ä r o sk a d lig , em edan oljefärgen ej genom tränges af luftens fu k tig h e t, som ä r förhållandet v id dess vanliga b ru k , såsom v atten färg . 4:o A tt p å in te t vis någon v åd a ä r förenad m ed en annan
ganska v ac k er grön fä rg , S c h e e l e s g r ö n t , b eståe n d e af arse n ik sy rlig h e t och kopp aro x id , m en h v ari ingen ä ttik s y ra ingår.
Vid bedöm andet af och h u ru v id a nu en grön ta p e t kan hafv a för hälsan m enliga följder, ä r d et således nöd
v än d ig t a t t anställa analys ej b lott på a rse n ik sy rlig h e t u ta n äfven på ättik sy ra . D et tillhör ej äm net för den n a a f h a n d - ling a t t u p p g ifv a, h u ru h ärv id fö rfares, och ja g vill såled es b lo tt i stö rsta k o rth e t angifva e tt af de lä tta ste och v ig aste sä tte n . Man sönderklipper nem ligen ta p e ts ty c k e t, sty c k e n a inläggas i en flask a , hvilken fylles m ed v a rm t v a tte n , k o r
kas och lem nas i digestion. E fte r några tim m ar, då flaskan ö p p n a s , k än n e r m an en tydlig lu k t af kakodyl.
O m nu de skadliga verk n in g arn e af de g a s a r te r , som u tv e c k la s af näm nde ta p e te r, äro de sa m m a , som a f a r se n ik sy rlig h e t i allm änhet och således sym ptom ernas olikhet beroende på b lo tt en m indre q v a n tite t och på e tt a n n a t s ä tt b ib ra g t g ift, eller om de äro derifrån specifikt sk iljd a , ä r s v å rt a tt afgöra. S ym ptom erna äro visserligen o lik a , m en d e t kan bero på a tt sjukdom en s tå r ännu på en lä g re utvecklingsgrad. I afseende på dessa torde d et tillåtas m ig a t t hänföra läsaren till nedan anförde fall, eh u ru de dock äro för få för a t t derp å kunna bygga någon allm än slu tsats.
Fru ** hade sedan några år tillbaka sin sängkammare beklädd med gröna tapeter. Hon brukade passera sommaren på landet och
16
StervSnde först mot hösten till staden. Under eednare åren hade hon vintertiden lidit af åtskilliga krämpor såsom oordningar i digestionen, svårighet att insomna, samt hufvudvärk och känsla af yrsol om mor
gonen vid uppvaknandet. Förleden September återkom hon till huf- vudstaden som vanligt efter sitt vistande på landet vid god hälsa.
Detta fortfor ock tills efter innanfönstrens isättande, då tillfällen till daglig vädervexling i sängkammaren förminskades. Småningom bör
jade nu hennes föregående krasslighet att återkomma, men med för
nyad styrka. De symptomer, hvaröfver hon klagade voro följande:
dålig m atlust, äckel om morgonen, svårighet att insomna, tyngd, värk och en till svindel stegrad yrhet i hufvudet vid uppvaknandet, allmän mattighet, då och då uppkommande klåda i huden utan erup
tion, svullnad af spottkörtlarne med lindrig salivation, samt en ännu fortfarande conjunctivitis. Hon säger sig alltid hafva märkt en be
synnerlig, hvitlökslik lukt i sin sängkammare, hvarföre hon brukat att så ofta som möjligt vädra den. Årstiden gjordo dock detta mindre utförbart. Hennes uppmärksamhet blef nu genom en uppsats i tid—
ningarne väckt på de gröna tapeterna, och hon lät derföre göra ana
lys på sin a, då färgen befanns vara S c h w e i n f u r t e r g r ö n t . Hon flyttade då sängkammaren till ett annat rum och påstod, att yrseln och mattheten genast försvunno. Hennes ögon fortfara dock ännu att vara inflammerade, men äro nu bättre efter deremot använd tjenlig behandling.
Jag har ännu observerat ett fall, der tvenne systrar bebodde samma rum. Båda ledo de af hufvudvärk och yrsel om morgnarne, samt den ena då äfven af kräkningar, hvarefter hon kände sig bättre, då deremot den andra plågades nästan hela dagen af värk i hufvudet och nacken med krvpningar, ilningar och dragningar från ryggen åt extremiteterna. Tapeterna constaterades vara i deras sofrum färgade med Schweinfurtergrönt. Sedan de blifvit utbytta mot andra, för
svunno de oroande symptomerna.
H r Dr. G. A. La n d g r e n i Nyköping h a r b en ä g et m ed
d elat mig följande af honom o b se rv e ra d e fall:
” I en härvarande köpmansfamilj anmärkte föräldrarne förleden höst att en 11-årig dotter vanligen alltid var plågad af svår hufvud
värk och allmänt illamående, sedan hon sofvit den föregående natten i sina föräldrars höga, rymliga sängkammare, utan att dertill fanns något rimligt skäl i omåttlig värm e, bristande tillgång på luft eller dylik anledning och a tt, då flickans 8-åriga bror intog hennes plats, samma symptomer följande dagen inträffade hos honom. Jag blef uppmärksam på de gröna tapeterna i sofrummet och fann dem vid undersökning innehålla en betydlig portion arsenik. Tapeterna blefvo således utbytta mot andra och efter denna tid försvann hufvudvärken
hos barnen och föräldrarne sjelfva märkte n u , att den ofta återkom
mande hufvudvärk, hvaraf de båda förut lidit, utan att dervid fästa särdeles uppmärksamhet, upphörde. — Den periodiska torrhosta, som under flera år besvärat modren, har denna vinter varit betydligt lin
drigare, sedan tapeterna i början af Nov. förra året blefvo borttagna.
Ett ogift fruntimmer, nu vid pass 2 8 år gammal, hade under loppet af flera år lidit af en mycket svår, flyttande gik t, som äfven ett par vintrar angripit ögonen, så att hon varit i största fara att blifva blind. Jag ansåg denna sjukdom vara beroende af ärftligt an
lag, emedan modren i högsta grad varit plågad af gik t, oaktadt fler
åriga brunnsdrickningar och badkurer; och slutligen lärer dött i denna sjukdom. Det föreföll mig dock besynnerligt, att den yngre brödren, som således var född under en tid , då modren var mera sjuk, och som genom sitt yrke som Forstman är mera utsatt för förkylningar, alltid var frisk, äfvensom att systern var frisk under sin fleråriga vi
stelse vid hälsobrunnar, men alltid insjuknade genast efter hemkom
sten. Efter att 7 år hafva bott i samma våning, flyttade denna fa
milj hösten 1 8 4 9 , och med detsamma försvann don sjukas gikt nästan fullkomligt, och har hela denna vinter varit ojemförligt lindrigare. — Jag undersökte genast efter flyttningen tapeterna i hennes förra sof- rum och fann dem starkt arsenikhalliga.
På en egendom några mil härifrån funnos i sängkammaren gröna tapeter, dem jag på begäran undersökte och fann innehålla mycket arsenik. Så väl egaren, Grefve H ., som hans Fru hade sedan flera år, utom andra sjukdomar, lidit af envisa, rheumatiska krämpor. S e
dan tapeterna blifvit borttagna till följe af undersökningens resultat, tillskref mig Grefve H., — en fullt pålitlig man — ” att Målaren, som nedtog tapeterna, insjuknade i våldsamma kräkningar och kände jem n t, som han tyck te, en smak af spansk gröna i m unnen; andra dagen hade han hufvudvärk och bristande m atlust, hvilken ej ens återkom förr än efter 3:djo dagen efter tapeternas nedtagande, då han åter kände sig fullkomligt frisk. — En sådan stank, som det var i rum m et, sedan tapeterna voro nedtagna, har jag aldrig föreställt mig och fordrades det flera dagars eldning och vädring, för att få den bort.”
I ett sednare bref skrifver han: ” min Hustrus ryckningar och värk i hiifvudct försvunno alldeles, sedan vi fått andra tapeter i säng
kammaren, och mina ögon, som förut om morgnarne voro svidand©
och igensvullna, äro nu fullkomligt bra.”
