Examensarbete
Kan trädslagssammansättning och fodertillgång påverka
betesskador på tall?
Can species mixtures and feed access affect browsing damage on Scots pine?
Författare: Emy Marcusson & Alice Sandberg Handledare: Johan Kroon
Examinator: Erika Olofsson
Handledare, företag: Märtha Wallgren, Skogforsk Datum: 2020-06-04
Sammanfattning
Skogsägare, främst i Götaland, har stora problem med betesskador i tallföryngringar. Detta medför att skogsägare ofta väljer att föryngra med andra trädslag, främst gran, på ståndorter där tall är att föredra. Skador av hjortdjur i tallföryngringar kan orsaka minskad tillväxt och ekonomisk förlust för skogsägaren. Hjortdjur föredrar en varierad kost där även andra trädslag och markvegetationen ingår. Att hitta en balans mellan fodertillgång och hjortdjur är en förutsättning för en gynnsam samförvaltning mellan skogsbruk och viltstammar.
Syftet med studien var att undersöka huruvida trädslagssammansättning och fodertillgång påverkar betesskador på tall. Detta undersöktes i ett fältförsök med fyra anlagda behandlingar i Blekinge och i praktiska föryngringar i Östergötland. Studien visar att främst toppskottsbetning förekommer vid lägre höjder vilket påvisar vikten av att snabbt få upp föryngringen till en högre höjd. Studien kan inte identifiera att vegetationstypen eller höjdrelationer mellan tall och andra trädslag påverkar betesskador på tall. Att fastslå huruvida exempelvis trädslagssammansättning, vegetationstyp, höjdrelation och medelhöjd påverkar betesskador på tall är komplicerad då det finns många faktorer som har en betydande roll. Skogsägare måste göra en avvägning i vad som är den mest effektiva metoden i varje enskilt fall för att föryngra tall utan en för stor andel betesskador. Föryngras tall tillsammans med för viltet begärliga trädslag säkras fodertillgången och det begärliga trädslaget betas i första hand. Dock ökar risken för att viltet, som föredrar en varierad föda, även betar på tallarna. Det går även att föryngra enbart med tall eller tillsammans med för viltet mindre begärliga trädslag i hopp om att viltet inte väljer att gå in i beståndet.
I framtida forskning är det viktigt att studera fler objekt än vad som undersökts i denna studie. Andra faktorer som bör tas i beaktning är exempelvis vikten av ståndortsanpassning, förädlat plantmaterial, markberedning samt tidpunkt för röjning. Det är även viktigt att studera anlagda fältförsök äldre än det undersökta i Blekinge.
Summary
Forest owners, mainly in Götaland, have major problems with browsing damage in young Scots pine stands. This causes forest owners to reforest with other tree species, mainly Norway spruce, on sites where Scots pine is preferred. Damage by cervids in young Scots pine stands can cause reduced growth and an economic loss for the forest owners. Cervids prefer a varied diet which includes both field vegetation and other tree species. It is essential to find a balance between feed access and cervids for an advantegeous comanagement between the forestry and the cervid population.
The purpose of this study was to investigate whether a mixture of tree species and feed access affect browsing damage on Scots pine. This was investigated in an experimental design in Blekinge and in practical
reforestations in Östergötland. The study shows that browsing on top shoots mainly occured in stands with lower heights, which demonstrates the
importance to quickly getting the stands to grow taller. The study cannot identify that the type of vegetation or height correlation between the Scots pine and other tree species affect the amount of browsing damage on Scots pine. It is difficult to establish whether, for instance, tree mixture, type of vegetation, height correlation and average height affect browsing damage on Scots pine due to the many factors involved. The forest owners need to consider the most effective method in each case in order to reduce browsing damage in young Scots pine stands. The feed access is secured if Scots pine is reforested with, for the cervids, tasty tree species. However, there is an increased risk for browsing damage on Scots pine anyway, because of the cervids preferation for a varied diet. Reforestation with only Scots pine or together with less tasty tree species, is an alternative to avoid getting the cervids into the stands.
For future research, it is important to study a larger number of objects than in this investigation. Stand adaptation, processed plant material,
scarification, time for clearing and applied field trials older than the
investigated experiment in Blekinge, should also be taken into consideration for future research.
Abstract
Skogsägare, främst i Götaland, har stora problem med betesskador i
tallföryngringar vilket kan bidra till minskad tillväxt och ekonomisk förlust.
Studien undersökte huruvida trädslagssammansättning och fodertillgång påverkar betesskador på tall i ett fältförsök i Blekinge och i praktiska föryngringar i Östergötland. Studien visar att främst toppskottsbetning förekommer vid lägre höjder vilket påvisar vikten av att snabbt få upp föryngringen till en högre höjd. Att fastslå huruvida exempelvis trädslagssammansättning, vegetationstyp, höjdrelation och medelhöjd påverkar betesskador på tall är komplicerad då det finns många faktorer som har en betydande roll. Dessa kan exempelvis vara vikten av
ståndortsanpassning, förädlat plantmaterial, markberedning samt tidpunkt för röjning. Skogsägare måste göra en avvägning i vad som är den mest effektiva metoden i varje enskilt fall för att föryngra tall utan en för stor andel betesskador.
Nyckelord: Tall, betesskador, trädslagssammansättning, fodertillgång, hjortdjur
Keywords: Scots pine, browsing damage, species mixtures, feed access, cevids
Förord
Denna studie utfördes under våren år 2020 som ett examensarbete vid Skogskandidatprogrammet, Linnéuniversitetet. Studien utfördes delvis i ett pågående fältförsök som anlagts av Skogforsk. Vi vill därmed tacka Märtha Wallgren, forskare inom viltekologi vid Skogforsk, som även varit vår externa handledare och kommit med goda råd samt hjälpt oss på vägen. Vi vill även tacka vår handledare Johan Kroon som väglett oss genom arbetet och gett oss bra feedback. Tack!
Emy Marcusson, Alice Sandberg
Innehållsförteckning
1. Introduktion ________________________________________________ 1 1.1 Bakgrund __________________________________________________ 1 1.2 Syfte och frågeställningar _____________________________________ 3 1.3 Avgränsningar ______________________________________________ 3 2. Material och metoder _________________________________________ 4
2.1 Metodik ___________________________________________________ 4 2.2 Genomförande ______________________________________________ 4 2.2.1 Datainsamling ___________________________________________ 4 2.2.2 Analys _________________________________________________ 6 3. Resultat och analys __________________________________________ 9
3.1 Trädslagssammansättningens påverkan på betesskador ______________ 9 3.2 Vegetationstypens påverkan på betesskador ______________________ 11 3.3 Andra beståndskaraktärers påverkan på skillnader mellan betestryck __ 13 4. Diskussion ________________________________________________ 17
4.1 Trädslagssammansättningens påverkan på betesskador _____________ 17 4.2 Vegetationstypens påverkan på betesskador ______________________ 18 4.3 Andra beståndskaraktärers påverkan på skillnader i betestryck _______ 18 4.4 Kritisk reflektion ___________________________________________ 19 5. Slutsats ___________________________________________________ 21 5. Referenser ________________________________________________ 22 8. Bilagor ___________________________________________________ 25
1. Introduktion
1.1 Bakgrund
Inom den svenska skogsindustrin är tall en viktig råvara och har gentemot andra inhemska trädslag en överlägsen skogsproduktion på magra och torra marker (Berglund et al., 2015). Trakthyggesbruket och de låga rovdjurstammarna ger förutsättningar för höga viltstammar, i praktiken är det emellertid jakttrycket som avgör hur täta viltstammarna är i Sverige (Skogsstyrelsen, 2014). Om jakttrycket ökar skulle viltstammarna minska men fodermängden och rovdjurstätheten vara densamma som tidigare.
Skogsägare, främst i Götaland, har stora problem med betesskador i tallföryngringar vilket medför att skogsägare ofta väljer att föryngra med andra trädslag, främst gran, på ståndorter där tall är att föredra (Skogsstyrelsen, 2019a). Gran som växer på tallmark har en låg produktionsförmåga och en ökad skaderisk av bland annat insekter samt röta (Schubert, 2018). Gran som växer på tallmark är svår att klimatanpassa då risken för stormfällning, torka och insektsskador ökar (Skogsstyrelsen, 2019b). På grund av att skogsägare i områden med högt betestryck föryngrar med för stor andel gran minskar volymen ungskog av tall, vilket bidrar till att de existerande tallföryngringarna utsätts för ett ännu hårdare betestryck (Arnesson et al., 2019).
I Sverige finns det fem olika typer av hjortdjur; älg, dovhjort, kronhjort, rådjur och ren (Nationalencyklopedien, 2019a). Sverige har 12 000 älgar räknat per miljoner hektar skogsmark och med det världens tätaste älgstam (Wallgren, 2016). Rådjuret är det vanligaste hjortdjuret i Sverige med cirka 40 djur per 100 hektar på produktiv mark samtidigt som dovhjort och kronhjort ökar i utbredning och antal (Svenska Jägareförbundet, 2016;2017;2018). Älg och rådjur har ett liknande födobeteende där tall, främst under vintern, ingår som en del av födan (Svenska Jägareförbundet, 2015). De höga viltstammarna bidrar till att konkurrensen om föda ökar vilket medför att även dovhjort och kronhjort betar av tallföryngringarna, även fast tall inte är deras huvudföda (Nichols & Spång, 2014; Varenius et al., 2018; Viltskadecenter, 1998).
Skador av hjortdjur i tallföryngringar kan orsaka minskad tillväxt och ekonomisk förlust för skogsägaren (Bergquist et al., 2019). Beroende på typ av skada som hjortdjuren orsakar bli tillväxten mer eller mindre påverkad.
Hjortdjuren föredrar att beta toppskotten på grund av det höga näringsinnehållet vilket i sin tur påverkar trädets höjdutveckling negativt (Jörgensen, 2018). Vid betning av toppskott tar ofta ett eller flera sidoskott över vilket kan ge trädet kvalitetsnedsättning i form av dubbelstam, krokighet och sprötkvist (Bergquist et al., 2019). Vid återupprepad toppskottsbetning är risken stor att den omgivande växtligheten konkurrerar ut trädet.
Sidoskottsbetning kan leda till minskad tillväxt hos trädet men kan innebära
en försumbar inverkan, i varje fall om sidoskottsbetningen drabbar en begränsad andel, upp till 50 procent, av sidoskotten (Jörgensen, 2018). Det kan emellertid leda till att trädets immunförsvar försvagas vilket i sin tur leder till ökad risk för sekundära skador (Bergquist et al., 2019). Barkgnag på tall leder främst till kvalitetsnedsättningar men kan vid svåra skador leda till mortalitet. En annan typ av skada som hjortdjur kan orsaka är fejning där unga träd blir svårt skadade och ofta dör. I bestånd över två meter kan toppbrott från älg förekomma. När älgen inte når toppskottet böjer den istället ner toppen vilket kan leda till att stammen bryts. Detta medför stora och betydande skador, både gällande kvalitets- och tillväxtnedsättningar, men även ökad risk för mortalitet och sekundära skador. En rapport från Skogsstyrelsen (Bergquist et al., 2019) visar att den minskade tillväxten på grund av dessa skador motsvarar årligen 6,4 miljoner kubikmeter vilket ekonomiskt motsvarar en förlust av 7,2 miljarder kronor för skogsbruket och skogsindustrin. Enligt rapporten skadas i Sverige årligen 14 procent av tallföryngringarna mellan 1–4 meter av älg. Snittet i Götaland är något högre, 17 procent. Under säsongerna 2015/16–2017/18 betades toppskotten på tio procent av tallplantorna under en meter i Sverige, medan det i Götaland var 18 procent av tallplantornas toppskott som betades.
Enligt Äbin, nationell älgbetesinventering, är bestånd med en höjd mellan 1–
4 meter inom älgbeteshöjd (Skogsstyrelsen, 2018). Hjortdjuren betar inte enbart av tall utan även av andra trädslag (Viltskadecenter, 1998). Exempel på begärliga trädslag för hjortdjuren är bland annat rönn, asp, sälg, ek och lind (Kalén & Bergquist, 2004; Witzell et al., 2009). I valet av föda rankas björk och tall som medelbegärliga (Bergström & Hjeljord, 1987). Exempel på mindre begärliga trädslag för hjortdjuren som används vid skogsodling i Sverige är contortatall och gran (Kalén & Bergquist, 2004). En annan viktig föda för hjortdjuren är bärris och ljung (Felton et al., 2020).
Att hitta en balans mellan fodertillgång och hjortdjur är en förutsättning för en gynnsam samförvaltning mellan skogsbruk och viltstammar (Arnesson et al., 2019). Då skogstillståndet och viltpopulationerna skiljer sig inom Sverige är det viktigt att ha ett lokalt fokus. Studien utgår från det pågående fältförsöket “Kan blandskog öka möjligheten för produktion av tall i Blekinge?” som anlades år 2018 på Kalleberga skogsgård i Blekinge (Kroon, 2020). Försöket är anlagt för att studera effekten av betesskador på tall som planterats i blandning med ett begärligt trädslag samt i blandning med ett mindre begärligt trädslag. För att få ännu ett lokalt perspektiv studeras även ett älgskötselområde i Hycklinge, Östergötland. På de båda geografiska områdena kommer effekter av fodertillgång och trädslagssammansättning på betesskador i ungskog av tall att studeras. Därför kommer även vegetationstyperna, ett mått på fodertillgång, i de valda bestånden att noteras för att eventuella samband mellan betesskador på ungskog av tall och vegetationstyp ska kunna identifieras.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien var att undersöka trädslagssammansättningar och vegetationstypers påverkan på betesskador på tall i plant- och ungskogsfasen.
Studien syftade även till att se huruvida andra beståndskaraktärer, så som höjdrelation mellan tall och andra trädslag och beståndets medelhöjd, kan påverka betestrycket på tall. Genom att studera dessa faktorer var målet att urskilja vilken eller vilka trädslagssammansättningar och mängd foder i ett bestånd som kan minska betesskador på tall. Detta utvärderades i ett fältförsök och i praktiska föryngringar med tall. Följande frågeställningar ingick i studien:
• Hur påverkar trädslagssammansättningen betesskador på ungskog av tall?
• Hur påverkar vegetationstypen betesskador på ungskog av tall?
• Finns det andra beståndskaraktärer, så som höjdrelation mellan tall och andra trädslag och medelhöjd i beståndet, som är viktiga för att förklara skillnader mellan betestryck på tall?
1.3 Avgränsningar
Studien avgränsades till att utföras inom två geografiska områden, ett fältförsök som anlagts av Skogforsk i Blekinge (Kroon, 2020) och ett älgskötselområde i Östergötland. Fältförsöket i Blekinge syftar till att studera tall i blandning med andra trädslag, med ett speciellt syfte att även studera effekter av trädslagssammansättning i relation till betesskador på tall. Att studien utfördes inom ett älgskötselområde var för att få en geografisk avgränsning med relativt lika betestryck över hela området.
Vidare avgränsades studien till bestånd med en höjd mellan 1–4 meter då detta är inom beteshöjd enligt praxis i Äbin (Skogsstyrelsen, 2018). Studien avgränsades till att mäta betesskadornas omfattning och höjd samt att identifiera trädslag, vegetationstyp och förekommande spillning. Andra faktorer som kan påverka trädens överlevnad, så som insekter och torka, noterades inte studien (Witzell et al., 2009). Detta då studien syftade till att undersöka olika trädslagssammansättningars och vegetationstypers påverkan på betestrycket och inte andra faktorer som påverkar trädens överlevnad.
2. Material och metoder
2.1 Metodik
Studien utgick från en induktiv ansats. Bryman och Bell (2013) förklarar att den induktiva ansatsen utgår från insamlad empiri där generaliserbara slutsatser dras av tidigare erfarenheter och observationer. Denna typ av forskningsansats bidrar till att empiriska data kan generera nya teorier.
En kvantitativ undersökningsmetod användes i denna studie. I en kvantitativ undersökning samlas empirisk och kvantifierbara data in objektivt för att allmängiltiga slutsatser ska kunna dras (Bryman & Bell, 2013;
Nationalencyklopedin, 2020b). Denna studie utfördes dels som ett fältförsök och dels som en inventering. Ett fältförsök innebär att studera arter under naturliga förutsättningar (Genteknik, 2017). En inventering innebär att data och information insamlas inom ett visst område (Nationalencyklopedien, 2020c).
Två olika studieobjekt med tillhörande urval av provytor valdes. I fältförsöket i Blekinge valdes provytorna utifrån ett ändamålsenligt urval. I ett ändamålsenligt urval väljs objekten utifrån deras egenskaper och relevans för forskningsområdet (Bryman & Bell, 2013). Objekten är sedan tidigare kända och tas med i urvalet då deras egenskaper går i linje med forskningens syfte.
Då studiens handledare, Johan Kroon (2020), är delaktig i fältförsöket i Blekinge, valdes det till ett av studiens två studieobjekt. Urvalsmetoden som användes vid inventeringen i Östergötland var obundet slumpmässigt urval där varje bestånd endast kunde väljas en gång. I ett obundet slumpmässigt urval har alla objekt i populationen samma chans att bli valda (Bryman &
Bell, 2013). Inom varje bestånd utfördes mätningarna på fyra systematiskt valda provytor som enligt Bryman & Bell (2013) går ut på att objekten genom en fastställd metodik väljs ut.
2.2 Genomförande
2.2.1 Datainsamling
Datainsamlingen i Blekinge genomfördes 12–13 februari år 2020 i ett påbörjat fältförsök utanför Kalleberga, se bilaga 1, figur 1. Fältförsöket är anlagt i fyra block, en hektar vardera, med fyra olika trädslagssammansättningar inom varje block. Block 1 och 2 är placerade intill varandra och block 3 och 4 intill varandra. De ingående behandlingarna är ett trädslagsrent tallbestånd med 2500 stammar per hektar, ett trädslagsrent tallbestånd med 5000 stammar per hektar, ett tallbestånd med inblandning av det begärliga trädslaget lind samt ett tallbestånd med inblandning av det mindre begärliga trädslaget contortatall, se tabell 1. De 16 objektens provvytor var utmarkerade sedan
tidigare mätningar och namngavs med en siffra, 1–16. Provytorna var 15x15 meter stora. På varje provyta undersöktes samtliga plantor, inklusive det träduppslag som fanns inom provytorna. Undersökningarna som utfördes på varje provyta var identifiering av trädslag, höjd, grad av betesskada, vegetationstyp och spillningsinventering. I varje provytas mitt sattes en koordinat enligt SWEREF99, där mobilapplikationen Backwater Maps användes. Vid undersökning av provytorna användes en laptop med kalkylprogrammet Excel för att effektivisera insamlingen av data ute i fält.
Plantornas höjd mättes med hjälp av en tumstock och avrundades till femtal i centimeter. Betesskadorna graderades i en skala 0–3 beroende på hur allvarlig betesskadan var. Noll i skalan innebar ingen skada, ett innebar betade sidoskott, två innebar betade toppskott och tre innebar att trädet sannolikt inte skulle komma att överleva på grund av betesskadan. Graderingen var till för att underlätta studiens kommande jämförelser mellan objekten i de två geografiska områdena. Provytornas vegetationstyp togs fram med hjälp av
“fälthäfte i bonitering Blekinge, Kristianstad, Malmöhus län”, där bonitering med ståndortsegenskaper beskrivs (Hägglund & Lundmark, 1985a).
Förekomst av spillning undersöktes på varje objekt och delades upp i kategorierna “älg” och “annat hjortdjur”. Författarna inledde med att undersöka samtliga objekt i block ett för att sedan gå igenom samtliga fyra block i tur och ordning till att samtliga 16 objekt var undersökta.
Tabell 1. De fyra blocken i Blekinge med tillhörande objekt och behandling.
Block Objekt med tall 2500st/ha
Objekt med tall 5000st/ha
Objekt med tall/lind
Objekt med tall/contortatall
1 3 4 1 2
2 7 8 5 6
3 11 12 9 10
4 16 14 15 13
Datainsamlingen i Östergötland genomfördes 17–20 februari år 2020 inom Hycklinge södra älgskötselområde, se bilaga 1, figur 2. Samtliga skogsbilvägar inom älgskötselområdet namngavs med en siffra, 1–53.
Därefter lottades vilken ordning vägtransekterna skulle undersökas.
Sammanlagt skulle 16 bestånd undersökas, vilket motsvarade antalet objekt i Blekinge. För att få en spridning inom det geografiska området sattes en gräns på maximalt tre bestånd per vägtransekt. Det var därför osäkert från början hur många vägtransekter som skulle komma att undersökas. Sammanlagt undersöktes 23 vägtransekter, varav åtta vägtransekter utan ungskog av tall och en vägtransekt försedd med låst vägbom. De undersökta vägtransekterna hade en jämn spridning inom det geografiska området. På varje vägtransekt valdes det första tallbeståndet med en höjd mellan 1–4 meter. De undersökta bestånden namngavs med vägtransektens siffra som beståndet var beläget intill, samt tillhörande siffra 1–3 beroende på antal bestånd per vägtransekt.
Provytorna mättes med hjälp av ett snöre om 3,5 meter som utgjorde provytans radie. Första provytan var alltid belägen tio meter in från beståndets
nordliga hörn. Därifrån valdes provyta två, tre och fyra genom att ta 25 steg 90 grader från föregående provyta. Var beståndet långsmalt togs de 25 stegen istället i beståndets riktning. Undersökningarna utfördes på samma sätt som i fältförsöket i Blekinge. Skillnaderna i utförandet var mätningarna av trädens höjd, istället för tumstock användes nu ett måttband i metall då träden var högre samt att höjden avrundades till tiotal i centimeter, istället för femtal.
Vid identifieringen av vegetationstyp användes “fälthäfte i bonitering Östergötland” (Hägglund & Lundmark, 1985b).
2.2.2 Analys
De empiriska studierna gav kvantitativa data som sammanställdes för analys separat för de båda studieobjekten. De olika trädslagen som identifierades i fält sorterades in i fyra olika kategorier, se tabell 2. Enligt Bergström &
Hjeljord (1987) kategoriseras ofta tall som medelbegärligt trädslag men i denna studie sorterades tall i en egen kategori för att underlätta jämförelsen med de andra kategorierna. Kategoriseringen genomfördes även för att möjliggöra den analys som genomfördes i huruvida trädslagssammansättningar påverkade betesskador på tall.
Tabell 2. Visar trädslagskategorierna med tillhörande trädslag.
Kategori Trädslag
Tall (T.) Tall.
Begärliga trädslag (B.) Rönn, asp, sälg, ek och lind.
Medelbegärliga trädslag (Mb.) Vårtbjörk, glasbjörk, hassel, en och oxel.
Mindre begärliga trädslag (M.B.) Gran och contortatall.
Samtliga faktorer inom de fyra provytorna i vardera bestånd i Östergötland adderades för att resultera i ett objekt. I Blekinge undersöktes fyra provytor per block som resulterade i fyra objekt. För att underlätta analys av det insamlade datamaterialet sammanställdes de undersökta faktorerna i stamantal, procentuell trädslagssammansättning, procentuella betesskador för samtliga trädslagskategorier samt de olika trädslagskategoriernas medelhöjder i meter. De procentuella betesskadorna för varje objekt sammanställdes. Majoriteten av sammanställd data framtogs i procent för att underlätta jämförelsen mellan objekten. Då stamantalet varierade stort mellan objekten kunde procentandelen bli missvisande, därför noterades även objektens stamantal. Då provytorna i Blekinge och Östergötland inte var lika stora beräknades stammar i enheten stammar per hektar, för att underlätta i jämförelsen mellan de olika objekten.
Vid undersökningen av sambandet mellan de olika variablerna användes linjär regression, med syftet att se huruvida två variabler var relaterade till varandra (Bryman & Bell, 2013). En linjär regression genererar en förklaringsgrad, R2, som mäter huruvida den beroende variabeln förklaras av den oberoende variabeln linjärt (Kleinbaum et al., 2008). Ju högre förklaringsgrad desto starkare linjärt samband mellan den beroende och oberoende variabeln, där
R2=1=100 procent. Linjära regressioner genomfördes i diagram i kalkylprogrammet Excel där betesskador på tall i samtliga objekt var den beroende variabeln och som den oberoende variabeln granskades objektens trädslagssammansättning, betesskador i de olika trädslagskategorierna, de totala betesskadorna och andel tall i de olika vegetationstyperna, de olika trädslagskategoriernas medelhöjd samt objektens medelhöjd.
Ett medelvärde räknades ut av de procentuella betesskadorna på tall för objekten i Blekinge och Östergötland. På de totala betesskadorna exklusive tall räknades ett medelvärde ut på de åtta objekt med högst respektive lägst procentuella andel betesskador på tall. Detta för att se huruvida det fanns ett samband mellan betesskador på tall och betesskador på övriga trädslagskategorier i objektet. Ett medelvärde för de fyra olika behandlingarna beräknades för att kunna identifiera vilken behandling som är mest effektiv för att förebygga betesskador på tall.
För att studera olika trädslagskategoriers betesskador samt påverkan på betesskador på tall sattes en gräns på att objekten skulle innehålla minst 30 procent medelbegärliga trädslag och begärliga trädslag. För att se huruvida mindre begärliga trädslag påverkar betesskador på tall sattes en gräns på att objekten skulle innehålla minst 30 procent av dessa.
För att se huruvida vegetationstyper påverkar betesskador på olika trädslagssammansättningar sammanställdes de olika objektens vegetationstyp. Av de olika förekommande vegetationstyperna togs ett medelvärde för de procentuella betesskadorna på tall samt de procentuella betesskadorna på samtliga trädslagskategorier exklusive tall fram.
Medelhöjdens påverkan på betesskador på tall inom trädslagskategorierna samt skillnaderna i medelhöjd mellan tall och de olika trädslagskategorierna granskades. De olika objekten sorterades utifrån huruvida tallarnas medelhöjd var högre än samtliga trädslagskategoriers medelhöjd, om tallarna var högre än de begärliga trädslagen, om tallarna var högre än de medelbegärliga trädslagen, om tallarna var högre än de mindre begärliga trädslagen samt om tallarna var lägre än samtliga trädslagskategorier. Utifrån de sorterade objekten beräknades medelvärden för de procentuella betesskadorna på tall.
För varje objekt granskades differensen mellan tallarnas medelhöjd och den trädslagskategori som var närmast tallarna, både högre och lägre. För att jämföra betesskador på övriga trädslagskategorier och betesskador på tall sammanslogs samtliga trädslagskategoriers procentuella betesskador exklusive tall och jämfördes med tallarnas procentuella betesskador.
Blekinges respektive Östergötlands objekt sorterades från högst medelhöjd till lägst medelhöjd. För varje objekt ställdes även de procentuella betesskadorna för tall, de totala procentuella betesskadorna, medelhöjden på tall samt förekomsten av hjortdjursspillning upp. Ett medelvärde för objektens medelhöjder beräknades för att undersöka om det fanns eventuella samband mellan höjd och betesskador på tall. Av samtliga objekt i Blekinge och
Östergötland genomfördes en jämförelse mellan medelvärdet på de procentuella betesskadorna på tall med de procentuella betesskadorna på tall på de åtta objekt med högst respektive lägst medelhöjd.
3. Resultat och analys
3.1 Trädslagssammansättningens påverkan på betesskador
Betesskadorna på tallarna varierade mellan objekten i Blekinge och objekten i Östergötland, se figur 1. I objekten i Blekinge hade betesskador på tall ett medelvärde på 23 procent och de sammanlagda betesskadorna uppgick till ett medelvärde på 30 procent. De åtta objekt med högst andel betesskador på tall i Blekinge hade av de totala betesskadorna exklusive tall ett medelvärde på 36 procent. De åtta objekt med lägst andel betesskador på tall hade av de totala betesskadorna exklusive tall ett medelvärde på 41 procent. Betesskador på tall i objekten med behandlingen tall och lind hade ett medelvärde på 28 procent, tall med 2500 stammar per hektar hade ett medelvärde på 24 procent, tall med 5000 stammar per hektar hade ett medelvärde på 22 procent och tall och contortatall hade ett medelvärde på 19 procent. Betesskador på tallarna i de inventerade bestånden hade i Östergötland ett medelvärde på 28 procent och de sammanlagda betesskadorna hade ett medelvärde på 32 procent. De åtta objekt med högst andel betesskador på tall i Östergötland hade av de totala betesskadorna exklusive tall ett medelvärde på 46 procent. De åtta objekt med lägst andel betesskador på tall hade ett medelvärde på 35 procent av de totala betesskadorna exklusive tall.
Figur 1. Visar betesskador på tall på respektive objekt sorterat från lägst andel betesskador till högst andel betesskador.
I samtliga objekt i Blekinge hade andelen tall, begärliga trädslag, medelbegärliga trädslag samt mindre begärliga trädslag som oberoende variabler en låg påverkan på betesskador på tall (R2=0,0–0,03). När de fyra objekten med behandlingen tall med 2500 stammar per hektar och de fyra objekten med behandlingen tall med 5000 stammar per hektar sorterades separat hade emellertid dessa negativa lutningar med förklaringsgraderna 13 procent respektive 22 procent, när andel tall var den oberoende variabeln.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
7 3 6 8 1 5 4 2 13 12 15 10 16 14 11 9 4701 1302 801 101 4702 1403 4201 1301 1402 3201 2301 1801 4001 2101 1401 4002
Betesskador på tall (procent)
Blekinges objekt Östergötlands objekt
Objekten i Östergötland hade liksom objekten i Blekinge en låg förklaringsgrad när andel tall, begärliga trädslag, medelbegärliga trädslag samt mindre begärliga trädslag var den oberoende variabeln (R2=0,0–0,28). I objekten i Blekinge hade betesskador på begärliga trädslag som oberoende variabel en låg förklaringsgrad för den beroende variabeln betesskador på tall, vilket även innefattade de fyra objekten med behandlingen tall och lind (R2=0,1). Betesskador på medelbegärliga trädslag hade en något högre men fortfarande låg förklaringsgrad (R2=0,26). De fyra objekt med behandlingen tall och contortatall hade en positiv lutning med en förklaringsgrad på 64 procent med betesskador på mindre begärliga trädslag som den oberoende variabeln. I Östergötlands objekt hade betesskador på begärliga trädslag och medelbegärliga trädslag en positiv lutning med en förklaringsgrad på 42 procent respektive 36 procent. Det förekom inte några betesskador på mindre begärliga trädslag, därav kunde inget samband till betesskador på tall dras.
Tolv av de undersökta objekten i Östergötland och hälften av de undersökta objekten i Blekinge hade en mindre andel betesskador på tall än den sammanslagna andelen betesskador på övriga trädslag, de mindre begärliga, medelbegärliga och begärliga trädslagen, se bilaga 2, tabell 1 och 2. Tre av de objekt i Blekinge där tall hade större andel betesskador än övriga trädslag bestod till största del av tall och contortatall. Resterande objekt där tall hade större andel betesskador än övriga trädslagskategorier, hade en låg andel begärliga trädslag. De fyra objekt i Östergötland där tall hade större andel betesskador än övriga trädslag hade en låg andel begärliga trädslag.
I 13 av 16 undersökta objekt i Blekinge förekom begärliga trädslag och av dessa hade 11 av objekten en högre andel betesskador på de begärliga trädslagen än på tallarna, se bilaga 2, tabell 1. De två objekt där andelen betesskador var högre på tallarna än de begärliga trädslagen hade en andel begärliga trädslag mellan 2–3 procent av det totala stamantalet. De båda objekten hade även en låg andel medelbegärliga trädslag, 0–3 procent av det totala stamantalet. I Östergötland förekom det begärliga trädslag i 15 av de 16 undersökta objekten och av dessa hade samtliga objekt en högre andel betesskador på de begärliga trädslagen än på tallarna, se bilaga 2, tabell 2.
Sex objekt i Blekinge, varav fyra var med behandlingen tall och lind, samt elva objekt i Östergötland hade en trädslagssammansättning på minst 30 procent medelbegärliga och begärliga trädslag. Av dessa hade majoriteten en högre andel betesskador på de medelbegärliga och begärliga trädslagen än på tallarna, se figur 2. Det objekt i Blekinge och de två objekt i Östergötland där andelen betesskador var högre på tallarna än på de begärliga och medelbegärliga trädslagen innehöll en andel begärliga trädslag på 2–16 procent, se bilaga 2, tabell 1 och 2.
Figur 2. Visar de objekt med minst 30 procent medelbegärliga och begärliga trädslag och dess betesskador på tall samt medelbegärliga och begärliga trädslag rangordnat från högst andel betesskador på tall till lägst andel.
Fyra av de undersökta objekten i Blekinge med behandlingen tall och contortatall hade en trädslagssammansättning med minst 30 procent mindre begärliga trädslag, se bilaga 2, tabell 1. I dessa objekt hade tallarna en högre andel betesskador än det mindre begärliga trädslagen. Det fanns mellan 0–2 procent begärliga trädslag och mellan 0–14 procent medelbegärliga trädslag i objekten.
3.2 Vegetationstypens påverkan på betesskador
Av de 16 undersökta objekten i Blekinge hade samtliga objekt vegetationstypen smalbladig grästyp, se bilaga 2, tabell 1. Åtta av objekten i Östergötland hade vegetationstypen blåbär och de resterande åtta hade vegetationstypen kråkbär-ljung, se bilaga 2, tabell 2. Medelvärdet av betesskador på tall bland dem objekt med vegetationstypen smalbladig grästyp var 23 procent. De objekt med vegetationstypen blåbär hade ett medelvärde på 23,5 procent av betesskador på tall och bland de objekt med vegetationstypen kråkbär-ljung hade betesskador på tall ett medelvärde på 32 procent. Andelen tall i objekten med vegetationstypen smalbladig grästyp visade en svag påverkan på betesskador på tall, se figur 3 (R2=0,03). I de objekt med vegetationstypen blåbär hade andel tall en förklaringsgrad på 68 procent, se figur 4, medan de objekt med vegetationstypen kråkbär-ljung hade en lägre förklaringsgrad på 51 procent, se figur 5.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
9 16 15 5 1 7 1401 2101 4001 2301 1801 3201 1402 1301 1403 801 1302
Procent (%)
Objekt i Blekinge Objekt i Östergötland med minst 30 procent medelbegärliga och begärliga trädslag Betesskador tall Betesskador medelbegärliga och begärliga trädslag
Figur 3. Visar den linjära regressionen av samtliga objekt med vegetationstypen smalbladig grästyp där betesskador på tall är den beroende variabeln och andel tall är den oberoende variabeln. y = 0,17x + 0,13. R² = 0,03.
Figur 4. Visar den linjära regressionen av samtliga objekt med vegetationstypen blåbärstyp där betesskador på tall är den beroende variabeln och andel tall är den oberoende variabeln.
y = -0,34x + 0,31. R² = 0,68.
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
0% 20% 40% 60% 80% 100% 120%
Betesskador på tall (procent)
Andel tall (procent)
Andel tall - Smalbladig grästyp
0%
5%
10%
15%
20%
25%
30%
35%
0% 20% 40% 60% 80% 100%
Betesskador på tall (procent)
Andel tall (procent)
Andel tall - Blåbärstyp
Figur 5. Visar den linjära regressionen av samtliga objekt med vegetationstypen kråkbär- ljungtyp där betesskador på tall är den beroende variabeln och andel tall är den oberoende variabeln.y = -2,77x + 1,91. R² = 0,51.
3.3 Andra beståndskaraktärers påverkan på skillnader mellan betestryck Höjdrelationerna mellan objekten var större i Östergötland än höjdrelationerna mellan objekten i Blekinge. Skillnaderna i medelhöjd mellan tall och de övriga trädslagskategorierna varierade i Blekinge, se bilaga 2, tabell 3. Andelen betesskador på tall var 37 procent i ett objekt där tall hade en högre medelhöjd än samtliga trädslagskategorier. I två objekt var tallarnas medelhöjd högre än de begärliga trädslagens medelhöjd och där var medelvärdet på betesskador på tall 23 procent. I ett objekt var medelhöjden på tall högre än de medelbegärliga trädslagens medelhöjd och andel betesskador på tall var där tio procent. Medelvärdet på betesskadorna på tall var tio procent i två objekt där tall hade en högre medelhöjd än de mindre begärliga trädslagens medelhöjd. I elva objekt hade tall en lägre medelhöjd än samtliga trädslagskategorier och medelvärdet på betesskadorna på tall var där 23,5 procent. Den linjära regressionen visade en låg förklaringsgrad hos medelhöjden på de begärliga, medelbegärliga och mindre begärliga trädslagen som oberoende variabler (R2=0,04–0,22).
Skillnaderna i medelhöjd mellan tall och de olika trädslagskategorierna varierade i Östergötland, se bilaga 2, tabell 4. Tallarnas betesskador hade ett medelvärde på 33 procent för de fem objekt där tallarna hade en högre medelhöjd än övriga trädslagskategorier. I de sex objekt där tallarnas medelhöjd var högre än de begärliga trädslagens medelhöjd hade betesskadorna på tall ett medelvärde på 35 procent. Medelvärdet på betesskadorna på tall var tre procent i två objekt där tall hade en högre medelhöjd än de medelbegärliga trädslagen. Medelhöjden av tall var högre än de mindre begärliga trädslagen i två objekt, där hade betesskadorna på tall ett
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80%
Betesskador på tall (procent)
Andel tall (procent)
Andel tall - Kråkbär-ljungtyp
medelvärde på 49 procent. I fyra objekt var tallarnas medelhöjd lägre än samtliga trädslagskategoriers medelhöjd och där hade betesskadorna på tall ett medelvärde på 18 procent. I de objekt där medelhöjden av de olika trädslagskategorierna var högre än tallarnas medelhöjd, men med en liten differens, tenderade andelen betesskador på tall att vara mer omfattande än vid dem objekt med en stor differens på medelhöjderna, se bilaga 2, tabell 3.
Den linjära regressionen visade emellertid inte ett starkt samband på medelhöjden hos de begärliga, medelbegärliga och mindre begärliga trädslagen som oberoende variabler (R2=0,0–0,03).
Medelhöjderna på tall skiljde sig mellan objekten i Blekinge och objekten Östergötland, där Blekinge hade en medelhöjd på 0,45 meter och Östergötland en medelhöjd på 1,4 meter. Medelhöjden på objekten i Blekinge hade en förklaringsgrad på 43 procent medan förklaringsgraden för medelhöjden på objekten i Östergötland var 0,01 procent. Förklaringsgraden på tallarnas medelhöjd på objekten i Blekinge var emellertid högre, 73 procent, se figur 6.
Medelhöjden av tallarna i objekten i Östergötland hade däremot en förklaringsgrad på tre procent, se figur 7.
Figur 6. Visar den linjära regressionen med betesskador på tall som beroende variabel och medelhöjd på tall som oberoende variabel i objekten i Blekinge. y = -1,47x + 0,89.
R² = 0,73.
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7
Betesskador på tall (procent)
Medelhöjd på tall (meter)
Blekinge
Figur 7. Visar den linjära regressionen med betesskador på tall som beroende variabel och medelhöjd på tall som oberoende variabel i objekten i Östergötland. y = 0,09x + 0,13.
R² = 0,03.
Åtta av de åtta objekt med högst medelhöjd på tall i Blekinge hade en lägre andel betesskador på tall än medelvärdet av betesskador på tall i samtliga 16 objekt, se bilaga 2, tabell 3. Av de objekt med lägst medelhöjd hade sju av åtta objekt en högre andel betesskador på tall än medelvärdet på tallarnas betesskador. I Östergötland hade fyra av de åtta objekt med högst medelhöjd på tall en högre andel betesskador på tall, jämfört med medelvärdet på tallarnas betesskador i samtliga 16 objekt, se bilaga 2, tabell 4. Av de åtta objekt med lägst medelhöjd hade sex av dem lägre andel betesskador på tall än medelvärdet på betesskador på tall. I Blekinge förekom spillning av kategorin annat hjortdjur i fem objekt, se bilaga 2, tabell 3. I Östergötland förekom spillning av kategorin älg i sex objekt och spillning av kategorin annat hjortdjur i fyra objekt, se bilaga 2, tabell 4. Fem av sex objekt där älgspillning förekom var i objekt med en medelhöjd från 1,45 meter. Spillning av kategorin annat hjortdjur hade en större spridning mellan objektens medelhöjder, både i Blekinge och Östergötland.
Figur 8 visar att den största andelen skador på tall var toppskottsbetning i objekten i Blekinge. Därefter var sidoskottsbetning mest förekommande och minst förekommande var betesskador med dödligt utfall. Figuren visar även att block 3 och 4 hade en större andel betesskador på tall än vad block 1 och 2 hade. I objekten i Östergötland förekom främst sidoskottsbetning på tall, se figur 9. Därefter var toppskottsbetning mest förekommande och även här var betesskador med dödligt utfall minst förekommande.
0%
20%
40%
60%
80%
100%
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3
Betesskador på tall (procent)
Medelhöjd på tall (meter)
Östergötland
Figur 8. Visar förekomsten av de olika typerna av betesskador på tall i objekten i Blekinge, skadetyp 1–3.
Figur 9. Visar förekomsten av de olika typerna av betesskador på tall i objekten i Östergötland, skadetyp 1–3.
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16
Betesskador på tall (procent)
Objekt
Blekinge
Skadetyp 1 Skadetyp 2 Skadetyp 3
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Betesskador på tall (procent)
Objekt
Östergötland
Skadetyp 1 Skadetyp 2 Skadetyp 3
4. Diskussion
4.1 Trädslagssammansättningens påverkan på betesskador
De två undersökta geografiska områdena, båda belägna i Götaland, bekräftar Skogsstyrelsens (2019a) rapport angående höga andelar betesskador på tall i Götaland. Att medelvärdet på betesskador på tall var lägst i objekten med behandlingen tall och contortatall av de fyra olika behandlingarna i Blekinge kan bero på att hjortdjuren inte söker sig till de områdena med en stor andel mindre begärliga trädslag. Kalén och Bergquist (2004) beskriver att tall är mer begärligt än contortatall, vilket bekräftades i dessa objekt där tall hade en högre andel betesskador. Detta visar att om viltet emellertid väljer att gå till dessa områden betas tall mer än contortatall. Det finns även ett relativt starkt samband som visar att med ökade betesskador på contortatall ökar betesskador på tall. Objekten med behandlingen med enbart tall visade en liten tendens till minskade betesskador på tall vid ökat stamantal. Även medelvärdet på betesskador på tall i objekten med den tallrena behandlingen med 5000 stammar per hektar var lägre än objekten med behandlingen med 2500 stammar per hektar. Dock var förklaringsgraden så pass låg att det är svårt att påvisa att stamantalet påverkar betesskador på tall i en större utsträckning. Objekten med behandlingen tall och lind hade det högsta procentuella medelvärdet av betesskador på tall av de fyra behandlingarna, vilket medför att en blandning av tall och begärliga trädslag bidrar till en högre andel betesskador på tall än samtliga andra behandlingar. Resultatet på samtliga objekt i Blekinge visade emellertid inget samband mellan betesskador på tall och betesskador på begärliga eller medelbegärliga trädslag.
Även differensen mellan medelvärdena på betesskador på tall i de olika behandlingarna var liten, vilket bör tas i beaktning.
Resultatet för objekten i Östergötland visade inget samband mellan andel av de olika trädslagskategorierna och betesskador på tall. Detta kan bero på olikheterna mellan objekten så som läge i landskapet, bonitet och utförda skötselåtgärder. Objekten i Östergötland visade emellertid att betesskador på tall var högre där andelen betesskador på resterande trädslagskategorier var höga. Detta indikerades även av förklaringsgraden mellan ökade betesskador på tall och ökade betesskador på de begärliga och de medelbegärliga trädslagen. Vissa av objekten hade dock en låg andel begärliga respektive medelbegärliga trädslag vilket kan leda till ett missvisande resultat. Något samband identifierades inte mellan betesskador på mindre begärliga trädslag och betesskador på tall, då det inte fanns objekt med en hög andel mindre begärliga trädslag i objekten i Östergötland.
Differensen mellan medelvärdena på betesskador på tall i de två geografiska områdena var relativt liten, vilket innebär att vilttätheten på områdena är liknande. Spillningsinventeringen visade däremot på att främst annat hjortdjur än älg rört sig i objekten i Blekinge och främst älg i objekten i Östergötland.
Vilttätheten kan alltså vara densamma i de båda geografiska områdena men bestå av olika typer av hjortdjur. Resultatet från de två geografiska områdena visade även att viltet hellre äter av de begärliga trädslagen än de andra trädslagskategorierna. De avvikande objekten innehöll ett lågt antal stammar per hektar av begärliga trädslag men ett högre antal stammar per hektar av tall. Detta kan ha medfört att viltet istället valde att beta på tallarna, som enligt Bergström och Hjeljord (1987) är ett medelbegärligt trädslag. Tallarna var även mer lättillgängliga på grund av det högre stamantalet vilket kan vara anledningen till att de fick en högre andel betesskador.
4.2 Vegetationstypens påverkan på betesskador
Då fältförsöket i Blekinge var relativt nyanlagt, kommer dess vegetationstyper troligtvis att förändras över tid när bestånden etablerar sig. Enligt Felton et at.
(2020) är bärris och ljung en viktig föda för hjortdjuren, vilket resultatet visade då betesskador på tall var högst i de objekt i Östergötland med vegetationstypen kråkbär-ljungtyp. Viltet går således till de områden där det finns varierad föda, både av fältskikt och trädskikt. Det är svårt att fastslå en orsak till att de objekt av blåbärstyp hade en lägre andel betesskador än de objekt av kråkbär-ljungtyp, då endast åtta objekt vardera undersökts i studien.
Att vegetationstypen har en betydelse i den höga förklaringsgraden mellan andel tall och betesskador på tall, är svårt att identifiera. Förklaringsgraden tyder på att vid en större andel tall minskar de procentuella betesskadorna på tallarna i objekten med blåbärstyp och kråkbär-ljungtyp. Det är emellertid troligare att andra yttre faktorer så som plantmaterial, skydd mot viltbetning och tidigare utförda skötselåtgärder har en större påverkan på betesskadorna på tallarna än vad vegetationstypen har. Då fältskiktets betningsgrad inte mättes i denna studie är det svårt att påvisa vegetationstypens påverkan på betesskador på tall.
4.3 Andra beståndskaraktärers påverkan på skillnader i betestryck
Höjdrelationerna mellan tall och övriga trädslagskategorier var mindre i objekten i Blekinge eftersom fältförsöket är relativt nyanlagt och därmed har jämnare höjder mellan trädslagskategorierna än objekten i Östergötland.
Något linjärt samband mellan medelhöjd på övriga trädslagskategorier och betesskador på tall identifierades varken i objekten i Blekinge eller Östergötland. I höjdrelationerna mellan tall och övriga trädslagskategorier hade andelen betesskador på tall stora variationer vilket gör det svårt att påvisa att höjdrelationer mellan tall och andra trädslag har en betydande roll i betestrycket på tall.
Tallarnas medelhöjder i objekten i Blekinge visade en högre förklaringsgrad än vad de sammanlagda medelhöjderna för objekten visade.
Förklaringsgraden visade att andelen betesskador på tall minskar när tallarnas
medelhöjd ökar. Detta bekräftades med en lägre andel betesskador på tall i de objekt med högst medelhöjd och en högre andel betesskador på tall i dem objekt med lägst medelhöjd. Det kan även förklaras med att de mest förekommande skadorna var toppskottsbetning och som Jörgensen (2018) påpekar påverkar toppskottsbetning trädets höjdutveckling negativt, vilket i sin tur medför en lägre höjd. I Östergötlands objekt fanns dock inget sådant samband, men det fanns en indikation på att vid en lägre medelhöjd på tall minskar andelen betesskador på tall. Detta kan förklaras med att det fanns en större variation av yttre faktorer så som skydd mot viltbetning.
Spillningsinventeringen som utfördes i de båda geografiska områdena visade att endast annat hjortdjur än älg förekom i objekten i Blekinge. Detta kan antyda om att älg föredrar att beta i områden med högre medelhöjd vilket spillningsinventeringen i Östergötland visade, då älg främst förekom i objekt med en medelhöjd från 1,45 meter. De högre medelhöjderna i Östergötland kan ha bidragit till att främst sidoskotten på tall betades eftersom de var mer lättillgängliga än toppskotten. Detta i jämförelse med de lägre medelhöjderna i Blekinge där främst toppskotten på tall var betade. De högre betesskadorna på tallarna i block 3 och 4 i Blekinge kan bero på att blocken var belägna intill varandra och att hjortdjuren befann sig i det området och inte i området runt block 1 och 2.
4.4 Kritisk reflektion
Med studiens kvantitativa undersökningsmetod samlades empirin in genom ett fältförsök och en inventering. Fältförsökets anlagda behandlingar i Blekinge gjorde det möjligt att testa konkreta exempel på om det går att påverka betesskador på tall med olika trädslagssammansättningar. Dock var ett block med fyra behandlingar endast en hektar vilket medförde att hjortdjurens rörelsemönster kan ha påverkats av de närliggande behandlingarna, viltet kan ha valt att beta mer när de väl var inom blocket.
Inventeringarna i Östergötland gav ett perspektiv av hur viltets rörelsemönster ser ut i föryngringar i praktiken. Författarna hade emellertid inte tagit del av information om beståndens tidigare skötselåtgärder, så som huruvida de behandlats med skydd mot viltbetning eller blivit röjda, vilket kan ha påverkat resultatet. Två olika typer undersökningsmetoder gav en bredare syn på ämnet även om det medförde ett varierande resultat. Resultatets variation kan ha berott på att få objekt undersöktes i respektive område. Det var därför svårt att dra några slutsatser gällande de båda geografiska områdena.
Mätningarna som utfördes var relevanta för studiens syfte och ökade därmed studiens validitet. Hade fler faktorer undersökts, exempelvis fältskiktets betningsgrad, hade studiens validitet emellertid blivit högre. En felkälla vid mätningarna kan vara den mänskliga faktorn då författarna inte tidigare genomfört liknande mätningar. För att säkerställa studiens reliabilitet skulle fler objekt undersökas och den mänskliga faktorn vid mätningar tas i beaktning.
Studiens resultat kan indikera hur en skogsägare kan lyckas med tallföryngringar utan att få för stora procentuella betesskador orsakade av hjortdjur, där vissa trädslagssammansättningar kan påvisa ett minskat betestryck på tallarna. Resultatet visade även att toppskottsbetning förekom främst på lägre plantor, i medelhöjd 0,45 meter, vilket kan påvisa vikten av att snabbt få upp en högre höjd på föryngringen. Ur perspektivet vidareförädling av träråvaran kan studiens resultat vara relevant då betesskador enligt Bergquist et al. (2019) försämrar kvaliteten på träden.
Genom att ståndortsanpassa föryngringen får plantorna bästa tänkbara förutsättningar för att växa. Att komplettera med förslagsvis förädlat plantmaterial, markberedning, behandling mot viltbetning samt en tidig röjning kan plantorna nå en högre höjd snabbare och därmed inte få lika omfattande toppskottsbetning.
5. Slutsats
Då resultaten för de två geografiska områdena varierade stort går det inte att dra några samband mellan dem. Studiens slutsatser utgår därför separat från resultaten i Blekinge och Östergötland.
Studien visar att av trädslagssammansättningarna tall och ett mindre begärligt trädslag, tall och ett begärligt trädslag, tall med 2500 stammar per hektar och tall med 5000 stammar per hektar har tall minst andel betesskador i trädslagssammansättningen tall och ett mindre begärligt trädslag. Tall har högst andel betesskador i trädslagssammansättningen tall och begärligt trädslag. Studien visar även att stamantalet hos tall inte har en betydande påverkan på betesskador på tall. Objekten i Östergötland visar däremot att med en högre andel tall i bestånd med vegetationstyperna blåbär och kråkbär- ljung, minskar andelen betesskador på tall. Objekten i Östergötland visar inget samband mellan trädslagssammansättning och betesskador på tall. Studien visar emellertid på en högre andel betesskador på tall vid en högre andel betesskador på begärliga och medelbegärliga trädslag.
Studien kan inte identifiera att vegetationstypen har en påverkan på betesskador på tall. Detsamma gäller att höjdrelationer mellan tall och andra trädslag inte påverkar betesskador på tall. Objekten i Blekinge visar att betesskador på tall påverkas av medelhöjden på tallarna, där en lägre medelhöjd har en högre andel betesskador. Objekten i Östergötland visade emellertid inte en liknande trend. Studien visar även att toppskottsbetning förekommer främst på lägre plantor och att sidoskottsbetning främst förekommer på högre plantor. Detta påvisar vikten av att snabbt få upp föryngringen till en högre höjd för att undvika toppskottsbetning.
Frågan om vad som påverkar betesskador på tall är komplex, då det finns många faktorer som har en betydande roll. Att fastslå huruvida exempelvis trädslagssammansättning, vegetationstyp, höjdrelation och medelhöjd påverkar betesskador på tall är därför komplicerat. Skogsägare måste göra en avvägning i vad som är den mest effektiva metoden i varje enskilt fall för att föryngra tall utan en för stor andel betesskador. Föryngras tall tillsammans med begärliga trädslag säkras fodertillgången till viltet och det begärliga trädslaget betas i första hand. Dock ökar risken för att viltet, som föredrar en varierad föda, även betar på tallarna. Det går även att föryngra enbart med tall eller tillsammans med mindre begärliga trädslag i hopp om att viltet inte väljer att gå in i beståndet.
Andra faktorer att ta i beaktning för framtida forskning kan vara vikten av ståndortsanpassning, förädlat plantmaterial, markberedning samt tidpunkt för röjning. Det är även viktigt att studera fler objekt och anlagda fältförsök äldre än det undersökta i Blekinge, för att öka studiens trovärdighet.
5. Referenser
Arnesson, O., Carlson, E., Lundin, G., Nilsson, M. (2019). Mera tall.
Tillgänglig: https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/om-oss/pagaende- projekt/mera-tall/dokument-mera-tall/broschyr-mela-tall.pdf [2020-02-25]
Berglund, M., Bergquist, J., Holmström, H., Wallgren, M. (2015). Simulated effects of browsing on the production and economic values of Scots pine (Pinus sylvestris) stands. Scandinavian Journal of Forest Research, vol. 31, ss 279-285
Bergström, R. & Hjeljord, O. (1987). Moose and vegetation interactions in northwestern Europe and Poland. Swedish Wildlife Research, vol. 1, ss 213- 228
Bergquist, J., Kalén, C., Karlsson, S. (2019). Skogsbrukets kostnader för viltskador. Jönköping: Skogsstyrelsen. (Rapport 2019:16). Tillgänglig:
https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/om-
oss/publikationer/2019/rapport-2019-16-skogsbrukets-kostnader-for- viltskador.pdf [2020-02-25]
Bryman, A., Bell, E. (2013). Företagsekonomiska forskningsmetoder. 2 uppl. Stockholm: Liber AB
Felton, A M., Holmström, E., Malmsten, J., Felton, A., Cromsigt, J PGM., Edenuis, L., Ericsson, G., Widemo, F., Wam, H K. (2020). Varied diets, including broadleaved forage, are important for a large herbivore species inhabiting highly modified landscapes. Scientific reports, vol 10 (1904) Genteknik (2017). Fältförsök. Tillgänglig: https://genteknik.nu/faltforsok/
[2020-05-15]
Hägglund, B., Lundmark, J.E. (1985a). Fälthäfte i bonitering i Blekinge, Kristianstad, Malmöhus län. Jönköping: Skogsstyrelsen. Tillgänglig:
http://shop.skogsstyrelsen.se/shop/9098/art26/4645826-115acb- bonitering_KLM.pdf [2020-03-5]
Hägglund, B., Lundmark, J.E. (1985b). Fälthäfte i bonitering i Östergötland. Jönköping: Skogsstyrelsen. Tillgänglig:
http://shop.skogsstyrelsen.se/shop/9098/art99/37524899-d61aae- bonitering_E.pdf [2020-03-05]
Jörgensen, L. (2018). Betydelsen av viltbete för etablering och tidig tillväxt hos tallplantor. Folkuniversitet. Miljö och natur/Kvalificerad viltförvaltare med fördjupning ekosystemtjänster
Kalén, C., Bergquist, J., (2004). Forage availability for moose of young silver birch and Scots pine. Forest Ecology and Management, vol. 187, ss.
149–158
Kleinbaum, D.G., Kupper, L.L., Nizam, A., Muller, K.E. (2008). Applied Regression Analysis and Other Multivariable Methods. 4. uppl. Druid Hills, GA: Brooks/Cole Cengage Learning. ISBN 0-495-38498-4
Kroon, Johan, Forskare vid Skogforsk. Personlig intervju, 2020-01-20 Nationalencyklopedin (2020a). Hjortdjur. Tillgänglig:
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/hjortdjur [2020-02-03]
Nationalencyklopedin (2020b). Kvantitativ metod. Tillgänglig:
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kvantitativ- metod [2020-03-02]
Nationalencyklopedin (2020c). Inventering. Tillgänglig:
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/inventering [2020-04-08]
Nichols, R. V. & Spång, G. (2014). Ungulate browsing on conifers during summer as revealed by DNA. Scandinavian Journal of Forest Research, vol 29(7), ss 650–652
Schubert, B. (2018). Bristen på tall får konsekvenser. Skogsaktuellt, 8 november. Tillgänglig: https://www.skogsaktuellt.se/artikel/58580/bristen-p- tall-fr-konsekvenser.html?fbclid=IwAR2nctOiMSgPeS5A3-
wNsssOgNXAE3cRGR_hmVrwCQYZu_VeX0fY2VgJ8mU [2020-03-20]
Skogsstyrelsen (2014). Tänk vilt när du sköter skog! – För skogen och viltet.
[Broschyr]. Jönköping: Skogsstyrelsen. Tillgänglig:
https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/bruka-skog/olika-satt-att-skota- din-skog/tank-vilt-nar-du-skoter-skog.pdf [2020-02-25]
Skogsstyrelsen (2018). Äbin fältinstruktion. Tillgänglig:
https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/om-oss/radgivande-
grupper/nationella-sektorsradet/20180220/punkt-4-abin-faltinstruktion- 2018-.pdf [2020-03-02]
Skogsstyrelsen (2019a). Läs mer om projektet Mera tall. Tillgänglig:
https://www.skogsstyrelsen.se/om-oss/var-verksamhet/projekt/mera- tall/mer-om-projektet-mera-tall/ [2020-02-25]
Skogsstyrelsen (2019b). Klimatanpassat skogsbruk. Tillgänglig:
https://www.skogsstyrelsen.se/bruka-skog/olika-satt-att-skota-din- skog/klimatanpassad-skogsskotsel/ [2020-02-25]
Svenska Jägareförbundet (2015). Älgen föda. Tillgänglig:
https://jagareforbundet.se/vilt/vilt-
vetande2/artpresentation/daggdjur/alg/algens-foda/ [2020-02-04]
Svenska Jägareförbundet (2016). Population. Tillgänglig:
https://jagareforbundet.se/vilt/vilt-
vetande2/artpresentation/daggdjur/radjur/radjur-population/ [2020-02-04]
Svenska Jägareförbundet (2017). Utbredning och förekomst av kron- och dovhjort i Sverige. Tillgänglig: https://www.viltdata.se/wp-
content/uploads/2017/04/Bilaga-kron-och-dov.pdf [2020-02-03]
Svenska Jägarförbundet (2018). Rådjur. Tillgänglig:
https://jagareforbundet.se/vilt/vilt-vetande2/artpresentation/daggdjur/radjur/
[2020-02-03]
Varenius, J., Winterås, F., Viltförvaltningsdelegationen Södermanlands län (2018). Samförvaltningsplan - För en långsiktig och hållbar förvaltning av klövvilt. Nyköping: Länsstyrelsen i Södermanlands län. (Rapport 2018:15).
Tillgänglig:
https://www.lansstyrelsen.se/download/18.3979ad7e1677d7d32a1c89/15440 28855714/Samfo%CC%88rvaltningsplan-webb.pdf [2020-03-02]
Viltskadecenter (1998). Hjortdjur och skador på gröda. [Faktablad].
Riddarhyttan: Viltskadecenter. Tillgänglig:
http://www.viltskadecenter.se/pdfs/hjortdjur_och_skador_pa_groda.pdf?fbcl id=IwAR0ryybNQIdASyygIV7iUgS_dTAyEqR5mfWo_0GY2k5hiBqrBm0 Koi2AS2k [2020-03-02]
Wallgren, M. (2016). Sverige har världens tätaste älgstam. Skogforsk, 29 januari.
Tillgänglig: https://www.skogforsk.se/kunskap/kunskapsbanken/2016/varlde ns-tataste-algstam/ [2020-02-03]
Witzell, J., Barklund, P., Bergquist, J., Berglund, M., Bernhold, A., Blennow, K., Hanson, L., Hansson, P., Lindelöw, Å., Långström, B., Nordlander, G., Petersson, M., Rönnberg, J., Stenlid, J., Valinger, E., Wallertz, K., Witzell, J., Åhman, I. (2009). Skogsskötselserien - Skador på skog. Tillgänglig: https://www.skogsstyrelsen.se/globalassets/bruka- skog/skogsskador/skogsskotselserien---skador-pa-skog.pdf [2020-02-04]
8. Bilagor
Bilaga 1: Kartor över områdena för datainsamlingen Bilaga 2: Tabeller med insamlade data
BILAGA 1
Figur 1. Provytorna i de fyra blocken i Blekinge.
Figur 2. Det undersökta älgskötselområdet i Östergötland med tillhörande 16 objekt.
