LÄRARUTBILDNINGEN
LÄRARUTBILDNINGEN Examensarbete, 15 hpExamensarbete, 15 hp
Gruppdynamik i klassrummet
Gruppdynamik i klassrummet
En studie av hur lärare arbetar med grupper
Ansvarig institution:
Ansvarig institution: Institutionen för pedagogik, psykologi Författare:
och idrottsvetenskap Elin Svensson
Handledare:
Handledare: Marita Pekkanen Myhrberg
Kurs:
Kurs: GO 2963GO 2963
År och termin:
SAMMANFATTNING
Elin SvenssonGruppdynamik i klassrummet
En studie av hur lärare arbetar med grupper.
Engelsk titel
Group dynamics in the classroom.
A study of how teachers work with groups.
Antal sidor: 31
Denna studie behandlar ämnet om hur pedagoger arbetar med grupper i klassrummet. Syftet är att kartlägga hur elevgrupper konstrueras och vad lärare fokuserar på när de arbetar med grupper. Detta undersöktes genom intervjuer samt observationer. Intervjuerna gjordes med ett bekvämlighetsurval. Efter intervjuerna gjordes det observationer i två klasser; en lågstadieklass samt en mellanstadieklass. Resultatet visade att det var skillnad på att arbeta med en stor respektive en liten grupp, och att vad pedagogen gör med gruppen kan vara avgörande för hur gruppen uppfattades. Det antal elever i en grupp som pedagogerna ansåg som liten stämde inte överens med litteraturen. Pedagogerna ansåg att en liten grupp var en grupp på cirka 10-15 elever men enligt litteraturen är en liten grupp cirka 6 personer. Från ett elevperspektiv ansåg pedagogerna att eleverna trivdes bäst med att få tillhöra en liten grupp.
Sökord: grupper, gruppdynamik, grupprocesser, pedagog, elev, elevperspektiv,
Innehåll:
1. Bakgrund...1
2. Syfte...2
3. Problemformuleringar...2
4. Litteraturgenomgång och tidigare forskning...3
4.1 Vad är en grupp?...3
4.2 Olika slags grupper...4
4.3 Gruppens storlek...5
4.4 Fördelar och nackdelar med stora och små grupper ...6
4.5 Psykologiska processer och syn på inlärning...7
4.6 Kan ovänner sitta i samma grupp?...7
4.7 Roller...8
4.8 Hur länge bör en grupp arbeta tillsammans? …...9
5.Metod...10
5.1 Metodval...10
5.2 Urval...10
5.3 Datainsamling och genomförande...11
5.4 Bearbetning...11
5.5 Trovärdighet...12
5.6 Etiskt resonemang...12
6. Resultat och Analys...13
7. Diskussion …...26
7.1 Fortsatta forskningsfrågor...29
7.2Metoddiskussion...30
Referenser...31
Bilaga 1. Intervjuguide
1. Bakgrund
Under hela skolgången måste både lärare och elever arbeta med andra personer. Det har jag själv varit med om under min skolgång, men även under min tid som lärarstudent. Att arbeta i grupp var och är ett måste i skolan. Det var något som ibland var jätteroligt för att man kunde sitta och prata, men ibland var det en riktig pina. Man kunde arbeta med personer som man inte alls fungerade bra ihop med och då blev det mest argumentationer och arbetet kom ingen vart. Men ur ett lärarperspektiv tittar man på grupparbeten ur ett helt annat perspektiv. Man tittar mer på den pedagogiska process där man ser hur eleverna tränas i att kunna samarbeta och att kunna ta ställning för det egna argumentet samt att ta hänsyn till andra. Att inse att det egna inte är bäst eller viktigast är för mig en intressant och spännande process att följa.
Den mesta av vår vakna tid tillbringar vi i grupper av olika slag. Det är familj, klass, kollegor, fotbollslaget eller de andra resenärerna på bussen. Sedan länge är grupparbeten en vanlig och beprövad arbetsform i skolan.1 Skolklassen utgör den mest kända gruppen inom skolvärlden. I en
skolklass finns det flera olika gruppsammansättningar. Det kan vara gruppkonstellationer som varierar i varaktighet från att vara grupper som varar över en lektion till kompisrelationer som varar livet ut.2
Som lärare arbetar man dagligen med grupper av olika slag. Det kan vara en hel klass eller grupper om 3-4 elever. Grupper är något som lärare ständigt arbetar med i skolan.3 Vid varje uppgift som
görs i skolan finns det ett syfte som man som lärare vill att eleverna skall uppnå. Skall man göra en gruppuppgift så är det väsentligt att veta hur och när man skall dela in eleverna. Det är också viktigt som lärare att veta vad man vill ha ut av arbetet. Ska det vara små eller större grupper? Olika grupper är bra vid olika tillfällen. Något som även är viktigt är att ha en förståelse för hur elever är som personer. Kan alla samarbeta med alla klasskamrater? Man måste vara medveten om hur eleverna påverkas av varandras personligheter. Ska man sätta de ”stökiga” i en grupp eller ska han/hon dela på de eleverna? Skall lärare blanda pojkar och flickor eller bör man dela upp de två grupperna? Min studie kommer förhoppningsvis att vara intressant för nyutbildade lärare som kan ha svårt med att sätta ihop olika typer av grupper, men även för vana lärare som har en klass där man inte har lyckats sätta ihop bra grupper.
2. Syfte
Syftet med studien är att kartlägga hur några utvalda lärare konstruerar elevgrupper och vad några lärare tänker på när de arbetar med grupper.
3. Problemformuleringar
Vad är en grupp enligt lärarna?4. Litteraturgenomgång och tidigare forskning
I detta kapitel behandlas olika begrepp och definitioner som beskriver och förklarar grupper samt gruppdeltagare.
4.1 Vad är en grupp?
När man söker på ordet grupp på nationalencyklopedins hemsida får man upp att ordet grupp betyder ”samling personer som lätt kan överblickas eller har en viss samhörighet” 4
En grupp kan definieras med att det är ett antal personer som har något gemensamt. Gruppen måste vara fysisk och alla skall ha möjlighet att kunna ha direkt kommunikation och se allas ansikten. Enligt Svedberg består en grupp av minst tre personer som arbetar mot ett gemensamt mål. Thornberg och Harty definierar en grupp som två eller fler individer som påverkar varandra. En grupp definieras även som två eller fler individer som samspelar med varandra utifrån olika roller. 5
Det finns en rad olika anledningar till varför det är viktigt att ha kunskap om hur grupper påverkar oss och hur vi deltar i olika grupper. Alla har någon gång deltagit i olika grupper, och har därmed känt hur olika grupperna är. Det kan vara allt från en grupp där man absolut inte trivs till att man bara älskar gruppen och längtar tills man skall träffas igen.6
4.2 Olika slags grupper
Det finns olika typer av grupper. Människan som är en social varelse ingår i flera grupper för att kunna tillgodose sina olika behov, intressen och värden.7 Den närmaste och mest personliga
gruppen är primärgrupp- sekundärgrupp. I primärgruppen ingår familj och vänner, det är den närmsta och viktigaste gruppen för en människa. Sekundärgruppen har man inte lika starka band som med primärgruppen. I sekundärgruppen ingår klasskamrater, fotbollslaget eller medlemmarna på ridskolan. Dessa två typer av grupper skapas på grund av gemensam målsättning, ålder eller social status. 8
Enligt Svedberg finns det en referensgrupp, den gruppen används som måttstock för att avgöra eller värdera andras sociala position. Referensgruppen utmärks med att man har den nyaste tekniken,
4http://www.ne.se/sve/grupp 8/12 2010 5Thornberg 2004 och Harty 2004
nyaste kläderna eller umgås med ”finare” folk. I denna referensgrupp finns de ”rätta” värderingarna. Denna grupp ses som ”bättre” och målet är att få tillhöra denna grupp.9
För att kunna skilja på grupper och förtydliga skillnaderna på grupperna så finns det vi–grupp
-dom-grupp. gruppen är väldigt viktig för att urskilja vilka som tillhör vi eller dom. Dom-gruppen ses som annorlunda; det är personer som kallas för töntar, nördar eller miffon. Utifrån ett Vi perspektiv så är det sådana man inte vill vara med. Inom de olika grupperna så är solidaritet
viktig och den förstärks genom skvaller, rykten och fördomar om den andra gruppen.
På offentliga platser så som lekplatser bildas det informella grupper. De grupperna bildas spontant och utifrån ett gemensamt intresse. Formell grupp är däremot skolklassen. Formell grupp har oftast uttalade regler, syfte och rutiner. Man har inte valt varandra för att man gillar varandra utan man har blivit placerad i gruppen.10
4.3 Gruppens storlek
En grupps storlek kan skilja sig. Det finns inga exakta regler för hur stor en grupp skall vara. Det kan vara allt från 2 personer till 2 miljoner personer.
Dyaden som är den minsta gruppen består endast av två personer. Det är jag och du, och
tillsammans blir vi ett vi. När gruppen består av två personer är båda tämligen aktiva, de deltar båda engagerat i samtalet eller så försiggår en kamp om vem som ska vara ledare. Båda kan ”slåss” om titeln ledare, när den ena tar en andningspaus så är den andra snabbt där och tar över samtalet. Detta fungerar endast om man har två ”ledare” i gruppen. Är det två mer tillbakadragna personer så blir stämningen mer passiv och kan till och med bli jobbigt tyst. Gruppdeltagarna tar inte för sig utan njuter mer av att man har en annan i gruppen. I en dyad kan det slutligen se ut så här; den ena personen är passiv medan den andra är aktiv. Den passiva ”lutar” sig snällt tillbaka och låter den mer aktiva göra jobbet eller prata. Men detta mönster är inte konstant eller varar inte för evigt utan ju mer tid man tillbringar med varandra ju större är möjligheterna till att mönstret ändras. 11
I en triad ingår det tre personer. När en grupp består av tre personer hamnar man i ett svårt läge. Det är svårt att hålla ihop gruppen. Den tenderar då att splittras, så att det blir två mot en. Denna
uppdelning kan bero på de olika personernas makt och rollfördelningen. Om det är personer som har mycket makt kan de ta över gruppen och en som är lite underlägsen kan bli utanför.12
Nästa storlek på grupp kallas för den lilla gruppen (cirka 6 personer). I denna grupp är det viktigt och mer tydligt vilken roll man tar på sig när man ingår i gruppen. Det pågår hela tiden försök att hitta en balans så att gruppen blir harmonisk. Om man faller in i en roll som den tysta, då blir man väldigt tystlåten och låter de andra ta mer plats. Är man en mer högljudd person så faller man in i den rollen och förväntar sig att ta mer plats och att andra skall lyssna. I en sådan grupp så försöker man att hitta ett sätt att vara som vi tror att andra vill att vi ska vara. Ju större gruppen blir ju mindre plats får varje person. Det finns inga exakta mått vad som skiljer en stor från en liten grupp. Allt är beroende på vad gruppen har för uppgift, situationen eller beroende på medlemmarna. I en liten grupp finns det möjlighet att uttrycka egna tankar och känslor men även låta andra uttrycka sina tankar och känslor. Men även analysera och värdera det andra har sagt. Alla har kunskaper som är värda att höra.13
Till sist den stora gruppen. I en stor grupp skall många olika personer samsas på en liten yta och med begränsad tid. På grund av storleken så har inte alla längre möjlighet att ha ögonkontakt med varandra. Möjligheten till personlig feedback är begränsad. Den stora gruppen kan kännas mer opersonlig och anonym. Även i denna grupp blir rollerna tydliga. Är man blyg riskerar man att förbli blyg och säger inget under hela arbetet. Även om man har massor av kunskaper så vågar man inte säga något på grund av att man har tal-ängslan. Har man börjat vara den tysta så blir det jobbigare och jobbigare ju längre tiden går att bryta trenden eller byta roll, medan andra mer dominanta personer breder ut sig och tar mycket plats. En dominant person kan se hela gruppen som en publik som man skall framträda inför och de förväntas att lyssna. Men det kan vara en trygghet att få hamna i en stor grupp. Känner man att man inte har så mycket kunskaper inom ämnet eller orken att ta aktiv del kan man lugnt luta sig tillbaka med sina egna tankar och slipper den lilla gruppens intimitet. 14
4.4 Fördelar och nackdelar med stora och små grupper.
Det finns fördelar och nackdelar med alla storlekar eller typer av grupper. Är det en för liten grupp så finns det risk att gruppen inte har tillräckligt med resurser för att klara uppgiften. Är en grupp för stor så uppstår kontakt- och kommunikationsproblem, gruppens aktivitet blir ojämn, alla gör inte
12Svedberg 2007 13Ibid
lika mycket. En optimal grupp enligt Svedberg är en grupp är med personer mellan 4-6. Detta varierar beroende på vilken typ utav uppgift som utförs.
Något som märks tydligt i en stor eller liten grupp är det fysiska avståndet. I en liten grupp sitter man oftast nära varandra. Man kan sitta vid ett litet bord eller i en soffa, detta leder till att man inte behöver höja rösten för att höras och man har ögonkontakt med alla deltagarna. Detta gör att man lättare kan utläsa olika sinnesintryck och kommunikationsproblem minskar. I och med växande gruppstorlek ökar det fysiska avståndet mellan medlemmarna och gruppen kan bli segregerad. Man har nu svårare att höra och se sina gruppmedlemmar. Detta gör att kommunikationsproblemen ökar. I en liten grupp där relationerna inte är så många kan man lägga mer fokus på att lära känna varandra. Att få en bra stämning i gruppen är väldigt väsentlig i en liten grupp. Medan i en större grupp är det omöjligt att få en tät relation till alla deltagarna. I dyaden och triaden som är relativt små grupper har varje deltagare en relativt stor del av utrymmet i gruppen. I en liten grupp har varje deltagare relativt stort utrymme att föras eller synas på men i större grupper minskar utrymmet och man måste ta hänsyn till de andra deltagarna. Utrymmet minskar i takt med att gruppen växer. I en stor grupp är man mer anonym än i en liten grupp. Med många deltagare i gruppen så ökar relationerna och intensiteten i relationerna minskar. I en stor grupp så förväntar man sig att de andra skall göra arbetet. Motivationen om att man skall göra ett bra arbete minskar och man känner inte samma samhörighet i gruppen som om man tillhörde en liten grupp. Detta fenomen kallas social
loafing och detta leder till att gruppens gemensamma resultat försämras. När man litar på att de
andra skall fixa arbetet så tenderar man att slappna av och luta sig tillbaka. Man vill inte vara den personen i gruppen som drar hela lasset för man antar att de andra också lutar sig tillbaka. Detta kallas då för snålskjutseffekten. Alltså man hänger bara med gruppen utan att göra något ansträngande för att förbättra eller påverka gruppens arbete. En nackdel är att om man är deltagare i en stor grupp och gruppen gör ett arbete så får man inte respons på det individuella arbetet utan på gruppens arbete som helhet. Är man i en stor grupp får man det inte ansikte mot ansikte utan det är något gruppen får. Är man i en liten grupp finns det möjlighet att få respons (feedback) ansikte mot ansikte.15
Arbetar man i en stor grupp är regler och struktur viktigt. Man kan inte vara lika flexibel som i en liten grupp. Detta för att man inte kan tillgodose allas behov på samma gång utan några måste acceptera att man inte hamnar i centrum hela tiden. I en stor grupp blir kommunikationen mer mekanisk. Talarfördelningen blir ojämn vissa får mer tid än andra. Trots att man är en stor grupp betyder det inte att effektiviteten blir större. Effektivitet är hur snabbt man utför ett arbete och når
ett resultat. För att ha en hög effektivitet bör gruppen bestå av fyra till sex deltagare. Desto fler man blir desto mindre arbete gör var och en av deltagarna. 16
4.5 Psykologiska processer och syn på inlärning.
Enligt behaviorismen så föds vi som oskrivna blad. Vi föds utan reflexer och det beteende vi har lär vi oss genom att se på vår omgivning. Vi lär in vårt beteende genom stimuli-respons-teorin. Det vi en gång har lärt oss kan vi alltid lära om. Som individer formas vi genom den effekt vårt beteende får för omgivningen. Gör man något får man antingen ett straff eller en belöning. Till skillnad från behaviorismen som fokuserar på att vi lär oss av andra så inriktar sig den individualistiska synen på de psykologiska individuella processer som pågår i hjärnan. Ett mer sociologiskt synsätt att se på hur man som individ formas är genom den grupporienterade synen. Här ser man individen som en del av ett större system, ett socialt sammanhang. Det kan vara en grupp, en organisation eller ett samhälle. Individens handlande antas hänga ihop med processerna i det omgivande, större, systemet.17 Jaget är inte statiskt, det är beroende av människans grupperfarenheter. Men det är inte
helt beroende av andra människor utan man har egen vilja.18 Vi är födda som sociala människor och
föds in i ett socialt sammanhang. Under uppväxten tillbringar vi största delen av tiden i en grupp, och vårt beteende formas utifrån gruppens reaktioner. Gör vi något så reagerar omgivningen och vi kan då bedöma om det vi gjorde var korrekt eller inkorrekt. Hela livet söker vi personer som gör att vi känner oss väl till mods, vi dras till positiva personer. Att ständigt söka sig till andra människor är inget medvetet och individuellt val man gör. Utan detta är ett beteende som är medfött och det kan ses som ett kollektivt mönster.19
I en grupp oavsett storlek kan gruppsmitta förekomma. Denna sociala smitta överför känslor och beteenden mellan deltagarna i gruppen så att alla får ett likartat beteende. Ett exempel på detta är om någon i en grupp börjar skratta eller fnittra och resten av gruppen också börjar skratta även om de inte vet vad som har hänt eller sagts.20
4.6 Kan ovänner sitta i samma grupp?
I alla klasser eller samlingar av människor finns det personer som inte fungerar bra ihop. I skolan är detta extra tydligt då många elever skall trängas på en liten yta och ofta bara en vuxen vars
16Svedberg 2007 17Ibid
uppmärksamhet man skall dela på. Konflikter är omöjligt att undvika i dessa miljöer. Att två eller fler elever bråkar är inte ovanligt. Frågan är då hur man ska hantera grupperna. I skolan kan man dela på eleverna då man har möjlighet men det är knappast realistiskt att försöka få dessa elever att aldrig behöva arbeta tillsammans. Förr eller senare måste de kunna arbeta med olika människor antingen i eller utanför skolan. Om pedagogen delar på eleverna och undviker situationer där de får arbeta ihop så förstärks deras motsättningar mot varandra. Delar man på dem och eleverna märker detta så uppfattar de som att deras beteende är ok att man behöver inte arbeta för att vara vän med alla.21
4.7 Roller
Som ensam person lever vi i två världar; en inre och en yttre värld. Den inre världen är personlig och det är ingen som vet vad som föregår bakom fasaden, precis som kulisserna i en teater. Jaget är privat och en person måste komma nära för att få veta vad som händer under masken eller bakom scenen. I alla sociala sammanhang hittar man ständigt nya roller och man ändrar utifrån vad man har för publik. I ett sällskap där man känner varandra relativt bra så försiggår en teater. Man har hittat en roll som passar och det är den man håller fast vid.22 Man ändrar roll utifrån vilken publik
man har. Ändras publiken så ändras rollen.23 I alla sociala sammanhang finns det olika roller. Vissa
är formella så som en lärare, ordförande eller elev. Dessa roller är satta och det är tydligt vem som har en särskild roll. Med rollen kommer även ett ansvar. I rollen som lärare har man ett ansvar eller en skyldighet att man exempelvis skall lära elever att läsa och skriva. Dessa skyldigheter kallas även för strukturella roller. Det är vad man förväntas göra utifrån rollen. Man förväntas att lära ut kunskap som lärare. 24 I en grupp finns det olika standardroller, alla är inte tysta eller lustigkurrar.
Man försöker finna en balans i gruppen genom att ta olika roller.25
Ledaren denna person kan vara en elev eller en lärare. Ledarens ansvar är att förklara uppgiften så
att alla förstår vad som skall göras. Ledaren skall även vid redovisningar eller avslutat arbete sammanfatta vad gruppen har producerat. Inför en uppgift skall han/hon inte ge svar på frågan utan engagera och motivera de andra gruppdeltagarna. En ledare kan även påbörja eller avsluta ett arbete när det passar. 26 I en grupp finns även den ambitiöse som kan vara en dominant och en ambitiös
person. Det som är utmärkande för denna person är att han/hon vill styra och ställa efter eget huvud. Påpekar gärna felaktigheter hos andra och erbjuder beskydd åt de som tänker lika.
Offret som motsats till den ambitiöse eller dominanta rollen har vi offret. Offret har inte så mycket
att säga till om, andra kan så mycket mer och kan göra allt bättre. Ständigt letar offret efter anledningar till att bli sårad eller kränkt. Detta nedvärderande beteende kan vara manipulativt i gruppen. Man lägger skuldkänslor på de andra så att man själv slipper göra något, för man kan inte sparka på någon som redan ligger. Att ha en syndabock i gruppen är för att man skall kunna lägga skulden på någon. Syndabocken är oftast en person som inte passar in i gruppen. Det kan vara en individ som har något hinder eller som är från en annan kultur. I en grupp finns det oftast en Clown. Det är en person som föds av skratt, skratt är som ljuv musik och skrattar deltagarna så är man accepterad i gruppen. Clownen lyssnar inte för att förstå utan för att hitta nya saker att skämta om. Irritation kan uppstå då clownen tar allt för stor plats.27
4.8 Hur länge bör en grupp arbeta tillsammans?
Gruppstrukturering tar tid. När en grupp struktureras genomgår den fem faser. Den första fasen är
formning. Man ser till vilka medlemmarna är och vilka mål gruppen skall sträva mot. Efter det
kommer storming perioden.28 Det är en period då man ser varandras olikheter och det är här de
flesta konflikterna bryter ut. När konflikterna är utredda och gruppen har blivit mer sammansvetsad går man in i fasen norming. Gruppen är lugn och sammansvetsad. Här arbetar man för att hitta gemensamma regler. Rollerna i gruppen etableras även vid detta stadium. När gruppen är harmonisk börjar det egentliga arbetet, performing.29 Gruppen arbetar med uppgifter och levererar
ett resultat. Sist upplöses gruppen och alla går åt olika håll, adjouring. Att arbeta i en grupp är en process och om man omstrukturerar grupperna alltför ofta kan det skapa irritation och trötta ut. Men om man arbetar i samma grupp alltför länge kan arbetet bli långtråkigt. Arbetar man i samma grupper alltför länge så finns det risk för att klassen segregeras, alla eleverna får inte möjligheten att arbeta med alla.30 Vid kortare uppgifter som brainstorming så kan det vara en fördel att byta
grupper. Det finns ingen generell regel för hur man skall byta grupper. Detta är helt beroende av hur klassen är och elevernas inställning till olika gruppbyten.31
27 Svedberg 2007 28Harty 2004 29Lycken 1999
5. Metod
I detta kapitel framgår hur jag sökte svar på mina undersöks frågor. Studien är kvalitativ med såväl intervjuer samt observationer.
5.1 Metodval
Mitt examensarbete räknas som en kvalitativ studie då mitt fokus låg på intervjuer och observationer.32 Intervjumetoden som användes var en strukturerad intervju. Det som utmärker detta
är att frågorna är formulerade före intervjun. Frågorna var av öppen karaktär, då det inte fanns några svarsalternativ. Valet av kvalitativ metod var att den kvalitativa metoden lägger ton på ord och deras betydelse. Observationerna syftade till att visa det lärarna berättade under intervjuerna samt att få en blick i hur arbetet är i ”verkligheten”.
5.2 Urval
Respondenterna valdes utifrån att de fanns i min närhet samt att jag kände respondenterna sedan tidigare. Med förutsättningarna som rådde fanns det inte tid, kunskap, eller pengar till för att göra en annan typ utav urval. Det resulterade i att det blev ett bekvämlighetsurval.33 Respondenterna är
verksamma lärare på fyra olika skolor. De olika skolorna ligger inte i närheten av varandra utan det är både stadsskolor och skolor som är belägna på landsbygden.
Skola i stad. Åk 1-6
Skola utanför stad Åk 1-6
Skola utanför stad Åk 1-6 Skola i stad. Åk 1-6 Respondent A Intervju Respondent B Intervju Observation åk 4 Respondent C Intervju Observation åk 2-3 Respondent D Intervju Respondent E Intervju
Figur 1: Respondenternas fördelning mellan skolor och årskurser
Respondent A är mellan 50-55 år och har inte gått någon lärarutbildning men arbetar som lärare har arbetat i cirka 30 år. Respondent B är 35-40 år och är utbildad mellanstadielärare och har jobbat i cirka 10 år. Respondent C är mellan 50-55 år och är utbildad lågstadielärare har varit verksam i cirka 15 år. Respondent D är mellan 30-35 år, utbildad lärare för tidigare åren tog examen ganska
nyligen, har jobbat i skolan i cirka 20 år. Respondent E är utbildad lågstadielärare mellan 55-60 år och har arbetat i ca 25 år i skolan. Det är fem intervjuer som gjorts och det är blandat män och kvinnor. Samtliga respondenter arbetar med elever från åk 1-6. Observationerna gjordes i två av respondenternas klasser. Observationerna är gjorda på samma skola men inte på samma stadium. Den ena klassen var en klass med äldre elever (åk 4-6) och den andra var en klass med yngre elever (åk 1-3). Klassen med de yngre eleverna är en åldersblandad klass medan hos de äldre eleverna är en ”ren” klass. Observation ett är hos de äldre eleverna och observation två är hos de yngre eleverna.
5.3 Datainsamling och genomförande
Då mitt syfte med studien var att kartlägga hur några utvalda lärare konstruerar elevgrupper och vad några lärare tänker på när de arbetar med grupper. Jag valde att göra intervjuer med lärare som undervisar i olika stadier (se figur 1). Jag höll ett professionellt samtal där jag satt med ett antal frågor som skulle besvaras (bilaga 1).34 Samma frågor ställdes till alla respondenter men inte i
samma ordning och möjligheten till varierande följdfrågor är möjlig. Det vill säga att alla respondenter skall ha samma möjlighet att utveckla svaren. Respondenterna fick svara vad de ansåg vara viktigt. Vikten i att ha samma grundfrågor är viktigt för att validiteten inte skall påverkas negativt.35 Ett brev skickades ut till respondenterna i syfte att informera dem angående mitt arbete (
bilaga 2). Sedan tog jag vidare kontakt där jag berättade kort vad mitt arbete skulle handla om. Intervjuerna gjordes inte på samma dag utan dessa blev utspridda över en längre tid. Under intervjuerna valde jag att inte föra så många anteckningar utan alla intervjuerna spelades in på mp3. Detta för att kunna lyssna bättre och ställa bra följdfrågor. Intervjuerna var fem och varje intervju tog cirka 15 minuter. Jag valde även att göra observationer, dels för att mina intervjuer var väldigt korta och innehöll inte all den mängd information som önskades. Observationerna gjordes även för att se hur det fungerade i ”verkligheten”. Jag valde att ta kontakt med två av mina respondenter och frågade om jag fick komma och göra observationer i deras klasser. Detta var inget de hade något emot utan såg fram emot att ha ett ”par extra ögon” i klassrummet. Ett brev formulerades till elevernas föräldrar där jag förklarade vem jag var och vad jag skulle göra i klassen (bilaga 3). När det var helt klart åkte jag ut till klasserna för att berätta om att jag skulle komma, vad jag skulle göra och då delades breven ut. Dessa togs hem och lämnades till skolan efter någon dag. Jag ringde till klasserna för att höra om föräldrarna hade tillåtit mitt besök och efter det var det dags att samla in material. Fokus under observationerna var att se hur pedagogerna delade in i grupper, när delade pedagogerna in i grupper samt hur såg grupperna ut, var det bara pojkar eller blandade man vilka
typer av roller fanns i varje grupp. Jag spenderade två dagar i varje klass alltså totalt fyra dagar.
Under mina dagar passade jag på att göra ett par kompletterande intervjuer. Efter det var allt material inhämtat och bearbetningen kunde påbörja.
5.4 Bearbetning och analys
Det första steget i bearbetningen var att lyssna till och transkribera de bandade intervjuerna. Detta gjordes direkt efter varje intervjutillfälle. Utsagorna betraktades enligt följande exempel. Svaren ställdes sedan upp i olika tabeller där intervjufrågan var rubrik och alla respondenterna och deras svar var i olika spalter. Genom att se alla svaren på en fråga i taget kunde jag enkelt se likheter och skillnader i svaren. Under observationerna studerade jag på hur lärarna agerade i olika situationer då gruppen förändrades, hur läraren delade in eleverna samt hur eleverna agerade när de blev placerade i olika grupper. Vid de olika observationstillfällena fördes det anteckningar som sedan jämfördes med varandra men även med intervjusvaren. Då allt material var insamlat var det dags att ställa det emot varandra. Genom att titta på problemformuleringarna kunde jag kategorisera och utesluta information som inte var relevant för studien. Sedan gjordes en analys där fokus låg på syftet samt problemformuleringen.
5.5 Trovärdighet och äkthet
Inom den kvalitativa forskningen används två begrepp; trovärdighet och äkthet. En studie skall vara så äkta eller ha så hög trovärdighet som möjligt för att kunna ge en bild av verkligheten. I en kvalitativ studie tittar man på en social verklighet och för att studien skall vara korrekt eller trovärdig skall den kunna överföras till en annan miljö. En studie skall även vara pålitlig, vilket den blir då det finns tydliga redogörelser för varje steg i forskningen. Som skribent kan man inte vara helt objektiv men viktigt är att vara så objektiv som möjligt. Detta för att inte påverka resultaten. Det är även viktigt att vara rättvis och inte vinkla eller feltolka de resultat som har framkommit.36
För att göra studien trovärdig har jag som skribent varit väldigt noga med att föra dagbok där allt har skrivit ner exempelvis vad som har gjort när jag har arbetat med examensarbetet. Även förde jag anteckningar på frågor som har kommit upp eller olika problem som har dykt upp. För att kunna tolka intervjusvaren på ett så exakt sätt som möjligt spelade jag in intervjuerna och sedan transkriberade det jag hade hört.
5.6 Etiskt resonemang
Enligt Vetenskapsrådet har man som forskare fyra regler att följa gällande etiskt förhållningssätt. Respondenternas identitet får inte avslöjas, skall man observera elever måste man få ett
godkännande av lärare samt föräldrar. De sista kraven är att respondenten skall känna att han/hon ställer upp frivilligt och sist att materialet som samlas in skall vara till forskning.37 I brevet ut till
respondenterna skrev jag ner några av mina etiska regler. Jag som skribent har skyldighet att inte avslöja deltagarnas identitet. De skall vara helt anonyma. Så deras benämning är bokstäverna A-E. Det skall inte gå att avgöra vilken skola de arbetar på eller vilket kön de tillhör. Enligt vetenskapsrådet får författaren aldrig plagiera, förfalska eller förvränga information. Jag får inte heller vilseleda med det jag vill säga eller ställa frågor som inte är relevanta för mitt syfte.38 För att
få göra observationerna var jag tvungen att ha föräldrarnas tillåtelse. Därför skrev jag ett brev med en talong där föräldrarna fick ta ställning till om jag fick göra mina observationer.
6. Resultat och analys
I detta kapitel presenteras resultat från intervjuer samt observationer. Jag hade nio intervjufrågor men två av frågorna gav samma svar så de presenteras som en fråga. Observationerna presenteras inte var för sig utan vävs in i hela kapitlet resultat och analys. Detta för att på ett bra sätt kunna jämföra respondenternas utsagor och vad jag såg i klassrummen. Respondenterna symboliseras med bokstäverna A-E och observationerna benämns som observation 1 (de äldre eleverna) och 2 (de yngre eleverna).
Vilken storlek på grupp brukar du arbeta med?
Resultat:
Respondenterna valde att först definiera vad en grupp är. Svaren blev att det är tre elever eller fler. Fyra utav fem respondenter svarade att de hade en klass som var mellan 17-23 elever. En lärare som fungerade som speciallärare hade grupper som var från en till sextio elever, men det vanligaste var 20 elever/ lärare. Samtliga önskade att de fick ha mindre grupper, eller hjälp med alla eleverna. Om de hade möjligheter så arbetade de i halvklass med cirka 10 elever. En respondent förklarade att det var skönare att ha 10 elever i jämförelse med att ha 20 elever.
Under observationerna såg jag två klasser varav varje klass var runt 20 elever. Klassrummen och hur läraren behandlade gruppen var olika. Hos de yngre eleverna arbetade pedagogen mycket på golvet i ring men i klassrummet med de äldre eleverna satt de vid sina bord. Men bägge pedagogerna uppfattades som att de hade svårigheter med att se och hjälpa alla. Vissa elever som uppfattades som blyga försvann i mängden och fick inte den uppmärksamheten som andra elever fick. Pedagogen som hade de yngre eleverna arbetade med gruppen som om den vore en liten grupp vilket pedagogen i mellanstadiet inte gjorde. Genom att sitta i en ring fick alla bättre möjlighet att få ögonkontakt och möjligheten att kunna ge direkt feedback med alla. Det var även mer avslappnat när alla eleverna satt på golvet och läraren satt mitt bland eleverna. I klassrummet hos de äldre eleverna var det mer strukturerat och det var inte så fritt eller avspänt. Men när grupperna minskades blev det annorlunda. Eleverna och pedagogen var mer avslappnad och kunde prata och improvisera mer.
Analys:
Men alla tre forskarna har gemensamt att en grupp är individer som ska utföra en uppgift eller har ett mål.40 Respondent A bekräftade då och gav sin förklaring att en grupp är tre eller fler personer.
Svaren från övriga respondenter blev liknande. Det rörde sig generellt om en skolklass där det var från 17-23 elever. En lärare som är lite speciallärare hade grupper som var från en till sextio elever. Men det vanligaste är runt tjugo. Denna typen av grupp som läraren arbetar med är den stora
gruppen. 41 Respondenterna uppgav även att de om de fick möjlighet att arbeta i halvklass så valde
de att göra detta. En som respondent svarade att ”det är skönare att ha en mindre grupp på 10 elever än att ha 20 elever”. Enligt Svedberg som beskriver den stora gruppen är det detta respondenterna arbetar med varje dag. Under observationerna såg jag grupper på runt tjugo elever och upptäckte hur svårt läraren hade att se alla och att hjälpa alla. Det var dock skillnad hos de äldre och hos de yngre eleverna. I klassen som gick på lågstadiet satt man ofta i en ring på golvet när de var i helklass. På så vis kom läraren närmare eleverna och kunde se alla. Man skulle i koppling till vad som skrivs om den lilla respektive stora gruppen kunna säga att det var en stor grupp till antalet men med tanke på hur läraren valde att ha situationen behandlade hon den som en liten grupp. Alla fick ögonkontakt med alla, det var möjligt att ge feedback till alla. Det var inte heller så strukturellt utan mer avslappnat. Det är just detta som skiljer den stora från den lilla gruppen.42 När gruppen
minskades märktes det en förändring då läraren blev mer avslappnad och satt och pratade mer. När läraren hade den stora gruppen var klimatet mer spänt. Svedberg beskriver just detta i sin bok
Gruppsykologi; att i en stor grupp är klimatet stelare och mer organiserat. Vissa elever försvinner
medvetet och andra försvinner omedvetet.43 Läraren som försöker hålla ihop klassen märker inte
riktigt de elever som är blyga och tysta, utan lärarna är hela tiden på de mer drivande eleverna. I intervjun säger även flera respondenter att detta är ett ständigt problem. Flertalet beskriver hur jobbigt det är att ha över tjugo elever på grund av att man som lärare ”inte hinner med alla”.
Vilken gruppstorlek trivs du bäst att arbeta med?
Resultat:
”Det beror på vad man skall göra” svarade samtliga respondenter. Respondent A trivdes att arbeta med grupper från 2-10 elever, men 4-5 var det optimala. Detta för att man kommer närmare eleverna och kan ha en dialog med dem. Men respondenten var även positiv till större grupper för då fick man mer idéer och åsikter från eleverna. Respondent B förklarar att fördelen med att ha en grupp på 10-15 elever är att man hinner se alla mer än en gång på en dag och kan även sitta en stund med varje elev. Detta gör att avståndet mellan pedagog och elev minskar. Har man så få elever så
40Svedberg 2007 och Harty 2004 och Thornberg 2004 41Svedberg 2007
kan man undvika att ha elever som följer efter i klassrummet. När man arbetar som lärare så finns risken att man får en liten svans i klassrummet. Denna svans är några elever som väntar på att få hjälp. De följer efter en istället för att vänta på sin plats. Respondent D ansåg att 10 elever var den grupp som var bäst att arbeta med. Argumentet var att ”man hinner se alla”. Allt är beroende på vad man ska göra svarade respondent C. Respondenten ansåg att det var roligt och skönt att arbeta med en mindre grupp på grund av att man kom närmare eleverna och fick en mysigare stämning, men i en större grupp blir det mer liv och rörelse. Respondent E svarade ”ska man arbeta med läsning är det bra att vara två och två men ska man arbeta med matte är det bra att vara fler.”
Klasserna som var för sig bestod av cirka 20 elever hade några helklassövningar. Alla genomgångar och samlingar var i helklass. Men när det var arbete arbetade eleverna antingen enskilt, i par eller i mindre grupper. Uppgiftens utformning var avgörande för hur eleverna skulle arbeta. Vad det en mindre rituppgift, till exempel att de skulle göra en bild, så satt eleverna i par och arbetade, men om man skulle läsa en text och svara på frågor satt de i mindre grupper med fyra-sex elever i varje grupp.
Ute på observationerna arbetade man med grupper om fyra elever i varje grupp väldigt ofta. Bara vid mindre övningar som att måla en bild såg jag att eleverna satt två och två. Detta för att det var svårt att sitta tre eller fyra att exempelvis måla en bild. I klassrummet hos de yngre eleverna satt de runt bord och vid varje bord satt det fyra elever. Läraren förklarade den placeringen med att ”man kan ta hjälp av sin kompis. Vi jobbar ofta i grupp och eftersom detta är en åldersblandad klass är det bra att jobba ihop. De äldre lär de yngre.” Hos de äldre satt eleverna cirka sex elever runt varje bord.
Analys:
Samtliga respondenter svarade ”det beror på vad man ska göra” Respondent E svarade ”ska man arbeta med läsning är det bra att vara två och två men ska man arbeta med matte är det bra att vara fler.” Att sitta två och två eller i par kallas dyad, i denna grupp är båda aktiva deltagare. Beroende på vad det är för elever så kan arbetet i denna grupp se olika ut. Är det två ledare kan en kamp om vem som skall leda gruppen uppstå. Men är den ena en ledare och den andra mer tillbakadragen så fördelas arbete efter det. 44 Ledaren som i många fall även är den ambitiöse kan ta arbetet och göra
det mer eller mindre själv. Ledaren kan även lägga arbetet på sin kompis och denna kan så få göra arbetet.45 Respondent C svarade ”det är roligt att jobba med större grupper för att då får man mer liv 44Svedberg 2007
och input i hur eleverna vill ha det.” Rent generellt var svaret att alla ville ha mindre grupper. Arfwedson skriver att den optimala gruppen är mellan fyra till sex personer.46 Detta är något flera
respondenter som svarade ”var det en uppgift så placerar de ofta eleverna i grupper om fyra elever i varje.” Ute på observationerna var detta tydligt. I många olika övningar både hos de äldre och yngre eleverna arbetade man med grupper om fyra elever i varje grupp. Bara vid mindre övningar som att måla en bild som jag såg på lågstadiet satt eleverna två och två. Detta för att det var svårt att sitta tre eller fyra att måla en bild. I klassrummet på lågstadiet satt eleverna runt bord och vid varje bord satt det fyra elever. Läraren förklarade den placeringen med att ” man kan ta hjälp av sin kompis. Vi jobbar ofta i grupp och eftersom detta är en åldersblandad klass är det bra att jobba ihop. De äldre lär de yngre.” Läraren i denna klass har då ett mer sociologiskt, grupporienterade synen detta synsätt att man lär utav varandra och att man formas genom att vara i en grupp. Motsatsen är då den individualistiska synen där man fokuserar på individen. Anledningen till att respondenterna väljer att sätta eleverna i gruppen kan bero på att vi är födda som sociala människor. Enligt behaviorismen är vi födda som oskrivna blad och att vi lär oss genom vår omgivning. Att vi lär genom vår omgivning är det lärarna har som mål när de placerar eleverna i olika grupper.47 Om respondenterna
fick välja storlek på grupp själva så svarade alla att de tyckte att den optimala klassen var mellan 10-15 elever. Detta för att ”man kommer närmare eleverna”, ”det blir en liten trygg grupp” och ”man har tid för alla eleverna.” Denna storlek på grupp är fortfarande den stora gruppen enligt Svedberg men för de verksamma lärarna som är vana med 20 elever ses denna grupp som liten. Fördelen med att ha en klass på 10-15 elever är att som respondent B förklarar ” har man cirka 13 elever så hinner man med alla, man kan sitta med eleven och hjälpa den. Man slipper ha en liten svans av elever som följer en i klassrummet och som väntar på sin tur.” Detta som respondent B tar upp är det fysiska avståndet. I en mindre grupp på 13 elever blir avståndet mindre och man kan sitta mycket närmre varandra kanske vid ett runt bord eller i mindre grupper vid diskussion. I denna ”lilla” gruppen på 13 personer slipper man höja rösten på samma vis som man får göra i en större grupp på 20 personer. Även som respondenten svarade att man hinner hjälpa alla och alla kan ta ett ansvar. I Svedbergs text skriver han om att ingen kan ”maska”. Alla måste hjälpas åt, för om man inte gör så mycket så märker läraren det. Motivationen kan då höjas och samhörigheten i gruppen blir mer positiv.
Brukar du variera storleken på gruppen?
Resultat:
Samtliga fem svarade att de brukar variera storleken på undervisningsgruppen. Respondent A och C har extra personal som kan finnas till stöd och och då dela på gruppen oftare men respondent B, D och E var själva med sin grupp och möjligheterna till att dela gruppen var inte lika stor. Men om det tillkom extra personal så passade man på att dela grupperna och göra uppgifter som krävde extra resurser exempelvis laborationer eller experiment. Att dela upp grupperna var inte bara bra vid experiment utan det var även viktigt att träna på att arbeta med andra. Men även att kunna dela ansvaret eller att låta någon annan vara i centrum.
Vid klassrumsundervisning arbetar eleverna ofta i mindre grupper och dessa grupper varierar ofta berättar flera respondenter. Däremot anser respondent A att om man har en fungerande grupp så bör man inte bryta upp den.
Under mina observationsdagar tittade jag på om lärarna brukade variera grupperna och oftast var det samma grupper om 4 eller 5 elever i varje grupp. Ibland bytte lärarna grupper, till exempel kunde det vara när det var speciella övningar där man hade bestämda par eller grupper sedan tidigare.
Analys:
Samtliga respondenter svarade ja, alla brukade variera storleken på gruppen. Samtliga svarade även att om de hade personal och utrymme ville de ändra storleken på gruppen. Respondent E svarade ” ja ibland, har vi studenter eller extra personal så passar vi på att göra projekt eller uppgifter där man måste dela eleverna i mindre grupper, det gäller ju att passa på.” Flera lärare är ensamma med klassen och att dela på klassen blir då ett hinder.
Fördelarna med att variera gruppstorleken är att eleverna får se olika sidor i att vara i en grupp. Eleverna får lära sig att inte alltid vara i centrum, men även att ta sitt ansvar i en grupp. Detta gäller i stor såväl som liten grupp. Att lära sig att alla skall hjälpa till och göra sitt för att undvika social loafing.48 Respondent A brukar varierar storleken på gruppen om det är möjligt men det är inget
som han/hon föredrar. Har man en trygg och etablerad grupp bör man inte bryta den berättar respondenten. En grupp går igenom fem olika faser när den sätts samman. De fem olika faserna finns att läsa längre bak i arbetet under rubriken Hur länge bör en grupp arbeta tillsammans? Om man bryter grupper får eleverna inte genomgå de olika faserna och kommer ingen vart med
uppgifterna. Fördelen med att ständigt variera är som flera av respondenterna sagt, och som även Arfwedson skriver, att blandar man inte finns risken att gruppen blir segregerad.49 Fördelar med att
ofta ändra grupp kan även vara om man absolut inte trivs i gruppen blir det skönt att få byta och slipper då att arbeta med klasskamrater som man inte vill. Men tvärtom om man trivs och gruppen fungerar bra kan det vara en nackdel att bryta den fungerande gruppen.50
Märks det någon skillnad på arbetsklimatet om du har en liten eller stor grupp?
Resultat:
Samtliga fem respondenter svarade ”Ja” på denna fråga. Men det rådde delade meningar om det var lugnare eller stökigare i en mindre grupp. Respondent A, B och E ansåg att det var lugnare i en mindre grupp ”det är lugnare och mer avslappnat i en mindre grupp.” berättade respondent A. Respondent D var lite tveksam, det behövde inte vara lugnare men det kunde absolut vara det. Respondent C ansåg att i en liten grupp tog sig eleven mer utrymme och kunde bli stökigare och mer livligare än i en liten grupp. Elevernas olika roller förtydligas även i en mindre grupp. Förklaringen till detta var att i en stor grupp tar man hänsyn till varandra men det gör man inte i en liten grupp.
Analys:
I denna fråga var alla respondenterna eniga, alla svarade att de absolut märkte någon skillnad om de hade en stor eller liten grupp. Respondent A berättade i intervjun att: ”Det är lugnare och mer avslappnat i en mindre grupp.” Detta höll även respondent B, D och E med om. Respondenterna pekar på att i en liten grupp är det mer avslappnat, det är inte så formellt och strukturerat som i en stor grupp. Samma sak skriver Svedberg i sin bok om gruppsykologi. Respondent C berättar att: ”i en liten grupp behöver det inte vara lugnare. När man är få personer tar alla mer plats och alla lever ut mer. Har man många i en grupp så dämpar man varandra.” I alla grupper, stora som små, finns det roller enligt Arfwedson. I en liten grupp får alla mer plats och rollerna enligt Respondent C blir mer tydliga. Detta bekräftar Svedberg. Han skriver att i en liten grupp kan man fokusera mer på sig själv, man behöver inte ta hänsyn till så många individer. Men i en stor grupp finns det fler att ta hänsyn till och då blir man mer dämpad.51 I en liten grupp behöver man inte höja rösten för att höras
men detta är något som eleverna gör enligt Respondent C.
Har du alltid eleverna i samma grupp eller brukar du variera så att alla får arbeta med alla?
Resultat:
Respondent A svarade i frågan att han/hon inte blandade grupperna ”varför strukturera om när man har en fungerande grupp” Respondenten ansåg att man inte skulle ändra ”för ändrandets skull.” Resterande hävdar att genom att blanda eleverna så skapar man en större förståelse mellan varandra och detta kan leda till att den stora gruppen blir tryggare och mer stabil.
Resterande fyra respondenter ansåg att det var en väsentlig del i skolan att kunna arbeta med andra. Det står även nämnt i våra styrdokument att eleverna skall kunna arbeta med andra berättar de tidigare nämnda respondenterna. Respondent E tillägger att i framtiden får man inte välja sina kollegor så det är bara att vänja sig.
I frågan om ovänner kan sitta i samma grupp svarade respondent A, B, C och E att de kunde vara i samma grupp så länge de inte var mitt uppe i ett gigantiskt bråk. Utan om det var små missförstånd eller liknande så skulle det inte vara några problem. Men Respondent D ville inte sätta ovänner i grupp. Samtliga respondenter sa att det finns inga regler för hur man ska gruppera eleverna utan man måste prova sig fram. Det går inte alltid men man får inte vara rädd för att misslyckas. Under observationerna fick jag se olika typer av grupper. Lärarna gjorde nya grupper vid ett antal olika tillfällen. Grupperna skiljde sig i både storlek och vilka som ingick i grupperna. Detta gällde både hos de äldre och de yngre eleverna.
Analys:
dela på dem men annars är det bra att utmana dem så konflikten blir löst. Arfwedson tar upp ämnet om ovänner kan sitta i samma grupp och anser att de elever som bråkar bör sitta ihop och arbeta för att få kunskapen om att i arbetslivet måste man kunna arbeta med alla. Respondent E säger i intervjun att även om eleverna är ovänner måste de utmanas. De måste träna sig på att arbeta med andra som man inte alltid gillar. Som lärare måste man våga prova att sätta eleverna i grupper som inte alltid fungerar felfritt. Som hon förklarade ”antingen går det bra eller dåligt man måste våga prova.”
Vilket tror du att eleverna föredrar?
Resultat:
Samtliga respondenter var eniga i frågan om elever trivs bäst i mindre eller större grupper. Respondent C var kluven i denna frågan. Han/hon antydde att eleverna trivs bra i mindre grupper på grund av att man får synas mer men respondenten ansåg att en del elever inte vill synas och då kan det vara jobbigt att vara i en liten grupp. ”att vara i en stor grupp slipper man synas och man slipper ansvaret att man måste svara.” Blyga elever kan uppfatta små grupper som skrämmande eftersom man då måste träda fram. Det kan även vara skönt då man inte behöver han/hon prata inför så många olika människor, trodde respondenterna.
Respondenterna A, B, D och E var eniga om att eleverna trivdes bäst i en mindre grupp. Detta för att en liten grupp känns mer trygg svarar respondent A. ”Eleverna trivs bäst att ha full uppsikt över sina gruppmedlemmar, att få direkt kontakt med ett få antal personer och att få tid med mig som lärare.” Berättade respondent E.
tog sig mer frihet att ta plats. Även de blygare eleverna vågade prata mer när de fick möjlighet. Det var även mer konkurrens mellan eleverna. Vid vissa samlingar med de yngre eleverna ville några elever sitta i lärarens knä.
Analys:
Alla de fem respondenterna var eniga om att eleverna troligen trivdes bäst i mindre grupper. Men respondent C var lite kluven. Han/hon antydde att eleverna trivs bra i mindre grupper på grund av det utrymme man får, men ibland kan det vara skönt att slippa bli sedd. ”att vara i en stor grupp slipper man synas och man slipper ansvaret att man måste svara.” Respondenten beskriver även att blyga elever kan uppfatta små grupper som skrämmande eftersom man då måste träda fram. Men det kan även vara skönt då man inte behöver han/hon prata inför så många olika människor. Att ha en roll som den tysta blyga kan vara jobbigt i både en stor och en liten grupp. Har man väl börjat vara tyst och blyg är det väldigt svårt att bryta den trenden, detta gäller både i en stor samt i en liten grupp. Som blyg kan man ha många bra åsikter men rädslan att säga något kan vara för stor.52 Detta
är något som respondent C beskriver under intervjun. De fyra andra respondenterna ansåg att eleverna trivdes bäst i den lilla gruppen. Detta kan bero på att de tror att elever trivs bäst att ha full uppsikt över sina gruppmedlemmar, att få direkt kontakt med ett få antal personer samt att få tid med sin lärare.53 Under observationerna märkte jag en skillnad i hur läraren agerade samt hur
eleverna agerade när de placerades i större respektive mindre grupper. När eleverna hamnade i mindre grupper så blev det mer avslappnat. Eleverna började prata mer och tog sig mer frihet att ta plats. Även de blygare eleverna vågade prata mer när de fick möjlighet. Detta kan liknas med fenomenet gruppsmitta. Gruppsmitta är när ett beteende fortplantar sig från en person till sedan flera av gruppens medlemmar. En elev tar plats och pratar då ser klasskamraterna detta och gör samma sak och på så vis har ett beteende smittat i hela gruppen.54 Men i en liten grupp var det mer
konkurrens om lärarens uppmärksamhet. Vid observation två ville vissa elever till och med sitta i lärarens knä under gemensamma samlingar.
Hur delar du in eleverna i grupper?
Resultat:
Respondent A och D delade in eleverna efter nivå och eleverna fick inte välja sin grupp. Även respondent B delar in eleverna i grupper alltså eleverna får inte välja vilka de skall arbeta med. Detta för att undvika utanförskap och att klassen blir segregerad. Respondent C delade in eleverna
oftast men ibland fick eleverna välja tre kompisar som de ville sitta med. Denna önskan gjorde att hon lättare kunde kartlägga de olika vänskapskretsarna som fanns i klassen. Detta kunde hon sedan använda när hon skapade andra grupper eller för att skapa nya kompisrelationer. Sedan blev de placerade med en utav de tre som stod på lappen. Respondent E lät eleverna själv välja sina kompisar i början. Detta för att se vilka grupper som redan finns etablerade och för att sedan kunna splittra grupperna om de inte fungerar eller om läraren anser att eleverna behöver nya kompisar. Vid observationstillfällena delade lärarna in eleverna i grupper. Eleverna fick inte välja även om de ville. I klassen med de yngre eleverna valde alltid läraren vilka elever som skulle sitta ihop men gruppen med de äldre eleverna fick de själva välja sina kompisar i matsalen, detta för att motverka
vi-grupp-dom-grupper.
Analys:
Vid frågan Hur delar du in eleverna i grupper? Var svaret att fyra utav fem pedagoger bestämde hur grupperna skulle se ut. Detta för att de inte ville att eleverna skulle sätta sig med en kompis och på så vis undvika en viss segregation. Men under observationerna såg jag att i matsalen så fick eleverna själva välja med vem och vart de ville sitta. Dessa ”spontana” grupper som bildas i matsalen är formella grupper som har blivit informella grupper. Det är en formell grupp på grund av att eleverna har blivit placerade på skolan och de måste äta men eftersom eleverna själva väljer vilka han/hon vill sitta med blir grupperna informella. Eleverna väljer vilka han/hon vill sitta med utifrån eget intresse.55 Exempelvis så sa respondent C att han/hon ibland låter eleverna välja tre
stycken kompisar som de vill sitta med. Sedan samlar han/hon in lapparna och kartlägger hur relationerna i klassen ser ut och placerar alla med en kompis från deras önskan. Respondent E sa först också att han/hon inte lät sina elever välja själva med vem de vill sitta men efter en liten stund kom det fram att han/hon lät eleverna välja vilka de ville sitta med i början av terminen när han/hon inte kände gruppen så väl. Detta för att” jag vill se vilka grupper det finns, detta för att kunna se vilka som fungerar ihop vila som inte fungerar ihop och vilka som kommer att kunna fungera ihop.” Även här har vi formella grupper som har delats in i informella grupper. De flesta respondenterna blandade eleverna mycket. Endast respondent A delade in eleverna endast efter nivå. Respondenten motiverar detta med:
”Det är svårt att ha olika duktiga elever i samma grupp. Det är bättre och de får ut mer utav undervisningen om
de sitter nivågrupperat. En duktig elev får inte den utmaningen om han/hon sitter med en som är mycket sämre.”
Att lärarna väljer att dela in eleverna i grupper kan ses som att de försöker motverka vigrupp
-dom-grupper och risken att få en segregerad grupp. Denna typ utav grupp är för att kunna skilja på
vilka som tillhör gruppen och vilka som inte gör det. De som inte tillhör gruppen kan vara exempelvis nördar. Gruppen med nördar som har kommit utanför ser på resterade klasskamrater som en referensgrupp. Den gruppen är bättre och coolare och målet är att få vara med i gruppen. Genom att dela in eleverna så att alla får arbeta med alla motarbetas vi-grupp - dom-grupper med målet att sammanfoga klassen till en enhetlig vi-grupp.56
Har du några tankar när du delar in eleverna i grupper?
Resultat:
Respondent A delade in eleverna efter kunskapsnivå. Detta för att kunna skapa uppgifter som passar eleverna. ”Det är svårt att blanda starkare och svagare elever i samma grupp.” Tvärtemot gjorde respondent C som blandade starka och svaga elever ”de elever som har koll på ämnet kan lära de som tycker att det är svårt.” Viktigt här var även att inte utnyttja traditionella könsrollerna, genom att placera en snäll tjej jämte en busig pojke. Respondent B och E tyckte att man skulle utmana eleverna genom att sätta flera ledare i en grupp eller sätta flera clowner i samma grupp för att se hur arbetet går. Viktigaste var att eleverna skulle känna sig trygga. Respondent D ville dela på poppis-gänget. Detta för att inte få en så segregerad grupp utan få ihop den mer till en VI grupp. Respondenterna B, C, D och E hade gemensamt att den huvudsakliga tanken bakom en grupp vad syftet med gruppen var. Alla respondenter ansåg även att man skulle blanda kön och etnicitet. Alltså man skulle inte dela tjejer och killar eller låta elever med utländsk bakgrund vara i egna grupper. De verksamma lärarna var även helt medvetna om de roller eleverna har i klassrummet och var inte rädda att utmana dem.
Under observation 1 delade läraren in eleverna i grupper och lät flera ledare sitta i samma grupp för att se vad som hände. Det som hände var att gruppen ”brainstormade” och kom fram till många olika sätt att lösa uppgiften men problemet var att de inte kunde välja vilken lösning som var bäst. Genom processen av att välja lösning fick gruppen fram en ledare. Läraren hos de äldre berättade att gruppen genomgår olika steg för att sedan bli en fungerande grupp. Till en början en ny grupp testar och utmanar deltagarna varandra sedan när allas olika uppgifter är valda fungerar gruppen oftast bra.
Analys:
Respondenterna B, C, D och E delar in eleverna på olika sätt beroende på syftet med gruppen. Respondent A delar in i grupper eleverna efter kunskapsnivå. Han/hon säger att” för att kunna göra bra uppgifter som passar är det bra att ha eleverna på samma nivå.” Respondent C förklarar under intervjun att man som lärare inte skall utnyttja tysta Lisa att sitta jämte bråkiga Lars. Utan hellre sätta en stadig Eva som kan säga emot bråkiga Lars. Respondenten förklarar att man bör utmana elevernas roller. Man kan sätta flera ledare i samma grupp för att få ett spännande arbete. Han/hon lovar inte att det alltid blir bra men man måste prova. Detta resonemang håller även respondent B och E med om. De anser att man bör utmana och testa elevernas roller. I en klass finns det flera olika typer av roller, exempelvis har vi ledaren som även kan vara en ambitiöse sedan har vi motsatsen som är offret eller syndabocken och till sist har vi clownen. Under observationerna då läraren i observation 1 delade in eleverna i grupper och låter flera ledare sitta i samma grupp för att se vad som händer. Det första som händer är att alla kommer med massor utav förslag till lösningen av ett problem. När gruppen väl inser att de måste komma vidare uppstår det problem då de inte kan välja vilken lösning som är bäst. Efter ett litet tag gav sig en och gruppen fick en ledare. Gruppen följde därmed strukturen på hur en grupp utvecklas och arbetar.57 Alla respondenter ansåg även att
man skulle blanda kön och etnicitet. Alltså man skulle inte dela tjejer och killar eller låta elever med utländsk bakgrund vara i egna grupper. De verksamma lärarna är helt medvetna om vilka roller eleverna har i klassrummet och är inte rädda att utmana dem.
7. Diskussion
I diskussionsavsnittet behandlas litteratur och resultat. Det första avsnittet som handlar om resultatdiskussion väver jag samman litteratur, resultat samt egna tankar angående grupper. Senare i metoddiskussionen diskuterar jag valet av metod, varför jag exempelvis valde kvalitativ studie. Som student ville jag skriva om något som kunde vara till ”nytta” i mitt framtida arbete. Under praktiker insåg jag att det är inte lätt att arbeta med grupper, hur man ska placera barnen i olika grupper för att de ska producera text eller bild. Därav ämnet gruppdynamik i klassrummet. Senare framkom tre grundfrågor; Vad är en grupp enligt lärarna, vad fokusera lärarna på när de konstruerar grupper, samt hur tänker lärare om grupper? Det var också dessa tre frågor som blev frågeställningarna för detta arbete, och som jag försöker besvara genom ett antal delfrågor.
Vad är en grupp enligt lärarna?
Det första som jag ansåg vara svårt var att definiera en grupp. Respondenterna svarade att en grupp är minst tre människor som samarbetar för att nå ett mål. Thornberg och Harty58 bekräftar detta
genom att definiera en grupp som minst tre personer som arbetar mot samma mål. Men enligt
Svedberg59 behövs dock bara två personer för att skapa en grupp. Jag menar att en grupp, som
benämning, består av minst tre personer. Är det två personer är det ett par, inte en grupp. Ett par är å andra sidan också en grupp definitionsmässigt; den kan ses som en grupp men benämns som ett par. Det finns troligen inget rätt eller fel i denna fråga utan det är troligen vad man själv väljer att säga.
Hur och vad ska man fokusera på när man konstruerar grupper?
Hur man delar in elever är en intressant fråga. Ingen av mina respondenter skulle dela in eleverna efter kön eller etnisk bakgrund, men att dela in eleverna efter kunskapsnivå skulle de absolut kunna göra. En respondent svarade att han/hon alltid delade in eleverna enligt kunskapsnivå eftersom man då kan göra bra uppgifter som passar elevernas nivåer. Viktigt för respondenterna var att de sämre eller svagare eleverna kunde lära av de som var lite starkare. Hur man delar in eleverna är beroende av vilken syn läraren har på inlärning. Har man en individualistisk syn så fokuserar man på vad som händer i hjärnan hos varje elev.60 Enligt min mening har flera av respondenterna en mer
grupporienterad eller behavioristisk syn och anser då att inlärning sker i grupp. Som enskild individ ingår man i ett större koncept och man lär sig genom omgivningens respons.61 Några av de andra 582004
592007
respondenterna delar in eleverna efter eget tycke; kunskapsnivå spelar ingen större roll. Under observationerna såg jag att lärarna delade in eleverna efter kunskapsnivå vid vissa tillfällen.
I en grupp finns det en rad olika roller; det är någon som leder gruppen och det finns personer som låter sig ledas. Låter man sig ledas ”försvinner” man lätt i mängden, vilket kan bero på att man inte har kunskaper inom ämnet eller inte vågar ta plats i rädslan för att göra fel.62 En respondent
berättade: ”Är man i en stor grupp slipper man att synas, är man i en liten grupp måste man ta ansvaret och synas. Kanske till och med svara på en fråga”. Som blyg kan man ha ”talängslan”; man vågar inte prata inför andra människor. Är man i en liten grupp kan det kännas tryggare och man vågar då ta steget att prata. Hamnar man i en stor grupp är det lätt att man inte vågar. Man kan ha många bra svar men vågar inte berätta. Fördelarna med att vara i en stor grupp är att man inte behöver känna pressen att svara på frågor. Man kan istället luta sig tillbaka och bara lyssna, men i en liten grupp finns det ett ansvar att man måste svara på en fråga. Alltså; för en blyg person kan det vara bra att vara i en liten grupp eftersom det blir tryggt att prata, men samtidigt ökar kravet på att man faktiskt måste prata. Är man i en stor grupp måste man inte prata, men om man vill prata så måste man våga desto mer. Något som kan förekomma i grupper, stora som små, är gruppsmitta. Detta är ett fenomen som uppstår då ett beteende fortplantar sig genom deltagarna.63 I exempelvis
en stor grupp där ingen vågar prata kan det vara förlösande med den första som tar modet till sig. Det ger mod till ytterligare en person och skapar en ”snöbollseffekt”. Efter ett tag är det fler som pratar och diskussionen är igång. Gör man ett arbete i en större grupp finns det mer kunskap vilket gör att uppgiften kan bli mer intressant då det är fler individer som kan bidra till resultatet. Arbetet kan bli mer effektivt om det är en sammansvetsad och väl fungerade grupp, men arbetet kan helt stanna av om det är en grupp som inte fungerar eller en grupp med många ledare. Är det en grupp med flera starka ledare kan de ”tävla” om att få styra gruppen och har svårt att se någon annan ta den rollen. Arbetet kan då stanna av och en argumentation om vems idé som är den bästa kan uppstå.64
Svedberg skriver att den optimala gruppen består av 4-6 individer.65 Detta kan stämma om man
arbetar med mindre saker, anser jag. Ska man besluta om mer avgörande saker bör man vara fler för att få in mer information och för att få fler perspektiv på frågan. Skall man skriva ett arbete är det för många att vara 4-6 personer, men om man skall läsa en bok gemensamt eller ha en gruppdiskussion kan det nämnda antalet vara helt perfekt. Enligt mig finns det alltså ingen optimal
62Hammar Chiriac 2009 63Svedberg
grupp, det är beroende av vad gruppen har för syfte. Men den grupp som används oftast är 4-6 individer eftersom detta passar till flertalet arbetsformer. Därav kan 4-6 personer vara så nära man kommer den optimala gruppen. Flera respondenter sa att det finns fördelar med att variera storleken på gruppen, men nackdelar var inget som de tog upp. Fördelarna var att eleverna får lära sig att visa hänsyn till andra när man är i en stor gupp, samtidigt som de får möjlighet att få mer uppmärksamhet när de är i en mindre grupp.66 En nackdel kan ändå hämtas från en respondent som
ifrågasatte varför man skulle dela en grupp som fungerar. Detta skulle även göra att en grupp inte får gå igenom de olika stadierna en grupp går igenom. Frågan är då om alla grupper ständigt går igenom dessa stadier, även om de har arbetat ihop innan eller om de känner varandra innan. Detta gäller kanske bara nya grupper där man inte känner varandra innan. Delar man på gruppen och skapar nya grupper kan man förstöra balansen, och gruppmedlemmarna får eventuellt inte bilda sig en uppfattning om de andra gruppmedlemmarna på grund av att de inte får göra något ordentligt avslut. I början skall man möjligtvis arbeta längre med samma grupper för att eleverna skall få lära känna ett fåtal personer åt gången. Detta kan dock bidra till att gruppen blir segregerad. Om man istället blandar ofta blir kanske klassen mindre trygg, även om den kan bli mindre segregerad. Flera respondenter påpekade att det var väldigt viktigt att eleverna fick en känsla av trygghet.
Något som kom upp ofta var att man skulle blanda för att testa vad som går och inte går. Att man måste våga prova var något mina respondenter sa. Detta kan man koppla till min tredje problemformulering om hur lärare tänker om grupper. Det framkom även en fundering om det är etiskt rätt att prova olika gruppkombinationer för testandets skull eller för att jag som lärare och eleverna ska lära varandra. Lär eleverna sig något på att sitta i en helt misslyckad grupp? Eller ska jag som lärare experimentera med eleverna för att få ytterligare kunskaper inom gruppsykologi? Gynnar det eleverna eller mig som lärare att ständigt byta grupper? Om man tittar på olika roller i en grupp så finns det personer som inte fungerar ihop, det finns personer som kommer att fungera ihop och det finns personer som absolut inte kommer att fungera ihop. En del lärare svarar att man ska testa att sätta ihop de som inte passar. Något som man däremot bör undvika, både enligt lärarna och enligt litteraturen, är att sätta ovänner i samma grupp. Är det två elever som är uppe i ett stort bråk ska man dela på dem. Är det en mindre konflikt kan man dock prova att sätta ihop dem i hopp om att de ska lösa problemen och bli sams.67
