EXAMENSARBETE
Säkerhetsföreskrifter och framkallande av
försäkringsfall
I konsument- och företagsförsäkring.
Yana Vikström
2014
Filosofie kandidatexamen Rättsvetenskap
Luleå tekniska universitet
Sammanfattning
Försäkringar spelar en viktig roll i dagens samhälle. De flesta människor har någon sorts försäkring med tanke att skydda sig av oväntade händelser och stor ekonomiskt förlust. Försäkringen bygger på ett avtal mellan ett försäkringsbolag och en försäkringstagare. Regler om försäkringsgivarens och försäkringstagarens rättigheter och skyldigheter enligt dessa avtal finns i Försäkringsavtalslag (2005:104), FAL. Försäkringsbolagets huvudförpliktelse är att bära ansvar vid ett inträffat försäkringsfall. Försäkringstagarens huvudförpliktelse är att betala premien, men förutom detta har han eller hon också en rad andra förpliktelser som brukar kallas biförpliktelser. För att försäkringsersättning skall utgå krävs att försäkringstagare och de övriga försäkrade har uppfyllt sina förpliktelser enligt försäkringsavtalet. Om
försäkringstagaren åsidosätter något av sina förpliktelser kan det medföra olika påföljderna. Bland andra biförpliktelser har försäkringstagaren skyldigheter att följa säkerhetsföreskrifter och att inte framkalla försäkringsfall. Denna uppsats har syftet att undersöka vad nämnda biförpliktelser innebär samt vilka påföljder för den försäkrade deras överträdelse kan medföra. Vidare behandlar uppsatsen skillnaden mellan påföljderna vid konsument- och
1.
Innehållsförteckning
1. Inledning ...1
1.1 Syfte ... 1 1.2 Avgränsning ... 2 1.3 Metod ... 22. Skadeförsäkring ...2
2.1 Företagsförsäkring... 2
2.2 Konsumentförsäkring... 3 2.3 Särskilt om ansvarsförsäkring... 3
3. Försäkringsavtalet ...4
3.1 Avtalsvillkoren... 5
4. Biförpliktelser ...6
4.1 Säkerhetsföreskrifter ... 7
4.1.1Företagsförsäkring... 8
4.1.2 Konsumentförsäkring ... 9
4.2 Framkallande av försäkringsfall... 10
4.2.1 Företagsförsäkring... 11
4.2.2 Konsumentförsäkring ... 12
5. Culpabedömningen ...13
5.1 Uppsåt ... 14
5.2 Grov vårdslöshet och medvetet risktagande ... 14
5.3 Ringa oaktsamhet... 15
6. Påföljderna ...15
6.1 Försäkringsbolagets rätt att säga upp eller att ändra försäkring i förtid... 16
6.1.1 Företagsförsäkring... 16
6.1.2 Konsumentförsäkring ... 17
6.2 Andra påföljder ... 18
6.3 Skälighetsbedömning ... 19
6.4 Undantag från regler som begränsar försäkringsbolagets ansvar ... 19
6.4.1 Företagsförsäkring... 19
6.4.2 Konsumentförsäkring ... 20
7. Identifikation...21
7.1 Företagsförsäkring... 21
7.1.1 Framkallande av försäkringsfall ... 21
7.1.2 Säkerhetsföreskrifter... 21
7.2 Konsumentförsäkring... 22
8. Bevisbördan och beviskrav ...22
9. Analys och slutsatser...24
1. Inledning
I det moderna samhället fyller försäkringar en viktig funktion genom att de ger en ekonomisk trygghet till försäkringstagarna. Den gällande försäkringsavtalslagen FAL (2005: 104) har trädde i kraft den 1 januari 2006 och ersatt 1927 års lag om försäkringsavtal GFAL och 1980 års konsumentförsäkringslag. Beredningsarbetet avslutades genom den proposition med nr 2003/04: 150 som låg till grund för riksdagens beslut att anta lagen.1 Grundsyftet med reformen var att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer av försäkringar. I lagen sker uppdelning mellan tre huvudtyper av försäkringar: skadeförsäkring,
personförsäkring och kollektivförsäkring. FAL reglerar bl.a. det avtalsrättsliga förhållanden mellan försäkringsbolag och försäkringstagare.2
Ett försäkringsavtal medför en rad förpliktelser som åligger framför allt försäkringstagaren. Dels har försäkringstagaren en huvudförpliktelse att betala premien, dels måste
försäkringstagaren uppfylla vissa biförpliktelser. Bl.a. skall han följa givna
säkerhetsföreskrifter och undvika att framkalla försäkringsfall. Om en försäkrad inte iakttar en biförpliktelse kan ersättningen sättas ner eller helt falla bort.3
Försäkringsbolaget har å sin sida en skyldighet att informera försäkringstagaren om försäkringsvillkor samt att ersätta skada om ett försäkringsfall inträffar, om inga omständigheter gör att försäkringsbolaget helt eller delvis kan gå fritt från ansvar.
1.1 Syfte
Uppsatsens syfte är att göra en analys av lagtexter, förarbeten, doktrin och praxis när det gäller begränsningar av försäkringsbolagets ansvar vid försäkringstagarens åsidosättande av biförpliktelser. Dessutom syftar uppsatsen till att diskutera vika påföljder kan det ha för försäkringstagarna samt jämföra de påföljderna vid konsument- och företagsförsäkring. Följande frågeställningar ska användas som utgångspunkt i arbetet:
1. Vilka skyldigheter har försäkringstagare vid försäkringsavtal? 2. Vilka påföljder har åsidosättande av dessa skyldigheter?
3. Hur skiljer sig påföljden av den försäkrades kontraktsbrott vid konsument- och företagsförsäkring?
1.2 Avgränsningar
Uppsatsen kommer att behandla försäkringstagarens biförpliktelser som regleras i FAL. Eftersom att området är för stort måste jag göra vissa avgränsningar. Den första
avgränsningen är att bara två av biförpliktelserna kommer att behandlas: säkerhetsföreskrifter
och framkallande av försäkringsfall. För det andra har jag valt att inrikta mig bara på
konsument- och företagsförsäkringar, vilka regleras i 2-8 kap. FAL och det är främst 4 och 8 kap. som är av intresse för denna uppsats. Dessa lagrum reglerar begränsningar av
försäkringsgivarens ansvar och påföljdsfrågan när en försäkringstagare åsidosatt en biförpliktelse. Av utrymmesskäl kommer personförsäkring inte att behandlas.
1.3 Metod
För att skriva denna uppsats har jag valt att använda mig av en traditionell juridisk metod, vilken i denna uppsats innebär framförallt studier av rättskällorna: lagtexter, förarbeten, doktrin och praxis. Samt kommer jag att använda en komparativ metod vid jämförelse av konsument- och företagsförsäkring. Antalet rättsfall på området är begränsat eftersom de flesta tvister mellan försäkringsbolag och försäkringstagare löses utanför domstolarna.4 Det andra problemet med den praxis som finns på området är att den är tämligen gammal och därför alla avgöranden är baserade på äldre lagstiftningar. Givetvis byggdes reglerna om begränsningar av försäkringsbolagets ansvar i den nya FAL till stor del på de motsvarande reglerna i KFL och GFAL och därför är den praxis som utvecklats vid dess tillämpning fortfarande av betydelse vid tolkningen och tillämpningen av den gällande lagen. På grund av brist på rättspraxis ligger tyngdpunkten i denna uppsats på förarbeten och doktrin.
2. Skadeförsäkring
Skadeförsäkring är en individuell försäkring mot ekonomisk förlust genom sakskada, ersättningsskyldighet eller ren förmögenhetsskada i övrigt och regleras i 2- 9 kap. FAL. Försäkringsersättningen vid skadeförsäkringen, till skillnad från summaförsäkring, är i princip anpassad efter skadans storlek dvs. att den försäkrade skall få ut ersättning som täcker hans förlust. Skadeförsäkringen delas i konsument- och företagsförsäkring. I FAL finns både tvingande och dispositiva regler. Tvingande regler går inte att avtala bort och måste respekteras av försäkringsbolaget.
2.1 Företagsförsäkring
Företagsförsäkring är en individuell skadeförsäkring som avser näringsverksamhet eller offentlig verksamhet och annan individuell skadeförsäkring som inte är
konsumentförsäkring.5 Bestämmelser som reglerar företagsförsäkring samlat i 8kap. FAL och är till största delen dispositiva. De innehåller inte mycket regler om vad försäkringarna skall täcka och inte heller vilka risker den skall skydda. Här råder i stort sett full avtalsfrihet. Från början planerade man att göra hela kapitlet dispositivt men man insåg att detta inte gav småföretagarna det skydd som de behöver och därigenom skulle de drabbas för hårt.
Konsument- och företagsförsäkring skiljs på liknande sätt som inom köprätten köplagen och konsumentköplagen.6
2.2 Konsumentförsäkring
Med konsumentförsäkring avses individuell skadeförsäkring som en fysisk person tecknar för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.7 Det avsnitt av FAL, som reglerar
konsumentförsäkringen är i största delen byggt på KFL. Konsumentförsäkringen brukar omfatta vissa försäkringsformer som hemförsäkring, villaförsäkring, reseförsäkring o. s.v.8 Reglerna på konsumentförsäkringsområdet är i största delen tvingande till konsumenternas förmån. T.ex. skälighetsbedömningen vid brott mot biförpliktelser tillämpas i stort sett vid konsumentförsäkring.9
2.3 Särskilt om ansvarsförsäkring
Enligt definitionen av begreppet skadeförsäkring ingår ansvarförsäkring, vilken innebär ett skydd mot ekonomisk förlust vid ersättningsskyldighet till någon annan. Således täcker ansvarsförsäkringen den försäkrades skadeståndsansvar. Syftet med ansvarförsäkringen är att ge den försäkrade skydd mot skadeståndsskyldighet som kan komma att drabba honom samt att ge den skadelidande möjligheten att få ersättning för skadan i fall skadevållaren inte har råd att betala.
Reglering vid ansvarförsäkringen har en speciell karaktär i konsumentförsäkringen på grund av den är särskilt viktigt för de skadelidande personer som annars inte kan få ut skadestånd eftersom skadevållaren inte har några tillgångar. Men samtidigt vill försäkringsbolaget inte skydda de skadevållare som gör sig skyldig till allvarlig oaktsamhet. Alltså har
försäkringsbolaget ett ”subsidiärt” ansvar vilket innebär att vid åsidosättande av
biförpliktelser får bara den skadelidande ersättning och bara om skadevållaren inte kan betala själv. Ansvarförsäkring regleras i 4 kap. 9§ 2st FAL:
Vid försäkring mot skadeståndsansvar som kan uppkomma för den försäkrade
(ansvarsförsäkring) tillämpas inte bestämmelserna om nedsättning av ersättning i 5§ andra stycket och 6 och 7§§ i förhållande till den skadelidande. Om den försäkrade inte enligt någon författning är skyldig att ha ansvarsförsäkring som omfattar skadan, är
försäkringsbolaget skyldigt att lämna ersättning bara i den utsträckning denna inte kan utges av den försäkrade.
Av den första meningen framgår att om den försäkrade eller den som skall likställas med honom åsidosätter vissa av sina biförpliktelser, bl.a. framkallande av försäkringsfall och säkerhetsföreskrifter, försäkringsersättning kan inte sättas ned enligt 4 kap. 5-6§§ FAL. Det innebär att den skadelidande kan få ut full ersättning för den skada som den försäkrade har orsakat honom. Det finns dock ett undantag när den försäkrade uppsåtligen framkallar
6 Bengtsson, Försäkringsrätt- några huvudlinjer, s. 18 7 1kap. 4§ FAL
försäkringsfall, då enligt 4 kap.5§ 1st försäkringsersättning skall inte betalas ut. Enligt den andra meningen har försäkringsbolaget bara ett subsidiärt ansvar vilket innebär att den skadelidande först måste kräva skadestånd hos den försäkrade och bolaget skall betala bara i den mån denne inte kan betala. Ett misslyckat utmätningsförsök hos den försäkrade brukar räknas som tillräckligt bevis på hans betalningsförmåga.
Vid obligatorisk ansvarsförsäkring gäller dock ett undantag från försäkringsbolagets
subsidiära ansvar, eftersom det huvudsakliga syftet med en sådan försäkring är att garantera den skadelidande att få ut skadestånd som han har rätt till. I detta fall kan den skadelidande vända sig direkt till försäkringsbolaget.10 Vid företagsförsäkring finns inte någon liknande regel och begränsningar av försäkringsgivarens ansvar vid ansvarsfärsäkring gäller i samma grad som vid annan skadeförsäkring. 11
3 Försäkringsavtalet
Ett försäkringsavtal tecknas hos en försäkringsgivare (ett försäkringsbolag) av en försäkringstagare. Vid avtalets ingående gäller allmänna avtalsrättsliga principer, men samtidigt har försäkringsavtalet vissa särpräglade mönster som skiljer det från vanliga kontraktsavtalet. Oftast är avtalet utformat som ett standardavtal, det gäller inget formkrav. Syftet med ett försäkringsavtal för försäkringstagaren är att få en ekonomisk trygghet mot vissa oväntade händelser i framtiden, t.ex. skador på egendom. För att få den tryggheten betalar försäkringstagaren en försäkringspremie, och försäkringsbolaget i sin tur åtar sig att bära ett ansvar om ett försäkringsfall inträffar. Förutom försäkringstagare kan även andra vara medförsäkrade och erhålla det skydd som försäkringen ger. Detta kan vara t.ex.
hemförsäkring som gäller även för make, barn och vissa andra som har gemensam bostad med försäkringstagaren. Dessa personer kallas för försäkrade. Försäkringsbolaget har vanligtvis en starkare ställning i förhållande till försäkringstagaren när det gäller försäkringsavtalets
innehåll och fastställandet av premien. Försäkringsgivaren har större kunskap på området och det är svårt för en försäkringstagare att påverka avtalets utformning, oftast används
standardavtal som leder till att det uppstår en obalans mellan partnerna i avtalsförhållandet. En försäkringstagare, särskilt en konsument, framstår som den svagare avtalsparten. På grund av detta infördes en del tvingande regler på försäkringsområdet för att skydda
försäkringstagarens intressen. De första tvingande reglerna på biförpliktelseområdet förekommer redan i 1927 års FAL.12
Ett annat problem med försäkringen är att personer som har försäkring och vet att en eventuell skada kommer att täckas av ett försäkringsbolag, kan bli mindre aktsamma. Därför har
försäkringsbolaget en möjlighet att inkludera i försäkringsavtalet vissa säkerhetsföreskrifter som måste följas av försäkringstagarna för att försäkringsersättningen ska betalas ut. Innan ett försäkringsavtal ingås måste försäkringsbolagen beräkna premiens storlek, vilken bör stå i proportion till befintliga risker och till den trygghet som försäkringen ger.
10 Prop. 2003/04: 150 s 425
3.1 Avtalsvillkoren
När ett försäkringsfall har inträffat är den första frågan om händelsen täcks av en försäkring. Ett försäkringsbolag har full frihet att själv välja vad försäkringen ska täcka. I
omfattningsvillkoren begränsas bolagets ansvar att endast täcka vissa situationer och preciseras vad försäkringsgivarens ansvar omfattar, t.ex. vattenskada eller brand. Vidare anges vilka risker som undantas från försäkringsskyddet. Om en skada genom villkoren undantas från försäkringen kommer den helt att falla utanför försäkringsgivarens ansvar.13 Villkor, som inte är allmänna måste antingen vara intagna i sin helhet i försäkringsbrevet eller så krävs tydliga hänvisningar.14 Villkoren har oftast en standardutformning vilken bestäms av försäkringsbolaget på särskilda områden.15 Vid villkorens utformning är det viktigast att försäkringen skall omfatta de risker som har betydelse för en försäkringstagare av den aktuella kategorin.
Säkerhetsföreskrifter hjälper precis som omfattningsvillkor försäkringsbolaget att avgränsa risken genom att de föreskriver ett visst handlingssätt för den försäkrade. Problemet är att det är ganska svårt att dra gränsen mellan omfattningsvillkor, vilka begränsar försäkringsgivarens ansvar, och biförpliktelser, vilkas åsidosättande befriar honom från ansvar, eftersom gränsen är ganska oklar.16 Men för den försäkrade kan det vara av stor vikt hur den inträffande skadan
skall bedömas. I fall skadan undantas av försäkringen genom omfattningsbestämmelser anses det att inget försäkringsfall har uppstått och följaktligen ska ingen ersättning utbetalas. Men om villkor betraktas som säkerhetsföreskrifter anses skadan vara täckt av försäkringen och fråga står bara om begränsning av försäkringsbolagets ansvar. 4 kap.11§ FAL reglerar situationer när villkor skall betraktas som en biförpliktelse istället för ett omfattningsvillkor inom konsumentförsäkring.17
Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas också om en försäkring innehåller försäkringsvillkor som enligt sin lydelse begränsar försäkringens omfattning, när begränsningen beror av om någon på den försäkrades sida på förhand har känt till de förhållanden som har orsakat försäkringsfallet eller uppsåtligen eller genom vårdslöshet har medverkat till detta eller på annat sätt åsidosatt sina skyldigheter enligt kapitlet.
T.ex. om i ett villkor anges att försäkringen täcker stöld i låst lokal men inte i olåst eller att den försäkrade måste visa ”tillbörlig aktsamhet” så tillämpas i stället FAL: s tvingande regler. Det är säkerhetsföreskrifter som omfattas av de tvingande reglerna i FAL, vilka skall
tillämpas. Men den frågan kommer inte att särskilt beaktas i denna uppsats.
Inom företagsförsäkringen det är vanligt med ett detaljerat undantag från försäkringsskyddet. Oftast undantas risker som allmänt sett är olämpliga för försäkring, t.ex. skador som är förutsebara, såsom slitageskador, eftersom syftet med försäkringen är att skydda mot oväntade händelser.
Vid företagsförsäkring fäster försäkringsgivaren mera uppmärksamhet på preventiva åtgärder. Bl.a. innehåller många företagsförsäkringar en s.k. moralklausul, vilken innebär att
13 Bengtsson, Försäkringsrätt- några huvudlinjer, s 36- 39 14 Hellner, Försäkringsrätt, s 70
15 Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s 26 16 Hellner, Försäkringsrätt, s 133
försäkringen inte omfattar skada som uppkommer under omständigheter när
försäkringstagaren eller hans arbetsledning borde/måste ha insett att skada uppenbarligen eller med stor sannolikhet skulle komma att inträffa. Det rör sig således om situationer där en företagare eller hans arbetsledning måste ha insett eller borde ha insett att skaderisken var betydande, men har underlåtit att göra något åt denna risk.18 Med arbetsledning förstås personer som ingår i företagets ledande organ och därmed kan identifieras med den försäkrade.
Vid företagsförsäkring måste omfattningsvillkor bedömas efter samma regler som vid konsumentförsäkring enligt 4 kap. 11§. Försäkringsvillkor som formellt är skrivna som undantagsbestämmelser för vissa risker, men som i själva verket föreskriver ett bestämt handlingssätt för den försäkrade måste uppfattas som säkerhetsföreskrifter och regleras enligt bestämmelser om begränsning av försäkringsgivarens ansvar i 8 kap. FAL. T.ex. ett
skyddskrav avseende lås av visst slag skall uppfattas som en säkerhetsföreskrift även om försäkringsbolaget åberopade det som en omfattningsbestämmelse.19
Bestämmelsen i 8 kap. 16§ andra stycket:
Det som sägs i 4 kap.11§ om omfattningsvillkor tillämpas också i fråga om ansvarsbegränsning enligt 9- 12§§.
syftar till att förhindra försäkringsbolaget att försöka kringgå tvingande regler bland annat i 8 kap.12§ FAL.
4 Biförpliktelserna
Förutom att betala premien, som är försäkringstagarens huvudförpliktelse, har
försäkringstagaren en del andra förpliktelser gentemot försäkringsbolaget, vilka brukar kallas biförpliktelser.20 Biförpliktelserna innehåller fortsatta skyldigheter för försäkringstagarna och har en stor betydelse för att försäkringsbolaget ska kunna sätta rätt pris på försäkringarna genom att försöka hålla risken under kontroll. Biförpliktelserna har också en preventiv funktion och syftar att förebygga försäkringstagarens oaktsamhet med egen och andras
egendom. Den tanken framträder särskilt i reglerna om säkerhetsföreskrifter och framkallande av försäkringsfallet.21 Gränserna mellan olika biförpliktelser är inte alltid skarpa och
överlappar ofta varandra. Till biförpliktelserna räknas:
1. Upplysningsplikt - försäkringstagaren är skyldig vid tecknande av en försäkring att lämna korrekta uppgifter om den försäkrade risken.
2. Fareökning - om risken för skada har ökat, måste den försäkringstagare att underrätta försäkringsbolaget om detta.
18 Bengtsson, Försäkringsrätt- några huvudlinjer, s 38 19 NJA 1976 s 204
20 Hellner, Försäkringsrätt, s 132
3. Säkerhetsföreskrifter – försäkringstagare och vanliga försäkrade är skyldiga att iaktta föreskrifter i försäkringsvillkoren som har till syfte att förebygga försäkringsfall.
4. Räddningsplikt – skyldighet att när försäkringsfall är förestående eller har inträffat vidta åtgärder för att begränsa skada.
5. Framkallande av försäkringsfall – skyldighet att inte framkalla ett försäkringsfall uppsåtligen eller genom oaktsamhet.
6. Skadereglering – skyldighet vid inträffat försäkringsfall att lämna korrekta uppgifter och medverka vid skadereglering.
Om någon av dessa biförpliktelser åsidosätts av försäkringstagare, annan försäkrad, eller någon som kan identifieras med den skadelidande på ett oaktsamt sätt, kan olika rättsliga påföljder komma på fråga. Vid konsumentförsäkring kan oftast en nedsättning av
försäkringsersättningen bli aktuell. I vissa fall, t.ex. vid uppsåtligen framkallande av
försäkringsfall, faller ersättningen helt bort. Som princip gäller att avdraget blir större i takt med ökad oaktsamhet. Vid företagsförsäkring brukar nedsättningsreglerna inte tillämpas, således faller rätten till försäkringen helt bort. Överträdelse av biförpliktelserna som skett utan oaktsamhet eller uppsåt ska inte påverka den försäkrades rätt till försäkringsersättning.22 Två av dessa biförpliktelser: framkallande av försäkringsfall och säkerhetsföreskrifter, är de som är i fokus i denna uppsats.
4.1 Säkerhetsföreskrifter
I ett försäkringsavtal inkluderas en rad villkor som brukar kallas säkerhetsföreskrifter och syftar till att begränsa risken för inträffande av ett försäkringsfallet. Säkerhetsföreskrifter framhåller hur de försäkrade måste bete sig under hela avtalsperioden för att begränsa risken för skador.23 Definitionen för säkerhetsföreskrifter finns i 4 kap.6§ 2st FAL:
Med säkerhetsföreskrift avses en föreskrift om vissa bestämda handlingsätt eller anordningar som är ägnade att förebygga eller begränsa skada eller om vissa bestämda kvalifikationer hos den försäkrade eller dennes anställda eller andra medhjälpare.
Men det finns inga säkerhetsföreskrifter som är inskrivna i FAL. Om försäkringsbolaget vill begränsa sitt ansvar när den försäkrade inte är aktsam på det sätt som bolaget önskar, måste detta krav framgå av avtalet. Säkerhetsföreskrifterna behöver inte finnas i avtalet i sin helhet. Det räcker att det finns en tydlig hänvisning till en föreskrift som den försäkrade kan få på annat sätt. Vidare har försäkringsbolaget informationsskyldighet, vilket innebär att
säkerhetsföreskrifter särskilt måste framhållits till försäkringstagarna, i annat fall får de inte åberopas.24
22 Hellner, Försäkringsrätt, s 135
Föreskrifterna kan vara av mycket olika slag; alltifrån allmänna regler till detaljerade
bestämmelser om lås, inbrottslarm, brandutrustning osv.25 Reglerna om säkerhetsföreskrifter omfattar endast villkor som syftar att förebygga eller begränsa skada.26
En första förutsättning för begränsning av försäkringsgivarens ansvar är att den försäkrade brutit mot en föreskrift som finns i försäkringsavtalet. Om en försäkrad konsument underlåter att rätta sig efter säkerhetsföreskrifterna, reagerar försäkringsbolaget vanligen genom att sätta ned ersättningen helt eller delvis. Vid företagsförsäkring faller ersättningen helt bort.
Själfallet måste dock kausalitet(samband) ha förelegat mellan skadan och överträdelsen av säkerhetsföreskriften. Om en överträdelse av föreskriften i försäkringsavtalet inte har någon betydelse för skadan bör normalt inte någon nedsättning göras.
Lagen anger också vilka andra förutsättningar som måste vara uppfyllda för att påföljderna ska ske och hur avdrag ska bestämmas. Försäkringsbolagen ägnar stor uppmärksamhet åt säkerhetsföreskrifter eftersom de inte bara minskar skaderisken men också anses har en preventiv effekt mot de försäkrades slarv och försumlighet.27 Preventionssyftet med säkerhetsföreskrifter är mycket starkare än vid reglerna om andra biförpliktelser.28 Bevisbördan för att den försäkrade inte följer säkerhetsföreskriften ligger på
försäkringsgivaren, medan försäkringstagaren måste bevisa att den inte föreligger någon vårdslöshet från hans sida eller att skada ändå skulle uppkomma även om föreskrifterna följs.29
Säkerhetsföreskrifter används i alla typer av skadeförsäkringar men i olika utsträckning. I denna uppsats ska det undersökas och jämföras tillämpning av säkerhetsföreskrifter i konsument- och företagsförsäkring.
4.1.1 Företagsförsäkring
Säkerhetsföreskrifter i företagsförsäkring regleras i 8 kap. 12§ FAL:
Om den försäkrade vid försäkringsfallet har försummat att följa en säkerhetsföreskrift som framgår av försäkringsvillkoren eller av en författning som villkoren hänvisar till, betalas ersättning från försäkringen endast i den utsträckning skadan får antas ha inträffat även om föreskrifter hade iakttagits. Med den försäkrade likställs annan som har haft att tillse att föreskriften följdes.
Vad som avses med säkerhetsföreskrift anges i 4 kap. 6§ andra stycket.
Bestämmelser i den paragrafen är tvingande och väsentligen motsvarar 51§ 1st 1927 års FAL. Enligt första stycket är försäkringsbolaget fritt från ansvar om den försäkrade har försummat att iaktta en säkerhetsföreskrift. Bevisbördan för den aktuella försummelsen ligger på
försäkringsgivaren. Vid försummelse av en säkerhetsföreskrift i företagsförsäkring gäller en kausalitetsregel vilken innebär att försäkringsbolaget ersätter bara skadan som antas kunde
25 Detthoff & Kåhre, Juridik- sakförsäkring, s 48- 49 26 Prop. 2003/04:150 s 179
27 Bengtsson, Försäkringsrätt- några huvudlinjer, s 68 28 Hellner, Försäkringsrätt, s 138
hända även om föreskriften hade följt. När den försäkrades försummelser kan antas sakna betydelse för skadan då kan försäkringsbolaget inte vara fri från ansvar. Om den försäkrade kan bevisa att skada delvis skulle uppkomma även om han följt säkerhetsföreskrifterna, kommer ersättning att betalas i denna del. Däremot skall ingen skälighetsbedömning göras till skillnad från konsumentförsäkring.30Med den försäkrade likställs andra som haft att tillse att föreskrifter följdes. Detta innebär att om en anställd med andra uppgifter bryter mot en säkerhetsföreskrift kan paragrafen inte tillämpas. Således går identifikationen inte så långt som vid framkallande av försäkringsfallet. Å andra sidan kan den försäkrade identifieras med andra medhjälpare än anställda, t.ex. entreprenörer med tillsynsuppdrag.31
4.1.2 Konsumentförsäkring
Säkerhetsföreskrifter i konsumentförsäkringen regleras i 4 kap. 6§ FAL:
Om den försäkrade vid försäkringsfallet har försummat att följa en säkerhetsföreskrift som framgår av försäkringsvillkoren eller av en författning som villkoren hänvisar till kan ersättningen från försäkringen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt med hänsyn till förhållandets samband med den inträffade skadan, det uppsåt eller den vårdslöshet som har förekommit och omständigheterna i övrigt.
Med säkerhetsföreskrift avses en föreskrift om vissa bestämda handlingsätt eller anordningar som är ägnade att förebygga eller begränsa skada eller om vissa bestämda kvalifikationer hos den försäkrade eller dennes anställda eller andra medhjälpare.
Av 2 kap. 8§ framgår att viktiga säkerhetsföreskrifter inte kan åberopas om de inte särskilt framhållits för försäkringstagaren.
Paragrafen behandlar påföljder för den försäkrade vid åsidosättande av en säkerhetsföreskrift. Bestämmelserna i första stycket, som är tvingande, motsvarar väsentligen 31§ KFL. Vid konsumentförsäkring har säkerhetsföreskrifter mindre betydelse än vid företagsförsäkring eftersom hemförsäkringen inte brukar omfatta mera riskabla verksamheter. Därför inriktar sig försäkringsbolaget mest på säkerhetsföreskrifter som skulle hindra stölder.
Har den försäkrade försummat att följa säkerhetsföreskrifter kan ersättningen sättas ned. Normalt bortfaller inte ersättningen helt, utan den sätts ned med en viss kvotdel. Om det verkliga förhållandet inte har haft betydelse för skadans inträffande eller omfattning bör ersättningen som huvudregel inte sättas ned. Vid ringa oaktsamhet får nedsättning heller inte ske.32
Bestämmelserna om säkerhetsföreskrift gäller ibland trots att villkoret är utformat som omfattningsvillkor. T.ex. om det i försäkringsbrevet står att skyddet mot stöld gäller bara vid ”låst lokal” måste det uppfattas som en säkerhetsföreskrift om att lokalen skall vara låst. Detta innebär att den försäkrade inte mister möjlighet till ersättningen helt men nedsättningen kommer att göras efter skelighetsbedömningen.33
30 Prop. 2003/04: 150 s 467
31 Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s 363 32 4 kap. 9 § 1st.
Skälighetsbedömningen ger ett utrymme för domstolarna att döma efter skön. Vid
bedömningen skall hänsyn tas till det verkliga förhållandets betydelse för skadans inträffande eller omfattning. Slutligen kan nedsättningsfrågan styras av övriga omständigheter. Till dessa omständigheter räknas främst försäkringsbolagets agerande och den försäkrades behov.
4.2 Framkallande av försäkringsfall
Ibland kan det hända att försäkringsfall vållas av den försäkrade själv. Det är naturligt att vid uppsåtligt framkallande förlorar den försäkrade sin rätt till försäkringsskydd, eftersom i detta fall handlar det om försäkringsbedrägeri. Huvudtanken med försäkringen är att ersätta oväntade skador som är utan försäkringstagarens kontroll. Således är en försäkring som skall ersätta skador som uppsåtligen vållas av försäkringstagare i princip omöjlig eftersom det står i strid med samhällets intressen att en person skulle kunna förstöra sin egendom och vinna på det.
Men försäkringsfallet kan också framkallas genom vårdslöshet och oaktsamhet. I detta fall verkar det orimligt strängt att den försäkrade helt missar sitt försäkringsskydd. Vem som helst kan göra sig skyldig till glömska och tankspriddhet. Därför måste i vissa fall göras en
bedömning och gränsdragning mellan olika grad av oaktsamhet för att bestämma hur
nedsättning av försäkringsersättning kommer att ske. Bedömningen kan emellertid, vara olika vid företags- och konsumentförsäkring, eftersom man kan ställa högre krav på företag än på privatperson i fråga om erfarenhet, omdöme och förtänksamhet.
Men först måste man precisera hur framkallande av försäkringsfall skiljer sig från andra biförpliktelser, särskilt från brott mot säkerhetsföreskrifterna, eftersom åsidosättande av en säkerhetsföreskrift som ledde till skada kan betraktas som ett framkallande. Såvitt lagen gör åtskillnad mellan de olika biförpliktelserna måste framkallande av försäkringsfall kunna avgränsas på något sätt. Det finns flera olika ståndpunkter hur ett framkallande bör skiljas från brott mot andra biförpliktelser. För det första kan man lägga stor vikt vid tidsaspekten, vilken innebär att ju närmare den försäkrades handling ligger till inträffande av skadefall, finns mera skäl att betrakta den som framkallande av försäkringsfall än som överträdelse av någon annan biförpliktelse. Med andra ord koncentrerar man sig på den närmaste orsaken till skadan. Men enligt andra synsätt skall man utgå från graden av den försäkrades vårdslöshet, eftersom en direkt framkallande av försäkringsfall anses vara en allvarligare förseelse än t.ex. brott mot rädningsplikt.34
Vad gäller förhållandet mellan framkallande av försäkringsfall och åsidosättande av
säkerhetsföreskrift kan det vara förmånligare för försäkringsbolaget att åberopa reglerna om åsidosättande av en säkerhetsföreskrift än reglerna om framkallande av försäkringsfall eftersom de är strängare mot den försäkrade. Därför måste överträdelser av de olika
biförpliktelserna kunna avgränsas. För att försäkringsbolaget skall kunna åberopa reglerna om säkerhetsföreskrifter krävs att i försäkringsavtalet finnas en föreskrift som utpekar ett
bestämt, konkretiserat handlingssätt som har direkt inverkan på risken för skada, och den
föreskriften blivit åsidosatt.35 Om sådan föreskrift saknas betraktas den försäkrades handling som framkallande av försäkringsfall.
Att vid uppsåt försäkringsskyddet faller bort gäller för både konsument- och
företagsförsäkring. Men när försäkringsfall vållas genom oaktsamhet kan bedömningen och påföljderna skiljer sig åt vid olika typ av försäkring.
4.2.1 Företagsförsäkring
Framkallande av försäkringsfall i företagsförsäkring regleras i 8 kap. 11§ FAL:
Försäkringsbolaget är fritt från ansvar mot en försäkrad som har framkallat ett försäkringsfall uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Detsamma gäller om den försäkrade annars måste antas ha handlat eller underlåtit att handla i vetskap om att detta innebar en betydande risk för att skadan skulle inträffa.
Har en försäkrad förvärrat följderna av ett försäkringsfall på sätt som sägs i första stycket, är försäkringsbolaget fritt från ansvar mot den försäkrade i den utsträckning förhållandet har påverkat skadan.
I försäkringsavtalet får föreskrivas att första och andra styckena skall tillämpas också vid annan vårdslöshet än som anges där.
Bestämmelserna i den paragrafen är huvudsakligen dispositiva och motsvarar väsentligen 18 och 20§§ GFAL. Enligt första stycket är försäkringsbolaget fritt från ansvar när den
försäkrade uppsåtligen eller av grov vårdslöshet framkallat ett försäkringsfall. Den formella huvudregeln i den paragrafen är att skada genom vårdslöshet som inte är grov skall ersättas. Meningen är att det kan vara alltför hårt mot den försäkrade om han förlorar rätten till
ersättningen till följd av ett ögonblicks oaktsamhet.36 Bestämmelsen är emellertid dispositiva, vilket innebär att försäkringsbolaget kan avtala om att vanlig och även ringa oaktsamhet räcker för att befria försäkringsbolaget från ansvaret37. Till skillnad från konsumentförsäkring
finns ingen skälighetsbedömning, påföljden är att ingen försäkringsersättning betalas ut. Skillnaden mellan äldre och ny lagstiftning ligger däri att i första styckets andra mening liknande som i 4 kap. 5§, medveten oaktsamhet likställs med grov vårdslöshet. Detta innebär att den försäkrade framkallat ett försäkringsfall i vetskap om att hans handlande medför en betydande risk för skada.38 Det handlar således om situationer som i vissa fall kan falla utanför begreppet grov vårdslöshet.39 Dessutom måste det föreligga adekvat kausalitet mellan den försäkrades handlande och försäkringsfallet.40
handlande och den förvärrade skadan. Bestämmelser i paragrafen är tvingande angående orsakssambandet. På samma sätt som i första stycket kan försäkringsbolaget avtala befrielse från ansvar även vid ringa oaktsamhet. Om den försäkrade har påverkat händelseförloppet för att få ut en högre försäkringsersättning, betalas ersättningen bara för den skada som skulle uppkomma även utan den försäkrades handlande.41Bevisbördan beträffande att den försäkrade har framkallat ett försäkringsfall med uppsåt eller oaktsamhet åligger försäkringsbolaget. Om detta har bevisats, kan den försäkrade bevisa att ett adekvat kausalitetssamband saknas.42 Enligt tredje stycket kan försäkringsbolaget föreskriva i villkoren regel om ansvarsfrihet vid vanligt och även ringa oaktsamhet från den försäkrades sida. Här ligger en skillnad mellan konsument- och företagsförsäkring. Inte heller görs någon skälighetsbedömning här i motsats till 4 kap.5§ FAL. Men försäkringsbolaget får inte friskriva sig från fall där den försäkrade framkallat skadan utan vållande.43
4.2.2 Konsumentförsäkring
Framkallande av försäkringsfall i konsumentförsäkring regleras i 4 kap. 5§ FAL:
Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, lämnas inte ersättning från försäkringen såvitt angår honom. Detsamma gäller i den mån den försäkrade uppsåtligen har förvärrat följderna av ett försäkringsfall.
Har den försäkrade genom grov vårdslöshet framkallat ett försäkringsfall eller förvärrat dess följder, kan ersättningen sättas ned såvitt angår honom efter vad som är skäligt med hänsyn till hans förhållanden och omständigheterna i övrigt. Detsamma gäller om den försäkrade annars måste antas ha handlat eller underlåtit att handla i vetskap om att detta innebar en betydande risk för att skadan skulle inträffa.
Om det finns särskilda skäl på grund av försäkringens art, får försäkringsbolaget göra förbehåll i villkoren om att ersättningen får sättas ned enligt andra stycket även vid sådan vårdslöshet som inte är grov.
Bestämmelserna i den paragrafen är tvingande och motsvarar väsentligen 32§ KFL. Enligt bestämmelsen krävs ett orsakssamband eller med andra ord kausalitet mellan
försäkringstagarens handlande och försäkringsfallet. Vid tillämpning av kausalitetsregeln undersöks först om överträdelsen från försäkringstagarens sida i det aktuella fallet har haft någon betydelse för försäkringsfallet inträffande, eller omfattningen av detta.
Bevisbördan att orsakssambandet föreligger har försäkringsbolaget, beviskravet är lika högt som vid civilmål i allmänhet. Således är orsakssamband en förutsättning för påföljder men inte något som man väger in i bedömningen av hur ersättningen skall sättas ned. För det andra måste kausalitet vara adekvat, vilken innebär kort sagt att orsakssambandet mellan den
försäkrades handling och en uppkommen skada måste vara typiskt och inte för avlägset. T.ex.
om den försäkrade drabbas av en stöldskada under en resa då blir det konstigt att påstå att han själv har framkallat försäkringsfall genom att åka iväg istället för att stanna hemma.44
Enligt första stycket är försäkringsgivare fri från ansvar mot en försäkrade som uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall. Det gäller inte bara vid egendomsförsäkring men även vid ansvarsförsäkring. Samma gäller när den försäkrade uppsåtligen förvärrat följderna av ett försäkringsfall som försäkringsgivare annars skulle betala ersättning för. I detta fall ersätts inte de följderna av försäkrades uppsåtliga handlande. Om den försäkrade inte medverkar till att förvärra skadan men samtidigt inte ingriper, t.ex. inte tillkallar brandkåren, skall tillämpas reglerna i 4 kap.7§ FAL om försummad räddningsplikt istället. Vid uppsåtligt framkallande av försäkringsfall ligger bevisbördan på försäkringsbolaget och skall uppfyllas på samma sätt som i civilmål i allmänhet.
Om försäkringstagare har framkallat försäkringsfall genom grov vårdslöshet eller jämförbart handlande har försäkringsbolaget rätt att sätta ned försäkringsersättning. Enligt andra stycket skall, om det finns förutsättningar för nedsättningen, denna ske efter en skälighetsbedömning. Vid skälighetsbedömningen skall först och främst beaktas graden av den försäkrades
vårdslöshet, försäkringens art samt påföljderna som drabbar den försäkrade utan nedsättning av försäkringen. T.ex. vid brand av huset anses den försäkrade ha drabbats så hårt även om full ersättning skall betalas ut. Med hänsyn till detta kan nedsättningen vara mindre än i andra fall. Vidare beaktas vid bedömningen hur sannolik risken för skadefall var samt värdet av försäkrad egendom. Vid särskilt allvarliga överträdelser kan ersättningen sättas när till noll.45
Vid oaktsamhet som inte är ringa kan ersättning sättas ned om det finns förbehåll om detta i försäkringsvillkoren. Enligt tredje stycket får ett sådant förbehåll bara ställas upp om det finns särskilda skäl på grund av försäkringens art, med vilket avses försäkringstyper där
försäkringstagarens aktsamhet spelar en viktig roll för försäkringsbolaget. Först och främst menas det allriskförsäkringar men också andra specialförsäkringar av lösa saker av särskilda slag, t.ex. smycken o. s.v.46
5 Culpabedömningen
Den allmänna definitionen av culpa är att skadevållaren har frångått en normal aktsamhetsnorm. Inom försäkringsrätten utgör culpa vad som brukar betecknas som vårdslöshet, oaktsamhet, oförsiktighet, vållande eller försummelse. Oaktsamhet från den försäkrades sida utgör en grundförutsättning för begränsning av försäkringsgivarens ansvar. Med culpabedömningen menas bedömningen av den grad av oaktsamhet som medför påföljder vid brott mot biförpliktelser.
För att försäkringsbolaget skall betala en sakskada som drabbat den försäkrade förutsätts att den försäkrade skött om sin egendom med viss omsorg. Omfattningen av den omsorg som krävs kan variera beträffande olika försäkringar samt beroende på storleken av den möjliga skadan. Oaktsamhet kan vara av mer eller mindre allvarligt slag. Vid företagsförsäkringen är culpabedömningen strängare än vid konsumentförsäkringen. Bedömningen kan också vara
44 Lindell- Frantz, Nedsättning av försäkringsersättningen, s 260 45 Prop. 2003/04: 150 s 416
mildare vid tillämpningen av identifikationsreglerna. T. ex när identifikation sker med en tonårig familjemedlem eller med en underordnad anställd.47
Om lagar, föreskrifter och prejudikat inte ger tillräcklig ledning måste domstolen göra en så kallad fri bedömning, en sammanställning av i huvudsak tre faktorer: risken för skada, den sannolika skadans storlek och möjligheterna att förekomma skadan. Till den fjärde kan räknas den handlandes möjlighet att inse risken för skada.
5.1 Uppsåt
Vid framkallande av försäkringsfall och åsidosättande av säkerhetsföreskrifter bedöms uppsåt på olika sett. Vid uppsåtligt framkallande av försäkringsfall faller rätten till ersättning alltid bort.48 Det är naturligt eftersom då föreligger inget försäkringsfall i lagens mening enligt försäkringens huvudsakliga princip att ersätta oväntade förluster. När den försäkrade
uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall kan man tala om försäkrings bedrägeri. Problem är att försäkringsbolaget ofta inte har möjlighet att bevisa uppsåt i den försäkrades handlande. Däremot brukar det vara lättare att konstatera att försäkringstagaren har handlat grovt oaktsamt.49
Men om den försäkrade uppsåtligen har brutit mot en säkerhetsföreskrift betyder inte att han framkallar eller förvärrar skadan med uppsåt.50 Säkerhetsföreskrifter kan oftast brytas
uppsåtligen, men detta innebär inte att den försäkrade vill att det skall uppkomma skada. Överträdelsen sker ofta för bekvämlighets skull i förhoppning att ingenting kommer att hända. Därför brukar påföljderna vara mildare, speciellt vid konsumentförsäkring.
Försäkringsersättning kan sättas ned men sällan helt falla bort och bara om orsakssamband föreligger.
5.2 Grov vårdslöshet och medvetet risktagande
Begreppet grov vårdslöshet preciseras inte i lagen, men syftet enligt lagens förarbeten är att det skall ha samma betydelse som i övrigt inom försäkringsrätten.51 Det finns flera olika definitioner av begrepp i doktrinen men inte en helt tillfredsställande. Begreppet kan sägas betyder ett åsidosättande av tillbörlig aktsamhet om åsidosättandet sker i särskilt hög grad. En av de definitioner som mest preciserar begreppet inom försäkringsrätten är att grov vårdslöshet är sådan som en oförsäkrad person inte skulle gjort sig skyldig till.52 Bedömningen av om grov vårdslöshet föreligger är ofta olika strikt beroende på vilket försäkringsgren det handlar om. Om handlingen företagits av yrkesverksamma eller av
47 Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s 100- 102 48 4kap. 5§ FAL, 8kap. 11§ FAL
49 Bengtsson, Försäkringsrätt- några huvudlinjer, s 70 50 Prop. 2003/04: 150 s 415
51 Prop. 2003/04: 150 s 415
privatpersoner spelar stor roll eftersom det borde krävas mindre av en privatperson än av en yrkesman och att konsumenter sällan skulle anses vara grovt vårdslösa.
Men i FAL användes också begreppet medveten vårdslöshet vilken innebär att den försäkrade har handlat i vetskap att det föreligger en betydande risk för skada. Enligt lagen har denna typ av vårdslöshet samma konsekvenser som grov vårdslöshet och detta minskar
avgränsningsproblem.53 Men samtidigt uppkom ett andra problem att även omedvetet risktagande kan utgöra en grov vårdslöshet. Också allvarlig försumlighet under påverkan av alkohol eller narkotika kan räknas hit.
Hur allvarligt man ser på oaktsamhet kan bl.a. vara beroende på om man bryter mot samma föreskrift vid upprepade tillfällen, om man bryter mot en föreskrift under långt tid samt om den skadade egendom har betingat ett högt värde.54
5.3 Ringa oaktsamhet
Ringa oaktsamhet har stor betydelse inom konsumentförsäkring eftersom enligt 4 kap. 9§ FAL sådan oaktsamhet inte påverkar försäkringsskyddet. Tanken med detta är att vissa misstag och förbiseenden från den försäkrades sida är obetydliga och bör inte ha negativa konsekvenser för denne. Som ringa brukar räknas en vardaglig oaktsamhet till vilken vem som helst kan göra sig skyldig i privatlivet. Det slaget av oaktsamhet anses inte kunna förebyggas genom stränga regler och därför räknar försäkringsbolaget alltid med den risken. Men att dra en skarp gräns mellan ringa och enkel oaktsamhet är knappast möjligt så
avvägningen måste göras vid varje enskilt fall.55 Vid bedömningen skall situationen beaktas i
sin helhet. Vid åsidosättande av säkerhetsföreskrifter skall det tas hänsyn t.ex. till hur aktuell föreskriften har varit och under vilka omständigheter har den brutits. Helt tillfälliga misstag brukar betraktas som ringa oaktsamhet.56 Vid framkallande av försäkringsfall och
åsidosättande av säkerhetsföreskrifter spelar värdet av försäkrad egendom en stor roll vid bedömningen.57
6 Påföljderna vid åsidosättande av biförpliktelser
Påföljderna för en försäkringstagare vid åsidosättande av biförpliktelser kan vara olika beroende på typ av försäkring och på vilka skyldigheter som har försummat. För
biförpliktelserna på försäkringsavtalets område gäller speciella regler som skiljer sig från vanliga påföljder vid kontraktsbrott som skadestånd eller hävning av avtal. I stället är den vanligaste påföljden vid brott mot biförpliktelser att den försäkrade helt eller delvis förlorar rätten till försäkringsersättning vid inträffat skadefall.58
53 Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s 104- 105
54 Lindell- Frantz, Nedsättning av försäkringsersättning, s 215-216 55 Bengtsson, Försäkringsrätt- några huvudlinjer, s 73
56 Prop. 2003/04: 150 s 423
57 Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s 109
De andra påföljderna är att försäkringen kan sägas upp i förtid om åsidosättandet anses som grovt eller att försäkringsbolaget ensidigt kan ändra försäkringsvillkoren och anpassa de till den ändrade situationen.
6.1 Försäkringsbolagets rätt att säga upp eller ändra försäkringen
i förtid
De särskilda påföljderna vid den försäkrades brott mot biförpliktelser är att
försäkringsbolaget, under vissa förutsättningar, har rätt att säga upp försäkringen eller ändra försäkringsavtalsvillkor i förtid. Bestämmelsen som reglerar det är tvingande och innebär att bolagen kan säga upp försäkringen att gälla i förtid eller ändra villkor bara om
försäkringstagaren eller den försäkrade väsentligen åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget. Den har större praktisk betydelse vid företagsförsäkring på grund av de korta avtalstiderna vid konsumentförsäkringen.59
6.1.1 Företagsförsäkring
Vid företagsförsäkring regleras försäkringsbolagets rätt att säga upp försäkringen i förtid eller att ändra försäkringsvillkoren i 8 kap. 6§ FAL:
Försäkringsbolaget får säga upp försäkringen att upphöra före försäkringstidens utgång,
bara om 1. försäkringstagaren eller den försäkrade har väsentlig åsidosatt sina förpliktelser mot
bolaget, eller
2. ett i villkoren angivet förhållande av väsentlig betydelse för risken har ändrats på ett sätt som bolaget inte kan antas ha tagit i beräkning.
Uppsägningen skall göras skriftligen och med fjorton dagars uppsägningstid, räknat från det att försäkringsbolaget avsände den. Uppsägningen skall ske utan oskäligt dröjsmål från det att försäkringsbolaget fick kännedom om det förhållande som den grundas på. Annars förlorar försäkringsbolaget rätten att säga upp försäkringen på grund av förhållandet, om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.
I fall som avses i första stycket får försäkringsbolaget i stället ändra försäkringsvillkoren under försäkringstiden. Om en sådan ändring gäller det som sägs om uppsägning i andra stycket.
Paragrafen är tvingande. Bestämmelsen förutsätter för uppsägning i förtid att
försäkringstagaren eller den försäkrade har gjort sig skyldig till väsentligt kontraktsbrott, som bl.a. uppsåtligt eller grovt vårdslöst framkallande av försäkringsfall eller klara brott mot säkerhetsföreskrifter. Regeln motsvarar den i 3 kap. 7§ 1st FAL, men påföljden av dess tillämpning har större praktisk betydelse än vid konsumentförsäkring. Uppsägning ger
försäkringsbolaget bl.a. möjlighet att ändra försäkringsvillkor, t.ex. höja premie som bättre ska svara mot risken. En förtidig uppsägning av försäkring kan ha mer allvarligare påföljder för ett företag än för en konsument eftersom för det första står frågan om mycket större belopp. För det andra brukar en företagsförsäkring, speciellt om det rör stora företag, vara utformad på ett speciellt sätt anpassat efter företagets omständigheter och det kan vara svårt för försäkringstagaren att få likvärdig försäkring istället.60
Bestämmelsen i paragrafen skiljs från motsvarande regel i konsumentförsäkring på det sätt att försäkringsbolaget har en utvidgad rätt att säga upp avtalet. Enligt första punkten krävs väsentligt kontraktsbrott från den försäkrades sida till skillnad från konsumentförsäkring som kräver grovt kontraktsbrott istället. Det innebär att för uppsägning försäkringstagaren inte behöver åsidosätta sina skyldigheter uppsåtligen eller ens vårdslöst. Det räcker att
kontraktsbrottet framstår som väsentligt för försäkringsbolaget.61
I 8 kap. 6§ 3st regleras försäkringsbolagets möjlighet att ändra försäkringsvillkoren under försäkringstiden. Förutsättningar för sådan påföljd är samma som för uppsägning av
försäkring men de tillämpas inte på samma sett. En ändring av försäkringsvillkoren är mindre långtgående åtgärd och därför kan den motiveras av ett mindre missförhållande än som krävs för en uppsägning. Men när ändringen av villkor är så genomgripande att påföljderna kan anses likvärdiga som en uppsägning, bör kravet vara detsamma.62 Både för villkorsändringen och för förtidig uppsägning gäller vissa formkrav enligt 8 kap.6§ 2st. Den ska vara i skriftligt form och ha en uppsägningstid om fjorton dagar, räknat från det att försäkringsbolaget har avsänt den. Uppsägningen skall göras utan oskäligt dröjsmål från det att bolaget fick insikt om händelsen som uppsägningen eller villkorsändringen har grundat på, annars går rätten till uppsägningen eller villkorsändring förlorad om inte den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.
6.1.2 Konsumentförsäkring
Försäkringsbolagets rätt att säga upp försäkringen i förtid vid konsumentförsäkring regleras i 3 kap. 7§ FAL som har en motsvarighet i 18§ i 1980 års KFL:
Försäkringsbolaget får säga upp försäkringen att upphöra före försäkringstidens utgång, bara om försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget eller om det annars finns synnerliga skäl.
Försäkringsgivarens möjlighet att säga upp avtalet i förtid är ganska begränsad eftersom det menas att bara under speciella förhållanden kan den försäkrade berövas det skydd som han behöver i förtid. Enligt bestämmelsen i paragrafen krävs grovt kontraktsbrott från den
försäkrades sida eller annat synnerligt skäl. Exempel på fall när försäkringsbolaget har rätt att säga upp försäkringen i förtid är när den försäkrade med grov vårdslöshet framkallat
försäkringsfall, eller allvarligt brutit mot en väsentlig säkerhetsföreskrift o. s. v.63 Bevisbördan att grovt åsidosättande av förpliktelser har förekommit ligger på
60 Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s 345 61 Prop. 2003/04: 150, s 461
försäkringsbolaget.64 Om flera försäkrade skyddas av en försäkring och bara en av dem har åsidosatt sina förpliktelser kan försäkringsbolaget säga upp försäkringsavtalet i dess helhet.65 Istället för att säga upp försäkringen i förtid kan försäkringsbolaget ändra försäkringsvillkoren under försäkringstiden. Den möjligheten regleras i 3 kap. 8§ FAL som motsvarar 19§ i KFL: Om försäkringstagaren eller den försäkrade grovt har åsidosatt sina förpliktelser mot försäkringsbolaget eller annars finns synnerliga skäl, får bolaget ändra försäkringsvillkoren under försäkringstiden.
Huvudregeln är att avtalsvillkoren inte får ändras ensidigt medan avtalet gäller, därför tillämpas denna bestämmelse bara i undantagsfall. Förutsättningarna är detsamma som vid förtidig uppsägning av försäkringen, alltså grovt åsidosättande av biförpliktelser från den försäkrades sida eller andra synnerliga skäl. Vid tolkningen av paragrafen bör beaktas hur stor ändringen i avtalsvillkor är i fråga. Mera långtgående ändringar kräver starkare motivering. Om ändringen är så genomgripande att den kan vara lika allvarlig för den försäkrade som en uppsägning bör ställas lika krav.66 Vid konsumentförsäkring har den påföljden mindre
betydelse än vid företagsförsäkring på grund av oftast korta avtalstider.
6.2 Andra påföljder
De andra påföljderna vid åsidosättande av säkerhetsföreskrifter eller framkallande av
försäkringsfall är att ersättningen från försäkringen kan sättas ned eller helt falla bort om den försäkrade, eller någon som kan identifieras med denne, uppsåtligen eller genom oaktsamhet har åsidosatt någon av biförpliktelserna. För att påföljderna skall komma i fråga krävs vidare att det föreligger ett orsakssamband mellan den försäkrades handlande och skada. När man använder kausalitetsregeln tar man först ställning till om överträdelsen från
försäkringstagarens sida i det aktuella fallet har haft någon betydelse för försäkringsfallets inträffande, eller omfattningen av detta.
Påföljderna kan vara gällande bara om något slag av oaktsamhet föreligger.67 Vid
bedömningen beaktas den försäkrades uppsåt, grov oaktsamhet och även oaktsamhet som inte är grov om det finns ett förbehåll om detta i försäkringsvillkor. Vid företagsförsäkring kan även ringa oaktsamhet leda till påföljderna. Skillnaden mellan påföljderna är att i andra fallet den försäkrade mister rätt till försäkringsersättningen för ett redan inträffat försäkringsfall som är självklart mest allvarligt för honom68. Därför brukar vid konsumentförsäkring
påföljderna vara mildare än vid företagsförsäkring och det är sällan att ersättningen helt faller bort. Oftast kan ersättningen bara sättas ned i proportion till graden av den försäkrades
oaktsamhet och omständigheterna i övrigt. Med andra ord försäkringsersättning sätts ned efter det som brukar kallas skelighetsbedömning.
6.3 Skälighetsbedömning
Reglerna om skälighetsbedömningen är en av de viktigaste faktorerna som skiljer konsument- och företagsförsäkringen. Ett syfte med dem är att de försäkrade konsumenterna skall få ett bättre skydd än näringsidkare eftersom de anses vara en svagare part. Särskilt menas att de försäkrade konsumenterna vid allvarliga skador, t.ex. en brand, måste i viss utsträckning ha försäkringsskydd även om de varit oaktsamma.
Om alla förutsättningar för nedsättning är uppfyllda kan försäkringsersättningen sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till olika omständigheter. Alltså skall en
skälighetsbedömning göras i varje särskilt fall. I första hand skall tas hänsyn till den försäkrades försummelse, betydelsen för försäkringsfallet och för omfattningen av skadan. Detta gäller särskilt vid en underlåtenhet att följa säkerhetsföreskrifter som syftar att hindra ett försäkringsfall inträffande eller spridning av skada. Vidare skall den försäkrades uppsåt eller oaktsamhet beaktas. Överträdelser av säkerhetsföreskrifter görs ofta med uppsåt men detta beaktas inte på samma sätt som uppsåtligen framkallande av försäkringsfall. I dessa fall sätts ersättningen i regel ned men faller sällan helt bort. Detta är beroende på om det finns mer eller mindre ursäktande omständigheter.
Bland andra omständigheter kan undantagsvis också tas hänsyn till den försäkrades behov av försäkringsersättning. Speciellt gäller detta i fall när starka sociala hänsyn utgör skäl mot att ersättningen faller bort. T.ex. om en medellös handikappad har skadat sin bil vilken han behöver för att kunna förflytta sig. Hänsyn kan också tas till förmildrande omständigheter som t.ex. åsidosättande av biförpliktelser har skett av oaktsamhet som är inte ringa men ändå kan räknas som ursäktlig.69
6.4 Undantag från regler som begränsar försäkringsbolagets
ansvar.
FAL innehåller vissa inskränkningar av försäkringsbolagets möjlighet att begränsa ansvaret vid försäkringstagarens eller den försäkrades brott mot biförpliktelser.
6.4.1 Företagsförsäkring
I företagsförsäkring regleras undantag från bestämmelserna om begränsning av försäkringsgivarens ansvar i 8 kap.15§ FAL:
Försäkringsbolagets ansvar begränsas inte enligt 11- 14§§ på grund av
1. handlande av någon som var allvarligt psykiskt störd eller som var under femton år, eller 2. handlande som avsåg att förebygga skada på person eller egendom i sådant nödläge att handlandet var försvarligt
Till skillnad från 4 kap. 9§ är bestämmelserna i paragrafen dispositiva och motsvarar 19§ GFAL. Av paragrafen framgår att vid företagsförsäkring den bestämmelsen som undantar
påföljderna vid handlande av psykiskt störda eller barn under femton år kan avtalas bort samt handlande i nödsituationer. Dessutom finns något undantag för ringa oaktsamhet inte alls. Inte heller finns några särregler om ansvarförsäkring vilka förekommer i konsumentförsäkring.70
6.4.2 Konsumentförsäkring
Inom konsumentförsäkring regleras de undantagsbestämmelserna i 4 kap. 9§ FAL: Ersättning får inte sättas ned enligt detta kapitel på grund av
1. Ringa oaktsamhet,
2. handlande av någon som var allvarligt psykiskt störd eller som var under tolv år, eller 3. handlande som avsåg att förebygga skada på person eller egendom i sådant nödläge att handlandet var försvarligt.
Bestämmelserna i paragrafen är tvingande och motsvarar till stor del 33§ KFL. Första stycket innehåller undantag som gäller för alla typer av konsumentförsäkring. Av första punkten framgår att nedsättning inte får ske vid ringa oaktsamhet. Detta gäller också vid tillämpningen av identifikationsregler. Bestämmelsen har stor praktisk betydelse vid tillämpning av 4 kap. 5 och 6§§ när nedsättning kan ske vid vårdslöshet som är inte grov. Bestämmelsen skiljer konsumentförsäkring från företagsförsäkring vid vilken påföljderna för den försäkrade kan uppstå även vid ringa oaktsamhet. Undantaget skyddar de försäkrade konsumenterna mot risken att förlora rätten till försäkringsersättning vid vanligt vardaglig oaktsamhet till vilket vem som helst kan göra sig skyldigt till.
Enligt den andra punkten undantas påföljderna vid handlande av personen som var allvarlig psykiskt störd eller barn under tolv år som kan identifieras med den försäkrade. Undantagsvis kan ersättningen sättas ned om den försäkrade själv har medverkat till att t.ex. en
säkerhetsföreskrift brutits av ett barn.
Till slut undantas handlande i nödsituation som avsåg att förebygga skadan på person eller egendom. Den försäkrades handlande behöver inte vara det lämpligaste, det räcker att det var försvarligt i den uppkomna situationen. Alltså tas vid bedömningen hänsyn till
omständigheter i varje enskilt fall. Bevisbördan att handlande skett i nöd för att hindra en skada åligger den försäkrade. Beviskravet är detsamma som när den försäkrade påstår att ett försäkringsfall har inträffat. Alltså är det tillräckligt att det görs mera troligt att det har förelegat en nödsituation än att så inte varit fallet.71
7 Identifikation
Identifikationsreglerna medför att den skadelidande kan helt mista rätten till försäkring eller att få sin försäkringsersättning reducerad även om det är någon annan person, t.ex. nära släkting eller hans anställde, som har åsidosatt en biförpliktelse. Identifikationsreglerna kan
tillämpas vid åsidosättande av de båda biförpliktelser som undersökas i denna uppsats: brott mot säkerhetsföreskrifter samt vid framkallande av försäkringsfall. Frågan är vem som skall identifieras med den skadelidande och hur detta sker.
7.1 Företagsförsäkring
Vid företagsförsäkring regleras identifikation vid framkallande av försäkringsfall och vid brott mot säkerhetsföreskrifter i två olika paragrafer.
7.1.1 Framkallande av försäkringsfall
Vid framkallande av försäkringsfall tillämpas 8 kap.14§ FAL:
Om inte annat har avtalats, skall i fall som avses i 11 och 13§§ med den försäkrades handlande likställas handlande av den försäkrades anställda i ledande ställning inom företaget eller på platsen.
Paragrafen har ingen motsvarighet i GFAL. Enligt paragrafen identifieras den försäkrade med sina anställda i ledande ställning inom företaget eller på plats. Identifikation kan ske vid uppsåt eller grov oaktsamhet från den anställdes sida. Inom företaget med anställda i ledande ställning räknas först och främst verkställande direktör. Med anställda i ledande ställning på platsen räknas platschef eller den som fullgör hans funktioner72. Regeln är dispositiv, därför kan försäkringsbolaget i villkoren föreskriva att identifikation gäller även vid andra anställdas handlande.73
7.1.2 Säkerhetsföreskrifter
Vid åsidosättande av säkerhetsföreskrifter gäller en särskild tvingande regel i 8 kap.12§ första stycket andra meningen vilken motsvarar 51§ GFAL:
Med den försäkrade likställs annan som har haft att tillse att föreskriften följdes.
Bestämmelsen framhåller att med den försäkrade kan identifiera andra personer som har haft att tillse att föreskriften följdes. Detta innebär att den försäkrade svarar bara för underlåtenhet av den särskilda person som har tillsynsplikt, men inte för vilken som helst anställd som underlåter att reagera vid åsidosättande av föreskrifter. Försäkringsgivaren har även möjlighet att konkretisera i avtalsvillkor, vem som har tillsynsplikten.74 Försäkringsbolaget kan genom villkor försöka kringgå den tvingande identifikationsregeln, men en för mycket omfattande identifikationsklausul kan bli jämkad med stöd av 36§ avtalslagen.75
72 Prop. 2003/04: 150 s 468
73 Bengtsson, Försäkringsrätt- några huvudlinjer, s 78 74 Hellner, Försäkringsrätt, s 294
7.2 Konsumentförsäkring
Vid konsumentförsäkring skall rätten till försäkringsersättning bedömas huvudsakligen separat för varje försäkrad. Men i vissa fall gäller undantag, vilka regleras i 4 kap. 8§ FAL och på visst sätt motsvarar 31§ 2st KFL:
Om det anges i försäkringsvillkoren, skall i fall som avses i 5-7§§ med den försäkrades handlande likställas handlande av
1. den som med den försäkrades samtycke har tillsyn över den försäkrade egendomen, och 2. den försäkrades make, sambo och annan familjemedlem, när den försäkrade egendomen utgör gemensam bostad eller bohag i en sådan bostad.
Första stycket tillämpas inte om det finns synnerliga skäl mot detta.
Av första stycket framgår att identifikation i enlighet med kapitlets regler kan förekomma bara om det anges i försäkringsvillkoren. Det första undantaget är när någon har tillsyn över den försäkrades egendom med den försäkrades samtycke och brutit mot säkerhetsföreskrifter eller framkallat försäkringsfallet.
För det andra identifieras den försäkrade med sina familjemedlemmar i fall när gemensam bostad eller bohag i en sådan bostad skadats. Bestämmelsen är tvingande på det sättet att försäkringsbolaget inte får föreskriva i villkoren identifikation förutom vad som sägs i paragrafen. Nedsättning av försäkringsersättning vid identifikationen kan ske efter en skälighetsbedömning, vilken brukar vara mildare än vid den försäkrades egen skuld. I det andra stycket finns undantag vid identifikationsreglerna som kan tillämpas vid synnerliga skäl. T.ex. vid konflikt mellan sambor, när egendom skadas avsiktligt.76
8 Bevisbördan och beviskrav
Ett av de stora problemen inom försäkringsrätten är bevisbördan, särskilt vid skadeförsäkring för att försäkringsbedrägerier är ganska vanligt. T.ex. när försäkringstagaren kräver ersättning för en bil som var stulen, vilken istället förts bort med hans egen vilja. Således är frågan vem som har bevisbördan vid försäkringsfall inträffande och vilka krav skall ställas på olika bevis. Bevisbördan i ett försäkringsfall kan fördelas mellan försäkringsgivaren och
försäkringstagaren på flera olika sätt beroende på vad som skall bevisas. Eftersom
försäkringstagaren har bättre möjlighet att bevisa hur en skada gått till har han skyldighet att bevisa att försäkringsfall föreligger. Men med hänsyn till att det kan vara svårt för
försäkringstagaren, särskilt för en konsument, att skaffa helt klargörande bevisning, krävs det bara en övervägande sannolikhet att försäkringsfall har inträffat.
Men när försäkringsbolaget åberopar en undantagsbestämmelse, t.ex. att försäkringstagaren framkallat försäkringsfall uppsåtligen, är situationen annorlunda. Då har försäkringsgivaren bevisbördan, men beviskravet är lägre än i brottmål.
