Remissammanställning - Statskontorets rapport om avgifter i livsmedelskontrollen, förslag på en mer effektiv avgiftsfinansiering

Promemoria

2017-04-06 N2015/05104

Näringsdepartementet

Avdelningen för näringsliv och villkor Enheten för djur och livsmedel

Remissammanställning - Statskontorets rapport om avgifter i livsmedelskontrollen, förslag på en mer effektiv avgiftsfi- nansiering (2015:17)

Innehåll

1. Bakgrund ... 1

2. Statskontorets förslag i korthet ... 2

3. Sammanfattade synpunkter från remissinstanserna ... 5

4. Remissinstansernas svar ... 11

4.1 En förenklad riskklassningsmodell ... 11

4.2 Efterhandsbetalning av kontrollavgifter bör bli möjlig Vägledning om avgifter för extra kontroller ... 21

4.3 Förslag för att åstadkomma ökad kommunal samverkan. ... 30

4.4 Ett mer aktivt Livsmedelsverk ... 36

4.5 Redovisning av överskottet i livsmedelskontrollen ... 42

1. Bakgrund

Statskontoret har i ett uppdrag från regeringen utvärderat Livsmedelsver- kets och kommunernas avgiftsfinansiering av den offentliga livsmedels- kontrollen. Statskontoret har i enlighet med uppdraget lämnat förslag på hur en effektiv avgiftsfinansiering kan uppnås med bibehållen ansvarsför- delning och där det kommunala självstyret inte inskränks.

I uppdraget ingick att i ett första steg kartlägga utformningen av avgifts- finansieringen och bedöma dess betydelse för hur kontrollmyndigheterna utför kontrollen, hur kontrollen följer lagstiftningen och relationen mel- lan avgifternas storlek och den kontroll som utförs. I uppdraget ingick också att kartlägga om livsmedelsföretagen känner tilltro till kontrollen och om de anser att den är meningsfull. Statskontoret uppdrogs också att kartlägga livsmedelskontrollen i syfte att se om avgiftsfinansieringens utformning har betydelse för hur kontrollen utförs, om full kostnads- täckning uppnås, hur avgifter sätts ned och om myndigheterna har möj- lighet att överföra under- och överskott mellan kalenderår.

Näringsdepartementet har remitterat utredningen till 80 remissinstanser av vilka 51 har yttrat sig. Av dessa var det 4 som inte hade några syn- punkter eller som avstod från att kommentera utredningen. I de fall då flera kommuner har en gemensam miljönämnd har yttrandet från nämn- den räknats ett remissvar.

2. Statskontorets förslag i korthet

Statskontoret sammanfattar inledningsvis sina slutsatser med att avgifts- modellen i livsmedelskontrollen brister både i begriplighet och i legitimi- tet. Ett antal förslag för att förbättra systemet för avgiftsfinansiering och för att öka antalet kontroller presenteras.

Enligt Statskontorets bedömning kan det största problemet i livsmedels- kontrollen vara att de kommunala kontrollmyndigheterna inte utför de kontroller som behövs enligt lagstiftning och enligt de riskbedömningar som gjorts. Den främsta orsaken till att kontrollerna inte är tillräckliga anses vara resursbrist som delvis beror på hur avgifterna används och tas ut men även på personalbrist. Problemen är större hos små än hos stora kommuner. Det finns skillnader mellan de kommunala tillsynsmyndig- heterna när det gäller avgifternas storlek och när det gäller arbetet med hur riskklassningen av kontrollobjekt görs vilket medför olika villkor för företag belägna i olika kommuner.

Statskontoret för vidare fram vikten av att stärka legitimiteten för kon- trollsystemet hos livsmedelsföretagen eftersom det påverkar tilltron till

kontrollen som sådan. Statskontoret anser att den nuvarande avgiftsmo- dellen brister i legitimitet och begriplighet och presenterar tre övergri- pande orsaker till detta. Man anser att Livsmedelsverkets riskklassnings- modell leder till att livsmedelsföretagaren förväntar sig att en viss beräk- nad tid ska ägnas åt att kontrollera företaget under ett visst år och att missnöje uppstår när detta inte sker. Motsvarande problem skapar den förhandsbetalning som tillämpas i det nuvarande systemet. Förhandsbe- talningar innebär att avgiften inte motsvarar en viss prestation och att kontrollen kan komma att genomföras först senare vilket undergräver legitimiteten för avgifterna. Kravet att företagarna ska betala fullt ut för extra kontroller följs inte och beror främst på hur reskostnader tas ut.

Till detta kommer att kontrollmyndigheter i vissa fall avstår helt från att ta ut avgift för extrakontroll.

I syfte att åtgärda den bristande legitimiteten och förutsägbarheten i av- giftssystemet föreslår Statskontoret en reviderad riskklassningsmodell där det i den första delen görs en bedömning av de allmänna riskerna för- knippad med en verksamhet. Denna bedömning ligger till grund för att fastställa ett intervall för kontrollbesöken istället för att beräkna antalet kontrolltimmar vilket görs i dagens modell. I den andra delen av den före- slagna modellen ska specifika risker med en verksamhet bedömas vilket gör det möjligt att justera utfallet från den inledande bedömningen. En justering kan då bedömas vara skälig utifrån främst erfarenheter från tidi- gare kontroller av den specifika verksamheten vilket medger en justering av antalet besök eller tiden för varje besök.

Statskontoret anser också att den bristande legitimiteten för den nuva- rande avgiftsmodellen med förhandsdebitering bör åtgärdas. En förändrad betalningsmodell som istället bygger på efterhandsdebitering menar man skulle kunna bidra till detta. Statskontoret föreslår därför en ändring i förordningen (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter. Ändringen skulle göra det möjligt för kon- trollmyndigheter att använda sig av efterhandsbetalning. Om en sådan möjlighet utnyttjas ska den anmälas till Livsmedelsverket som ansvarar för att utvärdera effekterna. Rättviks kommun har sedan 2014 tillämpat en efterhandsdebiteringsmodell som ofta diskuteras i detta sammanhang.

De skillnader i hur kontrollmyndigheterna hanterar avgifter i samband med extra kontroller som noterats, menar Statskontoret kan åtgärdas ge- nom att Livsmedelsverket tydligare vägleder kommunerna.

Vidare presenterar Statskontoret förslag som syftar till att minska risken för att nödvändig kontroll inte genomförs. Genom ökad kommunal sam- verkan menar Statskontoret att de resursproblem som råder hos vissa (främst små) kommuner kan åtgärdas. Statskontorets bedömning är att utvecklingen inom den kommunala samverkan har gått för långsamt och man föreslår att länsstyrelserna på uppdrag av regeringen inventerar och bedömer vilka kommuner som skulle ha nytta av kommunal samverkan för att stärka livsmedelskontrollen. Man föreslår vidare att landshövding- arna i ett påföljande skede agerar som regionala förhandlingsmän för att etablera samverkan mellan dessa kommuner.

Livsmedelsverkets agerande mot kommuner som missköter sin kontroll- verksamhet lyfts också fram som ett viktigt instrument för att minska risken att nödvändig kontroll inte genomförs. De avslutande förslagen rör därför Livsmedelsverket som bedöms använda sina befogenheter gente- mot kommunerna i för liten utsträckning. Statskontoret anser att Livs- medelsverket bör fortsätta att utnyttja sin möjlighet till förelägganden mot kommuner som inte lever upp till sitt kontrollsansvar. Till detta fö- reslår man att Livsmedelsverket bör vara tydligare med vilka kommuner som inte lever upp till kraven och som är föremål för förelägganden ge- nom att publicera dessa på myndighetens webbsida och genom revisons- rapporter informera kommunstyrelsen i dessa kommuner om problemen.

I tillägg till förslagen ovan belyser Statskontoret även frågan om hur över- skottet i livsmedelskontrollen ska redovisas. Statskontoret skriver i sin rapport att de anser att Ekonomistyrningsverket och Livsmedelsverket ska reda ut detta och förslag från Ekonomisstyrningsverket remissytt- rande finns redovisade nedan.

3. Sammanfattade synpunkter från remissinstanserna Övergripande synpunkter

Att Statskontorets rapport väl speglar bristerna i livsmedelskontrollen framgår allmänt av remissvaren. En stor andel av remissinstanserna ut- trycker att de delar Statskontorets slutsats att det viktigaste problemet inom livsmedelskontrollen är att nödvändig kontroll inte alltid genom- förs. Det framhålls också som viktigt att livsmedelsföretagen får lika vill- kor över landet. Många anser dock att förslagen inte, eller bara delvis kommer åt problemet att nödvändig kontroll inte alltid genomförs och att arbete återstår kopplat till den resursbrist och kompetens som man anser är det centrala problemet.

Statskontorets slutsatser om hur legitimiteten och förutsägbarheten i av- giftssystemet kan öka får varierande stöd i sina olika delar. Förslaget om en förändrad riskklassningsmodell får till exempel stöd både från många kommunala kontrollmyndigheter och från näringslivet. Förslaget om ef- terhandsdebitering brett stöd från näringslivet och medan en övervägande del av kontrollmyndigheterna är negativa till förslaget och anser att för- slaget inte kommer åtgärda det grundläggande problemet att nödvändig kontroll inte alltid genomförs.

Synpunkter på förslaget om en reviderad riskklassningsmodell

Statskontorets förslag om en reviderad riskklassningsmodell får inte starkt stöd från länsstyrelserna även om många anser att den nuvarande modellen behöver revideras. Flera länsstyrelser anser att den föreslagna modellen enbart flyttar fokus från timmar till antal besök istället för att se till kvaliteten i kontrollen vilket man befarar kan leda till ytligare kontrol- ler. Flera länsstyrelser uttrycker också på olika sätt oro för det större ut- rymmet den föreslagna modellen ger för inspektörernas professionella bedömningar av kontrollbehovet. Man menar att detta kan utnyttjas på sätt som leder till sämre kontroll. Uppfattningen att införandet av en ny modell skulle innebära ökade kostnader för kontrollmyndigheterna förs också fram.

Livsmedelsverket anser att dagens modell inte kan förenklas speciellt mycket utan att förlora precision och att Statskontorets förslag att in- spektörer ska ha en ökad möjlighet att göra egna bedömningar kan öka risken att likartade verksamheter bedöms olika. Myndigheten delar inte heller Statskontorets uppfattning om att det finns ett generellt missnöje med riskklassningsmodellen bland kontrollmyndigheterna.

Övriga centrala myndigheter stödjer i allmänhet att riskklassningsmo- dellen ses över.

En majoritet av de kommuner som yttrat sig ställer sig positiva till att fokus ändras från antal kontrolltimmar till antal kontrollbesök i en ny riskklassningsmodell och man stödjer förslaget om än i olika utsträck- ning. Många kommuner anser samtidigt att om ett system som baseras på kontrollfrekvens börjar tillämpas är det viktigt att bygga denna frekvens på hur många timmar en normal kontroll tar att utföra.

Bland näringslivets förträdare instämmer flertalet med förslaget att risk- klassningsmodellen behöver revideras. Näringslivets regelnämnd, Svensk dagligvaruhandel och Svenska ägg för fram ett förslag på att branschens egna tredjepartcertifieringar skulle kunna vägas in i modellen. Eldrimner påtalar problemet att små verksamheter idag får orimligt högt antal kon- trolltimmar och Sveriges gårdsmejerister påtalar problemet att avgifterna för extrakontroller idag kan bli oskäliga p.g.a. restider. Sveriges kommu- ner och landsting och Visita efterfrågar båda att konsekvenserna av en reviderad modell anlyseras.

Synpunkter på förslagen att möjliggöra efterhandsbetalning och att Livsme- delsverket bör bli tydligare beträffande avgifterna för extra kontroller

Alla länsstyrelser som yttrat sig om Statskontorets förslag att göra efter- handsbetalning möjlig ser i varierande grad risker med förslaget och att det inte löser grundproblemet att nödvändiga kontroller inte utförs.

Många ser en stor risk att förslaget kan leda till resursbrist för små kom- muner som redan idag har svårt att genomföra tillräcklig kontrollverk- samhet. Man befarar också att antalet kontroller generellt kommer att minska. Många pekar på att en ökad orättvisa mellan företag i olika kom-

muner kan uppstå som en följd. Om förslaget om efterhandsdebitering genomförs så ska den vara tvingande framförs bland synpunkterna.

Försvarsmakten, Havs- och vattenmyndigheten, Tillväxtverket och Eko- nomistyrningsverket ställer sig positiva till förslaget om att möjliggöra efterhandsbetalning. Ekonomistyrningsverket ställer dock sig tveksamma till om det krävs en förordningsändring för att genomföra förslaget och delar därmed inte den uppfattning Livsmedelsverket tidigare har uttryckt att det inte är möjligt att ta ut efterhandsbetalning med nuvarande lag- stiftning. Livsmedelsverket anser att förslaget har fler nack- än fördelar och att systemet riskerar bli totalt sett dyrare, en bedömning som delas av Jordbruksverket. Jordbruksverket menar också att förslaget inte löser grundproblemet att kontroller inte utförs i tillräcklig omfattning. Livs- medelsverket anser att förslaget kan leda till sämre likabehandling mellan företagen i landet och man ser också en risk att enskilda inspektörer kan sättas under press från företagen att minska kontrollernas omfattning.

Livsmedelsverket yttrar sig även om förslaget om extra kontroller och håller med om att det behövs tydligare vägledning vilket man avser att ta fram.

Merparten av de kommuner som yttrat sig är negativa till förslaget att möjliggöra efterhandsdebitering. Många menar att förslaget inte löser grundproblemet att nödvändiga kontroller inte genomförs och att de kommuner som redan idag har svårt att leva upp till kraven på grund av resursproblem kommer att få ännu svårare med efterhandbetalning. Bland andra vanliga invändningar finns att man befarar att kontrollen kommer att bli dyrare på grund av ökad administration och att förslaget kommer att öka skillnaderna mellan kommunerna vilket skapar orättvisa villkor för företagen. Några kommuner (både stora och små) ställer sig samtidigt positiva till förslaget. Vissa menar dock att möjligheten för kronofogden att driva in uteblivna fordringar samtidigt måste återinföras. Sveriges kommuner och landsting tillstyrker förslaget om efterhandsdebitering.

Det fåtal kommuner som uttalar sig om förslaget om extra kontroller menar att riktlinjerna är tydliga redan idag.

De remissinstanser som företräder företag välkomnar förslaget om att göra efterhandsdebitering möjlig. Statskontorets slutsats att avgiftssyste-

met i sig påverkar förtroendet för kontrollen framförs som viktig från LRF.

Synpunkter på förslagen för att åstadkomma ökad kommunal samverkan Samtliga länsstyrelser som yttrat sig anser att Statskontorets förslag att länsstyrelserna ska se över vilka kommuner som skulle ha nytta av kom- munal samverkan är bra. Det gäller också förslaget att landshövdingarna i ett påföljande skede agerar som regionala förhandlingsmän för att etablera samverkan mellan dessa kommuner. Flera länsstyrelser framför samtidigt att vad som ingår i uppdraget behöver formuleras tydligt och speciellt när det gäller verkan för organisatoriska förändringar i kontrast till projekt och fortbildning som påverkar kvaliteten i kontrollen. Synpunkten att uppdragsformuleringen runt landshövdingarna som förhandlingsmän ska ändras till ”att länsstyrelserna ska utse regionala förhandlingsmän” förs också fram. Bland de övriga synpunkterna finns att uppdraget behöver följas av finansiering och att kommunerna och SKL är viktiga aktörer i arbetet. Länsstyrelsen i Kronobergs län lyfter i sammanhanget fram att Livsmedelsverkets regionala samordning och länsstyrelsernas uppdrag om samordning och samverkan behöver förtydligas. Länsstyrelsen i Stock- holms län anser att en reglering om en minsta kritisk massa för en kon- trollmyndighet när det gäller personalresurser kan övervägas om kontrol- len även fortsättningsvis sker i otillräcklig omfattning. Länsstyrelsen i Västra Götaland och i Norrbotten menar att uppdraget kan vidgas till att även omfatta andra områden som t.ex. miljö-och hälsoskyddstillsyn.

Försvarsmakten, Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket, Livs- medelsverket och Tillväxtverket stödjer generellt förlaget. Livsmedelsver- ket tillägger att samverkan inte bör begränsas till kommuner i samma län och att ett tvingande krav på kommunal samverkan bör övervägas. Till- växtverket ställer sig i tillägg frågande till om förslaget är tillräckligt för att säkerställa samverkan.

De kommuner som yttrat sig om förslagen om kommunal samverkan ställer sig positiva. Bland kommunernas synpunkter finns att arbetet inte ska begränsas till samverkan mellan kommuner inom enskilda län. Att en samverkan skulle kunna leda till harmoniserade timtaxor framförs som positivt. Statskontoret nämner i sin rapport att en lagstiftning liknande

den som införts i Finland vilken preciserar en minsta personalstorlek för att genomföra miljö- och hälsoskyddet skulle vara möjlig i Sverige men att den skulle innebära en inskränkning av det kommunala självstyret. Sex av de 19 kommuner som har lämnat synpunkter på förslaget om ökad kommunal samverkan väljer ändå att kommentera ett eventuellt krav på en minsta storlek för en kontrollmyndighet. De skriver att de välkomnar att frågan om det ska införas ett krav på en nedre gräns för hur liten en kontrollmyndighet får vara utreds vidare. Vissa uttrycker till och med att en förutsättning för bra samverkan kan vara att styra upp samverkan så pass starkt att det kommunala självstyret hamnar i andra hand. Två av kommunerna anser dock att förslaget till samverkan ska vara frivilligt för varje enskild kommun med tanke på de stora avstånd som finns mellan kommunerna i deras region. Sveriges kommuner och landsting motsätter sig inte förslaget. Man kommenterar också att man är tveksamma till en eventuell nedre gräns för kontrollmyndigheternas storlek även om detta inte fanns bland Statskontorets direkt uttalade förslag.

Branschens organisationer är generellt positiva till förslaget. Svensk dag- ligvaruhandel lyfter fram möjligheten till ett krav på en minsta storlek på en kontrollmyndighet inom livsmedelsområdet.

Synpunkter på förslaget att Livsmedelsverket bör agera mer aktivt mot kom- muner som missköter kontrollen

De länsstyrelser som yttrat sig ställer sig positiva till förslaget om ett mer aktivt Livsmedelsverk som innebär att myndigheten bör använda sina be- fogenheter gentemot kommuner när man upptäcker brister i kontrollen och mer aktivt tydliggöra vilka kommuner som inte lever upp till kraven.

Flera länsstyrelser anser att Livsmedelsverket bör få möjlighet att utfärda viten. Länsstyrelserna i Kronobergs och Stockholms län anser att det finns risk för att länsstyrelsernas samordningsarbete undergrävs och mar- ginaliseras i samband med det regionala stöd som Livsmedelsverket nylig- en inrättat.

Livsmedelsverket menar att man sedan 2014 mer aktivt ställt krav på kommuner att vidta specifika åtgärder genom förelägganden. Man konsta- terar samtidigt att sårbarheten i kommunernas bemanningssituation kvar- står och att detta problem är centralt i sammanhanget. Övriga centrala

myndigheter som yttrat sig över förslaget ställer sig positiva till förslaget.

Ekonomistyrningsverket tillägger att man anser att Livsmedelsverket kan agera mot kommuner som missköter sitt uppdrag även utan skärpt lag- stiftning. Man anser också att Livsmedelsverket kan publicera vilka kom- muner som inte lever upp till kraven t.ex. på sin webbplats.

Alla kommuner som yttrat sig ställer sig positiva till förslaget och flera framhåller att detta förslag är den viktigaste åtgärden för att lösa grund- problemet i den övergripande frågeställningen. Malmö, Göteborg och Stockholms stad är samstämmiga i att Livsmedelsverkets underlåtenhet att agera mot ett fåtal kommuner som missköter sin livsmedelskontroll undergräver förtroendet för samtliga kontrollmyndigheter i landet.

Många av kommunerna förespråkar starkare sanktionsmöjligheter för Livsmedelsverket med befogenhet att utfärda vite som exempel. Att läns- styrelserna ska kunna ta över kontrollansvaret på samma sätt som Livs- medelsverket gör i dag framförs av några kommuner som en fråga att ut- reda. Någon kommun framför att man gärna ser fler normerande inspekt- ioner från Livsmedelsverkets sida medan någon annan menar att Livsme- delsverket bör ställa frågan till kommunerna om det saknas kompetens för livsmedelskontrollen innan man beslutar om övertagande av kontroll- verksamheten. Sveriges kommuner och landsting är positiv till förslaget och anser att om Livsmedelsverkets befogenheter inte är tillräckliga för att agera mot kommuner som inte sköter sitt kontrolluppdrag bör dessa utökas.

Företagens branschorganisationer lämnar få kommentarer på detta förslag men de som lämnas är positiva. Svensk dagligvaruhandel anser att en av orsakerna till bristerna i enhetligheten i kontrollen är avsaknaden av ge- mensamma mallar och återrapporteringssystem som man anser att Livs- medelsverket bör ta fram. Sveriges Gårdsmejerister anser att Livsmedels- verket bör inrätta en instans till vilken företagen och kommunerna kan vända sig för rådgivning när det råder delade meningar om tillsyn och av- gifter. Man ser det också som viktigt att Livsmedelsverket i första hand ger stöd innan annat agerande övervägs.

Överskottet i livsmedelskontrollen

Ekonomistyrningsverket föreslår två alternativ till förändring om rege- ringens avsikt är att Livsmedelsverket ska få disponera de eventuella över- skott som uppstår i verksamheten från såväl anslags- som avgiftsfinansi- erad verksamhet (se avsnitt 4.5).

4. Remissinstansernas svar

I detta avsnitt redovisas de enskilda remissinstansernas synpunkter på Statskontorets förslag i kortfattad form. Ekonomistyrningsverkets svar angående hur överskottet i livsmedelskontrollen ska redovisas finns också i detta avsnitt.

De 29 remissinstanser som inte svarat är länsstyrelsen i Kalmar län, Eslövs kommun, Gnesta kommun, Gotlands kommun, Grästorps kommun, Hässleholms kommun, Lekebergs kommun, Ljusdals kommun, Rättviks kommun, Sandvikens kommun, Skinnskattebergs kommun, Stenungsunds kommun, Sävsjö kommun, Tomelilla kommun, Torsby kommun, Torsås kommun, Vallentuna kommun, Ydre kommun, Ystads kommun, Älvdalens kommun, Fiskbranschens Riksförbund, Hushåll- ningssällskapens förbund, Konsumentföreningen Stockholm, Kött och charkföretagen, Sveriges Småskaliga kontrollslakterier (SSKS), Svensk Handel, Svenskt Näringsliv, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges kon- sumenter.

4.1 En förenklad riskklassningsmodell

Statskontorets förslag: Livsmedelsverket bör revidera sin riskklassnings- modell utifrån Statskontorets förslag.

1. Riksdagens ombudsmän avstår från att lämna yttrande.

2. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att den befintliga risk- klassningsmodellen nu är väletablerad hos alla kommuner och att de förslag till ändring som Statskontoret lämnar kan leda till sämre kontroller som inte är lika grundliga och som kan genomföras snabbare. Man ser också risker för att uppskattningen av kontroll- tiden kan ske utan inspektörens professionella bedömning och att införandet en ny modell skulle innebära stora administrativa kost- nader för kontrollmyndigheterna.

3. Länsstyrelsen i Jämtlands län medger att den nuvarande risk- klassningsmodellen inte är helt begriplig men att den medverkar till att offentlig kontroll genomförs utan förvarning vilket är lagstadgat. Man menar vidare att den modell som Statskontoret fö- reslår saknar detta överraskningsmoment. Länsstyrelsen ser posi- tivt på de delar av den föreslagna modellen som ger företagaren in- citament att förbättra livsmedelssäkerheten genom möjligheten att genom god skötsel av anläggningen påverka behovet av kontroll.

Man ser dock risker med att det större utrymmet för profession- ella bedömningar kan medföra att antalet kontrollbesök per an- läggning felaktigt minskar efter att anläggningar systematiskt klas- sas ner för att ge utrymme för att utföra någon form av kontroll på samtliga anläggningar. Att omklassa samtliga anläggningar enligt ett nytt system menar man också kommer kräva resurser och ta tid.

5. Länsstyrelsen i Kronobergs län bedömer att förslaget i prakti- ken inte medför någon verklig förändring eller förenkling utan endast flyttar fokus från antal timmar till antal kontrollbesök sna- rare än till vad kontrollen ska innehålla. Man menar samtidigt att det finns behov av en mer genomgripande översyn av riskklass- ningsmodellen än vad Statskontoret föreslår och att en ny modell som fokuserar på kontrollens innehåll utvecklas baserat på nuva- rande modell. Om förslaget genomförs måste det ske med god framförhållning.

6. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att den nuvarande risk- klassningsmodellen fungerar tillfredsställande och att en justering av nuvarande modell är att föredra om behov av förändringar finns, förslag på specifika ändringar ges. Man menar att Statskontorets förslag riskerar medföra ett ökat fokus på antalet kontroller som genomförs istället för på hur kontrollen genomförs. En förändring av modellen kommer att innebära betydande arbete för kommu- nerna eftersom samtliga kontrollbeslut måste omprövas. Länssty- relsen anser att det idag finns möjlighet att kommunicera underla- get för beräkningarna på ett tydliggörande sätt och att det finns många goda exempel på detta.

7. Länsstyrelsen i Skåne län anser inte att det finns behov av en ny riskklassningsmodell. Om det finns kommande behov av änd- ringar anser man att den befintliga modellen kan utvecklas. Läns- styrelsen menar att kommunerna i dag har mycket goda möjlighet- er att justera kontrolltiden.

8. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att Statskontorets förslag innebär en begränsad förändring av dagens riskklassningsmodell

men att förslaget samtidigt ger Livsmedelsverket utrymme att för- ändra modellen efter egen bedömning. Man menar vidare att det i livsmedelskontrollen i förväg bör vara konkret angivet vilken kon- troll som ska utföras och att det är mer rättsäkert och rättvist om varje livsmedelsverksamhet får en kvalitativ kontroll av sin efter- levnad av livsmedelslagstiftningen än att de får lika många timmar eller kontrollbesök som annan liknande verksamhet. Man anser att Statskontoret förslag endast i mindre omfattning fokuserar på kva- liteten i kontrollen vilket medför en risk att förslaget inte medför någon påtaglig förändring i praktiken utan bara flyttar fokus från timmar till antal besök. Länsstyrelsen ställer sig positiv till att det görs en genomgripande översyn av riskklassningsmodellen som har kontrollens innehåll i fokus och som inkluderar modellen för dricksvattenanläggningar. Att en reviderad modell inkluderar be- dömningen av risker kring märkning av livsmedel tillsammans med övriga allmänna risker välkomnas också. Länsstyrelsen instämmer i att dagens riskklassningsmodell begränsar utvecklingen av effek- tiva arbetssätt och metoder.

9. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att den modell som föreslås kan ge kommunerna incitament för en ytligare kontroll som kan utföras på kortare tid om det inte förtydligas hur omfat- tande en kontroll ska vara genom tidsangivelse eller innehåll. De professionella bedömningarna riskerar annars att få mindre tyngd än bedömningarna från de som skapar den lokala kontrollplanen.

10. Länsstyrelsen i Östergötlands län lämnar ingen kommentar på denna del av Statskontorets rapport.

11. Ekonomistyrningsverket ställer sig positiva till förslaget till att riskklassningsmodellen revideras så att den fokuserar på antal besök. Man anser att Statskontorets förslag kan användas som un- derlag i en revidering av nuvarande modell.

12. Försvarsmakten genom Generalläkaren är positiv till att sy- stemet för riskklassificering ses över. Generalläkaren lyfter fram att det timbaserade system som finns idag togs fram för att öka kvaliteten i kontrollen jämfört med det system som fanns tidigare som man menar fokuserade på kvantitet. Det tidigare systemet ledde till korta besök som inte alltid utfördes med så hög kvalitet.

Man anser att det är oklart om förslaget innebär att myndigheterna ska debitera en schablonavgift per besök och typ av anläggning.

Man anser också att dagens system medför att de görs för få kon- troller på anläggningar som hanterar förpackade varor och att kon- trollfrekvenserna behöver öka för speciellt kyl- och fryshus och detaljhandelslager. Detta då det sker en omfattande spridning av

livsmedel från sådana anläggningar och att det är en fördel om be- drägliga förfaranden och andra brister upptäcks tidigt i distribut- ionskedjan. Generalläkaren har redan idag ett riskklassificeringssy- stem som är baserat på Livsmedelsverkets vägledning som man har modifierat för att kunna göra en beräkning av kontrollfrekvenser, den kontroll som utförs enligt detta system är dock anslagsfinansi- erad.

13. Havs- och vattenmyndigheten tillstyrker generellt de förslag som lämnas i Statskontorets rapport.

14. Konsumentverket har inga synpunkter.

15. Livsmedelsverket anser att dagens riskklassningsmodell funge- rar väl och att den justeras regelbundet. Myndigheten delar inte Statskontorets uppfattning om att det finns ett generellt missnöje med riskklassningsmodellen bland kontrollmyndigheterna. Myn- digheten vill understryka att majoriteten av de kommuner som deltog i den undersökning som refereras till i rapporten tillämpade modellen på samma sätt. Att titta på de två kommuner som skiljer sig mest i bedömning anser Livsmedelsverket inte är rättvisande.

Näringslivets regelnämnd som utförde undersökningen konstate- rade att kommunerna gör en likartad bedömning av kontrolltid.

Livsmedelsverket anser inte att modellen kan förenklas speciellt mycket utan att förlora precision och att Statskontorets förslag att inspektörer ska ha en ökad möjlighet att göra egna bedömningar kan öka risken att likartade verksamheter bedöms olika. Myndig- heten anser att det är möjligt att skapa ökad förståelse för dagens risklassningsmodell hos företagen genom webbaserade beräk- ningsverktyg och förtydliganden i avgiftsbesluten som anger vad avgiften omfattar och hur kontrollen ska förläggas tidsmässigt.

16. Regelrådet avstår att yttra sig då remissen inte omfattar något förslag till författningstext.

17. Statens jordbruksverk ställer sig positivt till den föreslagna riskklassningsmodellen som istället fokuserar på antalet kontroll- besök jämfört med dagens fokus på kontrolltimmar och att den föreslagna modellen kan vara lättare för kunderna att förstå. Man framhåller samtidigt att kontrollmyndigheterna måste ha ett ut- rymme att avgöra hur man uppnår den mest effektiva kontrollen och inte bara fokusera på antalet kontrollbesök.

18. Tillväxtverket delar Statskontorets uppfattning att det behövs en reviderad riskklassningsmodell som fokuserar på antalet besök och som väger in annan relevant information från andra myndig- heter.

19. Bjurholms kommun anser att förslaget att basera riskklass- ningsmodellen på kontrollfrekvens istället för på timmar är att fö- redra men att en ny modell fortfarande måste bygga på kostnaden per timme. Kommunen lämnar också specifika kommentarer på de enskilda riskfaktorerna.

20. Borlänge kommun anser att de är bra om riskklassningsmo- dellen ses över och att det blir ett större fokus på antalet kontroll- besök än på antalet timmar. Man lämnar också ett antal konkreta förslag till revideringen i sitt yttrande.

22. Forshaga kommun och Munkfors kommuns gemensamma miljö- och byggnads nämnd instämmer med Statskontorets förslag om en förändrad riskklassningsmodell.

26. Gällivare kommun instämmer med förslaget att förenkla risk- klassningsmodellen i huvudsak enligt förslaget. Man anser dock att antalet timmar fortfarande bör räknas fram och att Livsmedelsver- ket hellre kan vägleda om hur långt ett tillsynsbesök ska vara än att riskklassningsmodellen resulterar i en frekvens för kontrollbesö- ken.

27. Göteborgs kommun Göteborgs stad ställer sig positiva till en förenklad riskklassningsmodell som resulterar i en kontrollfre- kvens per företag. Man anser vidare att en ny modell bättre måste spegla de risker och behov som finns i verksamheterna. Man me- nar att det skulle vara positivt om modellen ger möjlighet att klassa liknande verksamheter i grupper.

28. Härjedalens kommun bedömer att en förenkling av modellen enligt förslaget är en bra lösning som förenklar både vid klassning- en och för företagens förståelse av klassningen. Man instämmer i att dagens modell har för stort fokus på kontrolltimmar men har samtidigt svårt att se att en klassning som enbart visar antal besök skulle ge en bättre kontroll. Man lämnar flera specifika kommenta- rer på den föreslagna modellen och ställer sig bland annat frågande till hur annan relevant information som nämns i förslaget ska vägas in. Förslaget att märkning ska ingå i allmänna risker anser man är bra men att klassningen av specifika risker måste tydliggöras.

30. Jokkmokks kommun anser att om systemet bygger på kon- trollfrekvens istället för på antal kontrolltimmar gör detta det lät- tare för företagen att förstå hur kontrolltimmarna används. Samti- digt menar man att i en kommun som deras, där man har lång res- väg till många av verksamheterna, skulle förslaget försvåra kon- trollmyndighetens arbete. Detta eftersom man i dagens modell kan förlägga längre kontroller på anläggningar som ligger långt bort vilket frigör resurser i och med minskad restid. Dessa frigjorda re-

surser kan användas till kontroll av andra verksamheter. Man anser vidare att om ett system som baseras på kontrollfrekvens börjar tillämpas är det viktigt att bygga denna frekvens på hur många timmar en normal kontroll tar att utföra och att kommunerna får lämna synpunkter innan ett nytt system sätts på plats.

31. Kiruna kommun anser att en riskklassningsmodell som gene- rerar antal besök istället för antal timmar skulle vara lättare att ar- beta med och man menar att de flesta kommuner redan idag om- vandlar timmar till antal besök och att detta behöver formaliseras för att skapa likvärdighet. Den del av den föreslagna modellen där specifika risker ska vägas in ställer man dock sig skeptisk till då man anser att den innebär för mycket godtycklighet.

34. Lomma kommun anser att Statskontorets förslag till en risk- klassningsmodell som fokuserar på antal besök och inte på antal timmar kan vara ett bra sätt att göra det tydligare för livsmedelsfö- retagarna vilken kontroll som kommer att utföras. Man anser dock att det kan leda till osäkerhet hos företagen om modellen ändras så snart efter att den nuvarande införts. Tiden det tar att göra om- klassificeringar och på att informera företagen om den nya mo- dellen kan innebära att den faktiska kontrollen blir lidande.

35. Luleå kommun anser att bygga systemet på kontrollfrekvens istället för på antal kontrolltimmar gör det lättare för företagen att förstå hur kontrolltimmarna används. Man anser vidare att om ett system som baseras på kontrollfrekvens börjar tillämpas är det vik- tigt att bygga denna frekvens på hur många timmar en normal kontroll tar att utföra. Kommunerna bör också få möjligheter att lämna synpunkter på en ny modell. Om dagens modell behålls önskar man att Livsmedelsverket bättre och tydligare vägleder hur många kontrollbesök ett visst antal kontrolltimmar bör motsvara.

36. Lysekils kommun svarar med yttrande från mellersta Bohus- läns miljönämnd (Lysekil, Sotenäs och Munkedals kommuner).

Miljönämnden stödjer förslaget men poängterar att den föreslagna modellen ställer större krav på kontrollmyndigheternas kompetens och system för erfarenhetsåterföring.

37. Malmö kommun Malmö stad ställer sig positiv till förslaget och anser att den förenklade riskklassningsmodellen som föreslås blir tydligare och bättre anpassar inspektionen efter verksamhet- ens behov vilket skulle effektivisera livsmedelskontrollen och in- nehållet i kontrollen skulle få styra i högre utsträckning än antalet timmar. Man anser vidare att det är viktigt att riskklassningen blir enklare och tydligare så att den kan utföras på ett likvärdigt sätt i hela landet.

38. Mora kommun svarar med gemensamt yttrande från Mora Orsa miljönämnd och anser att det är viktigt att det finns en tydlig vägledning till en reviderad modell så att skillnaden mellan kom- muner inte blir för stor. Man befarar att den del i den nya mo- dellen där inspektören ska göra egna bedömningar av specifika ris- ker inte kommer leda till att kontrollen blir likvärdig mellan de kommunala kontrollmyndigheterna. Man ser också en risk att den gör det svårt för företagarna att förstå hur mycket de egentligen ska betala.

39. Orsa kommun svarar med gemensamt yttrande från Mora Orsa miljönämnd (se Mora kommun).

40. Partille kommun välkomnar att riskklassningsmodellen revi- deras men inte utifrån Statskontorets förslag då man är tveksam om den kommer att leda till någon förenkling. Man föreslår att Livsmedelsverket istället får i uppdrag att revidera befintlig modell och komma med förenklingsförslag där livsmedelsanläggningar tilldelas ett antal kontrollbesök. Enligt kommunens bedömning leder Statskontorets förslag till en stor risk att modellen kommer att tillämpas olika beroende på olika inspektörers erfarenhet.

45. Stockholms kommun Stockholm stad är positiv till en för- enklad riskklassningsmodell som resulterar i en kontrollfrekvens och att innehållet i kontrollen därigenom får styra i större ut- sträckning än antalet timmar. Man anser att dagens modell som bygger på kontrolltimmar skapar felaktiga förväntningar hos före- tagare i mötet med inspektörer. Man vill också peka på möjlighet- en att klassa verksamheter av samma typ så att de får samma kon- trollfrekvens.

46. Sundsvalls kommun ser positivt på Statskontorets förslag till en förenklad riskklassningsmodell som fokuserar på antalet kon- trollbesök. Man anser att detta skulle ge inspektörerna större möj- lighet att anpassa resurser och arbetsinsats efter behovet av kon- troll.

51. Töreboda kommun svarar genom Töreboda, Mariestad och Gullspångs kommuner i samarbete. Man instämmer med förslaget i att fokus i riskklassningsmodellen ska ligga på antal kontrollbe- sök istället för på antal kontrolltimmar. Specifikt kommenterar man att det är viktigt att skilja på revision och tillsyn i uträkning- arna då dessa tar olika lång tid.

52. Vadstena kommun och ser inga nackdelar med förslaget om en ny riskklassningsmodell men efterfrågar en tydlig vägledning från Livsmedelsverket vid införandet.

54. Vindelns kommun har utarbetat sitt svar i samverkan med Vännäs kommun. Man anser att förslaget att basera riskklass- ningsmodellen på kontrollfrekvens istället för på timmar är bra och ger företagaren en tydligare bild av vad den betalar för. En ny modell måste enligt deras bedömning fortfarande bygga på kost- naden per timme. Kommunen lämnar också specifika kommenta- rer på de enskilda riskfaktorerna i sitt yttrande.

55. Vännäs kommun har utarbetat sitt svar i samverkan med Vin- delns kommun. Man anser att förslaget att basera riskklassnings- modellen på kontrollfrekvens istället för på timmar är bra och ger företagaren en tydligare bild av vad den betalar för. En ny modell måste enligt deras bedömning fortfarande bygga på kostnaden per timme. Kommunen lämnar också specifika kommentarer på de en- skilda riskfaktorerna i sitt yttrande.

56. Västerviks kommun ställer sig positiva till den föreslagna mo- dellen som fokuserar på antalet besök men är samtidigt tveksamma till att den skulle innebära en förenkling. Man befarar att den flex- ibilitet som finns idag där besök kan spridas ut över treårsperioder försvinner. Man anser vidare att de frågor kring redlighet och livsmedelsbrott som är mer aktuella än tidigare måste beaktas i re- videringen av dagens modell som har fokus på mikrobiologiska risker. Man anser också att förslaget att ge utrymme för profess- ionella bedömningar i den nya modellen kan leda till ännu större skillnader mellan kontrollmyndigheters bedömningar.

59. Åre kommun anser inte att en ny riskklassningsmodell är nödvändig men efterfrågar vägledning från Livsmedelsverket för att göra schabloniserade omräkningar av tid till kontrollfrekvenser.

Man anser att nuvarande timbaserade modell lätt kan förklaras för verksamhetsutövare vilka inte heller har några problem att förstå att en del av den totala kontrolltiden måste användas utanför be- söket på verksamheten.

60. Älmhults kommun har inga synpunkter att lämna på försla- get.

62. Eldrimner ser det som positivt att riskklassningsmodellen ses över då man anser att den ibland leder till att mindre anläggningar får ett orimligt högt antal kontrolltimmar. Man lyfter också fram att erfarenhetsklassningen av företag idag kan komma att handla om vilken erfarenhet inspektören har av företaget och inte vilken erfarenhet företaget har av att göra säkra produkter. En ny modell måste därför enligt Eldrimner se till att företagen inte drabbas om inspektörerna inte har tillräcklig kunskap eller om de kontroller

som borde gjorts som skulle gett inspektörerna erfarenhet av före- taget inte har genomförts.

67. Lantbrukarnas riksförbund anser att gemensamt för risk- klassningsmodeller för livsmedelssäkerhet och miljöpåverkan är att de är mer eller mindre obegripliga för verksamhetsutövarna och ofta även för myndighetsföreträdare. Man menar att modellerna primärt är verktyg för att myndigheterna ska kunna bestämma hur mycket avgift som ska betalas eftersom myndigheterna av olika skäl föredrar att debitera i förskott. Man anser att modellerna bi- dragit till att det ofta förbises att avgiften ska motsvara myndig- hetens arbetsinsats. Förbundet har inget emot en förenklad risk- klassningsmodell men är tveksamma till att det skulle bidra till nå- gon förbättring utöver för myndighetens planering. Man anser att full kostnadstäckning relativt enkelt kan uppnås genom god plane- ring och efterhandsdebitering. Man menar också att frågan starkt kopplar till effektiviteten i myndighetsarbetet.

68. Livsmedelsarbetareförbundet instämmer i förslaget.

69. Livsmedelsföretagen kommenterar inte specifikt detta förslag men menar generellt att den bristande enhetligheten i kontrollerna över landet leder till olika villkor för företagen och snedvriden konkurrens.

70. Näringslivets regelnämnd (NNR) ser positivt på den nya riskklassningsmodell som Statskontoret presenterat och menar att regeringen bör utgå från denna modell och närmare utreda konse- kvenserna för företagens vidkommande. Ett nytt system bör ut- värderas efter några år efter införandet. Man föreslår också att andra externa informationskällor skulle kunna vägas in i modellen och ger branschens egen tredjepartscertifiering som exempel. Sam- tidigt uppmanar man till försiktighet i hur bedömningsa- spekter/informationskällor som inte har ett tydligt samband med livsmedelshantering behandlas.

72. Svensk Dagligvaruhandel stödjer Statskontorets förslag om en ny riskklassningsmodell som fokuserar på antalet kontrollbesök istället för på timmar. Man föreslår att den tredjepartscertifiering som många butiker idag tillämpar ska inkluderas i riskklassnings- modellen och att detta skulle frigöra resurser hos kontrollmyndig- heterna till butiker och anläggningar där det kan finnas större be- hov av kontroll.

74. Svenska Ägg instämmer med förslaget att det bör införas en förenklad riskklassningsmodell och anser att företagens egenkon- trollprogram, såsom ISO och BRC, borde vara en faktor i riskbe- dömningen.

77. Sveriges Gårdsmejerister instämmer i förslaget att riskklass- ningsmodellen ska fokusera på antal kontrollbesök. Man anser vi- dare att förslaget att märkning ska ingå i bedömningen av allmänna risker är bra och viktigt.

78. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att en för- enkling av riskklassningsmodellen är nödvändig för att öka förstå- elsen, tydligheten och legitimiteten för systemet. Man anser att en modell som fokuserar på antalet besök borde vara tilltalande för både företagen och kontrollmyndigheterna och att Statskontorets förslag är intressant som underlag i ett arbete med att hitta en en- klare modell. SKL anser att en analys bör göras av hur en ny risk- klassningsmodell i kombination med efterhandsdebitering skulle påverka kontrollmyndigheternas kostnadstäckning och behovet av tillräckliga resurser.

80. Visita – Svensk besöksnäring konstaterar att oberoende av om nuvarande riskklassningsmodell förändras eller om en ny modell införs krävs åtgärder för att få till stånd en mer likartad tillämp- ning och mer rättvisa, rimliga och begripliga grunder för uttaget av avgifter i de enskilda fallen. Enligt Visita finns det idag betydande skillnader i hur olika kommuner riskklassar olika typer av anlägg- ningar. Enligt Visita är det idag också svårt för företag som visar att de bedriver sin verksamhet med goda rutiner och processer för säkra livsmedel att få ändrad placering i riskklassningen och be- dömningen av kontrolltid. Att det går att förutse hur stora kon- trollavgifterna beräknas bli menar man är viktigt för företagen. Vi- sita stödjer Statskontoret i att helhetsbedömningar ska ligga till grund för bedömningar av hur väl en anläggning drivs men påpekar att det inte få uppstå en situation där brister som inte är kopplade till livsmedelshantering indirekt påverkar, och leder till höjda kon- trollavgifter. Man anser vidare att om en förändrad eller ny modell införs måste konsekvenserna för företagen undersökas innan för- ändringen genomförs.

4.2 Efterhandsbetalning av kontrollavgifter bör bli möjlig. Vägledning om avgifter för extra kontroller.

Statskontorets förslag: Ändring i förordningen (2006:1166) om avgifter för offentlig kontroll av livsmedel och vissa jordbruksprodukter för att möjligöra för kontrollmyndigheter att ta ut avgifter efter genomförd kontroll. Livsme- delsverket bör ge tydligare vägledning till kommunerna beträffande avgifter i samband med extra kontroller.

1. Riksdagens ombudsmän avstår från att lämna yttrande.

2. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att förslaget om att tillåta efterhandsdebitering utan att ställa tvingande krav på att kontroll genomförs kan leda till en ännu sämre livsmedelskontroll. Länssty- relsen anser att efterhandsbetalning kan öka olikheterna mellan kontrollmyndigheterna och leda till orättvis behandling av företag i olika kommuner. Man anser att förslaget sannolikt minskar inci- tamentet hos kommunerna att utföra kontroll, speciellt hos små kommuner. Därför menar man att ändringar i lagstiftningen som ställer krav på en tvingande kontroll enligt riskklassning eller kon- trollfrekvens är nödvändigt för att ett system som bygger på efter- handsbetalning ska fungera.

3. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att hel eller delvis efter- handsdebitering kan vara ett alternativ för kommuner där kontrol- len utförs i tillräcklig omfattning. För övriga kommuner anser man att efterhandsdebitering är direkt olämplig. Man anser att huruvida företagen upplever en bristande legitimitet eller begriplighet i av- giftssystemet är underordnad grundproblematiken att nödvändiga kontroller inte utförs. Vidare anför man att förslaget om efter- handsdebitering motverkar sitt syfte eftersom utebliven kontroll främst förklaras av resursbrist enligt Statskontorets slutsatser och efterhandsdebitering kommer att leda till att tillräckliga resurser inte kommer att krävas in.

5. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att förhandsdebitering ska kvarstå som enda alternativ och har svårt att se hur efter- handsdebitering skulle kunna gynna kontrollen. Förslaget innebär enligt länsstyrelsen att mindre kommuner riskerar få sämre möj- ligheter att planera verksamheten utifrån personella resurser. Detta kan leda till att kontrollverksamheten minskar genom att denna del av kommunens verksamhet prioriteras ner till följd av avsaknad av tid och personella resurser. Länsstyrelsen säger vidare att det finns risk för att livsmedelskontrollerna i högre grad kommer att

skattefinansieras trots att avgiftsfinansieringen av kontrollen är lagstiftad. Man anser också att efterhandsdebitering kan leda till ökade skillnader mellan företagens förutsättningar att bedriva verksamhet i olika kommuner.

6. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att den möjlighet till ef- terhandsdebitering som Statskontoret föreslår inte kommer att ge stöd till de kommuner som inte utför tillräcklig livsmedelskontroll och öka risken för kontroll uteblir. Små kommuner skulle med ett system som bygger på efterhandsdebitering få sämre förutsätt- ningar eftersom de inte får tillräcklig finansiering för att anställa extra personal. Man anser också att möjlighet till efterhandsdebite- ring kommer att leda till ökade skillnader mellan företagens förut- sättningar att bedriva verksamhet i olika kommuner och att verk- samheter med ett litet kontrollbehov riskerar att få ökade kon- trollkostnader i de fall kontrollmyndigheten väljer att ta ut en årlig schabloniserad grundavgift.

7. Länsstyrelsen i Skåne län anser att ett system med efterhands- betalning riskerar att öka sårbarheten hos kommuner med sämre resurser och förstärker risken för att kontroll uteblir. Man anser också att efterhandsbetalning kan leda till att avgiftsnivån riskerar att styra kontrollens omfattning när det istället borde vara kon- trollbehovet som ska styra.

8. Länsstyrelsen i Stockholms län ställer sig tveksam till förslaget.

Statskontorets förslag att göra efterhandsdebitering möjlig är för- enat med flera risker enligt länsstyrelsen. Bland dessa risker finns att debiteringsförfarandet kan urholka mindre kommuners möjlig- het att planera året utifrån personalresurser vilket kan leda till att livsmedelskontrollen prioriteras bort vid resursbrist. Detta kom- mer i sin tur att innebära att länsstyrelserna behöver genomföra tä- tare revisioner. Länsstyrelsen anser att förslaget som innebär att olika debiteringstillfällen kan införas skulle framstå som en orätt- vis och rättsosäker hantering av företag i olika kommuner. Om denna möjlighet införs anser länsstyrelsen att uppföljning och ut- värdering måste genomföras och att Livsmedelsverket får detta uppdrag. Länsstyrelsen föreslår att om förslaget genomförs ska det även öppnas upp för debitering i två steg där en viss del av kostna- derna debiteras i förskott som en grundavgift.

9. Länsstyrelsen i Västra Götalands län instämmer i att utebliven kontroll undergräver förtroendet för avgiftssystemet. Man befarar att om efterhandsbetalning möjliggörs riskerar detta leda till att fler kommuner genomför mindre kontroll och att skillnaden mel- lan kommunerna ökar. Man anser också att förslaget kan leda till

en ökad orättvisa mellan företagen om kommuner tillämpar olika debiteringssystem.

10. Länsstyrelsen i Östergötlands län bedömer att Statskontorets förslag om att möjliggöra efterhandsdebitering inte löser det hu- vudsakliga problemet med kommunernas livsmedelskontroll som man anser består i att vissa kommuner inte utför kontroll i till- räcklig omfattning.

11. Ekonomistyrningsverket menar att om företagens syn på av- giftsmodellen påverkas positivt av att kontrollavgifterna debiteras i efterhand har de inget att invända mot förslaget. Man ställer sig dock tveksamma till att det krävs en förordningsändring för att genomföra förslaget, under förutsättning att det endast är 9 § i förordningen som ligger till grund för förslaget. Ekonomistyr- ningsverket tolkar bestämmelsen som att den årliga avgiften ska betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår. I så fall bör fakturering även kunna ske i slutet av året utan ändring.

Beträffande Statskontorets förslag om extra kontroller anser Eko- nomistyrningsverket att med hänsyn till likvärdig behandling bör de totala kontrollkostnaderna fördelas jämt på kontrollobjekten varmed varje företag betalar en avgift som inkluderar en genom- snittlig reskostnad. En utjämning av resekostnaderna bör enligt Ekonomistyrningsverket alltid tillämpas för avgifter som tas ut för verksamheter som innebär någon form av myndighetsutövning.

12. Försvarsmakten genom Generalläkaren anser att Statskon- torets förslag om efterhandsdebitering skulle öka trovärdigheten i kontrollen och öka motivationen hos livsmedelsföretagaren. Man anser att det skulle vara en fördel att även en årlig fast administra- tiv avgift tas ut på samtliga objekt. Systemet kan enligt Generallä- karen innebära en nackdel för kontrollmyndigheten då den eko- nomiska planeringen försvåras.

13. Havs- och vattenmyndigheten tillstyrker generellt de förslag som lämnas i Statskontorets rapport.

14. Konsumentverket har inga synpunkter.

15. Livsmedelsverket anser att fördelarna med dagens förhands- debitering överväger nackdelarna även om efterhandsdebitering kan bidra till en större förståelse hos livsmedelsföretagarna. Man bedömer också att ett system som bygger på efterhandsdebitering skulle bli dyrare totalt sett och kan medföra en risk att enskilda in- spektörer sätts under press från företagen att minska kontrollens omfattning. Statskontorets förslag att efterhandsdebitering ska göras möjligt för de kommuner som vill anser myndigheten kan leda till en icke likvärdig behandling av livsmedelsföretagare i lan-

det. Man understryker också att avgiften som tas ut för livsme- delskontroll i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004 inte ska användas till tillväxtfrämjande aktiviteter vilket görs hos vissa kommunala myndigheter. Verket instämmer med förslaget att tyd- ligare vägledning bör ges beträffande extra kontroller och avser ut- arbeta en sådan vägledning.

16. Regelrådet avstår att yttra sig då remissen inte omfattar något förslag till författningstext

17. Statens jordbruksverk anser inte att ett system med efter- handsbetalning löser det grundläggande problemet att rätt antal kontroller inte görs. Man anser att det föreslagna systemet ökar myndigheternas administration och kan bli dyrare för företagen som också riskerar att få vänta en längre tid om besked om avgift.

18. Tillväxtverket bedömer att efterhandsbetalning väsentligt kan öka förtroendet för dagens kontroll. Att en eventuell reform följs upp och utvärderas ses som mycket viktigt.

19. Bjurholms kommun anser att en ändring av finansieringsmo- dellen inte kommer att åtgärda grundproblemet att vissa kommu- ner saknar tillräcklig kompetens och resurser utan snarare förvärra det. Man menar att det finns risk att tillsyn som inte är finansierad prioriteras bort och att personalplaneringen försvåras vilket kom- mer att leda en lägre bemanning på kontrollmyndigheterna. Man anser också att förslaget kommer att medföra ökad administration.

Riktlinjerna för extra kontroll anser man är tydliga redan idag men man menar att det saknas styrning och sanktioner från Livsme- delsverket för de kommuner som inte hanterar denna kontroll en- ligt riktlinjerna. Kommunen tillägger i sina övriga synpunkter att det saknas en gemensam definition för kostnadstäckning vilket le- der till stora skillnader mellan kommuner.

20. Borlänge kommun uttalar sig inte direkt om förslaget men menar att det är viktigt att behålla fokus på att det är behovet och inte de tillgängliga resurserna i varje kommun som ska styra kon- trollerna.

22. Forshaga kommun och Munkfors kommuns gemensamma miljö- och byggnads nämnd anser att nuvarande avgiftssystem är problematiskt. Man framför att det administrativa arbetet för den enskilda inspektören bör beaktas och att samtliga kommuner bör få en tydlig ram och regelverk för införande av ett nytt avgiftssy- stem.

26. Gällivare kommun instämmer inte med förslaget om att möj- liggöra efterhandsbetalning på grund av risken för att det kan leda till en större resursbrist inom livsmedelskontrollen. Man lämnar

här exempel från den egna kommunen där underskottsdebitering har skett inom hälsoskyddsområdet vilket medfört stora konse- kvenser för resurstillgången. Skulle regeringen besluta att efter- skottsbetalning ska bli möjlig måste den enligt Gällivare kommun vara frivillig och följas upp noga.

27. Göteborgs kommun Göteborgs stad är positiv till möjligheten att införa efterhandsdebitering, förutsatt att möjligheten för Kro- nofogdemyndigheten att driva in uteblivna fordringar återinförs.

Man tycker ändå att det är viktigt att systemet med efterhandbe- talning görs på ett sådant sätt att risken för att skattemedel bekos- tar kontrollmyndigheternas gemensamma planering minimeras.

28. Härjedalens kommun anser att förslaget att ge kommunerna möjlighet att debitera i efterhand och sedan utvärdera detta är bra.

30. Jokkmokks kommun anser att efterhandsbetalning kommer att medföra mer administrativt arbete vilket medför att avgifterna i livsmedelskontrollen ökar. Man anser vidare att efterhandsbetal- ning riskerar att leda till att avgiftsnivån styr kontrollens omfatt- ning istället för kontrollbehovet.

31. Kiruna kommun anser att dagens förhandsdebitering är bra och att en efterhandsdebitering som i förslaget skulle innebära en risk att ”dyra” inspektioner kommer att väljas bort. Man framhål- ler problemet med långa avstånd som en faktor. Vidare ser man att förhandsdebitering är en fördel för små livsmedelsföretag då kost- naderna sprids ut över tid.

34. Lomma kommun anser att förslaget om efterhandsdebitering är tydligare och mer rättvist för livsmedelsföretagen. Samtidigt ser man att risker med att göra det möjligt att välja mellan för- eller efterhandsbetalning då detta kan leda till ännu större skillnader mellan kommunerna. Man anser dock inte att problemen egentlig- en inte handlar om avgiftsmodellen utan om att många kommuner inte utför kontroller i tillräcklig omfattning vilket beror på resur- ser.

35. Luleå kommun anser att även om efterhandsbetalning är mer pedagogiskt kommer den att medföra mer administrativt arbete vilket leder till att avgifterna i livsmedelskontrollen ökar. Man an- ser vidare att efterhandsbetalning riskerar att leda till att avgiftsni- vån styr kontrollens omfattning istället för kontrollbehovet och att den inte löser problemet att kontroll inte utförs i tillräcklig omfattning.

36. Lysekils kommun svarar med yttrande från mellersta Bohus- läns miljönämnd (Lysekil, Sotenäs och Munkedals kommuner).

Nämnden ställer sig bakom förslaget att möjliggöra efterhandsde-

bitering som ett alternativ. Man framhåller samtidigt vikten av att varje enskild kommun får möjlighet att välja den debiteringsmo- dell som passar bäst och beskriver egna erfarenheter från kommu- ner med stor säsongsvariation där efterhandsbetalning inte är lämplig.

37. Malmö kommun Malmö stad ställer sig tveksam till förslaget och anser att det inte löser de huvudproblem som Statskontoret lyfter fram. Man anser att förslaget kommer leda till att kontroll- myndigheterna får ännu sämre möjligheter att genomföra sitt uppdrag. Att kontroll inte behöver genomföras varje år på alla fö- retag ställer krav på kontrollmyndigheterna att vara tydliga med vad verksamheterna betalar för. Problemet anser Malmö stad ligger i myndigheter som inte utför tillräcklig kontroll i förhållande till risken. För att lösa detta problem vill man istället öka Livsmedels- verkets möjlighet att använda sanktioner mot kontrollmyndigheter som inte sköter sina uppdrag. Man ser dock positivt på att låta några kommuner prova att använda efterhandsdebitering vilket se- dan kan utvärderas. Man lämnar också exempel på problem med efterhandsdebitering i sitt yttrande.

38. Mora kommun svarar med gemensamt yttrande från Mora Orsa miljönämnd och anser att förslaget medför att det blir svå- rare för kommunerna att upprätthålla en tillräcklig kontroll med tillräcklig och kompetent bemanning. Man tror inte att tidpunkten när avgiften tas ut kommer att ändra företagens syn på avgiften utan att det viktiga är att företagen får den kontroll man betalt för.

39. Orsa kommun svarar med gemensamt yttrande från Mora Orsa miljönämnd (se Mora kommun).

40. Partille kommun motsätter sig förslaget att göra efterhands- debitering möjlig. Man befarar att med detta förslag skulle mindre kontroll komma att utföras på livsmedelsområdet eftersom efter- handsdebitering inte ger kontrollmyndigheterna möjlighet att pla- nera så att det finns personaltäckning att utföra kontrollen. Om förordningen ändras anser kommunen att efterhandsbetalning ska vara tvingande och att om avgift tas ut på olika sätt blir konkur- rensvillkoren olika för företagen.

45. Stockholms kommun Stockholms stad delar Statskontorets uppfattning att dagens betalningssystem saknar både begriplighet och legitimitet och är sammantaget positiv till att möjligheten att debitera efter utförd kontroll införs. En förutsättning menar man dock är att Kronofogdens möjlighet att driva in uteblivna ford- ringar återinförs. Man framför också att tillsynen hämmas av da-

gens betalningssystem eftersom samtalen vid möten mellan in- spektör och företag alltför ofta ägnas åt avgifter.

46. Sundsvalls kommun anser att debitering efter utförd kontroll har flera nackdelar som är större än fördelarna. Man anser att ef- terhandsdebitering medför ökade kostnader för kontrollmyndig- heten vilket i sin tur leder till ökade kostnader för den enskilde livsmedelsföretagaren. Den förskottsbetalning som tillämpas idag anser man fungerar väl. Kommunen har bara tagit emot enstaka synpunkter på debiteringssystemet om att den årliga avgiften beta- las in i förväg. Dagens system ger kommunerna möjlighet att pla- nera och se till att tillräckliga resurser finns på plats. Man upplever också att den fasta årliga avgiften medför att företagen känner sig bekväma med att vända sig till sin kontrollmyndighet för att få råd under året. När det gäller extra kontroller anser kommunen att det viktiga är att brister åtgärdas och inte att kommuner ska redovisa extra kontroller. Man anser att en verksamhetsutövare ska ha möj- lighet att skicka in dokumentation som visar att bristerna åtgärdats istället för extra kontrollbesök. Man kommenterar också att be- dömningar om skillnader i timtaxa måste göras utifrån varje kom- muns förutsättningar.

51. Töreboda kommun svarar genom Töreboda, Mariestad och Gullspångs kommuner i samarbete. Kommunerna anser att dagens system med förskottsbetalning fungerar bra och är väl inarbetat hos verksamhetsutövarna. Samtidigt framför man att det är viktigt att timkostnaden är den samma i alla kommuner ur konkurrens- hänseende.

52. Vadstena kommun avstyrker denna del av Statskontorets sam- lade förslag som man anser skulle öka skillnaderna mellan kon- trollmyndigheterna och öka administrationen. Man delar inte upp- fattningen att verksamhetsutövarna generellt har invändningar mot att en årlig avgift tas ut i början av året. De företag som har invändningar har det oftast mot avgiften som sådan då de anser att livsmedelskontrollen ska skattefinansieras. Invändningar som före- tag har mot att kontrollen inte genomförts är samtidigt i alla högsta grad berättigade.

54. Vindelns kommun har utarbetat sitt svar i samverkan med Vännäs kommun. Man anser att en ändring av finansieringsmo- dellen inte kommer att åtgärda grundproblemet att vissa kommu- ner saknar tillräcklig kompetens och resurser utan snarare förvärra det. Man menar att det finns risk att tillsyn som inte är finansierad prioriteras bort och att personalplaneringen försvåras vilket kom- mer att leda en lägre bemanning på kontrollmyndigheter. Man an-

ser också att förslaget medför ökad administration. Riktlinjerna för extra kontroll anser man är tydliga redan idag men man menar att det saknas styrning och sanktioner från Livsmedelsverket för de kommuner som inte hanterar denna kontroll enligt riktlinjerna.

Kommunen tillägger i sina övriga synpunkter att avsaknaden av en gemensam definition för kostnadstäckning leder till skillnader mellan olika kommuners avgifter.

55. Vännäs kommun har utarbetat sitt svar i samverkan med Vin- delns kommun. Man anser att en ändring av finansieringsmodellen inte kommer att åtgärda grundproblemet att vissa kommuner sak- nar tillräcklig kompetens och resurser utan snarare förvärra det.

Man menar att det finns risk att tillsyn som inte är finansierad pri- oriteras bort och att personalplaneringen försvåras vilket kommer att leda en lägre bemanning på kontrollmyndigheter. Man anser också att förslaget medför ökad administration. Riktlinjerna för extra kontroll anser man är tydliga redan idag men man menar att det saknas styrning och sanktioner från Livsmedelsverket för de kommuner som inte hanterar denna kontroll enligt riktlinjerna.

Kommunen tillägger i sina övriga synpunkter att det saknas en gemensam definition för kostnadstäckning vilket leder till stora skillnader mellan kommuner.

56. Västerviks kommun framför att kontrollmyndigheter som inte utför kontroll i den omfattning som de ska gör detta i avsak- nad av resurser och att det inte har sin grund i när avgiften ska be- talas. Man menar att en möjlighet för kontrollmyndigheten att till- lämpa antingen för- eller efterhandsbetalning kan öka skillnaderna mellan olika kontrollmyndigheter. Man befarar också att förslaget kommer att innebära en ökad administrativ börda. Man menar också att det problem Statskontoret pekar på med förhandsdebite- ring delvis kan lösas med att avgiften grundar sig på kontrollbesök istället för på kontrolltimmar.

59. Åre kommun tycker inte att efterhandsbetalning är en lösning som skulle förenkla myndigheternas kontrolluppdrag. Man anser att för kontrollmyndigheter som utför den kontroll de tar betalt för spelar det inte någon roll när avgiften debiteras. Man menar samtidigt att för kontrollmyndigheter som har svårt att anskaffa resurser för att utföra sina kontrolluppdrag skulle en efterhands- debitering försvåra för verksamheten. Efterhandsdebitering, menar man, skulle också medföra större administrativa kostnader. Åre kommun är dock inte främmande till att det ska vara möjligt att debitera säsongsverksamheter i efterhand, på det sätt som Rättviks kommun tar ut avgifter.