Tidskriften Tidskriften
Analys & Kritik Analys & Kritik
Nr 3 September 2019 Årgång 18
Ur innehållet:
• Från Apollo 1969 till Artemis 2024
• Den europeiska kontrarevolutionen
• EU:s historierevisionism
• En höstbudget för grön stagnation
• Eko-fascisternas terrordåd
• Den orealistiska klimatomställningen
Tidskriften Analys & Kritik
Nr 3 September 2019 Årgång 18
2019-09-30
Tidskriften Analys & Kritik utkommer sedan år 2002
Redaktörer: Pär Grip och Göran Hallén (ansvarig utgivare) E-post adress: info@analyskritik.se
Hemsida: www.analyskritik.se
Tidskriften utkommer med minst fyra nummer per år ISSN 1651-1573
Analys & kritik värnar om:
• Den demokratiska rättsstaten och nationell suveränitet
• Medborgarskapstanken
• Den industriella välfärdsstaten
• Framstegstanken och utveckling
• Folkbildning, vetenskap och rationalitet
• Arbetets värdighet
• Humanistisk människosyn och kultur
Innehåll
Ledare 4
Vänster TAN eller höger GAL? 4
Asien bygger framtidens Magnettåg 5
Från Apollo 1969 till Artemis 2024 6
Almedalen under de yttersta dagarna 7
Den globala finanskrisen 9
Kleptokratins Moneyland 9
Euroscleros 10
Den europeiska kontrarevolutionen 10
EU:s historierevisionism 12
Det avväpnade folkhemmet 17
Det stora klimathotet: NATO 17
Den blågröna oredan 18
En höstbudget för grön stagnation 18
Regeringsförklaringen 2019 22
Den svartblå katastrofen 23
Det är rasism, dumbom! 23
Eko-fascisternas terrordåd 24
Eko-fascismen och nymalthusianismen 25
Rättsstatens kris 27
Never ending Witch Hunt #MeToo 27
Polisstat eller rättsstat? 27
Hollyweed och SVT:s flumkultur 28
Energipolitik 29
Den orealistiska klimatomställningen 29
Klimat- och miljöpolitik 33
Mediernas medvetna falska miljölarm 33
Fake climate news 34
Den kommande klimatförändringen 36
Extremhögerns klimatalarmism 37
Kultur 38 Filmindustrins historieförfalskningar 38
Nästa nummer av Tidskriften Analys & kritik utkommer senast den 23 december år 2019
Ledare
Vänster TAN eller höger GAL?
Sedan franska revolutionen talas det om vänster och höger i politiken be- roende på den historiska placeringen i den franska nationalförsamlingen. Det är således inte särskilt klargörande att utgå från denna skala för att förstå da- gens politiska situation i Sverige eller Europa. Men den trendiga och ny upp- funna GAL-TAN skalan för att förklara det ”nya politiska landskapet” och skil- da ställningstaganden till EU-projektet gör det än mer obegripligt att förstå de politiska motsättningarna. De traditio- nella politiska frågorna som ekonomisk politik, fördelningspolitik och välfärds- reformer har idag ersatts med migra- tion, tolerans, genus, miljö och klimat.
Men ”grön, alternativ och libertari- anskt” är inte motsatsen till ”tradition, auktoritär och nationalistisk”.
Anhängare av en grön ideologi kan förespråka auktoritära politiska idéer, en återgång till en svunnen tid och ett enklare liv. Eko-fascismen är ett ex- empel. Auktoritära och gröna grupper förespråkar direktdemokrati med folk- omröstningar och en inskränkning av den representativa demokratin. Gröna partier pläderar för illegala aktioner i strid mot rättstaten. Nationalism är inte med nödvändighet auktoritär el- ler traditionell. Den liberala nationa- lismen och socialdemokratin är två exempel på en inkluderande demokra- tisk nationalism. Tradition kan stå för tro på demokrati, rättstat, tillväxt och framsteg. Dessutom förändras innehål-
let i tradition i takt med utvecklingen.
Alternativ kan stå för ifrågasättande av vetenskap och rationalitet samtidigt som liberal förknippas med traditionen av upplysningsfilosofi och framstegstro.
Liberalismen står för en idétradition från 1700-talet emedan nyliberalismen utgörs av gamla nyklassiska ekonomis- ka teorier, som aldrig fungerar i verk- ligheten.
Är Liberalerna, som pläderar för Eu- ropas förenta staterna och att national- staten är obsolet, ett grönare parti än C eller MP? Kan SAP efter mer än 50 år i regeringsställning sägas stå för ett
”alternativ” i svensk politik? Inte heller framstår SAP, V eller MP som särskilt
”libertanska”, vilket åtminstone tanke- smedjan Timbro skulle ifrågasätta. Är socialdemokratin verkligen mindre
”auktoritär” än nya moderaterna? Sve- rigedemokraterna har före valet 2018 givit upp sitt motstånd mot EU, precis som V och MP. Har SD därmed blivit en del av GAL i och med att de vill om- vandla EU till det nya Tredje riket?
Det är märkligt att ologiska statsve- tenskapliga teorier fått en sådan sprid- ning i media. Förvisso får media nya motsättningar och debatter att skildra samt olika särintressen och lobbygrup- per skapar en legitimitet för sina ensi- diga agendor.
Det är dags att istället lösa väsentliga samhällsproblem och diskutera hur vi ska skapa en bättre värld i en tid av ökad oreda och nya kriser.
Asien bygger framtidens Magnettåg
I sitt sommartal den 8 september kräv- de vänsterpartiets ledare att Sverige
”omgående” ska bygga höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Mal- mö till år 2040. Det handlar emeller- tid om en gammal teknik som Sverige valde bort redan på 1980-talet med be- slutet att satsa på X2000 för att kunna utnyttja befintliga spår. Enligt EU:s revisionsrätts rapport från 2018 har europeiska höghastighetståg varit en samhällsekonomisk olönsam satsning.
Denna föreslagna bortkastade miljard- satsning på mer än 230 miljarder kro- nor (troligen närmare 400 miljarder) ska finansieras genom avskaffande av överskottsmålet och införandet av en förmögenhetsskatt. Istället för att satsa på modern tågteknologi som har högre hastigheter (600 km/h) och är energi- effektivare. Men det är väl som vanligt utslag för det konservativa vänster- partiets förkärlek för obsoleta teorier från förrförra seklet som spökar. Under 1970-talet förvandlades kommunist- partiet VPK till ett reaktionärt grönt parti som gick till storms mot modern teknologi som exempelvis kärnkraften och fusionsenergin. Genom att strypa industrin på billig energi som kärnkraft och olja ska kapitalismen avvecklas är grönsaksvänsterns korkade och in- humana strategi, som främst drabbar arbetarklassens välstånd. Därför är vänstern av ideologiska skäl helt oin- tresserad av Maglev-teknologin, utan det ska vara stålhjul och räls som under Karl Marx tid. (Se Louis ”Marx train set”.)
I maj presenterade världens största tågtillverkare CRCC det nya kinesiska Maglev tåget med en toppfart av 600- 1.000 km/h. Det är motsvarigheten till det japanska maglevtåget mellan Tokyo och Osaka, som driftssätts 2027. I Ja- pan kommer en Maglev linje att byggas mellan Nara och Kansai flygplats. Idag tar resan två timmar med tåg, men med Maglev endast 30 minuter.
Sedan 2014 har Kina byggt ut banor för magnettåg från 30 km till uppemot 3000 km. Om 20 år kan Kina ha 20.000 km magnetiska banor. En kinesisk fa- brik klarar exempelvis att bygga 80 km bana på ett år. Kina har i dag två höghastighets magnettåg och tre stads magnetvävaråg, delvis under drift och under test.
Nästa år påbörjas byggandet av en 100 mil lång magnetbana mellan Wuhan och Guangzhou. Magnetsvävartåget, som serietillverkas från 2021, utvecklas för hastigheter uppemot 1.000 km/h, men till en början blir hastigheten 600 km/h, vilket är mer än dubbelt så fort som det planerade svenska ”höghastig- hetståget”. Dagens tågfärd kan därmed minskas från 10 timmar till två timmar, vilket är snabbare än inrikesflyget.
I turiststaden Fenghuang har en 9 ki- lometer lång linje med sex stationer på- börjats och som ska vara klar juni 2021.
Denna linjes magnettåg är designat för 100 km/h.
Magnettåg har över 60 procent lägre driftskostnader än ett konventionellt tåg med stålhjul och räls. Det är dags att satsa på modern teknologi.
Från Apollo 1969 till Artemis 2024
Den 22 juli 1969 landade Apollo 11 på månen. Ett stort steg för mänsklig- heten i en tid av kulturoptimism och framstegstro. Månlandningen visar att människan varken på planeten jorden eller i universum befinner sig i ett slu- tet och ändligt system.
Men redan två år senare genomförde Nixon-administrationen drastiska ned- skärningar av NASA:s rymdprogram med utvecklande av kärnkraftsdrivna rymdfarkoster och en kolonialisering av Mars. Detta fick till följd att Werner von Braun att avgå i protest som vice VD för NASA. För bemannade rymd- färder till Mars var målet för honom och andra rymdpionjärer som Sergei Korolev. De orättfärdiga och kost- samma Indokina-krigen bidrog till en statsfinansiell kris, en dollarkris och ett sammanbrott för Bretton Woods sys- temet. Under decennier drevs NASA:s verksamhet på sparlåga. Det är endast genom Rysslands verksamhet som rymdstationen ISS har kunnat upprätt- hållas. Tack vare Kinas omfattande och långsiktiga rymdprogram satsar USA nu äntligen återigen på återvända till månen och satsa på en kolonialisering av Mars. NASA:s Artemis 2024 pro- gram förutsätter emellertid att Kon- gressen beviljar tillräckliga medel för dessa projekt. Risken är överhängande att den växande försvarsbudgeten med militarisering av rymden med United States Space Force (USSF) drabbar NASA:s möjligheter att förverkliga de ambitiösa målen om kolonialisering.
Indiens och Israels misslyckade mån- landningsförsök visar på komplexiteten
och vikten av internationellt samarbete i utforskningen av solsystemet.
Även Afrika har utvecklat satellit- tekniken och idag har elva afrikanska stater skjutit upp egna satelliter med hjälp av EU, Ryssland och Kina. Det är Etiopien, Sydafrika, Algeriet, Marocko, Egypten, Kenya, Sudan, Angola, Nige- ria, Ghana och Rwanda.
Med tanke på Sveriges geografiska läge med Kiruna Esrange och det stora intresse för rymden som finns i landet är regeringens rymdprogram fullstän- digt otillräckligt.
Sveriges rymdminister är Matilda Ernkrans, minister för högre utbild- ning och forskning och med ansvar för rymdfrågor. Trots tal om satsningar på rymden innebär budgetpropositionen att endast ca 1,2 miljard kronor per år läggs på svensk rymdforskning och rymdverksamhet under åren 2019- 2022. Istället genomförs det en minsk- ning av resurserna till dessa områden med 75 miljoner kronor 2020. En or- sak är EU-kommissionens förslag till en sammanhållen förordning för EU:s rymdprogram och en rymdprogram- myndighet, European Space Agency (ESA). Syftet med förordningen är att samla EU:s alla rymdaktiviteter i ett integrerat rymdprogram. Även på detta område överlåts den svenska verksam- heten till överstatlig EU nivå. Sveriges huvudsakliga uppgift är att finansiera EU:s rymdprogram och därmed kom- mer svensk rymdstrategi att avvecklas.
Detta är en olycklig utveckling då EU:s rymdstrategi är underordnad unionens klimatpolitiska mål.
Almedalen under de yttersta dagarna
Under årets Almedalsvecka (30 juni—3 juli) var jordens eller åtminstone Sve- riges undergång ett ledmotiv i flera partiledarnas tal. Det är inte endast på de stora dagstidningarnas ledar- och kultursidor apokalypsens dystra berät- telser om klimatdeterminismen sprids.
Först på plats i Jämmerdalen var språk- röret Per Bolund (MP) vars gröna tråd var ”klimatnödläget”, som är så allvar- lig att t.o.m. naturen fått panik. Därför ska transportsektorn redan 2030 vara helt fossilfri genom att ersätta diesel och bensin med biodrivmedel. Pro- blemet, vilket språkröret glömde att nämna, är att vid förbränning av dessa biodrivmedel frigörs kolatomer. Å ena sidan är vi beroende av skogen och na- turen men å andra sidan ska vi elda upp den för att ersätta oljan. Per Bolunds motståndare är ”klimatfegiserna” som inte törs ställa om hela samhällsekono- min och införa ett nytt samhälle enligt de miljöpartistiska gröna visioner, som påminner om 1800-talets utopiska so- cialister. Det är i själva verket modigt att våga vara ”klimatfegis” i dagens överhettade debattklimat.
Med Jonas Sjöstedt (V) vankas fyra magra år då ”överklassen äter oss ur huset, med sina rutavdrag och sänkt värn skatt”. Men de stora problemen som en icke-fungerande finansmark- nad, vilket märks tydligt av dagens låga investeringar i infrastruktur och bo- städer, nämndes inte ens i talet. Det är förvånande att vänsterpartiet förutom en sekelgammal retorik om det ”orätt- visa klassamhället” endast sysslar med
cykelställsfrågor istället för de över- gripande väsentliga samhällsfrågorna.
Problemet är att partiets tillväxtfient- liga klimatpolitik sätter stopp för an- gelägna infrastrukturinvesteringar. En fördelningspolitik förutsätter tillväxt och en större kaka att fördela. Och då återstår endast krav på en avgiftsfri kollektivtrafik, som endast leder till en misshushållning av våra skatter och att folk slutar att gå och cykla för att åka buss.
För Magdalena Andersson var ”ord- ning och reda i statens finanser” ett tema med en Välfärdskommission som ett led att bygga det gröna folkhemmet.
För moderatledaren Ulf Kristersson var integrationen Sveriges stora ödesfråga.
Om inte invandringen stramas åt ytter- ligare och integrationen löses kommer den svenska nationen att gå under. Nu hade den vuxne Ulf Kristersson emel- lertid lösningen: Minska rätten till tol- kar för invandrare och tuffa språkkrav.
(sic!)
Jimmie Åkessons tal handlade om att
”det känns inte som Sverige längre.” Ge- nom invandringen känner folket inte längre igen Sverige. Genom att ut- visa och återförvisa dessa främmande kroppar ska SD ”återupprätta käns- lan av Sverige”. Huvudfienden för SD är: ”Vänsterliberalernas nedmontering av Sverige som fri, trygg och samman- hållen nation… …får bara tillåtas bli en kort parentes i vårt lands tusenåriga historia.” Men Sverige har under sin existens blott en kortare period, en
parentes varit en fri, trygg och sam- manhållen nation under den tid då
”vänsterliberalismen” och ”multikul- turalismen” dominerat svensk politik med öppen demokrati och välfärds- stat. Det ”vänsterliberala vanstyret”
har skapat ett av världens rikaste och välmående land. Men som vanligt är det historierevisionism, en ”förvrängd verklighetsuppfattning” som gäller för det gamla fascistpartiet. Det gamla folkhem som SD drömmer om är Ru- dolf Kjelléns reaktionära vision om ett hierarkiskt klassamhälle, där de fattiga undersåtarna lyder order och hyllar sin Führer. Ett rasbiologiskt förädlad luth- ersk polisstat, militärt förberedd för det kommande globala raskriget — ci- vilisationernas krig. En vision som en fjärdedel av svenskarna numera delar enligt opinionsundersökningarna. En allianspartner som M och KD gärna vill dela regeringsmakten med, precis som de tyska ”borgerliga” partierna 1933.
Annie Lööf oroade sig för förra årets rekordtorka, algblomningen, plast i ha- ven, ett ”cementerat” utanförskap, den regionala klyvningen och kriminalite- ten. Därför behövs en ny trygghet som uppnås genom januariavtalet och mi- nusutsläpp.
För Ebba Busch Thor, som represente- rar de borgerliga som är starkare i köttet, var det de ”bortglömda”, ”förbisedda”
och värderingar temat i talet. Hon ap- pellerade till landsbygdspopulism med kritik av ”ensidiga Stockholmsperspek- tiv”. I kampen mot utanförskapet och
för en samhällsgemenskap säger KD nej till institutionaliserade böneutrop och utländsk finansiering av moskéer.
Några förslag om förbud mot klock- ringning eller förbud för utlänningar att finansiera kristna kyrkor och för- samlingar hördes dock ej. Religions- friheten är tydligen en bortglömd och förbisedd princip för dagens krisdemo- kraterna. Islamofobi utgör en central del av ”brunsmetningen”.
Precis om Annie Lööf angrep Nyamko Sabuni i sitt tal identitetspolitiken.
Men bekämpande av hederskulturen och ”integration kräver en del radikala politikomläggningar” som Januariav- talets språkkrav. Även för henne är det
”Glömda Sverige” ett givet tema. Det fanns också hopfullhet i talet med en tillsättandet av ”elektrifieringskommis- sion” som ska klara landets klimatmål.
Ovanstående alarmism och verklig- hetsskildring från riksdagspartierna blir än mer absurt då de finansieras i huvudsak av skattebetalarnas pengar.
KD, SD och V får mer än 80 procent av sin finansiering av staten. Medlemsav- gifterna står blott för några få procent av partiernas intäkter. Partierna är med andra ord förutom Centerpartiet starkt bidragsberoende och är en del av stats- apparaten. SAP får även intäkter från spel och dobbel. Det är signifikant att det är just de borgerliga partierna som tar emot statliga bidrag samtidigt som de ständigt kritiserar statligt beroende för enskilda medborgare och näringsli- vet.
Den globala finanskrisen
Kleptokratins Moneyland
Förutsättningen för kleptokratiska regimers överlevnad är existensen av offshore marknader och skatteparadis som Jersey, Cypern, Seychellerna, brit- tiska Virgin Island, St Kitts och Nevis.
Utan framväxten av offshoremarkna- der på 1960-talet som eurobonds- och eurodollarmarknaderna har aldrig kor- rupta kleptokratier kunnat utvecklats och överleva. Det finns inga begräns- ningar på hur stor kapitalflykten kan bli genom de moderna avreglerade finansystemen. Det gäller inte minst för oligarkerna i Ryssland och Ukraina som tjänat på västs hyckleri och dub- belmoral. Ukraina och Ryssland är bland de mest korrupta länderna i värl- den till följd av dessa skatteparadis. Det är förvånande att enligt Transparency Internationals, TI:s listning är Storbri- tannien och Luxemburg bland de minst korrupta länderna, trots att deras finan- siella system, City of London möjliggör kleptokraters existens och skatteflykt från hela världen. Detta indikerar att TI:s verksamhet inte är seriös, utan att det handlar om att använda korruption som en del av en geopolitisk agenda.
Det är märkligt att samtidigt som vissa debattörer karakteriserar Pu- tin-regimen som en ”kleptokratisk maffiastat”, då förutsättningen för kor- ruptionen i Ryssland har varit City of London, skatteparadisen och tillkom-
sten av ryska oligarker genom den av Jeltsin-regimens drastiska privatise-
ringsprogram under 1990-talet.
Det är ingen tillfällighet att starka finansiella intressen ville avskaffa Bretton Wood systemet, som effektivt stoppade de okontrollerade globala penningsflödena och därmed förhin- drade att bankernas verksamhet un- dergrävde demokratin i väst. För att stoppa spekulation mot valutor be- gränsades kapitalflödena och styrdes över till långsiktiga investeringar i infrastruktur. Denna framgångsrika ordning upphävdes emellertid av Nix- on-administrationen. Nu kunde återi- gen City of London ägna sig åt global finansiell handel. Bankdelningslagstift- ningen som infördes under 1930-talet i en rad länder, som Sverige och USA, för att begränsa spekulationen upphävdes i slutet 1990-talet. Tillsammans med IMF:s privatiseringsprogram av statlig egendom gynnades utvecklingen av kleptokratiska regimer runt om i värl- den. Penningtvättsaffärerna med Dans- ke Bank, SEB och Swedbank är således inga misstag utan en medveten konse- kvens av politiskt fattade beslut om av- regleringar av finansmarknaderna.
Lästips: Oliver Bulloughs bok ”Mo- neyland: Varför tjuvar och bedragare styr världen och hur man gör för att få tillbaka den” (2019).
Valet till Europaparlamentet 2019 var en kontrarevolution och innebar en ra- dikal förändring av det politiska land- skapet. Äldre statsbärande partier led ett förödande nederlag. Det gäller soci- aldemokratiska och kristdemokratiska partier. Värst drabbades Tories och La- bour i Storbritannien, som utskåpades av det nystartade Brexit-partiet och Li- beraldemokraterna. Huvudorsaken är att dessa partiers inkompenta ekono- miska politik, präglad av åtstramningar, hög arbetslöshet och ekonomisk stag- nation, skapat ett omfattande folkligt missnöje och en misstro mot dagens politiska makteliter.
Högerradikala partier gjorde stora framsteg, främst i Polen, Ungern, Ita- lien, Frankrike, Storbritannien och Belgien. Partier som ifrågasätter en inkluderande demokrati, religiös tole- rans, demokratiska fri- och rättigheter.
Detta undergräver EU:s demokratiska legitimitet. De högerradikala partierna står för en chauvinistisk militarism, som raserar allt tal om EU som ett fred- projekt, och uppbyggandet av repres- siva polisstater. Partier som skapar en fästning Europa, där såväl invandring som utvandring ska stoppas. Den fria rörligheten, som utgör kärnan i EU, kommer nu alltmer att begränsas med gränskontroller.
Den andra stora vinnaren var de gröna partierna i Finland, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Dessa partiers miljö- och klimatpolitik inne-
bär ett fullständigt raserande av den moderna välfärdsstaten och industrin.
Till råga på allt var valdeltagandet lågt, endast 51 procent. I länder som Slovakien var det endast 23 procent som röstade och i Sverige endast 55 procent. Även om svensken har blivit mer positiv, så avstår nästan varannan röstberättigad från att rösta.
Med valet av Tysklands försvarsmi- nister Ursula von der Leyen som EU- kommissionens nya ordförande visar tydligt att EU är på väg att förvandlas i federalistisk riktning, mot Europas Förenta stater, och till en militär- och säkerhetspolitisk union med en ge- mensam försvars- och utrikespolitik.
Den tysk-franska axeln förstärks, vilket ökar de politiska spänningarna inom EU. Det enda positiva var med valet att EU slapp att få Manfred Weber, en konservativ CSU:are från Bayern som ordförande. Det är naturligtvis först i efterhand som van der Leyens ordfö- randeskap kan utvärderas politiskt.
Hennes far Ernst Albrecht blev 1958 Chef de Cabinet för European Com- missioner for Competition under led- ning av Hans von der Groeben. År 1967 blev Albrecht Director-General of the Directorate-General for Com- petition. De tyska nazijuristerna Hans von der Groeben och Walter Hallstein (EG-Kommissionens första ordföran- de 1958-1967) var arkitekterna bakom Kol- och stål unionen, Romfördraget och EEC, dvs. att utifrån Tredje Rikets
Euroscleros
Den europeiska kontrarevolutionen
modell bygga en union i enlighet med de tyska kartellernas intressen. Det var först president Charles de Gaulle som satte stopp för Hallsteins planer att förvandla EEC till en superstat – Eu- ropas Förenta Stater – att skapa en ”a technocratic Areopagus, stateless and unaccountable” genom hans avgång 1967. Det var först med Lissabonför- draget som vetorätten urholkades och Europaparlamentet fick större makt- befogenheter. Dessvärre lyckades Hall- stein efter de Gaulles avgång 1969 att få in Storbritannien i EEC, vilket visade sig vare ett felaktigt beslut med kaoset efter Brexit omröstningen 2016. Hall- stein blev därefter ordförande för Eu- ropean Movement 1968-1974, där han fortsatte att verka för visionen om Eu- ropas Förenta Stater. Nu får vi återigen en tysk som ordförande för EU-kom- missionen som har sin rötter från tiden med Albrecht, Groeben och Hallstein med byggandet av en militariserad fästning Europas Förenta Stater i kon- flikt med Ryssland, Kina och USA. Är verkligen EU ett fredsprojekt? Men för Stefan Löfven är jämställdheten det viktigaste, att det blev en kvinna som ordförande och inte politiken. Detta är ett exempel på när floskler om femi- nism är som allra sämst.
Huvudinriktningen för den nya EU- kommissionen är ett ”klimatneutralt”
New Green European. Svensk neutra- litetspolitik handlar inte längre om nationell självständighet utan om kol- dioxid.
Rådsordförande blir Charles Michel, vars fader Louis varit EU-kommissio- när. Det är tydligen att en ny ärftlig EU- adel uppkommit.
Ny utrikeschef blir Josep Borrell, som är en spansk utrikesminister och
som bland annat drivit på att störta Maduro-regimen till förmån för USA:s satrap Juan Guaidó.
Med IMF:s ordförande Christine La- garde som ny ECB-chef kommer den kontraproduktiva åtstramningspoli- tiken och QE för att rädda bankerna att fortsätta. En politik som ökat sam- hällsklyftorna, gynnat populistiska partier och förstärkt stagnationen i EU – Euroscleros. Hon står nära Macron
och hans vision om Europas Förenta Stater. Christine Lagardes period som IMF-chef kännetecknas av en absurd åtstramningspolitik, som inte minst bidragit till en ökad social oro runt om i världen. IMF:s hantering av krisen i Argentina inger inga förhoppningar om någon ny ekonomisk politik inom EU.
Det är tydligt att det är det gamla EEC, Västeuropa som dominerar dagens EU, vilket näppeligen lär uppskattas i Cen- traleuropa. Vi i Norden underordnar oss som vanligt stormakten Tyskland.
Det är ingen tillfällighet att Dagens In- dustri ledarredaktion pläderar för att vi ska lära oss tyska och underordna oss EU:s stormakt.
Den nya regeringen i Italien med DF och M5F saknar folklig förankring och som återigen tillkommit genom EU- kommissionens försorg. Det var inte Salvini som utlöste krisen utan M5F hade redan före nyvalskraven restes valt en annan väg. Nu kommer Italien få uppleva en ny våg av åtstramningar i enlighet med EU:s regelverk i takt med att den ekonomiska krisen förvärras.
En åtstramningspolitik som kommer att gynna Lega och deras fascistiska al- liansbröder i FA.
I delstatsvalen i Sachsen och Bran- denburg gjorde AfD återigen stora val- framgångar.
EU:s historierevisionism
Målet med EU är skapandet av Euro- pas Förenta stater, en federal stat som USA. Såsom varje nationalistiskt pro- jekt skapas symboler som flagga och nationalhymn. Projektet omges av en rad myter om EU som ett fredsprojekt, trots att den tillkommit under kalla kriget och utgör en integrerad del av den atlantiska alliansen Nato. Alla nya EU-medlemmar är också med i Nato.
EU är ett imperium med globala utri- kespolitiska och militära ambitioner.
Försöken att skapa en EU-identitet har emellertid misslyckats och fortfarande ser de flesta européer som medborgare i nationalstater. I projektet ingår där- för att skapa en gemensam europeisk historia. Ett exempel är Europaparla- mentets resolution den 19 september 2019 om vikten av europeisk hågkomst för Europas framtid (2019/2819(RSP)).
Enligt denna antagna resolution av 82 procent av parlamentarikerna har EU enats om en historisk förklaring till andra världskrigets utbrott, nämligen att Molotov-Ribbentrop pakten 1939
”banade väg för andra världskrigets ut- brott”.
”Europaparlamentet betonar att an- dra världskriget, det mest förödande kri- get i Europas historia, började som ett direkt resultat av den ökända nazityska- sovjetiska ickeangreppspakten av den 23 augusti 1939, även kallad Molotov–Rib- bentrop-pakten och dess hemliga proto- koll, varmed två totalitära regimer som hade det gemensamma målet att erövra världen delade upp Europa i två inflytel- sezoner.”
Redan år 2009 antog OSSE en reso- lution som “likställde Sovjets och Na- zitysklands ansvar för att starta Andra världskriget”.
Men för den som läst lite historia vet att andra världskrigets utbrott är mer komplex och innehåller fler aktörer.
Paktens överraskande tillkomst har sin bakgrund av händelseutvecklingen ef- ter Hitlers makttillträde 1933 och om- världens reaktioner. Fram till pakten i augusti 1939 hade Sovjetunionen sedan december 1933 försökt återupprätta den antityska ententen från Första världskriget. Dessa försök misslyckades till följd av den utbredda antikommu- nismen och misstron mot Sovjetunio- nen. Polen slöt en icke-angreppspakt med Nazityskland i januari 1934, vars udd var riktad mot den gemensamma fienden judeo-bolsjevismen. Polen var en konsekvent motståndare till kollek- tiv säkerhet med en allians med Sovjet.
Det anglo-tyska flottavtalet i juni 1935 och den brittiska appeasment politiken ledde fram till München-överenskom- melsen september 1938, som innebar dödsdomen mot Tjeckoslovakiens de- mokrati och självständighet. 1 Det var då världskriget blev oundvikligt, som Winston Churchill också konstaterade i sitt underhustal den 5 oktober 1938.
En överenskommelse som innebar en uppdelning av inflytelsesfärer precis som Molotov-Ribbentrop pakten, en sovjetisk variant av appeasement poli- 1 Läs Tim Bouveries bok ”Appeasing Hitler:
Chamberlain, Churchill and the road to war”
(2019).
tiken gentemot Nazi-Tyskland. Under den tyska ockupationen 1938 passade de auktoritära regimerna i Polen och Ungern på att kapa åt sig territorium (Cieszynregionen) från det sönderslit- na Tjeckoslovakien, som segrarmak- terna skapat 1919. Winston Churchill kallade därför polackerna för ”schaka- ler”.
Vidare ingick Nazi-Tyskland 22 mars 1939 ett avtal med Litauen, där Tysk- land erhöll Klaipedaområdet. Och den 7 juni 1939 ingicks en icke-angrepps- pakt mellan Tyskland och Lettland.
Enligt postmodern polskt historiskt narrativ hävdas att pakten var en kon- spiration riktad mot Polen och det var ingen skillnad mellan den tyska inva- sionen den 1 september respektive den ryska 16 dagar senare. Men den som läst historia vet att vare sig den polska, brit- tiska eller franska regeringarna, som tidigare förklarat Tyskland krig, ald- rig förklarade krig mot Sovjetunionen.
Dessutom hade förmodligen aldrig Po- len hjälpt Frankrike med en andra front om det blivit angripit av Tyskland före den 1 september 1939.
De stora västmakterna föredrog ett närmande till Nazityskland framför kollektiv säkerhet och en allians med Sovjetunionen. Det fanns dock enskil- da politiska ledare i väst som ville skapa en kollektiv säkerhet och försökte när- ma sig Sovjetunionen, som exempelvis Tjeckoslovakiens president Eduard Beneš, Winston Churchill, Rumäniens utrikesminister Nicolae Titulescu och de franska utrikesministerna Joseph Paul-Boncour och Louis Barthou.
Så sent som april 1939 erbjöd Sovjet Frankrike och Storbritannien en alli- ans mot Nazityskland, men Foreign Of- fice avvisade även detta förslag. Detta
resulterade i att juden och utrikesmi- nistern Maksim M. Litvinov, som till skillnad från flera västliga ledare tagit Mein Kampfs antisemitism och geopo- litiska agenda (Lebensraum) på allvar, avsattes och ersattes av Molotov. Detta ledde till en gradvis ominriktning av den ryska utrikespolitiken inte minst till följd av hur Storbritannien hante- rade förhandlingarna med Sovjetunio- nen under sommaren 1939 när Röda armén utkämpade ett krig mot Japan under augusti månad. Västmakterna var uppenbarligen inte intresserade av en allians var Stalins logiska slutsats.
Mot denna bakgrund och risken för ett tvåfrontskrig med Japan och Tyskland 1939 var de avgörande faktorerna bak- om Molotov-Ribbentrop pakten. Sov- jetunionen var det sista land som slöt en non-aggressionspakt med Tyskland.
Andra världskriget utlöstes genom Storbritanniens och Frankrikes krigs- förklaring i september 1939 till stöd för en icke-demokratisk auktoritär regim.
En krigsförklaring som borde ha följts av ett anfall på Tysklands västfront om västmakterna verkligen ville värna om militärdiktaturen Polens självstän- dighet. Men istället avvaktade man den tyska invasionen 1940 och genom landsförrädare som Laval och Petain, vilka konsekvent motverkat allianser med Sovjetunionen och militär hjälp till Tjeckoslovakien 1938 och 1939, för- vandlades Frankrike till en allierad lyd- stat till Nazi-Tyskland.
Självklart var Molotov-Ribbentrop pakten, precis som många andra stor- maktsöverenskommelser, till nackdel för småstater. Baltikum, Rumänien och Finland hamnade under rysk inflytel- sesfär. Sovjet försåg den tyska krigs- makten med nödvändiga varor, som
möjliggjorde invasionen av Frankrike.
Pakten demoraliserade den anti-fascis- tiska opinionen, vänstern och arbetar- rörelsen i väst.
Med tanke på att det var Sovjet- unionen som befriade Polen och Auschwitz från Nazi-Tysklands ocku-
pation förefaller EP resolution vara ett historierevisionistisk verk i syfte att skapa en ny reviderad historiesyn för EU-imperiet. Det blir därför märkligt när ”Europaparlamentet fördömer den historiska revisionism och glorifiering av nazikollaboratörer som förekommer i vissa av EU:s medlemsstater” men sam- tidigt gör sig skyldig till historierevisio- nism.
Resolutionen jämställer även sta- linismens brott med nazismen. Även om Stalinregimen begick massmord, deporteringar och det finns skrämman- de likheter mellan raskrig och klasskrig finns det stora skillnader som natio- nalsocialismens Förintelse. Dessutom genomförde även kolonialmakterna under kriget folkmord. Ett exempel är Storbritanniens agerande i Bengalen där minst tre miljoner människor svalt ihjäl 1943 till följd av en medveten ko- lonialpolitik. Men efter Brexit kanske historien återigen skrivs om av Euro- paparlamentarikernas unika historiska expertkompetens.
Historierevisionismen i EP resolu- tionen har sin bakgrund i den politiska förändringen i främst Polen och Tysk- land. I Polen hyllar regeringspartiet PiS Pilsudski-diktaturen. I Tyskland har till följd av Eurokrisen 2010 och utrikespo- litiska händelser som Ukraina 2014 har landets självbild förändrats. Tidigare var rädslan för att Tyskland ska för- knippas med Tredje Riket varit stark.
Men med AfD:s framväxt, som idag är ett de tre största partierna, har en mer aktivistisk utrikespolitik och tysk mili- tarism blivit återigen accepterat.
Efter avnazifieringen 1945 återupp- rättades flertalet gamla nazister med kalla kriget och bildandet av Nato.
Gamla nazister återgick i statlig tjänst, inom säkerhetstjänsterna och militä- ren. Hitlers makttillträde förklarades som ett historiskt misstag. Först med Adolf Eichmann rättegångarna 1961
och Frankfurt Auschwitz rättegång- arna 1963-65 samt med historiker som Fritz Fischer kunde det beläggas att Adolf Hitler och Nazi-Tyskland inte var något misstag i tysk historia. När historiestriden, Historikerstreit, 1986 utspelade sig med Ernst Noltes histo- rierevisionistiska utspel engagerade sig historiker och media mot denna historieförfalskning. Sedan ett par år har ett antal tyska professorer återigen framfört historierevisionistiska stånd- punkter. Men numera är det emellertid alldeles tyst i media. Inga professorer angriper idag dessa historierevisionis- ter. Detta visar på ett skrämmande pa- radigmskifte i tysk politik.
Ett exempel på nutida historierevisi- onister är professorn Jörg Baberowski (f 1961) på Humbold universitetet. Un- der 1970-talet tillhörde han den maois- tiska vänsten, KBW, och hyllade Stalin, Mao och Pol Pot. Sovjet var enligt dessa K-grupper ”socialimperalistiskt” och utvecklade en pervers form av tysk na- tionalism där Bundeswehr och militär upprustning var en ledstjärna. Under 1980-talet kom maoisterna att utgöra ett kärnan inom ”Realos” falangen inom Die Grünen. Baberowski har än idag kvar sin fascination för aukto-
ritära ledare, som Al-Sisi och Adolf Hitler. I seminarier har Baberowski försökt återupprätta Carl Schmitt, van den Bruck och andra tänkare tillhö- rande den konservativa revolutionen.
På konferenser har fördelar med dik- taturer framhållits. Med Baberowskis historiska studier 1982-88 kom han att relativisera Nazi-Tysklands brott mot mänskligheten. När Ernst Nolte inledde den stora historiestriden i juni 1986 var Baberowski en av hans få för- svarare. För Nolte var bara nazister- nas Förintelse endast en reaktion, ett försvarskrig mot judeo-bolsjevismen.
Dessa historierevisionistiska argument smulades sönder av hans motståndare, som Jürgen Habermas, Hans Momm- sen, Rudolf Augstein på Die Spiegel m.fl. Baberowski livsuppgift blev att re- habilitera Nolte och därför började han publicera böcker om Sovjetunionen.
Hans tes är att oktoberrevolutionen var en attack mot den europeiska civilisa- tionen och att stalinismen en oundvik- lig konsekvens av revolutionen. Därför utgjorde Operation Barbarossa 1941 ett berättigat självförsvar. Baberowskis forskning har fått stöd av den tyska militären och han har nära förbindel- ser med exempelvis MGFA. Eftersom han är starkt influerad av Heidegger, Foucault och Gadamer finns inte några historiska objektiva fakta, utan det är berättelsen som är det centrala för alla postmodernister. Därför hävdar också Günter Deckert och Horst Mahler att det aldrig funnits något Auschwitz. Ba- berowski hävdar att våld är conditio humana, ett fundamentalt villkor för mänsklig existens sin bok Räume der
Gewalt (2015). 2 Eftersom våld upp- står utan orsak gäller det att det finns en stark repressiv stat för att förhindra anarki och terror. Bolsjevikerna vann därför att de var mest brutala och de be- hövde första världskriget hävdar han. 3 Trots att bolsjevikerna och de serbiska socialdemokraterna var de enda kon- sekventa motståndarna mot världskri- get. Brutaliseringen utvecklades under inbördeskriget där 14 stater interve- nerade i Ryssland till stöd för de vita, som bedrev omfattande progromer och massakrer på bönder. Den röda terrorn utvecklades i försvaret av makten och handlade inte om tankespöken som Ba- berowski påstår. Baberowski hävdar att stalinismens terror skedde utan någon egentlig orsak, utan var en produkt av en galning. ”The violence was a product neither ot the system nor of social cont- licts”. Bolsjevismen förklaras med dess kult av våld och dödande. Stalinismen var ett resultat av marxismens strävan efter modernitet. De var ”eager pupils of the Age of Reason och Enlightenment”.
För Baberowski var det Stalin som var aggressatorn som ville anfalla Tysk- land, trots att några historiska belägg saknas för detta påstående. Men denna argumentation utgjorde kärnan i Go- ebbels propaganda inför Operation Barbarossa för att rättfärdiga ”försvars- kriget”. Det var Stalins fel att det ägde rum massmord på östfronten. ”Stalin and his generals forced on the Wéhr- 2 Se även Wolfgang Sofsky ”Traktat über die Ge- walt” (2005) och Jan-Philipp Reemtsma ”Die Ge- walt spricht nicht: Drei Reden” (2002).
3 Jörg Baberowski ”Scorched Earth: Stalin’s Reign of Terror” (2016).
macht a new kind of war that no longer spared the civilian population”. 4 Enligt Baberowski var nazisterna mindre bru- tala än ryssarna. ”Unlike the Nazis, the Bolsheviks not only waged war against foreign enemies; they also killed off those on the domestic front.” Men detta ägde även rum i Nazi-Tyskland. Dessa påstå- enden visar att Baberowski går väsent- ligen längre med sin argumentation än vad Nolte gjorde 1986. Idag väcker sådana historierevisionistiska åsikter inga reaktioner i Tyskland. Bland aka- demin råder återigen tyst konformitet (Selbstgleichschaltung).
Baberowskis åsikter är nämligen numera allmänt accepterade med att relativisera nazismens brott och för att skapa legitimitet för en tysk aktiv utrikespolitik. Försvarsbudgeten ökar kraftigt till 2024. Tyskland deltar idag i 18 militära operationer utomlands och har återigen trupper till gränsen till Ryssland.
I en artikel i Die Welt hävdade ett an- tal högerinriktade militärhistoriker att Tyskland var inringat och kriget 1914 var endast ett försvarskrig. 5 Kriget var inte Tysklands fel. De hänvisade till Clarks och Münklers böcker. 6 Artikeln och Münklers bok är en attack på Fritz Fischers teser i boken ”Germanys Aims in the First World” (1961). Tyskland hade uppmuntrat Österrike att angri- pa Serbien och gett blank check. Med tyska regeringens September program 4 Baberowski ”Kriege in staatsfernen Räumen”
s.305.
5 ”Warum Deutschland nicht alleine Schuld ist” i Die Welt 2014-01-04.
6 Christoffer Clark ”The Sleepwalkers: How Euro- pa entered the First World War” (2014) och Her- fried Münkler ”Der Grosse Krieg: Die Welt 1914 bis 1918” (2013).
1914 var målet att Tyskland skulle upp- nå hegemoni i Centraleuropa inklusive Belgien, Frankrike. Med en ekonomisk union med de nordiska länderna, Ita- lien och Polen (dvs. sedermera Tredje Riket och dagens EU) skulle Ryssland pressas tillbaka.
I Der Spiegel nr 7 publicerades 2014 artiklar som trivaliserade Nazi-Tysk- lands krigsbrott och rehabiliterade Ernst Nolte, som enbart försvarat den akademiska friheten. I artiklar hävda- des att det var Polen som var ansvarigt för kriget 1939. Baberowski uppträdde i artiklar som försvarare av Nolte.
EP uppmanar medlemsstaterna ”att effektivt förbjuda nyfascistiska och ny- nazistiska grupper och andra stiftelser eller sammanslutningar som hyllar och förhärligar nazism och fascism eller an- nan form av totalitarism...”
Ett problem är vad som definieras och innefattas med ett ”totalitarism”
begrepp. Inbegriper det alla former av kommunistiska organisationer? Vil- ken form av islamism omfattas? För- utom nyfascism och nynazism är även identitära och radikalkonservativa grupper uttryck för totalitarism? Dessa ställningstaganden lämpar sig föga för domstolar att avgöra. Vad innebär det att hylla och med förhärligande?
Sverige har sedan 1930-talet valt att inte förbjuda åsikter och nazistiska or- ganisationer. Däremot bestraffas själv- fallet kriminella handlingar.
Förbud mot åsikter kan vara en kon- traproduktiv strategi och riskerar att skapa martyrskap. En organisation som bedriver underjordisk verksamhet är svårare att kontrollera. Det kan också öka risken för en fortsatt radikalisering och utveckling till terroristorganisatio- ner.
Det avväpnade folkhemmet
Enligt Försvarsberedningens slutbe- tänkande, ”Värnkraft” (Ds 2019:8), ut- gör klimatförändringarna ett allvarligt säkerhetspolitiskt hot mot Sverige.
”Ett varmare klimat med issmältning till följd kan även leda till ökade mot- sättningar i Arktis där framför allt Ryss- land, men också Kina och USA ökar sin militära närvaro för att säkra sina stra- tegiska intressen.” (s.38)
Med tanke på att NATO är världens största enskilda utsläppskälla av koldi- oxid utgör således enligt beredningens logik NATO ett säkerhetspolitiskt hot.
Enligt en rapport från Brown uni- versitet är USA:s krigsmakt den enskilt största utsläppskällan till koldioxid i världen. 1
”DOD emissions for all military ope- rations from 2001 to 2017 are estima- ted to be about 766 million metric tons of CO2e.” ... ”For example, in 2017, US DOD greenhouse gas emissions were 59 million metric tons (not including bio- genic emissions) of CO2e. In that same year, Pentagon emissions were greater than Finland, which emitted 46.8 mil- lion metric tons, Sweden which emitted 50.8 million metric tons, and Denmark which emitted 33.5 million metric tons of CO2e.”
Dessa utsläpp blir än större om vi lägger till samtliga NATO-länders krigsmakter. Med tanke på att samtliga borgerliga partier anser klimathotet vara den mest prioriterade politiska 1 ”Pentagon Fuel Use, Climate Change, and the Costs of War” (juni 2019).
frågan idag blir deras krav på ett NA- TO-medlemskap minst sagt problema- tiskt. Hade de borgerliga partierna som denna tidskrift hävdar, att det förelig- ger inget akut klimathot, klimatnödlä- ge, hade deras argumentation varit mer logisk.
Särskilt KD:s argumentation för NA- TO-medlemskap och att NATO-länder ska ha möjlighet att införa kärnvapen på svenskt territorium samtidigt som Lars Adaktusson röstat nej till abort i Europaparlamentet visar med all tyd- lighet på hyckleriets utbredning. Inte minst då han tvingats lämnat partisty- relsen och vice ordförandeskapet, då han försvarat ”rätten till liv” med sitt märkliga abortmotstånd men samtidigt försvarat amerikanska kärnvapen på svenskt territorium och svenskt mili- tärt deltagande i amerikanska krigsä- ventyr och folkrättsbrott.
Ett fossilfritt försvar torde snarare bestå av laser- och partikelstrålvapen, maglevkanoner samt vätgasdrivna kärnvapen laddade robotar. Men några sådana vapenstrategier saknas i För- svarsberedningens fossila betänkanden, där interoperabilitet till NATO:s obso- leta fossila krigsförmåga är det primära för Sverige.
Enligt Klimatlagen borde den svens- ka militära upprustningen i enlighet med Försvarsberedningens förslag vara omöjliga att genomföra. Men i prakti- ken är klimatet inte ett överordnat mål för riksdagen, utan ytterst är det NATO som avgör vår säkerhetspolitik.
Det stora klimathotet: NATO
Den blågröna oredan
En höstbudget för grön stagnation
Den blågröna fyrpartibudgeten (prop.
2019/20:1) är en utpräglad kompro- missprodukt som saknar såväl verklig- hetsförankring som framtidsvisioner.
Givetvis innehåller även denna budget bra och vettiga satsningar. Men trots att fakta och prognoser tyder på en ned- gång i världsekonomin och en ökad risk för en global finanskris innehåller bud- getförslaget få åtgärder för att stimu- lera tillväxten och öka investeringarna, särskilt i infrastruktur. Exempelvis fortsätter bostadsbyggandet att falla till nivåer som Sverige hade under andra världskriget. Istället för att bygga bort bostadsbristen och trångboddheten är det för regeringen det väsentliga att hålla sig inom det finanspolitiska ramverket. Dokumentärfilmen Push visar på hur illa bostadsmarknaderna fungerar i dagens spekulativa värld, där fastighetsägare och finansintressen prioriteras före det arbetande folkets intressen. Ungefär som vid de senaste finanskriserna då bankernas särintres- sen alltid prioriteras före anställda, in- dustrin och skattebetalarna.
Det är nu omfattande investeringar borde igångsättas för att få fart på till-
växten och förhindra att arbetslöshe- ten kan nå så extremt höga nivåer som över sju procent. Det finns en tydlig historisk korrelation mellan investe- ringsnivåer och arbetslöshet. Det är häpnadsväckande att arbetarrörelsen har övergivit målsättningen om full sysselsättning, vars sociala konsekven- ser vi kan se i våra förorter. Under 1950- och 60-talet var arbetslösheten mindre än två procent. Med oljekriserna och stagflationen under 1970-talet ökade arbetslösheten till 2-4 procent. Efter 1990-talets kris ökade arbetslöshetsni- våerna till 6-11 procent. Under 2000-ta- let har arbetslöshetsnivån legat mellan 6-8 procent även under högkonjunk- turer. Det är tydligt att med den nya normpolitiken med åtstramningar och EU:s finansiella ramverk – det ”gröna folkhemmet” – har arbetslösheten per- manentats, vilket skapat segregation och ökade samhällsklyftor.
Tillväxten i produktiviteten väntas förbli lägre än före finanskrisen de när- maste åren med endast 0,6-1,4 procent per år.
BNP per capita tillväxten är idag den lägsta under hela efterkrigsperioden:
1951–1972: 3,1 procent per år.
1973–1993: 1,4 procent per år.
1994–2006: 3,1 procent per år.
2007–2021: 0,9 (!) procent per år.
”Om man studerar tillväxten för BNP per capita under perioden 2014–2018 placerar sig Sverige ändå i linje med USA och före länder som Danmark,
0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 90 000 100 000
1938 1940 1942 1944 1946 1948 1950 1952 1954 1956 1958 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018
Antalet färdigställda lägenheter och småhus 1938-2018
Småhus Flerbostadshus Linjär (Flerbostadshus)
Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Norge, Schweiz och Kanada. Sett till ut- vecklingen sedan 2000 har Sverige haft en högre tillväxt i BNP per capita än de flesta andra jämförbara länder.” (s.178) Det säger något om krisens allvar inom OECD-området när andra länder har en ännu sämre tillväxt per capita än Sverige.
Idag är det billigt att låna. Riksgälden kan t.o.m. få betalt för att låna. Ett lån på exempelvis 500 miljarder kronor till samhällsekonomiska lönsamma pro- jekt borde tas. Flera nationalekonomer förespråkar inrättandet av en kapital- budget, som Sverige hade innan den första borgerliga regeringen avskaffade den 1977. Driftbudgeten ska givetvis vara i balans under en konjunkturcykel och täckas av skatter, men precis som företag, privatpersoner och kommuner bör självklart även staten kunna låna till samhällsekonomiskt lönsamma
produktiva investeringar. Särskilt när tillväxttakten minskat kraftigt, arbets- lösheten ökar och statens tillgångar ökar. Denna blågröna budget är ännu en i raden av strama budgetar inom ramen för EU:s krav på stabilitet och överskottsmål. Trots att arbetslös- heten är fortsatt hög och särskilt för utrikes födda väljer regeringen att be- tala av på statsskulden före angelägna investeringar i bostäder, ny teknik och infrastruktur. Förutom ett antal satsningar på polisen, försvaret, ”vård, skola, omsorg”, hålls den offentliga konsumtionen tillbaka genom omfat- tande nedskärningar inom den statliga sektorn (se tabell 4.2).
Läget i finanserna är med andra ord under kontroll. På frågan om reger- ingen har spenderbyxorna på kan det konstateras att den offentliga konsum- tionen växer betydligt långsammare än den privata konsumtionen och ekono- min som helhet. Under 2019–2023 be- räknas BNP växa med 1,4-1,8 procent om året samtidigt kommer den offent- liga konsumtionen att minska med 0,2 procent årligen. Med tanke på stigande arbetslöshet och angelägna behov bör den offentliga konsumtionen öka mer i syfte att öka tillväxttakten i ekonomin.
Det är en åtstramande budget där regeringen samlar i ladorna genom överskottsmålet och den offentliga nettoförmögenheten slår nya rekord.
Förutom överskottsmålet tillsammans med utgiftstaket, som styr budgetpro- cessen, från ett skuldankare till 35 pro- cent av BNP, vilket innebär att Sverige inte bör låna upp pengar i stället för att amortera av på statsskulden. Där- med omöjliggörs en lånefinansiering av investeringar. Frågan är varför skat- tebetalarnas pengar ska hamstras i of-
fentliga lador istället för att investeras i framtiden och skapa full sysselsätt- ning? Och varför har Sverige högre budgetkrav än de krav som EU ställer.
Varför ska medborgarna betala skatt för att staten med överskottsmålet samlar i ladorna? Skattemedlen ska användas till angelägna och väsentliga uppgifter, som försvar och rättsväsendet, inte för att berika staten och minska utrymmet för privat konsumtion.
Den offentliga nettoförmögenheten har ökat starkt sedan den rödgröna regeringen tog över makten 2014. I år kommer den att uppgå till cirka 1.349 miljarder kronor eller 27 procent av BNP (se tabell 8:22).
Återigen. Varför ska den offentliga sektorn samla i ladorna? I synnerhet när det offentliga placerar sin förmö- genhet på börsen och andra fondpla- ceringar. Använd dessa tillgångar till investeringar istället för att spekulera med skattebetalarnas tillgångar. Är höghastighetstågen, dvs. magnetsvä- vartåg, en samhällsekonomisk lönsam investering kan dessa betalas på ett par
år genom att använda befintliga till- gångar. Men detta gör inte regeringen, vilket gör talet om att investera för framtiden till innehållslös retorik.
Även om en finansiell expansion är nödvändig för att få upp tillväxttakten är det viktigt att den används till att öka produktiviteten i samhällsekonomin.
Med dagens negativa och låga räntor samt med hushållens skuldsättning är det inte den generella efterfrågan som behöver ökas, utan produktiva inves- teringar i näringslivet och i infrastruk- tur. Exempelvis i bostäder, vatten- och avlopp, vägar, broar, tunnlar, hamnar, flygfält samt uppbyggande av nya in- dustrier, som stålverk, tågfabriker (Maglev), kärnkraftsverk, gruvor och batterifabriker.
Investeringarna i en förnyelse av in- dustrisektorn kräver stora insatser i utbildning och rekrytering av utländsk arbetskraft. Sverige saknar idag in- hemsk kompetens att bygga kärnkrafts- verk och Maglev tåg.
Därför är det en dyster läsning när Statens medieråd konstaterar i sin se- naste rapport att ungas läsandet av böcker och tidningar når sin lägsta nivå någonsin. 2012 läste 23 procent av 17–18-åringarna dagligen på friti- den. 2018 är det endast 11 procent. Ett gigantiskt misslyckande för skolan och dagens kravlösa och illiterata uppfost- ran. Fortsätter denna utveckling är det omöjligt att upprätthålla ett högtekno- logiskt industrisamhälle. Det kanske är dags att rekrytera högutbildad kinesisk arbetskraft till Sverige och avveckla det svenska skolväsendet. Det skulle sänka skattetrycket avsevärt och frigöra re- surser.
Samtidigt med en stram budget slö- sas medel bort på diverse dyrbara klimatsatsningar som klimat- och indu- striklivet på 2,9 miljarder kronor. 800 miljoner satsas på bidrag till solceller, trots att dessa ger en tio gånger högre koldioxidutsläpp enligt livscykelana- lyser (LCA) än dagens svenska elmix av vattenkraft och kärnkraft. Åtgärder som handlar mer om symbolpolitik för att tillfredsställa miljöpartiets och cen- terns plakatpolitik.
Samtidigt som försvarsbudgeten till- förs 5 miljarder kronor ytterligare per år avskaffas värnskatten, vilket innebär ett skattebortfall på 7 miljarder. Istället borde värnskatten justeras och höjas för att kunna finansiera den militära upprustningen till 1,5 procent av BNP.
Statlig skatt ska utgå efter inkomst- nivån och inte efter bostadsort. En skattereduktion av den statliga skatten med 137 kronor per månad för boende i kommuner som ingår i stödområde A och B strider mot likhetsprincipen.
En del av skattesänkningen kommer för landsbygdsborna gå till höjda skat- ter på bensin och diesel samt höjda for- donsskatter.
Centern har fått igenom en sänkt arabetsgivaravgift för unga och ny- anlända. Den borgerliga regeringen genomförde en liknande reform vars utfall gav få jobb till en hög kostnad. En sådan åtgärd innebär främst en kost- nadsminskning för företag och kan ge ökande vinster. Men en minskning av löneskatterna har inga effekter på sysselsättningen. För att kompensera en sänkning av inkomstskatter och ar- betsgivaravgifter borde fastighets- och förmögenhetsskatter återinföras så att arbete och studier lönar sig bättre.
Det är häpnadsväckande att inför en lågkonjunktur avveckla Arbetsförmed- lingens verksamhet. Det finns ingen- ting som visar att privata konsulter är effektivare, utan tidigare erfarenheter är avskräckande. Internationella erfa- renheter är dessutom begränsade.
Höstbudgeten innebär en förstärk- ning av domstolsväsendet med 280 miljoner kronor, vilket är väsentligen mindre än vad Domstolsverket hade begärt, nämligen 1,5 miljarder kronor.
Således kommer målbalanserna att öka på domstolerna, vilket drabbar enskil- da och näringslivet.
Det framstår märkligt att en social- demokratisk regering i sin budget inte redovisar utvecklingen av inkomstklyf- torna i samhället. Enligt nyckeltalet Gi- ni-koefficienten, som SCB redovisar är 2017 det högsta värdet sedan 1991, från 0,226 till 0,322. Enligt SCB:s rapport i juni i år tillhör Sverige de EU-länder där inkomstskillnaderna ökat mest se-
Regeringsförklaringen 2019
Årets regeringsförklaring den 10 sep- tember innehöll inga överraskningar, förutom att fyra orter ska få statliga servicekontor efter det att statliga myn- digheter tidigare flyttat sin verksamhet.
Klimatomställningen är den blågrö- na regeringens stora vision, som inte enbart innebär ett enormt slöseri med gemensamma resurser, utan dessutom minskar produktiviteten i samhälls- ekonomin. En klimatomställning som näppeligen bidrar till att utrota världs- fattigdomen.
Efter alliansen med L och C samt Margot Wallströms avgång som utri- kesminister har avståndstagandet till ett svenskt Nato-medlemskap strukits
i regeringsdeklarationen jämfört med förklaringen i januari i år. Istället be- tonas alltmer det transatlantiska sam- arbetet med USA. Med tanke på den politiska utvecklingen i USA är detta verkligen ett genomtänkt beslut? Var- för ska Sverige självmant dras in i stor- makternas konflikter och krig?
Trots livsmedelsstrategin och bon- depaketet för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft stödjer regeringen reformeringen av CAP-sys- temet, som innebär en fortsatt avveck- ling jordbruksnäringen.
Samtidigt som 240 kommuner har bostadsbrist minskas produktionen av nya bostäder.
dan 2007, även om inkomstfördelning- en fortfarande är jämnare än i många andra EU-stater. Främst har skillna- derna ökat mellan utrikes och inrikes födda personer. Andelen personer med låg ekonomisk standard har ökat från 7,3 procent 1991 till 14,9 procent 2017.
Regeringens särskilda skatt för plast- påsar tillhör kategorin symbolpolitik.
Plast tillverkad av olja finns överallt och att lägga en skatt på påsar har ing- en betydelse för klimatet, utan föror- sakar endast problem för handeln och konsumenterna. Dessutom finns det inga bättre miljö- och klimatmässiga alternativ till plastbärkassar. Från och med 1 maj 2020 utgår en skatt på 30 öre respektive tre kronor på en kasse. Syf- tet är att få ned användningen av plast-
bärkassar till 40 personer per person enligt ett EU-direktiv.
Läs Analys & kritiks skrift ”Länge leve den hållbara plastpåsen” (nr 82, 2019), ett försvar för plasten och dess betydelse för en hållbar ekonomi.
Det är rasism, dumbom!
Den svartblå katastrofen
Ivar Arpis ledare i SvD ”Migrationen förändrar hela Sverige i grunden” den 10 juni och ”Det är demografin, dum- bom!” den 12 juni 2019, visar med all tydlighet att kärnan i invandrarkritiken handlar om främlingsfientlighet och rasism. När tidigare ekonomiska argu- ment, att invandrare blott genererar kostnader för samhällsekonomin, inte visar sig korrekta eller hållbara är det hudfärg och etnicitet som är drivkraf- ten bakom det svartblå högerreaktio- nära invandrarmotståndet.
Ivar Arpi är nu irriterad på att eko- nomen Joakim Ruist i en SNS rapport kommit fram till att den stora invand- ringen 2015 inte innebar en system- kollaps eller en allvarlig ekonomisk belastning för den svenska samhälls- ekonomin. 1 Inte heller behöver en stor invandring innebära någon föränd- ring av samhällsmodellen. Exempelvis Schweiz och Australien där ca 30 pro- cent av befolkningarna är invandrare är fortfarande världens bäst fungerande länder och samhällen. Ruist lyfter fram Sveriges lyckade arbetskraftsinvand- ring som ett exempel som gynnar till- växten. Det är uppenbart att det finns en stor okunskap om migrationens 1 Joakim Ruist ”Global migration – orsaker och
konsekvenser” (SNS 2019).
historia och betydelse. Men det är oro- ande att våra förtroendevalda och sär- skilt att Sverigedemokraterna sprider myter och lögner för att vinna röster på hat, rädsla och oro. Det är självklart att Sverige även i framtiden ska ha en reglerad arbetskraftsinvandring, som bestäms av rekryteringsbehov och ar- betslöshetsnivåer. En ”fri” invandring med ett nationalstatssystem är en utopi.
Huvuddelen av invandrarna 2015 kom från inbördeskrigen i Syrien, Af- ghanistan, Irak och Libyen. Läsaren av SvD vet att denna tidning stött salafist- upproret sedan 2011 mot Assadregimen.
Media, även TV4 och SVT, hyllade islamistiska Al-Qaida krigare under åren 2011-14 fram till IS kalifatets bru- tala härjningar. Fortfarande uttrycker de stöd till de extrema salafisternas kamp i Idlib provninsen. Hyckleriet har inga gränser på SvD:s ledarredak- tion. Dessutom har bombliberalerna på SvD:s redaktion hyllat USA:s invasio- ner i Afghanistan 2001, Irak 2003 och Libyen 2011, vilka förorsakade de stora flyktingströmmarna till Sverige. Det är egentligen USA och Nato som borde stå för migrationskostnaderna, men som vanligt är det svenska skattebeta- lare som ska stå för konsekvenserna av SvD:s omdömeslösa krigsjournalistik.
Eko-fascisternas terrordåd
De eko-fascistiska terrordåden i värl- den, från Australien, USA och Norge, visar med all tydlighet hur klimatalar- mismen och rasismen är den ideologis- ka grunden för denna form av terrorism.
Mördaren i Gilroy, USA, publicerade innan dådet ett över hundra år gam- malt rasistiskt och socialdarwinistiskt manifest — ”Might Is Right or The Sur- vival of the Fittest” — på sociala medier.
Massmördaren Patrick Crusius i El Paso, Texas, efterlämnade ett eko-fas- cistiskt manifest ”The Inconvenient Truth”, med en medveten anspelning till Al Gores klimatalarmism. Crusius varnade för ”folkutbytet” med en ”His- panic invasion of Texas” som hotar kli- matet och miljön. Manifestet hänvisar till och stöder Brenton Tarrants eko- fascistiska manifest från Christchurch. 1
“The environment is getting worse by the year. Most of y’all are just too stub- born to change your lifestyle. So the next logical step is to decrease the number of people in America using resources. If we can get rid of enough people, then our way of life can become more sustainable.”
Philip Manshaus mördade före hans fascistiska attack på Al-Noor Islamiskt center i Bærum, Oslo, sin adopterade styvsyster från Kina. Precis som Cru- sius var han inspirerad av Brenton
”Saint Tarrant”. Såväl för Tarrant som Manshaus var Breivik deras föredöme.
Manshus hyser även en stor beundran för Vidkun Quisling.
Tidigare har flertalet högerpopulis- tiska partier uttryckt klimatskeptiska 1 Se A&k nr 2 2019 s.25 ff.
ståndpunkter men har i takt med de gröna partiernas framgångar ändrat ståndpunkt. Marine Le Pens Nationella samling vill att Europa skapa ”världens första ekologiska civilisation” genom klimatnationalismen. Då ”normadfol- ken” inte har något hemland bryr de sig inte om miljön och därför måste EU stänga gränserna. Detta är en del av
”eco-xenophobia” med sina historiska rötter från Madison Grant, Teddy Roo- sevelt och John Muir. 2 Dagens gröna partier sluter alltmer upp bakom ”Fäst- ning Europa”.
Eko-fascister, som Ted Kaczynski,
”Unabombaren”, hämtade sin ”lifeboat ethics” från den neokonservativa eko- logen Garrett Hardin, som hävdade att humanismen och liberalismen hotar balansen i naturen genom överbefolk- ningen. 3 Befolkningsexplosionen kom- binerat med klimatförändringar utgör det största hotet mot den vita civilisa- tionen. En ekologisk panik sprider sig då en överbefolkad planet står på ran- den till undergång och då krävs det en klimatdiktatur under ledning av SD.
Säpo:s varning i augusti månad för högerextremism är verkligen sent på- kallat och är dessutom inte sakligt korrekt, då det handlar om en eko-fas- cistisk ideologi som är motiven till ter- rordåden.
2 Läs John Hultgrens bok ”Border Walls Gone Green: Nature and anti-immigrant politics in ame- rica” (2015).
3 Se essän ”The Tragedy of the Commons”.
Eko-fascismen och nymalthusianismen
Det är numera återigen legitimt att hävda att överbefolkningen av färgade människor hotar vår säkerhet och väl- färd. Genom överbefolkningen i fram- för allt Afrika hotas USA:s och Europa av svarta, muslimska invandrares kon- sumtion av jordens ändliga resurser. En invandrande afrikan till Sverige kom- mer att släppa ut mer koldioxid (från ett ton till tio ton) och därför måste migrationen stoppas, liksom befolk- ningsökningen. Rasism och islamo- fobi har genom Sverigedemokraternas framväxt blivit accepterat och nor- maliserat i den politiska debatten. Det är bara se dagens konsensus med den restriktiva asylpolitiken efter ”tvär- vändningen” 2015. Och M:s och KD:s närmande till SD. Detta kombinerat med klimatalarmismen utgör nu även invandrarna ett allvarligt miljö- och klimathot.
Två aktuella exempel är de nymal- tusianska debattartiklarna i G-P och DN. 1 Debattörerna är ökända rabiata maltusianer, som A&k tidigare har granskat. 2 För dessa ”humanekolo- ger” är ”världens befolkningsökning är en stark drivkraft bakom temperatur- stegringen och andra problem.” Precis som Georg Borgströms apokalyptiska framtidsprognoser (se exempelvis bo- ken ”Mat för miljarder”, 1962) menar humanekologerna att världssvälten kommer att öka. Men hitintills har Borgströms eller Paul Ehrlich profetior
1 G-P 2019-06-16 och DN 2019-09-29.
2 Se A&k nr 3/2018.
visat sig vara fullständigt felaktiga och så lär även humanekologernas scena- rior visa sig vara.
För dessa debattörer är invandringen en kostnad, precis som SD hävdar, och ökar konsumtionen, som sin tur hotar miljön och klimatet.
För en av debattörerna Frank Göt- mark har nämligen Garret Hardin (1915-2003) som sin förebild. Hans idéer om ”allmänningar”, ”livbåtar”
och ”bärkraft” handlade ytterst om ras- biologi. Hardin var också ordförande i American Eugenic Society. Han häv- dade att svarta har en lägre intelligens.
Precis som alla rasbiologer ansåg han att kulturer och etniciteter inte borde blandas. Utifrån ländernas bärkraft bör gränserna stängas. Invasiva arter mås- te rensas ut från Sverige hävdar också Jordbruksverket. SD vill massutvisa
främmande element från Sverige.
Den tyska dokumentären ”Missing women and the bachelor time bomb”
(augusti 2019) visar på de skrämmande konsekvenserna av malthusianismen och de inhumana teorierna om ”över- befolkning”. Dokumentären visar på hur den rashygienska rörelsen, som Population Council och IPPF, med fi- nansiering av Rockefeller och Ford Foundation, FN:s UNFPA och USA på- tvingat världens fattiga kvinnor tvångs- steriliseringar och aborter. Istället för att bekämpa fattigdomen har målet med familjeplaneringen varit att be- kämpa de fattiga. För fattiga människ- or är många barn förutsättningen för att klara försörjningen på äldre dagar.
