LUND UNIVERSITY PO Box 117 221 00 Lund
Byggnaden är en kropp och byggnadskonsten en kärlek : '...ett vällustigt nöje ...hur mycket man än gör det, vill man bara mer'
Weimarck, Torsten
Published in:
Byggnadskultur
1991
Link to publication
Citation for published version (APA):
Weimarck, T. (1991). Byggnaden är en kropp och byggnadskonsten en kärlek : '...ett vällustigt nöje ...hur mycket man än gör det, vill man bara mer'. Byggnadskultur, (1), 17-21.
Total number of authors:
1
General rights
Unless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:
Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the legal requirements associated with these rights.
• Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private study or research.
• You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal
Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/
Take down policy
If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove access to the work immediately and investigate your claim.
I fyrl Lu//n' n r l I tqq t
r ' l I - U
minsta tvekan, ir "temmelig Manligh och wacker", medan den joniska "ir meer iemnford eflter en qvinfolckz kropp och ir skirin", men den vack- raste 6r den korintiska, "effter hon medh en Jungfrus kropp ir iemn- firdh".
Man kan rycka pi axlarna 6t detta och siga att han bara talar i liknelser och att det finns en rad klassiska fore- hilder som l6rt honom detta uttrycks- sitt. - Javisst, men lorebilderna har ingen innebord om det bara rir friga om disciplin, om kolonnordning; de miste vara grundade pi erfarenheten, p6' den egna kroppsupplevelsen. Ty
"det arkitektoniska uttrycket", skri- ver Goethe, "vilar pi en omedelbar kroppslig kinsla."
Citatet ir himtat frin en skiss till en "arkitekturens psykologi" av konsthistorikern Heinrich Wol{Ilin
t 7
Byggnnden (ir en fu,opp
och bygnndskonsten en krirlek:
". . . ett ua.llustigt ntije . .hur rnyket man cin gdr det, uill man bara msr"
Torsten Weimarck
Att byggnaden ir en kropp ir i likhet med vir egen kropp och dess naken- het en offentlig hemlighet.
Och lorhillandet mellan blggnads- kroppen och kroppslytddan dr inte bara vitsigt och lite fantasieggande: det ir i enlighet med en urildrig metaforik att den lorra bokstavligt talat bygger pi den senare. I sjiilva verket 5r detta bara ett dolt och hemlighetsfullt fak- tum under de epoker di sivril minni- skokroppen som huset uppfattats som sjiillosa maskiner att leva och bo i. I vir egen tid, exempelvis.
Diirlor kan pistienden om motsat- sen tyckas kuriiisa i moderna ogon.
Som nir fantasten Olof Rudbeck d ii med stort eftertryck hdvdar i sin byggnadsliira Om Huusfutggerij (omkr 1670) att de klassiska kolonnordning- arna dr formade efter minniskokrop- par: Den doriska, skriver han utan
Trtisnitt med de fem klassis ka kolonnor dningama - toskansk, dorisk, jonisk, korintisk - enligt Sebastiano Serlio 1540.
Den biirande miinniskokroppen tir en sjdLaklar flrebiLd fir den hiirande kolonnen hot Joachim aon Sandrart 1680. De bddafigurgrupperna rim' mar diirf)r ocksd sina former pd uarandra.
1886 (sv. ovcrs. i Magasin Tessin nr +11982). For honom ir dct sjdlvklart att byggnadskonsten 1r ett clementirt kroppssprik lor "tillvarons stora kdnslor": "Vi har burit bordor och er- farit vad tryck och mottryck :ir, vi har sjunkit ihop pi markcn nir vi inte lingrc kunnat uppbringa en motkraft mot vir egen kropps tyngd, och dlrlor vet vi att uppskatta cn kolonns stolta lycka och lorstir all materias tringtan efter att formlost utbrcda sig pi mar- k e n . "
Minniskans mitt
I arkitekturhistorien hnns dct mdng- der av exempel pi hur man talar om byggnaden i termer av en mdnnisko- kropp, men det handlar lor det mesta om cn timligcn abstrakt proportione- ring av cxempelvis kolonncn som en- l i g t e t t s i n n r i k t s y s t e m u t v u n n i t s u r minniskokroppens mittlorhillanen.
Eller ror det sig om de olika ordning- arnas symbolinnchnll, dlr de tillskrivs minskliea karaktirsdrag av skilda slag. Men i ovrigt ir det framfor allt i spriket, i den arkitektoniska termino- login, som det f,alnande minnet av kroppen gor sig pimint. Det 1r tydligt nog nir man vdl fitt sYn Pi det.
. " . , , \ - r
*-'*ilra
-": --==*--
*lG'-*--,
.l:,af -lr.:.--=-.
,-.' \-_-- -
d:---_'-' ___ - - * _,-j:::+.- 1 q
Men frigan ir om man nigonstans kan finna liknelsen med mdnnisko- kroppen mer genomfird in hos den florentinske skulptoren och arkitekten Antonio Averlino, kallad Filarete.
Han lorfattade ett miirkligt traktat under lorsta hilften av 1460-talet som handlar om upplorandet av den uto- oiska staden Sforzinda och dess hamn Plusiapolis. Hir har denna metaforik drastiskt drivits till sin yttersta kon- sekvens.
Traktat ja, Filaretes text kan med modern klassihkation betecknas bide som arkitekturtraktat, roman, kon- struktionsldra med astrologi, bygg- nadshandledning inklusive alkemi. . . Mycket utgors av en f,antasifull robin- sonad dar noden dr upplinningarnas moder.
MarginaLteckning i det s k Medici-manuskrip tet au Filarete.s arkitekturtraktat med regnet :;omfal' ler pd Adam, just utdriuen ur Paradiset.
LJn "
Han borjar verkligen frhn scratch och sdger att det dr helt klart att arki- tektur ir en mt)nsklig uppfinning dven om det dr oklart vem som var den {iirs- te byggmdstarcn. For egen del hiller han pi att det mnstc ha varit Adam, ty man "kan {drestdlla sig att nir Adam blev utdriven ur Paradiset si regnade det. Och eftersom han inte hade nigot att ta pi sig, satte han hd"nderna river huvudet for att skydda sig mot regnet."
Bilden i handskriftens marsinal vi- sar silcdes der avgcirande o[onblick ndr Adam efter syndafallet for allra lorsta gingen mciter livets allvar: det regnar. Och ndr det inte regnar, stick- er solen eller biter frosten honom. Id6 i Adams huvud: att bygga ett skydd efter sin egen kroppshyddas ftjrebild.
Detta tycks vara historiens allra Iiirsta arbete.
Gud hade skapat minniskan efter sin egen kosmiska kropp, och nir Adam genom sin bekymrade gest till- verkade det firsta regnskyddet i dub- bel bemd.rkelse med sina egna hdnder, gjorde han p3. samma sd.tt. Med histo- riens facit i handen kan man visserli- gen se att de kroppar som Gud skapat var levande, medan de som Adam och hans slikt kom att frambrinea var d o d a . k o n s r g l o r d a . s j l l l o s a . u . t i f i . i " l l t skapade av ett koppel ofirvigna ung- karlar.
Kolonnen, mannen, kvinnan
Efterhand okar kraven pi bosittning- en, husen miste goras storre, kon-
Marginalteckning med karyatider hos Filarete .
Teckningar au kolonnkapitiil tillskriana Fra Gioaanni Giocondo, 1S17-tatets bijrjan.
l
. t \ . r
- : t . ' . v
struktionernas bdrfi rmiea lorbdttras.
D c n s t a r k a s t c kolonncn, skriver Fila- rete, dr dcn doriska, och dcn hirstam- mar "frin den mcst vilformade, stor- vaxte manncn. Det d_r sannolikt att dessa egenskaper itcrfanns i Adams kropp, ty han var otvivclaktigt vack- rare och mcr vd.lproportionerad in nigon annan levandc varclse, efter- som Gud sjd.lv format honom."
Den sldta, doriska kolonnen, skrivcr han vidare, d"r hdmtad fri"n en naken manskropp, mcdan en joniskt ri{Ilad kolonn kommcr frAn cn vacker kvin- na, som zir bchagfullt draperad, och kapitdlet fr5.n den ymniga korg hon biir pn sitt huvud. Pi: motsvarande sitt hd.rlcder han kolossalordninsar- n a s v d l d i g a kolonncr ur fruktcrna av jittars mittlosa kd"rlcksliv.
: . - r
t . '
t)
Arkitekten - byggherren
Filarete pistir envetet att byggnadcr inte alls dr nigra simulerade och sj:il- losa kroppar, som kan manipuleras hur som helst. - "Ni szieer", utropar han, "att cn byggnad inte insjuknar och dor som en mdnniska. Jag siiger er, att det ir precis vad som sker med en byggnad, ty den blir sjuk nir den inte Iir n5"gon floda, dvs nir den inte undcrhiLlls, och lorfaller bit lor bit, pi samma sltt som en mzinniska utan
mat slutligen faller dod ned. Detta ir precis vad som sker mcd en byggnad.
Om den har tillging till likare nir dcn blir sjuk, dvs en specialist som helar och virdar den, kommcr den att sti linge och vara i gott tillstind."
Byggnaden representerar siledes en perfekt analogi med mdnniskan, och lor att ytterligare belysa och un- derstryka detta faktum bygger Filare- te ut liknelsen till att iven omfatta ar- kitekten och byggherrcn som ett ils-
Karlatider, trlisnitt i Fra Giocondos utgdta au Vitruuius, Venedig 151 1.
kande par, byggnadens blivande for- lldrar!
Traktatets andra bok har som rub- rik: "Hur byggnaden skapas i enlighet med mdnniskokroppens fortplant- ning", och hir {ir man en detaljerad skildring av byggnadens alstring, dess konception, birande och framfodan- d e !
"Eftersom ingen man ensam kan avla utan en kvinna". skriver han.
"kan inte heller byggnaden avlas bara av en man. Eftersom detta inte kan ske utan en kvinna, behover den som rinskar upplora en byggnad en arki- tekt. Han avlar den med honom, och sedan bir arkitekten den. Ndr arkitek- ten har framfott den blir han byggna- dens moder. Fore lorlossningen miste arkitekten dromma om sin skapelse, trinka pi den och pi alla sitt overviga den i sitt sinne mellan sju och nio m5'- nader, p5, samma sdtt som en kvinna bir sitt barn i sin kropp mellan sju och nio minader. l. . .l Nir lodelsen till sist har kommit till stind, dvs nlr han i trdrelief utf-ort cn liten proportions- modell av den slutgiltiga byggnadens form, visar han den {iir fadern."
Fortsdttningen handlar om hur ar- kitektmodern med byggherrens eko- nomiska hjalp pi bista sitt uppfost- rar telningen till "en god och skon byggnad". Men Filarete iterkommer till att byggnadskonsten i grund och botten ir ett slags kd.rlek: det ir "inget
Anatomisk plansch efter f)rlaga tillskriuen Pie- tro da Cortona, omkring 1630.
annat an ett villustigt noje, liksom lor en lorilskad mdnniska. Var och en som har upplevt der vct att ddr dr sir mycket njutning och lust i det, att hur mycket man dn gcir det, vill man bara m e r t ' !
Den fiirstfiidde sonen
Ndr ddrfir Olof Rudbeck kailade en viss byggnad, som han var sirskilt stolt over, for sin "{iirstfiidde son", tycker man inte det d.r underligt. Inte heller nlr han sorgset skriver efter det att virfloden 1683 skoljt bort hans hlngbro tiver Fyrisnn i UPPsala:
"Pingstafton miste jag mitt sjunde barn, namligen den nye bron".
Till sist kan det vara pi sin plats att piminna om att metaforiken byggnad - kropp naturligtvis dr verksam i bida riktningarna. Byggnadskroppen och kroppshyddan ir tvi kommunice- rande kirl. Det dr ingen tillftillighet att Andreas Vesalius, som 1543 ger ut den firsta moderna anatomin, kallar sin bok Miinniskokroppens b2ggnad, och iven i barockmilaren Pietro da Cor- tonas (tillskrivna) tecknade anatomi- lorlagor frin 1630-talet finner man detta dubblerade tinkande, d:ir byggnaden och kroppen upplyser var- andra sinsemelian. I bilden av den ha- vande kvinnan framstdller han henne pi samma ging som den Personifiera- de Byggnadskonsten, vars kropp upp- repas av pilastern bakom henne. Och
i sjrilva verket visade sig det oppnade murlivet i viggens dunkel snett bak- om henne samtidigt vara hennes eget moderliv och byggnadens. Och bida har ett levande inre.
Torsten Wejmarck iir fil dr, uniaersitets- lektor uid konstuetenskapliga institutio' n en, Lunds uniu er s ite t.
