Doktorsavhandling
Delaktighet under tvång
Om ungdomars erfarenheter i
barn-och ungdomspsykiatrisk slutenvård
Karin Engström Pedagogik
Örebro Studies in Education 22 örebro 2008 issn 1404-9570 isbn 978-91-7668-588-4
K
a
r
in E
n
g
st
rö
m
D
ela
kt
ig
he
t u
nd
er t
vå
ng
Karin Engström är verksam vid Pedagogiska institu-tionen, Örebro universitet och har sina arbetsuppgifter främst inom lärarutbildningens allmänna utbildningsom-råde samt inom det specialpedagogiska programmet med speciell inriktning på kommunikation och samtal.
I denna avhandling undersöks ungdomars erfarenheter av delaktighet under tvång i barn- och ungdomspsykiatrisk slutenvård i relation till möjliga inne-börder av delaktighet och till förutsättningar för möten i vården. Undersök-ningen tar sin teoretiska utgångspunkt i Gadamers texter om det medicinska mötet, i von Wrights texter om delaktighet som ett intersubjektivt fenomen som är relaterat till meningsskapande och i Bubers texter om mellanmänsk-liga möten.
Avhandlingen bygger på två empiriska studier. I den första studien intervjuas ungdomar som vårdas i barn- och ungdomspsykiatrisk vård, med tvång eller frivilligt. Intervjuerna berör följande områden; tvång, delaktighet, mening och möten i vården. I den andra studien analyseras vårdens ambitioner när det gäller delaktighet och möten med patienten sådant det kommer till ut-tryck i dels hälso- och sjukvårdens juridiska regelverk, dels olika professioners yrkesetiska riktlinjer.
Vid en samlad analys av materialet framkommer tre möjliga innebörder av delaktighet i den aktuella vårdsituationen: delaktighet som rättighet, del-aktighet som medverkan och deldel-aktighet som mening.
I avhandlingen diskuteras hur delaktighet i dessa olika innebörder kommer till uttryck i möten mellan ungdomar och personal. Möjligheten till delaktig-het som mening förutsätter en relation och ett mellanmänskligt möte, där sanning, oförställsamhet och frihet från sken är kännetecknande. Detta visar på betydelsen av att ungdomar som vårdas under tvång får möta personer som kan se och erkänna ungdomarna som subjekt med rätt till delaktighet. Detta kan skapa möjligheter till meningsskapande i en vård som dessa inte alltid önskat, men som ändå kan upplevas som betydelsefull.
ÖREBRO STUDIES IN EDUCATION
22 2008
