Ingegerd Nilsson, Karin Patriksson, Susanne Samuelsson, Krister Svensson.

Forskning i

praktikens tjänst

Författare: Kjell Andersson, Staffan Höjer, Berith Johansson, Annelie Karlsson, Andreas Liljegren, Christina Lundqvist, Lena Ludvigsson, Maria Malmquist, Claes Nilsson,

Ingegerd Nilsson, Karin Patriksson, Susanne Samuelsson, Krister Svensson.

Handledare och redaktör: Staffan Höjer

En rapport från en FoU-cirkel om öppenvårdsmottagningar för unga med missbruksproblem

September 2004

En rapport från en FoU-cirkel om öppenvårdsmottagningar för unga med missbruksproblem

Forskning i

praktikens tjänst

© FoU i Väst

Första upplagan september 2004 Layout: Infogruppen GR

Innehållsförteckning

Förord ... 4

Presentation av författarna ... 5

1. Forskning och praktik, ett ständigt pågående relationsdrama ... 6

2. Riskbedömningar – en genomgång av risk- och skyddsfaktorer avseende ungdomars bruk av alkohol och narkotika ... 13

3. Om etnicitet och missbruk ... 24

4. Missbruk och genus ... 35

5. Är det möjligt att påverka ungdomars alkohol- och drogvanor? ... 43

6. Familjarbetets möjligheter och svårigheter ... 53

7. Gruppmetoder för ungdomar i socialt arbete – Ersta Vändpunkten, Rädda Barnen, Jupiter och ART... 64

8. Utvärderingsinstrument i socialt arbete – om valet mellan ASI och DOK ... 72

F

I samband med att Länsstyrelsen beviljade utveck- lingsmedel för år 2003 erbjöds de kommuner som ville upp bygga upp öppenvårdsmottagningar för ungdomar med drogproblem, forskarstöd genom FoU i Väst/GR.

Avsikten var att den nya verksamheten skulle kunna utvecklas utifrån en kunskapsgrund. Kommunerna vi- sade stort intresse för erbjudandet och det är med till- fredsställelse vi på Länsstyrelsen nu tagit del av resul- tatet från den FoU-cirkel som anordnades. I cirkeln har praktiker med forskarsamhällets hjälp utforskat områ- den som varit angelägna som grund för att verksamhe- ten skulle kunna utformas så bra som möjligt. Det har till exempel handlat om så vitt skilda frågor som etni- citet, kön, familjebehandling och utvärdering. Min för- hoppning är att den här rapporten från FoU-cirkeln kan inspirera även andra till att utveckla sin kunskap inom detta angelägna område.

Augusti 2004

Lennart Rådenmark

Länsstyrelsen i Göteborg, Västra Götalands län

Förord

Presentation av författarna

Presentation i den ordning de förekommer i rapporten.

Staffan Höjer, socionom och docent i socialt arbete.

Arbetar som lärare och forskare vid Institutionen för Socialt Arbete, Göteborgs universitet. Forskar bl.a. om kunskapsbildning och professionalisering i socialt ar- bete. Staffan har mångårig erfarenhet inom socialt ar- bete med ungdomar och unga vuxna. FoU-cirkelledare.

Maria Malmquist, socialsekreterare på ungdomsavdel- ningen i Skövde, arbetar i en verksamhet för ungdo- mar i riskzon för missbruk, Locus.

Claes Nilsson, socialsekreterare på ungdomsavdelningen i Skövde. Arbetade tidigare i Locus.

Malin Jacobsson, socionom, var med i FOU-cirkeln under vårterminen 2003 då hon arbetade i Locus. Hon hjälpte då till med insamlingen av material till arti- keln.

Ingegerd Nilsson arbetar som socialsekreterare/samord- nare på Ungdomsteamet Hisingen – en öppenvårdsmot- tagning som riktar sig till Hisingsungdomar 13-20 år med drogbekymmer. Hon har tidigare arbetat med vux- na narkotikamissbrukare samt många år inom social- tjänsten med barn och ungdomar.

Kjell Andersson är behandlingssekreterare och arbetar med unga vuxna inom öppenvården i Åmåls kommun.

Har arbetat i många år inom psykiatri samt med miss- bruksvård i Åmåls kommun.

Berith Johansson är socialsekreterare i Åmåls kommun.

Hon är handläggare för unga vuxna missbrukare i ål- dern 18-25 år. Har mångårig erfarenhet av socialt ar- bete samt arbete inom vård och omsorg inom många olika sektorer.

Christina Lundqvist arbetar med utredningar och ut- värderingar på socialförvaltningens utvecklingsenhet i Skövde kommun. Christina är socionom och har över 20 års erfarenhet av kommunal socialtjänst inom olika verksamheter.

Lena Ludvigsson är enhetschef på individ och familje- omsorgen i Skövde, där projektet Locus, en öppenvårds- mottagning för ungdomar i riskzon för missbruk, in- går. Hon har mångårig erfarenhet av arbete inom kom- munal socialtjänst.

Annelie Karlsson arbetar på på Rådgivningscetrum för ungdomar i drogfrågor inom IFO i Lidköpings kom- mun. Har tidigare arbetat på Alkoholrådgivningen för vuxna.

Krister Svensson arbetar som projektledare för Rådgiv- ningscentrum inom IFO i Lidköpings kommun. Krister har arbetat inom socialtjänsten i Lidköping sedan 1994.

Karin Patriksson arbetar på Ungdomsteamet i väster, som är en öppenvårdsmottagning för missbrukande ungdomar och deras familjer, sedan 1 januari 2003.

Har arbetat på boende för vuxna missbrukare, som so- cialsekreterare i en missbruksgrupp, samt som skolku- rator och socialsekreterare i en ungdomsgrupp.

Susanne Samuelsson är socionom och arbetar på Ung- domsteamet i Väster, Narkomanvården Högsbo. Hon har tidigare arbetat som socialsekreterare och fältas- sistent i Borås. Hon har även arbetat i ett antal olika projekt, bland annat en gruppverksamhet för barn- och ungdomar till missbrukande föräldrar samt i en resurs- enhet som vänder sig till unga människor med miss- bruksproblem.

Andreas Liljegren arbetar som biträdande forskare på Institutionen för socialt arbete i Göteborg. Har tidigare arbetat i den öppna och slutna narkomanvården, bland annat på Narkomanvården i Väster.

Mats Hedenskog arbetar som enhetschef för narkoman- vården i Väster. Han deltog i FoU-cirkeln under första halvåret och hjälpte till med insamlingen av material till artikeln.

1. Forskning och praktik, ett ständigt pågående relationsdrama

Staffan Höjer

D

Redan 1915 kritiserade läkaren Abraham Flexner dåti- dens amerikanska socialarbetare för att vara alltför po- litiska och inte tillräckligt vetenskapliga när de bedrev sitt värv. Mary Richmond skrev ett par år senare den berömda Social diagnosis som var ett av de första för- söken att göra det sociala arbetet mer vetenskapligt.

Hennes version av socialt arbete kom att kallas den medicinska modellen och byggde på att socialarbetar- na, likt läkarna, efter noggranna utredningar skulle sätta en social diagnos i varje enskilt fall. Boken blev sen den första läroboken i det som kom att kallas case- work-traditionen i socialt arbete.

Sedan dess har många ansträngningar gjorts för att stärka kunskapsbasen i socialt arbete. I Sverige på- börjades den första sammanhållna socialarbetarutbild- ningen vid Socialinstitutet 1921 och det är i år 60 år sedan Socialhögskolan i Göteborg startades. När se- dan socialhögskolorna i slutet av 1970-talet tog steget in i universiteten öppnades också möjligheter för att kunna bedriva forskarutbildning i socialt arbete. Se- dan den första avhandlingen i socialt arbete blev klar 1980, har det producerats över 160 avhandlingar och idag finns en stor mängd aktiva forskare i ämnet soci- alt arbete. Vi har också åtminstone fyra forskningstid- skrifter som presenterar forskning i socialt arbete. (En genomgång av några av de viktigaste stegen i professi- onaliseringen av socialt arbete finns i Dellgran & Hö- jer 2003a och i Wingfors 2004.)

I Sverige handlar det alltså inte längre om att käm- pa för att få forskning till ämnet såsom det gör i många andra europeiska länder. Istället står frågan om dels vilken forskning vi vill och skall ha, dels om hur den skall kunna spridas till och användas av de verksam- ma socialarbetarna. Det har med andra ord alltmer blivet en fråga om relationer, i detta fall, den om rela-

tionen mellan forskning och praktik i socialt arbete.

En mycket läsvärd bok av Stuart Kirk och William Reid (2003) handlar om förhållandet mellan forskning och socialt arbete. Författarna menar att det finns två sätt som professionerna, däribland socialt arbete, har använt sig av forskning. Den ena är som en förebild för hur praktiken skall genomföra professionella aktivite- ter. Socialarbetarna skall insamla olika typer av infor- mation, ha ett forskande, kritiskt, förhållningssätt till olika former av kunskap, samt själva kunna genomfö- ra mindre studier, utvärderingar och kartläggningar.

Det andra sättet är att se forskning som en kunskaps- källa som skall hjälpa och stödja socialarbetarnas dag- liga, praktiska arbete.

Nu är just detta sistnämnda inte en helt okomplice- rad historia, som vi alla är medvetna om. När precis 1000 svenska socionomer fick frågan: ”Hur tycker Du att relationen mellan forskning och praktik i socialt arbete fungerar”, menade färre än åtta procent att den var bra (Dellgran & Höjer 2003b)¹. Vad kan det kom- ma sig? Först kan vi, kanske som en tröstande tanke, konstatera att det inte bara är i Sverige som många bekymrar sig för relationen mellan forskning och prak- tik i socialt arbete. Diskussionen om hur gapet mellan forskning och praktik skall minskas återfinns i snart sagt varje land som utbildar socialarbetare (t.ex USA, Lemlem 1999, England, Thompson 1995, Finland, Kar- vinen 1999). Dessutom återfinns liknande diskussioner i snart sagt varje ämne som utbildar yrkesprofessionel- la (psykologer se Olsson 1999, lärare se Carlgren 1996 och Eraut 1994). Ändå framstår missnöjet med denna relation som mycket stort bland socialarbetarna. Sam- tidigt visar emellertid samma undersökning att många av socionomerna har stor användning av och kontakt med forskning och forskare. Drygt 62 procent menar att forskning spelar en mycket eller ganska stor roll för kompetensen i det egna arbetet. Mer än hälften har haft kontakt med en forskare i socialt arbete, lika många har haft kontakt med en FoU-enhet och mer än tre fjär- dedelar tror att forskningen kommer att spela en stor

roll för utvecklingen av det framtida sociala arbetet.

Det finns också ett mycket stort intresse av att själv syssla med forskning bland socionomerna. Mer än 10 procent vill absolut söka in på forskarutbildningen och ytterligare närmare 37 procent kan tänka sig detta.

Detta är inte platsen att utreda varför socionomer- na har denna splittrade och ambivalenta inställning till forskning i socialt arbete. För en lite längre utläggning om detta se Dellgran & Höjer 2003 b och 2004. Låt mig istället peka på några andra intressanta resultat från samma undersökning som en bakgrund till just denna FoU-cirkel. I tabellen på nästa sida presenteras de 1 000 socionomerna inplacerade efter olika arbets- områden. Omsorg innehåller här både äldreomsorg och de s.k. särskilda omsorgerna, missbruksvården innehål- ler såväl institutionsvård som missbruksarbete på soci- albyrå och annan öppenvård. Detsamma gäller den sociala barnavården. Allmänt socialbyråarbete är så- dant arbete som inte är organiserat enligt en funktion- sindelning. Till sjukvård räknar vi här såväl de kurato- rer som arbetar inom den somatiska som den psykia- triska vården, dvs. även dem som arbetar inom BUP.

Forskningsorientering är ett index som vi skapat ge- nom att slå samman svaren på fem olika frågor som har med relationen till forskning i socialt arbete att göra.

De som har en högre grad av forskningsorientering är de nästan 15 procent som erhållit den högsta summan i detta index.² Slutligen är de seniora forskningstexterna de 269 texter som disputerade forskare sände in till den utvärdering som Högskoleverket och FAS (Forsknings- rådet för arbetsliv och samhälle) gjorde av forskningen i socialt arbete under år 2002/2003. Texterna har ko- dats utifrån om de i sitt syfte, titel eller frågeställningar har någon stark koppling till något specifikt arbetsom- råde.³

När vi särskilt betraktar de som arbetar inom miss- bruksvården visar det sig att dessa socionomer verkar vara betydligt mindre forskningsorienterade än många andra socionomer. Störst andel personer med en hög grad av forskningsorientering finns bland dem som ar- betar med familjerådgivning och terapi, samt med omsorg. Lägst andel finns förutom inom missbruksvår- den bland dem som arbetar med försörjningsstöd och på skolor. Jämför vi de som arbetar med missbruk med t.ex. skolkuratorerna, så kan de sistnämndas låga an- del kanske förklaras med att det faktiskt inte finns så mycket forskning som riktar sig till skolan eller skol- kuratorerna i socialt arbete. I fallet med missbruksvår- den finns det relativt mycket forskning som riktar sig till detta fält och ändå är forskningsorientering längre.

Innan vi drar för stora växlar på skillnaderna mel-

lan olika arbetsområden, är det viktigt att betänka att såväl själva forskningsorienteringsindexet som måttet på den totala seniora forskningen har sina begränsning- ar. Forskningsorienteringen är skapat utifrån självrap- porterade uppgifter där naturligtvis stora inslag av so- cial önskvärdhet kan påverka socionomernas svar. Och det är inte troligt att den mängd texter som skickades in till utvärderingen är ett exakt utsnitt av den totala mängden forskning som produceras av seniora forska- re i socialt arbete. (Mer om de metodologiska överväg- andena finns i de tidigare refererade texterna). Men med detta i minne kanske vi ändå kan tala om en forsk- ningsorientering med förhinder. Vissa socionomer inom missbruksvården kanske anser att hittillsvarande forsk- ning inte är relevant eller intressant. Eller också hand- lar det om hur man ser på sitt arbete. Om arbetet sker inom ett område som man inte avser stanna inom kan motiven att förkovra sig och ta del av aktuell forskning vara mer begränsade. Hindren kan också vara av en mer handfast natur. Mer än tre fjärdedelar av socio- nomerna menar att arbetsbelastningen behöver mins- kas och att det borde ingå i arbetstiden på tjänsterna att följa med i forskningen inom området. Men det är väl mycket osäkert om arbetsbelastningen är större el- ler möjligheten att följa med i forskningen är mindre, bland dem som arbetar med missbruk jämfört med an- dra socionomer.

Sett utifrån denna undersökning blir hur som helst forskningscirkeln extra intressant. Dels för att den rik- tar sig till socionomer verksamma inom missbruksvår- den, dels för att den sker på arbetstid då deltagarna ges möjlighet att närmare studera relevant forskning för området.

Öppenvårdsmottagningar för ungdomar med

missbruksproblem

Deltagarna i den forskningscirkel som ligger till grund för denna FoU-rapport arbetar alla i olika former av öppenvårdsmottagningar för ungdomar med drogpro- blem. Eftersom deltagarna i sina kapitel har valt att fördjupa sig i olika teman som de upplever som viktiga för jobbet och ingen explicit har beskrivit hur man ar- betar på en öppenvårdsmottagning, gör jag en snabb- skiss här.

Den första öppenvårdsmottagningen för ungdomar med missbruksproblem och deras föräldrar, startades i Göteborg år 1994. En förebild var verksamheten vid Maria Ungdom i Stockholm som har en relativt lång historia. Namnet på den första verksamheten i Göte- borg blev följaktligen ”Ungdomsteamet Mini Maria”.

Verksamhetens övergripande syfte är att motverka drog-

missbruk bland ungdomar och deras uppdrag formule- rades i en rad satser:

- att ge råd och behandling i öppna former för ungdo- mar upp till 20 år, vilka utvecklat missbruk av nar- kotika, alkohol eller är i riskzonen

- att utveckla arbetsformer för tidigt ingripande och krisintervention

- att utveckla arbetsformer med ungdomars familjer och sociala nätverk

- att samla kunskap om ungdomsmissbruk i kommu- nen

- att komplettera befintliga resurser i kommunen och arbeta i nära samverkan med dessa (se vidare Hallén Hemb & Olsson 2002).

Personalen på Mini Maria består idag av fem tjänster med olika professionell kompetens. Där finns sociono- mer, en psykolog, en sjuksköterska samt en läkare någ- ra timmar per vecka. I slutet av 1990-talet startades den andra verksamheten med denna inriktning (Ung- domsteamet Mini Maria Nordost). Under 2002/2003 gjordes en stor satsning på öppenvård i Göteborgsregi- onen. Då startades ytterligare två verksamheter i Göte- borg (Öppenvårdsmottagningen på Hisingen och Öp- penvårdsmottagningen i Väster) samt några liknande

”syskonverksamheter” i andra kommuner i Västra Gö- taland (Skövde, Lidköping och Åmål). Gemensamt för de senast tillkomna verksamheterna är att de har fått projektbidrag från Länsstyrelsen. Det var också Läns- styrelsen som bidrog med medel för att starta FoU-cir- keln.

De olika verksamheterna har naturligtvis olika lo- kala förutsättningar och ingen är en direkt kopia av Mini Maria i centrala Göteborg. Ingen har lika stor personalgrupp som Mini Maria, men på flera finns en blandning av sjukvårdspersonal och socialtjänstperso- nal. Några gemensamma drag för samtliga verksam- heter är att de i första hand bygger på frivillighet och att de har en erbjudande verksamhet. Ungdomar med drogproblem och/eller deras föräldrar kan söka sig till mottagningen för att få rådgivning eller kontinuerliga stödsamtal. Vid sidan av de enskilda samtalen erbjuder man också familjesamtal, nätverksträffar, arbete uti- från det s.k. Haschprogrammet, samt olika typer av medicinska undersökningar och provtagningar. Det finns dock en möjlighet att inom öppenvårdsmottagningens ram delta i verksamheter som har en tvingande bak- grund, t ex. skyddstillsyn med föreskriven behandling eller andra typer av kontraktsvård. Det finns som sagt olikheter mellan de olika mottagningarna som jag inte går in på närmare här. På någon mottagning finns ett

ANDEL SENIORA TEXTER MED

STARK KOPPLING

(%)

Tabell 1. Andel socionomer med hög grad av forskningsorientering (p<0.001), andel seniora forskningstexter med stark koppling till olika arbetsområden samt andel socionomer

verksamma inom olika arbetsområden.

Omsorg 8,0 18,6 11,9

Missbruksvård 6,9 6,7 10,8

Social barnavård 23,2 14,3 9,7

Utbildning eller

forskning 2,3 – 6,3

Allmänt socialbyrå 6,5 14,6 5,2

Försörjningsstöd, socialbidrag eller

arbetslöshet 13,2 4,8 4,8

Sjukvård 15,9 16,7 3,3

Fält- eller

samhällsarbete 1,5 – 2,2

Familjerådgivning,

-terapi mm 6,4 18,9 1,1

Kriminalvård 2,4 – 0,4

Skola 7,3 5,5 0

Övriga 6,3 18,9 2,6

Samtliga 100 14,8

PROFESSIONELLT ARBETSOMRÅDE

ANDEL YRKESVERK-

SAMMA (%, N=1000)

ANDEL MED HÖGRE

GRAD AV FORSKNINGS- ORIENTERING

(%)

speciellt program för återfallsprevention, på en annan pågår arbete att utforma ett Haschprogram som är rik- tad till anhöriga, ett ställe arbetar med inriktning på kognitiva copingstrategier etc.

Mini Maria i centrala Göteborg har kontakt med cirka 150 ungdomar per år. Under förra året (2003) var cirka 30 procent av ungdomarna remitteringar från i första hand socialtjänsten eller skolan, medan övriga 70 procent kom till mottagningen på eget initiativ eller med hjälp av sin familj. Det första året var förhållan- det omvänt (så är också fallet i de nya verksamhete- rna). Det tar tid att göra verksamheten känd bland ung- domarna och deras föräldrar i kommunen eller stads- delen. Mini Maria Nordost, som har hållit på några år längre än de nya har cirka 50/50 vad gäller remisser och egna besök.

En gemensam ledstjärna för mottagningarna är fa- miljeinriktningen. Mottagningarna söker att i möjligaste mån involvera föräldrar och andra personer ur nätver- ket för att stödja ungdomen att komma tillrätta med sitt missbruk. En annan ledstjärna är att ha hög till- gänglighet och korta väntetider. Då många missbruk- ande ungdomars motivation är skör och ambivalent är det viktigt att med kort varsel ge den som vill ha en tid, möjlighet att träffa någon på mottagningen. Det är också viktigt att kunna ”utnyttja krisen” som många ungdo- mar och familjer hamnar i när ungdomarnas missbruk blivit uppdagat. Det sker ibland genom ett polisingri- pande, LOB (Lag om omhändertagande av berusade personer) eller helt enkelt genom att missbrukets om- fattning har blivit känt för familjen. I denna kris finns ofta en stor förändringspotential och en möjlighet att engagera flera i ungdomens nätverk för att vara ett stöd.

Verksamheterna vill också se sig själva som en typ av lågtröskelverksamhet. Med det menar man att de inte har något krav på att man måste vara drogfri innan man söker sig till verksamheten. Å andra sidan är det viktigt att ingen stängs ute för att deras problem inte är

”svåra nog”. Föräldrar som är oroliga för sina ungdo- mar får komma på egen hand för att t.ex. få diskutera sin föräldraroll, även om de inte har bevis för att bar- nen missbrukar. Det skall med andra ord vara lätt för alla att ta sig över tröskeln till mottagningen.

En FoU-cirkel i vår egen tappning

En forskningscirkel kan beskrivas som en arena där forskare och praktiker med olika typer av kunskaper möts för att fördjupa sig i problem som de är intresse- rade av. Praktikers erfarenhetsbaserade kunskaper för-

utsätts ha lika stort värde som forskarens vetenskapli- ga kompetens runt de ämnen som skall studeras. Exakt hur dessa studier skall eller kan gå till finns inget givet svar på. Istället brukar forskningscirkeln beskrivas som en mötesplats där en dialog skall underlättas och där forskare och praktiker skall ges tillfälle att reflektera över varandras kunskaper och erfarenheter.

Forskningscirkeln har ett nära släktskap med stu- diecirkeln, med det undantaget att deltagarnas roller är stipulerade. Det finns alltid såväl praktiker som minst en forskare i cirkeln för att den skall kallas forsknings- cirkel. Typiskt för många av dagens forskningscirklar är att de har koppling till vård och omsorgsarbete och att det handlar om att engagera personal, och ibland också brukare, i ett förändringsarbete knutet till olika sociala verksamheter (Kristianssons 2002). En FoU-cir- kel är helt enkelt en forskningscirkel som arrangeras av en FoU-verksamhet, men såväl forskningscirklar som FoU-cirklar kan se mycket olika ut. Deras innehåll och inriktning kan variera på en mängd sätt.

Sedan FoU i Väst/GR startade för drygt fem år se- dan har mer än 40 cirklar kommit igång. Ofta förut- sätts att deltagarna producerar någon form av skrivet arbete. Cirkeldeltagarnas texter i denna skrift är just exempel på sådana redovisningar.

Deltagare i den här FoU-cirkeln var till största del personal från de nystartade öppenvårdsmottagningar- na. Tanken från Länsstyrelsens och FoU i Väst sida var att personalen i de nya verksamheterna skulle ha nytta av såväl forskningsbaserad kunskap från ämnesområ- det som kontakter med varandra. Särskild betydelse skulle det sistnämnda kunna ha när nu alla var i lik- nande fas i sina projekt. Sammanlagt var det 14 delta- gare från fem olika verksamheter. En deltagare slutade under cirkelns gång men ersattes av en annan. En an- nan deltagare blev under cirkeln långtidssjukskriven och avbröt efter drygt halva tiden sitt deltagande i cirkeln.

Övriga har genomfört hela cirkeln och producerat oli- ka kapitel i denna rapport.

Redan innan cirkeln startades samlades deltagarna med FoU i Väst för att diskutera cirkelns syfte och hur innehållet skulle formas. Man var då överens om att cirkeln skulle utgå från deltagarnas behov av ny kun- skap lämplig för personer som arbetar med öppenvårds- mottagningar som riktar sig till ungdomar med drog- problem. Detta skulle främst handla om att söka efter forskningsbaserad kunskap som skulle kunna hjälpa till att analysera och vägleda deras arbete i de nya ung- domsmottagningarna. Men också om att diskutera vil- ken betydelse denna kunskap kan ha för det praktiska arbetet. Vid det första cirkeltillfället genomfördes en

lång session av s.k. brainstorm då vi resonerade om tänkbara teman som var viktiga och intressanta att för- djupa sig i. Från denna utvecklades en lista på teman som gruppen ville jobba med. Listan på teman och frå- gor såg ut såhär:

1. Dokumentation och utvärdering. Vilka instrument och hjälpmedel finns, vilka kan fungera för oss?

2. Forskning och utvärderingar, dess möjligheter och begränsningar. Hur förstå forskningsresultat och vil- ken betydelse kan de få för oss?

3. Information om droger och samarbete med andra.

Hur informerar vi om droger och om oss själva?

4. Metod 1. Ungdom, droger och föräldraarbete. Vilka erfarenheter finns? Olika program som har denna inriktning, inte bara MST.

5. Metod 2. Genomgång av några olika specifika grupp- orienterade program som riktar sig till ungdom t ex ART.

6. Genus och droger. Könsrelaterat missbruk och köns- relaterad behandling?

7. Etnicitet och droger. Etnicitetsrelaterat missbruk och etnicitetsrelaterad behandling?

8. Risk och friskfaktorer med speciell inriktning på ung- dom och missbruk att ta hänsyn till i arbetet.

Grundstrukturen var att vi skulle ha ett tema per cir- kelträff, träffas en gång per månad och att varje träff varade i fyra timmar effektiv tid. Vi träffades vid samt- liga tillfällen i FoU i Västs lokaler i Göteborg. Två deltagare ansvarade för varje tema och sökte tillsam- mans med mig (cirkelledaren) efter forskningsartiklar, bokkapitel eller andra på forskning grundade texter som belyste temat. En eller två texter om sammanlagt 25- 30 sidors text skickades en vecka innan cirkelträffen ut till samtliga deltagare vars uppgift var att läsa och re- flektera över dessa. De ansvariga deltagarna planera- de därutöver tillsammans med cirkelledaren program- met för cirkelträffen. Vid sidan av en diskussion kring de utskickade texterna var frihetsgraden stor för hur cirkelträffen kunde genomföras. Några deltagare höll egna föreläsningar då de hade läst in mer material om sitt tema än de utskickade texterna. Andra tog in gäst- föreläsare, visade film eller genomförde olika typer av övningar.

Förutom uppgiften att arrangera en av träffarna och att läsa in det utskickade materialet för de andra träf- farna, hade samtliga deltagare en skrivuppgift som ut- gick från det tema de ansvarade för. Cirkelledaren hade handledning med varje arbetsgrupp för att hjälpa för- fattarna att formulera frågor, hitta material och annat

som är förenat med textskrivande av sådant slag. Detta paper, alltså en kortare uppsats på cirka tio sidor, pre- senterades i slutet av cirkeln. Då närvarade deltagar- nas chefer, oftast närmsta chef samt någon annan vik- tig chefsperson från den egna organisationen. Papret presenterades i likhet med akademiska uppsatser med hjälp av en opponent som ställde frågor om innehållet till författarna. Dessutom bjöds alla deltagarna in till en diskussion om paprets slutsatser. Redan under cir- kelns gång framkom att deltagarnas arbeten skulle vara intressanta för flera. Därför genomfördes ett öppet se- minarium med ca 60 närvarande personer i Länsstyrel- sens hörsal den 8 mars 2004.

Innehållet i denna rapport

I rapportens andra kapitel har Maria Malmquist och Claes Nilsson gjort en genomgång av en del av den mycket omfattande forskning som behandlar om risk- och skyddsfaktorer som har koppling till bruk av alko- hol och narkotika hos ungdomar. De diskuterar också vilken betydelse dessa risk- respektive skyddsfaktorer har för öppenvårdsarbete med ungdomar som har nå- gon form av drogproblem. En av kapitlets uppgifter är att det lotsar oss genom många av de begrepp (till ex- empel skillnaden mellan prediktion och prognos) som ibland används mycket slarvigt när vi pratar om risker för barn att utvecklas ogynnsamt. En av författarnas slutsatser om hur dessa kunskaper kan tillämpas i det praktiska sociala arbetet, är att de förespråkar att ett brett spektrum av risk- och skyddsfaktorer måste vägas in i de bedömningar som görs. En annan, är att den forskningsrelaterade kunskapen kan vara en mycket konkret hjälp i det drogförebyggande arbetet då vissa riskgrupper skall identifieras.

I det tredje kapitlet redogör Ingegerd Nilsson för temat Etnicitet och Missbruk. Hon har valt att under- söka frågorna: (1) Vad vet vi om etnicitetsspecifik miss- bruksbehandling? (2) Är det något som är särskiljande eller utmärkande för denna behandling? samt (3) I vil- ken mån kan man tala om en speciell invandrarkompe- tens i en sådan? Kapitlet grundas på litteraturgenom- gångar samt ett par intervjuer med personal som riktar sig till unga invandrare. I kapitlets inledning finns en genomgång av olika teoretiska modeller att se på et- nisk mångfald samt för olika missbruksmönster bland invandrare. Därefter finns ett avsnitt om handlar om ungdomskultur för att på så sätt belysa fler perspektiv som är nödvändiga för att förstå gruppen invandrar- ungdomar som missbrukar. I den avslutande delen som handlar om att belysa vad någon som skulle kunna

kallas etnisk kompetens är i arbetet med invandrar ung- dom görs en genomgång av olika strategier som be- dömts som viktiga t ex. språklig kompetens, speciell kulturkompetens, identifikation, kulturtolkar. I den av- slutande diskussionen påpekas bland annat att det är viktigt att betona att etnicitet ständigt skapas och oms- kapas. Detta faktum kan sägas nedtona etnicitetsvaria- beln och snarare likställa den med andra viktiga fakto- rer som har betydelse för mångfald.

I rapportens fjärde kapitel som handlar om köns- perspektiv på missbruk, av Kjell Andersson och Berith Johansson, behandlas hur arbetet ofta är fastlåst i ett traditionellt tänkande kring kön. Ett syfte med kapitlet är att belysa hur författarna och deras kollegor inom öppenvården tänker kring vad pojkar respektive flick- or behöver i öppenvårdsbehandling. Ett skäl till att jäm- föra tänkande kring missbruk och kön med handlandet kring detsamma grundas på att det finns vissa skillna- der mellan hur vi tänker och gör i dessa avseenden.

Förutom litteraturstudier och intervjuer har författarna även involverat en klientfamilj att i familjesamtal re- flektera över sin situation utifrån en vetenskaplig arti- kel om missbruk och kön. Teoretiskt stödjer sig förfat- tarna på Hirdmans tankegångar om genuskontrakt men också på de författare som betonar behovet av en be- skrivning av fler maskulin- och femininiteter. De me- nar att vi befinner oss i en skärningspunkt mellan gam- la och nya ideal och att detta bidrar till nya tankar om vad pojkar/män samt flickor/kvinnor är i behov av.

Är det möjligt att påverka ungdomars alkohol- och drogvanor, frågar sig Lena Ludvigsson och Christina Lundqvist i det femte kapitlet. Bakgrunden till frågan är att forskning kring ANT- undervisning och andra informationsinsatser i skolor visar ganska nedslående resultat. Några effekter eller beteendeförändringar är svåra att påvisa. Syftet med kapitlet är att undersöka den forskning som finns om informations- och preven- tionsinsatser och att särskilt undersöka framgångsfak- torer i preventionsprogram. Dessutom undersöks vilka möjligheter IT har som informationskanal riktad till ungdomar. De lyfter fram många punkter som är vikti- ga att tänka på vid skapandet av preventionsprogram, t.ex. att lågintensiva program ger små effekter, att det är svårare att påverka attityder bland dem som redan regelbundet använder alkohol än bland dem som inte börjat använda alkohol samt att program som skapar aktivitet bland deltagarna har större effekter än pro- gram som inte skapar aktivitet. Dessutom vill de slå ett slag för att både föräldrar och barn involveras i infor- mationskampanjer.

Familjearbetet är i fokus i rapportens sjätte kapitel.

Karin Patriksson och Susanne Samuelsson har valt att fördjupa sig i olika perspektiv på familjearbete och har undersökt i vilken mån familjearbete med missbrukan- de ungdomar beskrivits som framgångsrikt i forskning- en. Dessutom diskuterar de möjligheter och svårigheter som är förenade med att arbeta två i ärenden. Genom- gången av den tidigare forskningen visar på en mängd empiriska studier som förespråkar att en familjeinrikt- ning är att föredra framför ett arbete som inte involve- rar ungdomarnas familjer. Ett avsnitt av kapitlet upp- tas åt att diskutera möjligheter och svårigheter i det egna familjearbetet. Även om en familjeinriktning är att föredra kan de praktiska möjligheterna att genom- föra en sådan lägga hinder i vägen. Det gäller då att arbeta med enskilda föräldrasamtal och andra meto- der.

Annelie Karlsson och Krister Svensson har i det sjun- de kapitlet studerat gruppmetoder för ungdomar i soci- alt arbete. De har gjort en genomgång av fyra olika gruppverksamheter/program, två som riktar sig till missbrukande ungdomar och två som riktar sig till barn till missbrukande föräldrar. De fyra programmen är Ersta Vändpunkten, Rädda Barnens verksamhet för barn till missbrukare, ART samt Jupiter. De tre förstnämnda programmen har alla stöd av utvärderingar som me- nar att de i flera avseenden är verksamma. Trots att programmen delvis är mycket olika menar författarna att alla är användbara i ungdomsarbete. De har själva valt att använda två av programmen och de diskuterar i kapitlet några av svårigheterna att överföra program- met till vardagen i öppenvårdsarbetet i en mindre stad.

I det sista och åttonde kapitlet diskuterar Andreas Liljegren användningen av dokumentation och utvär- deringsinstrument i arbetet med missbrukande ungdo- mar i öppenvård. Utgångspunkten för kapitlet är en valsituation som uppstod i den praktiska verksamheten mellan att inte använda ett utvärderingsinstrument el- ler att använda ASI eller DOK. Förutom syftet att bely- sa hur de två instrumenten fungerar, att jämföra dem och i viss mån recensera dem, förs en diskussion om för- och nackdelar med att använda utvärderingsinstru- ment inom öppenvården. Bland fördelarna framhålls t ex möjligheter såväl för klienten som för verksamheten att få siffror på hur det går, något som kan påverka det framtida arbetet. Bland nackdelarna framhålls effekter på mötet med inte så motiverade klienter av att ställa många inträngande frågor. En annan svårighet som diskuteras i kapitlet är den som uppstår då personal- gruppen är olika motiverad att använda ett sådant in- strument.

Sammanfattningsvis är det viktigt att konstatera att

samtliga inblandade har genomfört dessa skrivuppgif- ter parallellt med sitt övriga arbete. Trots ofta mycket fulltecknade scheman har samtliga inblandade lyckats sammanställa intressanta kapitel runt väldigt relevan- ta teman för socialt arbete som arbetar med ungdomar som har olika typer av missbruksrelaterad problema- tik.

Hoppas att ni får en intressant läsning!

1 Undersökningen genomfördes vid årsskiftet 2001/2002 och riktades till ett slumpmässigt urval av medlemmarna i SSR. För närmare upplysningar om de forskningsmetoder som använts, bortfall och diskussioner om osäkerheter vid attitydundersökningar, se Dellgran &

Höjer (2003c).

2 Indexet är konstruerat som ett summativt index av svaren på frågorna om forskning som kunskapskälla, graden av à jourhållning med aktuell forskning, bedömning av forskningens framtida betydelse, kontakter med forskare samt intresset av att själv engagera sig i forskningsverksamhet.

3 Alla verksamma forskare fick i uppdrag att skicka in sina tre mest betydelsefulla skrifter producerade under de fem senaste åren. Se mer i Dellgran & Höjer 2003b.

Referenser

Carlgren I. (1996) Lärarutbildningen som yrkesutbildning. I Lärarutbildning i förändring. Ds 1996:16, Utbildnings- departementet.

Dellgran P. & Höjer S. (2003a) Unbalanced professionalisation. On Status and Stratification in Swedish Social Work. Social Work in Europe Vol. 10 No 2 pp37-48.

Dellgran P. & Höjer S. (2003b) Forskning i praktiken. I Högskoleverket 2003, Socialt arbete. En genomlysning av ämnet.

Högskoleverkets rapportserie 2003:16.

Dellgran P. & Höjer S. (2003c) En delad och ambivalent profession. Socionomers attityder till privatisering av socialt arbete.

Socionomens forskningssupplement nr 15 s17-36.

Dellgran P. & Höjer S. (2004) Sources of knowledge and relations between research, education and practice in professional social work, i Månsson S-A & Proveyer C (eds) Social Work in Cuba and Sweden. Achievments and Prospects.

Institutionen för socialt arbete. Göteborgs universitet.

Eraut M. (1994) Developing Professional Knowledge and Competence. London: The Falmer Press.

Hallén Hemb A. & Olsson P. (2002) Upptäckten av det kvinnliga perspektivet. Om kvinnor och män i missbruksbehandling.

FoU-rapport. Göteborg: FoU i Väst.

Karvinen S. (1999) The Methodological Tensions in Finnish Social Work Research. I Karvinen S., Pösö T. & Satka M. (eds) (1999) Reconstructing Social Work Research. SoPhi. University of Jyväskylä.

Kirk S.A. & Reid W.J.(2002) Science and Social Work. A critical appraisal. New York: Columbia University Press.

Kristiansson A. (2002) Forskningscirkel som redskap för kunskapsutveckling om kvinnors missbruk. Socialstyrelsen.

Lemlem T. (1999) The Politics of Social Work Research: A critical analysis of the stated reasons for the research gap.

Dissertation, The Ohio State University.

Olsson G. (1999) Praktiken i Akademia. Socialvetenskaplig tidskrift, 6, Nr 2, 99-121.

Thompson N. (1995) Theory and practice in health and social welfare. Buckingham: Open University Press

Wingfors S. (2004) Socionomyrkets professionalisering. Akademisk avhandling. Göteborgs Studies in Sociology No 20.

Göteborgs universitet.

2. Riskbedömningar – en genomgång av risk- och skyddsfaktorer avseende

ungdomars bruk av alkohol och narkotika

Maria Malmquist, Claes Nilsson

Bakgrund

Bedömningar av riskfaktorer har en lång historia inom svensk socialvård. Läkaren Alice Hellström, verksam vid Mellansjö Skolhem, gjorde redan under åren 1928- 1940 en studie av de vanartiga barn som vistades där.

Om en pojke hade en alkoholiserad eller psykiskt sjuk far, hade snattat och hade skolproblem i form av läs- och skrivsvårigheter löpte denna pojke 91 procent risk att senare utveckla kriminalitet trots behandling (Fried 1992). De flesta har nog gjort vardagliga reflektioner från yrkes- och privatliv av karaktären: ”Tänk att han klarade sig så bra i livet, trots all misär i uppväxten!”

eller ”Hur kunde hon bli missbrukare, som hade så bra föräldrar.”

Denna text skall försöka begripliggöra den delvis obegripliga ungdomstiden med hjälp av kunskap base- rad på forskning. Vår avsikt är att beskriva och disku- tera riskbedömningar inom den sociala ungdomsvår- den. Vi arbetar inom socialtjänsten i Skövde Kommun, i ett projekt kallat Locus. Verksamheten Locus är en öppenvårdsenhet för ungdomar i riskzon för missbruk av droger. Verksamheten riktar sig också till ungdo- marnas föräldrar. I vårt uppdrag ingår att identifiera, uppsöka och stödja. Frekvent bedömer vi uppgifter och fakta om ungdomar, som riskerar att pröva, har prövat eller kontinuerligt använder alkohol och narkotika.

Bedömningarna avser juridiska¹ och behandlingsmäs- siga aspekter. Dessa bedömningar görs för närvarande inte med hjälp av strukturerade modeller eller manua- ler. En svårighet ligger i att bedöma om ett visst antiso- cialt beteende mer är ett tillfälligt inslag i en i övrigt gynnsam utvecklingsprocess eller en mer befäst faktor i en antisocial utveckling.

lever i ett risksamhälle. Dessa risker finns både på in- divid- och globalnivå. Risker har funnits i alla tider, men flera av dagens risker har inte funnits tidigare.

I strävan efter att påverka framtiden tvingas män- niskor göra bedömningar av risker. Varje omkörning av en bil är en form av riskbedömning. För att under- lätta vårt beslutsfattande tar vi ibland hjälp av exper- ter, såsom börsanalytiker och forskare. Den vetenskap- liga kunskapen har stor legitimitet i samhället. Det finns en tillit till att sådan kunskap kan bidra med relevant kunskap för att påverka framtiden i önskad riktning. I samtalet i och om socialt arbete framförs vikten av att arbetet bedrivs på ett kunskapsbaserat eller evidensba- serat sätt (Hanson 2003). Intuition och erfarenhetskun- skap bör enligt dessa resonemang inte vara de enda kunskapskällorna.

Inom professionen och ämnet socialt arbete är risk- bedömningar ett centralt begrepp. Socialarbetare nöd- gas göra riskbedömningar trots att de saknar möjlighet och kunskap för att med säkerhet förutsäga konsekven- serna. Helt säker kunskap kan aldrig nås om sociala prognoser om enskilda barn och ungdomar (Lagerberg

& Sundelin 2000).

Kunskapsbildning i socialt arbete präglas av olika utgångspunkter. Den ökade betoningen på att kunskap inte är objektiv utan socialt konstruerad är både ett öppnande perspektiv och ett perspektiv som kan förvir- ra. Det socialkonstruktionistiska synsättet avtäcker hur sociala fenomen aktivt skapas av människors kommu- nikation. Samtidigt kan detta leda till förvirring då tan- ken på att det inte finns en objektiv värld får männis- kor att bli osäkra över vad de förnimmer. Ett exempel på detta är om det finns alkoholism (i objektiv mening) eller om det är en samhällelig överenskommelse att detta

är ett socialt problem (Sahlin 2002). Nära förbundet med social konstruktion är tendensen att för varje ge- neration skapa så kallad moralisk panik (Cohen 1987).

Moralisk panik är när starka samhälleliga institutio- ner skapar bilder av att exempelvis missbruket bland unga är värre än någonsin. Det är en svår balansgång för socialarbetare att å ena sidan reagera på illavars- lande tendenser i ungdomsgrupper och å andra sidan inte överreagera på ett sätt där dessa ungdomar blir exkluderade från samhället. Exklusion kan ske genom att socialarbetare definierar en ungdom som missbru- kare. Detta får konsekvenser för hur vi ser på den aktu- ella individen och hur denne ser på sig själv, då sam- hällets syn på ungdomar också präglar deras egen själv- bild.

Syfte och problemområde

Syftet är att ge en forskningsöversikt över begreppen risk- och skyddsfaktorer på bruk av alkohol och narko- tika hos ungdomar. I syftet ryms att diskutera vilken betydelse dessa risk- respektive skyddsfaktorer har för öppenvårdsarbete med ungdomar som har någon form av drogproblem.

Frågeställningar

· Vilka risk- och skyddsfaktorer finns avseende ungdo- mars förhållande till alkohol och narkotika ?

· Hur kan vetenskapliga modeller och manualer til- lämpas inom socialt arbete för att göra denna typ av riskbedömningar?

· Vilken betydelse har forskning om riskbedömningar för det praktiska sociala arbetet?

Definitioner av några viktiga begrepp

Beteendeproblem är ett komplicerat begrepp. Begrep- pet innehåller både externaliserings- och internalise- ringsproblem. Externaliseringsproblem riktas mot om- givningen i form av bland annat utagerande beteende, kriminalitet och missbruk. Internaliseringsproblem av- ser beteenden som i högre grad riktas in mot individen själv, såsom ångest och social tillbakadragenhet. Ned- an följer några centrala begrepp för riskbedömningar:

- Riskfaktorer: är sociala, psykologiska eller biologis- ka förhållanden som kan leda till problem inom häl- sa, utveckling, anpassning eller beteende ( Lagerberg

& Sundelin 2000, s. 379).

- Skyddsfaktorer: är faktorer som kan förhindra upp- komsten av framtida problem. Vid yttre omständig- heter kallas de skyddsfaktorer (protective conditions)

och vid inre egenskaper kallas de motståndskraft (re- silience) (ett exempel är begreppet ”maskrosbarn”).

- Prediktion: är förutsägelse om grupper. Hur stor är sannolikheten för att en grupp (exempelvis barn till separerade föräldrar) utvecklar missbruk av alkohol och narkotika?

- Prognos: är förutsägelse av utfall och utveckling i ett enskilt fall (Lagerberg & Sundelin 2000).

- Korrelation: är statistiskt samband mellan två vari- abler (Lagerberg & Sundelin 2000, s. 375). Det kan finnas statiskt samband mellan missbruk och dåliga skolprestationer, utan att dåliga skolprestationer är det som orsakar missbruk.

- Kausalitet: är sambandet mellan orsak och verkan- effekt (Lagerberg & Sundelin 2000).

- Problemgravitering: är förhållandet att såväl riskfak- torer som ogynnsamma utfall tenderar att ansamlas hos mindre undergrupper av populationer och forsk- ningsmaterial (Lagerberg & Sundelin 2000, s. 378).

- Problemanhopning: är förhållandet att det snarare är en mångfald riskfaktorer än någon bestämd riskfak- tor som åstadkommer ett ogynnsamt utfall (Lager- berg & Sundelin 2000, s. 378).

Forskningsöversikt

Nedan kommer vi övergripande att redogöra för förut- sättningarna för att genomföra forskning om risk- och skyddsfaktorer. Vi kommer också att redogöra för hur förståelse för dess resultat kan tolkas och användas.

Prediktion

Prediktioner eller förutsägelser i socialt arbete är säl- lan totala, det vill säga att en uppsättning kännetecken medför att alla ungdomar utvecklar en viss typ av pro- blem och att inga andra ungdomar fick dessa problem.

Ungdomstiden är en dynamisk tid, vilket gör att pre- diktioner inte är givna för alltid. Det är sällan enbart en riskfaktor som resulterar i något riskbeteende. Ofta är det flera riskfaktorer i kombination, som utlöser ett riskbeteende. Aristoteles lär ha sagt att det är bättre att ha svagt rätt än precist fel. Detta visar på att man bör förhålla sig kritisk till skenbart enkla sanningar. Lind- blad och Östergren (1998) har utvecklat termen ”ris- kernas flocktendens”, att en mindre grupp individer har många riskfaktorer och negativa utfall. Med detta me- nas att en grupp individer samtidigt har exempelvis skolproblem, kriminalitet och missbruk av droger. Det kan också vara intensiteten hos riskfaktorerna (och an- talet riskfaktorer) som bidrar till uppkomsten av ett risk- beteende. Riskbeteendet behöver inte alltid avse sam-

ma typ av beteende i vuxen ålder. Tidig alkoholdebut kan i och för sig innebära högre risk för att utveckla alkoholmissbruk i vuxen ålder, men kan kanske mer kan ha samband med dålig förankring i yrkeslivet i vuxen ålder. Forskarna Stattin och Magnusson (1996) gjorde en undersökning bland värnpliktiga och följde upp om de utvecklade kriminalitet. De med minst fyra riskfaktorer begick brott i 60-76 procent av fallen. Av de som inte bedömdes ha någon riskfaktor, utvecklade 14 procent ett kriminellt beteende.

Prognos

Det är omöjligt att göra helt säkra prognoser av enskil- da ungdomars framtida liv. Enligt Claezon (1987) finns ingen kunskap som är sådan att den kan ge tillförlitli- ga sannolikhets-resonemang i enskilda fall. Socialse- kreterare förväntas arbeta efter och uppfylla social- tjänstlagen (2001: 453) och lagen om vård av unga LVU (1990: 52). Dessa lagtexter ger ringa vägledning för att värdera och fatta beslut utifrån prognoser. Trots detta skall risker i LVU kunna bekräftas genom ett prognos- förfarande. Ett exempel på detta är om det ”[…] finns påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas” ( LVU 1990: 52 § 2). Det skall finnas grund för att risken är en effekt av situationen, dvs. att det finns ett kausalt samband mellan situation och risk. Social- sekreterare skall påvisa att föräldrarna missbrukar och att detta riskerar ungdomens hälsa och utveckling.

Missförhållanden bör istället ses som tänkbara orsaker till ett vårdbehov, inte som identiska med vårdbehovet (Hollander 1995).

Det finns framtagna standardiserade riskbedöm- ningsverktyg avseende barn och ungdomar som kan misstänkas fara illa. Dessa har främst använts i USA och England. Riskbedömnings- verktygen ger i bästa fall underlag för mer enhetlig informationsinhämtning och bedömning. Generellt förmår verktygen att identi- fiera de flesta barn och ungdomar som är i riskzon.

Den stora bristen är att verktygen identifierar barn och ungdomar att vara i riskzon, trots att de inte är det. En fråga som uppkommer är om de bedömningar vi gör idag är lika bra, sämre eller bättre jämfört med de standardiserade bedömningsverktygen. Andra frågor är om manualens tillämpbarhet i Sverige och om fokuse- ringen blir på bedömningar, istället för bistånd (Sun- dell & Egelund 2000, s.176-177).

Lindsey (1992) beskriver en studie där socialarbe- tare fick bedöma diagnos och prognos i hypotetiska fall.

Trots att socialarbetare var överens om diagnosen, skulle de ändå fatta vitt skilda beslut om barnets framtid.

Enligt Lindsey kan inte tvångsomhändertaganden grun-

das på tillförlitliga vetenskapliga eller kliniska kriteri- er. Vi bör, enligt hans mening, inte tro att checklistor eller diagnostiska modeller är möjliga. Checklistors begränsningar beror inte på att vetenskapen inte gjort tillräckliga framsteg utan på verklighetens själva na- tur.

Socialstyrelsen har under senare år introducerat ett kvalitetssystem kallat BBIC, Barns behov i centrum.

Detta bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Systemet avser att vara ett instrument för utredning, planering och uppföljning för socialtjänsten. Vår kän- nedom om materialet är att det styr utredandet och via kriterier vägleder i bedömningar, men inte att det med säkerhet går att göra exakta prognoser. Ett troligt sce- nario är att detta och liknande kvalitetssystem kommer att vinna terräng inom socialvården de närmaste åren, i syfte att standardisera och kvalitetssäkra barn- och ungdomsvården.

Teoriers relation till riskbedömning

Riskbedömningar berör faktorer på både individ-, grupp- och samhällsnivå.

Makroperspektivet berör bl.a. den förda narkoti- kapolitiken. Mesonivån avser bland annat hur skolan förmår att skapa miljöer för positiva möten och stimu- lans för fortsatt lärande. Mikroperspektivet omfattar exempelvis kamratkretsen. För att förstå och förklara risker behöver det sociala arbetet en teoretisk modell som rymmer alla dessa tre nivåerna. Urie Bronfenbren- ners (1977) utvecklingsekologiska teori tillgodoser det- ta. Den berör relationer som försiggår mellan barnet eller ungdomen och de miljöer barnet eller ungdomen vistas i och omfattas av. Dessa processer sker både i närmiljön och i andra övergripande sociala samman- hang.

Socialarbetare har kritiserats för att bedriva det praktiska sociala arbetet med bristande förankring till teorier och modeller. En sådan debatt kan tendera att polariseras, där teorier å ena sidan förkastas då de inte bedöms ha verklighetsanknytning, och å andra sidan där deras relevans överbetonas. Teorier kan både för- klara uppkomsten till varför ungdomar använder dro- ger och vilka behandlingsmodeller som bör vara sty- rande för att öka sannolikheten för ett lyckat utfall. De teoretiska utgångspunkterna hos socialarbetaren präg- lar troligen det sätt på vilket riskbedömningar utförs.

Det lösningsfokuserade arbetssättet kanske mer fokuse- rar friskfaktorers betydelse medan ett psykodynamiskt förhållningssätt utgår från uppväxtrelaterade faktorer.

Som verksamma i socionomyrket har vi varit med om en resa mellan olika teorier och perspektiv. Det inled-

des med Nils Bejerots epidemiska teorier om narkoti- kans spridning, följt av Hasselas fostrande pedagogik.

Därefter anammades Transaktionsanalys, som är en kommunikationsteori. Denna följdes av 12-stegspro- grammet och lösningsfokuserade teorier. För närvaran- de grundas vår verksamhet i ett slags eklektiskt betrak- telsesätt, där teorier och metoder kombineras och för- hoppningsvis anpassas till klienten. Grunderna i denna eklektiska tillämpning är systemiska respektive kogni- tiva teorier och metoder. Även det eklektiska synsättet har ifrågasatts, då det kan medföra att teorier och me- toder kombineras på sätt som inte gagnar klienterna.

Riskfaktorer

Att förhålla sig kritisk till forskningsresultat är ett mås- te. Man kan ifrågasätta om dessa mäter vad de avser att mäta och om de utförts på ett tillförligt sätt. Vidare spörsmål är om amerikansk forskning kan tillämpas på svenska förhållanden. Hur skall man tolka forsk- ning som visar på olika resultat? Listan över ifråga- sättanden kan göras lång. Slutligen kommer man i en situation där ett urval av forskningskunskap behöver göras. Vi har valt att nedan redogöra för vad forskare inom barn- och ungdomsforskningen, säger om vårt ämnesområde. Det är dock komplicerat att redogöra för forskningen om risk- och skyddsfaktorer, då vissa studier är helt inriktade på exempelvis kriminalitet, men samtidigt redogör för att alkohol- och narkotikamiss- bruk är nära relaterat till kriminalitet. Presentation och analys av forskningsresultat kan då riskera att bli bris- tande avseende vetenskaplig stringens, men vi bedö- mer att den sammantagna presentationen har saklig grund. En del av de resultat vi presenterar avser inte specifikt utvecklandet av alkohol- och narkotikamiss- bruk, utan en mer generell negativ social utveckling, ofta med alkohol-narkotikamissbruk som en delkom- ponent.

Biologiska/neuropsykiatriska faktorer

Under sista årtiondet har vi som socialarbetare mötts av en ökad mängd kunskap om biologiska/neuropsyki- atriska orsaksfaktorer till barn och ungdomars beteen- deproblem. Vissa har uppfattat detta som befriande då vi fått förståelse för barn/ungdomars svårigheter, vil- ket tidigare uppfattades som gåtfullt eller som reaktio- ner på andra faktorer. Andra har uppfattat detta som en farlig väg, där det sociala arbetet blir biologiserat.

Polariseringen har medfört den aktuella akademiska striden mellan å ena sidan Christopher Gillbergs DAMP- forskning och å andra sidan sociolog Eva Kärfve och

barnläkare Leif Elinder. Den förra har ett mer biolo- giskt synsätt och de sistnämnda ett mer socialt betrak- telsesätt.

Även från vår egen arbetsplats kan vi delvis känna igen hur synen på dessa biologiska förklaringsmodeller varierar. Den eviga frågan om vad som kom först – ägget eller hönan, blir åter aktuell. Vi vill inte under- skatta vikten av vilka orsaksfaktorer som är giltiga, men ändå konstatera att det som förenar de båda syn- sätten är att sociala insatser ofta är nödvändiga för att stödja barnet/ungdomen, oavsett förklaringsmodell.

Föräldrars förhållningssätt, skolans bemötande och in- terventioner från socialtjänsten blir viktiga faktorer för att kompensera och utvecklingsstödja ungdomen. Vår slutsats blir att socialt arbete i många stycken har goda förutsättningar att förstå och stödja barn/ungdomar, då helhetssyn är ledstjärna för vårt arbete.

Genetiska faktorer påverkar benägenheten för emo- tioner och tankeprocesser och därmed sannolikheten för antisocialt beteende. Impulsivitet är ofta huvuddrag i personligheten vid utvecklande av beteendeproblem.

Hyperaktivitet, impulsivitet, aggressivitet är korrele- rade till alkohol-drogmissbruk (tio gånger mer än slum- pen). Det finns en signifikant relation mellan utageran- de i barndomen och låg socialt fungerande i vuxen ål- der. Vidare finns samband mellan blyghet i barndomen och ångestfaktorer i vuxen ålder (pojkar). Flickor krä- ver mer ärftligt betingad känslighet för att utveckla antisociala beteenden ( Lichtenstein 2002).

Studier har visat hur biologiska faktorer som låg aktivitet i hjärnan, serotoninnivåer och hormonrubb- ningar hos barn överensstämmer med liknande feno- men hos antisociala vuxna (Klinteberg 2002).

Fem procent av alla barn har neuropsykiatriska problem. Barn med barnneuropsykiatriska funktions- hinder är överrepresenterade bland ungdomar med anti- sociala problembilder. Diagnoser som autism, Aspberg- ers syndrom, Tourettes syndrom, ADHD/DAMP är ex- empel på detta. Av de med DAMP/ADHD har 58 pro- cent ogynnsam prognos för att utveckla antisociala be- teenden. Motsvarande procentandel är 13 procent för de som ej har diagnosen (Gillberg 2002).

Adoptivbarn kompenseras till viss del med en stöd- jande miljö, vilket medfört att de i mindre grad utveck- lat antisocialitet jämfört med föräldrarna.

Tidig debut av antisocialt beteende i tonåren har visat sig ha en starkt ärftlig predisposition. Denna är relativt oberoende av miljöfaktorer. Dessa ungdomar präglas av spänningssökande, oräddhet och oförsiktig- het (Boman 2002).