Den fria viljans politik
En kvantitativ studie om sambandet mellan tro på fri vilja och politiska
uppfattningar
Albin Östervall
Kandidatuppsats i statsvetenskap, VT 2021 Statsvetenskapliga institutionen Uppsala universitet
Handledare: Rafael Ahlskog
Albin Östervall
Den fria viljans politik: En kvantitativ studie om sambandet mellan tro på fri vilja och politiska uppfattnignar
Abstract
Is there a relationship between how one views free will – a concept related to issues of moral responsibility and agency – and one’s political opinions? To answer this question, I constructed a survey based on questions from the SOM Institute’s opinion polls and the FAD-Plus index for measuring free will beliefs. The survey asked a sample of 348 Swedish speakers about their views on free will, political ideology, party preferences, and policy preferences regarding punishment and redistribution. Responses were analyzed through a series of regression models. The results show that a stronger belief in free will is positively correlated with party preference and ideology, with right-leaning voters having a generally stronger sense of free will. Furthermore, the study also finds that stronger belief in free is positively correlated with retributive views on punishment, support for harsher sentencing, and support for capital punishment, while negatively correlated with support for a proposal that the state should increase its efforts to reduce income inequality. The adjusted values R2
of the regression models illustrate that views on free will explain a greater deal of variance in self-assigned ideological placement and party preference than common demographic variables often used to predict political leanings, such as gender, age, income, and education level. The study concludes by pointing out possible directions for future research.
Innehållsförteckning
1. Inledning 4
2. Syfte och frågeställning 5 3. Teori och tidigare forskning 7
3.1. Fri vilja – en loso sk överblick 9
3.2. Tidigare forskning 11
3.2.1. Resultat från psykologin 12
3.2.1. Tankar om fri vilja och politik 16
4. Design och metod 18
4.1. Urval och metodologiska kvalitéer 18
4.2. Hypoteser 20
4.3. Att mäta uppfattningar om fri vilja 23
4.4. Att mäta politiska uppfattningar 24
5. Analys 25
5.1 Beskrivning av statistiken 25
5.2. Brott och stra 26
5.2.1. Regressionsmodeller 27
5.2.2. Tolkning 29
5.3. Fördelningspolitik 29
5.3.1. Regressionsmodeller 30
5.3.2. Tolkning 31
5.4. Ideologi och partipreferens 32
5.4.1. Regressionsmodeller 33 5.4.2. Tolkning 34 5.5. Övriga samband 35 5.6. Slutsatser 36 6. Slutdiskussion 36 Referenslista 41 Appendix 44
1. Inledning
Är människors handlande fundamentalt fritt, eller är vi obönhörligt formade av processer och faktorer bortom vår kontroll? Å ena sidan känns det som att vi har fri vilja, och för den som aldrig begrundat frågan förut kan idén att vi inte skulle det tyckas absurd. Å andra sidan består människor materiellt sett av samma partiklar som resten av universum. Dessa styrs av naturlagar som opererar genom orsak och verkan, och som därmed tycks lämna lite utrymme över till någon sorts frihet unik för människan. Filosofer, teologer och vetenskapsmän har därför diskuterat den fria viljans vara eller icke i århundraden. Frågan kan möjligen tyckas esoterisk, men det krävs inte lång betänketid för inse att dess svar har implikationer som är direkt avgörande för vad det innebär att bygga ett rättvist samhälle. Till vilken grad är vi ansvariga för hur våra liv blir? Till vilken grad är vi förtjänta eller oförtjänta av vår framgång, hälsa, status, eller inkomst? Avspeglar skillnader i dessa domän godtycklighet, eller är de mer eller mindre rättvisa utfall som stämmer från våra fria val?
Studier som tittat på hur allmänheten förhåller sig till fri vilja tycks visa på att kon ikten som skissats ovan inte håller särskilt många vakna om nätterna ( losofer och neuroforskare undantagna). De esta människor intar en mellanposition: De upplever att de har fri vilja, men förstår samtidigt att deras beslut och handlingsutrymmer till någon grad är format av externa faktorer. Dessa faktorer kan vara gener, normer, kulturella in uenser, uppfostran, lagar, formativa händelser, ordning i syskonskala, eller kemikalier i vår föda.
Det verkar däremot otroligt att alla människor skulle gradera omfattningen av sin frihet likvärdigt. Vi lever i ett samhälle som dels uppmuntrar oss att vara “vår lyckas egen smed” och skapa vårt eget öde, och dels producerar tusentals vetenskapliga studier vars resultat på olika sätt illustrerar hur våra liv och vår sociala värld formas av processer bortom vår kontroll. Som exempel kan nämnas statsvetaren Michael Bang Petersen, vars arbete om attityder till välfärdsstaten delvis ligger till grund för en senare del av denna uppsats, som i ertalet studier visat hur modern politik på olika vis formas av människans evolutionära historia. Han har bl.a. funnit att människors inställning till välfärdsstaten delvis beror på hur hungriga de är när de tillfrågas (Aarøe & Petersen, 2013). Andra studier har visat att våra politiska uppfattningar kan skifta genom manipulation av vår miljö. Som exempel har psykologer visat att känslor av äckel på olika sätt samvarierar med
konservatism, och att individer i illaluktande miljöer intar mer konservativa politiska positioner (Schnall et al., 2008).
Givet att människors vitt skilda informationsdieter, kunskap, diskurser, och värderingar så är det uppenbart att vi ser på världen genom olika perspektiv. Troligen gör vi även olika bedömningar av graden av fri vilja människor besitter. Vidare så verkar det också troligt att det nns ett samband mellan hur människor ser på den sociala världen och deras idé om hur den bör organiseras. Tankar om hur världen bör organiseras är tankar om politik, i ordet bredaste bemärkelse. I denna uppsats förenas dessa två re ektioner. Min idé är att det nns ett samband mellan individers uppfattningar om hur världen är beska ad, t.ex. syn på fri vilja, och deras politiska uppfattningar. Denna studie syftar till att undersöka huruvida det är korrekt.
Undersökningen bygger på en enkät som utformats dels för att samla in respondenternas uppfattningar om fri vilja, och dels deras ideologiska position, partipreferenser, och uppfattningar i olika politiska frågor. De politiska frågorna rör områden som är tydligt kopplade till idéer om frihet, ansvar och agens. Respondenternas svar har därefter analyserats i en serie regressionsanalyser, vars resultat besvarar om, och i så fall hur, de olika variablerna – idéer om fri vilja och idéer om politik – relaterar till varandra.
2. Syfte och frågeställning
Denna studie handlar inte om frågan huruvida vi besitter fri vilja, utan den separata frågan om hur vi kan påverkas av att tro (eller inte) att vi och våra medmänniskor har fri vilja. Än mer speci kt är jag intresserad av frågan från ett politiskt perspektiv. Mitt syfte är att beskriva hur skillnader i syn på fri vilja relaterar till olika politiska åsikter och preferenser. Detta leder till de två frågeställningarna: (1) Finns det något samband mellan vår uppfattning om fri vilja och våra politiska attityder? Och om ja, (2) Hur ser detta samband ut?
Genom att besvara dessa frågor önskar jag beskriva ett samband mellan fundamentala antaganden om hur världen fungerar och politiska attityder. Förhoppningsvis kan studien bidra med grundläggande deskriptiv kunskap om denna relation, vilket kan vara en liten med viktig pusselbit i jakten på att förstå vad som formar medborgares politiska uppfattningar. Studier från
psykologin har visat att uppfattningar om fri vilja på olika vis samvarierar med social-kognitiva skillnader. På senare år har några psykologer intresserat sig för om dessa skillnader har någon bäring för individers politik. Dessa studier har främst utförts i Nordamerika, och oftast klassi cerat politiska attityder utifrån mer abstrakta värden som traditionalism och inställning till auktoriteter. Min ambition är att se om dessa skillnader replikeras i en annan miljö, Sverige, med annorlunda politiskt system (ett proportionerligt parlamentariskt erpartisystem vis-à-vis ett majoritärt presidentiellt tvåpartisystem) samt en annan politisk diskurs och kultur. Jag ämnar också översätta mer abstrakta resultat från psykologin till konkret statskunskap. Istället för att mäta kopplingen mellan fri vilja och särskilda värderingar eller konstruerade påståenden tänkta att fånga upp politiska åskådningar har denna studies respondenter fått ta ställning till realistiska politiska förslag hämtade från SOM-undersökningarna, samt klassi cerat sin egen partipreferens och ideologiska hållning på en vänster-högerskala.
Detta är en fråga få statsvetare ägnat sig åt, trots att dess implikationer är både omfattande och vida. Genom att bättre förstå sambandet mellan olika fundamentala världsbilder och politiska uppfattningar kan vi bättre förstå de olika ingångspunkter individer kommer ifrån i svåra och omfattande politiska och sociala debatter, hur olika politiska argument formas och tas emot, och kanske även varför det är så svårt att nå politiskt konsensus. Hur folk tänker och talar om fri vilja kan även tänkas påverka speci ka sakområden, t.ex. hur vi ser på brott och stra och hur vi utformar rättssystemet. Alternativt kan hur vi formar vårt samhälle påverka hur vi ser på världen. Beroende på hur sambandet tolkas – är världsbilden den beroende eller oberoende variabeln? – så kan en studie om relationen mellan fundamentala världsåskådningar och konkreta politiska utfall även vara ett bidrag till den närmast eviga diskussionen huruvida idéer och teoretiska perspektiv ska förstås som utfall eller orsaker. Annorlunda uttryckt, formar våra idéer världen eller formar världen våra idéer? Oavsett den kausala riktningen förefaller det nyttigt att förstå, och därav beskriva, denna relation så klart och korrekt som möjligt.
I följande avsnitt presenteras uppsatsens centrala begrepp i en teoretisk kontext, tillsammans med resultat från tidigare forskning. Därefter följer en genomgång av studiens design och metodologi. I analysavsnittet presenteras data från en serie regressionsanalyser, följt av substantiella tolkningar och en sammanfattning av studiens resultat. Uppsatsen avrundas med en slutdiskussion kring resultatens betydelse.
3. Teori och tidigare forskning
Varför röstar olika personer på olika partiet? Varför tycker folk som de tycker? För den som intresserar sig för studiet av politik är det naturligt att intressera sig för politisk psykologi och förklaringar av individuell varians gällande politiska attityder. Medan tidiga politiska tänkare ofta fokuserade på frågan vad som utmärker bra ledare (se t.ex. Platons loso kung och Machiavellis furste) så har det i demokratins tidevarv blivit minst lika viktigt att förstå folk ertalet. Ett sätt att försöka förstå hur medborgare formar sina politiska uppfattningar är att studera relationen mellan politik och personlighet. Det kanske tidigaste exemplet av en systematisk undersökning av detta samband nner vi i Theodor Adornos The Authoritarian Personality från 1950, i vilken Adorno genom en freudianskt in uerad analys argumenterar att fascistiska åsikter är ett resultat av överdisciplinär uppfostran (1950/1964). I de sju efterföljande decennierna har en omfångsrik litteratur kring relationen mellan personlighet och politik växt fram. En stor delmängd av denna har fokuserat på femfaktorteorin ( Big Five ), enligt vilken människors personligheter har universella drag som kan reduceras till ner till fem övergripande faktorer ( openness , conscientiousness,
extraversion , agreeableness , och neuroticism ) (Caprara & Vecchione, 2013). Genom att studera dessa faktorer har forskare funnit att de samvarierar med diverse politiska utfall, däribland ideologi, partipreferenser, kandidatpreferenser, och policypreferenser. T.ex föredrar individer högre i
openness generellt vänsterpolitik, och beskriver sig själva som öppensinnade, kreativa och intresserade av att testa nya saker, medan individer högre i c onscientiousness generellt föredrar högerpolitik och beskriver sig själva som ordningsamma, traditionella och välorganiserade (ibid).
Allt detta är av kontextuell relevans för den aktuella forskningsfrågan, men studiens fokus är inte primärt personlighet utan på världsåskådning – alltså, hur ser relationen ut mellan vår politik och vårt sätt förstå världen? Det mest in ytelserika verket på detta tema är antagligen Max Webers Den protestantiska etiken och kapitalismens anda , i vilken Weber argumenterar att kapitalismen uppkom i västvärlden till följd av en viss världsåskådning (närmare bestämt predestinationsläran och den protestantiska synen på rikedom) (Weber, 1905/1978). Ett något modernare exempel på en statsvetare intresserad av sambandet mellan världsåskådningar och politiska utfall nner vi i Francis Fukuyama, som bland annat argumenterat att de stora skillnader som existerar mellan de politiska institutionerna i grannländerna Kina och Indien delvis bör förstås
som en konsekvens av olika religiös metafysik i de två kulturerna (Fukuyama, 2011). En svensk statsvetare som berört ämnet, om än något i förbifarten, är Sten Widmalm som i Political Tolerance in the Global South: Images of India, Pakistan and Uganda (2016) visar att politisk tolerans korrelerar med fatalism (idén att våra framtid är förutbestämd av ödet) i samtliga av de tre undersökta länder. Widmalms resultat ck mig att fundera över hur relationen mellan en idé om världen, i detta fall fatalism, och ett speci kt politiskt utfall, i detta fall politisk tolerans, artade sig, samt ställa frågan: Finns andra exempel på djupt liggande världsåskådningar som på något vis samvarierar med politiska utfall? En uppenbar kandidat var fri vilja, som likt fatalism är relaterat till idéer om kontroll och moraliskt ansvar.
Hur människor förstår att världen fungerar borde påverka vad de anser normativt önskvärt. Med loso ska termer kan vi säga att vår ontologi och metafysik bör påverka vår etik. Vår etik i sin tur bör påverka vår politik, eftersom politisk loso , (i grova drag), är moral loso på makronivå. Utifrån detta resonemang kan följande syllogism postuleras:
1. Vår världsbild påverkar vår etik 2. Vår etik påverkar vår politik
∴ Vår världsbild påverkar vår politik
Världsbilden denna uppsats berör är synen på fri vilja. Den centrala idén är att det nns ett samband mellan hur vi förstår vårt eget och andra människors handlingsutrymme och moraliska ansvar – Hur mycket kontroll har vi över våra liv? – och hur vi förstår, bedömer, och bemöter andra människor.
Den noggranna läsaren har nu noterat att syllogismen ovan ger uttryck för en viss orsaksriktning. Därför vill jag förtydliga att uppsatsens ansats inte är förklarande, utan beskrivande. Som senare kommer diskuteras nns det andra förslag på vilka mekanismer som reglerar sambandet mellan världsbild och politik, inklusive argument som bygger på de steg som skissats ovan men med omvänd orsaksriktning; att vi anpassar våra idéer om världen efter våra politiska övertygelser. Syllogismen ska därför inte ses som ett de nitivt argument utan ett exempel på hur ett samband mellan politisk psykologi, etik, och politik skulle kunna se ut, och en inledande förklaring till de
kommande teoriernas relevans för att besvara forskningsfrågan. Redogörelsen av dessa teorier och tidigare forskning behöver dock föregås av en kortare sidout ykt till loso ns värld, då det är dags att bena ut uppsatsens centralaste begrepp – fri vilja.
3.1. Fri vilja – en loso sk överblick
Fri vilja är ett notoriskt omstritt begrepp (O’Connor & Franklin, 2021). Denna uppsats har emellertid inte till mål att reda ordning i en tusenårig debatt, utan att beskriva ett deskriptivt samband. För detta syfte räcker följande övergripande och relativt vaga de nition: Med fri vilja avses en aktörs förmåga att styra över sina egna val och sitt eget handlande. När en aktör utövar fri vilja så stämmer hennes val och handlingar från henne själv. 1
Den fria viljans vara eller icke vara har diskuterats i tusentals år i ertalet olika kulturer (ibid.). Frågan oroade till en början främst teologer. I John Miltons Det förlorade paradiset undrar änglarna hur människans fria vilja och personliga ansvar är förenligt med Guds omnipotens och perfekta kunskap om framtiden (1667/2012). Med natur loso n och sedermera vetenskapens växande in ytande i samhället har frågan i modern tid ofta klätts i mer sekulära ordalag. I och med den vetenskapliga revolutionen kom allt er människor att se universum i materiella termer; som ett nät av komplexa men i huvudsak mekanistiska orsakssamband, ytterst styrda och begränsade av naturlagar. Detta synsätt ledde för många tänkare till en obekväm kon ikt: Å ena sidan har vi upplevelsen av att göra fria val, å andra sidan tycks människan bestå av samma materia som resten av universum, så varför skulle inte naturens oböjliga lagar gälla även oss? Och om så är fallet, var
nns utrymmet för fri vilja? Är vi inte bara, vår komplexitet till trots, e ekter av de mekanistiska orsaker som omger och föregår oss? Atomer som följer samma lagar som andra atomer? Och vari nns friheten i att vara ett utfall som följer av elektrokemiska reaktion, ytterst orsakade av externa faktorer? Här nner vi ett exempel på denna materiella och reduktionistiska syn tagen till sin logiska slutpunkt, från populär losofen och neuroforskaren Sam Harris: “The brain is a physical
1 Ofta beskrivs fri vilja som möjligheten att ha kunnat agera annorlunda, vilket implicerar att aktörens beteende inte
kan förutbestämmas av externa krafter. Jag väljer att undvika denna de nition då den inte är förenlig med den kompatibilistiska positionen.
system, entirely beholden to the laws of nature – and there is every reason to believe that changes in its functional state and material structure entirely dictate our thoughts and actions” (2012, p. 12). Inom den loso ska litteraturen nns det i huvudsak tre förhållningssätt till denna kon ikt: kompatibilism, libertarianism, och determinism (O’Connor & Franklin, 2021). Kompatibilister erkänner ingen kon ikt, utan menar att ett kausalt deterministiskt universum och den fria viljan är förenliga. De två andra lägren håller inte med, och kallas därför gemensamt inkompatibilister. Enligt libertarianer (ej att förväxla med den politiska åskådningen) står idén om den fria viljan i kon ikt med idén om ett deterministiskt universum. Vidare har människor fri vilja, och vi lever därför inte i ett deterministiskt universum. Determinister menar istället att vi visst lever i ett deterministiskt universum, och att vi därmed inte har fri vilja (Nahmias et al., 2005; Harris, 2012).
Med determinism menas ofta att alla framtida händelser i teorin kan förutspås från tidigare händelser, givet perfekt kunskap. Det nns anledning att förhålla sig skeptisk till detta påstående, även för den med en helt materialistisk världsåskådning. “Hård” determinism av detta slag följer inte logiskt från avsaknaden av fri vilja. Vidare nns också andra typer av determinism än den materialistiska, t.ex. fatalistisk determinism (framtiden är förutbestämd av ödet eller Guds plan). Därav nner jag “determinism” ett olyckligt val av term för att beskriva det loso ska läger som förkastar fri vilja. 2
Carey & Paulhus (2013) har funnit ett statistiskt signi kant ( p < 0.5) negativt samband mellan tro på fri vilja och “vetenskaplig determinism” (ett materiellt-mekanistiskt synsätt, men som inte nödvändigtvis implicerar att framtiden till fullo förutbestäms av tidigare händelser). Detta innebär alltså att en svagare tro på fri vilja korrelerar med en starkare tro på vetenskaplig determinism och vice versa, i linje med den inkompatibilistiska spänning som beskrivits ovan. Studien fann inget sådant samband mellan fatalistisk determinism och tro på fri vilja, vilka verkar lättare för människor att förena. Detta tyder på att det förutom en loso sk distinktion även nns en reell psykologisk skillnad mellan ödestro och det mekanistiska synsätt som Carey & Paulhus benämner vetenskaplig determinism.
På grund av detta anser jag det mer fruktbar att tala om ett mekanistiskt synsätt, eller “naturalism”, snarare än determinism. Denna distinktion görs också relevant av upptäckten av 2 Ibland används istället “skeptiker”, men givet denna terms mångtydighet är den inte mycket bättre.
indeterministiska (probabilistiska) naturlagar. Enligt loso professor Lars-Göran Johansson, verksam inom vetenskaps loso n, är det idag en vanlig hållning bland atom- och kärnfysiker att indeterministiska naturlagar inte speglar något misslyckande från forskarna att nna och beskriva alla relevanta faktorer, utan snarare att det faktiskt nns genuin slump i naturen (Johansson, 2011). 3 Om så är fallet tycks den hårda determinismen oförenlig med just det vetenskapliga synsätt
den ofta sammanlänkas med. Likväl är det svårt att se hur denna slump, ur ett inkompatibilistiskt perspektiv, skulle rädda den fria viljan. Vari nns friheten i att styras av opersonliga naturlagar, slumpmässiga eller ej? Det är alltså inte determinismen per se som är problemet, utan kon ikten mellan upplevelsen att vara en agent som tar fria beslut och upplevelsen av att vara en materiell varelse i en värld styrd av mekanistiska lagar. Filosofen Brian Barry summerar det väl: “...what creates panic about human freedom is not, strictly speaking, determinism but what we might call ‘naturalism’. By this I mean simply that there is a course of nature and that human beings do not have some sort of dispensation from its workings” (1997, p. 616). Mot bakgrund av detta kommer jag i denna uppsats tala om naturalism, ett mekanistiskt synsätt, och avsaknad av fri vilja, snarare än “determinism” så som ordet ibland används för att beskriva den loso ska position som kännetecknas av inkompatibilism och förnekandet av fri vilja.
3.2. Tidigare forskning
Som nämnt tycks få statsvetare ha intresserat sig för den aktuella frågan i någon större utsträckning. Uppfattningar om fri vilja har istället främst studerats av psykologer. Dessa har alltsomoftast fokuserat på det första steget i syllogismen som tidigare presenterades; sambandet mellan individens världsåskådning och etik. Vissa losofer, så som Barry (1997), har även berört de större samhälleliga implikationerna av den fria viljans vara eller icke, men då på ett normativt snarare än deskriptivt plan. Psykologin har däremot studerat hur människors uppfattningar om fri vilja påverkar både beteende och hur vi bedömer andras handlande, t.ex. vår benägenhet att stra a och belöna. Denna deskriptiva ansats ligger närmare den statsvetenskapliga, men har ofta stannat på individuell snarare än samhällelig nivå.
3 Som exempel kan nämnas den statistiska lag som beskriver sönderfallet av isotopen kol-14, vilken sönderfaller med en
Nedan beskrivs några centrala resultaten från psykologin som ligger till grund för de hypoteser som testas i denna studie. Därefter presenteras några tidigare tankar om politik, närmare bestämt rörande bestra ning och omfördelning, av relevans för debatten om fri vilja och den stundande analysen.
3.2.1. Resultat från psykologin
Här presenteras först den in ytelserika Moral Foundations Theory, utvecklad av Jonathan Haidt, Craig Joseph och Jesse Graham . Teorin är inte direkt relaterad till frågor om fri vilja, men används av socialpsykologer intresserade av individuella och kulturella variationer gällande moral och politik, och är således av relevans för era av resultaten som presenteras i detta avsnitt.
Moral Foundations Theory tar avstamp i den antropologiska observationen att olika kulturer har olika normativa uppfattningar, men ändå tenderar att moralisera samma fenomen. Enligt teorin förklaras detta av att det nns ett mindre antal “moraliska fundament” för vilka människor har intuitiva moraliska reaktioner, och som de sedermera konstruerar etiska principer kring. Dessa är care / harm ; fairness / cheating ; loyalty / betrayal ; authority / subversion , och
sanctity / degradation . Enligt teorin har evolutionära utmaningar under människans historia format oss alla till att ha en intuitiv etik som kretsar kring dessa fundament. Hur denna etik uttrycks och vilka fundament som betonas varierar mellan olika individer och kulturer (Haidt, 2012). Genom att låta människor svara på enkäter rörande moralfrågor har Haidt och andra forskare funnit att de moraliska fundamenten korrelerar med politisk ideologi. De mer till vänster bryr sig främst om care och fairness , medan de till höger bryr sig mer jämt om alla fundament. Resultaten har replikeras i en rad olika kulturer (ibid.).
Det har gjorts många psykologiska studier av fri vilja. Majoriteten av dessa är relativt samtida, även om de första publicerades redan under 50-talet. Resultaten har ofta varit varierade och motstridiga. Detta beror dels på avsaknaden av standardiserade sätt att de niera och operationalisera fri vilja, och dels på att många studier utgått från teorier färgade av forskarens egna uppfattningar (Nadelho er et al., 2014). Något som däremot återkommer i stora delar av litteraturen är olika fynd gällande ett samband mellan en avsaknad av tro på fri vilja och antisocialt beteende. T.ex. har Vohs & Schooler (2008) visat att en minskad tro på fri vilja leder till en ökad
benägenhet att fuska. Baumesiter et al. (2009) visade att personer vars tro på fri vilja försvagades genom experimentell manipulation blev mindre hjälpsamma och mer aggressiva. Resultat som dessa har fått era forskare att resonera att tro på fri vilja, välgrundad eller ej, tjänar ett socialt syfte, och att underminering av denna tro riskerar att försvaga sociala normer och attityder gällande ansvar och moral (Nadelho er et al. 2014). Studier har också visat att de som har en stark tilltro till sin fria vilja, allt annat lika, är bättre på sitt jobb, och upplever mer agens och större kontrollfokus ( locus of control ), vilket korrelerar med välbe nnande (Genschow, Rigoni & Brass, 2017).
Genschow, Rigoni & Brass fann att en klart övervägande andel människor både upplever och tror att de har fri vilja, och bedömer sig själva och andra genom denna lins (2017). I sex studier, både i enkätform och experiment, påvisade de även ett positivt samband mellan styrkan i tro på fri vilja och graden av korrespondensbias, vanligen benämnt fundamentala attributionsfelet. Det fundamentala attributionsfelet är människans tendens att underskatta externa faktorer och överskatta interna faktorers påverkan på andra människors handlande. Med andra ord förklarar vi hellre andras beteende med hänvisning till deras karaktär än deras omständigheter. Exempelvis kan vi när någon gör något fel i tra ken blixtsnabbt göra bedömningen att denne är oetisk eller inkompetent (“jävla dåre!”). När vi bedömer vårt eget handlande har vi däremot lättare att ta in omständigheternas betydelse. Om vi gör fel i tra ken beror det på skrikande barn i baksätet, stress, eller förvirrande skyltning. Människor med en svagare tro på fri vilja uppvisade mindre korrespondensbias, vilket innebär att de var mer benägna att tolka även andras beteende i situationella termer. Vad Genschow, Rigoni & Brass visade var alltså att det nns ett samband mellan hur vi tänker att världen fungerar och hur vi bedömer andra människors handlingar, och att det senare kan förändras genom manipulation av det första. Ett liknande resultat rapporterades av Shari et al. som fann ett positivt samband mellan tro på fri vilja och en retributiv syn på stra (att stra a för stra ets skull), samt att personer som genomgick en kurs i neurovetenskap blev både mindre benägna att stödja retributiv bestra ning och rapporterade en svagare tro på fri vilja (2014). Författarna menar att deras resultat påvisar att exponering till debatter om fri vilja och vetenskapliga studier om den neurala basen för beteende kan påverka hur personer tillskriver andra moralisk ansvar. Caspar et al. fann att personer som inte trodde på fri vilja var mindre benägna att administrera elchocker till andra människor, även när de själva tjänade på det ekonomiskt (2017). Dessa resultat nyanserar möjligen bilden av de antisociala e ekterna av försvagad tilltro till fri vilja i
tidigare nämnda studier, men ligger i linje med vad andra studier funnit gällande just fri vilja och bestra ning.
Carey & Paulhus har undersökt sambandet mellan tro på fri vilja och politiska värderingar. I en serie studier har de funnit ett positivt samband mellan tro på fri vilja och traditionellt konservativa attityder gällande stra , tron på en rättvis värld, religiositet, och syn på auktoriteter (2013). Enligt författarna förenas alla dessa uppfattning av att en starkare tro på fri vilja kommer med en starka känsla av, och vikt vid, personligt ansvar. De fann även att tro på fri vilja korrelerade med vad som enligt Moral Foundations Theory kallas “bindande” värden ( in-group / loyalty ,
authority / respect och purity / sanctity ). Dessa kallas bindande då de på olika sätt syftar till att binda samman och upprätthålla den sociala gruppen och dess ordning. Att bindande värderingar samvarierar med politisk konservatism är ett resultat som går väl i hand med att konservativa väljare lägger större vikt vid säkerhetsfrågor och skydd av den sociala ordningen (Barnea & Schwartz, 1998). Här kan det vara intressant att notera att dessa fynd möjligen ger stöd till resonemanget om tro på fri vilja fyller en social funktion. Värt att notera är också att Carey & Paulhus inte frågor sina respondenter om deras ideologi eller partipreferenser, utan endast demonstrerar ett samband mellan styrkan av tro på fri vilja och diverse andra uppfattning som i sin tur samvarierar med konservatism.
Den största studie som undersökt sambanden mellan fri vilja, moral, och politiska utfall utfördes 2021 av Everett et al. Det är också en av få studier som länkar fri vilja direkt till explicita partipreferenser (Demokraterna eller Republikanerna) snarare än ideologiskt laddade värderingar. Everett et al. replikerar fyndet att konservativa har en starkare tro på fri vilja över en rad olika studier (2021). De driver även tesen att detta samband är medierat av konservativa individers starkare tendens att moralisera. Eftersom konservativa individer moraliserar mer behöver de oftare, och med mer styrka, tillskriva andra personer starkare fri vilja, i syfte att hålla dem moraliskt ansvariga. Att tillskriva felande individer fri vilja är enligt författarna en form av motivated reasoning – vi utgår ifrån en slutsats och konstruerar sedan post hoc rationellt stöd för den (ibid.).
Låt oss nu skifta fokus till fördelningspolitik, och mer direkt statsvetenskapliga studier. Det har länge varit känt att människor använder sig av heuristik för att ta beslut. Heuristik är en metod som går ut på att forma tumregler – genvägar för omdömet – i brist på mer substantiell kunskap,
alternativt för att hantera den överväldigande informationsmängd som modern politik, media, och kunskapsproduktion medför (Petersen, 2012; Caprara & Vecchione, 2013). Statsvetare har länge vetat att den allmänna opinionen om välfärdspolitik till stor del är driven av uppfattningar om förtjänst. Ofta talas det om en förtjänstheuristik ( deservingness heurestic ); personers inställning till välfärd och omfördelning är baserad på en snabbt tillämpade tumregler, exempelvis frågan: Förtjänar mottagaren hjälp? (Petersen, 2012). Grovt hugget kategoriserar människor välfärdspolicys och dess mottagare i två kategorier: De är för välfärdsprogram som uppfattas gynna förtjänta mottagare, t.ex. sjukdomsdrabbade som på grund av ren otur nner sig själva i behov av hjälp, och de motsätter sig välfärdsprogram som anses gynna oförtjänta mottagare (de som anses lata eller ovilliga att dra sitt strå till stacken). Variation i hur människor tillämpar denna heuristik nns på både grupp- och individnivå. I vissa länder, t.ex. USA, är människor mer benägna att se andra som oförtjänta jämfört med mer egalitära länder som t.ex. Danmark. Individer mer till höger är också mer benägna att identi era andra som oförtjänta än de mer till vänster (ibid.). Olika forskare har argumenterat för olika förklaringar till hur människor lär sig använda förtjänstheuristik; via institutioner, kultur, eller ideologiska narrativ. Petersen menar att det nns goda skäl att tro dessa faktorer påverkar hur vi tillämpar heuristiken, men att förtjänstheuristik i sig är en evolutionärt formad djupt sittande psykologisk kategoriseringsmekanism utvecklad för att reglera social hjälp i småskaliga jägare-samlarsamhällen. Att e ektivt kunna skilja på förtjänst och icke-förtjänst var en nödvändighet under de hundratusentals år människan levde i mindre band, då det var kritiskt för dessas överlevnad att inte slösa begränsade resursers på free-riders (2012).
Att mer konservativt lagda individer gör en strängare bedömning av välfärdsmottagare stämmer väl överens med vad vi kunnat förvänta oss utifrån de tidigare resultat som diskuteras, t.ex. gällande korrespondensbias och betoning av personligt ansvar. Den som bedömer en annans misslyckande (i detta fall med att försörja sig själv) utifrån inre omständigheter (bristande karaktär) snarare än situationellt kommer också vara mindre benägen att se den andre som förtjänt av hjälp, och kommer därmed vara mer kritisk till program tänkta att omfördela resurser till denne. Den ideologiska variation i hur strängt individer tillämpar heuristiken rimmar även väl med Moral Foundations Theory, enligt vilken mer konservativa individer lägger större vikt vid värden tänkta att skydda och upprätthålla en grupp och dess sociala ordning.
3.2.1. Tankar om fri vilja och politik
Vilken grad av autonomi vi tillskriver samhällsmedborgare bör, rationellt sett, ha konsekvenser för hur vi formar vårt samhälle. De kanske mest uppenbara politiska områden där antaganden om agens och moraliskt ansvar kommer till uttryck är brott och stra . Som nämnt är personligt ansvar och individuell autonomi starkt närvarande i konservativa ideologiska uttryck (Everett et al. 2021). Vi kan se ett tydligt exempel på detta i följande citat från Ronald Reagan från 1969: “We must reject the idea that every time a law’s broken, society is guilty rather than the lawbreaker. It is time to restore the American precept that each individual is accountable for his actions” (ibid., p. 461). Liknande uttalande går att nna från högsta domstolen i USA, som kallat fri vilja för en universell och ständig grund i det amerikanska rättssystemet, distinkt från “a deterministic view of human conduct that is inconsistent with the underlying precepts of our criminal justice system” (United States v. Grayson, 1978). Vissa menar till och med att tro på fri vilja är en nödvändighet både för idén om retributiv rättvisa och den religiösa idén om synd (Harris, 2012).
Retributivism (eller vedergällningsteori) är en rättslig teori enligt vilken människans vilja att bestra a stämmer från moraliska principer rörande reciprocitet: Människor som skadar andra förtjänar att själva skadas, och bestra ning är således moraliskt rätt i sig självt, oberoende av utfall. Detta perspektiv kontrasteras mot preventionsteorin eller andra konsekventialistiska idéer om bestra ning, enligt vilka ett stra rättfärdigas genom att dess konsekvenser är av nytta (t.ex. rehabilitering eller avskräckning). 4
Vissa tänkare menar att avsaknad av fri vilja inte nödvändigtvis implicerar avsaknad av moraliskt ansvar. Brian Barry skriver exempelvis att “...there is no automatic connection between explaining a crime and excusing it” (1997, p. 624); Harry Frankfurt har med sina berömda Frankfurtfall försvarat idén att moraliskt ansvar är förenligt med hård determinism (Nahmias et al., 2005), och neuroforskarpionjären Michael Gazzaniga har anmäkt att “Free will is an illusion, but you’re still responspible for your actions” (Sapolsky, 2018, p. 555). För andra förnekare av fri vilja som inte lyckas förena ett naturalistiskt universum med idén om individuellt moraliskt ansvar återstår emellertid endast konsekventialistiska argument för bestra ning. I boken Free Will rättfärdigar t.ex. Sam Harris fängelsestra med följande argument: “Certain criminals must be 4 Konsekventialism är en etisk teori enligt vilken en handling är rätt om och endast om, och därför att, den leder till
incarcerated to prevent them from harming other people. The moral justi cation for this is entirely straightforward: Everyone else will be better o this way.” (2012, p. 53). Ett ytterligare exempel nner vi i den in ytelserika neuroforskaren Robert Sapolsky, som argumenterat att våra nya kunskapar om neurologi innebär att vi måste reformera rättssystemet i grunden. Han ser fram mot en dag då ord som “ondska” och “själ” är lika irrelevanta i en domstol som för en bilmekaniker med uppgift att reparera ett trasigt bromssystem (2018).
Det nns alltså ett tydligt samband mellan idéer om mänsklig autonomi och idéer om rättvisa, där vi nner den retributiva synen i exempelvis talionsprincipen (öga för öga, tand för tand) medan den konsekventialistiska preventionsteorin vanligen ser bestra ning som ett nödvändigt ont. Detta är inte bara en abstrakt loso sk diskussion, utan en debatt som formar vår politiska realitet. Här följer ett exempel på hur fri vilja åberopas i den politiska debatten i Sverige: “Som tidigare nämnts präglas människan av både sitt biologiska, historiska, kulturella och sociala arv. Varje individ har samtidigt en fri vilja och bär därför det primära ansvaret för sina egna handlingar.” (Sverigedemokraternas partiprogram, 2019, p. 23).
Låt oss nu skifta fokus till politiskt tänkande rörande omfördelning. Flertalet studier har visat att mer konservativa individer lägger större vikt vid personligt ansvar, och att de är mer benägna att bedöma andra individer och deras utfall, i en rad olika situationer, utifrån interna faktorer som karaktär ( Genschow, Rigoni & Brass, 2017) . Detta gäller även fattigdom (Zucker & Weiner, 1993). Omvänt så har tänkare på vänsterkanten ofta karaktäriserat ekonomiska ojämlikheter som orättvisa, delvis på grund av att ojämlikheten ses som oförtjänt: “The ethical case for social and economic equality depends crucially, I believe, on the claim that the large-scale inequalities in modern western societies do not re ect personal responsibility” (Barry, 1997, p. 629).
Ett av de mest in ytelserika verken i modern politisk loso , med fokus på rättvisa och principer kring omfördelning, är John Rawls En teori om rättvisa (1971/2000). Rawls diskuterar inte fri vilja, men han bygger sitt egalitära argument på antagandet att många skillnader mellan människor tycks moraliskt godtyckliga, inklusive skillnader många skulle hävda är konsekvenser av val de gjort med sina fri vilja (t.ex. inkomst tjänat via särskilda talanger (Wenar, 2021)). Hans tankeexperiment “okunnighetens slöja” försätter medborgare i en position utan förtjänster eller särskilda talanger, och det är från denna position Rawls menar att de har möjligheten att deliberera
fram reglerna som bör styra ett rättvist samhälle. Naturalister som förkastar fri vilja och därmed moraliskt ansvar, exempelvis Sapolsky, når liknande slutsatser (2018): Det tycks orättvist att någon t.ex. ska få bli exceptionellt rik medan andra förblir fattiga, om denna skillnad stämmer från i grunden oförtjänta talanger eller brist på detsamma. Noterbart är att Rawls politisk- loso ska rival Robert Nozick, som försvarade en utfallsneutral nattväktarstat i vilken människor i högsta grad tillåts bli exceptionellt rika (se t.ex. Wilt Chamberlain-argumentet (Nozick, 1974)) även föredrog den libertarianska positionen rörande fri vilja (Bratman, 2007).
4. Design och metod
För att undersöka huruvida det nns ett samband mellan uppfattningar om fri vilja och politiska attityder har jag utfört en enkätstudie i vilken jag dels mätt respondenternas uppfattningar om fri vilja och dels låtit dem ta ställning till en serie politiska förslag. Mot bakgrund av resultaten presenterade i teoriavsnittet rör de politiska förslagen frågor kopplade till brott och stra samt omfördelning, då det är min bedömning att eventuella samvariationer mellan uppfattningar om fri vilja och politiska ställningstaganden kommer vara tydligast i frågor relaterade till idéer om agens och moraliskt ansvarstagande. Jag har även bett respondenterna skatta sin ideologi på en klassisk vänster-högerskala samt uppge sin partipreferens. Svaren från enkäten har därefter analyserats i en serie regressionsmodeller, till en början bivariata och därefter multipla med en rad kontrollvariabler, i syfte att undersöka om och hur de olika variablerna samvarierar.
Härnäst följer en beskrivning av studiens urval och metodologiska kvalitéer. Därefter presenteras hypoteserna som prövats. Avsnittet avslutas med en kortare genomgångar av hur de mest centrala variablerna operationaliserats.
4.1. Urval och metodologiska kvalitéer
Studiens urval har tillkommit via självselektion på internet. Urvalets demogra återspeglar således inte totalbefolkningen. En översikt av enkätens demogra ska kontrollvariabler visar att urvalet t.ex.
är något yngre och något mer vänster än befolkningen i övrigt, även om skillnaderna är förhållandevis små. Den största skillnaden ligger i att urvalet har en högre andel studenter än befolkningen i sin helhet (även om andelen studenter är betydligt lägre än i många andra studier på området). Dessa skevheter innebär emellertid inga problem för den statistiska inferensen. Ett urval behöver inte vara en perfekt spegelbild av totalpopulation. Det relevanta är att urvalet avspeglar totalpopulationen på ett tillfredsställande vis med avseende på den egenskap studien önskar beskriva (s.k. deskriptiv generaliserbarhet) (Teorell & Svensson, 2007). Denna studie syftar till att beskriva sambandet mellan politiska uppfattningar och syn på fri vilja, och kommer till följd av detta studera huruvida tro på fri vilja varierar mellan olika grupper (t.ex. de som röstar vänster och de som röstar höger). För detta syfte är det inget problem att grupperna består av olika antal respondenter så länge bägge grupperna är tillräckligt väl representerade för att generaliseringar om dem ska vara giltiga. Då den politiska skevheten är liten, medan antalet observationer är förhållandevis stort ( N = 348), uppfylls detta kriterium. Jag har även kontrollerat huruvida det föreligger något samband mellan studies mest centrala variabel, fri vilja, och någon av de demogra ska kontrollvariabler för vilket det existerar en skevhet i urvalet. Urvalet skevar ungt, men det nns inget samband mellan ålder och syn på fri vilja ( b = 0.005, ej signi kant). Urvalet skevar även manligt, men det nns inget samband mellan kön och syn på fri vilja ( b = -0.05, ej signi kant). Därmed får representativiteten och generaliserbarheten anses god.
Angående enkätens validitet och reliabilitet så får även dessa anses tillfredsställande, då all datainsamling bygger på standardiserade frågeformuleringar från SOM-undersökningarna respektive FAD-Plus. Dessa mätskalor är i det närmsta praxis inom svensk opinionsundersökning respektive psykologiska studier om fri vilja, och är således väl testade och betrodda inom fälten. De har dessutom fördelen att de bägge mäts på en femgradig skala, vilket förenklar både enkätens utformning och tolkningarna av resultaten. Gällande enkäten har frågor rörande politiska uppfattningar föregått frågor rörande fri vilja, så att de senare inte ska påverka de förstnämnda. Enkäten är på svenska, vilket innebär att respondenterna är svenskspråkiga. Alla respondenter har informerats om sin anonymitet. Det föreligger till synes inga etiska problem i studiens utformning.
Urvalet i si ror
Antal respondenter: 348
Könsfördelning: 60.9 % män
Genomsnittsålder: ~ 31 år
Genomsnittlig månadsinkomst: ~ 23 952 kronor
Andel studenter: 45.9 %
Största parti: Socialdemokraterna (20.6 %)
Genomsnittlig ideologi 5 : 2.69
4.2. Hypoteser
För att besvara uppsatsens frågeställning har jag utifrån tidigare forskning och teori tagit fram ertalet hypoteser som presenteras nedan.
Ett starkare korrespondensbias leder till ett hårdare negativt omdöme om uppfattat oetiskt beteende. Människor med en stark tro på fri vilja uppvisar generellt ett starkare korrespondensbias, och har i era studier visat sig vara mer positiva till hårdare stra . Givet denna teoretiska bakgrund kommer jag testa följande hypoteser: Det nns ett positivt samband mellan styrkan av tro på fri vilja och…
H1 : Stöd för hårdare fängelsestra .
H2 : Stöd för dödsstra .
H3 : En mer retributiv attityd till bestra ning.
Respondenternas inställning till hårdare fängelsestra och dödsstra har mätts genom att låta dem ange till vilken grad de håller med om olika politiska förslag hämtade från SOM-undersökningar (“Inför mycket hårdare fängelsestra ” respektive “Inför dödsstra för mord”). 6 Svarsalternativen
5 Skala = 1–5, där 1 motsvarar “Klart till vänster”. 6 Alla frågor presenteras i sin helhet i appendix.
utgörs av en femgradig likertskala från “Håller inte alls med” (1) till “Håller helt med” (5). För att utröna respondenternas inställning till retributiv bestra ning har jag låtit dem ta ställning till ett påstående från Free Will Index (“Människor som skadar andra förtjänar att stra as även om stra et inte leder till några positiva e ekter för förövaren eller samhället i stort (t.ex rehabilitering eller avskräckning av andra förövare” ) , utvecklat av Nadelho er et al. 2014. 7 Även denna fråga har
besvarats på en femgradig likertskala.
Nästintill alla människor vill leva i ett rättvist samhälle, även om våra idéer om precis vad ett rättvist samhälle innebär skiljer sig åt (Starmans et al., 2017). Tidigare studier har visat att människor mer till vänster generellt uppvisar mindre korrespondensbias och en svagare tro på fri vilja än de mer till höger. Annorlunda uttryckt är de mer benägna att tolka andra människors utfall i livet i situationella termer. Om man tror att människors utfall i livet till högre grad beror på externa faktorer, vilka associeras till moralisk godtycklighet, så bör man (åtminstone om man resonerar i linje med Rawls) vilja utjämna de oförtjänta för- och nackdelar slumpen givit upphov till. Det mest direkta sättet att verka för detta är genom att stödja en stark välfärdsstat eller andra former av ekonomisk omfördelning (givet att omfördelningen går att utföra tillräckligt tillfredsställande). Detta föranleder hypotesen: Det nns ett negativt samband mellan styrkan av tro på fri vilja och…
H4 : Stöd för att staten ska göra mer för att minska inkomstskillnader i samhället.
Omvänt så bör den som tror att livsutfall beror på förtjänst och personligt ansvar vara mer skeptisk till storskalig fördelningspolitik. Då omfördelning och välfärdstjänster i hög grad nansieras av skatter så kan en liknande logik åtminstone delvis vara tillämpbar för attityder kring beskattning. Detta teoretiska resonemang leder till följande hypotes: Det nns ett positivt samband mellan styrkan av tro på fri vilja och…
H5 : Stöd för skattesänkningar.
Även här har respondenterna tagit ställning till politiska förslag hämtade från SOM-undersökningarna. Ett eventuellt problemet med förslagen respondenterna fått ta ställning till, t.ex. “Sänk skatterna”, är att de är väldigt simplistiska. Som en respondent frågade: “Vilka skatter?” Denna typ av problematik har emellertid en tendens att reda ut sig själv så länge urvalet är (i) tillräckligt stort och (ii) tillräckligt representativt, då respondenter med en alltför nyanserad åsikt gentemot vad svarsalternativen tillåter (t.ex. höja vissa skatter och sänka andra), eller osäkra respondenter, troligtvis besvarar frågan mer neutralt. I den mån respondenter svarar “fel” utifrån sin egen ståndpunkt löper de lika hög risk att svara fel åt bägge håll, vilket innebär sig att eventuella felsvar har en försumbar e ekt på det slutgiltiga resultatet. Det är också värt att notera att hypoteserna bygger på teoretiska resonemang. I verkligheten är en politisk åsikt inte bara är en normativ preferens för ett givet utfall, utan även en idé om hur utfallet kan eller bör uppnås. Sådana idéer kommer med tekniska antaganden som inte ryms i studiens hypoteser. Exempelvis kan två personer dela målet att minska fattigdomen, men där den ena tror att detta bäst uppnås genom en större välfärdsstat tror den andra på nansiell avreglering. Omvänt så kan två personer vara för samma förslag men av olika anledningar. Det är t.ex. fullt tänkbart att både en retributivist och en konsekventialist, av olika anledningar, skulle vilja se hårdare fängelsestra . Givet dessa invändningar om de sakpolitiska resonemangen är det intressant att se till vilken grad potentiella variationer i tro på fri vilja i urvalet även gäller ideologiska och partipolitiska preferenserna.
Givet att partier mer till höger oftare pro lerar sig som hårda mot brott och för personligt ansvar, och givet att partier mer till vänster oftare pro lerar sig med välfärds- och omfördelningspolitik, följer hypoteserna: Det nns ett positivt samband mellan styrkan av tro på fri vilja och…
H6: Stöd för högerpartier.
H7: Högerideologi.
Omvänt så bör det nnas ett negativt samband mellan styrkan på fri vilja och…
H8: Stöd för vänsterpartier.
Vidare verkar det rimligt att misstänka att dessa samband är något svagare än sambanden mellan fri vilja och de speci ka politiska förslagen, då partier tar ställning i oräkneliga politiska frågor. Många av dessa har inget att göra med varken brott, stra , omfördelning, eller förtjänst och ansvar överlag. Människor stödjer också politiska partier av er anledningar än ideologisk övertygelse eller att de gillar speci k sakpolitik, såsom självintresse, vana, eller att de nner partiledaren tilltalande.
Slutligen har jag även låtit respondenterna svara på frågor från en subskala av FAD-Plus ämnad att mäta “vetenskaplig determinism”, eller naturalism. Utifrån den inkompatibilistiska positionen bör det nnas ett negativt samband mellan fri vilja och naturalism. Vissa studier rörande allmänhetens intuitioner om fri vilja har emellertid visat att spänningen mellan naturalism och fri vilja som besvärat så många losofer inte verkar oroa gemena man (Nahmias et al., 2005). Detta kan antingen bero på att allmänheten hyser kompatiblistiska intuitioner, eller att de esta personer helt enkelt inte begrundat den potentiella motsättningen mellan en mekanistiska världsåskådning och idén om fri vilja. Det är också möjligt att det nns ett samband som dessa studier har misslyckats upptäcka. I kon ikt med Nahmias et al. så har som nämnt Carey & Paulhus visat på att en mer naturalistisk syn på tillvaron visst leder till en något svagare tro på fri vilja, och vice versa (2013). Detta resultat är förenligt med idén att människor uppfattar styrkan i sin och andras agens som en delikat gradfråga, där vissa gör en något mer naturalistisk bedömning medan andra lutar mer åt det libertarianska hållet. Om så är fallet innebär det att de samband jag hypotiserat gällande fri vilja i någon grad omvänds för naturalism.
4.3. Att mäta uppfattningar om fri vilja
Fri vilja är ett svårde nierat begrepp och den loso ska diskussionen erbjuder många teoretiskt möjliga positioner. För att mäta uppfattningar om fri vilja på ett tillförlitligt sätt räcker det därför inte att be människor beskriva sin position. Få tycks ha intresserat sig för frågan på en akademisk- loso sk nivå, och Nadelho er et al. har visat att många människor saknar distinkta konceptuella kategoriseringar för fri vilja, determinism, fatalism, eller moraliskt ansvar (2014). Lyckligtvis har psykologer utvecklat olika sätt att mäta uppfattningar om fri vilja indirekt genom att
låta respondenter ta ställning till olika påstående. Denna studie använder mätskalan FAD-Plus, utvecklad av Paulhus & Carey (2011). Förutom att vara den populäraste mätskalan för fri vilja har den även fördelen att påståendena besvaras med hjälp av samma femgradiga likertskala som SOM-undersökningarna använder sig av, vilket även förenklar enkäten för respondenterna. Enkäten har innehållit frågor från två subskalor av FAD-Plus, tänkta att mäta fri vilja respektive “scienti c determinism” (naturalism). Även om jag nner vissa problem med några av frågorna för naturalismskalan, så föredrar jag FAD-Plus:s frågor gentemot den konkurrerande Free Will Index utvecklat av Nadelho er et al. (2014), då den senare antar att naturalism är ekvivalent med hård determinism medan FAD-Plus-skalan är mer förenlig med ett naturalistiskt perspektiv som det beskrivs av bl.a. Barry (1997).
FAD-Plus låter respondenterna ta ställning till en serie påståenden, varpå svaren omkodas till en kontinuerlig variabel som antar ett värde mellan 1–5, där ett högre värde innebär en starkare tro på fri vilja. Om frågan om fri vilja är en gradfråga eller ej är i sig en intressant fråga, men den är för loso n att besvara. Ur ett deskriptivt perspektiv räcker det att konstatera att de esta personer anser sig besitta fri vilja, men upplever olika grader av frihet (bl.a. Nadelho er et al., 2014). Det är därför meningsfullt att mäta människors uppfattning om fri vilja på en gradskala.
4.4. Att mäta politiska uppfattningar
För att kvanti era hur långt åt vänster respektive höger en respondent står krävs en operationalisering av det ideologiska spektrumet. Det nns många olika idéer om vad vänster-höger inom politiken egentligen innebär, och därmed hur detta bäst operationaliseras. För att undvika en snårig teoretisk debatt valde jag att indirekt låta respondenterna de niera vänster- och högerpartier, genom att undersöka korrelationen mellan hur respondenterna självidenti erade sig på en femgradig vänster-högerskala och vilket parti de skulle rösta på om det var val de närmaste dagarna. Jag utförde tre bivariata regressionsanalyser med ideologi som oberoende variabel och parti som beroende variabel, med de svenska riksdagspartiernas ideologiska position operationaliserat på tre olika approximerade intervallskalor från 1 (längst till vänster) till 8 (längst till höger). Den första operationaliseringen utgick från en traditionell ekonomisk syn på vänster-höger, den andra efter
