Den lesbiska kvinnan

(1)

NUMMER 4 1985

Lesbiskhet

Den lesbiska kvinnan

har själv valt sin sexuella

inriktning, menar Simone de Beauvoir.

Men borde inte detta i så fall också gälla de

heterosexuella? Manliga forskare har länge försökt skilja bilden av den skrivande Sapfo från bilden av den älskande — vilka bilder av Sapfo har kvinnorna?

Psykologiska teorier hävdar ofta att lesbiska parförhållanden hämmar personlig utveckling

— men är detta verkligen sant? Läs om det här och mycket annat i

detta temanummer om

(2)

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- ges av Föreningen Kvinnoveten- skaplig tidskrift

Ansv utg Anita Göransson

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året.

Prenumeration för 4 nr kostar 125 skr. Stödprenumerationer å 175 skr eller mer är mycket välkomna.

Postgiro 8841 78-5

Författarna ansvarar själva för innehållet i sina artiklar

Ingrid Holmquist, Eva Borgström, Anna Jönasdöttir, Lena Boéthius Margareta Lindholm

Margareta Wedborg

R E F E R E N S G R U P P

Boel Berner, Mona Eliasson, Anita Göransson, Gunhild Kyle, Ulla Tebelius, Gertrud Aström

A D R E S S

Kvinnovetenskaplig tidskrift Nordenskiöldsgatan 16 41309 Göteborg Tel 0 3 1 - 1 4 6 6 0 4

Förteckning över tidigare utkom- na temanummer och samtliga artiklar kan erhållas från redaktionen

Grafisk form: Leif Thollander Vinjetter: Ewy Palm

Printed in Sweden by

Graphic Systems AB, Göteborg

ISSN 0348-8365

För insända ej beställda manu- skript ansvaras ej

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet, Universitets- och högskoleämbetet

Nr 4 • 1985 • Årg 6

Från redaktionen 1

C L A U D I A C A R D

Lesbiska attityder och Det andra könet 4

E V A B O R G S T R Ö M

Bilder av Sapfo 15

A N B J 0 R G O H N S T A D

Osynliga kärleksförhållanden — en analys av lesbiska parförhållanden 28

K A R I N L O T Z E N

Den normala onormala kvinnan 40 Krönika 49 Recensioner 56 Pennskaft 71

(3)

Johan Gottfried Schadow (1764-1850), marmorstaty. Orientalisk miniatur, ca 1730. Giotto (1266-1336) "Marias hemsokelse".

Från redaktionen

Enligt K i n s e y r a p p o r t e n och en rad senare amerikanska undersökningar är omkring var tionde människa homosexuell. M e n var tionde kärleksfilm h a n d l a r inte om kärleken mellan två m ä n eller två kvinnor. V a r tionde r o m a n som skildrar förälskelse och kär- lek mellan människor har inte homosexuella h u v u d p e r s o n e r eller ens bifigurer. V a r tionde artikel som diskuterar t ex parrela- tioners v a r d a g s p r o b l e m , det sexuella spelet på arbetsplatserna, b a r n u p p f o s t r a n , famil- jebildning förr och nu, eller vad som helst,

h a n d l a r inte om homosexuella. O c h om det någon gång i någon film, r o m a n , sång, bild, artikel, smyger sig in någon som bryter mot det heterosexuella mönstret och den heterosexuella n o r m e n , så är det n ä s t a n alltid en man — inte en kvinna.

Den lesbiska kvinnan är dubbelt för-

tryckt och d u b b e l t osynliggjord — som avvikare i förhållande till den manliga nor- men och som avvikare i förhållande till den heterosexuella n o r m e n . Det är om den les- biska kvinnan som detta n u m m e r av KVT handlar.

Forskningen omkring lesbiskhet och o m lesbiska kvinnors förhållande till v a r a n d r a och till det o m g i v a n d e samhället har länge varit en bedrövlig historia. Alltifrån Krafft- Ebing, Havelock Ellis och Freud h a r läkare och psykologer letat efter förklaringar till varför kvinnor väljer att leva i kärleksrela- tioner till kvinnor och försökt konstruera metoder som skulle k u n n a återföra de lesbiska kvinnorna till det samhälleligt på- b j u d n a heterosexuella äktenskapet. M a n har klassificerat, kategoriserat, marginali- serat och moraliserat. M a n h a r analyserat,

1

(4)

diagnostiserat och delat ut s j u k d o m s s t ä m p - lar. I n t e förrän 1979 beslutades att homosexualitet inte längre ska klassificeras som en sjukdom i Sverige!

M e d den nya kvinnorörelsen h a r det vux- it f r a m en ny m e d v e t e n h e t och en ny mili- tans bland lesbiska kvinnor. D e t t a h a r också b ö r j a t sätta sina s p å r i forsknings- s a m m a n h a n g r u n t o m i v ä r l d e n , m e n i Sve- rige h a r ä n n u inte mycket h ä n t . K v i n n o - forskare negligerar i sina a r b e t e n oftast det f a k t u m att lesbiska kvinnor existerar och de gör det för det mesta u t a n att redogöra för varför. I stället för att a n t a den u t m a n i n g - inte minst teoretiskt — som lesbiskhet skulle k u n n a vara, tiger kvinnoforskarna i stort sett lika energiskt som a n d r a forskare. Det är vår förhoppning att d e t t a t e m a n u m m e r om lesbiskhet ska k u n n a inspirera kvinno- forskare till att ä n d r a på d e t t a förhållande.

*

Diskussionerna om lesbiskhet bland kvin- noforskare i U S A h a r u n d e r det senaste decenniet varit ganska livliga. T v å av de viktigaste var d e b a t t e r n a o m k r i n g Ad- rienne Richs artikel " C o m p u l s o r y Hetero- sexuality" publicerad i Signs 1980 (Vol 5 no 4) och o m k r i n g Lillian F a d e r m a n s bok Sur- passing the Love of Men (William M o r r o w

1981). A d r i e n n e Richs senaste essäsamling och Lillian F a d e r m a n s bok presenteras i tidskriftens krönikedel.

A d r i e n n e Rich ser heterosexualiteten som ett system, en samhällelig institution.

Vi ställs aldrig inför valet om vi vill älska en person av det egna eller det m o t s a t t a könet.

Valet är alltid r e d a n gjort och vi förväntas

— eller tvingas — sedan b a r a att finna oss i detta. Heterosexualiteten är en av patriar- katets g r u n d s t e n a r . Att vägra u n d e r k a s t a sig det heterosexuella systemet är därför också att göra m o t s t å n d mot p a t r i a r k a t e t , skriver Rich.

För att synliggöra kvinnors förhållanden till kvinnor i den s a m t i d a kulturen och i historien k o n s t r u e r a r hon begreppen "lesbian existence" — lesbiska kvinnor existerar och har alltid existerat - och "lesbian c o n t i n u u m " - alla de kontakter mellan kvinnor som alltid har funnits och som alla

kvinnor har e r f a r e n h e t av och som i b l a n d , men absolut inte alltid, kan v a r a sexuella.

Att förneka kvinnors b e r o e n d e av kvinnor är att förlora kraft att förändra sig själv och a n d r a , kraft att förändra relationen mellan könen, h ä v d a r Rich.

I Signs (7:1 1981) p r e s e n t e r a s en r a d ar- tiklar som d i s k u t e r a r d e t t a . A n n F e r g u s o n m e n a r att b e g r e p p e t " l e s b i s k " ställer lesbiska feminister inför tre uppgifter: att tvät- ta ordet rent från negativa v ä r d e r i n g a r , att n å f r a m till en självdefinition av en s a m t i d a lesbisk kultur och att skriva historia o m d e m som m o t a r b e t a t p a t r i a r k a t e t . J a c q u e - lyn Zita b e t o n a r att m o t s t å n d — i egentlig m e n i n g — m o t p a t r i a r k a t e t förutsätter lesbiskhet. K a t h r y n P y n e Addelson ställer sig u n d r a n d e inför d e t t a . " L e s b i s k " är en term som h a n d l a r o m avvikelse, m e n a r hon, och den förutsätter en g r u p p som kategoriseras som n o r m a l och en g r u p p som kategoriseras som o n o r m a l . A v v i k a r b e g r e p p e t funge- rar n o r m a t i v t . A d r i e n n e Richs b e g r e p p

"lesbian existence" kan inte definieras ut- ifrån vår s a m t i d a k u l t u r u t a n att definieras som a v v i k a r b e g r e p p . A d d e l s o n är också kritisk till t a n k e n att k v i n n o k a m p skulle förutsätta lesbiskhet. M a n kan aldrig ha en a priori-teori om vilken livsstil som ä r den effektivaste ur m o t s t å n d s s y n p u n k t , skriver hon.

Lillian F a d e r m a n s bok, som h a r u n d e r t i - teln Romantic Friendship and Love between Wo- men from the Renaissance to the Present, h a n d l a r om att v ä n s k a p och kärlek mellan kvinnor var helt a c c e p t e r a t tills sexualteoretikerna

" g j o r d e u p p t ä c k t e n " att också kvinnor h a r en sexualdrift. I en tid d å sexualitet defini- tionsmässigt förutsatte en m a n s n ä r v a r o , sågs inte kvinnors förhållande till v a r a n d r a som ett hot m o t det institutionaliserade heterosexuella ä k t e n s k a p e t . K ä r l e k e n mellan kvinnor förlorade i s a m h ä l l e t s ögon sitt oskuldstillstånd i och med att sexualveten- skapen b ö r j a d e kategorisera, dela ut sjuk- d o m s s t ä m p l a r och tala o m den " h o m o s e x - uella k v i n n a n " . F r å n att ha varit s a m h ä l l e - ligt a c c e p t e r a d och u p p m u n t r a d blev kvin- nokärleken nu förföljd och osynliggjord.

De som är kritiska m o t d e t t a synsätt menar att kategorin " h o m o s e x u e l l k v i n n a " in-

(5)

te ödelade kvinnokärleken u t a n i stället g a v den nya möjligheter. Det h a n d l a r visserligen o m en a v v i k a r s t ä m p e l , m e n ordet " h o - m o s e x u e l l " är också n a m n e t p å en erfaren- het som m å n g a k v i n n o r faktiskt h a r av att inte passa in i det heterosexuella m ö n s t r e t och det ö p p n a r for en ny identitet för dessa kvinnor. U n d e r d e första s e x u a l v e t a r n a s tid b ö r j a d e också särskilda mötesställen för lesbiska kvinnor att s k a p a s . I p r e s e n t a t i o n e n av Signs (5:4 1980) i d e t t a n u m m e r av KVT diskuteras d e t t a synsätt i a n s l u t n i n g till E s t h e r N e w t o n s artikel " T h e M y t h i c M a n - nish Lesbian: RadclyfTe H a l l a n d the N e w W o m a n " .

*

I artikeln " O s y n l i g a k ä r l e k s f ö r h å l l a n d e n — en analys av lesbiska p a r f ö r h å l l a n d e n "

g r a n s k a r A n b j 0 r g O h n s t a d den psykologiska f a c k l i t t e r a t u r e n s p å s t å e n d e n o m att lesbiska p a r f ö r h å l l a n d e n ä r symbiotiska och att de h ä m m a r personlig tillväxt. H o n gör det utifrån en diskussion av kvinnors soci- alisation och d e betingelser som finns för lesbiska k ä r l e k s f ö r h å l l a n d e n i v å r t s a m h ä l - le. Det finns m å n g a olika sätt för lesbiska att leva t i l l s a m m a n s p å och kanske ä r det så att bristen på lesbiska förebilder och "livs- m o d e l l e r " b i d r a r till att göra m å n g f a l d e n stor.

K a r i n Liitzen g å r i sin artikel " D e n nor- m a l a o n o r m a l a k v i n n a n " igenom en r a d författares bilder av den lesbiska k v i n n a n . H o n skiljer mellan k v i n n o r n a s egna bilder och det o m g i v a n d e s a m h ä l l e t s bilder av h e n n e . Dessa bilder ä r mycket olika var- a n d r a , m e n det finns ett dialektiskt förhål- l a n d e mellan d e m , m e n a r K a r i n Liitzen.

I " B i l d e r av S a p f o " visar E v a B o r g s t r ö m att forskare länge varit så p r o v o c e r a d e av det lesbiska kärleksmotivet i Sapfos dikt- ning att d e ä g n a t stor m ö d a åt att försöka

3 förklara att S a p f o själv inte levde ut n å g r a s å d a n a känslor. Artikeln d i s k u t e r a r också Sapfos betydelse för de kvinnnliga författar- n a och en kvinnlig litterär tradition och d e n tar u p p Sapfos betydelse som förebild och symbol för de lesbiska k v i n n o r n a .

I artikeln " L e s b i s k a a t t i t y d e r och Det andra könet" ställer C l a u d i a C a r d avsnittet om den lesbiska k v i n n a n i S i m o n e de Beau- voirs bok m o t boken i övrigt. S i m o n e d e Beauvoir b e t o n a r att lesbiskhet v a r k e n ä r ett fysiologiskt, psykologiskt eller ekonomiskt förutbestämt öde u t a n n å g o t som den lesbiska k v i n n a n själv h a r valt. M e n o m lesbiskhet är n å g o t m a n väljer b o r d e väl också heterosexualitet v a r a det, m e n a r C l a u d i a C a r d . I A W E / G e b e r s svenska för- k o r t a d e version a v Det andra könet (1973) h a r kapitlet om d e n lesbiska k v i n n a n — typiskt nog — redigerats bort.

Det är också p å sin plats att h ä r förklara ett ord som a n v ä n d s g a n s k a ofta i d e t t a t e m a n u m m e r av /TFT,men som a n n a r s är ovanligt, n ä m l i g e n o r d e t homofobi. D e t bety- der u n g e f ä r " s j u k l i g " r ä d s l a för homosex- ualitet. N ä r det talas o m en homofobisk kul- t u r avses en k u l t u r som inte ens passivt tolererar h o m o s e x u a l i t e t u t a n som aktivt osynliggör, m a r g i n a l i s e r a r och b e k ä m p a r den.

*

N ä s t a n u m m e r av KVT k o m m e r ut i m a r s 1986 och h a n d l a r o m u n g d o m s k u l t u r . Det är ett ä m n e som u p p m ä r k s a m m a t s mycket på sista tiden, m e n som varit mycket m a n s - d o m i n e r a t b å d e vad gäller vilka som skriver och vad de skriver o m . D a g s för en ä n d r i n g , alltså!

Slutligen vill vi tala om att vi tvingas höja p r e n u m e r a t i o n s p r i s e t till 125 kr vid årsskif- tet. H o p p a s inte det ä r a v s k r ä c k a n d e . G o t t nytt å r från KVT!

(6)

C L A U D I A C A R D

Lesbiska attityder och Det andra könet

Den lesbiska kvinnan

väljer själv sin sexuella inriktning, säger Simone de Beauvoir i Det andra könet.

Claudia Card diskuterar här denna tanke: betoningen av det egna ansvaret är viktig, menar hon, men tyvärr underlåter

Simone de Beauvoir att dra de

naturliga konsekvenserna av sitt påstående när det gäller heterosexualiteten

I kapitlet om lesbiskhet i De andra könet häv- d a r Simone de Beauvoir att homosexualitet varken är n å g o n m e d v e t e n perversion eller något fysiologiskt, psykologiskt eller ekonomiskt f ö r u t b e s t ä m t öde, u t a n s n a r a r e " e n attityd som har valts i en viss situation-det vill säga n å g o n t i n g som b å d e är motiverat och fritt a n t a g e t " (de Beauvoir 1969:424).' Det här valet, vidhåller hon, m å s t e b e d ö m a s utifrån sin autenticitet och kan v a r a " e t t sätt att fly" från sin situation eller " e t t sätt att p å t a sig d e n " (s 406).2

V a d betyder dessa p å s t å e n d e n ? V a d in- n e b ä r de? H u r mycket s a n n i n g finns det i dem? Är verklighetsflykten, o f ö r m å g a n att ta a n s v a r för sig själv en sannolik risk för den lesbiska kvinnan. Finns det något an- n a t sätt att b e d ö m a ett lesbiskt förhåll- ningssätt?

Det ligger mycket s a n n i n g i de Beauvoirs åsikter om vad homosexualitet är. H e n n e s tes s t ä m m e r väl med den m o d e r n a radikala lesbiska s t å n d p u n k t e n att m a n kan ta ansvar för sin sexuella inriktning. H o n över- driver valfriheten, m e n det är i mitt tycke inte så allvarligt. D å är det värre att hon h a r underlåtit att utsträcka konsekvenserna av sitt p å s t å e n d e om lesbiskhet till att gälla det övriga hon har att säga om kvinnor i sin bok. Även om det är oklart exakt vilken attityd homosexualitet ä r (det kan v a r a m å n g a ) , själva g r u n d t a n k e n att det är fråga om att inta en attityd så klar, att vi inser att det finns en rad intressanta slutsatser om

heterosexualiteten som d e Beauvoir h a r u n d e r - låtit att d r a .

Verklighetsflykt ä r inte d e n mest närlig- g a n d e f a r a n för en lesbisk kvinna, även om det finns aspekter av verkligheten som hon skulle m å b r a av att fly f r å n . Det är o m något troligare att lesbiska lär sig att ta a n s v a r för sig själva än att heterosexuella gör det. Frestelsen att u t n y t t j a a n d r a kvin- nor för att få u p p a s s n i n g och stöd är i stället en m e r sannolik risk för d e n lesbiska k v i n n a n .

J a g kanske inte kan försvara alla dessa p å s t å e n d e n p å ett tillfredsställande sätt, m e n j a g ska försöka säga n å g o n t i n g intres- s a n t om så m å n g a som möjligt, och j a g ska b ö r j a m e d de Beauvoirs h ä p n a d s v ä c k a n d e o f ö r m å g a att d r a k o n s e k v e n s e r n a av sin egen s t å n d p u n k t .

S i m o n e de Beauvoirs åsikter o m lesbiska kvinnor var r e v o l u t i o n e r a n d e 1949, fyra år före K i n s e y - r a p p o r t e n om kvinnor. Efter- som A m e r i c a n Psychiatric Association strök homosexualitet f r å n listan över m e n - tala s t ö r n i n g a r 1973, k ä n n s h e n n e s s t å n d - p u n k t m i n d r e o m s t ö r t a n d e för oss. T r o t s d e t t a ä r hennes p å s t å e n d e o m att en lesbisk kvinna " g ö r sig själv till lesbisk" f o r t f a r a n - de en radikal åsikt.3 S e d a n " g a y " - r ö r e l s e n s t a r t a d e p å a r t o n h u n d r a t a l e t h a r m a n l i g a sexforskare hett d i s k u t e r a t h u r u v i d a det finns en ärftlig g r u n d för h o m o s e x u a l i t e t eller om den är helt och hållet förvärvad

(och h a r p å sista tiden ifrågasatt att det

(7)

finns n å g o n s å d a n m o t s ä t t n i n g ) , m e n d e h a r s a m s t ä m t k o n s t a t e r a t att det inte ä r n å g o n t i n g som d e homosexuella är ansvari- ga for. Det sena sextiotalets slogan " G a y is g o o d " b a n a d e v ä g e n för ett eget a n s v a r s t a - g a n d e p å d e n p u n k t e n . Det h a r emellertid inte varit de m a n l i g a homosexuella som h a r slagit in p å d e n v ä g e n , u t a n de lesbiska r a d i k a l f e m i n i s t e r n a .

S i m o n e d e Beauvoir är inte n å g o n radi- kalfeminist. H o n ä r en existentialist som p r o t e s t e r a r m o t den marxistiska d e t e r m i - nismen. O m hon skulle h a utvecklat och befäst k o n s e k v e n s e r n a av sina åsikter o m lesbiskhet till att gälla kvinnor i a l l m ä n h e t , skulle hon h a blivit t v u n g e n att skriva en betydligt r a d i k a l a r e bok ä n Det andra könet.

Den boken v a r inte avsedd att s ä t t a d e n heterosexuella b å t e n i g u n g n i n g , u t a n t v ä r t o m att stabilisera den. Det hon vill är att visa att " k a m p e n m e l l a n k ö n e n " inte är ö d e s b e s t ä m d att fortgå i all evighet och att f u n d e r a över v a d som krävs för att k a m p e n mellan kvinnor och m ä n ska k u n n a ersättas av s a m a r b e t e . Det v a r b a r a i förbifarten, g e n o m att b e t r a k t a lesbiskheten utifrån den existentiella f r å g a n o m det egna a n s v a r e t som hon r å k a d e f o r m u l e r a o v a n s t å e n d e s t å n d p u n k t . H o n såg i m p l i k a t i o n e r n a och tog k o n s e k v e n s e r n a — för de lesbiskas del.

Heterosexuell attityd?

O f ö r m å g a n att d r a d e r ä t t a a n a l o g a slutsat- serna o m heterosexualiteten är en allvarlig motsägelse i Det andra könet. S i m o n e de Beauvoir v e r k a r inte inse att heterosexualiteten också m å s t e v a r a ett val, o m homosex- ualiteten är det. Eller, för att u t t r y c k a det med h e n n e s e g n a f o r m u l e r i n g a r , den m å s t e v a r a en attityd som v a r k e n ä r fysiologiskt, psykologiskt eller e k o n o m i s k t förutbestämd och som p å s a m m a sätt kan b e d ö m a s ut- ifrån sin autenticitet. F ö r u t o m i kapitlet om lesbiskhet b e h a n d l a s heterosexualiteten ö v e r h u v u d t a g e t inte som n å g o t val i Det andra könet. O c h till och m e d d ä r b e h a n d l a s den e n b a r t som en valmöjlighet som den lesbiska k v i n n a n h a r avvisat och inte som ett val som den heterosexuella k v i n n a n h a r

5 gjort. I inledningen till Det andra könet skri- ver S i m o n e de Beauvoir:

Skillnaden mellan könen är ett biologiskt fak- tum, inte resultatet av någonting som har hänt i mänsklighetens historia. Manligt och kvinnligt står mot varandra i ett ursprungligt [originel]

Mitsein... Paret är en grundläggande enhet med de två halvorna s a m m a n n i t a d e . . . Kvin- nan är Den andra i en totalitet där båda delarna är nödvändiga för varandra, (s xix-xx)

" P a r e t " i det h ä r s a m m a n h a n g e t är helt klart ett heterosexuellt p a r . S i m o n e de Beauvoir h ä v d a r i F ö r s t a boken att kvin- n a n s underordning u n d e r m a n n e n inte h a r n ö d v ä n d i g g j o r t s av fysiologiska, psykologiska eller ekonomiska o m s t ä n d i g h e t e r . H o n tycks d ä r e m o t r e d a n f r å n b ö r j a n utgå ifrån att motsättningen mellan könen är en direkt konsekvens av d e n biologiska skillna- den mellan könen, m e d t a n k e p å vad hon säger o m det m ä n s k l i g a m e d v e t a n d e t s na- tur, varvid hon refererar till Hegel:

Med utgångspunkt från Hegel finner vi i själva medvetandet en grundläggande fientlighet mot alla andra medvetanden. Subjektet kan bara framstå genom att motstå- han [obs] definierar sig själv som den väsentliga i motsats till den andra, den oväsentliga, objektet, (s xvii) S å l u n d a ställs vi inför den u r t i d s s ö r j a d ä r

" k a m p e n mellan k ö n e n " kan v ä x a f r a m . Det är b a r a i kapitlet o m lesbiskhet som det slår h e n n e att n ö d v ä n d i g h e t e n av två kön för den m ä n s k l i g a f o r t p l a n t n i n g e n inte kräver en heterosexuell attityd för d j u r e t s del.

Eller, m e r konkret uttryckt, det kräver inte att vi s t r u k t u r e r a r v å r a viktiga eller långva- riga förhållanden till a n d r a m ä n n i s k o r ut- ifrån heterosexuella attityder, att vi m å s t e v a r a "heterosexuellt o r i e n t e r a d e " .

M e n även i det kapitlet u t g å r hon ifrån att den negativa eller likgiltiga a t t i t y d e n till heterosexualitet hos den lesbiska k v i n n a n som hon b e t e c k n a n d e nog refererar till som

" d e n a v v i k a n d e " — k r ä v e r en särskild för- klaring. " D e t som m å s t e förklaras hos den a v v i k a n d e k v i n n a n [1'invertie] ä r inte den positiva aspekten av valet u t a n d e n negati- v a " (s 407—408). D e n heterosexuella kvin- n a n s negativa eller likgiltiga homosexuella attityder b e a k t a s inte och anses långt ifrån

(8)

Jeanne Mammen, "Siesta", 1931.

kräva n å g o n förklaring. " D e n lesbiska k v i n n a n u t m ä r k s inte av sin d r a g n i n g till kvinnor u t a n av det e n s a r t a d e i d e n n a d r a g - n i n g " (s 408). T r o t s att " k v i n n o r alltid h a r älskat k v i n n o r " ( S t a m b o l i a n a n d M a r k s ,

1979:353), lyckas heterosexuella kvinnor ofta u n d v i k a att d e r a s lesbiska a t t i t y d e r be- s t ä m m e r d e r a s sexuella inriktning p å något a v g ö r a n d e sätt, och det faller inte de Beau- voir in att fråga sig varför. U n d e r återsto- den av Det andra könet k o n c e n t r e r a r hon sig på kvinnor vars heterosexuella orientering helt och hållet tas för given. Följden blir att kapitlen o m sexuell initiering och m o d e r - skap inte d i s k u t e r a r den lesbiska sexuella initieringen eller det lesbiska m o d e r s k a p e t och att kapitlet o m gifta kvinnor inte n ä m - ner n å g o n t i n g om lesbiska kvinnor som gif- ter sig med m ä n .

D e t finns en d u b b e l m o t s ä t t n i n g i de te- ser o m lesbiska och heterosexuella kvinnor som f r a m f ö r s i Det andra könet. För det första a n s e r S i m o n e de Beauvoir, o m j a g h a r för- stått h e n n e rätt, att alla kvinnor kan välja en lesbisk inriktnig, även o m d e t b a r a ä r somliga som k ä n n e r sig lockade. U t i f r å n h e n n e s egen u p p f a t t n i n g om v a d det i n n e b ä r att v a r a lesbisk, b e t y d e r d e t t a att alla kvinnor kan avvisa en heterosexuell orientering, fast det b a r a ä r somliga som ä r h å g a d e att göra det. D e t t a k ä n n s oförenligt m e d p å s t å e n d e t om att det heterosexuella p a r e t är " e n g r u n d l ä g g a n d e enhet m e d d e två h a l v o r n a s a m m a n n i t a d e " . O c h h u r kan det för det a n d r a v a r a möjligt att k v i n n a n är en del av ett u r s p r u n g l i g t heterosexuellt Mitsein och att M a n n e n är n ö d v ä n d i g för h e n n e , om den lesbiska orienteringen ibland kan ses

(9)

som ett autentiskt val? A t t välja en lesbisk inriktning v e r k a r s n a r a r e v a r a att förneka ä n att p å t a sig sin situation som en del i ett s å d a n t p a r .

E t t sätt att lösa p r o b l e m e t är kanske att förneka att lesbiska kvinnor tillhör kvinno- könet. Enligt M a r i l y n Frye (1983) ä r det precis vad den fallokratiska k u l t u r e n h a r gjort.4 M e d de Beauvoirs terminologi skulle m a n dock bli t v u n g e n att säga att den les- biska k v i n n a n väljer att inte v a r a kvinna.

Det tycks v a r a s a m m a sak som att säga att h e n n e s attityd inte ä r autentisk, att den är

" e n flykt f r å n s i t u a t i o n e n " s n a r a r e ä n ett sätt att p å t a sig d e n . (S 406) M e n de Beau- voir f ö r s ä k r a r i kapitlet om lesbiskhet att det ä r ett stort m i s s t a g av psykoanalytiker- n a att alltid b e t r a k t a en lesbisk inriktning som icke autentisk, (s 406)

Motsättningen mellan könen

O m S i m o n e d e Beauvoir h a d e u p p t ä c k t dessa motsägelser skulle hon h a k u n n a t i f r å g a s ä t t a Sartres pessimism inför m ä n s k - liga relationer p å ett helt a n n a t sätt än h o n h a r gjort i Det andra könet.5 Istället för att likställa mänskliga relationer m e d heterosex- uella relationer och utgå ifrån att den betydelsefulla1 A n d r a p a r t e n bör v a r a en A n n a n av det m o t s a t t a könet, skulle hon h a k u n n a t a n g r i p a Hegels tes om den ur- s p r u n g l i g a fientligheten m o t a n d r a i det mänskliga m e d v e t a n d e t och ställt f r å g a n o m varför könen aldrig blev " m o t s a t t a . " Ge- n o m att följa u p p sina egna observationer o m de följder " d e speciella o m s t ä n d i g h e t e r - n a " i lesbiska förhållanden far, skulle hon kanske h a f r å g a t sig o m t e n d e n s e n hos det enskilda m e d v e t a n d e t att a priori b e t r a k t a ett a n n a t m e d v e t a n d e som ett föremål för fientlighet inte s n a r a r e ä r en följd av för- t r y c k a n d e villkor än en förutsättning för deras u p p k o m s t . " D e speciella o m s t ä n d i g - h e t e r n a " i lesbiska förhållanden hon kom- m e n t e r a r b e s t å r av en f r å n v a r o av sociala institutioner och k o n v e n t i o n e r som sanktio- n e r a r och reglerar förhållandet:

L e s b i s k a förhållanden ä r i n t e s a n k t i o n e r a d e a v en i n s t i t u t i o n eller av s e d v ä n j o r och heller i n t e av k o n v e n t i o n e r o c h u t m ä r k s d ä r f ö r av en s ä r -

7 skild ä r l i g h e t . M a n och k v i n n a — ä v e n m a n o c h h u s t r u — s p e l a r i n å g o n u t s t r ä c k n i n g roller i n f ö r v a r a n d r a , f r a m f ö r a l l t k v i n n a n p å vilken m a n - n e n alltid ställer vissa k r a v . (s 419—420) S a m m a institutioner och k o n v e n t i o n e r som är a n s v a r i g a för f r å n v a r o n av s å d a n ärlig- het i heterosexuella förbindelser kanske också är a n s v a r i g för " m o t s ä t t n i n g e n " mellan könen.

E r k ä n n a n d e t av att institutioner och sed- v ä n j o r sätter u p p h i n d e r för allvaret och ärligheten i heterosexuella förhållanden b o r d e väcka f r å g a n o m h u r en k v i n n a s heterosexuella orientering kan v a r a autentisk i ett s å d a n t s a m m a n h a n g . S i m o n e de Beau- voir gör m e r än att b a r a e r k ä n n a att s å d a n a h i n d e r finns. Det långa kapitlet " D e n föräl- skade k v i n n a n " (förälskelsen gäller en m a n , naturligtvis) d o k u m e n t e r a r frikostigt alla de motsägelser som finns i n b y g g d a i en kvinnas försök att förbli ett subjekt och samtidigt a t t r a h e r a och b e h å l l a en m a n l i g k ä r l e k s p a r t n e r enligt femininitetens regler.

Ä n d å ställer hon inte f r å g a n om h u r u v i d a valet att f r a m h ä r d a m e d heterosexualiteten u n d e r s å d a n a f ö r h å l l a n d e n ä r ett autentiskt val. I det h ä r s a m m a n h a n g e t v e r k a r det inte falla h e n n e in att det skulle finnas nå- gon valmöjlighet.

Fritt val?

Det kan i första ögonblicket tyckas n a t u r l i g t för en feministisk teoretiker att säga att även om den lesbiska k v i n n a n fritt väljer att bli lesbisk, så väljer inte den heterosexuella k v i n n a n av egen fri vilja att bli heterosexuell, eftersom heterosexualiteten är obliga- torisk — vilket A d r i e n n e Rich (1980) och a n d r a ö v e r t y g a n d e h a r d o k u m e n t e r a t — m e d a n lesbiskheten sannerligen inte är det.

M e n s a m m a k v i n n a k o n f r o n t e r a s dock m e d b å d a valen. Är hon fri eller ä r hon det inte?

D e n lesbiska k v i n n a n kan f r a m s t å som fri j u s t därför att h e n n e s val är att trotsa kon-

ventionen och den heterosexuella k v i n n a n kan f r a m s t å som ofri, eftersom h e n n e s val verkar v a r a b e s t ä m d a av d e n s a m m a . Det obligatoriska i heterosexualiteten i n n e b ä r emellertid inte att kvinnor är t v u n g n a att välja den. H e t e r o s e x u a l i t e t e n är b a r a

(10)

tvångsmässig i den bemärkelsen att svåra straff u t m ä t s n ä r den förkastas. M a n kan välja att leva m e d m å n g a av dessa bestraff- ningar, lesbiska kvinnor u n d k o m m e r d e m inte. F r å g a n är o m de är så svåra att det heterosexuella alternativet blir det e n d a ut- härdliga, i vilket fall den lesbiskas " f r i h e t "

b a r a ä r en " f r i h e t " att v a r a irrationell, eller kanske hjältemodig.

S a n n i n g e n kan v a r a att lesbiska kvinnor väljer att vara fria f r å n konventionerna, att göra sig relativt a u t o n o m a och självbestäm- m a n d e (de Beauvoir: H o n gör sig lesbisk), m e d a n heterosexuella kvinnor väljer att låta sig bestämmas av k o n v e n t i o n e r n a och relativt sett bli m i n d r e a u t o n o m a . O m det senare valet är ett icke autentiskt val, kan dock inte avgöras u t a n att m a n b e t r a k t a r a r t e n av de konventioner som hon låter sig b e s t ä m m a s av.

Föreställningen om att välja att låta sig b e s t ä m m a s eller inte b e s t ä m m a s av konventioner och krav från institutioner är oproblematisk i sig. M e d det m e n a r j a g att j a g tror att j a g förstår var den i n n e b ä r . Att välja en lesbisk eller heterosexuell inriktning verkar dock inte lika enkelt. J a g är m i n d r e säker p å att j a g förstår vad det inne- bär. O m de Beauvoir h a r rätt i sitt p å s t å e n - de att homosexualitet ä r " e n attityd som h a r valts i en viss s i t u a t i o n " , betvivlar j a g att den attityden e n b a r t riktas m o t konventioner och institutioner. M e n vad är det då för attityd? O c h vad i n n e b ä r det att säga att den är vald?

E n del av det o b e h a g m a n kan k ä n n a inför de Beauvoirs s t å n d p u n k t ifråga om det lesbiska valet, kan bero på att hon un- derlåter att skilja mellan " v a l " som en val- möjlighet (som m a n kanske eller kanske inte är medveten om) och " v a l " som handlingen att välja mellan dessa möjligheter (vilket förutsätter att m a n är m e d v e t e n om d e m ) . Aktivister inom den homosexuella rörelsen h a r , liksom de heterosexuella feministerna, u t a n tvekan ofta rätt n ä r de insisterar p å att de inte har valt sin sexuella inriktning u t a n s n a r a r e u p p t ä c k t att d e r e d a n h a r den. Det e r k ä n n a n d e t utesluter naturligtvis inte att a n d r a valmöjligheter existerar, att det fort- f a r a n d e finns a n d r a (möjliga) val att göra.

Det Simone de Beauvoir talar o m ä r hand- lingen, den aktiva viljeakten, inte b a r a före- komsten av en valmöjlighet. Det kan förkla- ra hennes o f ö r m å g a att göra r e l e v a n t a a n a - l o g a j ä m f ö r e l s e r mellan lesbiska och heterosexuella kvinnor. E f t e r s o m det är lätt för en kvinna att u n d g å att lockas av en lesbisk valmöjlighet i ett s t r ä n g t sexistiskt s a m h ä l - le, m e n omöjligt att förbli o m e d v e t e n o m heterosexualiteten, är det m e r sannolikt att det är den lesbiska k v i n n a n och inte den heterosexuella som verkligen har gjort ett val i fråga om sin sexuella orientering. S a m t i d i g t är det dock också möjligt att d e n lesbiska k v i n n a n inte h a r valt d e n sexuella inriktning som hon h a r utvecklat som en följd av m e r konkreta val. Att b e k ä n n a sig till en lesbisk inriktning ä r en a n n a n sak ä n att b a r a h a en.

Ett a n n a t slag av o b e h a g inför d e Beau- voirs s t å n d p u n k t kan bero p å o k l a r h e t i fråga o m h u r u v i d a den sexuella inriktningen är n å g o n t i n g som kan bli föremål för val.

M a n kan inta olika a t t i t y d e r till sin sexuella inriktning- till exempel s k ä m m a s över den eller v a r a stolt över d e n — m e n kan m a n välja själva inriktningen? E n p o p u l ä r syn på den sexuella inriktningen ä r att det helt enkelt är en fråga o m tycke och s m a k och att tycke och s m a k inte kan diskuteras och att det därför sannerligen inte går att redovisa det i t e r m e r av fritt val. E n a n n a n version av sexualmystiken j ä m f ö r den sexuella inriktningen m e d höger- och v ä n s t e r h ä n t h e t , visar p å den tioprocentiga förekomsten av b å d e v ä n s t e r h ä n t h e t och h o m o s e x u a l i t e t och svårigheten att b r y t a n å g o n d e r a v a n a n . V e m vet vad en s å d a n t a n k e ska i n n e b ä r a ? Det finns heller ingen s a m s t ä m m i g h e t om u r s p r u n g e t till höger- och vänster- h ä n t h e t . . .

S i m o n e d e Beauvoirs sätt att a n g r i p a frå- gan är i n t r e s s a n t a r e . H o n föreslår ett svar som k ä n n s rimligt för b å d a sidor i kontro- versen, n ä m l i g e n att valet, som hon presen- terar det, är en attityd. O m det h a n d l a r om attityder att v a r a lesbisk (och, p å s a m m a sätt, heterosexuell) ä r det lätt att inse varför det inte finns n å g o n s a m s t ä m m i g h e t i frå- gan om det fria valet. Det gör det också möjligt att h ä v d a att de som vidhåller att

(11)

9

Jeanne Mammen, "Maskerad", blyertsteckning.

(12)

det är fråga om ett val ligger s a n n i n g e n n ä r m a r e än de som m e n a r att det inte är det.

Det skulle krävas ett generösare ordför- råd än det som bestås av det dualistiska

"fritt v a l t " å e n a sidan och " ö d e s b e s t ä m t "

eller " d e t e r m i n e r a t " å den a n d r a för att fullödigt beskriva de processer en kvinnas sexuella inriktning g e n o m g å r för att bli antingen lesbisk eller heterosexuell. Som Aris- toteles insåg (E N I I I ) är inte allt valt, som är frivilligt, och inte allt som ä r ofrivilligt, icke valt. Det o m r å d e av beteende som m a n kan vara ansvarig för i n k l u d e r a r det frivilli- ga i a l l m ä n h e t och det v a l d a i s y n n e r h e t och kan d e s s u t o m inkludera beteende som inte har varit frivilligt, m e n som skulle ha kunnat vara det o m m a n h a d e tänkt efter eller varit u p p m ä r k s a m . Attityder verkar falla inom det h ä r o m r å d e t .

Vad är en attityd?

En attityd är en pose, en s t å n d p u n k t , en hållning, en disposition. F r å n att u r s p r u n g - ligen ha varit en fackterm inom bildkonsten

(enligt O x f o r d English Dictionary) har det blivit en psykologisk term som refererar till ett helt komplex av beteenden och värde- ringar. Attityder h a r liksom känslor före- mål, riktar sig m o t saker (eller m ä n n i s k o r , situationer och så vidare.) De t e n d e r a r också att h a k ä n s l o l a d d n i n g a r , det vill säga att vara positiva eller negativa, g y n n s a m - m a eller o g y n n s a m m a , för eller emot. O c h de b r u k a r ha n å g o n g r u n d , n å g o n bas, som antingen kan bestå av m e d v e t n a eller o m e d v e t n a b e d ö m n i n g a r eller v ä r d e r i n g a r i förening med intryck och föreställningar som baseras på dessa b e d ö m n i n g a r och v ä r d e r i n g a r . A t t i t y d b a k g r u n d e r n a s kun- skapsteoretiska k a r a k t ä r i n n e b ä r att attityder ofta kan modifieras g e n o m insikt och förståelse. På g r u n d av a t t i t y d e r n a s beteen- deaspekt kan också attityder, precis som vanor, överleva de b e d ö m n i n g a r p å vilka de en g å n g har baserats. B å d a dessa möjlighe- ter åberopas vad gäller sexuell orientering i r a p p o r t e r om personliga erfarenheter. Atti- tyder löses ibland u p p samtidigt som den okunnighet eller felinformation de baserats

på skingras m e n ä r ibland m ä r k v ä r d i g t en- visa.

K a n m a n välja en attityd? Vi talar o m att utveckla attityder, k o m m a över d e m , v ä g r a att k o m m a över d e m , u p p m u n t r a och slå ned d e m , s n u b b l a in i d e m av misstag, plötsligt s l ä p p a d e m , hålla fast vid d e m , inta d e m och så vidare. D e t m e s t a av d e t t a är den fria h a n d l i n g e n s s p r å k . Det är helt klart att det finns saker vi kan göra för att m e d v e r k a till u p p k o m s t , modifiering eller eliminering av v å r a e g n a a t t i t y d e r och d ä r - m e d också till u p p k o m s t , modifiering och eliminering av tycke och s m a k . O m attity- d e r n a själva inte direkt är föremål för val, finns dock valet m e d b l a n d o r s a k e r n a till d e m , inklusive ett s å d a n t val som att välja att skaffa sig en vissa attityd.

Även o m a t t i t y d e r n a inte ä r föremål för val finns det ä n d å mycket i d e m som är frivilligt. E t t b e t e e n d e som m a n i f e s t e r a r en attityd ä r frivilligt, även o m u p p v i s a n d e t av den inte är det (eftersom m a n till exempel kan v a r a o m e d v e t e n o m att m a n h a r den a t t i t y d e n ) . S o m Elizabeth Telfer (1971) h a r observerat om v ä n s k a p , h a r m a n inte p å allvar valt den, i n n a n m a n h a r bekräftat det mönster, som h a r u p p v i s a t s g e n o m de spe- ciella h a n d l i n g a r m a n h a r valt att u t f ö r a . Vi u p p t ä c k e r m e r ofta v å r a a t t i t y d e r än vi väl- j e r d e m . Ä n d å h a r vi en t e n d e n s att hålla

oss själva a n s v a r i g a för d e m . Vi b e d ö m e r förmodligen lika ofta a n d r a m ä n n i s k o r ut- ifrån d e r a s a t t i t y d e r som u t i f r å n d e r a s h a n d l i n g a r och vi förväntar oss att m ä n n i - skor ska ta a n s v a r för sina attityder. O m sexuell inriktning är en a t t i t y d , ä r också tanken på att ta a n s v a r för den egna sexualiteten (Trebilcot, 1983) n å g o n t i n g som in- går i det m a n a l l m ä n t förväntar sig. A t t ta ett s å d a n t a n s v a r kräver att m a n utvecklar en v a n a att lägga m ä r k e till saker hos sig själv, klarlägger sina egna a t t i t y d e r och be- s t ä m m e r sig för o m de är v ä l g r u n d a d e eller inte. M a n kan välja att göra eller inte göra allt detta. N ä r valen är g j o r d a , är det inte säkert att de föreställningar som blir resultatet av d e m längre ä r föremål för kontroll.

I den b e m ä r k e l s e n att a t t i t y d e r b a s e r a s på föreställningar u t o m individens kontroll, tycks a t t i t y d e r n a själva v a r a ofrivilliga.

(13)

Il

Jeanne Mammen, "Damernas spelhåla", akvarell 1930.

Även o m a t t i t y d e r inte är v a l d a kan de f o r t f a r a n d e b e d ö m a s som a u t e n t i s k a eller icke a u t e n t i s k a . De kan v a r a ärliga eller oärliga, a n s v a r s m e d v e t n a eller icke an- s v a r s m e d v e t n a . Det som krävs för en s å d a n b e d ö m n i n g är att a t t i t y d e r n a , precis som va- len, kan baseras p å föreställningar och be- d ö m n i n g a r u t a n att själva v a r a direkta före- mål för val. Det som är viktigt ä r att vi kan v a r a a n s v a r i g a för d e m .

A r h o m o s e x u a l i t e t en attityd? V a d är den

i så fall för slags attityd? H a r den lesbiska kvinnan n å g o n attityd som särskiljer h e n n e från a n d r a ? Enligt de Beauvoir u t m ä r k s d e lesbiska av en viss heterosexuell attityd, en negativ attityd m o t m ä n . Det är d e t t a d e Beauvoir tar fasta på, n ä r hon ska b e d ö m a det autentiska i vissa lesbiska val. Följaktli- gen visar hon en g a n s k a positiv inställning till en lesbisk k v i n n a som G e r t r u d e Stein ( " t ä m l i g e n sällsynt", k o n s t a t e r a r h o n ) , som är så säker p å sin egen virilitet att hon

(14)

b a r a vill h a m ä n som v ä n n e r och arbets- k a m r a t e r . (Det är k n a p p a s t rättvist mot G e r t r u d e Stein, vars n ä r m a s t e vän och ar- b e t s k a m r a t var Alice B Toklas). O c h hon ser snett, till och m e d förskräckt, på d e m som bildar egna k l u b b a r och inte b a r a avvi- sar m ä n n e n sexuellt u t a n också i sitt u m - g ä n g e (s 422—424). Det e n d a j a g kan göra för att fa någon reda i hennes b e d ö m n i n g a r i det h ä r fallet, är att a n t a att hon u t g å r ifrån att den lesbiska separatisten, till skillnad från G e r t r u d e Stein, b a s e r a r sin attityd mot kvinnor på sin negativa attityd mot m ä n , istället för t v ä r t o m . O m m a n tolkar det så, reduceras separatisten till ett fall av nietzscheansk ressentiment - s u r a r ö n n b ä r . Simone de Beauvoir anför inget skäl för att d e t t a skulle v a r a s e p a r a t i s t e r n a s motiv, eftersom hon ö v e r h u v u d t a g e t inte d i s k u t e r a r separatisternas attityder till kvinnor. H u r är det m e d den lesbiska kvinnans lesbiska attityder? H u r är det m e d hennes attityder mot kvinnor?

Lesbiska attityder

För att visa att det inte är den lesbiskas

" d r a g n i n g till k v i n n o r " som särskiljer henne från a n d r a kvinnor n ä m n e r de Beauvoir ett fall som j a g skulle v a r a benägen att be- d ö m a som ett b r a exempel på ett icke a u t e n - tiskt lesbiskt beteende. " O m en kvinna blir besviken p å en m a n " , säger hon, " k a n det h ä n d a att hon i en kvinna söker en älskare som ska ersätta den m a n som h a r svikit henne. I Vagabonde a n t y d d e Collette den trösterika roll som dessa förbjudna n j u t - ningar ofta kan spela i kvinnans liv; det finns kvinnor som tillbringar . . . hela sitt liv med att låta sig tröstas p å det s ä t t e t " (s 418). A n d r a a n v ä n d e r sig av kvinnliga kär- lekspartners för å t e r h ä m t n i n g tills de är för- m ö g n a att h a n d s k a s m e d m ä n igen. Det j a g u p p f a t t a r som "icke a u t e n t i s k t " i s å d a n a fall är inte det de Beauvoir m e n a r n ä r hon talar om "icke a u t e n t i s k t " , inte den förlju- genhet som h a r m e d .yä/ybedrägeriet och o f ö r m å g a n att ta h a n d om sig själv att skaf- fa. Det är möjligt att s å d a n o f ö r m å g a också finns med i bilden.6

I de här fallen verkar det troligare att

kvinnan, som förmodligen skulle kalla sig

"bisexuell", h a r mycket god kontroll över sin situation, i b e m ä r k e l s e n att ta a n s v a r för sitt eget liv. Det som slår mig som "icke a u t e n t i s k t " i de h ä r fallen h a n d l a r o m det Aristoteles särskilde som n y t t o v ä n s k a p och n j u t n i n g s v ä n s k a p till skillnad från äkta v ä n s k a p (E N V I I I ) . I det sista fallet är det v ä n n e n som är " f ö r e m å l e t " för kärleken, i de förra är det n y t t a n eller n j u t n i n g e n . Aris- toteles föregriper W i t t g e n s t e i n s tanke (Wittgenstein, 1958: Del I, styckena 65 — 67) om en " f a m i l j e l i k h e t " mellan saker som m e d r ä t t a kan n ä m n a s m e d s a m m a term, m e n ä n d å inte h a r n å g o n t i n g g e m e n - s a m t , n ä r h a n säger o m n y t t o v ä n s k a p och n j u t n i n g s v ä n s k a p att de b å d a kallas " v ä n - s k a p " b a r a p å g r u n d av sin likhet (olika i b å d a fallen) m e d ä k t a v ä n s k a p , vilken för det mesta b å d e är till n y t t a och ger n j u t - ning. N å g o n t i n g l i k n a n d e ä r s a n t o m de lesbiska förhållanden som ingås av kvinnor som f o r t f a r a n d e p å viktiga sätt är g r u n d l ä g - g a n d e heterosexuellt o r i e n t e r a d e , eftersom deras attityder är " l e s b i s k a " i den m å n att de liknar ä k t a lesbiska attityder, vilka också n o r m a l t i n k l u d e r a r en m o t t a g l i g h e t för stöd och uppbyggelse f r å n kvinnor.

I fall d ä r det är f r å g a o m t r ö s t / å t e r h ä m t - ning är det inte b a r a f r å g a om att kvinnan ä r icke autentisk u t a n om att h e n n e s lesbiskhet är icke autentisk. V a d är det de Beauvoir vill säga m e d att " d e n lesbiska k v i n n a n s v a l " m å s t e b e d ö m a s u t i f r å n sin autenticitet? Vilket val? Valet av ett visst förhållan- de? Valet av kvinnor som k ä r l e k s p a r t n e r s ? I b l a n d verkar hon inte m e n a n å g o n t i n g a n - nat än att lesbiska kvinnor är förmögna till exakt s a m m a b r i s t a n d e autenticitet som folk i a l l m ä n h e t :

F ö r b i n d e l s e n m e l l a n t v å k v i n n o r k a n , p r e c i s s o m förbindelsen m e l l a n en m a n och en k v i n n a , a n t a m å n g a olika f o r m e r . D e n k a n b a s e r a s p å k ä n s l a , m a t e r i e l l a i n t r e s s e n eller v a n a , d e n k a n v a r a p r o s a i s k eller r o m a n t i s k , d e n g e r u t r y m m e för s a d i s m , m a s o c h i s m , g e n e r o s i t e t , t r o f a s t h e t , tillgivenhet, n y c k f u l l h e t , e g o i s m , svek. B l a n d lesbiska finns d e t b å d e p r o s t i t u e r a d e och m ä n - n i s k o r m e d s t o r kärlek, (s 419)

O c h :

(15)

Som allt annat mänskligt beteende leder homo- sexualiteten till låtsaslekar, obalans, besvikel- ser, lögner eller blir en källa av berikande upplevelser, i enlighet med det uttryck den far i var- dagslivet — grundad på ond tro, lättja och falsk- het eller på klarhet, generositet och frihet, (s 424)

I de h ä r k o m m e n t a r e r n a b e h a n d l a s lesbiska f ö r h å l l a n d e n som vilka m ä n s k l i g a relationer som helst, inte som specifikt lesbiska;

den lesbiska a t t i t y d e n som s å d a n och valet att bli lesbisk k o m m e n t e r a s inte. Det e n d a som krävs för att dessa v ä r d e r i n g a r ska anses riktiga är en viss p a r t n e r eller ett visst slag av f ö r h å l l a n d e , inte en sexuell inriktning. S i m o n e de Beauvoir k o m m e r inte n ä r - m a r e en b e d ö m n i n g av v a d som v e r k a r v a r a ett verkligt val att bli lesbisk än i sina kom- m e n t a r e r o m de lesbiska s e p a r a t i s t e r n a och d ä r u t g å r hon helt enkelt ifrån att de är icke autentiska, istället för att se m ö j l i g h e t e r n a till s k a p a n d e a m a z o n k r a f t och lekfullhet.

Det finns faktiskt en del g a n s k a tydliga och karakteristiska lesbiska attityder, som skulle v a r a i n t r e s s a n t a att d i s k u t e r a utifrån de frestelser och de möjligheter d e e r b j u d e r . U n d e r m i n a studier av lesbiska miljöer framförallt i v ä s t e r l a n d e t , h a r j a g lagt m ä r - ke till tre slag av attityder. E n representeras av a m a z o n e n , som ofta ä r kraftfull, kompe- tent och ekonomiskt o b e r o e n d e . E n a n n a n är den " s a p f i s k a " k v i n n a n , som är poetisk och sensuell och ofta betydligt äldre eller yngre ä n sin p a r t n e r .

D e n t r e d j e visar u p p ett m ö n s t e r av ro- m a n t i s k v ä n s k a p , som ofta är mycket pas- sionerat och erotiskt, som de sapfiska attity- d e r n a , m e n s a m t i d i g t slitstarkt och inte n ö d v ä n d i g t v i s fysiskt.8 Studiet av kvinnoäl- s k a n d e k v i n n o r i a n d r a k u l t u r e r k o m m e r u t a n tvekan att avslöja fler m ö n s t e r . Likhe- t e r n a mellan a t t i t y d e r som ovan a n t y d e r möjligheten till en analys av föreställningen om den lesbiska a t t i t y d e n utifrån en witt- gensteinsk " f a m i l j e l i k h e t " . E n s å d a n a n a - lysmetod v e r k a r också l ä m p l i g för A d r i e n n e Richs förslag o m ett "lesbiskt k o n t i n u u m " , vilket t a r fasta p å lesbiska attityder hos kvinnor vars a l l m ä n n a sexuella orientering inte är särskilt lesbisk (Rich, 1980).

13 E n av k o n s e k v e n s e r n a av åsikten att lesbiskhet skulle v a r a en f r å g a o m attityd blir att lesbiska kvinnor inte är ett eget släkte, och av s a m m a skäl är d å inte heterosexuella det heller. D e n insikten om de lesbiska är kanske Simone de Beauvoirs v ä r d e f u l l a s t e b i d r a g i f r å g a n .

Översättning: Annika Preis

N O T E R

1 Sidhänvisningarna hänför sig genomgående till The Second Sex, övers av H M Parshley, Modern Library, NY 1969. (Red anmärkn:

då kapitlet om lesbiskhet saknas i den svenska översättningen av Le deuxieme sexe, har vi be- hållit artikelförfattarens sidhänvisningar).

2 I den engelska översättningen har Parshley översatt Vassumer med "accepting it", vilket inte är samma sak.

3 Parshley översätter '7a femme qui se fait les- bienne" med "the woman who tums lesbian"

(Beauvoir 1969: 419).

4 Se hennes senaste essä " T o See and Be Seen:

The Politics of Reality" för analyser av mot- sättningar i den sexistiska definitionen av

"lesbian".

5 Sartre (1956) konstaterade i avdelningen

"Konkreta relationer till andra" att männi- skor i ett förhållande är dömda att alternera mellan sadism och masochism.

6 Se till exempel Ulmschneider "Bisexualitet"

(Myron and Bunch, 1975: 8 5 - 8 8 ) för en diskussion om denna kombination av exploate- ring och oförmåga att ta ansvar.

7 Se Elaine Marks, "Lesbian intertextuality"

(Stambolian and Marks, 1979: 353-577) för diskussion om amazontyper och sapfiska ty- per i den franska lesbiska litteraturen.

8 Se Faderman (1981) om sjutton- och arton- hundratalens romantiska vänskap, i och ut- anför litteraturen, främst i England och USA.

L I T T E R A T U R

Aristoteles, The Nicomachean Ethics, övers W D Ross, Oxford Univ Press 1925 (orig:s titel, Ethica nikomacheia, sv övers Den nikomachiska etiken, Sthlm 1967).

de Beauvoir Simone, The Second Sex, övers, H M Parshley, Modern Library, NY 1969. (orig:s titel, Le deuxieme sexe, Paris 1949, sv övers Det andra könet, Geber, Sthlm 1973).

(16)

Fadcrman, Lillian, Surpassing the Love of Men:

Romantic Friendship and Love between Women from the Renaissance to the Present, Morrow,

New York 1981.

Frye Marilyn, The Politics of Reality: Essays in Feminist Theory, The Crossing Press, Tru- mansberg. NY 1983.

Myron, Nancy och Bunch Charlotte, red, Lesbi- anism and the Women's Movement, Diana Press, Baltimore, 1975.

Rich Adrienne, "Compulsory heterosexuality and lesbian existence", Signs: Journal of Wo- men in Culture and Society 5 (4): 631—660.

Sartre Jean-Paul, Being and Nothingness, övers Hazel Barnes, Philosophical Library, NY 1956. (orig:s titel, L'etreet le néant, Essai d'on- tologie phénoménologique, Paris 1943).

Stambolian George och Marks Elaine, Homosex- ualities and French Literature: Cultural Contexts/

Critical Texts, Cornell University Press, Itha- ca, N Y 1979.

Telfer Elizabeth, "Friendship". Aristotelian So- ciety, Proceedings 77:223-241, 1971.

Trebilcot Joyce, Taking Responsibility for Sexuali- ty, Acacia Books, Berkely 1983.

Wittgenstein Ludwig, Philosophical Investigations, övers G E M Anscombe, Blackwell, Oxford

1958 (orig:s titel, Philosophische Untersuchung- en, Oxford 1953, sv övers Filosofiska undersök- ningar, Sthlm 1978).

This article was originally published in Wo- men 's Studies International Forum, Vol 8, No 3, pp. 209-214, 1985.

Claudia Card

Department of Philosophy University of Wisconsin Madison, Wisconsin 53706 USA

HERTHA

• sätter politisk och ekonomisk jämställdhet främst

• speglar kvinnors skapande i konst, litteratur och film

• bevakar fredsfrågor, hälsa, samlevnad och psykologi

• följer upp forskning och samhällets jämställdhetssträvan den

• hyllar kvinnlig humor

HERTHA är en modern klassiker, 126 år ung!

Förmånsprenumerera!

• Ja tack, jag prenumererar på sex nummer av HERTHA under 1986 till för- månspriset 90 kr (ordinarie helårspris 100 kr). Då får iaq affischen "Snälla flickor. . .", värd 20 kr, GRATIS.

Sänd tidning och inbetalningskort till:

Namn Adress Postadress

Affischen får jag då prenumerationen är betald.

Kupongen skickas till HERTHA, Hornsgatan 52, 117 21 Stockholm. Tipsa gärna om intressanta forskningsprojekt! Redaktionen träffas på tel 08-44 32 70.

(17)

15 E V A B O R G S T R Ö M

Bilder av Sapfo

Sapfo är västerlandets

mest my tomspunna kvinnliga författare. Många manliga forskare har ägnat lärda mödor

åt att skilja den skrivande Sapfo från den älskande, medan hon för kvinnliga författare varitförmodern

framför andra. Detta hävdar Eva Borgström i sin artikel om bilder av Sapfo.

Sapfo h a r en central plats i v ä s t e r l a n d e t s litteraturhistoria. I n g e n a n n a n kvinnlig författares verk h a r m ö t t en s å d a n u p p - m ä r k s a m h e t och b e u n d r a n som Sapfos och inte m å n g a m a n l i g a författares heller.

D e av Sapfos dikter och d i k t f r a g m e n t som finns b e v a r a d e h a r fascinerat m ä n n i - skor i två och ett halvt å r t u s e n d e och hon vinner s t ä n d i g t n y a g e n e r a t i o n e r läsare.

L e g e n d e r n a o m h e n n e s person h a r långt ifrån fallit i g l ö m s k a , u t a n å t e r b e r ä t t a s och förändras f o r t f a r a n d e . P å o n t — och på gott.

D e t h a r skrivits mycket om Sapfo. M e s t h a r m a n intresserat sig för h e n n e s person, trots att vi k n a p p t vet n å g o n t i n g om henne.

" V i kan hålla m e d om 'lyriker' och 'grekiska' och precisera det s i s t n ä m n d a till fem- h u n d r a t a l e t s Lesbos och det f ö r s t n ä m n d a g r u n d a r vi p å två n ä s t a n i n t a k t a poem och ett antal f r a g m e n t som finns b e v a r a d e . Res- ten är spekulation / . . . / " Så skriver D u d l e y Fitts i förordet till M a r y B a r n a r d s nyöver- s ä t t n i n g av Sapfos poesi till engelska.' Det- ta är i stort sett också det e n d a som de flesta tecknare av Sapfos biografi varit ense o m . Det h a r p å s t å t t s om Sapfo b å d e att hon var p r o s t i t u e r a d och förde ett liderligt leverne och att hon v a r en d y g d i g h e m m a f r u som skrev sina dikter försörjd av sin rike make. M a n h a r m e n a t att hon var prästin- na i Afrodites t j ä n s t och att hon d r e v en sorts skola för a r i s t o k r a t i n s ogifta d ö t t r a r , men det m o t s ä g s av a n d r a skribenter. Den medelålders S a p f o tog livet av sig av olyck-

lig kärlek till den vackre, u n g e f ä r j k a r l e n P h a o n g e n o m att kasta sig utför en hög klippa, h a r somliga p å s t å t t , m e d a n a n d r a låter h e n n e l ä m n a d e t t a liv i sin egen s ä n g och m e d d o t t e r n Cleis vid sin sida. M a n h a r kallat h e n n e lesbisk och a n d r o g y n , asexuell intellektuell och Lesbos egen s c a n d a l b e a u - ty. H o n h a r u p p f a t t a t s som en k ä m p a n d e feminist och som det viktorianska kvinno- idealets ängel.

H u r det egentligen förhöll sig m e d allt d e t t a k o m m e r vi säkerligen aldrig att fa veta. O c h det är kanske inte så mycket att sörja över heller. Sapfos poesi — det lilla som finns b e v a r a t av den — k r ä v e r inga biografiska u p p l y s n i n g a r för att bli förståe- lig och n j u t b a r . O c h m y t e r n a o m h e n n e s person h a r s a m m a s p r ä n g k r a f t v a r e sig de h a r n å g o n p å v i s b a r v e r k l i g h e t s b a k g r u n d eller inte. J a , det kanske r e n t a v är så att det är det o a v s l u t a d e , oförklarade och o k ä n d a som tilltalar oss allra mest.

Olika traditioner

Sapfo h a r fått ge n a m n b å d e till b e g r e p p e t sapfisk vers — den versform hon oftast an- v ä n d e — och till sapfisk eller lesbisk kärlek.

O c k s å ordet lesbisk h a r d e n n a d u b b l a betydelse. Dels b e t e c k n a r det en a n k n y t n i n g till ön Lesbos och dess k u l t u r u n d e r Sapfos tid och dels betyder det homosexuell kärlek- mellan kvinnor. Bilden av den s k r i v a n d e och bilden av den ä l s k a n d e Sapfo lever p å

(18)

så sätt vidare i vårt språk. Men dessa bilder har ingalunda alltid kunnat leva i fredlig samexistens. T v ä r t o m !

De som värnat om den patriarkala kultu- rens förtryckande kvinnobilder har under de senaste å r h u n d r a d e n a inte skytt nagra medel i sina ansträngningar att i n a m n av kärlek till Sapfos poesi slita sönder den bild av Sapfos person som man tyckte sig k u n n a läsa fram i just den poesi man ansåg sig

älska. De har försökt skilja form från inne- håll, den författande från den älskande och känslan från dess uttryck. Målet för dessa lärda mödor har ofta varit att tvätta bort den s k r ä m m a n d e erotiken från Sapfos pas- sionerade kärlekslyrik, så att dikternas full- ä n d a d e skönhet skulle k u n n a n j u t a s i sva- laste anständighet.

Sapfo var kvinna och en av de mest bety- d a n d e författarna i vår litteraturs historia.

Alkaios och Sapfo, detalj från en grekisk vas.

(19)

D e t t a h a r givit styrka och inspiration till de kvinnor som försökt v i n n a tillträde till den manligt litterära institutionen. Sapfo ä r den kvinnligt litterära t r a d i t i o n e n s viktigaste förebild och h e n n e s texter lever vidare i d e kvinnliga författarnas verk.

För kvinnor som levt i kärleksrelationer till kvinnor h a r Sapfos kärlekslyrik betytt mycket. I förtigandets och osynliggöran- dets tider h a r hon gett ord för det som ingen a n n a n v å g a d e eller k u n d e ge ord för. Så länge lesbiska och homosexuella s u b k u l t u - rer h a r f u n n i t s h a r bilden av den lesbiska Sapfo ingått i d e n g e m e n s a m m a k u l t u r e n . D e t ä r om dessa b å d a traditioner — den k v i n n o f ö r t r y c k a n d e / h o m o f o b i s k a och den k r e a t i v a / o c h eller lesbiska — som d e n n a artikel ska h a n d l a . D e n h a n d l a r varken o m Sapfos dikter eller o m Sapfo själv. D e n h a n d l a r o m bilder av Sapfo.

I n n a n j a g går in p å de olika t r a d i t i o n e r n a vill j a g citera den kanske mest k ä n d a av Sapfos dikter. Det kan v a r a b r a att ha den i färskt m i n n e inför m ö t e t m e d d e m å n g a bilderna av h e n n e . Ö v e r s ä t t n i n g e n är gjord av J e s p e r S v e n b r o .

Plötsligt framstår han som en gudars like — just som han ska sätta sig mitt emot dig,

alldeles intill, och jag ser dig viska ömt och förälskat

brista ut i skratt — men i mig slår hjärtat bultande som ville det spränga bröstet;

möter jag din blick en sekund, går rösten genast förlorad,

tungan vägrar lyda, den fina elden går som en signal genom hud och nerver, allting suddas ut för min syn, jag hör hur

öronen susar,

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning griper mig till slut när jag känner färgen vika från min kind — jag blir själv med ens en

döendes like.

Patriarkernas bilder

J a g h a r r ä k n a t till inte m i n d r e än fem — sinsemellan oförenliga — förklaringar till varför m a n inte ska läsa Sapfos dikter om passionerad kärlek till kvinnor som ett uttryck för författarens egna känslor. En ge-

17 m e n s a m förutsättning för dessa förklaring- a r är att de egna fördomarna och d e n egna k ö n s r o l l s u p p f a t t n i n g e n förutsätts v a r a evi- ga och av n a t u r e n givna.2

D e n första av dessa förklaringar går helt enkelt ut p å att Sapfo v a r m a n . Diktjagets å t r å till kvinnor är alltså den m a n l i g e poetens känslor. H a l m s t r å e t i d e n n a teori ä r att " o " i Sapfos n a m n skulle v a r a en m a s k u - linändelse. D e t t a m o t s ä g s dock av allt an- n a t och teorin tycks aldrig h a fått n å g o n större u t b r e d n i n g .

D e n a n d r a teorin h a n d l a r o m att det inte fanns b a r a en u t a n två Sapfo. D e n e n a Sap- fo var en dygdig h e m m a f r u som levde p å Lesbos, var en g u d a b e n å d a d poet och u p p - förde sig så som eftervärlden a n s å g att kvinnliga poeter b o r d e . D e n a n d r a Sapfo levde p å s a m m a plats och vid s a m m a tid som " v å r " Sapfo, m e n h o n v a r k u r t i s a n och levde ett vilt och liderligt liv. O c k s å hon skrev poesi, m e n h e n n e s dikter v a r förstås mycket s ä m r e ä n d e n riktiga Sapfos. Bak- g r u n d e n till d e n n a teori är att det florerade diverse rykten o m Sapfos liv och leverne n å g r a å r h u n d r a d e n efter h e n n e s d ö d . Emil Zilliacus skriver att Sapfo v a r en av d e n satiriska attiska k o m e d i n s favoritgestalter.3

T e o r i n om de två S a p f o säger i och för sig inget o m h u r m a n ska tolka h e n n e s dikter, m e n d e t t a g l ö m d e m a n kanske bort i gläd- j e n över den egna u p p f i n n i n g s r i k e d o m e n .

D e n n a ängel-och-monsterteori tycks dock inte heller h a fått så stor betydelse.4

D e n tredje teorin är den i särklass mest u t b r e d d a i det senaste å r h u n d r a d e t s skri- v a n d e om Sapfo. H e n n e s känslor för sina kvinnliga elever eller v ä n n e r v a r visserligen mycket v a r m a och intensiva, m e d g e r m a n , m e n de v a r inte erotiska. O c h om de var erotiska, så levde hon i alla fall aldrig ut d e m . E n energisk förespråkare för d e t t a synsätt var d e n tyske filologen U l r i c h von W i l a m o w i t z - M o e l l e n d o r f .5 Emil Zilliacus

— en av Sapfos svenska ö v e r s ä t t a r e — v a r en a n n a n .6 Dé h a r m å n g a m e n i n g s b r ö d e r .

" M e n att hon skulle h a varit u t ö v a n d e homosexuell förefaller r e d a n på g r u n d av hennes sociala situation föga troligt", heter det i' Västerlandets litteraturhistoria. " E r o t i k är det, m e n den h a r icke mycket av sexualitet i

(20)

Gustave Moreau (1826-1898), "Sappho"

(21)

sig", fastslås i Bonniers allmänna litte- raturhistoria.0

I sin p r a t s a m m a bok Sappho of Lesbos pre- s e n t e r a r A r t h u r Weigall en f j ä r d e teori.

D e n går ut p å att S a p f o i brist p å l ä m p l i g a m a n l i g a älskare en tid av sitt liv ä g n a d e sig åt erotisk kärlek till d e t e g n a könet. Lesbos b e f a n n sig i krig, säger Weigall, och de u n g a m ä n n e n u p p e h ö l l sig för d e t m e s t a vid fron- ten. Av kriget blev d e också så r å b a r k a d e och ohyfsade att S a p f o inte k u n d e se sin d r ö m p r i n s i n å g o n av d e m , även o m hon alltid sökte h o n o m . I f e m t i o å r s å l d e r n — ä l d r e ä n så a n s e r inte Weigall att passione- rat ä l s k a n d e k v i n n o r kan v a r a — d r a b b a d e s hon av en f ö r t ä r a n d e lidelse för den vackre ynglingen P h a o n . E n tid v a r h a n s m i c k r a d av den b e r ö m d a p o e t e n s u p p v a k t n i n g , m e n h a n t r ö t t n a d e g a n s k a s n a r t . Sviken av sitt livs stora kärlek tog d å S a p f o sitt eget liv, skriver Weigall. D e n n a i - b r i s t - p å - b ä t t r e teori e r k ä n n e r visserligen att Sapfo kanske h a d e sexuella relationer till kvinnor, m e n f r a m h å l l e r att " n a t u r e n " — den heterosexuella kärleken — till sist tog ut sin rätt.9

D e n femte och y n g s t a av dessa teorier h ä m t a r sina verktyg f r å n en m e r raffinerad textsyn och d e n är d e s s u t o m u t a r b e t a d av en kvinna. J u d i t h P H å l l e t skiljer i en artikel i Signs mellan d i k t j a g e t s känslor och privat- personen Sapfos. H å l l e t m e n a r att det lesbiska motivet i Sapfos dikter h a r en institutionell erotisk f u n k t i o n och att de inte alls behöver h a n å g o n b a k g r u n d i poetens egna upplevelser. D e t finns inga passager i Sap- fos d i k t n i n g som b i n d e r h e n n e till lesbisk kärlek, m e n det finns ett och a n n a t som a n t y d e r m o t s a t s e n , tycker Hållet, bl a om- n ä m n a n d e t av d o t t e r n Cleis.1 0 I likhet m e d de tidigare t e o r i m a k a r n a a n v ä n d e r H å l l e t Sapfos dikt för att u t t a l a sig o m Sapfos person n ä r det p a s s a r h e n n e s syften, s a m t i d i g t som h e n n e s viktigaste p o ä n g är att m a n m å s t e skilja m e l l a n d i k t j a g och författarjag.

E v a Stehle Stigers skriver i s a m m a n u m - m e r av Signs att syftet m e d Hållets artikel ä r att b e k ä m p a d e n u t b r e d d a u p p f a t t n i n g e n o m att S a p f o v a r lesbisk.1' Hållets j ä m f ö r e l - se mellan S a p f o och den u n g e f ä r s a m t i d a A l k m a n skulle bevisa att b å d a s dikt v a r uttryck för en kollektiv röst och h a d e en

19 institutionell rituell f u n k t i o n . Stigers m e n a r att en s å d a n j ä m f ö r e l s e i stället kan a n v ä n - das för att visa m o t s a t s e n . L ä s e r m a n S a p - fos dikter m e d A l k m a n s dikter som inter- texter, f r a m s t å r det kvinnospecifika i S a p - fos bildspråk och poetiska världsbild mycket tydligt, skriver Stigers. O c h o m Sapfos samtid ogillade och förbjöd kärlek mellan kvinnor, skulle den aldrig h a a c c e p t e r a t h e n n e s lyrik, fortsätter Stigers. O m d e n d ä r e m o t accepterade lesbisk kärlek — varför kan m a n d å inte t ä n k a sig att den k v i n n a som n a k n a s t och v a r m a s t av alla besjungit dessa känslor också själv h a r k ä n t och levt ut d e m ?

Pornografer och moralister

Det finns ytterligare två bilder av S a p f o som kan förtjäna att n ä m n a s i d e t t a s a m - m a n h a n g . B å d a t a r Sapfos h o m o s e x u a l i t e t för självklar, m e n d e n ä g n a r sig istället åt att pornografiskt e x p l o a t e r a d e n eller m o r a - liserande förfasa sig över d e n .

1895 kom Pierre L o u y s volym Les Chan- sons de Bilitis ut. D e p å s t o d s v a r a översätt- n i n g a r av nyligen f u n n a grekiska p o e m , m e n bestod av en r a d tämligen pornografis- ka aktstycken. M i l j ö n v a r Lesbos, Sapfo förekom i persongalleriet och det hela v a r alltså k o m p o n e r a t av L o u y s själv. D e t v a r för att b e k ä m p a h o n o m d e n l ä r d e filologen W i l a m o w i t z s e d a n skulle g r i p a sitt svärd.

M e n det var säkerligen l ä t t a r e sagt ä n gjort.

Bland p o r n o g r a f e r n a f a n n s n ä m l i g e n också s å d a n a storheter s o m C h a r l e s B a u d e l a i r e , Algernon C h a r l e s S w i n b u r n e och A l p h o n s e D a u d e t .1 2 M e n det h a r förstås f u n n i t s — och finns — en l å n g r a d m i n d r e k ä n d a litte- ratörer som e x p l o a t e r a r bilden av S a p f o i pornografiskt syfte.

Det sista av dessa förhållningssätt — det m o r a l i s e r a n d e — får h ä r r e p r e s e n t e r a s av H e n r i k Schiick. I Allmän litteraturhistoria 1 skriver h a n :

"Men vi moderna människor hava svårt att fullt förstå hennes personlighet, denna för oss endast teoretiskt fattbara förening av naturbarnets na- ivitet och den högsta själskultur. / . . . / Vid sen- sualismen klibbar för oss alltid en bismak av synd, under det att den för Sappho var ett ut-