Institutionen för pedagogik och didaktik
Examensarbete 15 hp Pedagogik
Studie- och yrkesvägledareprogrammet (180 hp) Vårterminen 2014
Handledare: Charlotte Bagge
Livets Träd, en narrativ metod i karriärvägledning
Patrizia Garzena och Veronica Vitikainen
Livets Träd, en narrativ metod i karriärvägledning
Patrizia Garzena och Veronica Vitikainen
Sammanfattning
Syftet med studien är att utforska den narrativa arbetsmetoden Livets träd som karriärvägledningsinstrument och i vilka sammanhang metoden är som mest användbar inom vägledning. I undersökningen har vi använt en kvalitativ ansats med fyra enskilda intervjuer som datainsamlingsverktyg. Respondenter delar gemensamma drag angående det grundläggande syftet och utvärdering av metoden Livets träd. De menar att metoden bidrar till att stärka individers tro på sin egen förmåga. Genom bättre självkännedom får individen även en meningsfullhet i tillvaron och större möjligheter till att utforska sig själv och sina drömmar.
Metoden i sig beskrivs som både filosofisk och kreativ, vilket gör att metoden inte passar alla, både vad som gäller deltagare och personal. För att arbetet i metoden ska ge bästa utdelning krävs det att man arbetat upp en trygghet inom gruppen. Det handlar om att både delge av sina egna tankar likväl som att få respons av de andra deltagarna. Metoden anses ha störst utvecklingsmöjligheter i arbetet med barn, vilket även är metodens ursprungliga målgrupp.
Metoden passar även unga vuxna utan sysselsättning, ungdomar som lever i svåra familjeförhållanden, ensamkommande flyktingbarn, nyanlända invandrare, ungdomar som på grund av olika anledningar misslyckats att nå fullkomliga betyg på grundskola eller gymnasiet som tänkbara målgrupper och sammanhang för metoden.
Nyckelord
Livets Träd, karriärvägledning, narrativa metoder, narrativ vägledning, gruppvägledning, narrativ kollektiv praxis
Tree of Life, a narrative method in career counselling
Patrizia Garzena and Veronica Vitikainen
Abstract
The purpose of this study is to explore the application of the narrative method The Tree of Life as a career guidance instrument and to investigate the career counselling contexts in which the method could be most usable. As research strategy, we have chosen to perform a case study without intervention with four individual interviews as data collection method. The results show that the interviewees share common features regarding the fundamental purpose and the evaluation of the method The Tree of Life. They argue that the method helps to strengthen individuals’ belief in their own abilities. Through better self-knowledge individuals may perceive their life as more meaningful and they may get more opportunities to explore themselves and their dreams. The method itself is described as both philosophical and creative, which means that it cannot be applied automatically by all the counsellors and within every kind of target groups. The study shows that the method’s potential is better exploited when the counsellor succeeds in creating the appropriate sense of safeness within the group so that the participants can fully share the stories of their lives and get feedback from the others. According to the collected data, the method is considered to have its greatest potential for development in the work with children, who on the other hand have been its peculiar target group, since the method was developed in 2005. Nevertheless, the interviewees could see the method as applicable also within other target groups. They have referred in particular to young people who are neither in education nor in employment, to young people who live in a difficult family background, to unaccompanied refugee children, to newly arrived immigrants, and to youth who for various reasons are not able to fulfil their course of education.
Keywords Tree of Life, career guidance, narrative theory, narrative career counselling, career group counselling, collective narrative practice.
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till alla personer som på något sätt bidragit till denna undersökning. Vi tänker både på dem som har varit med under arbetsgången och på dem som har stöttat,
uppmuntrat, inspirerat eller kommit med konstruktiv kritik och synpunkter. När vi kommit så långt i vår utbildning och i vårt liv ska vi tacksamt påminna oss av alla personer som på många olika sätt trott på oss under årens gång och gett oss oändliga utvecklingsmöjligheter. Till alla dessa unika, underbara människor, till de som är kvar vid vår sida och till de som tagit andra vägar tillägnas denna uppsats. Patrizia vill särskilt rikta sina tankar till minnet av sin far Silvio och morfar Selvino: Per aspera ad astra!
Katrineholm, 2014-06-09
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
1.1 Syfte ... 6
1.2 Forskningsfrågor ... 6
1.3 Avgränsningar ... 6
1.4 Begrepp ... 7
2. Bakgrund ... 8
2.1 Narrativ teori: berättelsens mångfaldiga funktioner inom vetenskap ... 8
2.2 Från narrativ teori till narrativ terapi och kollektiv narrativ praxis ... 10
2.3 Från narrativ terapi till narrativ karriärvägledning ... 11
2.3.1 Tidigare forskning inom narrativ karriärvägledning ... 12
2.4 Livets Träd, ett narrativt instrument ... 14
3. Metod ... 17
3.1 Undersökningsstrategi ... 17
3.2 Genomförandesteg ... 17
3.3 Urval och urvalsgrupp ... 18
3.4 Datainsamling ... 19
3.5 Tillförlitlighet och giltighet ... 20
3.6 Etiska ställningstaganden ... 21
3.7 Bearbetning och analys ... 22
3.8 Resultatredovisningssätt ... 22
4. Resultat ... 23
4.1 Beskrivning av intervjupersoner ... 23
4.2 Intervjupersoners uppfattning av metoden Livets Träd ... 23
4.3 Möjligheter och hinder med metoden ... 25
4.4 Tänkbara sammanhang och målgrupp ... 26
5. Analys ... 28
5.1 Berättandets helande funktion? ... 28
5.2 Berättandets inverkan på deltagarna ... 30
5.3 Narrativa metoder och olika vägledningsstilar ... 33
6. Slutsats ... 35
6.1 Hur utvärderar verksam personal i en svensk kommun metoden Livets Träd som karriärväglednings metod? ... 35
6.2 I vilka sammanhang är metoden lämpad i vägledning? ... 36
7. Diskussion ... 37
8. Referenslista ... 39
Bilaga 1 Intervjuguide till verksam personal av metoden Livets Träd ... 1
1. Inledning
Intuition och nyfikenhet är bland de avgörande faktorerna som sätter igång ett
forskningsprojekt. Den potentiella forskningen utlöses av en spännande iakttagelse, från en fängslande tanke som plötsligt uppstår när man gör nya kopplingar med gamla perspektiv.
Individuella iakttagelser förvandlas till systematisk undersökning och forskningsarbetet kan påbörjas på riktigt (Marshall, Rossman, 2011). Två sådana slumpmässiga tillfälligheter ligger till grunden för den planerade studien. Den 15 maj 2013 fick distansstuderande på studie- yrkesvägledarprogrammet på Stockholms Universitet en föreläsning av Helene Valgreen från Aarhus universitet som samtidigt höll på att skriva sin doktorand avhandling om kollektiv narrativ praxis i karriärvägledning. Studenterna fick en introduktion till narrativ terapi som är den teoretiska ramen för kollektiv narrativ praxis samt kännedom om psykoterapeuten Michael White som sedan 1980-talet utvecklat metoden vid Dulwhich Centre Foundation i Adelaide, Australien. Det ingår olika instrument i kollektiv narrativ praxis tillämpning, en av dem kallas för Three of Life, Livets Träd.
Under hösten 2013 genom utbildningens praktikperiod upplevde en av författarna till den planerade studien något tankeväckande vid ett gruppvägledningstillfälle, där deltagarna genomförde en övning som innebar en ritning. En av deltagarna i gruppövningen reste sig upp, kastade alla pennor på bordet, sade att allt kändes barnsligt och meningslöst och lämnade sedan rummet. Händelsen har lett till reflektioner kring de övningar som används vid
gruppvägledning. Vi ser att det finns ett behov av att utveckla något nytt, att tänka i andra banor, och ta del av vägledning genom teoretiska perspektiv och instrument som hör hemma i andra vetenskapliga domäner och i andra delar av världen.
Instrumentet Livets Träd utvecklades i Afrika år 2005 genom ett samarbete mellan
psykoterapeuten David Denborough, verksam forskare på Dulwhich Centre Foundation och barnpsykologen Ncazelo Ncube-Mlilo som arbetar inom Regional Psychosocial Supportive Initiative (förkortat REPSSI). REPSSI är en icke-statlig organisation som finansieras av bland annat svenska SIDA, som sedan 2001 opererar i krigsdrabbade områden i östra och södra Afrika. Livets Träd har använts av REPSSI för att hjälpa barn som drabbas av hiv/aids, hunger och krigsrelaterade trauman. Under de senaste åren har Livets Träd använts och
vidareutvecklats i Australia, Burma, Canada, Chile, Stor Britannia, Kosovo, Nepal, Nigeria, Norge, Ryssland, Södra Afrika och USA1. Sedan år 2009 har Resursteamet på
Omsorgsförvaltningen i en svensk kommun etablerat Livets Träd också i Sverige. I kommunen har Livets Träd använts med olika målgrupper: nyanlända barn, gymnasielever som avbrutit sina studier, samt unga vuxna som varken jobbar eller studerar (målgruppen benämns oftast med den engelska förkortningen NEET, Not in Education, Employment or Training2). Under hösten 2013 och våren 2014 användes Livets Träd med unga-vuxna arbetslösa som deltagit i ett
1 http://www.dulwichcentre.com.au/tree-of-life.html hämtad 2014-03-14
2 http://en.wikipedia.org/wiki/NEET hämtad 2014-03-11
kommunalt projekt som gavs namn UV-Pilot 1 och 2. Projektet vände sig till individer mellan 18 och 24 år som inte hade någon form av sysselsättning. Målgruppen fick möjlighet att delta i en fyra veckor lång introduktionskurs till arbetsmarknaden till följt av fyra veckor praktik.
Projektet genomfördes inom kommunens enhet för Vägledning och Arbete. Information om projektet har vi hämtat ur rapporten “Granskning av stadens insatser för unga arbetslösa”, utgiven av kommunen i november 2013. Tidigare hade Livets Träd ingått i ett annat projekt driven av Omsorgsförvaltningen som namngavs START. Målgruppen var också ungdomar utan sysselsättning med olika grader av individuella eller sociala svagheter. Livets Träd har samtidigt använts inom familjeterapi i samma kommun. Sedan 2010 har Resursteamet genomfört flera workshops och temadagar för att utbilda personal i metoden som sedan testats i olika kommunala verksamheter.
Livets träd är ett instrument som ingår i kollektiv narrativ praxis, vilket i sin tur ingår i det större vetenskapliga fältet av narrativ teori. I narrativ teori är berättelser källor för kunskap, mening och identitet. Man utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt och hävdar att individens självuppfattning skapas genom berättelser. Vi är helt enkelt den berättelse eller den summa av berättelser vi väljer att berätta om oss själva (Johansson, 2005). En mer omfattande beskrivning av Livets Träd finns i avsnitt 2.4.
I det narrativa forskningsfältet hör olika vetenskapsgrenar hemma som till exempel psykologi, pedagogik, kulturell antropologi, etnologi, sociologi. Det är även genom samma grenar som karriärvägledning har vuxit fram. Av denna anledning anser vi att Livets Träd förtjänar en legitim plats bland de instrument som används i karriärväglednings-praxis, särskilt i vägledning av grupper. Alla arbetsmetoder som utvecklats inom kollektiv narrativ praxis sätter fokus på gruppdimensionen. Mening och kunskap skapas genom att individerna berättar för varandra och får resonans av andra i gruppen. Självuppfattning och självkänsla vidgar och växer i samspel med andra som delar med sig av sina livsberättelser. I Michael Whites teoretiska förutsättningar ses individen aldrig som en ensamstående skapare av sitt öde utan man inkluderas ständigt i en mängd relevanta relationer med andra individer och samhället. Detta kan liknas vid ett starkt politiskt ställningstagande som ifrågasätter den rådande individualiseringen av dagens västerländska samhälle.
Utifrån den förförståelse av Livets Träd vi hade i planeringsfasen, antog vi att instrumentet skulle kunna bidra till karriärvägledning på olika nivåer. På en teoretisk nivå skulle Livets Träd kunna öppna nya perspektiv och ge upphov till eller vidga perspektiv på nya kopplingar mellan narrativ teori och vägledning. På en praktisk nivå skulle Livets Träd kunna bidra till att utöka utbud av metoder som kan tillämpas inom vägledning av grupper. Om vägledning ska utgå från en individs centrerade perspektiv (Roger, 1951), ska också vägledares förhållningssätt grundas i en holistisk syn på den vägledda. I denna mening skulle en sådan narrativ metod kunna spela en viktig funktion eftersom det hjälper individen att kartlägga hela sin livshistoria genom att synliggöra sina grundvärderingar, inre styrkor, copingstrategier och förmågor med koppling till framtidsdrömmar och mål. Vi hade också som förförståelse att instrumentet skulle kunna användas och utvecklas i det vägledande förhållningssättet som grundar sig i empowerment, aktiverande metoder (Amundson, 2009) och lösningsinriktad metodik (Berg, De Jong, 2003) eftersom Livets Träd verkade fungera som en sammanställning av allt detta.
Under praktikperioder hade vi kommit på antagandet att det skulle finnas ett behov av nya arbetsmetoder för gruppvägledning. Handledare och samtliga verksamma vägledare vi pratat med menade att dagens utbud av övningar/instrument för grupparbeten skulle behöva
uppdateras och vidgas. Under utbildning hade vi kommit i kontakt med olika metoder som tagits in i vägledning från andra vetenskapliga domäner, nämligen psykologi, men vi hade fått veta ganska lite om hur omvandlingsprocess hade gått till. Etablering av Livets Träd på en kommunal verksamhet verkade vara dock ett intressant fenomen att kunna ta reda på så att försöka förstå hur en sådan process kunde utvecklas i verkligheten.
1.1 Syfte
Syftet med studien är att utforska den narrativa metoden Livets Träd som
karriärvägledningsinstrument och i vilka sammanhang metoden är användbar inom vägledning.
1.2 Forskningsfrågor
Följande två forskningsfrågor omfattas i den planerade studien:
1. På vilket sätt utvärderar verksamma personalen i en svensk kommun metoden Livets Träd som karriärvägledningsmetod?
2. I vilka sammanhang är metoden lämpad i vägledning?
1.3 Avgränsningar
Trots att Livets Träd är en arbetsmetod som skapats och används mest i gruppform, så
diskuterar vi i studien inte frågor som specifikt berör vägledning av grupper. Studien behandlar inte heller gruppsykologi, gruppdynamik och arbetsgruppsmetoder i övrigt. Forskning och litteratur om vägledning av grupper nämns eventuellt som allmän referensram för studien.
1.4 Begrepp
Följande centrala begrepp behandlas i studien och de är även en del av nyckelorden för projektet.
Instrument, arbetsmetod: Livets Träd definieras på engelska som ett support tool (REPSSI, 2007). Vi har valt att översätta det med det svenska ordet instrument, vilket vi anser lämpligare än ordet verktyg eftersom det bättre beskriver Livets Träds multifunktionella egenart. I den granskade svenska kommunen i studien benämns Livets Träd också som arbetsmetod. Ordet instrument och arbetsmetod används dock som synonymer.
Karriär: Begreppet används inte i sin triviala betydelse av en hierarkisk progression, det vill säga en uppnående av allt högre tjänst, framgång, avancemang3. Vi använder begreppet i betydelsen av en livslång lärprocess som leder en individ att ständigt värva perioder där individen befinner sig i och utanför arbetslivet och/eller utbildningen. I den här vida
bemärkelsen blir karriär synonymt med livsbana, livslångt lärande, livshistoria. Karriär är också någonting som inte nödvändigtvis har en linjär utveckling utan påverkas ständigt av plötsliga och oförutsägbara händelser som går att beakta och att planera in (Krumboltz, 2009).
Karriärvägledning: studien innefattar Europarådets definition av livslångt lärande och vägledning:
Eftersom medborgare lever i ett alltmer föränderligt samhälle där ständigt ställs krav på kompetensutveckling, kommer vägledare att spela en avgörande roll i de viktiga beslut som måste fattas under hela livet. I detta avseende kan vägledare bidra till att ge individer stöd för att hantera sina egna karriärvägar på ett säkrare sätt i samband med dagens
arbetsmarknad, och för att uppnå en bättre balans mellan privat-och yrkesliv. (Europa Rådet, 2008, författares översättning från engelska)
Eftersom vi behandlar ett instrument som är lämpligast för grupparbete, ser vi följaktligen på karriärvägledning som en individuell “resa” som genomförs tillsammans med andra
“reskamrater”.
Kollektiv narrativ praxis: Begreppet är författarens översättning från engelska collective narrative praxis. I den svenska översättningen har författaren tagit del av översättningen på danska som lyder kollektiv narrativ praksis (Valgreen, 2013). Med begreppet kollektiv narrativ praxis beskrivs en rad narrativa arbetsmetoder och instrument som blev utarbetade på Dulwich Centre Foundation i Adelaide, Australien. Kollektiv narrativ praxis kan ses som en tillämpning av narrativ terapi som utvecklades av den australiska familjeterapeuten Michael White under 1980-talet. (Morgan, 2000).
3 http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ Svenska Akademiens ordbok hämtad 2014-03-15
2. Bakgrund
I detta kapitel beskrivs det teoretiska fältet inom vilken undersökningen kan ramas in. Här redogör vi för ämnesrelaterad litteratur och tidigare forskning. Studien som kan utvidga och fördjupa kunskap kring det valda ämnet, utgår ifrån ett postmodernt perspektiv och ska röra sig inom fältet av socialkonstruktionism. Vi utgår från Savickas tanke att det inte existerar något givet identitet a priori utan att individer skapar sig själva i ett projekt som ständigt pågår under hela livet: “This view considers self to be a story, not a substance definied by a list of adjectives or profile or scores” (Savickas, 2011:254). Socialkonstruktionism är även det övergripande teoretiska perspektivet där narrativ teori och forskning hör hemma.
Första avsnittet börjar på den övergripande nivån av narrativ teori, i andra avsnittet granskas tillämpning av narrativ teori inom psykoterapi, och i det tredje zoomar vi in på narrativa karriärvägledningsteorier och forskning. Vid slutet kommer vi att ytterligare närma oss undersökningens ämne och beskriver Livets Träds struktur och teoretisk anknytning.
Litteratur och forskning som redogörs för i detta kapitel har vi hittat genom att söka på olika webbaserade källor. Sökningen gjordes i databaserna www.sub.su.se, www.diva-portal.org, http://libris.kb.se, www.uppsatser.se samt på www.google.com och http://scholar.google.se Exempel på svenska och engelska sökord som vi använde oss av är narrativ vägledning, narrative career counseling, narrativ forskning, narrativ teori, livets träd, tree of life, kollektiv narrativ praxis, collective narrative praxis, narrativ terapi, career counseling and family therapy och gruppvägledning. Även Facebook grupp “Tree of life: narrative approach”4 har använts för att få en inblick om vilka sammanhang metoden blivit tillämpad internationellt. Facebook gruppen skapades år 2012 av David Denborough, forskare på Dulwich Centre Foundation.
2.1 Narrativ teori: berättelsens mångfaldiga funktioner inom vetenskap
Ämnet som behandlas i den här studien kan placeras inom det breda fältet av narrativ teori och metod, bland det vetenskapliga förhållningssätt som ställer berättande och berättelse i fokus. Vi har valt Anna Johanssons bok “Narrativ teori och metod: med livsberättelse i fokus” (2005) som
4 https://www.facebook.com/groups/269945769703564/ hämtat 2014-04-15
en introduktion till ämnet och dess centrala begrepp. Boken beskriver narrativitet, d.v.s.
berättandet som en grundläggande form genom vilken människor konstruerar och förmedlar kunskap. Berättandet har funnits med som en kulturell grundform vid alla människors samhällen sedan förhistorian. Människan ger struktur och mening till sitt liv genom att skapa berättelser.
Fragmentariska och slumpmässiga händelser, kaotisk erfarenhet, sinnesintryck och
känslomässiga upplevelser blir ordnade i ett hanterbart sammanhang genom att tolka dem i berättelseform. “På så sätt får berättandet en djup existentiell betydelse, såväl som psykologisk, kulturell och social” (Johansson, 2005:17).
Utifrån Johanssons bok resonerade vi kring berättande som ett instrument som kan uppfylla olika funktioner i den vetenskapliga världen. I berättelseforskning samlar och analyserar
forskare berättelser för att erhålla en viss typ av kvalitativ kunskap. Detta sker till exempel inom vetenskapliga fält så som antropologi, sociologi, etnologi. I andra vetenskapliga sammanhang som psykologi och psykiatri, blir berättelser istället en praktisk tillämpning av teoretiska modeller. Berättandet blir alltså inte använt för att föra fram kunskap utan för att uppfylla en viss helande funktion. Detta är punkten där övergången till narrativa behandlingsprocesser sker och där instrument som Livets Träd går att placeras.
En bekräftelse till vårt resonemang om berättelses mångfaldiga funktioner finns i Carola Skotts antologi (2004) . Skott analyserar olika vetenskapliga sammanhang där narrativitet blivit
tillämpat och hävdar därigenom att “narrativ forskning överskrider disciplinära gränser eftersom den syftar till att förstå mänsklig kommunikation och språk i olika samhällen och under skilda tider” (Skott, 2004:47). I antologins fjärde kapitel presenterar Joakim Ölhén och Ingvar Frid en kartläggning av berättelseforskning i Sverige. Resultatet baseras på en sökning i det nationella bibliotekssystemet LIBRIS som författarna genomförde år 2003 men som ändå är relevant idag för att förstå inom vilka allmänna inriktningar narrativ forskning har utvecklats i Sverige. Trots att de menar att “svensk berättelseforskning karakteriseras av otydliga konturer och
överlappande fält”, redovisar författarna två generella inriktningar: en hermeneutisk
metodutveckling inom pedagogik och en fenomenologisk hermeneutisk metodutveckling inom omvårdnad. (Ölhén, Frid, 2004:54-56) Linköping, Umeå, Lund och Göteborg var 2003 bland de universitet där en narrativ forskningstradition främst hade etablerats och vuxit fram inom olika disciplinära områden.
Sökningen på LIBRIS som gjordes 2003 med “narrativ avhandling” som nyckelord gav 16 träffar (Ibid.) I april 2014 upprepade vi samma sökning med identiskt ämnesord och fick fram 26 träffar. Ytterligare sökningar med “narrativ terapi avhandling”, “narrativ vägledning avhandling” och “livets träd narrativ metod” gav 0 resultat. För elva år sedan konstaterade författarna att “berättelseforskning i Sverige är under utveckling” och deras åsikt verkar vara aktuell även i dag.
2.2 Från narrativ teori till narrativ terapi och kollektiv narrativ praxis
I detta avsnitt ska tillämpning av narrativa teorier inom psykologi och psykoterapi beskrivas för att komma ett steg till in i det teoretiska fältet där Livets Träd och likartade metoder haft sitt ursprung. I tillämpning av ett narrativt förhållningssätt inom terapi, särskilt inom
familjebehandling, spelade den australiska familjeterapeuten Micheal White en framträdande roll. I boken “Re-authoring lives: Interviuews and essays” (1995) berättar White att han började bli intresserad av ett narrativt perspektiv inom familjeterapi vid slutet av 1970-talet när han blev inspirerad av antropologen Gregory Bateson och filosofen Michel Foucault. Under 1980-talet började han utveckla narrativ terapi i samarbete med Cheryl White och familjeterapeuten David Epston. År 1983 grundade White Dulwich Centre Foundation i Adelaide, Södra Australien, som sedan dess har blivit en världskänd institution för forskning inom narrativ terapi.
Den grundläggande tanken i Whites narrativa förhållningssätt till terapi beskrivs i boken “What is narrative therapy? An easy-to-read introduction” av Alice Morgan (2000). White menar att människan är en tolkande varelse som söker efter mening i livet genom att välja ut, rangordna och värdera händelser och relationer (Morgan, 2000). Individen plockar ständigt upp händelser från sitt vardagsliv och tillskriver en mening till dem. Sedan kopplas de utvalda händelserna upp i en sekvens som i sin tur blir en historia, en berättelse. Den mening som individen tilldelar olika erfarenheter och upplevelser blir berättelsens bakomliggande struktur. En persons identitet rymmer många av dessa berättelser som kan handla om hur man ser på sig själv, hur man värderar sina starka och svaga sidor, hur man hanterar relationer med andra och hur man fungerar i olika roller. Berättelser kan också handla om individens framgång, misslyckanden, intressen och drömmar. Samtliga berättelser vävs samman för att bygga upp individens självuppfattning och livshistoria (Ibid.). Morgan beskriver det narrativa terapeutiska förhållningssättet som en helt klientcentrerad process. Terapeuten intar rollen som den ickevetande, icke-experten och låter klienten styra processen på sina egna villkor (Ibid.). Vad som kännetecknar den narrativa terapeutiska processen är att den inte bara sker i det dialogiska förhållandet mellan klienten och terapeuten, den kan i vissa fall offentliggöras genom att kalla in externa personer. Deras roll är att bevittna, stödja och synliggöra klientens positiva steg mot en ny problemfri livshistoria. Eftersom individuella livshistorien konstrueras i ett socialt sammanhang, ska dekonstruering också ske socialt, menar Michael White (Ibid.). Under de senaste åren på Dulwich Centre Foundation har den här socialiserande delen av terapin gett upphov till en rad nya arbetsmetoder som sedan fått benämningen kollektiv narrativ praxis.
Eftersom kollektiv narrativ praxis inte är särskilt beskriven i övrig forskningslitteratur, har vi använt oss av Dulwich Centre Foundations hemsida5 som främsta källan. Valet berör också på faktumet att Dulwich Centres böcker om kollektiv narrativ praxis inte är tillgängliga i Sverige än så länge. Terapeuter på Dulwich Centre har i samverkan med australiska och internationella forskare utvecklat en mängd olika metoder för att praktiskt tillämpa deltagandet av externa aktörer i den terapeutiska processen. Metoderna har ofta skapats inom ett tvärdisciplinärt forskningsfält där psykologi och psykoterapi blivit berikade av andra inslag som till exempel
5 http://www.dulwichcentre.com.au/collective-narrative-practice.html hämtad 2014-04-16
från humanistiska eller samhällsvetenskapliga domäner. Erfarenheter från olika forskningsfält har blivit strukturerade i en praxis som sedan har testats och tillämpats i en rad sammanhang med varierande målgrupper. På Dulwich Centre Foundations hemsida hittade vi videoinspelat och tryckt material som visar hur kollektiv narrativ praxis har blivit använt vid samband med våldsutsatta kvinnor och barn, missbrukare, problematiska ungdomar, arbetslösa, psykiatrisk rehabilitering, kriminalvård, skola eller familjebehandling. Livets Träd är en av de metoder som beskrivs på hemsidan och som ingår i kollektiv narrativ praxis. Livets Träd är ett exempel på en kollektiv narrativ arbetsmetod som utvecklades internationellt tack vare samarbete mellan Dulwich Centre Foundation och REPSSI, en icke-statlig organisation som opererar i HIV- och krigsdrabbade områden i Centrala Afrika. En mer omfattande beskrivning av Livets Träd och av kollektiv narrativ praxis begrepp följer i avsnitt 2.4.
2.3 Från narrativ terapi till narrativ karriärvägledning
Vid övergången mellan narrativ familjeterapi och karriärvägledning placerar vi först och främst en studie som publicerades i Kanada av Cathy Campbell och Michael Ungar år 2004. Resultatet redovisas i artikeln “Constructing a life that works: Part 1, blending postmodern family therapy and career counseling” i The Career Development Quarterly tidskrift. Campbell och Ungar utgår ifrån deras professionella kompetens inom respektive familjeterapi och vägledning för att skapa en teoretisk ram inom vilken narrativa terapeutiska förhållningssätt förenas med
postmoderna karriärutvecklingsteorier. Campbell och Ungar menar att ur ett postmodernt perspektiv går inte längre karriären att begränsas till valet av yrke eller utbildning. Karriären i dagens postmoderna, postindustriella samhälle har blivit en livsstil, en del av individens livsberättelse och identitet. Ur ett narrativt perspektiv kan karriärutveckling dock ses som en av många berättelser en individ bär med sig, på samma sätt som med likartade historier kan
karriärsberättelser därför konstrueras, dekonstrueras och åter författas (Campbell, Ungar, 2004).
Eftersom Campbell och Ungar ofta refererade till Vance Peavy använde vi också av hans bok
“Sociodynamic counselling. A practical approach to meaning making” (2010) där han presenterar grundläggande tankar och argumenterar för vad han kallar för sociodynamisk vägledning. Peavy beskriver förhållandet mellan individen och dess vägledare som ett språkligt samspel som leder till meningskapande och symbolisk interaktion (Peavy, 2010:4). Peavy själv använder inte ord narrativ eller refererar han inte till narrativa teorier, men i boken finns resonemang, begrepp och antaganden som skapar ett slag samklang med Micheal Whites förhållningssätt som beskrivs i föregående avsnitt. Peavys begrepp selfauthoring och Whites re- authoring är ett intressant exempel i detta avseende. Peavy placerar selfauthoring bland hans tolv strategier till en sociodynamisk vägledning och beskriver hur individerna författar deras identitet genom att välja ut och berätta en viss historia om sig själva. Historian d.v.s. berättelsen blir självbilden, sättet genom vilket man ser på sina livsroller och sina relationer med
omgivningen (Ibid). Vägledare kan ingripa i författarskapsprocessen och stödja klienten att synliggöra och fatta den identitetsskapande funktionen av berättelser.
I sökandet efter samband mellan narrativitet och karriärvägledning ansåg vi att Larry Cochrans bok “Career counselling. A narrative approach” (Thousand Oaks: SAGE, 1997) kunde ses som en grundläggande källa. Cochran beskriver vägledningsprocessen som ett rent narrativbaserat förhållningssätt vilket syftar till att skapa meningsfulla framställningar om framtiden.
Vägledares främsta uppdrag är att uppmuntra individen till att skapa berättelser om möjliga framtidsvägar och utifrån dessa berättelser att börja handla mot ett mål. Vägledningsprocessen går enligt Cochran i ett värv där den vägledde öppnar sina handlingsmöjligheter genom att fatta nya beslut och genom att besluta vidgar hen sina perspektiv för att skapa nya
handlingsmöjligheter (Cochran, 1997). Cochran menar att syftet med dessa metoder och samtalstekniker är att bidra till “empowering narration”. Vägledare använder sig av olika instrument för att uppmuntra och stödja klienters berättande och för att hjälpa till att sortera och ordna handlingar i en meningsbärande enhet (Cochran, 1997:73).
Cochrans narrativa förhållningssätt till vägledning citeras av Mark Savickas i artikeln “New questions for vocational psychology: Premises, paradigms and practices”, publicerat i Journal of Career Assessment år 2011. I en alltmer föränderlig arbetsmarknad där extrem rörlighet och tillfälliga anställningar har blivit normen, ska en individ satsa för att behålla sin
anställningsbarhet snarare än att ta fast på en anställning. I det postmoderna samhället har karriär blivit ett livsprojekt. Med detta menas att karriär inte längre är något som ägs av en arbetsgivare utan något som en individ själv äger och skapar. Narrativitet är nyckeln till att anpassa karriärvägledning till dessa komplexa, mångkulturella, flytande tider (Savickas, 2011).
2.3.1 Tidigare forskning inom narrativ karriärvägledning
Tillämpning av narrativ teori och företrädelsevis av kollektiv narrativ praxis i karriärvägledning är ett fält där man fortfarande saknar tidigare svensk forskning. I inledningen av kapitlet listar vi de olika sökmotorerna som vi använt oss av vid början av forskningsarbetet men som inte gav några relevanta träffar. Sökorden “narrativ karriärvägledning”,“narrativ kollektiv praxis” och
“narrativ vägledning” gav 0 träffar på svenska. En sökning med “narrativ” som nyckelord på LIBRIS gav 26 träffar men inga hade relevanta kopplingar till studiens ämne. En föreläsning av en dansk forskare vid Stockholms Universitet under Maj 2013 som handlade om kollektiv narrativ praxis blev vår viktigaste utgångspunkt för att leta fram relevant forskning i det valda området.
Helene Valgreens avhandling “Reflektion og faellesskab. Kollektiv narrativ praksis i
karrierevejledningen” (Aarhus universitet, 2013) som vi nämnt i inledningen kan därför ses som en grundsten till vårt forskningsprojekt. Avhandlingen är ett kvalitativt forskningsarbete med ett fenomenologiskt samt hermeneutiskt förhållningssätt och case study är den valda
undersökningsstrategin. Elever mellan 17-24 år på den danska folkhögskolan är urvalsgruppen men även tre verksamma vägledare blev intervjuade som informatörer. Datainsamlingen genomfördes genom tre dagar workshop vid tre olika skolor i Danmark i mars-april 2009. Två arbetsmetoder inom kollektiv narrativ praxis blev tillämpade i workshopen: Kollektiv Narrativ
Tidslinje vid två tillfällen och Livets Träd vid ett. Eftersom Livets Träd hade utvecklats med traumatiserade barn som främsta målgrupp modifierade Valgreen arbetsgången, med syftet att anpassa metoden till hennes målgrupp; till unga vuxna i behov av vägledning. Valgreens version av Livets Träd bestod av två delar; Trädets Skapande och Livets Skog samt av en avslutande ceremoni.
Valgreen har valt att använda begreppet så som det ingår i Antonovskys teori om känsla av sammanhang och utifrån detta har hon skapat en teoretisk modell som döpts till
vägledningsspiral. Aaron Antonovskys teori om känsla av sammanhang är ett välkänt förhållningssätt som oftast används inom medicin, vård och omsorg. Antonovsky blev inspirerad av Viktor Frankls observationer om människor som överlevt fängelse och tortyr i koncentrationsläger under andra världskriget och utforskade vissa människors förmåga att klara sig i extrema, stressfulla och ångestfulla situationer (Valgreen, 2013). I boken “Hälsans
mysterium” kom han fram till en teori som kopplade samman förmågan att överleva i svåra tider med förmågan att uppleva livet som en sammanhängande, meningsfull helhet. Teorin bygger på tre begrepp som tillsammans kan skapa olika grad av känsla av sammanhang: Begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet. Om människor lyckas uppleva en situation som begriplig, meningsfull och på något sätt hanterbar så hittar de också överlevnadskrafter för att ta sig genom det svåraste. I Antonovskys syn suddas gränser mellan hälsa och sjukdom bort och byts ut till olika grader av känsla av sammanhang. Ju mer sammanhängande och meningsfullt ett tillstånd upplevs, desto mindre upplever personer sig själva som sjuka (Ibid.) I avhandlingen refererar Valgreen till en artikel som publicerades av Dansk Psykologisk Forlag år 2009 där Hans Inge Saevareid förklarade på vilket sätt känsla av sammanhang kunde spela en viktig roll också inom vägledning. Han menade att även de som befann sig vid en vändpunkt i karriären pga. olika faktorer (arbetslöshet, utbildningsval, karriärutveckling osv) skulle behöva stöd att förstärka deras känsla av sammanhang (Valgreen, 2013).
Helene Valgreen presenterar undersökningens slutgiltiga resultat i kapitel 12 genom att besvara forskningsfrågan som vi citerar i vår svenska översättning: “Om karriärväglednings mål är att säkerställa att alla ungdomar oavsett deras grad av sårbarhet, ska kunna få fördel av en vägledningsverksamhet, hur kan kollektiv narrativ praxis bidra till uppfyllelse av detta mål?”
(Valgreen, 2013:206). Valgreen tycker att kollektiv narrativ praxis kan bidra till måluppfyllelse eftersom genom narrativa arbetsmetoder får ungdomarna möjlighet att gemensamt reflektera om deras tidigare livs- och utbildningserfarenheter så att styrkor, kompetens och framtida
möjligheter lyfts fram. Kollektiv narrativ praxis kan också hjälpa den vägledde att förstärka sitt nätverk och att minska känslan av ensamhet som kan uppstå vid olika svårigheter under utbildningsgången. För ett fortsatt arbete med kollektiv narrativ praxis inom karriärvägledning krävs det att väglednings- eller utbildningsanordnare explicit prioriterar dessa metoder eftersom de är tidskrävande och inte ger snabba lösningar och resultat. Kollektiv narrativ praxis metoder kräver samtidigt att vägledare ska lära sig att förmedla till deltagare på bästa sättet. Hen ska också se till att utveckla och upprätthålla sitt yrkesnätverk eftersom ungdomar litar på vägledaren för att få nya perspektiv (Valgreen, 2013:206).
2.4 Livets Träd, ett narrativt instrument
Instrumentet Livets Träd har än så länge etablerats i Sverige endast i en kommun inom Stockholms område. Sedan januari 2009 har arbetsmetoden tillämpats i kommunen med olika målgrupper och inom olika verksamheter. Eftersom det är en ny arbetsmetod introducerar vi nedan en kort beskrivning om hur den har blivit uppbyggd och tillämpad i den svenska kommunen utifrån REPSSI:s manual till Livets Träds användare (REPSSI, 2007). Sedan beskriver vi de teoretiska begreppen som metoden baseras på.
Arbetsgången med Livets Träd i den svenska kommunen har alltid skett i gruppform och varit indelad i fyra/fem huvudsakliga moment.
1. Livets Träds skapande. Varje deltagare har fått rita sitt träd på ett A2-papper med hjälp av olika färgpennor. Trädet består av 7 delar som symboliserar lika många livsmetaforer: Rötterna gestaltar individens historia och ursprung (platser, händelser, värderingar, viktiga personer, grundläggande kunskaper osv). Marken omkring trädet gestaltar vad som ger individen näring i tillvaron “här och nu” (aktiviteter, relationer, platser, tillstånd osv). Stammen är individens egna positiva styrkor, praktiska förmågor, värdefulla erfarenheter, goda egenskaper osv. Grenarna gestaltar individens drömmar både kort- och långsiktiga. Löven skildrar de viktiga personerna som individen har haft och har omkring sig, de som stöttar, finns, lyssnar eller som har varit en förebild.
Frukterna och blommorna symboliserar vad viktiga personer har bidragit till individens liv och vad individen själv har betytt för dem. Ritningen av trädet sker individuellt men under handledning och varje deltagare har fått ett häfte med frågor som underlättar självreflektionen om trädets olika delar.
2. Livets Skog är fasen där alla deltagare har fått chansen att berätta om sina träd och att få respons från andra i gruppen. Den individuella berättelsen i den här fasen är egentligen en handledd intervju där olika frågetekniker använts (öppna frågor, undantagsfrågor, omformulering osv). När alla deltagare berättat om sina träd, har samtliga ritningar klistrats upp på en tavla. Deltagare har sedan fått berätta om sina känslor och upplevelser kopplade till alla träden tillsammans. Handledaren har uppmuntrat reflektionen med frågor som exempelvis skillnader och likheter i träden.
3. Livets Stormar är fasen när deltagarna individuellt har fått reflektera om jobbiga situationer de varit med i livet. Deltagarna har sedan kunnat välja att eventuellt dela sina tankar med gruppen. Fasen har avslutats genom att gruppvist dela med varandra om vilka handlingsstrategier och överlevnadskrafter deltagarna hade nytta av för att ta sig igenom “stormar”.
4. Livets Träd och framtiden. Under det här momentet har deltagarna fått berätta om sina korta och/eller långsiktiga drömmar. De har reflekterat också om hur man sätter mål och hur det går till att nå målet. I diskussionen har berättelser om deras rötter, grundläggande värderingar, egna styrkor, kunskaper, och betydelsefulla relationer sammanfallit för att bygga upp en helhet. Detta är en del av Trädet som inte finns med i den vanliga arbetsgången men som har utvecklats på den svenska kommunen i arbete med unga-vuxna inom UV-Pilot projektet.
5. I en avslutande ceremoni har deltagare fått positiv återkoppling för deltagandet i Livets Träds processen. I ceremonin uppmärksammar handledaren vad som blivit
särskilt positivt under faserna. Ibland har en komplimangrunda gjorts och/eller ett diplom delats ut.
Informationen till den här beskrivningen av Livets Träds faser har hämtats ur häftet “Livets Träd: en arbetsmetod för ökad självkänsla och motståndskraft” skriven av personalen på kommunens Resursteam, den 29 juli 2010. Övrig bakgrundsinformation om Livets Träds tillämpning inom olika projekt hämtades också från kommuns egna utvärderingar och uppföljnings dokument.
Figur 1. Livets Träd. Trädet är illustrerat av en av författarna till studien utifrån en fingerad situation. (Garzena, 2014)
Teoretiskt sett baseras Livets Träd på metaforer. Trädet i sin helhet är en metafor för det själva jaget och trädets olika delar är i sin tur också metaforer som gestaltar individens egen
livshistoria (REPSSI, 2007). Metaforer tillskrivs en viktig roll inom narrativ teori och forskning eftersom de “hjälper oss att kondenserat uttrycka en emotionell personlig erfarenhet”. Genom att använda symboler kan även känslomässiga erfarenheter förmedlas och bli förstådda. Orden i en metafor blir använda utanför den givna ordningen så att de skapar ny innebörd och ny mening (Ekman, 2004:20-21).
Metaforer förekommer också i en rad vägledningsmodeller. I boken “Aktiv engagement. Att berika vägledningsprocessen” (2000) beskriver Normann E. Amundson betydelser och användning av metaforer i vägledning. I boken betonar Amundson vikten av att behålla ett kreativt angreppssätt i vägledningssamtal för att låta klienten komma till uttryck inte enbart genom ord. Amundson sammanställer olika övningar där man till exempel kan visualisera ett problem genom att rita, teckna eller använda rollspel. I alla dessa sammanhang är metaforer en grundläggande tillgång för både vägledare och klient. En avslutande ceremoni är ett bra metaforiskt sätt att avsluta en vägledningsprocess, eftersom det bekräftar klients bidrag och engagemang och det “symboliskt öppnar vägen för nya möjligheter” (Ibid. 2000:177).
Vi kan också anknyta Livets Träd till andra teoretiska begrepp som tillhör den narrativa domänen: Re-membering conversation, outside witness groups och definitional cerimonies.
Begreppen har blivit introducerade till det narrativa terapifältet av Micheal White (Morgan, 2000). Frågeguiden som används i den svenska kommunen för att stödja deltagare under trädets skapande baseras på begreppet re-membering conversations som blivit översatt av kommunens personal i det svenska uttrycket återkallade samtal. Re-membering är ett begrepp som skapades år 1982 i USA av antropologen Barbara Myerhoff och som introducerades i psykoterapins värld av Micheal White i Australien år 1997 (ibid.) Syftet med re-membering conversations, d.v.s.
återkallade samtal, är inte bara att komma ihåg händelser som har skett utan att återkalla och att kartlägga viktiga relationer med andra människor. Individer som befinner sig vid
livsvändpunkter, till exempel på grund av arbetslöshet eller studieavbrott, riskerar ofta att bli isolerade och att bryta upp med värdefulla relationer med andra. Inom karriärutvecklings teorier ses livs vändpunkter som känsliga krisperioder när individens personliga och sociala identitet ska återhämtas, återställa och bekräftas (Hodkinson och Sparkes, 1997).
Re-membering conversation kan hjälpa till att tänka tillbaka till dessa värdefulla relationer så att individen kan känna sig mindre ensam och därför mer stark (Morgan, 2000). Micheal White såg också på re-membering conversations som ett motstånd till den rådande individualismen i dagens samhälle:”Enganging in these conversations provides a direct contrast till many current cultural practices that encourage individualisation and disconnection of people from one another” (Morgan, 2000:78).
Den fas i Livets Träds arbetsgång där deltagare individuellt får berätta inför andra om sina träd kan teoretiskt beskrivas med begreppet definitional cerimony, medan åhörare till berättelser kan definieras som en outside witness group. Definitional cerimony bör ses som en del i en process där individen uppmuntras till att återskapa sin identitet genom att bortse från vad som känns som “fel” eller problematiskt och att istället fokusera på vad som upplevs som “positivt” eller utvecklande. Under definitional cerimony får individen berätta om vad hen har kommit fram till och få bekräftelse av andra i gruppen. Åhörare till berättelser ska lägga fram ett slags
vittnesbörd om den utvecklingsprocess som individen och handledare satt igång. Morgan (2000:121) beskriver defitional cerimonies som följande “These can be powerful rituals in assisting people in the reclamation or redefinition of their identities”.
Slutligen, eftersom Livets Träd verkar vara en metod som främst tillämpas med grupper, har vi hittat kopplingar till teorier och övningar som blivit använda inom gruppvägledning i Sverige och som beskrivs av Inga Olsson (2009).
3. Metod
I detta kapitel redovisar vi för den valda forskningsmetoden samt en beskrivning på vilket sätt data blivit insamlade och bearbetade. I kapitlet behandlas även studiens tillförlitlighet och etiska ställningstagande.
3.1 Undersökningsstrategi
Valet av undersökningsstrategi grundas i det mål man vill nå med studien. Metoden är vägen genom vilken syftet kan uppfyllas och forskningsfrågor besvaras. När målet är att studera individers subjektiva upplevelser, deras unika perspektiv och deras uppfattning blir kvalitativa forskningsmetoder, särskilt intervjuundersökningar, de lämpligaste (Kvale, 2009). Med tanken på detta men också med hänsyn till uppsatsens problemområde, bakgrund, urvalsgrupp och tidsram har vi valt att genomföra en fallstudie utan intervention som haft en svensk kommunal verksamhet som empirisk kontext och kvalitativa enskilda intervjuer som datainsamlings verktyg. Valet att fallstudie kändes mest lämpat eftersom vi skulle undersöka en narrativ arbetsmetod som hittills blivit tillämpat på ett rutinerat sätt vid en enda svensk kommun. En fallstudie är användbar när man ska utforska ett fenomen i sin verkliga miljö och det kan även ingå observation och analys av befintliga material (Marshall, Rossman, 2011). I vårt fall deltog en av författarna i två Livets Träd temadagar tillsammans med kommunanställda i februari 2014, samt som observatör när unga vuxna på UV-pilot projektet genomförde metoden i mars 2014. Vi tog samtidigt del av kommunens interna utvärderingar och uppföljningsdokument.
Detta material använts endast som bakgrundsinformation och ingår inte i resultatredovisningen.
3.2 Genomförandesteg
• Som första steg tog vi kontakt med ansvariga inom den aktuella kommunala verksamheten för att presentera studiens syfte, undersökningsmetod och
genomförandesteg. I den här fasen fick vi möjlighet att delta i två temadagar om metoden som planerades inom kommunsverksamheten. Under temadagarna hade vi möjlighet att få en introduktion till metoden och att samtala med presumtiva intervjupersoner.
• Genom kontakten med verksamheten fick vi dock stöd till intervjupersoner och metoden Livets Träd. Vi var noga med att presentera vilka vi var och gav en beskrivning av vår studie och dess syfte innan vi tillfrågade intervjupersonerna om intresse för deltagande i studien. Etiska frågor liksom anonymitetskrav och samtyckte behandlades även.
• En av författarna deltog som observatör under tre temadagar av Livets Träd med unga vuxna som deltagare. Observationen var en möjlighet för att se hur metoden praktiskt tillämpades samt för en egen uppfattning om deltagarnas respons av metoden.
• Intervjuer med verksam personal inom metoden skedde därefter på löpande band.
• Intervjuerna transkriberades och sparades elektroniskt. Därefter bearbetades och analyserades de insamlade data som blev underlag till resultatdelen.
3.3 Urval och urvalsgrupp
Flera faktorer samspelade vid urvalet av intervjupersoner till studien som blev verksam personal som varit med och tillämpat metoden Livets Träd i de kommunala projekten UV-pilot 1-2 och START-program. Vissa faktorer var bundna till valet av det tema vi ville belysa, eftersom den valda kommunen är den enda i Sverige där Livets Träd blivit praktiskt använt inom en
vägledningsverksamhet. Att utgå från deras erfarenhet var dock avgörande för att belysa instrumentets tillämpning i karriärvägledning.
Tidigare forskning som berör narrativa metoder i karriärvägledning har också bidragit till urvalet. Helene Valgreens doktorsavhandling om kollektiv narrativ praxis i karriärvägledning har varit inspiration till den här studien. Valgreen genomförde sin undersökning vid tre danska folkhögskolor och i urvalet ingick verksamma vägledare. Det fanns även en metodologisk faktor: vid planering av ett forskningsprojekt som baseras på intervjuer bör forskare ta hänsyn vid urvalet av intervjupersonerna och till den kunskap som efterfrågas. Intervjupersoner ska vara insatta och kunniga i det kunskapsfält som man vill utforska och deras perspektiv ska bedömas som relevant med koppling till syftet och forskningsfrågorna som projektet bygger på (Kvale, 2009). Utifrån Kvale ansåg vi vår urvalsgrupp som relevant till studiens syfte.
Vid urvalsplaneringsfasen sker alltid en avgränsning eftersom andra möjliga perspektiv oundvikligt kommer att väljas bort (Ibid.) Genom att ha verksam personal som urvalsgrupp i studien var vi medvetna om att vi per automatik skulle utesluta ungdomar som deltog i verksamheten. Vi antog samtidigt att de förmodligen skulle ha saknat den professionella erfarenheten och den kompetens i karriärvägledningsteorier som istället efterfrågades till att besvara studiens forskningsfrågor.
3.4 Datainsamling
Med hänsyn till forskningsprojektets syfte valde vi att genomföra kvalitativa intervjuer. I en kvalitativ intervju kunde urvalsgruppens kunskap om Livets Träds som karriärväglednings instrument kopplas både till deras tidigare erfarenheter av andra metoder och till närvarande erfarenhet av metoden. Därefter skapades en hel beskrivning av deras individuella väsentliga erfarenhet om fenomenet Livets Träd. (Marshall, Rossman, 2011).
Vi använde oss av en intervjuguide (se bilaga 1) och fördelade antalet intervjuer mellan studiens författare. En intervjuare i taget medverkade i samtalet med varje intervjuperson. Vi är
medvetna om att en intervju har en relationell dimension som skapas i samspelet mellan den som ställer frågor för att nå kunskapen, och den som bär kunskapen och förmedlar den genom svaren. Utifrån ett postmodernt samt ett hermeneutiskt perspektiv var vi även medvetna om att en intervju är en mellanmänsklig situation där kunskap som skapas är “varken objektiv eller subjektiv utan intersubjektiv”(Kvale, 2009: 48) och där samtalet bara är en av många andra komponenter som sedan ska analyseras och tolkas. Till följd av detta drog vi slutsatsen att minimera externa störningar i samtalet och därmed beslutade vi att det inte borde närvara mer än två personer under varje intervjutillfälle. På det sättet undvek vi att sedan behöva ta hänsyn till lyssnarens olika roll och inflytande i den kunskap som skapades och överfördes under intervjun. Den kunskap som erhålls genom en intervju ligger inte bara i orden som blir sagda.
Innehållet ligger även i ett samspel mellan olika faktorer (kroppsspråk, stämning, empatisk
“instämmande” mellan intervjuperson och intervjuare, pauser, tystnad, osv) (Kvale, 2009).
Vid sidan av inspelning uppmärksammade och antecknade vi dock noggrant andra detaljer som vi också ansåg vara relevanta, till exempel tonfall, pauser, stämning osv.
Intervjuguiden var semistrukturerad, vilket innebar att guiden innehöll frågor som täckte vissa teman som vi ansåg vara relevanta i studien. Frågorna i guiden var utformade utifrån den kunskap vi syftade till för att kunna besvara forskningsfrågorna i arbetet. Antal insamlade intervjuer blev fyra stycken utifrån de fem som vi hade planerat. Beslutet om antal intervjuer hade tagits med hänsyn till praktiska faktorer (tid, urvalsgrupps karaktär) men också utifrån en förhandsbedömning om den slags kunskap vi syftade till att samla in och skapa genom studien (Kvale, 2009). En maxtid för varje intervju var avsatt till mellan 45-60 minuter, eftersom den praktiska erfarenheten vi förvärvat oss under utbildningen och arbetslivet visade att man får mer relevant kunskap från intervjupersoner om samtalet förblir inom 60-minuters tidsgräns.
Samtliga intervjuer spelades in på digitalbandspelare och de sedan transkriberades och sparades elektroniskt både på .mp3 och på .doc format. Strax efter att examensarbetet hade blivit
betygsatt, makulerades .mp3 och .doc filer.
3.5 Tillförlitlighet och giltighet
Hur tillförlitlighet och giltighet av kvalitativa studier kan bevisas är fortfarande en omdiskuterad fråga i forskning. Begrepp som tillförlitlighet, giltighet, objektivitet och generaliserbarhet som myntades för kvantitativ forskning går inte att automatiskt tillämpa i den mångfacetterade sfären av kvalitativa studier. I de senaste decennierna har alternativa begrepp och metodologiska ställningstagande däremot utvecklats i försök att fånga trovärdighet, pålitlighet, konfirmerbarhet och överförbarhet i kvalitativa data (Marshall, Rossman, 2011). Lincoln och Guba (1985) utmanar kvalitativa forskare att använda olika metodologiska rutiner för att se till att
tillförlitlighets- och giltighetskraven uppfylls. De utmanar kvalitativa forskare att behålla ett långvarigt ingrepp (prolonged engagement) på fältet, dela data och dessa tolkningar med deltagare i undersökningen (member checks), dubbelkontrollera insamlat material med flera källor genom olika analysmetoder och utifrån olika teoretiska perspektiv (triangulation). Man ska även diskutera relevanta data med kritiska utomstående personer (peer debriefing) så de kan granskas och valideras (Marshall, Rossman, 2011:40). Begreppet generalisering har vidgats och förvandlats vid övergången från ett positivistiskt till ett postmodernt synsätt på kvalitativ forskning. Istället för att söka efter universella lagar har forskare fokuserat på att nå
kunskapsmångfald och komplexitet. Generaliseringsform och mål har därigenom förändrats (Kvale, 2009). Schofield (1990) har pekat på tre generaliseringsmål: målet att “försöka fastställa det typiska, det allmänna, det vanliga”, målet att kunna förutsäga det allmänna utifrån väsentliga fall och slutligen målet att “lokalisera som vi tror är ideala och exceptionella” (ibidem:212).
Syftet med studien uppfyller generaliseringens andra och tredje mål då vi kommer utforska ett väsentligt fall som är ideellt och exceptionellt för att sedan kunna bidra till allmän utveckling av nya karriärvägledningsinstrument.
Vald forskningsmetod i denna studie innebär kvalitativa intervjuer och vi har därför resonerat särskilt kring dess tillförlitlighet och validitet och hur de kommer att uppfyllas. Tillförlitlighet och validitet uppmärksammas under hela forskningsarbetet som “en kvalitetskontroll som genomförs under kunskapsproduktionens samtliga stadier” (Kvale, 2009:213). Redan under planeringsfasen har vi försökt att synliggöra situationer som under arbetsgången skulle kunna inverka negativt på intervjuers tillförlitlighet. Valet av datainsamlingsmetod som beskrivs ovan är ett exempel på detta. Vi har reflekterat utifrån Kvale (2009) om hur mängden på information som ges intervjupersonerna vid början av forskningsprojektet kan styra deras svartillförlitlighet.
Ett beslut om att presentera ramen för studien utan att avslöja våra förväntningar och förförståelse på det syfte vi vill uppnå har tagits.
Utifrån Kvale (2009) har vi diskuterat hur viktig forskarens egen moraliska integritet är när intervjuers validitet står i fokus. Det gäller att behålla ett kritiskt ifrågasättande, äkta förhållningssätt under alla genomförandesteg från intervjuplanering till genomförande, från inspelning till transkribering och slutligen vid analysen av det insamlade materialet.
3.6 Etiska ställningstaganden
I samband med studien har vi tagit del av de forskningsetiska principerna som antogs av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet i mars 1990, och som också gäller för Vetenskapsrådet ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap. De högsta kraven på att skydda individens integritet i forskning översätts i fyra huvudsakliga allmänna krav:
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialiteskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).
Informationskravet innebär att forskaren är skyldig att informera både uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om dennes uppgift i studien och vilka villkor som finns. Villkoren är att deltagandet i studien är frivilligt och deltagarna därför kan avbryta sin medverkan med
omedelbar verkan om denne så befaller. Som forskare informerade vi även om studiens syfte och undersökningsmetod och att uppgifterna som samlades in inte skulle komma att användas i andra syften än till den planerade studien. (Vetenskapsrådet, 2002) Vi var medvetna om att det krävs en ömsesidig dialog mellan forskare och individer som deltar i forskningsprojektet för att underlätta forskningsprocessen och för att främja forskningsresultatet. (Kvale, 2009).
Samtyckeskravet innebär att deltagarna i ett forskningsprojekt har rätt att bestämma om deras medverkan (Vetenskapsrådet, 2002). Vi informerade alla berörda personer i förväg och inhämtade deras samtycke. Inhämtningen skedde både muntligt och skriftligt under planeringsfasen av studien.
Konfidentialitetskravet syftar till att deltagarna i studien ges största möjliga konfidentialitet och därmed även skyddas från att kunna identifieras av utomstående människor (ibid.). Då studien genomfördes på en väl identifierad kommun i Sverige, planerade vi noggrant redan från början hur berörda personers konfidentialitet skulle skyddas på bästa sätt. Vi var medvetna om att dessa speciella omständigheter krävdes försiktighet och vår fulla uppmärksamhet under hela arbetsgången. I kapitel Resultat och Analys har vi använt bokstäver A, B, C och D för att identifiera intervjupersoner samt har vi valt att inte återge deras kön eller andra detaljer (t.ex.
om tider, platser) som skulle kunna avslöja deras identitet och/eller leda till någon form av skada. Vi har även tagit hänsyn till den etiska konflikten som kan uppstå pga.
konfidentialitetskravets uppfyllelse, då den kan förhindra andra forskare att kontrollera och upprepa resultatet som nås (Kvale, 2009).
Nyttiandekravet innebär att de personuppgifter som insamlas under forskningsprojektet användas endast för forskningsändamålet och att ingen annan användning än forskning är tillåten. (Vetenskapsrådet, 2002). Vi är också medvetna om att utvecklingen och användningen av en forskningsetik krävs inte bara för att bevara allmänhetens förtroende och för att skydda individer och grupper från en olaglig användning av forskningsresultat, det är minst lika betydelsefullt att bevara forskningens vetenskapliga status. (Kvale, 2009).
3.7 Bearbetning och analys
Vi är medvetna om att varje steg i bearbetningen och analysen av en forskningsintervju innebär en tolkning vars reliabilitet och validitet alltid ska kunna prövas (Kvale, 2009)
Transkriberingsfasen planerades genom att bestämma i förväg att vi inte skulle ändra, rätta eller justera något i den muntliga kommunikationen. Vi påbörjade arbetet genom att transkribera och sortera intervjuerna för att underlätta senare och ytterligare bearbetning. Som avslutande steg undersökte vi meningsfulla mönster i intervjuerna.
Utöver transkribering av det inspelade materialet har vi även fört anteckningar om kroppsspråk, pauser, tystnad, stämning i rummet osv under intervjugången. Kvale (2009) presenterar fem metoder för intervjuanalyser; koncentrering, kategorisering, berättelse, tolkning och analys som genom en kombination av metoder är anpassade till att besvara forskningsfrågorna. Bland dessa metoder ansåg vi meningskoncentrering och meningskategorisering som möjliga lämpliga tillvägagångssätt.
Meningskoncentrering innebär att intervjupersonernas långa uttalanden reduceras till kortare meningar där väsentlig innebörd sammanfattas. Om man använder kategorisering reduceras och indelas texten till kategorier som sedan kan tillsätta siffror eller symboler.
Meningskategorisering hjälper att mäta frekvens, det vill säga hur ofta en mening blivit
upprepad, styrka, och hur mycket den blivit betonad (Kvale, 2009). Textmängd och disposition, innebördskvalitet och relevans samt tid var faktorerna som avgjorde att vi slutligen använde oss av en kombination mellan de två nämnda metoderna.
3.8 Resultatredovisningssätt
Resultatet av datainsamling presenteras genom de tre teman som vi använt oss av i
intervjuguiden och under bearbetningsfasen för att kondensera materialet. Teman har skapats deduktivt med anknytning till studies forskningsfrågor. Direkta citat från intervjupersonerna illustrerar också resultaten av de samtal som genomförts under arbetsprocessen. Insamlade data blir sedan analyserats och kopplats samman med teorier och tidigare forskning i kapitlet Analys.
I kapitlet Slutsats besvaras studiens två forskningsfrågor.
4. Resultat
I följande kapitel återges de resultat som framkommit av undersökningen. Inledningsvis presenterar vi en kort beskrivning av personer som deltagit i studien, sedan sammanställer vi intervjuresultatet i tre avsnitt. Varje avsnitt berör ett tema som deduktivt skapats från studies forskningsfrågor. Samma tema har även använts i intervjuguiden (se Bilaga 1). Under varje avsnitt redovisar vi för en intervjuperson i taget så att det blir tydligare för läsaren att orientera sig bland de olika åsikterna.
4.1 Beskrivning av intervjupersoner
Antalet intervjupersoner i undersökningen är fyra. Eftersom deras anonymitet måste
säkerhetsställas har vi valt att referera till dem med bokstäverna A, B, C och D och att inte ange deras kön. A, B, C och D har olika utbildningsbakgrunder och är verksamma med olika
yrkesroller inom kommunen som arbetsmarknadskonsulent, studie- och yrkesvägledare, socionom och ungdomsvägledare/lots. Samtliga intervjupersoner har varit verksamma i två kommunala projekt som riktar sig mot unga vuxna utan sysselsättning men de har olika erfarenheter av arbetet med instrumentet Livets Träd. Tre personer har varit med och praktiskt genomfört Livets Träd tillsammans med ungdomarna. En person har inte varit närvarande under Livets Träds arbetsgång men hen har jobbat med deltagarna vid andra tillfällen samt bidragit till projektets planering och utvärdering. Vissa har arbetat med Livets Träd i flera år och med olika målgrupper, andra har kortare erfarenheter av metoden.
4.2 Intervjupersoners uppfattning av metoden Livets Träd
I avsnittet nedan följer beskrivningar av intervjupersonernas tankar kring arbetsmetoden Livets Träd. Temat har vi valt med hänsyn till vikten av att veta hur de verksamma i arbetet med Livets Träd utvärderar instrumentet och vad de anser att syftet för metoden är. Teman kopplas också till studies första forskningsfråga.
A) Grundidén med metoden enligt A, var först att det var ett sätt för utsatta barn som har varit med om väldigt svåra situationer, att få reflektera över det som har hänt. A liknar det som
traumahjälp ungefär. Det är ett första sätt att få barn att prata om det jobbiga som de varit med om. Syftet med metoden är att man ska bli stark i sig själv och försöka ta det positiva som man ändå har någonstans och ta med sig det för att sedan kunna ta motgångar på ett bättre sätt. A menar att upplägget med Livets Träd är att man ska försöka se helheten i en persons liv och vilka orsaker som kan ha lätt fram till positionen personen befinner sig i just idag. Likheter med någon teori kan A se till Peavy och konstruktivistisk vägledning. Livets Träd upplägg blir som ett litet längre samtal om personens liv. Metoden ingår in i ganska många teorier om man ser till hur man ska bemöta personen som deltar i processen. A menar att mycket också har att göra med vad handledarna har för utbildning och hur man väljer att ställa frågorna. När man ska arbeta med grupper menar A att det är viktigt att fråga sig ”vad behöver den här gruppen? Vad är behovet, och hur kan jag hjälpa dem på bästa sätt?”
B) B menar att Livets Träd inte kan betraktas som en universell metod för karriärvägledning.
Som ledare i metoden måste man känna att metoden passar. Uttrycket som B använder är att:
Man ska känna att jag har den här metoden i magen och hjärtat.
Om man som vägledare tror på mer konkreta metoder, de som ger omedelbara nytta så är Livets Träd inte den bästa metoden, man måste tro på de metoder som man själv använder. Målet med temadagarna i Livets Träd är att ge ungdomarna en upplevelse av att de har något att komma med, något som de kan vara stolta över. Deltagarna ska känna att de har ett värde i det de har att bidra med och de kan få värdet bekräftat genom berättelser och respons från gruppen. Ibland kan det vara jobbigt att tänka på framtiden och de drömmar man har, menar B. Skedet i Livets Träd där man pratar om drömmar tillåter deltagarna att reflektera över sina drömmar och se till vad som kan behövas för att uppnå drömmarna. Man kan inte lösa allt på en gång, men Livets Träd kan bidra med att skapa en riktning inför framtiden. B refererar till Antonovskys begrepp känslan av sammanhang som består att tre pelare meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet.
B menar att metoden kan bidra till meningsfullhets del. Deltagarna kan få ett meningsfullt sammanhang av sin tillvaro vilket är en viktig del i känslan av sammanhanget.
C) C:s första tankar kring metoden var något skeptisk eftersom metoden innebär att deltagarna måste öppna upp sig såpass mycket inför varandra, och för sig själva. C är positivt överraskad över hur väl arbetet fungerade i gruppen. Ungdomarna måste ha något konkret att göra, det ska finnas en anledning till att gå ur sängen, säger C. Deltagarna måste styra energin åt rätt håll, för deras egen skull, när det väl sker så innebär det vinster ekonomiskt, mänskligt och på alla sätt menar C. Projekt där Livets Träd ingick ska utvärderas och C önskar utökade tillfällen till fyra gånger per år istället för två, det är dock upp till politikerna att avgöra hur det framtida arbetet ska se ut. Om projektet ska fortsätta, önskar C att Livets Träds temadagar också ska vara en del av schemat.
D) Vid starten av Livets Träd ansåg D att det fanns ett motstånd från deltagarna till en början.
Deltagarna tyckte att det kändes barnsligt att sitta och rita träd och prata. Det blev dock en stor förändring med tiden, senare var de mycket engagerade och talade utifrån sina träd. D ser detta som att man ändå lyckats nå fram till deltagarna med goda resultat. D menar att deltagarna i slutmomentet var alla angelägna om att prata. Det hade blivit tydligt att deltagarna uppskattade metoden, var engagerade, mer självmedvetna och lust att jobba vidare.
