Den retoriska kampen om den
”sunda rasens” överlevnad
En myt- och identifikationsanalys av Nordiska
motståndsrörelsens partiprogram
Av: Sara Wikström
Handledare: Alexander Stagnell
Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande Kandidatuppsats 15 hp
The Rhetorical Struggle Regarding the Survival of the “Sound
Race”
Abstract
This rhetorical study examines the use of myths and the identification process in the Nordic resistance movement's (in Swedish ”Nordiska motståndsrörelsen” or NMR) party program. NMR is a national socialist organization and political party in Sweden. I have used Burke's view of myths and identification and supplemented the study by examining which recipient NMR is trying to reach, in accordance with Black's theory of the second persona. The study was carried out through a myth analysis based on Burke's topoi he found by analyzing Hitler's "Mein kampf" which consists of inborn dignity, projection device, symbolic rebirth and commercial use. The methodological approach to the identification analysis is based on Edward C. Appel's identification analysis called "PAIVE" which stands for pieties,
allegiances, interests, values and experiences. The results show that NMR uses myths to a large extent to build narratives about races, common enemies and solutions for a utopian society. The identification markers which exists are mainly based on dichotomies between "us" and the established enemy. NMR also uses several metaphors to convince the reader of their worldview. The study has been done to gain a better understanding of how racist organizations influence us with their rhetoric so that we can more easily see through their “rhetorical tools” and then protect ourselves against them.
Keywords: Myths, identification, rhetoric, Nordiska motståndsrörelsen, second persona,
“Prejudices, it is well known, are most difficult to eradicate from the heart whose soil has never been loosened or fertilised by education: they grow
there, firm as weeds among stones.”
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1. Bakgrund ... 2
1.1.1. Nationalsocialism i Sverige ... 2
1.1.2. Nordiska motståndsrörelsen ... 3
1.2. Syfte och frågeställningar ... 3
1
1. Inledning
Andra världskriget och dess efterdyningar är något som ingen av oss har kunnat förbigå. Nazisternas grymheter påverkade många fler människor än vi någonsin kommer kunna greppa och de fortsätter att påverka än idag. Trots att vissa av oss både har upplevt dessa grymheter och senare har andra kunnat läsa om dem ser vi en trend i Europa idag där högerextrema partier finner fotfäste i flera länder. Historia är till för att lära oss något, att begränsa riskerna att inte göra samma felsteg igen. Därav är det av stor vikt att vi fortsätter vara kritiska till partier och organisationer som vill oss ont och som vill störta vår demokrati. Burke (1957, 164) skrev så omtalat om Hitler att vi måste “[…] discover what kind of ‘medicine’ this medicine-man has concocted” så att vi kan “forestall the concocting of similar medicine […]”. Att förbise det som sker runtomkring i Europa idag och se det som galenskaper utan att undersöka det övertygande i deras retorik vore en skamfull historieupprepning till antidemokraternas fördel. När fienden befinner sig mitt bland oss vore det kontraproduktivt att ignorera dem utan att se den makt ordets påverkan har.
Vi föds nämligen inte med en rasistisk världsbild, vi formas till att se världen på ett specifikt sätt. Lodenius och Wikström (1997, 18) beskriver den svenska rasismen som en pyramid. Längst upp hittar vi de aktiva nazisterna som organiserat sig. Under dem finner vi personer som sympatiserar med eller är medlem i främlingsfientliga partier. Längst ner finner vi den stora massan med svenskar som hyser främlingsfientliga åsikter. De som tror att invandringen är anledningen till att de inte får ett jobb, att de har dålig ekonomi eller liknande. De tror att ett invandringsstopp kan lösa deras problem. Detta visar på en stegvis eskalering och radikalisering som vi med alla medel måste stoppa för att säkra vårt demokratiska samhälle.
Hur vi i praktiken ska gå tillväga för att stoppa rasistiska åsiktspridningar i samhället är en kluven fråga. Motståndarna menar nämligen att yttrandefriheten sätts på spel om staten börjar förbjuda organisationer i samhället. Kritikerna har till och med likställt det med statlig censur. Detta såg vi när polisstyrelsen i Finland lämnade in en talan om att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som organisation. NMR själva menade dock att det råder yttrandefrihet i Finland och därmed bör de få verka fritt (Gabrielsson 2018). NMR förbjöds senare i både tingsrätten, hovrätten och slutligen i Högsta domstolen med motiveringen att de sprider hatpropaganda och uppmanar till våld (Brunell, Hellström & Ekholm 2020). I praktiken har NMR varit förbjuden i Finland sedan 2017 och trots kritiken har man redan nu kunnat se konkreta effekter av förbudet (Lindroos 2020). Medlemsantalet har minskat och verksamheten har krympt.
2
strider mot yttrandefrihetsgrundlagen. Det som dock särskiljer NMR i Sverige från de övriga nordiska länderna är att i Sverige är NMR även ett politiskt parti, där de tidigare haft ett mandat i kommunfullmäktige i Ludvika (Lööw 2015, 76). NMR bör dock ses som en anti-demokratisk organisation då ett av rörelsens uttalade mål är att avskaffa demokratin, trots att de själva engagerar sig politiskt och vill etablera sig i det politiska rummet genom en demokratisk process. Dessa motsättningar skapar intressanta retoriska utmaningar som lämpar sig väl för retorisk analys, då huvudfokuset för uppsatsen rör NMR:s kommunikativa processer vilka ämnar att övertyga läsaren. Detta innebär att uppsatsen faller inom det retorikvetenskapliga fältet då övertygelse är det centrala inom all retorik.
1.1. Bakgrund
Under detta avsnitt presenteras bakgrunden till studien. Inledningsvis presenteras nationalsocialismens historia i Sverige och sedan presenteras Nordiska motståndsrörelsens framfart i Sverige och övriga Norden.Detta görs för att placera in studien i en relevant, historisk kontext.
1.1.1. Nationalsocialism i Sverige
3
Det finns även andra radikala ideologier som förnekar Förintelsens skeende, men också nazister som är stolta över Förintelsen. Den statistik Lodenius och Wikström hänvisar till visar istället på ett narrativ i samhället som möjligtvis är större än man kunnat tro.
1.1.2. Nordiska motståndsrörelsen
Enligt en statlig svensk utredning finns det idag i Sverige tre våldsbejakande, extremistiska ideologier (SOU 2016:92, 13). Dessa är den vänsterextrema autonoma rörelsen, islamistiska våldsbejakande rörelser samt den högerextrema vit makt-rörelsen. Den högerextrema rörelsen ses som den mest aktiva, både ute i samhället och på sociala medier (Blomberg, Båtefalk & Stier 2018, 1). Enligt Säpo är NMR den farligaste nazistgruppen i Sverige (Carlén & Mokhtari 2018).
Under 1990-talet bildades Svenska motståndsrörelsen (SMR) av Klas Lund i Sverige (Lööw 2015, 69–70). SMR är en så kallad ”elitorganisation” där medlemmar värvas successivt, efter de bevisat sig vara värdiga ett medlemskap. Medlemmarna ser sig själva som aktörer i en motståndsrörelse mot det ”etablerade samhället” (Ibid., 72). SMR har flera systerorganisationer i de nordiska länderna, vilka tillsammans bildar Nordiska motståndsrörelsen (Ibid., 73). Under valdagen 2014 skedde något historiskt i svensk demokratisk historia. SMR samlades vid olika vallokaler i Stockholmsområdet för att störa och hota väljare. Enligt Lööw är det första gången en grupp gått mot attack för att störa valdeltagandet i Sverige. Under samma val lyckades även SMR kuppa sig in i kommunfullmäktige i Ludvika där Per Öberg valdes in på ett av Sverigedemokraternas mandat (Ibid., 76). Det är även i Ludvika som NMR har sin bas i Sverige. Valet till kommunfullmäktige kom att bli startskottet för bildandet av SMR som politiskt parti i Sverige. Efter detta fanns det två grenar av SMR; som elitorganisation och som parlamentariskt politiskt parti (Ibid., 77).
Svenska motståndsrörelsen slogs ihop med sina systerorganisationer i Norden 2016 och därmed kom de även att byta namn till Nordiska motståndsrörelsen. Rörelsen är indelad i fyra grenar; den danska, norska, finska och svenska och har som mål att skapa en nationalsocialistisk nation i Norden (Carlén & Mokhtari 2018). Från och med 2017 är dock den finska grenen förbjuden i Finland (YLE 2017). I Sverige beräknas NMR ha runt 150 aktiva medlemmar år 2018 enligt SVT, medan Expo menar att det sannolikt finns närmare 500 aktiva medlemmar (Carlén & Mokhtari 2018).
1.2. Syfte och frågeställningar
4
ses som den implicita publiken. Detta gör jag genom att inledningsvis analysera vilka myter som produceras i partiprogrammet för att sedan undersöka på vilket sätt dessa kan fungera som identifikationsskapande strategier. Att undersöka hur de jobbar med att skapa identifikation kan hjälpa oss att förstå vilka grupper i samhället som är sårbara för retorik likt denna. I nästa steg vill jag således undersöka vilken publik Nordiska motståndsrörelsen försöker nå. Detta gör jag genom att analysera partiprogrammet utifrån Blacks begrepp ”second persona”. Partiprogrammet undersöks för att få en bättre förståelse för vad det är som sprids och hur detta formar och påverkar läsaren. Den tänkta läsaren för partiprogrammet är troligen personer som sympatiserar med nationalsocialism och potentiella nya väljare, det kan dock finns ett värde i att undersöka om NMR genom partiprogrammet även försöker nå ut till fler än så. Genom att undersöka hur denna ideologispridning sker kan vi bättre göra välgrundade val och upptäcka när antidemokratiska organisationer försöker påverka oss. Intresset i att undersöka Nordiska motståndsrörelsens partiprogram bottnar i en fascination över hur en uttalad anti-demokratisk organisation försöker etablera sig i en politisk sfär genom anti-demokratiska processer. Således är det påkallat att undersöka hur en anti-demokratisk ideologi anpassar sig till ett demokratiskt system. För att fullfölja mitt syfte ställer jag frågorna:
1. Vilka myter återfinns i partiprogrammet?
2. Hur skapar NMR identifikation genom partiprogrammet?
3. Vem eller vilka kan ses som den implicita mottagaren av NMR:s partiprogram?
2. Tidigare forskning
Den tidigare forskningen på Nordiska motståndsrörelsen är knapphändig, i synnerhet när det gäller retorikvetenskaplig sådan. Detta kan förklaras genom att NMR som en gemensam nordisk organisation först bildats under senare år. Troligen kan det även bero på att det är ett mycket känsligt område att forska om, med viss beröringsskräck. Däremot finns det ett stort antal artiklar som studerat nationalsocialistisk retorik. På grund av det breda urvalet av tidigare forskning har studien behövt fokusera på forskning som kan komma att komplettera materialet för uppsatsen så att slutsatserna kan diskuteras mer utförligt. Därmed har tonvikt lagts på de artiklar som drar en koppling till två av uppsatsens teoretiska ramverk; myter och identifikation. För att kontextualisera studien lyfts även tidigare forskning som berör nationalsocialistisk ideologi och filosofi.
2.1. Nationalsocialistisk retorik
makt-5
rörelser med politisk orientering förespråkar en nynazistisk lösning på sociala samhällsproblem genom en rashierarkisering (2014, 131).1 Bland dessa rörelser är det vanligt förekommande att de planerar för framtida raskrig, då deras filosofi bygger på att makt enbart kan uppnås genom våld. Vysotsky och Madfis skriver: ”[t]he fascist method of violence as a means of control becomes the justification for war, and likewise, fascist must engage in war for domination to prove their philosophy. In this respect, the fascist vision of the world is one of total war until total control has been achieved” (2014, 132). Maktstriden är enligt denna filosofi mellan de ”satanistiska” judarna och de vita kristna, ”children of Adam” (Ibid., 133).
Rasism är dock något vi starkt motsätter i vårt samhälle, vilket enligt författarna leder till en stigmatiserad social identitet hos de som förespråkar nazistiska åsikter (Ibid., 135). Detta har lett till att rasistiska rörelser byggt upp olika strategier för att skydda sig mot detta stigma, både på makro- och mikronivå. På makronivå argumenterar de genom att stödja sig mot forskning där exempelvis (kritiserade) studier visat på att afroamerikaner har lägre IQ-nivå än vita personer (Ibid., 136). På mikronivå har de byggt upp skyddande strategier där de har skapat ”free spaces” där de kan samlas i grupp utan att möta kritik från utomstående, som exempelvis konserter och andra festligheter. De gömmer även sin ideologi för närstående, som släktingar och arbetskamrater för att inte hamna i konflikt med dessa (Ibid., 137). Genom att inte engagera sig i debatter och därmed hålla sig borta från konflikter försöker partier med rasistiska rötter etablera sig i den politiska atmosfären och etablera ideologiska ståndpunkter som vid första anblick kan ses som allmänt förekommande i samhället, exempelvis som oro för invandring, utan rasideologiska antydningar (Ibid., 145). Dessa insikter är något som exempelvis Simon Oja sett tendenser av vid etableringen av högerextrema partier i den politiska sfären, där han i sin retorikvetenskapliga avhandling diskuterar hur Sverigedemokraterna lärt sig anpassa sitt budskap efter de krav den retoriska situationen ställer på dem (Oja 2015, 245). Hur Nordiska motståndsrörelsen ha kommit att ändra sin retorik när de stiger in i ”det fina rummet” kan således vara intressanta infallsvinklar på materialet.
Det är främst män som sympatiserar med rasistisk retorik enligt Lodenius och Wikström (1997, 86). Detta kan möjligen förklaras av nazisternas syn på kvinnor. I Nazityskland hade kvinnorna en tydlig roll som mödrar. Deras funktion i samhället var att ha goda rasegenskaper och föda friska barn som kunde skydda landet. Kvinnans sexualitet låg i statens tjänst där hon
1 ”Ras” ska här förstås utifrån en nationalsocialistisk diskurs där nazisterna såg den ariska rasen som överlägsen
6
kunde ge den viktigaste gåvan av allt; ett friskt ariskt barn. Män och kvinnor ansågs även vara skilda av naturen med olika biologiska förutsättningar i livet. De kompletterades dock som par. Kvinnornas inflytande var nästan lika med noll i Nazityskland (Lodenius & Wikström 1997, 87). Lodenius och Wikström skriver:
En modern rasist ser kampen om kvinnan som en del av det heliga raskriget. Kvinnan uppfattas som vek, och i de fall hon inte inser vad som är bäst för rasen måste mannen skydda henne. Det är hans ansvar att se till att hon inte förstör sina rasegenskaper genom sexuella förbindelser med män av annat rasligt ursprung. (Ibid., 88)
Lodenius och Wikström menar att de inte finns någon undersökning som visar på vilken sorts kvinna som söker sig till rasistiska organisationer (Ibid., 90). Möjligen kan denna undersökning ge någon sorts förståelse för vad en kvinna skulle kunna identifiera sig med i NMR:s retorik genom att analysera hur NMR skapar identifikation.
2.2. Nationalsocialismens identifikationsstrategier
I artikeln ”Lost in translation – A case study of a public debate on freedom of expression and a neo-Nazi rally” (2020) har Mattsson undersökt konflikten som uppstår i situationer där yttrandefriheten ställs mot ”hate speech”, eller regleringen av vad som kan ses som hets mot folkgrupp (2020, 94). Ett paradoxalt fynd Mattsson reflekterar kring är hur högerextrema anhängare och kulturer accepteras och implementeras mer och mer i europeiska länder, trots att vi i våra försanthållanden ofta motsätter oss rasism. Mattsson skriver:
In a similar vein, the core values and sentiments of skinhead and right-wing subcultures— xenophobia and nationalism— are currently becoming part of the political culture in many European countries. At the same time, xenophobia and nationalism are often framed in terms of racism and, thereby, excluded from the public culture. (Mattsson 2020, 95)
Ett exempel på ett sådant parti är ”Gyllene gryning” som Petrou och Kandylis diskuterar i artikeln ”Violence and Extreme-right Activism: The Neo-Nazi Golden Dawn in a Greek Rural Community” (2016) publicerad i Journal of Intercultural Studies.
7
motparten som tvingade dem att agera utifrån dessa. Petrou och Kandylis lyfter ett exempel där anhängare av Gyllene gryning lyft en horribel händelse som de flesta i området kände till, där en grupp pakistanier skulle ha våldtagit två ungdomar. Hur de talade om händelsen påverkade även författarnas känslor för liknande situationer:
We realised that this pressure was not about arguing that the incident had indeed taken place, but about imposing syndromes of fear upon our conscience (people ‘close to us’, as possible rape victims), with the ultimate goal of causing emotional distress and ‘forcing’ us to accept a morally necessary vigilante act of revenge. (Petrou & Kandylis 2016, 595)
Detta kan ses som en performativ handling som leder till en mytbildning; strategin bildas genom att vi performativt skapar och reproducerar känslor av rädsla genom våld, vilket skapar ett engagemang hos mottagaren vilken den kan identifiera sig med (”detta har hänt i vårt samhälle” → ”tänk om det händer våra barn”). Detta skapar i sin tur den ”våldsamma myten” (Ibid., 595– 596). Liknande mytbildande retorik känner vi igen från Nazityskland och deras skildrande av judar som besittande av stor makt med vilken de skulle gå i koalition med andra länder för att mörda alla tyskar (Herf 2008, 155).
Den våldsamma mytens konstruktion
Petrou och Kandylis menar att våldsamma föreställningar är grundläggande element för högerextrema grupper (2016, 593). Våld kan nämligen även ske performativt genom tal. Petrou och Kandylis (2016, 592) ser på språkets agens genom Butlers definition där hon menar att agensen först skapas när den kontextualiseras genom makt; genom att upprepa auktoritära praktiker blir språket performativt. Då uppsatsen dels fokuserar på myter är detta relevant då det kan komma att ge en större förståelse för hur NMR skapar och använder sig av myter och
8
hur de förstärks genom olika skräckappeller.
Philippe Lacoue-Labarthe & Jean-Luc Nancy (1990) skriver i artikeln ”The Nazi Myth”, publicerad i Critical Inguiry, om nazityskarnas användning av myter. De inleder med att reda ut ideologibegreppet som de menar har två sidor. På ena sidan finner vi den vanliga definitionen av ideologi som ett sätt att se på världen politiskt. Därmed kan en ideologi beskriva en historisk process som bottnar i olika koncept som ras eller klass. På den andra sidan finner vi en mer tolkande tradition; ideologi är ett sätt att tolka världen på. I nazisternas fall menar de att vår historia består av en rashistoria (Lacoue-Labarthe & Nancy 1990, 293). När Tyskland gick igenom kristider före och efter andra världskriget behövdes en ny identitet byggas upp. Detta gjordes genom att konstruera myter vilket befolkningen kunde finna stöd och tröst i, men även engagemang (Ibid., 296). En myt kommer med en färdig grund att stå på, där vi kan finna roller att identifiera oss med (Ibid., 297). Myten blir särskilt kraftfull på detta vis, där identifikation, övertygelse och narrativ om hopp binds samman. Den som skapar eller för vidare myten sitter dock på den största makten (Ibid., 305). Det är denne som kan trollbinda ett helt folk. Lacoue-Labarthe & Nancy förklarar att den nazistiska myten består av två delar; tro och tanke. För att en myt ska fungera effektivt krävs det att våra drömmar om vårt liv och världen kopplas till de myter som skapas. Därmed var även propaganda en stor del av Nazitysklands mytbildning. För att myten ska bli en förkroppsligad verklighet binds den ihop med tanke. Detta förkroppsligande sker hos nazisterna genom tanken om raser. Myten har nu fått en form som vidareutvecklas till en själ; rassjälen (Ibid., 306). Detta innebär att de formlösa, vilka i Nazityskland var judarna där de ansågs vara undermåliga bland annat på grund av deras utseende, har formlösa själar (Ibid., 307).
Sverige befinner sig inte i krig, således går det inte att dra liknande jämförelser utifrån det resultat denna uppsats mynnar ut i. Troligen kan det dock vara givande att undersöka om eller hur NMR etablerar ett narrativ om kriser i vårt samhälle genom mytbildningen för att relevantgöra deras politik, samt även undersöka hur deras myter förkroppsligas.
3. Teori
9 3.1. Myt
Coupe redogör för Burkes uppfattning av myten och dess funktion i boken Kenneth Burke on Myth: An Introduction (2014). Coupe (2014, 9) beskriver hur Burke ser myten som ett verktyg för att uppfylla mål. Burke jämför myten med vad en hammare är för en snickare och vad en skiftnyckel är för en mekaniker; de är verktyg. Burke utvecklar sin jämförelse med att skriva att myten är det sociala verktyget som kan föra samman snickaren och mekanikerna för att jobba mot samma mål, trots att de jobbar med olika saker på sidan om. Genom att använda marxism som exempel beskriver Burke hur myten skapar ett ideal som leder till handling. I marxistisk ideologi är social rättvisa ett sådant ideal (Ibid.). Således kan myten inneha en ideologisk funktion. Burke skiljer dock mellan ideologi och myt genom att tillskriva myten ett narratologiskt perspektiv (Ibid., 17). Coupe förstår det som att Burke såg på myter som:
A narrative that effects identification within the community that takes it seriously, endorsing shared interests and confirming the given notion of order, while at the same time gesturing toward a more comprehensive identification - that among humanity, the earth, and the universe. (Ibid., 6)
Enligt denna beskrivning påverkas vi av myter utifrån nivåerna av identifikation vi känner till dem. Därmed anser jag det påkallat att komplettera mytanalysen med en identifikationsanalys där Burkes syn på identifikation kommer tillämpas.
Hur dessa narrativ i praktiken kan se ut kan vi finna i Burkes (1957) analys av Hitlers mytskapande retorik i Nazityskland. Burke fann fyra punkter, vilka vi skulle kunna se som topos, som återkom i Hitlers retorik; (1) inborn dignity (2) projection device, (3) symbolic rebirth och (4) commercial use.
10
projiceras på syndabocken och självtvivlet har således eliminerats. Att bli av med syndabocken ses nu som grunden som möjliggör verkställandet av större mål. I denna kontext är det judarna som etableras som syndabocken och genom denna process ”renas” arierna genom dissociation (Ibid., 172).
Det tredje toposet ”symbolic rebirth” kan vi översätta till ”symbolisk pånyttfödelse” (min översättning) och kan förstås som en strävan efter ett utopiskt samhälle. Detta sker när en symbolisk reningsprocess uppstår där syndabocken elimineras från samhället. Tvivelaktiga handlingar rättfärdigas som medel för att nå målet (Ibid., 173).
Det sista toposet Burke fann i Hitlers retorik kallades för ”commercial use” eller ”kommersiell användning” (min översättning) vilket Burke såg som en icke-ekonomisk syn på ett ekonomiskt problem. Detta gick exempelvis ut på att attackera judarnas finanser då de sågs som orsakerna till Nazitysklands ekonomiska svårigheter. Skulle dessa försvinna skulle även ”arierna” kunna ta kontrollen och stabilisera ekonomin (Ibid., 173–174).
I uppsatsens analysavsnitt som avser myter kommer jag utgå från Burkes fyra topos för att undersöka i vilken utsträckning dessa förekommer i NMR:s partiprogram. Hur de används och vilken effekt de har kommer således undersökas. Hur detta går till i praktiken diskuterar jag vidare under metodavsnittet som berör mytanalysen.
3.2. Identifikation
Identifikation inom retoriken handlar om hur två personer kan identifiera sig med varandra, vilket kan ske när man hittar gemensamma intressen eller saker båda motsätter. Detta kan ske både på individnivå men även kollektivt (Burke 1969, 20). Att finna identifikationsgrunder innebär då även att man finner motsättningar mellan den egna identiteten och något annat. Separationen, men även identifikationen, mellan människor är nödvändig för att ett retoriskt intresse ska uppstå. Enligt Burke skulle retorik inte behövas om människor inte hade denna längtan att finna identifikation hos andra. Burke skriver: ”[i]f men were not apart from one another, there would be no need for the rhetorician to proclaim their unity”. På samma sätt menar Burke att om alla människor vore totalt oeniga skulle ingen människa kunna övertygas (Burke 1969, 22).
11
som i sin tur skapar gemenskaper, och genom detta uppstår konsubstansialitet (Burke 1969, 19; 21). Denna ”samhörighetsprocess” beskriver Burke enligt följande:
A is not identical with his colleague B, but insofar as their interests are joined, A is identified with B. Or he may identify himself with B even when their interests are not joined, if he assumes that they are, or is persuaded to believe so. [...] In being identified with B, A is “substantially one” with a person other than himself. Yet at the same time he remains unique, an individual locus of motives. (Burke 1969, 20–21)
Enligt Burke kan identifikation uppstå på tre olika sätt. Det första sättet är genom att kartlägga det som åhörare och talare har gemensamt. Detta kan ske genom att en politiker belyser egenskaper eller mål som hen har gemensamt med sin publik. Det andra sättet att skapa identifikation på är genom antiteser, när två läger som vanligtvis inte kommer överens förs samman för att bekämpa en gemensam fiende. Slutligen kan identifikation skapas genom ett konstruerande av ett ”vi”, vilket alltid kräver ett ”de” (i Oja 2015, 99).
3.3. Second persona
Retoriska diskurser är alltid riktade mot en specifik publik, vi diskuterar aldrig rakt ut i tomma intet som retoriker. Med detta i åtanke presenterade Edwin Black begreppet ”the second persona” 1970 utifrån Wayne Booths tankar kring författarens persona. Booth (1961, 151) menade nämligen att man kan avskilja två typer av författare av ett verk: den riktige författaren och den ”implicita” (implied) författaren. Den antydda, eller underförstådda författaren av ett verk är en ”artificiell” person, eller en persona. Denna författare är konstruerad och formad av läsaren, vilket tar oss in på Blacks begrepp second persona. Här är det den implicita publiken som är i åtanke, den som talaren konstruerar.
Ett sätt att finna den implicita publiken på är genom genrer. Black menar nämligen att dessa kan ses som tecken för vem talaren vänder sig mot. Dessa genrer svarar mot avsändarens intressen och mål; att bedöma en händelse, inta en ståndpunkt eller värdera sådant som finns eller händer just nu. Dessa kan även fördelas över tid; i dåtid, nutid och framtid (Ibid., 70; Black 1970, 111). Med hjälp av en genreanalys kan man således finna vissa publiker, som exempelvis en domare inom den juridiska genren eller åhörare inom den ceremoniella. Dessa personer är enligt Black tecken för den egentliga publiken, men för att hitta den implicita behöver vi undersöka andra symboliska tecken i artefakten.
12
som en ideologi smittad av något potentiellt dödligt visar även på sändarens samt den implicita mottagarens ideologiska utgångspunkter. Cancern ska inte enbart ses som dödlig, ut även som något som måste bekämpas med alla tillgängliga medel. Inom en politisk kontext används troligen inte kommunist-cancer metaforen av vänsterpartier, utan förekommer snarare i högerblocket (Ibid., 113). Att urskilja den implicita publiken utifrån exempelvis metaforer kan göras genom att ställa sig frågan vem som skulle se på kommunism som cancer.
Black ser på ideologier som ett ”nätverk av övertygelser” som skapar och formar publikens identitet genom deras världsbild. Eftersom publiken konstrueras av talaren kan talarens förhållningssätt till doxa och ideologier på så sätt även visa på vilka ideologiska grunder publiken förhåller sig till. Black skriver: ”[i]t seems a useful methodological assumption to hold that rhetorical discourses, either singly or cumulatively in a persuasive movement, will imply an auditor, and that in most cases the implication will be sufficiently suggestive as to enable the critic to link this implied auditor to an ideology” (Ibid.). Genom att studera de mänskliga dimensionerna som uttrycks i artefakten kan man enligt Black undersöka artefakten ur ett moraliskt perspektiv. Detta innebär att kritikern kan göra en etisk bedömning av både artefakten men även undersöka vilka underliggande motiv avsändaren har (Black 1970, 110). I denna uppsats används teorin om second persona för att undersöka vilken den implicita mottagaren kan vara till NMR:s partiprogram.
4. Metod
Under detta avsnitt redogörs de metodologiska tillvägagångssätten för analysen. Generellt för hela analysarbetet är att en kvalitativ metodansats antagits vilket innebär att analysen bygger på mina kritiska tolkningar.
4.1. Mytanalys
13
samhället som uppstår när syndabocken har eliminerats. Dessa narrativ finnes således genom att undersöka var i materialet ett bättre samhälle kan existera utifrån NMR:s politik. Slutligen undersöks användningen av toposet kommersiell användning genom att analysera de ekonomiska aspekterna i materialet samt hur en ekonomisk förbättring kan uppstå genom rasskildringar.
Att jag använder mig av redan befintliga topos innebär att denna studie bygger på ett deduktivt angreppssätt. Anledningen till att jag valt att använda mig av redan etablerade topos istället för att söka efter nya, eller konstruera egna topos utifrån texten, är på grund av det relativt omfattande materialet. För att inte överskrida studiens omfång samt för att få ett mer koncentrerat resultat har jag valt att fokusera på dessa fyra. Att använda topos deduktivt innebär även att jag gör antagandet om att dessa topos finns i uppsatsens angivna material, trots att det kan förekomma narrativ som lämpar sig bättre under andra topos. Ett problem som kan uppstå är att jag missar narrativ i materialet som kan ses som myter, men som inte kan placeras under de fyra valda toposen och därmed möjligen utelämnas från analysen.
4.2. Identifikationsmetod
Som andra steg i analysen ämnar jag undersöka hur NMR skapar identifikation genom partiprogrammet. För att finna hur identifikation skapas ämnar jag leta efter något som jag väljer att kalla för ”identifikationsmarkörer”. Dessa hämtas från Edward C. Appels generella metodansats för identifikationsanalyser, kallad ”PAIVE”. PAIVE står för pieties, allegiances, interests, values och experiences (Appel 2012, 283). Dessa kan översättas till övertygelser, lojaliteter, intressen, värderingar och erfarenheter (egen översättning).
Övertygelse kan studeras utifrån religiösa, sociala och politiska övertygelser. Analysen kommer genomgående struktureras upp utifrån social och politisk identifikation för mer lättöverskådliga resultat, medan religiös identifikation kommer strykas då materialet ej ger utrymme för sådana iakttagelser. Grunder för övertygelse kommer identifieras i materialet varefter jag ämnar undersöka hur identifikation sker genom dem. Frågan som ställs är ”vem kan ses övertygas av dessa grunder?”. Lojalitet studeras utifrån att undersöka vem eller vilka som skulle känna lojalitet eller tillhörighet gentemot åsikter och grundantaganden i materialet. Intressen kan visa på identifikationsmöjligheter genom att undersöka hur materialet väcker intresse eller nyfikenhet hos mottagaren. Värderingar undersöks genom att fråga vilka värden som kan anses vara viktiga utifrån mottagarens världsuppfattning. Slutligen kvarstår erfarenheter, som handlar om att undersöka vilka delade erfarenheter och förförståelser som kan finnas mellan materialet och mottagaren (Ibid.).
14
kan vara enligt Blacks teori om second persona, då båda berör ideologiska och identifikationsmässiga ståndpunkter vilka man kan dra slutsatser utifrån om vem NMR egentligen vänder sig emot.
4.3. Etiska förhållningssätt
Slutligen är det även påkallat att nämna något om de etiska prövningarna jag stått inför. All forskning står inför vissa grundläggande föreskrifter för hur forskning ska bedrivas (Vetenskapsrådet 2017). Eftersom NMR:s partiprogram är en offentlig handling har inget samtyckes- eller informationskrav behövts. Däremot finns det några generella problem med att studera nazistisk retorik. Troligen är det ett stötande ämne för många och därmed har det varit viktigt för mig som skribent att ej reproducera kränkande åsiktsyttringar till fördel för nazisterna. Samtidigt har jag gjort mina bedömningar och försökt återge partiprogrammet så sanningsenligt som möjligt. Detta har jag redovisat genomgående genom att visa kopplingen mellan teori, metod och resultat. Motivet för denna uppsats har framförallt grundat sig i att bidra med ny kunskap.
5. Material
Materialet jag använt mig av är Nordiska motståndsrörelsens partiprogram. Partiprogrammets titel är ”Vår väg” och är från 2017. Partiprogrammet är uppdelat på nio programpunkter där de ger konkreta exempel på vad de vill uppnå. Materialet är 60 sidor långt vilket innebär att jag rimligen behöver avgränsa materialet för att inte få en allt för spretig analys och för generaliserat resultat. Därmed kommer både förord och efterord strykas i analysen då dessa till stor del fungerar som sammanfattningar av partiprogrammet samt en översikt över hur de jobbat fram materialet. Utöver detta kommer särskilt fokus läggas på delar av programmet där den nationalsocialistiska retoriken är mest framträdande. Dessa kan vara punkter som berör NMR:s syn på ”raser” och vilka konsekvenser ”raserna” kan antas ha för samhället.
6. Analys
Under detta avsnitt analyseras NMR:s partiprogram utifrån ovan angivna teorier och metoder. Inledningsvis kommer mytanalysen presenteras och sedan presenteras identifikationsanalysen. Avslutningsvis kommer båda analysdelarna sammanfattas under en gemensam rubrik.
6.1. Mytanalys
15
6.1.1. Medfödd värdighet
Den första punkten i NMR:s partiprogram handlar om massinvandringen till Norden och hur detta påverkar den ”ariska rasens” population. NMR skriver att ”[v]år rasliga överlevnad och frihet är det absolut viktigaste målet med Nordiska motståndsrörelsens politiska kamp”. Då utomnordiska människor invandrar till Norden anser NMR att den ”ariska rasen” blir hotad då bland annat kvinnor och män skaffar barn med invandrarna som kommer. Rasblandningen mellan nordbor och invandrare leder enligt NMR till ett ”folkmord på Nordens befolkning” (Nordiska motståndsrörelsen 2017, 8). Detta är kanske den mest centrala myten inom all nazistisk retorik, vilken grundar sig i föreställningen om att människor skulle kunna delas in i olika raser. Denna myt målar upp ett narrativ där ”rasbeblandning” utgör ett direkt hot mot den nordiska populationen och därmed måste vi till varje pris stoppa den. Metaforen ”folkmord” ska förstås utifrån vår lagstiftning där mord är något som kräver uppsåt. Därmed är det även någon som systematiskt styr folkmordet, vilket både kan vara invandrarna eller det nuvarande styrelseskicket med dess folkvalda som tillåtit invandringen. Metaforiken indikerar även på att detta inte handlar om olika ideologiska positioneringar utan om att någon begått ett brott, vilket i sin tur även kräver ett straff för dem som anses vara skyldiga för ”folkmordet”.
När raserna beblandas försvinner även de karaktärsegenskaper som NMR anser att ”arier” har medfött, som ”samarbetsvilja, uppfinningsrikedom, ordningssinne” med mera (Ibid.). Denna myt medför ett narrativ där ”arierna”, eller nordborna, målas upp som att inneha nästan gudomliga egenskaper; en folkgrupp som naturligt innehar perfekta egenskaper som kan degenereras om ”raser” blandas.
De karaktärsdrag som ”fienden”, i denna kontext invandraren, anses ha är kriminella tendenser, där NMR skriver att ”[m]assinvandringen är en stor belastning på vårt välfärdssamhälle, den ökar kriminaliteten och skapar kulturkrockar […]” (Ibid., 8). Myten som uppstår är att när ”raserna” blandas kommer kriminaliteten i samhället öka. När detta hot om brottsliga invandrare byggs upp förstärks engagemanget hos sympatisörerna. De har nu ett gemensamt mål att jobba mot och när den utomeuropeiska ”rasen” målats upp som inneboende kriminell kan övriga narrativ byggas upp utifrån det. Myten stärks genom olika skräckappeller där NMR bland annat menar att vi nordbor kommer vara i minoritet om 10–15 år ifall massinvandringen inte stoppas (Ibid., 9). Detta skulle enligt denna retorik leda till ett samhälle där majoriteten av medborgarna begår brott och är allmänt omdömeslösa.
16
invandringen stoppats” (Ibid.). Undantag görs dock för bland annat ”rasbeblandade” som är födda i Norden men inte har någon anknytning till förfädernas hemländer. Jag tolkar det som att NMR menar att trots att invandrarna saknar den medfödda värdigheten kan dessa individer formas till värdiga nordiska medborgare så länge de inte beblandar sig med övriga ”rasfrämlingar”. Dessa kan komma att utnämnas som ”hedersmedborgare” och därmed få stanna kvar i Norden (Ibid., 9). Även ”rasmässigt närstående” människor ska i framtiden tillåtas invandra till Norden om de svär lojalitet till den nordiska staten (Ibid., 20). Trots att den nationalsocialistiska ideologin bygger på att det inte är etniciteter eller språkskillnader i sig som utgör skillnader mellan människor, utan ”rassjälen” som är kopplat till vårt blod (Lacoue-Labarthe & Nancy 1990, 308), menar NMR här att invandrare skulle kunna ”renas” från skulden om de visar sig lojala, och därmed skulle de kunna ses som värdiga medborgare.
Att raser finns bland människor och att de skiljer sig åt är ett genomgående narrativ som NMR framför. De menar att rasskillnader går att se rent fysiskt men att det snarare är det intellektuella som är det viktiga i sammanhanget. NMR skriver att ”[…] intelligens, karaktärs- och personlighetsdrag är helt otvivelaktigt bevisat genom så väl vetenskaplig forskning som genom sunt förnuft” (Nordiska motståndsrörelsen 2017, 10). Där det inte går genom ”sunt förnuft” att fastställa rastillhörighet ska moderna genetiska profileringar utföras för att fastställa om personen ska få stanna i Norden. De grupper som dock anses tillräckligt ”ariska” är bland annat samtliga nordeuropeiska etniciteter, större delen av de central- och östeuropeiska etniciteterna, delar av de sydeuropeiska etniciteterna samt de med nordeuropeiskt ursprung i övriga världen (Nordiska motståndsrörelsen 2017, 10–11). Detta utgör således den västerländska världen. Narrativet som skapas är att människor beroende på ursprung och hudfärg föds med olika karaktärsegenskaper som värderas högre desto vitare man är. Dessa människor kan därför leva tillsammans då de innehar samma värderingar, vilket inte de utanför västvärlden naturligt anses ha. NMR beskriver Norden ett flertal gånger i motsats till sundhet på grund av ”massinvandringen”, men påpekar att den ”sunda” människan är den vita nordbon. Enligt denna retorik, där ”sunt förnuft” ska fastställa rastillhörighet, är det enbart den vita människan som kan göra det. Sundhetsmetaforen ska även ses som ett symptom på en sjukdom. Sjukdomen består av invandrare som försvagar samhället genom invandringen. En välmående människa kräver därmed en separation ”raser” emellan.
17
natur”. Alla beslut som fattas ska fattas på ”raslojala” grunder, det vill säga att exempelvis dikotomiseringen fattig mot rik inte finns i NMR:s framtidsstat då beslut ska fattas på grunder som är bäst för folket som helhet (Ibid., 20). NMR stärker här myten om att människor med olika ursprung och olika karaktärsegenskaper lever bäst åtskilda utifrån en syn på naturen där olika raser lever skilda från varandra. Eftersom denna myt bygger på en syn som fastställts genom naturen kan inte heller människan motsätta sig den, då det ligger utanför den mänskliga förmågan att stoppa naturlagar.
Det framgår även i partiprogrammet att homosexuella ej kan ses som värdiga nordiska medborgare då deras sexuella preferenser ses som avvikande och som ett ”allmänt moraliskt förfall” (Ibid., 21). Heteronormen ses som den ”naturliga strukturen i varje friskt samhälle”. Homosexualitet ses som onaturligt och därmed måste samkönat giftermål och adoption förbjudas (Ibid., 41). Homosexualitet i sig behöver dock inte förbjudas så länge det inte sker öppet i offentligheten (Ibid., 42). Detta reproducerar ett narrativ om att den ”friska” och ”naturliga” nordbon är heterosexuell och stärks genom skräckappellen att homosexuella är skadliga för våra barn. Eftersom homosexuella går emot naturen enligt NMR förvanskas även deras renlighet. De skändar ”rassjälen” genom att begå aktiviteter som den vita ”rasen” ej anses besitta naturligt.
6.1.2. Syndabockstaktiker
Ett återkommande årtal som omnämns i partiprogrammet är 1975. NMR menar nämligen att det var detta år som de ”fientliga krafterna” började verka i Sverige (Ibid., 8–9). De ger ingen förklaring till varför, men det är underförstått att de syftar på det riksdagsbeslut som antogs 1975 vilket gick ut på att stärka invandrares rättigheter i Sverige. Detta har sedan dess benämnts av kritiker till propositionen som året då Sverige blev mångkulturellt (Nyström 2016). Det är även här i partiprogrammet syndabockstaktiken första gången används. NMR menar nämligen att beslutet togs utan folkligt stöd och var ett resultat av opinionsförändringarna i samhället som styrdes av judiskt ägda medier (Nordiska motståndsrörelsen 2017, 9). De ”fientliga krafterna”, eller judarna, ska enligt metaforen förstås som något som vill åsamka oss skada utifrån det hat de känner för den ”ariska rasen”.
18
judar så att resten av befolkningen får insikter i hur de arbetar för att ”destabilisera och splittra”. De beskriver även ”sionisternas” verksamhet som ”ljusskyggt” (Ibid., 14) vilket innebär att narrativet som sprids är att vi inte har någon insyn i verksamheterna de för, och därav har vi inte förstått hur vi påverkas av dem. Metaforen ”ljusskyggt” kan vi även sammankoppla med metaforen om ”parasiterna”. Alla problem i samhället ses som symptom på en sjuk nation, vilket blivit sjukt genom den påverkan judar och invandrare haft, likt en kropp som blivit attackerad av parasiter. Trots att det finns problem som inte kan förklaras av invandring utan av den egna befolkningen, tas den skammen från dem och läggs på den gemensamma fienden. Myten stärks genom skräckappeller som hotar oss som individer. Om vi inte agerar nu kommer judarna ta makten och vi kommer utsättas för ännu större fara.
Demokratibegreppet är något som starkt ogillas av NMR, detta då de förknippar det med massinvandring, antinationalism och feminism (Ibid., 19). Dessa tre begrepp och de som förknippas med dem ska därmed även ses som syndabockar. De folkvalda i Sverige styrs enligt NMR av massmedia och bankväsendet och därmed fungerar inte det demokratiska statsskicket som det ser ut idag. Inom samtida retorik skulle man kunna tolka det som att vi styrs av ”fake news”. I mindre frågor styrs partierna av olika intressegrupper enligt NMR och därmed kan de aldrig nå konsensus (Ibid.). Demokratin som helhet men även de folkvalda ska ses som syndabockar då de styrs av intressen som inte gynnar folket som helhet. Jag tolkar det som att NMR förkastar demokratibegreppet då det grundar sig i samarbete mellan folkvalda i riksdagen med olika ideologiska bakgrunder som alla förkastas av nationalsocialismen. NMR förespråkar dock en stat som styrs av ett auktoritärt parti med en gemensam ledare där pragmatiska samtal aldrig behöver föras mellan olika partier. Enligt denna retorik kan aldrig motsättningar mellan den nordiska ”rasen” uppstå, utan uppstår enbart när en extern figur introduceras bland oss. NMR menar även att demokrati som begrepp blivit synonymt med det ”sionistkontrollerade systemet i västvärlden” och är därmed symboliskt för allt de försöker bekämpa (Ibid., 20–21). Istället menar de att vi i Sverige har en ”demokratur” där det råder åsiktsförtryck. Enligt NMR kan medborgare förlora sina arbeten eller generellt stigmatiseras om de uttrycker sig negativt mot idéer som berör mångkultur och ”alla människors lika värde” (Ibid., 49). Myten förstärks därmed med skräckappeller om att vi kommer hamna i ett utanförskap om samhället inte reformeras i grunden. Liknande resonemang finner vi i Hitlers retorik, där han menade att demokrati är ett resultat av judiska idéer (Burke 1957, 167). Därmed skulle man även kunna anta att NMR ser vår demokratiska vardag som en skamfull företeelse vilket vi kan sonas från när andra grupper får ta på sig skulden.
19
”[…] liten och dold elit av människor med kommersiella och till och med folkfientliga intressen”. Dessa syndabockar beskrivs som ”agendajudar” och familjen Bonnier nämns bland annat. Denna ”elit” menas indoktrinera befolkningen med subversiva, mångkulturella och folkfientliga ”idéströmningar”, allt för att stärka sina egna intressen (Nordiska motståndsrörelsen 2017, 26). Detta är en vanlig populistisk tankefigur idag där media ofta beskylls för att inneha olika agendor som gynnar diverse ändamål, inte sällan politiska sådana.
6.1.3. Symbolisk pånyttfödelse
Den symboliska pånyttfödelsen handlar om en myt där ett utopiskt samhälle kan uppstå när rasfrämlingarna repatrieras och samhällsordningen återställs. När massinvandringen stoppats och repatrieringen påbörjats säkras även den nordiska ”genpoolen” och en pånyttfödelse kan således börja (Ibid., 9).
För att upprätthålla det utopiska samhället måste de även säkerställa att nya flyktingkriser ej uppstår. Därmed vill NMR bistå länder i kris, diplomatiskt eller militärt. Detta genom att ”[…] bekämpa imperialistiska stater som bekrigar suveräna stater vilket är det som skapar flyktingkatastrofer i hela världen” (Ibid., 11). Ett annat steg till utopin är att bryta sig loss från EU då NMR anser att de jobbar för en sionistisk världsordning (Ibid., 15). Narrativet som drivs är att det är utomeuropeiska länder som genom deras politik driver på massinvandringen. För att stoppa detta är NMR villiga att använda militära medel mot länder som de anser bedriver en politik vilken missgynnar Norden. Även länder inom EU anses bedriva en politik som gynnar judarna. Om Norden går ur EU kan inte heller judarna styra oss på samma sätt.
I och med att massmedia ses som ett stort hot måste de även stoppas för att pånyttfödelsen ska kunna äga rum. NMR skriver att ”[d]eras makt måste för all framtid brytas om vårt folk ska överleva”. För att stärka detta vill NMR att deras journalism, eller ”[f]olkfientlig[a] propaganda”, ska bli olaglig. De vill även kunna expropriera media som agerar folkfientligt (Ibid., 26). Ett steg i att sedan bevara det utopiska samhället är att låta befolkningen ha total insyn i media och möjligheten att själva äga media (Ibid., 27).
20 ska fostras till samarbetsvilliga medborgare.
I ett nästa steg att forma medborgarna till samarbetsvilliga vill NMR införa en ”arbetstjänst” i samhället där de som vill studera vid högskolor och universitet först måste arbeta med tunga arbeten i sex månader för att få en förståelse för andra människors levnadsvillkor. NMR skriver att ”[a]rbetstjänsten skulle motverka det klassförakt vi idag ser mellan handens och hjärnans arbetare” (Ibid., 40). Utifrån metaforen “klassförakt” kan vi förstå det som att NMR menar att vi lever i ett klassamhälle utifrån en marxistisk förståelse, vilket kan liknas vid vänster-ideologisk retorik. Inom marxism ser man dock på klassamhället som en kamp, där klasserna måste upplösas. Klassamhället ska ses som ett symptom på ett mer övergripande problem, det vill säga av kapitalismen. Hos NMR tolkar jag det snarare som att NMR presenterar frågan som ett förakt mellan olika klasser av arbetare, i likhet med hur mobbning fungerar. Problemet kan således lösas genom att vi slutar tycka illa om varandra. Men det finns även vissa oklarheter med detta resonemang, för hur kan det finnas ett klassförakt när grupperna beskrivs vara av samma klass, det vill säga handen och hjärnans arbetare? Troligen försöker NMR genom denna metaforik skapa ett narrativ där osämjan i samhället inte grundar sig i materialistiska splittringar, utan av “rasliga” sådana. Arbetarna har alla samma åsikter och behov, men splittras av att de har indoktrinerats av en ond figur. Således använder de en välkänd marxistisk/vänstermetafor men ger metaforen en annan grundbetydelse, där de övergett den materialistiska och övergått till en mer moralisk betydelse av den.
För att säkra den symboliska pånyttfödelsen i Norden ska allmän värnplikt införas igen i Sverige. Detta då Norden måste skydda sig mot ”[…] samma hatiska krafter som genom en världsomspännande allians besegrade Tyskland 1945”. Om samma krafter skulle bedöma att Norden inte har möjligheten att försvara sig skulle de attackera Norden (Ibid., 45). Detta narrativ målar upp en världsbild där Norden står mot ett konstant hot så länge fienden inte har eliminerats. NMR har således genomgående byggt upp ett narrativ om att Norden står inför ett hot men att vår befolkning har passiviserats. Om inte förändringar inom folket och staten sker kommer vi en dag besegras av judarna och Norden kommer kollapsa.
21
yttrandefrihetslag där kränkningar mot minoritetsgrupper som inte anses värdiga i samhället ska vara en rättighet. Här skildrar de en intressant syn på hur vi ska uppfatta rättvisa i samhället. NMR ser det som att det ska vara exakt lika för alla människor, oberoende omständigheter. Detta i kontrast till hur vi kan tolka dagens samhälle som vi kan jämföra med vänsteridén om rättvisa; ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. För att det utopiska samhället ska uppstå och kvarstå krävs det att alla inom den nordiska ”rasen” behandlas lika inför lagen.
6.1.4. Kommersiell användning
Den kommersiella användningen av myten ska främst förstås utifrån ett moraliskt-ekonomiskt perspektiv. Problemet berör ekonomiska aspekter av samhället, men det presenteras som om det vore moraliska problem som är grunden till dem. Ett sådant exempel är när NMR argumenterar för att judarna ska ses som en elit i samhället som äger stora delar av bankerna och media. Judarna vill oss inte väl och styr samhället genom den makt de förskansat genom exempelvis media (Ibid., 13). När vår ekonomi frodas är det ett resultat av ”arierna”, när vi dock har ekonomiska svårigheter i samhället är det syndabockens fel som styrt ekonomin i botten till egen fördel. Om judarna, och andra ”rasfrämlingar” stoppas kommer även den nordiska ekonomin blomstra igen.
Ett annat sätt denna myt används på är genom att vända på perspektivet. En del av de som invandrar till Sverige har betydande kompetenser inom områden som medicin och vissa är även ingenjörer i deras hemländer. NMR menar att denna kompetens behöver stanna i de utsatta länder de kommer från för att bygga upp deras samhällen, och att arbetsinvandringen till Sverige kan därmed likställas med en nykolonialism där folkvalda vill berika Sverige på bekostnad av utvecklingsländer (Ibid., 10). Genom dessa narrativ bygger de upp argument som stödjer sig mot ekonomiska intressen, både i Sverige och Norden men även för de länder som invandrarna kommer ifrån. Här är det även dagens förtroendevalda som ska ses som moraliskt förfallna, det är de som utnyttjar invandrarna.
Ett mer allmänt narrativ som även förekommer utanför den nationalsocialistiska diskursen är hur invandrande bidragsmottagare har det bättre ställt än andra nordiska grupper i samhället. NMR menar nämligen att ”arbetslösa rasfrämlingar” har det bättre ställt ekonomiskt i Sverige än de som arbetat hela sitt liv här (Ibid., 42). NMR:s politik går i allmänhet ut på att vi som bor i Norden med etnisk bakgrund i Norden ska frodas och må bra. Invandraren som kommer hit och lever på bidrag ska ses som moraliskt förfallen vilken ”parasiterar” sig på samhället. Enligt denna retorik är det dessa bidragstagare som belastat vår välfärd, och genom att inte hjälpa dem ekonomiskt kan även vår ekonomi stärkas.
22
aktörer som driver vinster på dessa. Omsorg, vård och skola ska förstatligas igen men även banker ska vara statsägda och erbjuda räntefria lån och media ska förstatligas så att mottagaren slipper reklam (Ibid., 37). Här kan vi återigen se hur NMR kämpar för något vi skulle kunna kalla för en klasskamp, men kampen förs inte främst mellan klasser utan raser, där alla nordbor ska må bra och utvecklas på samma villkor. Här är de igen och lånar metaforik från marxismen. Det underliggande budskapet kan utläsas vara att ”sionisterna” profiterat på vår välfärd vilket resulterat i ett samhälle som kämpar emot den ”ariska rasens” välmående. Därmed har de presenterat ett ”rasetiskt” svar på det kommersiella problemet.
6.2. Identifikationsanalys
Under detta avsnitt kommer identifikationsanalysen presenteras. Analysen kategoriseras i två underrubriker benämnda som social identifikation och politisk identifikation. Under varje punkt har jag sökt efter identifikationsmarkörer i enlighet med de fem topos som presenterades utifrån PAIVE-modellen.
6.2.1 Social identifikation
23
Genom olika skräckappeller stärker de dikotomiseringen ”vi mot dem” där NMR bland annat menar att målet för judarna är att stärka staten Israel. När de är tillräckligt starka ska de skapa instabilitet i alla andra nationer (Ibid., 13). Målet med detta narrativ är att sprida propaganda till befolkningen så att de ska förstå ”hur sionisterna arbetar för att destabilisera och splittra”. Judarna beskrivs besitta så stor makt att den ”ariska rasen” kommer att utrotas om inte deras makt tas ifrån dem (Ibid., 26). Detta stärker därmed dikotomiseringen vilket i sin tur ger möjligheten för ”oss” att identifiera oss mot ”dem”. Narrativ som detta är vanligt förekommande inom den samtida populismen där det är vanligt att dela upp samhället i ”folket” och ”eliten”. Skillnaden mellan den samtida populismen och NMR:s narrativ är att en mer specifik grupp får utgöra eliten i detta sammanhang, nämligen judarna.
NMR försöker övertyga sina läsare genom att påvisa att det skulle finnas rasskillnader människor emellan som påverkar vårt sätt att leva i samhället. Den nordiska befolkningen anses ha en ”unik genuppsättning” och därmed måste vi leva separerade från ”främmande folkslag” (Ibid., 8). Detta målar upp en bild av nordbon som något unikt som måste bevaras. Om vi tillåter ”rasbeblandning” kommer även de egenskaper som gör oss till vilka vi är att försvinna. Troligen är det främst personer som sympatiserar med nationalsocialistisk ideologi som läser partiprogrammet och utifrån det kan man anta att dessa människor delar samma världsbild som förmedlas, samt att den förstärks genom olika skräckappeller som att den egna ”rasen” kommer dö ut om massinvandringen fortsätter (Ibid.). NMR kräver dock troligen en läsare vilken ser på världen med främlingsfientliga ”glasögon”, där de tror att utomnordiska raser förstör vårt samhälle. Förmodligen ser sympatisörerna ”raskriget” som ett direkt hot mot deras överlevnad och därmed kan man anta att NMR:s övertygelseprocess skapar stark identifikation hos dem som ser sin existens som hotad.
NMR propagerar för medborgare som har karaktärsegenskaper som ”[…] samarbetsvilja, uppfinningsrikedom, ordningssinne, plikttrohet och altruism” (Ibid., 8). Dessa är troligen vedertagna karaktärsdrag som de flesta av oss finner viktiga i ett välfungerande samhälle medborgare emellan. Därmed skulle de flesta kunna identifiera sig med dessa. Dock ställs dessa egenskaper i motsats till karaktärsegenskaperna vilka NMR menar en invandrare innehar, vilket kan skapa en disidentifikation mot detta påstående. Därmed förutsätter NMR en läsare som värdesätter uppoffring och samarbete för samhället. Läsaren bryr sig om sina medmänniskor och får utrymme för sina förmågor. Dessa är värden som också i hög grad definierat den moderna välfärdsstaten som den ser ut idag.
24
sympatiserar med nationalsocialismen skulle finna svårt att ställa sig bakom, eller åtminstone finna svårt att yttra offentligt. Således räknar NMR med en läsare som finner det etiskt försvarbart att bedriva rasbiologi och ser detta som en vetenskaplig väg till ett mer välmående Norden. Denna läsare tror inte enbart att vi föds med inneboende karaktärsdrag, den tror även att man kan se dessa olikheter genom människors DNA.
Nationalsocialister anser sig själva värdera djur och natur högt. NMR skriver att ”[d]en medvetna konsumenten kommer välja nordiskt i vetskap om att varan är framställd på ett etiskt och miljövänligt sätt” (Ibid., 17). Detta är en intressant vridning på ett redan etablerat politiskt budskap. De skildrar nämligen två narrativ vilka även fungerar som antiteser. Nordiskt kött framställs som etiskt producerat i förhållande till muslimskt och judiskt kött. Det framställs även som miljövänligt då köttproduktionen ses som mer hållbar i förhållande till de naturresurser vi har. Detta skapar två skilda identifikationsgrunder som båda rör köttproduktion. Dels värderar vi djur högt där även boskap ska behandlas värdigt. Debatten om halalslaktat kött har periodvist varit stark i Sverige där flertal människor kritiserat slaktmetoden. Dessa frågor är rätt vanliga och allmänt accepterade inom samtida retorik och politik. De flesta i Norden anser troligen att närproducerat är det bästa alternativet. Skillnaden mellan den mer allmängiltiga retoriken om köttproduktion och NMR:s är att NMR återigen presenterar rasfrågan som en lösning på dessa. Det nordiska köttet är etiskt framställt för att det är den ”värdiga”, och därmed moraliska, nordbon som producerat det. Därmed förutsätter NMR troligen en läsare som anser att kött från Sverige är bättre än kött från utlandet, ur ett etiskt perspektiv. Även narrativet om att köttproduktion i Sverige är bättre för miljön än importerat kött är troligen vedertaget hos läsaren. En miljö- och/eller djurvän skulle troligen då identifiera sig med NMR:s åsikter om detta.
25
måste höjas. Trots detta skriver de själva att de inte har en patriarkalisk syn på kvinnor utan att kvinnor även kan välja karriär framför familj om de vill (Ibid., 41). Detta är något som går emot traditionell nationalsocialistisk ideologi där de anser att kvinnan ska stanna hemma och föda barn för att upprätthålla den ariska rasen (Lodenius och Wikström 1997, 87). Troligen sker denna skiftning i deras retorik för att de vill skapa större identifikationsgrunder för kvinnor som vill satsa på sin karriär. Men de vill troligen samtidigt skapa identifikation med kvinnor som vill stanna hemma med barnen. Detta är ingen ovanlig retorik utan något vi tidigare redan stött på inom den politiska sfären genom den nykonservativa rörelsen, vilken motsätter sig feminismen men samtidigt framhåller att kvinnor har rätt att bestämma över hur de vill bedriva sina karriärer i förhållandet till familjelivet. Därmed förutsätter NMR en läsare vilken har en liberal syn på kvinnan men samtidigt innehar en konservativ syn på familjelivet.
NMR är starkt homofobiska. De skriver: ”[e]n frisk och välfungerande familj, sett till vad som är naturligt och till barnens bästa, bildas givetvis av en man och en kvinna” (Nordiska motståndsrörelsen 2017, 41). Samkönat äktenskap och adoption ska även förbjudas. Detta skapar således en disidentifikation hos alla som inte är heterosexuella samtidigt som de drar till sig en del homofober. En ”frisk” familj ställs nämligen i motsättning mot en regnbågsfamilj, där samkönade relationer beskrivs som något sjukt. Detta skapar en världsbild där familjer enbart kan må bra så länge de lever ett ”naturligt” liv, det vill säga ett liv som är förenat med hur naturen ser ut, där en hona och hane lever tillsammans eller åtminstone reproducerar tillsammans. Att koppla samman heterosexualitet med välmående indikerar på att homosexuella som sjuka individer även kan botas. Världsbilden utvecklas till ett samhälle där homosexuella ska få vård för att återgå till den enligt naturen givna samhällsordningen.
6.2.2. Politisk identifikation
När NMR beskriver repatrieringsprocessen finner vi trots allt en gnutta empati i deras retorik. De menar nämligen att staten ska ombesörja transporterna till hemländerna eller till närmaste fredliga land. Om repatrieringen är förenat med fara ska undantag dock ske (Ibid., 9). Detta visar på värderingar som inte enbart kan ses som förkastliga utan där människovärdet fortfarande kvarstår, oavsett ”ras”. Det intressanta kanske ändå är var de har sin empati. Troligen ligger den snarare hos det ”egna” folket än hos invandrarna. En repatriering skulle enligt NMR:s retorik gynna Norden och dess befolkning, således kan man anta att empatin de kan anses visa snarare är för de som slipper invandrarna.
26
skulle identifiera sig med denna empatiska riktning NMR tar. Detta ger även NMR en ”finare klädsel” i det politiska rummet där de möjligen försöker tvätta bort deras stämpel som ”monster” eller ”galningar”. Detta kan ses som en strategi för att NMR ska uppfattas som mer ”rumsrena”, därmed förutsätter troligen NMR en läsare vilken ser invandringen som ett problem, men läsaren vill samtidigt inte använda våldsamma medel för att slippa invandringen. Retorik likt denna går redan att finna i riksdagen i form av Sverigedemokraterna som även vill att invandrare ska återvända utan någon betoning på att de ska göras illa när de utesluts från Sverige. Troligen är därmed detta något majoriteten av åtminstone högeranhängare med främlingsfientliga åsikter kan identifiera sig med. Detta skapar även en världsbild med en samhällsordning vi tidigare redan upplevt, nämligen en syn likt apartheid. NMR vill troligen ej bygga upp en världsstat där alla andra ”raser” ska underkasta sig, utan de skriver att i det mest välmående samhället lever raserna separerade från varandra men att de inte förespråkar hat eller förtyck mot övriga raser (Ibid., 8).
Den retorik NMR för om Sveriges statsskick och demokratin som helhet är något som troligen skapar stor identifikation hos en rad människor. Inledningsvis beskriver de hur Sverige blev mångkulturellt år 1975 i och med den nya invandringslagen (Ibid., 10). Med stor invandring har även samhällen blivit segregerade där det troligen funnits och finns nordbor som känner sig svikna av staten. NMR kräver därmed en läsare vilken troligen har personlig erfarenhet där identifikation kan skapas och därmed får detta narrativ antagligen stor spridning hos folk som vuxit upp i dessa områden, både hos ”svenskar” och hos invandrare.
Ett mål NMR menar sig ha är att hjälpa utsatta länder på plats så länge de har en etisk grund som speglar nationalsocialismens. De skulle med andra ord inte hjälpa länder med ”rasblandningar” eller länder där de för en oansvarig miljöpolitik (Ibid., 11). Ett vanligt narrativ som sprids är att länder utanför västvärlden konsumerar massvis med produkter som de sedan inte återvinner på rätt sätt. Troligen förutsätter NMR därmed en läsare vilken anser att länder som bedriver en annan politik än en nationalsocialistisk sådan ej heller förtjänar hjälp när de befinner sig i nöd. Om en nation ej har kunskaperna som behövs för att hantera produktionsavfall ska de heller inte få någon hjälp med detta så länge de lever på ett sätt som pressar deras naturresurser. Man skulle även kunna anta att det finns grupper som dissidentifierar sig med detta då den miljömedvetna människan troligen skulle vilja hjälpa länder med miljöproblem att hantera dessa bättre.
27
praktiken innebär systemet att de som redan innehar stora penningsbelopp [sic!] belönas med ränta, medan de som har lite blir påtvingade ränteavgifter” (Ibid., 18). Här förmedlar de trots allt en klasspolitik som är betydligt vanligare i vänster- än i högerpolitik. Den identifikationsgrund de skapar är att det ekonomiska systemet måste bli mer rättvist och att klasskillnaderna måste minska. Detta förutsätter troligen en läsare vilken identifierar sig med ekonomiskt utsatta medan borgerliga sympatisörer kanske identifierar sig mot detta. Läsaren är troligen kritisk till det kapitalistiska ekonomisystem som råder idag. Ordet ”ränteslaveri” (tillsammans med deras arbetspolitik) betecknar att det är bra att vara en arbetare, men att arbetet aldrig får vara på bekostnad av att tjäna de som redan sitter på stora ekonomiska tillgångar. Världsbilden de målar upp är att vi lever under ett ekonomiskt system som fängslar oss, där arbetaren behandlas som någon annans egendom. Vi har tidigare läst hur NMR beskriver den ekonomiska maktordningen som styrd av den ”sionistiska eliten” (Ibid., 13). Därmed kan vi anta att ”ränteslaveriet” ska förstås utifrån denna maktordning där den nordiska arbetaren är förslavad av judarna. Detta slaveri är därmed något vi måste samla oss för att stoppa.
Nationalsocialister är kända för att vara funkofobiska då de utnämner sig själva som en elitorganisation. Trots detta ser man en förändring i deras retorik när de talar utifrån en politisk kontext. De skriver ”[e]n person som inte har några ben ska sättas i arbete som denne klarar av liksom någon som har mental funktionsnedsättning” (Ibid., 35). Här kan man anta att de försöker fånga in den grupp de tidigare exkluderat och på så vis skapa identifikation till dem. Det kan även vara så att NMR ser på dessa människor som arbetsdugliga men att de samtidigt har försvagade ”genegenskaper”. Det kan även tolkas som att NMR målar upp ett samhälle som bryr sig om vissa ”svaga” individer, där de samtidigt troligen inte visar samma sympati för personer med utländskt påbrå med funktionsnedsättningar.
28
dikotomiserat mot folket. Här skapar de identifikation genom att utmåla staten som fienden och NMR:s politik som det som kan skydda oss mot denne. De jobbar även med antiteser där de beskriver demokratin som synonymt med massinvandring och feminism. Det nationalsocialistiska styret beskrivs däremot med begrepp som ”[…] folkstyre, medborgerlig medbestämmande, föreningsfrihet och yttrandefrihet […]” (Ibid.). Det finns ett relativt utbrett politikerförakt i samhället idag och de som finner missnöje i det politiska styrandet, både på kommunal som statlig nivå, kan troligen identifiera sig med detta. Vad som kan främja styrelseskicket är ”folkstyret”, som i denna kontext inte ska ses som ett demokratiskt styrelseskick utan ett styre som grundar sig på att ledaren, i detta fall NMR, tolkar in vad folket vill och styr utifrån detta.
Trots deras motsättning mot etablissemanget förespråkar NMR ett statsskick som man skulle kunna benämna som teknokratiskt. De vill nämligen att politiken ska styras utifrån de mest kompetenta i landet (Ibid., 22). Här skapas en identifikationsgrund som troligen kan uppfattas som exkluderande för lågutbildade personer, där en före detta svetsare knappast skulle kunna fungera som statsminister. Däremot vill NMR att de som vill studera vid en högskola eller ett universitet först måste genomgå en arbetstjänst inom tunga yrken för att ”motverka det klassförakt vi idag ser mellan handens och hjärnans arbetare” (Ibid., 40). Dessa två narrativ skapar därmed motsättningar mot varandra. Troligen försöker de illustrera en identifikationsprocess där de vill övertyga lågutbildade i samhället att de bedriver något vi skulle kunna kalla för en klasskamp. Därmed förutsätter NMR troligen en läsare vilken finner det kroppsliga arbetet som grundläggande för varje arbetare. Här är det dock ordet ”förakt” vi bör lägga särskilt fokus vid. Vi bör påminnas om att NMR beskriver sig själva som ”raslojala”, ej ”klasslojala” (Ibid., 20). Därmed kan vi anta att de problematiserar synen på arbetet utifrån en syn på ”rasens” välmående. Det är föraktet som är problemet, en mobbning som måste stoppas, för att varje arbetande svensk eller nordbo ska må bra.
NMR för även ett politiskt narrativ kopplat till miljön. De skriver:
